Banjo...
Som jag skrev för någon dag sedan så har Banjo fått somna in av humanitära skäl. Han mådde inte bra och blev sjuk av att han var så stressad. Han var stressad redan innan han kom hit och hade lika dåligt med päls. Enligt förra ägaren så hade han blivit arg på hans nya tjej och det hade blivit ohållbart. Samt att han hetsåt och kräktes upp maten direkt efteråt.
Det vi upplevde med Banjo var ngt helt annat. Han hetsåt inte. Däremot kunde han kräkas och oftast var det när han blev ensam någon timme. Han var en helsnäll kille som inte hade något ont i sig. Han var alltid snäll med oss och var allmänt en trevlig katt. om än något klumpig...
På sommaren fick han lära sig att vara ute. Först i band men sen mer och mer lös. till slut fick han vara ute själv och han for aldrig långt hemmifrån. men han fångade både möss och någon fågel då och då. Fast han visste inte riktigt hur man skulle döda dom och han åt aldrig upp dom helt och hållet.
Vi har grannar vars katthona fick kattungar och dessa kattungar började springa inne hos oss. Först trodde ajg att de var dessa kattungar som kissat i Amandas rum. Men dom hade inte tagit sig in där utan att vi hade upptäckt det snabbt. så det var lite underligt. Det hände dock då och då att det var kissat där inne och vi undrade hur det hade kunnat hända eller om vi helt enkelt inte fått bort kisslukten?
Men sen när hösten kom och fönstret blev stängt så hittade vi kiss på handdukar i badrummet, smutstvätt i tvättstugan. en filt som legat på golvet osv... Men vilken av katterna var det? Oboy vill alltid gå ut och kissa om det inte är flera minusgrader. banjo ville inte gå ut när det var kallt. Han ahde ju så lite päls.
en dag så tog ajg Banjo på bar gärning! Han satt uppe på byrån och kissade på mina kläder!
Jag beslutade att se till att få bort allt som kunde göra att han kissade på våra kläder. han lyckades bland annat kissa på Emelys nyinköpta 500kr klänning! Men det hjälpte inte. Han kissade så fort han fick tillfälle. till slut så kissade han i den rena tvätten också. Det började bli en ohållbar situation. Jag har nog jobbigt med den tvättmängd vi har utan att få extra tvätt.
Banjo hittade en dag en bunt med gummiband. Jag hann precis se hur han åt upp en av dessa. Så ajg gömde dom: Han lyckades tyvärr hitta dom och åt några till innan jag hann se det. Sen började han mer och mer bita på kablar. Barnens plattång blev demolerad osv.. Nu började Banjo bli dyr också.
Ibland när han skulle hoppa upp på arbetsbänken så missade han och föll ner. Dett blev också mer och mer tydligt. han kunde inte heller balansera på stängslet vi har. Det har han aldrig klarat sen han kom. Han har alltid haft svårt med balansen sen han kom. Vi har skyllt det på att han är så tjock.
Anledningen till att han var så tjock beror på stress. Han åt och åt. Han kunde äta en stund och sen gå från maten. sen stannade han upp och såg förvirrad ut och gick tillbaka och åt igen. Ibland åt han tills han kräktes. Men det var på grund av, som jag tidigare sa, stress.
Nu mot slutet blev han mer och mer manisk. Han började äta på plast. Plast finns som sagt var överallt i ett hem. Så han kom alltid åt något. Klädde man sig så fångade han kläderna och bet i dom ordentligt. Ofta med följd att det blev hål i tyget. Snören bet han av.
Sista helgen vi hade honom så började han att skrika. Tidigt om mrognarna så började han. Jag trodde han ville ut men det ville han inte. Han blev inte lugn föränn jag klev upp med honom. Gick jag och la mig igen så började han om. Jamet han hade lät alltid som om han var depprimerad. Entonigt och sorgset.
Hans jamande beskrev nog hur han kände sig...
Vi hade egentligen tänkt att han skulle få somna in efter sopprtlovet. Så att barnen skulle kunna få hinna rå om han lite extra. Men hans problem bara ökade och jag kände att jag inte orkade längre. Ingen av oss kände oss tillfreds med situationen. Så vi bokade tid för avlivning i måndags och fick en ny tid samma dag.
Det var med stor sorg och ett mycket tungt hjärta samtidigt som vi kände en lättnad för Bajos skull. Dom sista timmarna han fick vara med oss tog jag lite bilder och han valde att sätta sig vid fönstret i solen.
Innan vi for gick han snällt på lådan och sen ville han inte in i buren. Jag kände att han inte ville somna in. Han kämpade med att få komma ut ur buren och hela vägen till djurkliniken så skrek han. Även inne hos veterinären skrek han. Han blev bara lugn när jag pratade med honom och hade honom i knäet.
När det väl blev dags för honom att få somna in blev han resignerad. Både ajg och veterinären var överenns om att han var en ovanligt snäll katt. Han har ALDRIG visat något humör till NÅGON människa. Han har alltid varit foglig och snäll mot oss. Till och med veterinärer och sjukvårdarna har ahn varit snäll mot. Jag sa till veterinären att jag tyckte det var lite underligt att en katt var så otroligt foglig och snäll. det kändes inte riktigt naturligt för en katt. en frisk katt är enligt mig en katt som kan sätta sig emot behandlignar som den inte tycker om. banjo bara la sig ner och spände sig och höll sig otroligt stilla. Han gjorde samma sak ifall han och Oboy var ovänner. Eller om jag blev arg på honom. Han var också väldigt handskygg när han kom till oss.
Jag undrar bara vad han kan ha varit med om? För hans beteende var itne naturligt!
Banjo somnade ialla fall in till slut och hann har nu fått ro. Livet i vårt hem har plötsligt tystnat och blivit lungt. Harmoniskt känns det som. Oboy har varit rätt ledsen och sökt sin kompis ett par dagar men nu är han som han var innan Banjo kom. Otroligt busig och vill bara leka med mig och med hundarna. Han har blivit mer kärleksfull mot oss och ser betydligt gladare ut. Jag tror inte han har mått bra på grund av att Banjo inte mått bra. Dom har tyckt om varandra. det gjorde dom redan de första timamrna. ÄVen om dom varit oense någon gång så har dom i stort sett varit vänner och busat med varandra så det stått härliga till.
Det blev en stor skillnad alltså nu sedan han försvann vår lille Banjo. Vår lille klumpeduns och clown. Han är mycket saknad av oss och han finns kvar som ett varmt minne i vårt hjärta även om han gjorde livet för oss ibland lite svårt. Men jag känner också att han har fått frid. han har hammnat på en bättre plats och har blivit hel igen.
Vad jag har lärt mig av detta är att aldrig ta emot ett djur gratis. Jag trodde på de som gav oss katten att han bara hade dessa aggressionsproblem. Jag trodde att jag skulle kunna hantera honom och att sällskap och lite liv och rörelse hemma skulle få honom att må bättre. Enligt de förra ägarna så vantrivdes han av att det var för lungt hemma. När killens döttrar kom så levde han upp och blev en glad katt. Så barnfamilj och en kompis skulle passa bra. Han var dessutom hundvan... Men han var livrädd för Gaija i början. Sen efter två veckor så accepterade han gaija men han sköt alltid rygg och gömde sig om hon blev för ivrig mot honom.
Här kommer Banjos sista bilder.
Sov i ro älskade lilla goskille!
Det vi upplevde med Banjo var ngt helt annat. Han hetsåt inte. Däremot kunde han kräkas och oftast var det när han blev ensam någon timme. Han var en helsnäll kille som inte hade något ont i sig. Han var alltid snäll med oss och var allmänt en trevlig katt. om än något klumpig...
På sommaren fick han lära sig att vara ute. Först i band men sen mer och mer lös. till slut fick han vara ute själv och han for aldrig långt hemmifrån. men han fångade både möss och någon fågel då och då. Fast han visste inte riktigt hur man skulle döda dom och han åt aldrig upp dom helt och hållet.
Vi har grannar vars katthona fick kattungar och dessa kattungar började springa inne hos oss. Först trodde ajg att de var dessa kattungar som kissat i Amandas rum. Men dom hade inte tagit sig in där utan att vi hade upptäckt det snabbt. så det var lite underligt. Det hände dock då och då att det var kissat där inne och vi undrade hur det hade kunnat hända eller om vi helt enkelt inte fått bort kisslukten?
Men sen när hösten kom och fönstret blev stängt så hittade vi kiss på handdukar i badrummet, smutstvätt i tvättstugan. en filt som legat på golvet osv... Men vilken av katterna var det? Oboy vill alltid gå ut och kissa om det inte är flera minusgrader. banjo ville inte gå ut när det var kallt. Han ahde ju så lite päls.
en dag så tog ajg Banjo på bar gärning! Han satt uppe på byrån och kissade på mina kläder!
Jag beslutade att se till att få bort allt som kunde göra att han kissade på våra kläder. han lyckades bland annat kissa på Emelys nyinköpta 500kr klänning! Men det hjälpte inte. Han kissade så fort han fick tillfälle. till slut så kissade han i den rena tvätten också. Det började bli en ohållbar situation. Jag har nog jobbigt med den tvättmängd vi har utan att få extra tvätt.
Banjo hittade en dag en bunt med gummiband. Jag hann precis se hur han åt upp en av dessa. Så ajg gömde dom: Han lyckades tyvärr hitta dom och åt några till innan jag hann se det. Sen började han mer och mer bita på kablar. Barnens plattång blev demolerad osv.. Nu började Banjo bli dyr också.
Ibland när han skulle hoppa upp på arbetsbänken så missade han och föll ner. Dett blev också mer och mer tydligt. han kunde inte heller balansera på stängslet vi har. Det har han aldrig klarat sen han kom. Han har alltid haft svårt med balansen sen han kom. Vi har skyllt det på att han är så tjock.
