Finslipning av rutan. del 1.
Ja nu är det finslipning av rutan som gäller. Jag har legat vaken i natt och tack o lov fått ha lite funderingar kring rutan. Ibland är det bra att ha ont såman kan ligga vaken och fundera.
Detta har jag kommit fram till: Gaija vet vad rutan är. Hon springer in på både kommandot "Rutan" och på kommandot "frammåt". Men hon måste ha en motivation bakom rutan för att göra det. Det hela påminner lite om när ajg tränade in Fjärrdirigeringen. då var hon tvungen att ha en leksak bakom enne för att hon skulle göra momenten snyggt och prydligt.
Så idag har jag verkställt mina funderingar.
Jag började med att lägga ut bollen som vanligt bakom rutan. Skickade in henne tre gånger och sedan fick hon ta bollen. Sedan gömde ajg bollen i snön. Men lät en liten bit ligga framme så hon kunde nästan se den. Skcikade henne tre fyra gånger och hon sprang fint in i rutan igen tre fyra gånger. Sen fick hon ta bollen igen. Nu tredje gången så gömde jag bollen helt i snön och gjorde samma sak. Alla gångerna sprang hon lika fint in. Så nu gäller det bara att få henne att tro att det alltid finns ett föremål där bakom rutan. Även om den inte syns. Sen kommer nog kommandot frammåt att bli så pass invant att hon inte behöver ha ngt bakom rutan.
Det är min tanke. Få se om den håller. Jag har 18 dagar på mig innan tävlingen att få till det. Dessa 18 dagar kommer jag att nästan fylla med träning på rutan. Så att den sitter och att hunden är på det klara med vad hon ska göra med rutan.
Apporteringen: Gaija sporinger så fort mot apporten att hon liksom kanar in i den. vet inte om det är bara för att det är snö eller om det är skoj att bara göra så? Ialla fall så har jag börjat springa ifrån henne när hon ska hämta apporten. Då ahr hon inte tid att fjanta sig med den och leka. Det har funkat rätt bra. dessutom så får jag henne att springa fortare in med apporten. Så ska jag fortsätta med ett tag till så hon får in att gripa snabbt efter apporten. Få se om det också funakr?
Inkallning: Hög fart+halka=lång bromssträcka. Vet inte riktigt vad ajg ska göra åt det. Hon liksom hasar frammåt en bit på tassarna men står still med fötterna. Vet inte om domarna drar av på det. Hon har hög fart så då vet ju alla som kan köra bil att det blir längre bromssträcka. Annars så stannar hon jåättefint på inkallningen. Vi kan till och med treans inkallning nu med läggande. Hon är uppmärksam på vad ajg säger åt henne. Och det är bra.
Hopp, sitt, hopp: Funkade kanon med vårt lilla hopphinder. Nu är det lågt så hon behöver inte anstränga sig. Få se hur det går ute på bruks där det finns riktiga hinder. Men hoppar hon som hon gjorde idag så blir det höga poäng. Jättefina hopp och snabba sättanden.
Jag tycker överhuvudtaget så har lydnaden lossnat nu sedan vi var i ridhusen i helgen. Få se hur hon blir där i ridhusen till helgen?
Någon dag ska jag ut till bruks och träna också. Få se hur det går. Där finns ju den naturliga störningen som jag vill ha.
Jag har ialla fall fått tillbaka träningsglädjen som försvann lite i helgen. Det är sååå roligt! Min hund inspirerar mig. Och jag henne... =O)
Detta har jag kommit fram till: Gaija vet vad rutan är. Hon springer in på både kommandot "Rutan" och på kommandot "frammåt". Men hon måste ha en motivation bakom rutan för att göra det. Det hela påminner lite om när ajg tränade in Fjärrdirigeringen. då var hon tvungen att ha en leksak bakom enne för att hon skulle göra momenten snyggt och prydligt.
Så idag har jag verkställt mina funderingar.
Jag började med att lägga ut bollen som vanligt bakom rutan. Skickade in henne tre gånger och sedan fick hon ta bollen. Sedan gömde ajg bollen i snön. Men lät en liten bit ligga framme så hon kunde nästan se den. Skcikade henne tre fyra gånger och hon sprang fint in i rutan igen tre fyra gånger. Sen fick hon ta bollen igen. Nu tredje gången så gömde jag bollen helt i snön och gjorde samma sak. Alla gångerna sprang hon lika fint in. Så nu gäller det bara att få henne att tro att det alltid finns ett föremål där bakom rutan. Även om den inte syns. Sen kommer nog kommandot frammåt att bli så pass invant att hon inte behöver ha ngt bakom rutan.
