I morgon ska jag följa Johan och Rex på deras sista resa tillsammans. Nu ska deras vägar skiljas åt och det känns så oerhört sorgligt. Två mycket goda vänner tvingas skiljas i förtid på grund av sjukdom.
Det har visat sig att Rex har spondylos i större delen av ryggen. Han har säkert haft det en längre tid men inte visat något. Förutom att han har alltid varit pipig av sig. Nu förra helgen började hans bajseri att krångla. Han blev förstoppad på grund av att det gjorde ont när han bajsade. Stackarn!
Så i veckan som var så följde jag Johan till veterinären och där konstaterades det att Rex har inte så många kotor fria från spondylos. I ländryggen syntes det dock inget. emn man ser tydligen inte broskbildningen i ett tidigt skede. Men just det skedet är det mest smärtsammaste då kotorna bygger en "broskbro" mellan varandra. Nu hade Rex så pass ont att han itne fick ut något och han blev inlagd på dropp och så gav dom honom lavemang. I två dagar fick han vara hos vet och dom har kämpat med hans bajseri.Johan har gett honom parafinolja för att underlätta bajseriet men det hjälper inte så mycket.
I söndags ringde en mycket ledsen Johan hem till oss och berättade att det nu var helt bestämt. Rex ska få slippa ifrån sitt lidande. På morgonen hade han så ont att han skrek när han bajsade. Och jag tycker Johan gör rätt. Han ska inte behöva äta starka mediciner för att överhuvudtaget kunna bajsa. Han har fått kortison under dessa dagar och det hjälper föga. Hans mage tål inte starkare smärtstillande mediciner.
I morgon bär det alltså av till veterinären.Deras sista resa. Och en resa man gruvar sig för. Den allra största nackdelen med att ha hund är ju att man måste skiljas från dom. Och för Rex och Johan blev det inte så lång tid som man skulle ha velat att dom fått tillbringa sitt liv ihop. Rex är snart nio år. Och det är egentligen ingen ålder för en hund. Rex opererade sig ju för ett år sedan för testikelcancer. Den var maling och han hade bara tur att cancern inte hade spridit sig. Ett år fick dom tillgodo.. Och nu är det slut.
Så sorgligt!
Rex har alltid varit en helgo hund. Alla som träffat honom har tyckt om honom. Han har varit snällheten själv och en riktig mysprutt! På hundddagis så var han helt klart favoriten av alla hundar. Elever slogs om att få gå ut med honom. Personalen med. Han var en helt underbar hund att ta promenader med. En av de få hundar som man kunde ha lös. Eller jag kunde ju ha honom lös. Rex har ju varit mycket hos oss och han är som en familjemedlem i vår familj.
Lona och Rex var otroligt goda vänner. Dom trivdes otroligt bra med varandra och när dom lekte så stod det härliga till! Rex fintade alltid Lona med att rulla runt mitt i en springlek och sedan byta riktning helt plötsligt. Det såg helskumt ut men tydligen var det superroligt att dra Lona vid nosen!
Nu i gårkväll precis efter det att vi ätit så kände jag starkt att nu väntar Lona på Rex. Hon väntar vid regnbågsbrons början. Hon väntar på sin bästis. Så Rex kommer inte att behöva gå ensam till himlen. Han kommer att ha Lona med sig. Dom två bästisarna... Och Lona kommer att få ha sin kompis med sig i himmlen. Hon har nog allt väntat på honom! Det känns ialla fall trösterikt att känna så.
Nu slipper vår underbara och godmodiga Rex ha ont. Nu blir hans själ fri.
Lycka till på din sista resa Rex. Jag och alla i min familj älskar dig. Hälsa Lona från oss!
Johan... Du vet att det alltid finns en axel att gråta ut på hos oss och att du kan få prata allt det du vill med oss om Rex och allt runt omkring. Vi finns här för dig när helst du behöver oss. | | |
|