Anledningen till att han var så tjock beror på stress. Han åt och åt. Han kunde äta en stund och sen gå från maten. sen stannade han upp och såg förvirrad ut och gick tillbaka och åt igen. Ibland åt han tills han kräktes. Men det var på grund av, som jag tidigare sa, stress.
Nu mot slutet blev han mer och mer manisk. Han började äta på plast. Plast finns som sagt var överallt i ett hem. Så han kom alltid åt något. Klädde man sig så fångade han kläderna och bet i dom ordentligt. Ofta med följd att det blev hål i tyget. Snören bet han av.
Sista helgen vi hade honom så började han att skrika. Tidigt om mrognarna så började han. Jag trodde han ville ut men det ville han inte. Han blev inte lugn föränn jag klev upp med honom. Gick jag och la mig igen så började han om. Jamet han hade lät alltid som om han var depprimerad. Entonigt och sorgset.
Hans jamande beskrev nog hur han kände sig...
Vi hade egentligen tänkt att han skulle få somna in efter sopprtlovet. Så att barnen skulle kunna få hinna rå om han lite extra. Men hans problem bara ökade och jag kände att jag inte orkade längre. Ingen av oss kände oss tillfreds med situationen. Så vi bokade tid för avlivning i måndags och fick en ny tid samma dag.
Det var med stor sorg och ett mycket tungt hjärta samtidigt som vi kände en lättnad för Bajos skull. Dom sista timmarna han fick vara med oss tog jag lite bilder och han valde att sätta sig vid fönstret i solen.
Innan vi for gick han snällt på lådan och sen ville han inte in i buren. Jag kände att han inte ville somna in. Han kämpade med att få komma ut ur buren och hela vägen till djurkliniken så skrek han. Även inne hos veterinären skrek han. Han blev bara lugn när jag pratade med honom och hade honom i knäet.
När det väl blev dags för honom att få somna in blev han resignerad. Både ajg och veterinären var överenns om att han var en ovanligt snäll katt. Han har ALDRIG visat något humör till NÅGON människa. Han har alltid varit foglig och snäll mot oss. Till och med veterinärer och sjukvårdarna har ahn varit snäll mot. Jag sa till veterinären att jag tyckte det var lite underligt att en katt var så otroligt foglig och snäll. det kändes inte riktigt naturligt för en katt. en frisk katt är enligt mig en katt som kan sätta sig emot behandlignar som den inte tycker om. banjo bara la sig ner och spände sig och höll sig otroligt stilla. Han gjorde samma sak ifall han och Oboy var ovänner. Eller om jag blev arg på honom. Han var också väldigt handskygg när han kom till oss.
Jag undrar bara vad han kan ha varit med om? För hans beteende var itne naturligt!
Banjo somnade ialla fall in till slut och hann har nu fått ro. Livet i vårt hem har plötsligt tystnat och blivit lungt. Harmoniskt känns det som. Oboy har varit rätt ledsen och sökt sin kompis ett par dagar men nu är han som han var innan Banjo kom. Otroligt busig och vill bara leka med mig och med hundarna. Han har blivit mer kärleksfull mot oss och ser betydligt gladare ut. Jag tror inte han har mått bra på grund av att Banjo inte mått bra. Dom har tyckt om varandra. det gjorde dom redan de första timamrna. ÄVen om dom varit oense någon gång så har dom i stort sett varit vänner och busat med varandra så det stått härliga till.
Det blev en stor skillnad alltså nu sedan han försvann vår lille Banjo. Vår lille klumpeduns och clown. Han är mycket saknad av oss och han finns kvar som ett varmt minne i vårt hjärta även om han gjorde livet för oss ibland lite svårt. Men jag känner också att han har fått frid. han har hammnat på en bättre plats och har blivit hel igen.
Vad jag har lärt mig av detta är att aldrig ta emot ett djur gratis. Jag trodde på de som gav oss katten att han bara hade dessa aggressionsproblem. Jag trodde att jag skulle kunna hantera honom och att sällskap och lite liv och rörelse hemma skulle få honom att må bättre. Enligt de förra ägarna så vantrivdes han av att det var för lungt hemma. När killens döttrar kom så levde han upp och blev en glad katt. Så barnfamilj och en kompis skulle passa bra. Han var dessutom hundvan... Men han var livrädd för Gaija i början. Sen efter två veckor så accepterade han gaija men han sköt alltid rygg och gömde sig om hon blev för ivrig mot honom.
Här kommer Banjos sista bilder.
Sov i ro älskade lilla goskille!
Mycket som händer nu... Både sorgligt och roligt.
Datorn har blivit återupplivad med ett nytt närminne... eller var det hårdddisk det hette? Nåja. Jag skulle behöva en lika bra hårddisk jag.. Denna funkar super och datorn bara går och går. den har till och med slutat skorra!? det känns lite mysitskt att sitta vid en väldans tyst dator. ;O)
På söndag ska jag och gaija tävla. träningen har gått bra och nu fram till tävlingen blir det inte så mycket träning då jag och Emelie ska tillbringa några dagar på sjukhuset. Hon ska få sina tonciller bortopade. =O) Sen hoppas vi att hon slipper ha ont i halsen jämt. Det är ju inte så praktiskt när man sjunger emd en hals som gör ont och är slemmig.
På måndag ska Stefan flytta. Jag skiver mer om det till helgen då jag kanske ahrmer tid att sitta framför datorn. I skrivande stund är jag just påväg att fara till sjukhuset.
Det mest sorgliga av allt är att Bajo har fått somna in.
Han visade en rad stressbeteenden och mådde inte vidare bra. Även om han var djupt älskad av alla oss i familjen så kunde han inte stå ut med att lämnas ensam någon timme då och då... Han kissade på allt som var av tyg och som liknade tyg om det låg på golvet eller på stolar. Han åt plast och gummiband och han åt mat som för tre katter för att sedan kräkas upp det. Kräkningarna var egentligen värst när nyss flyttat hit. Han drack mer än normalt och han tappade mycket päls. Det är med stor sorg vi bestämde att han skulle få slippa ifrån. Efter nyår var vi till veterinären och gjorde en mängd prover och tester på honom. Inga visade direkt på ngt. Men så testades binjurarna och då visade det sig att kortisolhalten var förhöjd. Mer än vanligt. så det kunde bevisa att han hade stressrelaterade problem. Egentligen behövdes inte ett sådant test. Vi förstod ju det ändå.
Vi hade bestämt oss för att han skulle få finnas kvar tills efter sportlovet. Men hans problem eskalerade och han började med att mjaua underligt varje morgon vid fem-sex tiden. Han ville ha sällskap kanske? Eller så mådde han inte bra... ?
Så nu i måndags så fick vi en tid och han fick somna in. Han somnade in lungt och stilla bland oss. Hans älskade familj. Alla höll en hand på honom och han var så lugn så lugn. När han inte fanns mer så ville flickorna hålla honom en stund var och krama om honom en sista gång. Då först slog det oss hur avslappnad han var! Aldrig har han varit så mjuk i kroppen. Oboy kan vara så mjuk och avslappnad. Men inte Banjo. Han var alltid stel.
Vi har nu ett mycket tyst hem igen. Banjo hade alltid sina läten och var en riktig buse. Han var vår lille clown. Oboy tycker det har blivit hemskt stillsamt och tråkigt inne och vill ut oftare än förr... Han saknar sin kompis. Även om hn nu tyckte att det var jobbigt att Banjo alltid skulle följa honom i hasorna och stjäla dom bästa liggplatserna.
Hoppas att du har det bra i din katthimmel lilla Banjo! Vi älskar dig och saknar dig enormt mycket. men du har det bättre nu.
Bilder på Banjo kommer snart....
På söndag ska jag och gaija tävla. träningen har gått bra och nu fram till tävlingen blir det inte så mycket träning då jag och Emelie ska tillbringa några dagar på sjukhuset. Hon ska få sina tonciller bortopade. =O) Sen hoppas vi att hon slipper ha ont i halsen jämt. Det är ju inte så praktiskt när man sjunger emd en hals som gör ont och är slemmig.
På måndag ska Stefan flytta. Jag skiver mer om det till helgen då jag kanske ahrmer tid att sitta framför datorn. I skrivande stund är jag just påväg att fara till sjukhuset.
Det mest sorgliga av allt är att Bajo har fått somna in.
Han visade en rad stressbeteenden och mådde inte vidare bra. Även om han var djupt älskad av alla oss i familjen så kunde han inte stå ut med att lämnas ensam någon timme då och då... Han kissade på allt som var av tyg och som liknade tyg om det låg på golvet eller på stolar. Han åt plast och gummiband och han åt mat som för tre katter för att sedan kräkas upp det. Kräkningarna var egentligen värst när nyss flyttat hit. Han drack mer än normalt och han tappade mycket päls. Det är med stor sorg vi bestämde att han skulle få slippa ifrån. Efter nyår var vi till veterinären och gjorde en mängd prover och tester på honom. Inga visade direkt på ngt. Men så testades binjurarna och då visade det sig att kortisolhalten var förhöjd. Mer än vanligt. så det kunde bevisa att han hade stressrelaterade problem. Egentligen behövdes inte ett sådant test. Vi förstod ju det ändå.
Vi hade bestämt oss för att han skulle få finnas kvar tills efter sportlovet. Men hans problem eskalerade och han började med att mjaua underligt varje morgon vid fem-sex tiden. Han ville ha sällskap kanske? Eller så mådde han inte bra... ?
Så nu i måndags så fick vi en tid och han fick somna in. Han somnade in lungt och stilla bland oss. Hans älskade familj. Alla höll en hand på honom och han var så lugn så lugn. När han inte fanns mer så ville flickorna hålla honom en stund var och krama om honom en sista gång. Då först slog det oss hur avslappnad han var! Aldrig har han varit så mjuk i kroppen. Oboy kan vara så mjuk och avslappnad. Men inte Banjo. Han var alltid stel.
