gaijasblog

Och gaija är nöjd. Först skrämde hon skiten ur tomten. Och ur Lona så hon tömde analsäckarna mitt bland alla paket... *spontankräks*
Sen blev hon lycklig över att få en massa bra att ha saker. Som en tom karong, lite papper att prassla med, ett märgben fyllt med ngn slags gegga... Men det bästa av allt var nog att hon fått en EGEn o'boy! Vi hade jättekul på hundaffäern! vi hittade nämligen en lika stor katt som O'boy. en sådan där underbar pipleksak ni vet... den är blå precis som o'boy också... Hehe... Så nu har hon en egen katt hon kan hålla i svansen och dänga med.



Oboy nr. 2.


Vem är du? Är du farlig? Nähä... det var ju bara Amanda!

Julmaten var också god enligt gaija. Julskinkan var mäkta populär när jag tillagade den! Så numera när julskinka ätens hemma hos oss så ahr vi en drägglande hund bredvid bordet. hon ahr fått för sig att en slemmigt oxhudsben kan tydligen bytas mot en bit julskinka... Gaija som aldrig tigger vid bordet annars. tyvärr för hennes del så får hon bara ytterst lite. Den är ju rätt salt skinkan.

Det ska bli spännande att se hur hon reagerar på nyårsafton också. Kommer mer om detta när nyåret avlöpt. Så tills dess... Grått nytt hår!

Vi var itll havet igen idag. Förra gången var det höst. Nu är det vinter. Havet har inte fått ngt sitäcke ännu... Men vid stränderna ligger den lite. gaija var väldigt nyfiken på sien och vattnet. Så givetvis så gick hon ut på den. Som tur är så är det långgrunt just där hon var och ena tassen blev blöt. men nu vet hon det. Det är kallt i vattnet nu. Lona hade vett att hålla sig från isen och vattnet. hon vet vad det är. en erfaren tjej.

en underbar stund hade vi tre... bara vi tre så långt ögat nådde! inga människor fanns det omkring oss. Tysnaden rådde och jag fick en möjlighet att få slappna av och njuta av hudnarna och naturen.
Men det var iskallt att ta bilder! Några lite bättre exempel fick jag.

Hundarna mådde ock prima och vi hade nog kunnat vara ute gott och väl en timme till. Enligt dom. Nu har dom ialla fall fått sträcka ut ordentligt och ha roligt. Och jag kan fortsätta julpyssla här hemma. ;O)

 
Gaija och havet... Inte bara jordens gudinna...Utan även havets. kanske man skulle döpa om henne till Afrodite?


 
Bara bus... Sprang gjorde dom då hela tiden. Man blir ju trött av att se allt bus dom har i kroppen.

 
Snart har även stenen frusit inne...  Här blev Gaija blöt om tassen. att man måste vara så nyfiken jämt? *hihi*

 
Havet.... Snart ligger isen tjock och man kan gå på den... Men ännu hörs vågornas kluckande och isen sjunger sin isläggnings sång...

 
Typiskt Lona! alltid först upp på stenen... Och Gaija får sitta nedanför. 


Vi undersökte även en gammal brygga. Hudnarna var först upp. nyfikna som dom är. Mycket spännande var den då den ahr gått sönder och man får balansera rätt bra på den. Själv så lyckades jag dratta på ändan. Till  hundarnas stora lycka. Det blev pusskalas och snödop. Jag blev döpt. Inte hundarna.

Hennes lilla tass får mer och mer en normal form. den är fortfarande lite platt men hon börjar få mer styrka i den. Jag kan se när hon hoppar upp på stenar och liknande att hennes tass med amputerad tå är mycket svagare. Men det är ju inte så konstigt. Först och främst så saknar hon en tå och klo att gripa med. Sen så har hon ju förorat muskler i tassen. Men det kommer. hon får fortsätta jobba med att gå på stockar och stenar. Hon tycker ju det är skoj samtidigt. så hon är ju inte det minsta omotiverad!

 
Lite platt är den.. Och klorna pekar fortfarande rakt utåt. Problemet är att hon ofta slår i klorna. Jag får klippa ner dom betydligt oftare än de vanliga klorna. Det vill säga ungefär var tredje dag...




