Mycket som händer nu... Både sorgligt och roligt.

Datorn har blivit återupplivad med ett nytt närminne... eller var det hårdddisk det hette? Nåja. Jag skulle behöva en lika bra hårddisk jag.. Denna funkar super och datorn bara går och går. den har till och med slutat skorra!? det känns lite mysitskt att sitta vid en väldans tyst dator. ;O)

På söndag ska jag och gaija tävla. träningen har gått bra och nu fram till tävlingen blir det inte så mycket träning då jag och Emelie ska tillbringa några dagar på sjukhuset. Hon ska få sina tonciller bortopade. =O) Sen hoppas vi att hon slipper ha ont i halsen jämt. Det är ju inte så praktiskt när man sjunger emd en hals som gör ont och är slemmig.

På måndag ska Stefan flytta. Jag skiver mer om det till helgen då jag kanske ahrmer tid att sitta framför datorn. I skrivande stund är jag just påväg att fara till sjukhuset.

Det mest sorgliga av allt är att Bajo har fått somna in.

Han visade en rad stressbeteenden och mådde inte vidare bra. Även om han var djupt älskad av alla oss i familjen så kunde han inte stå ut med att lämnas ensam någon timme då och då... Han kissade på allt som var av tyg och som liknade tyg om det låg på golvet eller på stolar. Han åt plast  och gummiband och han åt mat som för tre katter för att sedan kräkas upp det. Kräkningarna var egentligen värst när nyss flyttat hit. Han drack mer än normalt och han tappade mycket päls. Det är med stor sorg vi bestämde att han skulle få slippa ifrån. Efter nyår var vi till veterinären och gjorde en mängd prover och tester på honom. Inga visade direkt på ngt. Men så testades binjurarna och då visade det sig att kortisolhalten var förhöjd. Mer än vanligt. så det kunde bevisa att han hade stressrelaterade problem. Egentligen behövdes inte ett sådant test. Vi förstod ju det ändå.

Vi hade bestämt oss för att han skulle få finnas kvar tills efter sportlovet. Men hans problem eskalerade och han började med att mjaua underligt varje morgon vid fem-sex tiden. Han ville ha sällskap kanske? Eller så mådde han inte bra... ?
Så nu i måndags så fick vi en tid och han fick somna in. Han somnade in lungt och stilla bland oss. Hans älskade familj. Alla höll en hand på honom och han var så lugn så lugn. När han inte fanns mer så ville flickorna hålla honom en stund var och krama om honom en sista gång. Då först slog det oss hur avslappnad han var! Aldrig har han varit så mjuk i kroppen. Oboy kan vara så mjuk och avslappnad. Men inte Banjo. Han var alltid stel.

Vi har nu ett mycket tyst hem igen. Banjo hade alltid sina läten och var en riktig buse. Han var vår lille clown. Oboy tycker det har blivit hemskt stillsamt och tråkigt inne och vill ut oftare än förr... Han saknar sin kompis. Även om hn nu tyckte att det var jobbigt att Banjo alltid skulle följa honom i hasorna och stjäla dom bästa liggplatserna.

Hoppas att du har det bra i din katthimmel lilla Banjo! Vi älskar dig och saknar dig enormt mycket. men du har det bättre nu.

Bilder på Banjo kommer snart....



Kommentarer
Postat av: Johanna

Usch då...vi beklagar sorgen...:(

...tack för gratulationerna, vi håller tummarna för er ihelgen!!..:)

Kram!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback