gaijasblog

Jag ahr varit slö..Jag medger det. Eller egentligen så har jag haft fullt upp. Vi har renoverat förrådet och gjort om det till ett sovrum. Så nu flyttar Amanda upp till vårat sovrum och Josefin får ett eget rum. Det blir nog lugnare på det viset.

Gaija ja... Hon var till veterinären för caen vecka sedan. Fredrik kikade på tassen. Kände och klämde och konstaterade att tassen läkt jättefint och att hon inte behöver ngn stödskena! Jippi!!! tassen är fortfarande spretig men den ser lite bättre ut nu. Han tyckte även att den inte är ihopsjunken och att hon är stark i tassen. Vi har ju varit ute i skog och mark och jag tror att det gör susen. Hon tränar sin lilla tass utomordentligt fint där.
Gaija håller på att växa sig till en vacker ung dam. Nu har hon blivit 6 månader och väger 24 kg. Hon är ca 53 cm hög.
vi har itne proat på ngt spår eller uppletande ännu då jag inte vill att hon ska bli allt för ivirig och råka göra illa sin tass. Den är fortfarande lite kännslig och huden är så tunn. Men jag kör lite hjärngympa och balansövningar. Jag vill stärka hennes självförtoende och samtidigt träna upp hennes balans. Mna ser vlika framsteg hon gör. Från början så klarade hon inte riktigt av snäva svängar när hon sprang. Men nu klarar hon av dom. Men samtidigt har hon utvecklat en ny teknig. Rulla runt i full språng. Det ser onekligen roligt ut! Och inga hundar hänger med. Hon är otroligt snabb på att springa också.

För ngn kväll sedan var Ludde hit (Ludde är en vecka yngre än Gaija och han är också en schäfer). Han höl knappt jämna steg med henne. Det var en frjöd för ögat att se! Med tanke på att hon har ett litet fysiskt handikapp. Hennes vänstra ben har ju inte musklat upp sig rikgit ännu. Så hon är ju svagare i det benet. Men musklerna är på väg! Dom tränas av att hon får röra sig fritt i terräng.
Jag är fullt på det klara med att inget ställe är bättre än skogen. Dels så älskar Gaija skogen och dels så kan inget slå mark som är ojämn och oförutsägbar.

Lona har varit borta nu i en och en halv vecka. På semester hos en god vän! Så glädjen över att få tillbaka sin lekkamrat har varit helt otroligt. Jag misstänker att jag inte kan jämföras mot Lona när det gäller lek och stoj i skog och mark. Jag kan liksom inte hänga på Gaija på samma sätt. Lona är nog Gaijas läromästare när det gäller att springa. man hinner knappt med själv när man ser dom springa tafatt.

Usch... Lydnaden har blivit kraftigt eftersatt. Så i morgon ska jag börja med den på allvar. Hon har halkat efter när det gäller att gå fint i koppel. Före operationen gick hon otroligt fint. Men nu vill hon dra. Så vi får börja om. Klart att tre veckor påverkar en liten valp...

Hur som helst så känns det så skönt att få tillbaka sin lilla hund igen och börja göra sunda saker som man ska göra med en sex månaders valp.

Vi är på gång!

min älskade lilla tjej...



Det behövs inga ord för det här...
Men ialla fall så gick vi i skogen idag. Och njöt av solen. Även om solen inte är speciellt varm nu så är det härligt och friskt ute. I morgon ska vi fara till veterinären och prova ut en skena och kika på tassen. enda gången gaija haltar är när hon går på grus. Men det är väl inte så konstigt? Hon måste härda lilla tassen. Kylan verkar itne bekomma speciellt mycket heller. Hon håller upp tassen ibland när hon står stilla. Men annars så verkar det inte bekomma henne så mycket.



Tur att det inte blåste med tanke på öronen...