Vi har nu ett mycket tyst hem igen. Banjo hade alltid sina läten och var en riktig buse. Han var vår lille clown. Oboy tycker det har blivit hemskt stillsamt och tråkigt inne och vill ut oftare än förr... Han saknar sin kompis. Även om hn nu tyckte att det var jobbigt att Banjo alltid skulle följa honom i hasorna och stjäla dom bästa liggplatserna.
Hoppas att du har det bra i din katthimmel lilla Banjo! Vi älskar dig och saknar dig enormt mycket. men du har det bättre nu.
Bilder på Banjo kommer snart....
Inför tävlingen...
Inför tävlingen har vi inte hunnit träna mycket. tanken var att vi skulle träna varje dag nu i veckan och så mindre nästa vecka så hon blir riktigt taggad för att få jobba. vilket egentligen inte behövs. hon är alltid taggad. Men jag tycker hon blir mer koncentrerad när hon inte tränat på ett tag. Men i gårkväll så fick jag chansen att träna!
Vi körde lite linförighet och där går hon rätt bra. Lite pipig i början men när hon fått ur sig den mesta energin så blir hon bra och håller tyst. belöningarna sträcker sig till att jag klappar om henne eller ger en liiiten godis. Väldigt lungt och stillsamt. Då funkar hon bäst. Annars så drar hon iväg och eggar upp sig.
Inkallningen med ställande och läggande gick utmärkt. Hon lyssnar väldigt bra nu.
Rutan gick dåligt. Hon kollrar sig fortfarande och stannar en bit från rutan för att fråga om hon verkligen ska in där? Så jag har jobbat extra mycket och gjort lite roliga övningar. Så nu ser det ut som om det ska ordna sig (hoppas jag).
Apporteringen gick utmärkt! =O)
Vittringsapporteringen är det ingen kollringsvarning mer på. Jag bytte ut min pinne för varje gång och hon fattade galoppen. Jag har börjat med att lägga min pinne längst ner i en hög med luktfria pinnar. Så ska jag även göra före tävlingen. Det är som att hon kommer på vad hon ska göra.
Vad gjorde vi mer?
Ja! Vi busade på slutet så klart! ;O)
Jag körde också lite fjärrdirigering. Vet inte men hon tror att hon kan krypa på den... Måste jobba bort det.
Kryp!!!!
Vi har börjat träna kryp efter LenaL metoden. =O) LenaL metoden kommer från Lena L från Midälvalandskennel. Hon är en pärla! Så nu har vi tränat ett tag på kryp inne i huset. Jag säger kryp och då ska hon ta kontakt med mig. Inte börja krypslingra sig över mina fötter i expressfart. Vi har nu kommit så långt att hon tar kontakt med mig både när vi tränar inne och ute när jag säger kryp. Men hon liggerkvar och försöker inte dra iväg. Så i går testade ajg med att få henne att krypa baklänges... Hehe... Jag la en boll bakom henne som dragningskraft och sen så tog jag tag i halsbandet med ena handen och framför bröstet med andra handen. Så då flyttade hon sig ett steg bakåt!!!
Precis vad jag ville att hon skulle göra! =O)
Så nu återstår det att skriva till lena på AH och berätta. :O)
Mer träning blir det i morgon. Idag ska vi vila då jag har haft feber nu sedan i söndags. Nya friska tag! =O)
Kollrig huve't!
Ja just precis! Gaija ÄR kollrig ihuvudet!
Igårkväll var vi ute på bruks och tränade. Först tog jag Exzena och allt gick så BRA! Hon är duktig. =O) Stefan blev mäkta imponerad när han sog hur fint fot gick. Men nu var det inte Zena jag skulle berätta om utan om knasGaija.
Jag börjar fundera om vi verkligen ska tävla? För hon kunde ingenting! Fot var katastrof... Apporteringen funkade inte för hon skulle bara busa när hon skulle greppa den. Det värsta var rutan och vittringsapporten.
Rutan: Först ska man springa tre ggr till pappa. Sen ska man hämta lilla kampen. Sen ska man springa zickzack mot rutan och stanna framför den. Och sen så ska man springa EN gång till rutan, ställa sig snyggt inne i den och sen ska man lägga sig utan för... HOPPLÖST!
Fast sista gången kunde hon helt plötsligt rutan. Jippe... Alltså. Hon KAN rutan men hon svammlar bara... OCh hon kan verkligen se ut som att: Vaaaa??? Hur gör man det hära då????
Sen var det vittringsapporteringen.
När man utför vittringsapportering, visst ska man springa snabbt ut och bara greppa första bästa apporten? Visst är det så? gaija lyckades gör detta tre ggr... Till slut så blev jag irro på henne och vi började om från basic vi får göra så ibland med alla moment. Hon verkar behöva det. teflonminne! det är säkert därför hon inte har några bestående rädlor. hon kommer itne ihåg att hon har blivit rädd!? Hon är som sin mamma. Inte rädd för saker och har dåligt minne. ;O)
Ialla fall vi började om vittringsapporteringen med att lägga den med doft på underst i en hög med pinnar. Och då minsann kopplade hon på nosen!
Nu verkar det som om jag är missnöjd medmin högt älskade lilla vän. Men det är jag inte! att hon gör så här någon gång är inget jag oroar mig för. Ibland måste man få vara lite busig och låtsas inte kunna saker. För annars så är hon en riktig ängel och funkar i ALLA situationer! Jag är otroligt bortskämd med henne. Och ajg vet av erfarenhet att vi får till alla småsaker innan tävlingen.
I morgon ska vi till Kåbdalis. Barnen ska åka slalom och vi kommer att träna hundarna. Zena ska få jobbapå stabilitet med Stefan medans jag tränar med Gaija och så ska Gaija få sig en genomkörare med massor med störning kring sig. Perfa!
Gaija ska också få vara draghund åt barnen. Dom ska få prova på att tolka bakom henne.
Sen ska vi nog passa på att ta oss en liten prommis runt Kåbdalis efter lunch.
Sen är nog hundarna nöjda och även barnen så då kan vi åka hem- Så det blir nog ingen ridhusträning för oss i morgon. Vi lär nog vara för trötta för det.
Nu har vår dator tagit självmord igen. Så nu är den hos doktorn igen. Den ska återupplivas med hjälp av en ny hårddisk. Jag skulle också behöva en ny hårddisk... ;O)
Igårkväll var vi ute på bruks och tränade. Först tog jag Exzena och allt gick så BRA! Hon är duktig. =O) Stefan blev mäkta imponerad när han sog hur fint fot gick. Men nu var det inte Zena jag skulle berätta om utan om knasGaija.
Jag börjar fundera om vi verkligen ska tävla? För hon kunde ingenting! Fot var katastrof... Apporteringen funkade inte för hon skulle bara busa när hon skulle greppa den. Det värsta var rutan och vittringsapporten.
Rutan: Först ska man springa tre ggr till pappa. Sen ska man hämta lilla kampen. Sen ska man springa zickzack mot rutan och stanna framför den. Och sen så ska man springa EN gång till rutan, ställa sig snyggt inne i den och sen ska man lägga sig utan för... HOPPLÖST!
Fast sista gången kunde hon helt plötsligt rutan. Jippe... Alltså. Hon KAN rutan men hon svammlar bara... OCh hon kan verkligen se ut som att: Vaaaa??? Hur gör man det hära då????
Sen var det vittringsapporteringen.
När man utför vittringsapportering, visst ska man springa snabbt ut och bara greppa första bästa apporten? Visst är det så? gaija lyckades gör detta tre ggr... Till slut så blev jag irro på henne och vi började om från basic vi får göra så ibland med alla moment. Hon verkar behöva det. teflonminne! det är säkert därför hon inte har några bestående rädlor. hon kommer itne ihåg att hon har blivit rädd!? Hon är som sin mamma. Inte rädd för saker och har dåligt minne. ;O)
Ialla fall vi började om vittringsapporteringen med att lägga den med doft på underst i en hög med pinnar. Och då minsann kopplade hon på nosen!
Nu verkar det som om jag är missnöjd medmin högt älskade lilla vän. Men det är jag inte! att hon gör så här någon gång är inget jag oroar mig för. Ibland måste man få vara lite busig och låtsas inte kunna saker. För annars så är hon en riktig ängel och funkar i ALLA situationer! Jag är otroligt bortskämd med henne. Och ajg vet av erfarenhet att vi får till alla småsaker innan tävlingen.
I morgon ska vi till Kåbdalis. Barnen ska åka slalom och vi kommer att träna hundarna. Zena ska få jobbapå stabilitet med Stefan medans jag tränar med Gaija och så ska Gaija få sig en genomkörare med massor med störning kring sig. Perfa!
Gaija ska också få vara draghund åt barnen. Dom ska få prova på att tolka bakom henne.
Sen ska vi nog passa på att ta oss en liten prommis runt Kåbdalis efter lunch.
Sen är nog hundarna nöjda och även barnen så då kan vi åka hem- Så det blir nog ingen ridhusträning för oss i morgon. Vi lär nog vara för trötta för det.
Nu har vår dator tagit självmord igen. Så nu är den hos doktorn igen. Den ska återupplivas med hjälp av en ny hårddisk. Jag skulle också behöva en ny hårddisk... ;O)
Kolla va...
Jag kallar ju min medicin för trallalapiller... Det är för att jag blir så flummig av dom. Men! Nu har Estrella fått för sig att göra trallalachips! Tror ni att man blir flummig av dom?
Jävla skit!
Idag hade jag planerat en underbart skön promenad i det fina vintervädret. Vi har sol och bara någon minusgrad. Helt otroligt underbart! Efter att nu i dryga två dagar varit i stort sett sängbunden på grund av nacken och huvudet så längtade jag ut i dag när det var så fint!
