gaijasblog

Som jag skrev för någon dag sedan så har Banjo fått somna in av humanitära skäl. Han mådde inte bra och blev sjuk av att han var så stressad. Han var stressad redan innan han kom hit och hade lika dåligt med päls. Enligt förra ägaren så hade han blivit arg på hans nya tjej och det hade blivit ohållbart. Samt att han hetsåt och kräktes upp maten direkt efteråt.

Det vi upplevde med  Banjo var ngt helt annat. Han hetsåt inte. Däremot kunde han kräkas och oftast var det när han blev ensam någon timme. Han var en helsnäll kille som inte hade något ont i sig. Han var alltid snäll med oss och var allmänt en trevlig katt. om än något klumpig...

På sommaren fick han lära sig att vara ute. Först i band men sen mer och mer lös. till slut fick han vara ute själv och han for aldrig långt hemmifrån. men han fångade både möss och någon fågel då och då. Fast han visste inte riktigt hur man skulle döda dom och han åt aldrig upp dom helt och hållet.
Vi har grannar vars katthona fick kattungar och dessa kattungar började springa inne hos oss. Först trodde ajg att de var dessa kattungar som kissat i Amandas rum. Men dom hade inte tagit sig in där utan att vi hade upptäckt det snabbt. så det var lite underligt. Det hände dock då och då att det var kissat där inne och vi undrade hur det hade kunnat hända eller om vi helt enkelt inte fått bort kisslukten?

Men sen när hösten kom och fönstret blev stängt så hittade vi kiss på handdukar i badrummet, smutstvätt i tvättstugan. en filt som legat på golvet osv... Men vilken av katterna var det? Oboy vill alltid gå ut och kissa om det inte är flera minusgrader. banjo ville inte gå ut när det var kallt. Han ahde ju så lite päls.
en dag så tog ajg Banjo på bar gärning! Han satt uppe på byrån och kissade på mina kläder!

Jag beslutade att se till att få bort allt som kunde göra att han kissade på våra kläder. han lyckades bland annat kissa på Emelys nyinköpta 500kr klänning! Men det hjälpte inte. Han kissade så fort han fick tillfälle. till slut så kissade han i den rena tvätten också. Det började bli en ohållbar situation. Jag har nog jobbigt med den tvättmängd vi har utan att få extra tvätt.

Banjo hittade en dag en bunt med gummiband. Jag hann precis se hur han åt upp en av dessa. Så ajg gömde dom: Han lyckades tyvärr hitta dom och åt några till innan jag hann se det. Sen började han mer och mer bita på kablar. Barnens plattång blev demolerad osv.. Nu började Banjo bli dyr också.

Ibland när han skulle hoppa upp på arbetsbänken så missade han och föll ner. Dett blev också mer och mer tydligt. han kunde inte heller balansera på stängslet vi har. Det har han aldrig klarat sen han kom. Han har alltid haft svårt med balansen sen han kom. Vi har skyllt det på att han är så tjock.

Anledningen till att han var så tjock beror på stress. Han åt och åt. Han kunde äta en stund och sen gå från maten. sen stannade han upp och såg förvirrad ut och gick tillbaka och åt igen. Ibland åt han tills han kräktes. Men det var på grund av, som jag tidigare sa, stress.

Nu mot slutet blev han mer och mer manisk. Han började äta på plast. Plast finns som sagt var överallt i ett hem. Så han kom alltid åt något. Klädde man sig så fångade han kläderna och bet i dom ordentligt. Ofta med följd att det blev hål i tyget. Snören bet han av.

Sista helgen vi hade honom så började han att skrika. Tidigt om mrognarna så började han. Jag trodde han ville ut men det ville han inte. Han blev inte lugn föränn jag klev upp med honom. Gick jag och la mig igen så började han om. Jamet han hade lät alltid som om han var depprimerad. Entonigt och sorgset.
Hans jamande beskrev nog hur han kände sig...

Vi hade egentligen tänkt att han skulle få somna in efter sopprtlovet. Så att barnen skulle kunna få hinna rå om han lite extra. Men hans problem bara ökade och jag kände att jag inte orkade längre. Ingen av oss kände oss tillfreds med situationen. Så vi bokade tid för avlivning i måndags och fick en ny tid samma dag.

Det var med stor sorg och ett mycket tungt hjärta samtidigt som vi kände en lättnad för Bajos skull. Dom sista timmarna han fick vara med oss tog jag lite bilder och han valde att sätta sig vid fönstret i solen.
Innan vi for gick han snällt på lådan och sen ville han inte in i buren. Jag kände att han inte ville somna in. Han kämpade med att få komma ut ur buren och hela vägen till djurkliniken så skrek han. Även inne hos veterinären skrek han. Han blev bara lugn när jag pratade med honom och hade honom i knäet.

När det väl blev dags för honom att få somna in blev han resignerad. Både ajg och veterinären var överenns om att han var en ovanligt snäll katt. Han har ALDRIG visat något humör till NÅGON människa. Han har alltid varit foglig och snäll mot oss. Till och med veterinärer och sjukvårdarna har ahn varit snäll mot. Jag sa till veterinären att jag tyckte det var lite underligt att en katt var så otroligt foglig och snäll. det kändes inte riktigt naturligt för en katt. en frisk katt är enligt mig en katt som kan sätta sig emot behandlignar som den inte tycker om. banjo bara la sig ner och spände sig och höll sig otroligt stilla. Han gjorde samma sak ifall han och Oboy var ovänner. Eller om jag blev arg på honom. Han var också väldigt handskygg när han kom till oss.

Jag undrar bara vad han kan ha varit med om? För hans beteende var itne naturligt!

Banjo somnade ialla fall in till slut och hann har nu fått ro. Livet i vårt hem har plötsligt tystnat och blivit lungt. Harmoniskt känns det som. Oboy har varit rätt ledsen och sökt sin kompis ett par dagar men nu är han som han var innan Banjo kom. Otroligt busig och vill bara leka med mig och med hundarna. Han har blivit mer kärleksfull mot oss och ser betydligt gladare ut. Jag tror inte han har mått bra på grund av att Banjo inte mått bra. Dom har tyckt om varandra. det gjorde dom redan de första timamrna. ÄVen om dom varit oense någon gång så har dom i stort sett varit vänner och busat med varandra så det stått härliga till.

Det blev en stor skillnad alltså nu sedan han försvann vår lille Banjo. Vår lille klumpeduns och clown. Han är mycket saknad av oss och han finns kvar som ett varmt minne i vårt hjärta även om han gjorde livet för oss ibland lite svårt. Men jag känner också att han har fått frid. han har hammnat på en bättre plats och har blivit hel igen.

Vad jag har lärt mig av detta är att aldrig ta emot ett djur gratis. Jag trodde på de som gav oss katten att han bara hade dessa aggressionsproblem. Jag trodde att jag skulle kunna hantera honom och att sällskap och lite liv och rörelse hemma skulle få honom att må bättre. Enligt de förra ägarna så vantrivdes han av att det var för lungt hemma. När killens döttrar kom så levde han upp och blev en glad katt. Så barnfamilj och en kompis skulle passa bra. Han var dessutom hundvan... Men han var livrädd för Gaija i början. Sen efter två veckor så accepterade han gaija men han sköt alltid rygg och gömde sig om hon blev för ivrig mot honom.

Här kommer Banjos sista bilder.





















Sov i ro älskade lilla goskille!