Det är min tanke. Få se om den håller. Jag har 18 dagar på mig innan tävlingen att få till det. Dessa 18 dagar kommer jag att nästan fylla med träning på rutan. Så att den sitter och att hunden är på det klara med vad hon ska göra med rutan.
Apporteringen: Gaija sporinger så fort mot apporten att hon liksom kanar in i den. vet inte om det är bara för att det är snö eller om det är skoj att bara göra så? Ialla fall så har jag börjat springa ifrån henne när hon ska hämta apporten. Då ahr hon inte tid att fjanta sig med den och leka. Det har funkat rätt bra. dessutom så får jag henne att springa fortare in med apporten. Så ska jag fortsätta med ett tag till så hon får in att gripa snabbt efter apporten. Få se om det också funakr?
Inkallning: Hög fart+halka=lång bromssträcka. Vet inte riktigt vad ajg ska göra åt det. Hon liksom hasar frammåt en bit på tassarna men står still med fötterna. Vet inte om domarna drar av på det. Hon har hög fart så då vet ju alla som kan köra bil att det blir längre bromssträcka. Annars så stannar hon jåättefint på inkallningen. Vi kan till och med treans inkallning nu med läggande. Hon är uppmärksam på vad ajg säger åt henne. Och det är bra.
Hopp, sitt, hopp: Funkade kanon med vårt lilla hopphinder. Nu är det lågt så hon behöver inte anstränga sig. Få se hur det går ute på bruks där det finns riktiga hinder. Men hoppar hon som hon gjorde idag så blir det höga poäng. Jättefina hopp och snabba sättanden.
Jag tycker överhuvudtaget så har lydnaden lossnat nu sedan vi var i ridhusen i helgen. Få se hur hon blir där i ridhusen till helgen?
Någon dag ska jag ut till bruks och träna också. Få se hur det går. Där finns ju den naturliga störningen som jag vill ha.
Jag har ialla fall fått tillbaka träningsglädjen som försvann lite i helgen. Det är sååå roligt! Min hund inspirerar mig. Och jag henne... =O)
Duuuuktig tjej! =O)
Nu dom sista gångerna som vi tränat ajg och Gaija så har hon tappat bort sina öron. Hon har inte kunnat ngt heller? Hon visste inte alls vad stå var i söndags. Och knappt ngn kontakt heller... Och i lördags så kunde hon helt plötsligt inte hopp, sitt hopp?
Jösses.. OCh apporteringen? den är totalvidrig! Man kastar apporten och så springer hon glatt ut, tar den i munnen för att nästa sekund kastaiväg den och LEKA med den! Sen när hon väl kommer med den så släpper hon den på mina fötter.
Vad ÄR det med min lilla tjej?
Men så i kväll kändes det att vi behövde träna. Och allt har flytit på sååå fint så!
Vi hade superkontkat. Hon LYSSNADE på mig och hon gjorde allt jag sa. Enda kruxet är att hon vill inte in i rutan om inte det finns ngn leksak bortom rutan. så nu kör jag flera sändningar till rutan utan belöning med leksak och sen får hon hämta bollen. Ska försöka gömma den sen och se om det funkar. Det finns ju snö ute så jag kan begrava bollen under snön och sen jobba bort bollen på det viset. Eller så får jag ligga vaken ngn natt och fundera. Jag brukar komma på braiga saker då.
I morgon ska jag ta fram hopphindret och träna hopp. Få se om hon vet vad man gör då? funderar p att börja om från början med henne. Sänka kraven lite. Jag ångrar lite att jag började träna att hon skulle gå ut lite längre från hindret. för jag tror att jag har totalförvirrat henne där. Förut hade hon ett perfekt hopp, sitt, hopp.
Jag har köpt en expanderlina nu också till gaija. Så i morgon blir det nog en tur med parken också. Där det är ordentligt uppkört av bilar. Det har kommit lite snö nu och det är så tungt att köra i med sparken.
Att hålla benen i styr är en konst.
Av Amanda så ahr hon fått denna Dino. Den är otroligt fin tycker gaija. Hon blev så JÄTTEGLAD över den! Vi trodde hon skulle försöka bita sönder den, men näää.. Hon biter i den försiktigt och använder den som en kudde. Sen visar hon upp den till alla som kommer hit till oss. Gullunge till hund! =O)
Jösses.. OCh apporteringen? den är totalvidrig! Man kastar apporten och så springer hon glatt ut, tar den i munnen för att nästa sekund kastaiväg den och LEKA med den! Sen när hon väl kommer med den så släpper hon den på mina fötter.