Igår när jag var hos min sjukgymnast så fick jag akupressur itsället för akupunktur. Jag får inte nålarna när jag är så här tokdålig (lillKarros uttryck när det är överdjävligt) för då blir jag sämmre. Oh vad "skönt" det var! Ont som faaaan... Men redan där kände jag att värken lättade och jag blev mer rörlig. Idag var jag något bättre fast inte bra alls... Så sagt och gjort gjorde jag mig i ordning, fixade kameran och klädde på mig. Ett steg utanför dörren och...
PANG!!!
Jag kände när jag for i backen hur det knäcktes till i svanskotan. För nästan åtta år sedan for jag på svanskotan och den blev krossad enligt läkaren. Jag hade all världens färger på rumpan och det var så oint i flera månader efteråt att jag ville inte sitta. Jag tränade upp rumpmusklerna så effektivt att varje gång jag satt så satt jag enbart på rumpmusklerna. Gissa om den blev rätt snyg? Om än lite fläskig... Så nu ska jag träna upp mina rumpmuskler. För sitta kan jag inte. Det blev inte lika illa denna gången som förra. men då stod jag på ett par inlines... Jag gör aldrig om det kan jag lova!
min man som är snäll men även en aning trögtänkt lovade sanda kvällen innan... Bara det att han gjorde inte det. Så den härliga promenaden i solen blev inte av för mig. Min älskade men något trögtänkte man fick äran att spatsera ut i solen.Nu har han även sandat! =O) Så nu slipper jag rammla och bryta armarna också...
Och ajg har preparerat mig. Jag skulle just till att avsluta min pronaxenkur i två veckor... Jag börjar om idag med den för att förhindra att få muskelinflammation. Det räcker med att gör illa mig lite så kommer inflammationen som ett brev på posten. Även tramadol och alvedon och omeprazol står på listan. *suckar* Ännu mer medicin...
Men kanske i morgon att jag får mig en fin promenad. Om det nu inte blir snöstorm så klart. Och om jag nu kan röra mig något så när... Just nu sitter jag på mina rumpmuskler. Jag tror dom kommer att bli vältränade. =O)
Igår när jag var hos min sjukgymnast så fick jag akupressur itsället för akupunktur. Jag får inte nålarna när jag är så här tokdålig (lillKarros uttryck när det är överdjävligt) för då blir jag sämmre. Oh vad "skönt" det var! Ont som faaaan... Men redan där kände jag att värken lättade och jag blev mer rörlig. Idag var jag något bättre fast inte bra alls... Så sagt och gjort gjorde jag mig i ordning, fixade kameran och klädde på mig. Ett steg utanför dörren och...
PANG!!!
Jag kände när jag for i backen hur det knäcktes till i svanskotan. För nästan åtta år sedan for jag på svanskotan och den blev krossad enligt läkaren. Jag hade all världens färger på rumpan och det var så oint i flera månader efteråt att jag ville inte sitta. Jag tränade upp rumpmusklerna så effektivt att varje gång jag satt så satt jag enbart på rumpmusklerna. Gissa om den blev rätt snyg? Om än lite fläskig... Så nu ska jag träna upp mina rumpmuskler. För sitta kan jag inte. Det blev inte lika illa denna gången som förra. men då stod jag på ett par inlines... Jag gör aldrig om det kan jag lova!
min man som är snäll men även en aning trögtänkt lovade sanda kvällen innan... Bara det att han gjorde inte det. Så den härliga promenaden i solen blev inte av för mig. Min älskade men något trögtänkte man fick äran att spatsera ut i solen.Nu har han även sandat! =O) Så nu slipper jag rammla och bryta armarna också...
Och ajg har preparerat mig. Jag skulle just till att avsluta min pronaxenkur i två veckor... Jag börjar om idag med den för att förhindra att få muskelinflammation. Det räcker med att gör illa mig lite så kommer inflammationen som ett brev på posten. Även tramadol och alvedon och omeprazol står på listan. *suckar* Ännu mer medicin...
Men kanske i morgon att jag får mig en fin promenad. Om det nu inte blir snöstorm så klart. Och om jag nu kan röra mig något så när... Just nu sitter jag på mina rumpmuskler. Jag tror dom kommer att bli vältränade. =O)
Vilket drag mormor!
I onsdagaskväll for jag och Gaija till "mormor". Vi skulle ha en myskväll och proppa i oss en massa onyttigheter. Jag och min mamma brukar ha sådana kvällar. Jag tycker det är skönt att få komm ahemmifrån ibland och bara få vara själv. =O)
Sagt och gjort så for vi iväg. med släden! Skithärligt! Färden hade en distans på 4 km och då skulle vi köra inne i stan. Det är inte lätt att köra inne i stan. Tur man har en hund som verkligen är uppmärksam och kan höger/vänster, stanna, frammåt och sakta. För dom kommandona hade jag verkligen nytta av. Vi körde på gångvägen som går förbi södra hamn. Det var jättevackert men kallt. När vi väl kom till COOP så skulle vi över timmerleden. Jag fick grönt och skulle gå över med släde och hund. Då kommer en bil mot oss!
Herrejösses!!!
Han körde fort som fan och jag och Gaija fick kasta oss fram mot andra körbanan för att inte bli överkörda. Tur att gaija är snabb på att reagera. hade hon varit långsammare så hade han kört på någon av oss! IDIOT! Vi syntes väl då både jag, hunden och släden är försedda med reflexer. Sen nrä vi körde förbi Gunnars kiosk så kom det en bil med japaner. Hahah! Dom stannade och tog kort på oss. Förmodligen såg vi lite inhemska ut. Det är ju inte varje dag det körs släde på stadens gator...
Sen var det en annan bil som körde förbi oss väldigt sakta... Dom tittade och tittade. jag kände mig fånig... Sen for dom och kom tillbaka! Och tittade ännu mer!
Tll slut var vi framme hos mamma (mormor). Det hade då tagit oss ca 35 minuter att köra 4 km... Men då hade ajg stannat för trafik några gånger, släppt loss Gaija så hon kunde rasta sig några gånger och burit släden genom en gångtunnel. Men vi var varma och nöjda när vi kom fram.
När vi väl skulle hem så började det att blåsa. Från att ha varit -16 grader då vi for hemmifrån så hade det blivit -3 grader. Så det var väldigt varmt och svettigt att ta sig hem. Och vi hade motvind hela vägen. =O(
När vi kom hem och jag tog ut Zena och Gaija på kvällspink (efter midnatt) så började snön att vräka ner... Sen på torsdagen hade vi snöstorm! Mysigt värre. hudnarna trivdes i den hårda snöblåsten. Inte jag.
På lördagen var det ridhusträning för gaija. Jag ahr beslutat att hon får vara ute på Högsböle eftersom att vi har två timmar där ute och mer utrymme. Vi håller ju på att lura in lite av elitens moment och dom är så stora och yviga. Så ska man stå och härja på Grans så lär man skrämma alla där.
Jag ska nu idag ordna så jag vet vilka moment vi ska jobba med nu fram till tävlingen. De nya momenten vi har börjat med för Eliten ska få lägga sig. Hon är ju så där gaija. Man lär in, tränar och så ska hon få fundera lite över det. Sen sitter det nästan! Det blir bara lite finslipning och nötning...
Det är ju tävling snart så ni som läser får hålla tummarna så att vi får vårt tredje förstapris i trean. Jag vill gärna få LP3 med henne också. När man ändå håller på.
Sen siktar vi in oss på Eliten. Kanske vi kan få tre förstapriser där också? Det skulle vara kul.
Nästa gång jag skriver i bloggen så ska jag berätta varför jag blir gräsänka...
Håll ut! =O)
Sagt och gjort så for vi iväg. med släden! Skithärligt! Färden hade en distans på 4 km och då skulle vi köra inne i stan. Det är inte lätt att köra inne i stan. Tur man har en hund som verkligen är uppmärksam och kan höger/vänster, stanna, frammåt och sakta. För dom kommandona hade jag verkligen nytta av. Vi körde på gångvägen som går förbi södra hamn. Det var jättevackert men kallt. När vi väl kom till COOP så skulle vi över timmerleden. Jag fick grönt och skulle gå över med släde och hund. Då kommer en bil mot oss!
Herrejösses!!!
Han körde fort som fan och jag och Gaija fick kasta oss fram mot andra körbanan för att inte bli överkörda. Tur att gaija är snabb på att reagera. hade hon varit långsammare så hade han kört på någon av oss! IDIOT! Vi syntes väl då både jag, hunden och släden är försedda med reflexer. Sen nrä vi körde förbi Gunnars kiosk så kom det en bil med japaner. Hahah! Dom stannade och tog kort på oss. Förmodligen såg vi lite inhemska ut. Det är ju inte varje dag det körs släde på stadens gator...
Sen var det en annan bil som körde förbi oss väldigt sakta... Dom tittade och tittade. jag kände mig fånig... Sen for dom och kom tillbaka! Och tittade ännu mer!
Tll slut var vi framme hos mamma (mormor). Det hade då tagit oss ca 35 minuter att köra 4 km... Men då hade ajg stannat för trafik några gånger, släppt loss Gaija så hon kunde rasta sig några gånger och burit släden genom en gångtunnel. Men vi var varma och nöjda när vi kom fram.
När vi väl skulle hem så började det att blåsa. Från att ha varit -16 grader då vi for hemmifrån så hade det blivit -3 grader. Så det var väldigt varmt och svettigt att ta sig hem. Och vi hade motvind hela vägen. =O(
När vi kom hem och jag tog ut Zena och Gaija på kvällspink (efter midnatt) så började snön att vräka ner... Sen på torsdagen hade vi snöstorm! Mysigt värre. hudnarna trivdes i den hårda snöblåsten. Inte jag.