Äntligen börjar Gaijas tass vara läkt! Stygnen sitter fortfarande kvar men dom kommer att lossan nu efter som. Jag har sett att på bara två dagar så försvinner dom allt eftersom. Gaija behöver inte ha ngn sko på sig när hon går ut på baksidan för att kissa. Jag vill gärna att hon får vänja sig vid lite kyla. När vi går på promenad ute så har hon sin nya stövel. den fungerar jättefint och tassen blir itne blöt och smutsig.

I torsdags så fick gaija springa ute på gläntan. Så roligt hon hade det! Och vilken lycka! Jag tror att träna i sand är rätt bra för henne. Hon får träna upp styrkan i tassen och kanske jag får lite fason på den. Tassen har blivit helt utfläkt. Ingen spänst i den alls. Jag misstäker att det beror på att hon inte har använt tassen och att med lite träning så får man hennes tass fin igen. Hon verkar absolut itne påverkad av att ha tappat en tå utan springer på lika bra som hon alltid gjort. Hon hoppar över fullkallna träd, över diken och så vidare. Så nu ska jag ringa veterinären på måndag och få tid att pröva ut hennes stödskena till tassen. Jag ska även be att få lite träningstipps till henne. Så vi kommer igång.

Det ska bli kul att äntligen, äntligen få börja jobba med henne!

  
Gaijas tass... Inga öppna sår längre. Det har läkt fint efter penicillinkuren. Stygnen börjar försvinna allt eftersom.




   
Tassen utan belastning ser ut som vilken normal tass som helst. Förutom att en tå saknas. Håret börjar också växa ut.




Gaijas tass med belastning. Nu ser man tydligt hur den plattas ut. Inget svikt i stassen som ska kunna ge ett bra påskjut vid rörelse frammåt. Hon spretar lite med yttertån för att hålla balansen. Men man märker aldrig att en tå fattas då hon går och rör på sig. hon haltar inte heller. *glad* Jag tror att hon inte heller har några fantomsmärtor då hon knappt brytt sig om tassen. Hon har aldrig slickat sig eller kliat sig heller. Har hon försökt så har jag sagt till och då har hon slutat på en gång. Hon bryr sig inte heller om stygnen som tur är. Så nu slipper hon bandage och sen jag slutade med det så ahr tassen läkt dubbelt så fort.

Det käns inte längre som om gaija är en valp längre. Hon käns stor. Men det käns också som om tvåveckor har blivit missade. Två viktiga veckor med en massa utveckling osv... Vi har itne kunnat göra så mycket. Gaija har itne velat och orkat koncentrera sig så mycket heller. Mycket av det beror på att hon haft ont i sitt inflamerade sår på tassen. Men nu har det vänt! Hon börjar ta för sig igen och är sugen och orkar koncentrera sig! det känns kul! Jag ahr planerat att börja med korta små koppelpromenader nu. Infektionen har lagt sig väldigt mycket och det rinner knappt ngt från tassen längre. Svullnaden har nästan helt lagt sig också. Så nu håller jag tummarna för att det ska gå åt rätt håll.
Förmodligen kommer Gaija tycka det är skönt att få röra på sig. Hon håller på att driva katten till vansinne. Jagar honom och busar och håller på. Vilket jag ser som ett tecken på att hon behöver få röra på sig och mentalt aktiveras igen.
Numera väger lilla tösen 23 kilo! Hon är nästan lika sotr som Lona också... 60 cm är Lona . Jag har inte mätt Gaija ännu. Men det kommer...

Kolla in öronen!



Buset finns där...




Gaija är väldigt noga med att itne röra sitt bandage. Bara om tejpen sliter i håret så rör hon. Men annars så låter hon bli det. tratten är itne populär och jag gissar att hon fattat vinken. Rör hon bandaget så åker den på! Nu har jag börjat använda sockar istället för det där självhäftande bandaget. det glider itne lika fort ner och sitter nog skönare. Hon verkar trivas bättre med det. På bilden ser amn mormors gamla avlagda socka.
Tack mormor!

Bild på såret kommer i morgon!