Håret som växer ut där hon har ärret efter amuptationen växer ut som små tofsar. Ser lite lustigt ut. Jag hoppas att det komemr mer päls på ärret. Det ger bra kydd. Hennes ärr börjar bli rätt härdat nu. Jag undviker skare. Jag är rädd för att hon ska skära upp sig på den. Annars så skyddar jag inte tassen alls. Är det kallt så är det. Hon verkar inte ta ngn skada av det alls. Hon har lika lite köldkramp i den tassen som i de andra tassarna. Och hon verkar aldrig besvärad av den heller och slickar sig aldrig på sin amputationstass. Hon är överhuvudtaget väldigt onintresserad av sina tassar. ;O)

Mormor har varit så underbar! barnen har fått nya sängar. emelie fick lite problem med sin nya säng. Hon åfr itne ha den ifred. Vad har hänt med våra djur? Alla tre, Lona, gaija och O'boy har fått för sig att dom ska provligga i sängen innan Emelie får sova i den.



Det ser onekligen bekvämt ut... Men VEM har lovat dom att dom får sova så här? Inte jag ialla fall...

Bilden på dom har jag itne heller tagit. Det har den som lovat dom att provsova i sängen gjort. Jag misstänker starkt att det är den som äger sängen.

Nåja. Nu finns det ett bildbevis ialla fall på att alla tre djuren tycker om varandra. Ialla fall i Emelies säng! ;O)

Kontaktövningar är väl kankse inte det roligaste som finns. Jag vet inte om det är jag som överför ngt till Gaija eller om hon helt enkelt har svårt just nu för att koncentrera sig. Nåväl. Jag har tänkt till lite. Och en natt kom jag på hur vi skulle göra!

Externbelöning!

Så jag lägger en godis eller rolig och åtråvärd leksak på armstödet på soffan. Sen jobbar vi! Större vilja går nog itne att hitta. Hon liksom suuuuger tag i mig med ögonen och bara vill, vill och vill få det där på armstödet. Nu gäller det bara att övertyga henne att följa med mig också när jag rör mig. Vi tar små, små steg i taget. Så det ska nog gå bra. Jag kommer också att provapå att ha det åtråvärda på mig sen när hon blir säkrare och vi rör oss mer. Fick bra tips från några på Aktivhund.se

Inkallningen är suverän just nu. Fast Katten springer framför tassarna på henne så komemr hon ögonblickligen! Känns jättebra! Grannens tax som hon aldrig fått hälsa på (hon kommer heller aldrig att få göra det då dom tror att ALLA schäfrar äter dom till frukost) är också ngt väldigt lockande att få springa till. Jag visste itne om att dom också var ute vid ängen en morgon. Plötsligt ser ajg TAXEn och TAXKVINNAN! gaija gör det också... Men hon hann bar ett par steg så fck jag full koll på lilla Gaija.
Hon vill helst bara vara med mig. Allt annat kommer i andra han. Förutom när hon får mat. mat är på första plats ännu tror jag.
Jag skulle tro att detta med tassen har bundit samman oss. Hon har fullt förtroende för mig. Hon VET att jag itne gör ngt som hon skulle må dåligt av. Kloklippningen går som en dans numera också. Inga nära dödenupplevelser!
Vig är hon också. Hon hoppar upp på bordet utan ansats. Som en känguru? Undra månde om dom avlat in lite känguru i henne? Måste fråga Mia... ;O) Detta med att hoppa upp på bordet är ngt som hon bara gör när vi klipper klorna. Aldrig annars tack o lov. Ett lite våghalsigt trick då ajg är rädd för att hon kommer att utnyttja det ngn gång för att komma åt läckerbitar. med Gaija vet man aldrig... Egentligen lyfter jag alltid upp henne eftersom att jag är rädd om hennes leder.

Gaija är verkligen en njutbar hund. Hon håller på att växa upp till en underbar "liten" tjej. Otroligt snäll och vänlig mot allt och alla. Men hon rusar inte fram mot allt och alla. Känns skönt. Hon är inte heller rädd för att jobba sig fram till det hon vill. Och det känns kul.
Hon är mycket motiverad när hon ska göra ngt. Och ger inte upp i första stunden.

Jämförelse:
Jag gjordet ett uppletande av föremål för ngn dag sedan. Gaija och Lona fick leta efter två saker. Lona fick gå ut först. Lungt och metodiskt hittade Lona ett föremål och kom in med den. Nästa föremål fick jag visa ut henne igen. Så hittade hon den också. Tog ca tio minuter.

När det gällde Gaija så kastade hon sig ut i rutan. Letade snabbt upp första föremålet. Rusade till mig och slängde det framför fötterna. Sen kastade hon sig ut igen för att ta nästa föremål. Måste slitpa lite mer på det där. Men det visade ju att hon har betydligt mer motor än sin "storasyster". Och roligt har hon också! Älskar att jobba!

Jag har världens bästa lilla tjej! :O)

Och Gaija vill bara önska er alla en...