På lördagen var det ridhusträning för gaija. Jag ahr beslutat att hon får vara ute på Högsböle eftersom att vi har två timmar där ute och mer utrymme. Vi håller ju på att lura in lite av elitens moment och dom är så stora och yviga. Så ska man stå och härja på Grans så lär man skrämma alla där.
Jag ska nu idag ordna så jag vet vilka moment vi ska jobba med nu fram till tävlingen. De nya momenten vi har börjat med för Eliten ska få lägga sig. Hon är ju så där gaija. Man lär in, tränar och så ska hon få fundera lite över det. Sen sitter det nästan! Det blir bara lite finslipning och nötning...
Det är ju tävling snart så ni som läser får hålla tummarna så att vi får vårt tredje förstapris i trean. Jag vill gärna få LP3 med henne också. När man ändå håller på.
Sen siktar vi in oss på Eliten. Kanske vi kan få tre förstapriser där också? Det skulle vara kul.
Nästa gång jag skriver i bloggen så ska jag berätta varför jag blir gräsänka...
Håll ut! =O)
Äntligen bilder!
Nu när jag äntligen fått min kamera lagad så är kabeln för att föra över bilderna till datorn borta! Som jag har sökt... Överallt! Utom i emelies säng. Där låg den så snällt och bara väntade på att bli upphittad!
Så nu kära vänner... nu kommer bilder!
Håll till godo.
Jag och Sofie drog iväg till Gläntan en förmiddag. Solen lyste mellan molnen och det blåste som bara den! Och kallt var det. Men några bilder hann vi få och hudnarna njöt av att få busa. Bilderna är tagna innan vi fick mer snö.
Alla på Gaija!
Solen! Inte varje dag man får se den?! Tala om vackert. För er som bor längre söder ut så kommer sig solen inte mycket högre upp här i Piteå i början på Januari. Vi är glada över den lilla sol vi får!
Lite avis är man ju på Luddes päls när man står där ute i snålblåsten!
Kom och ta min pinne då! Gaija uppmanar till bus!
Åhhhh! nu kommer dom och tar mig!
Zena har svårt för att hålla sina ben på marken. Helst ska alla fyra vara i luften samtidigt.
Ha! Nu är det JAG som har pinnen!
Huvudstudie på Zena. Med pinnen i munnen så klart!
Zena jagar Ludde med sin pinne i munnen. Ska det inte vara tvärt om?
Gaija tycker att hon har roligt när Ludde är barnvakt. Då kan man busa hur mycket som helst med sin pinne utan att hon försöker sno den.
Havet är öppet! Början påJanuari och havet har inte fått sin vinterskrud ännu. Dagen innan blåste det in mot stranden så isen har bygg upp en vall mot havet. Innanför vallen så ligger det issörja och flyter. Man går inte långt ut på isen när det ser ut så här! Rena rama dödsfällan!
Gaija njuuuter i vinden. Inte jag.. Jag frös!
För någon dag sedan fick vi mer snö. Så jag tog med mig kameran för att få lite rina vinterbilder. Och det fick jag! Här springer Gaija och Zena med samma pinne i munnen. Sida vid sida som de "systrar" de är!
Uppe på stora stenen. Just denna sten är välbesöt av Zena. hon gillar den skarpt! "Det är min sten". Tycks hon säga.
Gaija på samma sten. Hon har snö på nosen och hon påstår att hon hittade stenen före Zena. Hon är ju äldre.
Visst har hon blivit stor min lilltjej. Snart är hon sex månader. emn hon är betydligt mindre än Gaija. En rätt lagom tjej. Hon växer väldigt lagomt och är stabil i kroppen. På bilden ligger hon och väntar på att Gaija ska komma så hon kan springa efter henne.
Naturens egna vintervalv.
Pappas lilltjej! En liten busstund är rätt mysigt på kvällen efter en lång dag ute i snön. Orken är det inte heller ngt fel på!
Rapport i snöyran.
| Alltså nu mernar jag inte nyheter utan utövningen av denna trevliga hundsport Rapport. =O) I södra Sverige rasar det just nu en storm. Här uppe tar jag och min man det med ro och far ut i skogen och leker rapport. =O) Jag har funderat lite på hur jag ska börja med Gaija. Hon är ju lite speciell och man måste ibland vara övertydlig. Det viktiga med Gaija är att hon förstår att hon måste leta upp mottagaren. Så jag kom på att jag skickar henne till Stefan som förflyttar sig bara tio-tjugo meter åt gången. Det blir itne så mycket att springa på och hon hinner tänka lite... OCh se! Det fungerade! Enda kruxet var att hon blev skitnödig och försökte skita medans hon skulle springa tillbaka till mig. Men det löste hon med att springa ut från sträckan och skita och sen in på sträckan och så fortsätta igen. Snyggt! ;O) HUr det gick för Zena kan ni läsa på hennes Blogg!:O) Vi gjorde fyra skick från och till varandra och hon tyckte det var hur kul som helst! Sen ahr vi varit på ridhuset i dag och tränat. Hon var så HET! Och pep hela tiden. Gör hon så i morgon så ska jag inte träna alls. Bara vara med henne där på ridhuset på grans. Jag körde igenom henne i lite linförighet, kryp (äntligen kröp hon fyra meter i dag utan att fara upp och fara över mina fötter!), elitrutan, dumrutan, apportering med fjärr och så inkallning och lite annat krafs. Allt gick bra förutom fjärrapporteringen... Hon vimsade och jag med. Men jag vet att hon kommer att fixa det. Ska bara dela upp momenten lite mer här hemma och sen sätta ihop dom så ordnar det sig. =O) Sååå mycket at tlära och såååå roligt! Nu ser jag fram emot att få tävla snart. fortsätter det så här så är vi klara för Eliten i mars. =O) |
Aktiv helg.
Nu ÄNTLIGEN har ridhusträningnen börjat!
I lördags så var vi till Höglandsnäs. Där fjollade jag runt med Gaija och kände lite på våra kunskaper. Jösses så taggad hon var! Det var så taggat att hon blev vimsig!
Först körde jag lite linförighet och fritt följ. Det funkar bra förutom att hon hade så mycket i skallen att hon glömde bort mig då och då...
Sen så var det rutan och jag testade elitens ruta. den kan hon rätt bra. lite mer jobb med att springa diret på kommando från konen till rutan. Men det var ju ett tag sedan vi jobbade med elitens ruta.
Sen blev det lite hopp över hinder med metallapportering. Lite bus och så körde ajg några inkallningar som var vimsiga..
Vi testade även apportering med dirigering. Jag använde mig bara av en kon och en apport. HOn fattade till sist vad ajg ville och då funkade det bra både åt höger och vänster! Hurra!
På söndag var vi till grans ridhus. Jättemåååånga var där... Haha! Det var ajg och stefan med våra hundar och så kom Linda med Cuta. Fast det blev en bra träning. Hon var betydligt mer koncentrerad och funkade jättebra!
Sen har vi kört lite släde också gaija och jag. problemet var bara snöskottningen. Dom hade plogat så bra så att vägen hade tinat fram. Och på andra ställen så hade dom sandat så ordentligt att det inte gick att dra släden där. Så ajg fick bära eländet tills vi kom till skogsvägarna. Där dom cokså hade plogat jättebra. *suck*
Snart så har skotrearna gjort jobbet åt mig så snart kan vi köra i skogen. tack o lov. bara nu inte all vår underbara snö smälter bort. För i dag är det plusgrader. i går var det ner till -16.
I lördags så var vi till Höglandsnäs. Där fjollade jag runt med Gaija och kände lite på våra kunskaper. Jösses så taggad hon var! Det var så taggat att hon blev vimsig!
Först körde jag lite linförighet och fritt följ. Det funkar bra förutom att hon hade så mycket i skallen att hon glömde bort mig då och då...
Sen så var det rutan och jag testade elitens ruta. den kan hon rätt bra. lite mer jobb med att springa diret på kommando från konen till rutan. Men det var ju ett tag sedan vi jobbade med elitens ruta.
Sen blev det lite hopp över hinder med metallapportering. Lite bus och så körde ajg några inkallningar som var vimsiga..
Vi testade även apportering med dirigering. Jag använde mig bara av en kon och en apport. HOn fattade till sist vad ajg ville och då funkade det bra både åt höger och vänster! Hurra!
På söndag var vi till grans ridhus. Jättemåååånga var där... Haha! Det var ajg och stefan med våra hundar och så kom Linda med Cuta. Fast det blev en bra träning. Hon var betydligt mer koncentrerad och funkade jättebra!
Sen har vi kört lite släde också gaija och jag. problemet var bara snöskottningen. Dom hade plogat så bra så att vägen hade tinat fram. Och på andra ställen så hade dom sandat så ordentligt att det inte gick att dra släden där. Så ajg fick bära eländet tills vi kom till skogsvägarna. Där dom cokså hade plogat jättebra. *suck*
Snart så har skotrearna gjort jobbet åt mig så snart kan vi köra i skogen. tack o lov. bara nu inte all vår underbara snö smälter bort. För i dag är det plusgrader. i går var det ner till -16.
Datorn är död.
tyvärr drog datorn sin sista suck nu strax efter nyåret. den ville inte mer. Så nu är den på återupplivning. vi får se om dom får igång den med konstgjord andning.
Även om nu datorn är död så är inte vi det. ;O) Här jobbas det på. Äntligen har det kommit lite nsö och vi kan köra släden igen. Så nu börjar vi om med kondisen. Jag och gaija har blivit lite julfeta. Mest fet är jag. Gaija kan vi skylla på skendräktigheten. Hon har inte gått upp viktmässigt men muskelmassan har gått ner och fettmängden har ökat. Men det ska vi råda bot på!
igår (onsdag) så tog jag fram släden och selade på gaija. lilla Zena fick springa lös. när vi kom till vägar där bilar kunde komma så spände jag fast henne bredvid Gaija för att hålla henne i koppel vid släden var inte att tänka på!
Väl vid gaija var hon som en dröm. så nu har hon lärt sig att gå på gaijas vänstra sida och springa bredvid. I sakta trav. eller så går hon. Detta handlar ju bara om korta sträckor men hon lär sig att vara framför släden ialla fall. Annars så har hon sprungit lös och fårr röra på sig i sin egen takt. vilket alltid är dubbelt så fort motför gaija... hmmm....
Gaija har jag börjat jobba med lydnadsmässigt också. Hon känns jättefin! Så nu till helgen bär det av till ridhuset för träning! Först lördag i Höglandsnäs. Och sen på söndag på grans. zena ska också få följa och få jobba med det vi har börjat med hemma. Att hitta fotpositionen och inkallning och kontakt. sen ska ajg börja med rutan också. Gaija ska få börja jobba med elitmomenten och så ska vi ruska igång trean också ordentligt. det ska verkligen bli skoj! =O)
Jag ska försöka uppdatera bloggen men det blir lite si och så eftersom att jag bara skriver från andras datorer. Men snart hoppas ajg att vi har tillbaka vår gammla goding som ny igen. ett nytt minne behöver den då den haft lite galloperande alzheimer nu ett tag... den ahr stängt sidor av sig själv, stängt av hela sig själv eller så har den liksom bara fastnat i en tankebana och inte tagit sig loss.
Datorer är betydligt besvärligare än hundar!
Även om nu datorn är död så är inte vi det. ;O) Här jobbas det på. Äntligen har det kommit lite nsö och vi kan köra släden igen. Så nu börjar vi om med kondisen. Jag och gaija har blivit lite julfeta. Mest fet är jag. Gaija kan vi skylla på skendräktigheten. Hon har inte gått upp viktmässigt men muskelmassan har gått ner och fettmängden har ökat. Men det ska vi råda bot på!
igår (onsdag) så tog jag fram släden och selade på gaija. lilla Zena fick springa lös. när vi kom till vägar där bilar kunde komma så spände jag fast henne bredvid Gaija för att hålla henne i koppel vid släden var inte att tänka på!
Väl vid gaija var hon som en dröm. så nu har hon lärt sig att gå på gaijas vänstra sida och springa bredvid. I sakta trav. eller så går hon. Detta handlar ju bara om korta sträckor men hon lär sig att vara framför släden ialla fall. Annars så har hon sprungit lös och fårr röra på sig i sin egen takt. vilket alltid är dubbelt så fort motför gaija... hmmm....
Gaija har jag börjat jobba med lydnadsmässigt också. Hon känns jättefin! Så nu till helgen bär det av till ridhuset för träning! Först lördag i Höglandsnäs. Och sen på söndag på grans. zena ska också få följa och få jobba med det vi har börjat med hemma. Att hitta fotpositionen och inkallning och kontakt. sen ska ajg börja med rutan också. Gaija ska få börja jobba med elitmomenten och så ska vi ruska igång trean också ordentligt. det ska verkligen bli skoj! =O)
Jag ska försöka uppdatera bloggen men det blir lite si och så eftersom att jag bara skriver från andras datorer. Men snart hoppas ajg att vi har tillbaka vår gammla goding som ny igen. ett nytt minne behöver den då den haft lite galloperande alzheimer nu ett tag... den ahr stängt sidor av sig själv, stängt av hela sig själv eller så har den liksom bara fastnat i en tankebana och inte tagit sig loss.
Datorer är betydligt besvärligare än hundar!
Gott nytt år!
| Vi önskar alla som läser vår blogg ett riktigt gott nytt år! För mig som hundförare åt Gaija så ser jag fram emot ett mycket spännande år! Jag och Gaija har mycket inplanerat. Först ska vi försöka få vårt tredje förstapris i trean. Då kan vi titulera oss LP1, LP2 och LP3... Sen kör vi på för eliten! Det känns mycket, mycket underligt att redan hamna där.Jag är faktiskt nybörjare när det gäller alla klasser över lkl1. För när jag tävlade för mer än 20 år sedan med min collie så kom vi aldrig längre än till tvåan och det gick mycket dåligt där. Han ville ju inte ens apportera! Nu har jag en hund som kanske inte är världens mest lättlärda men hon är absolut världens roligaste hund att jobba med. Jag får traggla lite med henne innan det sitter. Men när det väl sitter så kan man finjustera och knoga på med henne. Jag kan alltså lära både mig själv och hudnenoch det går bra! Hon är ju inte ens tre år och vi har kommit sååå långt! Brukset ska vi också ta tag i. Enda kruxet med brukset är ju min onda kropp. det är rätt tungt för mig att gå spår med hudnen. Men vi ska testa på rapporten. den är rolig och Gaija äslkar att springa. Så vi ska köra på rapporten. Så nu är det en hel del nya moment att ära in. Jag tar det lite pö om pö för att inte jäkta fram ngt med Gaija. Då blir det bara fel och förvirrat. Så nu så fort ridhusträningen börjar så kommer vi att köra på på allvar! Så fort snön kommer i lagom mängd så kommer ajg att börja köra släde med henne igen. det ska bli skoj! Ännu roligare blir det den dag Zena kan gå bredvid Gaija och man har ett två hundsspann. Då kan man köra längre och lite jobbigare sträckor. Men tills vidare får lilltjejen stanna hemma när vi drar iväg på slädturerna. Det blir för jobbigt att hänga på. Så ser vårt hund 2008 ut för i år i korta ordalag. Jag skulle tro att min planering håller om inget oförutsett händer. I år slipper jag tack o lov blindtarmen. den gjorde ju ett ordentligt avbräck i vår träning. Men vi kom igen! Och det var viktigast för oss. Utan hund så skulle jag väl vara en riktig läslus och krypa upp i soffan och bara njuta av böcker. Men hundarna går alltid före böcker. och det säger inte lite om hur mycket dom betyder för mig. För böcker är livest lilla extra lyx. Att få förlora sig in i en annan värld. Underbart! Men hundarna ger mig bara sååå mycket mer! =O) Så nu ser jag fram emot ett nytt spännande hundår och önskar alla ett riktigt gott och roligt nytt år! Kram på er alla! =O) |
Så var julen slut för i år.
| Men vilken härlig jul vi haft! Så superskönt och trevligt! Och massor gott att äta och klappar har man fått. Gaija har fått en hel del att mumsa på! Hon hälsar alla som gett henne allt det gottiga. Tyvärr så försvann allt så fort... Jag hann inte vara med så var allt borta! Så här ser en nöjd julhund ut:  Jultomte med konstig mage signalerar att det är fritt fram för hundar att hämta sina paket. =O)  I väntan på paket...  Tomtenissan måste få sig en puss. I år var tomtenissan utklädd till hemvärnssoldat. Zena spanar in tomtens skägg. Sitter den fast? nähä... Synd att det inte också hamnade på bild.  Julens färskingar (första julen):   Lilla Max och lilla Zena. Båda var helt nöjda med alla julklappar och njöt av all uppmärksamhet man kunde få. det var ju många som ville bry sig. Lilla Max är världens goaste kille! Han fick dessutom mest julklappar. Kan det bero på att han varit så snäll? Han är alltid glad den här lilla killen. Helt underbar! bara fyra månader och han är sååå duktig. vad månde bliva av honom? Hundförare kanske? ;o) Lilla Zena skötte sig också utmärkt. Inget kiss på golvet och inga tuggade julklappar. Alltså denna lilla tjej biter på inget som inte tillhör henne! Där påminner hon verkligen mycket om Gaija. Hon var lika dan! Kanske det beror på att dom har leksaker som dom tycker om och att dom har alltid ngt dom kan tugga på? Man kan liksom slappna av med dessa hundar. Och då blir också hundarna lugnare. Lilla Max var ju en ny familjemedlem som blev nosad på. Han luktade verkligen spännande och gaija fick sin vana trogen stooora ögon och började drägla. Något hon alltid gör när hon träffar på bebisar. Vare sig dom är av hundsläkte eller människosläkte. Zena uppförde sig också exemplariskt och nosade snällt på bebisen. Men sen var det något annat som blev intressant och då var hon tvungen att hänga på... I kväll har jag tränat gaija. Lite positioner, inkallning och fjärren. allt funkade kanon. Om man då tänker att ajg har itne tränat med henne sen slutet på november så måste man säga att hon är ju helt super! Hon jobbade lika glatt som vanligt och visade inga tecken på att bli snabbt trött eller att ha glömt det hon lärt sig. Hon var kanske ngt mer sammlad. Gaija är verkligen en härlig hund! Nu ska vi börja lära in lite av dom nya momenten i elit. Det är dags nu. Snart börjar ridhusträningen och då jäklar är det vi som ska jobba! Hurra! |
God jul!
God jul alla som är inne och läser på Gaijas blogg!
Vi kommer att fira jul här hemma med nära och kära. Hela dagen har gått åt till att stöka inför julen. Vi har haft det jättemysigt! Jag och Amanda har till och med hunnit baka supergoda Napolenhattar! All smörgåsmat är uppskuren. Den supergoda gravade laxen från en av mina allra bästa kompisars fiskaffär Fiskhörnan är filead. Javisst! Jag äter inte fisk. men ajg är bra på att filea! ;O) Skinkan är klar och äggen kokade. Vissa ägg är också skalade. Salladen är i stort sett klar förutom att salladsbladen ska ner. Så det mesta är förberett. Slkönt! Jag kan ta det rätt lungt i morgon och må bra. =O) Hurra!
Så i morgon kommer vi att äta allt vad julens matord kan tänkas duka upp, det ska bara bli så gott! Och hundarna ska få massor med julklappar! Både Marianne och Thomas och Johan har gett dom var sin julklapp. Så goa dom är! Jag är säker på att Gaija och Zena blir överlyckliga!
Sen så vill jag tacka alla som skickat julkort (snigelmail). Ni har ju så underbara hundar! Tusen tack! Speciellt någon som heter Åsa som skickat mig ett julkort... Hon hoppas på att mitt nya år ska bli lite lugnare. Jag känner bara en Åsa och med den tanken så är hon guld värd! Tack vännen!
Och så vill jag tacka er som tänkt på oss och skickat e-mail. =O) Ni är också supergulliga! Ingen nämd och ingen glömd. =O) Jag har prioriterat bort allt som heter julkort på grund av att jag dels är så vimsig och glömsk och sen för att jag blir jättestressad av det. Och jag får inte stressa med mitt höga blodtryck för läkaren.
Så nu till sist vill jag önska er alla julefrid och ta det lungt i trafiken alla ni som ska köra bil. Det är halkigt. Kom hellre försent än inte alls!
Äntligen har jag fått tillbaka min älskade kamera från lagningen. Precis lagomt till jul! Så nu kan ajg i lugn och ro ta kort. det är så härligt! Den andra kameran var bra. men MIN kamera är bäst! ;O)
Så här kommer lite färska bilder taget med min älsklingskamera.
Samätning. Gaija och Zena vet vems som är vems sida. Man rör inte den andras matskål! Eller Xena försöker att röra... När vi inte ser. ;O)
Nybadad Zena. Hon luktar gott av gulsåpan. Mums! Hon är mjuk och fluffrig också... OCh bara så sööööt! Och pömsig.
Kompisarna. Bästisarna. Systrarna.
Zena tänker: En KATT! Busdags!
Gaija önskar alla en od jul. Hon hoppas på att nästa år så ska hennes prispokalshylla vara ännu fullare. Hehe... Hon börjar bli mallig tjejen.
Nät måste man ju göra när man väntar på tomten... Busa!
Vi kommer att fira jul här hemma med nära och kära. Hela dagen har gått åt till att stöka inför julen. Vi har haft det jättemysigt! Jag och Amanda har till och med hunnit baka supergoda Napolenhattar! All smörgåsmat är uppskuren. Den supergoda gravade laxen från en av mina allra bästa kompisars fiskaffär Fiskhörnan är filead. Javisst! Jag äter inte fisk. men ajg är bra på att filea! ;O) Skinkan är klar och äggen kokade. Vissa ägg är också skalade. Salladen är i stort sett klar förutom att salladsbladen ska ner. Så det mesta är förberett. Slkönt! Jag kan ta det rätt lungt i morgon och må bra. =O) Hurra!
Så i morgon kommer vi att äta allt vad julens matord kan tänkas duka upp, det ska bara bli så gott! Och hundarna ska få massor med julklappar! Både Marianne och Thomas och Johan har gett dom var sin julklapp. Så goa dom är! Jag är säker på att Gaija och Zena blir överlyckliga!
Sen så vill jag tacka alla som skickat julkort (snigelmail). Ni har ju så underbara hundar! Tusen tack! Speciellt någon som heter Åsa som skickat mig ett julkort... Hon hoppas på att mitt nya år ska bli lite lugnare. Jag känner bara en Åsa och med den tanken så är hon guld värd! Tack vännen!
Och så vill jag tacka er som tänkt på oss och skickat e-mail. =O) Ni är också supergulliga! Ingen nämd och ingen glömd. =O) Jag har prioriterat bort allt som heter julkort på grund av att jag dels är så vimsig och glömsk och sen för att jag blir jättestressad av det. Och jag får inte stressa med mitt höga blodtryck för läkaren.
Så nu till sist vill jag önska er alla julefrid och ta det lungt i trafiken alla ni som ska köra bil. Det är halkigt. Kom hellre försent än inte alls!
Äntligen har jag fått tillbaka min älskade kamera från lagningen. Precis lagomt till jul! Så nu kan ajg i lugn och ro ta kort. det är så härligt! Den andra kameran var bra. men MIN kamera är bäst! ;O)
Så här kommer lite färska bilder taget med min älsklingskamera.
Samätning. Gaija och Zena vet vems som är vems sida. Man rör inte den andras matskål! Eller Xena försöker att röra... När vi inte ser. ;O)
Nybadad Zena. Hon luktar gott av gulsåpan. Mums! Hon är mjuk och fluffrig också... OCh bara så sööööt! Och pömsig.
Kompisarna. Bästisarna. Systrarna.
Zena tänker: En KATT! Busdags!
Gaija önskar alla en od jul. Hon hoppas på att nästa år så ska hennes prispokalshylla vara ännu fullare. Hehe... Hon börjar bli mallig tjejen.
Nät måste man ju göra när man väntar på tomten... Busa!
Semester.
| Gaija har semester. Hon njuter i fulla drag av att bara ha kul och slå dank. Ha kul betyder att hon terroriserar sin lillasyster Zena. Hon är rolig att retas med. Speciellt när hon har en pinne i munnen. Zena ahr mycket linten chans att plocka den av henne. Hon blir så yr när Zena snurrar. Eller så tjuvar hon ben av Zena. bussig brud Gaija är va? Hahah! Men som den hemska matten jag är så får hon inte tjuva ben ur munnen på Zena. Att slå dank innebär att hon inte har fått träna ngt på länge. Nu börjar det bli dags igen. Så förmodligen nu i helgen så blir det en tur ut på bruks. Hon behöver få jobba med sina hjärnceller. Vi skulle behöva mer motion också jag och Gaija. Men slädföret är så dåligt. Så jag funderar på att åka ut till Ssjulnäs och låna Johans släde. Det finns mer snö där... Dumt nog. Snön ska vara hos mig. Basta! åhhhh..Nu börjar jag ju längta efter att få träna lite med henne! Det har ju faktiskt varit så mycket julstök och grejjer dom sista två veckorna. På tal om julstök. I dag har jag och mamma rullat köttbullar av 3.6 kg! Och vad mumsiga dom blev. Lite ketchup eller chilisås gör susen i köttbullar! Så till middag i dag har vi ätit köttbullar, kokt potatis med smör till och morotssallad (riven morot med krossad annanas i). det var bara såååå gott! vad ajg längtar till julen! Men... *suckar* betalningen för att rulla köttbullar blev att jag har fått ta extra medicin och jag blev då alldeles hollokollo i huvudet av dom. OCh inte hjälpte dom ändå mycket. På måndag ska jag till sjukgymnast. Få se om hon kan komma på något smart för mitt onda. Jag ska fråga henne om hon kan trolla. vem vet? Hon kanske kan det? =O) Jag har hunnit köpa lite julklappar också. En till svärmor och en till min älskade mamma. Samt barnen och så till Jossans fröknar. Jag tycker hennes fröknar är väl värd en st tomte var. Dom jobbar så fint med barnen och jag värdesätter deras engagemang högt! Jossans klassassistent jobbar stenhårt för att få en utbildning för särskoleelever ute på grans. jag tror det blir ett vinnande konsept! Och mycket intressant! Jag och Stefan ska ingå i föräldragruppen och hjälpa till med att jobba för en sådan utbildning. Här i Piteå finns det två utbildningar för särskolebarnen. en är industriprogrammet och det andra är storkök. det tas liksom förgivet att våra barn ska antingen enbart vilja laga mat eller så vill dom jobba innom industri. Ehhhh.. Jossan vill jobba med djur. OCh ajg tycker absolut att hon är rätt person för det! Hon har en varlig och vänlig hand med djur. Hon uppträder lungt och sansat med dom och djuren har en förmåga att lita på henne. Nåja. Nu är natten nära och jag ska stupa i säng. Orkar inte sitta här egentligen... Nattis på er och sköt om er! =O) |
Utmanad av en massa folk...
| Ja det har Gaija blivit! Så det är bäst att vi lyder. Ni får ursäkta ni som utmanat Gaija. Men hon har sååå mycket attt göra med Zena att hon har inte haft tid! Så till utmaningen. Gaija ska få berätta sex underliga saker hon har för sig. Lite lite med sex bara... Hon gillar bättre att få ha åtta saker att få berätta om. Men vi kör på snusktalet. Gaija får stå för orden.. Jag tar inte på mig något ansvar alls! 1. När vi får besök så måste jag alltid bära en vante och visa för alla att någon har kommit. Sånt är viktigt! Ibland tar jag folks handväskor också. Sånt kan vara bra. För det kan finnas pengar i väskorna och då kan mamma köpa gott åt oss. 2. Jag är jämt hungrig. Ibland är jag så glupsk att hårtussar ser ut som man och då äter jag dom. Ibland kan det slinka ner en och annan dammtuss också. Min mamma tycker ajg är knäpp. Men ska hon klaga? Jag fixar ju städet åt henne! 3. När jag får lust att sova i sängen så gör jag det. Ingen märker något eftersom att både min mamma och pappa sover ju när jag kliver upp i sängen. Jag sover alltid med huvudet på pappas hals. Det gör att han låter mindre när han snarkar. Kanske han får lite syrebrist också. Men vem bryr sig? 4. Jag måste alltid skälla ut alla i grannskapet när iv kommer hem med bilen. När vi svänger in på våran gata (läs MIN gata) så skäller jag som besatt! Då vet alla grannar att det är just vi som kommer hem. =O) 5. När jag ska få något gottigt så poppar ögonen ut. Alltså dom säger det mamma och LillaKarro. det som händer är att mina ögon blir jättestora för att man ska kunna se det gottiga bättre. Man njuter ju inte bara av smaken heller. Synen har också en viss njutning. Så när jag gör stooora ögon så syns mina ögonvitor. 6. Varje gång jag ser ett hål så måste jag kika ner i det. Hallå i hålet liksom. Det spelar ignen roll om det är ett hål i marken eller i en vägg eller i ett träd. Alla hål ska beskådas! Husse tyckte jag gick över gränsen en gång när jag kikade ner i hans navel... Men vaddå... den var ju stor naveln! Hallå i hååålet! Jag utmanar Ludde, Morre och Quick. =O) |
Rex sista resa.
| ||
Degerberget.
| Idag fick jag för mig att fara upp på Degerberget med hundarna. På vår, sommar och höst finns det mycket orm där. Så jag drar mig för att fara dit då. Men nu är det garanterat ormfritt! =O) Degerberget är ett rätt högt ber vid kusten och erbjuder en otroligt vacker utsikt! Man ser nästan till finland! ;O) Klockan är halv ett på dagen. Solen är inte ögt över horisonten ännu. Jag är nästan högst upp på berget.  Öppet hav. Vy mot Jävre. Eller man ser Bondön närmast. (söderut). Jag kan våra öar i skärgården. *ler*  Både is och öppet hav. Vyn är mot vargödraget. (österut)  Och nu ser det ut som att det är långt gången vinter. Vy mot Rosvik och Luleå. (norrut)  Jag kämpar med att få ett endaste ett bra foto på bägge hundarna samtidigt. Med Gaija är det ingen konst.. Men med Zena! Hon rör på sig heeeela tiden! Och hon är så mammig att hon ska ju vara nära mig hela tiden. speciellt när kameran är framme. =O)  Ett snyggt kort! Min vackra lilla Zena! Hon är god som guld och söt som den renaste finaste sockerfabriken som finns!  Båda gulliganerna. Äntligen! Fast dom var ju bara tvugna att titta åt olika håll...  Samarbete.  På väg nerför berget. Gaija har hittat en annan STOR gren. Eller är det ett träd?  Zena vill cokså ha...  Men attans också! Gaija springer för fort!  Äntligen! En bild på våran nya bil! Suprice! Det ser lite mörkt ut.. Men klockan var strax efter ett. Mitt på dagen. Så är det här uppe i norr. Det blir mörkt i skuggan. ;O)  |
Överjävligt.
| På alla sätt och vis så känns det så nu... Först och främst så har jag både migrän och jätteproblem med nacken.Så det blir massor med konstiga mediciner. Så pigg är man ju inte. Sen så är inte Emelie frisk ännu i halsen och bihålorna. =O( Och nu till det värsta. Kommunal och handels har beslutat att tolka aliansens förslag. A-kassan ska sänkas till 170 kr/dag. Idag så får min man ut 680 kr/dag. Skillnaden blir enorm. Vi kommer itne att ha råd att bo kvar i vår fyra. Det får bli en billigare lägenhet och då förmodligen tre rum o kök. Barnen får dela rum. Sen så kommer vi inte att kunna åka båt mer. Vi har ju en rätt fräch bil. Förmodfligen så får vi sälja den och köpa ngt billigare alternativ. Fast vete tusan om det blir så mycket billigare med en äldre bil? Dom går ju sönder. Fast det kan nyare bilar också göra. Och då blir det dyrt! Få se... vad mer kommer att hända? Jo! Inga tävlingr! Inte har jag råd att resa land och rike runt och tävla! Inte ens på min egnen klubb. Jag kommer inte ens att ha råd att vara med i Piteå BK. Kommer vi ens att ha råd att ha kvar våra djur? Näää.. Jag kommer inte att kunna bli av med dom! Aldrig1 Då blir jag hellre hudlös! Barnen kommer att vara tvugna att sluta med insa fritidsaktiviteter. Middagar blir enbart förärade till helger. Det blir gröt på kvällarna (man kanske går ner i vikt? Enda fördelen). Helgmys blir ett minne blott förutom att vi kanske kan poppa popcorn.... Vatten och popcorn. Gott!;O) Kläder... Tur att jag har köpt mig bra kängor som kan hålla i några år! för kläder blir det inte ngt nytt med! Barnen får inte växa mer... Hårfrissan kommer heller aldrig mer att få besök av oss. Fast i och för sig. Hon har itne haft besök av oss på några år ändå... Medicin. Jahapp! Skit i dom! Jag får väl ta mig igenom dagarna ändå. Fast om man ser på det från den posetiva sidan så har jag ju ändå så lite att göra om dagarna. För vi kommer att ha så lite kläder att det blir väldigt lite tvätt (där spar man ju in några kronor också på tvättmedel). Och mat behöver jag iten laga heller... Så då blir det väldigt lite disk. Och tv kan vi stunta i! Då behöver vi inget vardagsrum heller och då kan barnen få ta det rummet så blir det mer plats. På tal om mat... Hundarna kommer att få gå på billigt foder. Fast om jag ändå inte kan tävla osv så behöver dom kanske inte ha ett högenergifoder... eller så behöver dom det kanske? jag kommer ju garanterat att vara ute i timtal med hundarna för att orka genom dagarna. Fast dom kan ju leva på bär i skogen. Jag med. Jag kan äta det naturen ger när vi är ute och vandrar... Kanske jag blir så smal att jag kan ha barnens kläder till slut? Wow! Näää... Jag mår illa... På torsdag ska Stefan fara på anställningsintervju hos vägverket. Håll tummarna! vi BEHÖVER det jobbet! Men om inte det går... Jaha! Då jäklar i anamma! Då kör vi igång projektet som vi har planerat på nu i några år! fast det vete tusan om folk kommer att ha råd att använda sig av våra tjänster. vi lär ju inte bli ensamma precis med att bli fattiga. Japp. Det blir ett fattigsverige och ett rikemans sverige. Lönedumpningar kan jag mycket väl tänka mig. Folk kommer ju att ta vilket jobb som helst för att slippa ha A-kassa.Då blir det enkelt att som företag dra ner på lönerna och tjäna själv en hacka. Om jag nu får spåna lite fritt skullejag tro att vår eknommi har krachat lagomt till nästa val. Sen är moderatjävlarna borta. OCh Sossarna får bärja om att bygga upp Sverige igen. Precis som förr. Det är som i naturen. Återuppbyggnad och rasering. Födas, leva och sen dö... Och sen börjar allt om igen. Man börjar bli van. ;O) Jösses så politisk jag blev. Men man blir bekymrad när man får höra hur folk ska ha det nu framöver... Och här sitter jag och kan iten jobba! jag sitter liksom i en rävsax. Jag VILL jobba för H-vete! Men jag kan inte! Så fort jag försöker göra ngt vettigt här hemma och få ngt gjort så blir jag som ett mosat lingon i flera dagar. Ibland undrar man om man bara inbillar sig att man har ont. Då försöker jag göra sånt som folk gör utan att tänka på det. Jag damsuger tex. Nästa dag vet jag om (igen) att damsuga funkar itne för mig. en gång provade jag att tvätta fönsterna. Det gick bra. Tills nästa dag. Då kunde jag inte titta åt höger. Viljan finns, men orken och kroppen finns inte till förfogande. Nästa liv ska jag bli riksdagsman. Då ska jag sitta och bestämma och vara trevlig med folk. Se till så att hlla mår bra. Hur nu det ska gå till. Man jag kanske är lite smartare i nästa liv? Hoppas det... Nu till ngt roligare. Anledningen till att jag är så tokdålig som jag är är att Gaija och jag har rejsatrunt med vår fina släde! I flera dagar. Jaa... Vi har haft vilodagar. Igårkväll var det en helt underbar kväl. Halvmånen lyste och det var några minusgrader. Perfekt slädföre! Så jag och giaja for en rätt lång bit i maklig takt. Jag ahde tagit en Tradolan och två alvisar. OCh seniväg... Det gick ju skitbra och jag kände hur nyttigt det var med motionen! giaja njöt. Vad jag inte kände var att styret är för lågt och att jag då gör ngt med nacken som gör att jag får kräksont. Men faktiskt. upplevelsen igårkväll vid elvatiden var helt underbar! Vi for så passlångt in i kogen att bilar inte hördes och man såg inga ljus. Drygt tre km rakt in bara for vi... Innan vi vände så satt ajg en stund på slädenoch vilade mig. Det var så vackert! Månen lyste på gran och tall. det var knäpp tyst. Stjärnorna gnistrade och glimmade och Gaija myste på med att söka pinnar som jag i blindo kastade iväg. Hon var nämligen inte på humör att vila sig. Hon ville leka. Men just den där upplevelsen. helt ensam i mörkaskogen med månen och stjärnonra som enda sällskap... det går inte att beskriva. Det måste upplevas! =O) |
Gläntan och sovande djur...
Nu i veckan for vi ut till gläntan. Vädret var absolut inte det roligaste... Vinden ven och ett lätt snärtande av snö. Men vi fick oss en prommis och några bilder blev det. Sen la batterierna av. Typiskt.
Rätt lungt i kväll. Zena har busat av sig med mig i kväll. Mer om det kan ni läsa på hennes blogg. Nu är hon ialla fall trött.
Oboy vill helst ha sin grislampa på... den är mysig och då kan man nog allt sova gott! Han har sovit på min mage för en stund sedan och jag orkade inte ligga så längre. Han liksom bara gled ner i soffan. Snygg stil va?
Banjo. Väktaren av alla datorer sover på datorbordet. myspys! Han sover gärna på huvudet.. Och så snarkar han.
Gaija kan inte sova. för någon lite speciell typ har dragit ut ALLA leksaker på golvet och nu måste hon dela säng med Blåboy! Inte roligt alls!
Natti alla! =O)
Rätt lungt i kväll. Zena har busat av sig med mig i kväll. Mer om det kan ni läsa på hennes blogg. Nu är hon ialla fall trött.
Oboy vill helst ha sin grislampa på... den är mysig och då kan man nog allt sova gott! Han har sovit på min mage för en stund sedan och jag orkade inte ligga så längre. Han liksom bara gled ner i soffan. Snygg stil va?
Banjo. Väktaren av alla datorer sover på datorbordet. myspys! Han sover gärna på huvudet.. Och så snarkar han.
Gaija kan inte sova. för någon lite speciell typ har dragit ut ALLA leksaker på golvet och nu måste hon dela säng med Blåboy! Inte roligt alls!
Natti alla! =O)