Vad ÄR det med min lilla tjej?
Men så i kväll kändes det att vi behövde träna. Och allt har flytit på sååå fint så!
Vi hade superkontkat. Hon LYSSNADE på mig och hon gjorde allt jag sa. Enda kruxet är att hon vill inte in i rutan om inte det finns ngn leksak bortom rutan. så nu kör jag flera sändningar till rutan utan belöning med leksak och sen får hon hämta bollen. Ska försöka gömma den sen och se om det funkar. Det finns ju snö ute så jag kan begrava bollen under snön och sen jobba bort bollen på det viset. Eller så får jag ligga vaken ngn natt och fundera. Jag brukar komma på braiga saker då.
I morgon ska jag ta fram hopphindret och träna hopp. Få se om hon vet vad man gör då? funderar p att börja om från början med henne. Sänka kraven lite. Jag ångrar lite att jag började träna att hon skulle gå ut lite längre från hindret. för jag tror att jag har totalförvirrat henne där. Förut hade hon ett perfekt hopp, sitt, hopp.
Jag har köpt en expanderlina nu också till gaija. Så i morgon blir det nog en tur med parken också. Där det är ordentligt uppkört av bilar. Det har kommit lite snö nu och det är så tungt att köra i med sparken.
Att hålla benen i styr är en konst.
Av Amanda så ahr hon fått denna Dino. Den är otroligt fin tycker gaija. Hon blev så JÄTTEGLAD över den! Vi trodde hon skulle försöka bita sönder den, men näää.. Hon biter i den försiktigt och använder den som en kudde. Sen visar hon upp den till alla som kommer hit till oss. Gullunge till hund! =O)
Tävlingar...
Var idag och tittade snabbt lite på årets första tävling. Oj så sugen jag blev. Fast tur i oturen att jag inte anmält mig.. . För jag ahr feber, hosta och snuva. Så det ahde nog inte varit så kul ändå att tävla...
I går när jag hade tränat så kändes det motigt. Jag hade ingen lust att träna.. Kan ju vara att man inte mår så bra. gaija fjompade sig och tog tillfället i akt att bli lite döv. Annars så skötte hon sig bra. rutan kunde hon helt plötsligt inte. så ajg funderade ordentligt på om jag satsat fel eller om jag varit otydlig. jag tror på det sista. Nu ska jag ändra träningen lite... Hon vet vad rutan är. även om hon tor att hon ska snurra runt tre ggr ända fram till rutan. Så nu ska jag lägga hennes leksak utanför rutan så hon spinger igenom rutan. Jag får ju lätt stopp på henne så det är ju bara att kommendera Stanna. Ska göra så varje gång framöver så hon förväntar sig en leksak utanför på motsatta sidan.
Jag insåg också på dagens tävling att jag verkligen varit petig med Gaija. På inkallning med ställande så förväntar jag mig att hon ska tqanna på MOMANGEN! trodde nämligen att det skulle vara så... *rodnar*.
Och fjärren då... Jag trodde man bara fick ANTINGEN ge kommando eller tecken. Men man får ju göra båda! Ha! Då är det momentet klart då...
Apporteringen ska vi bara ta det lungt med. hon kan momentet men ju mer jag kör desto mer svammlar hon. det enda jag inte gillar med apporteringen är att hon vill trava till baka. funderar på om ajg ska öka farten på tillbaka eller minska på farten ut till apporten. Jag tror på det första alternativet.
Sen så har hon fått för sig att man ska hoppa på apporten med framtassarna så snön försvinner. Och att man gärna kan latja lite med den... Det gillar inte jag heller.
Platsliggningen tre minuter utan förare funkar fint.Hon ligger pall. Men då har vi inte kört med ngn störning heller... Men det kommer!=O)
I går när jag hade tränat så kändes det motigt. Jag hade ingen lust att träna.. Kan ju vara att man inte mår så bra. gaija fjompade sig och tog tillfället i akt att bli lite döv. Annars så skötte hon sig bra. rutan kunde hon helt plötsligt inte. så ajg funderade ordentligt på om jag satsat fel eller om jag varit otydlig. jag tror på det sista. Nu ska jag ändra träningen lite... Hon vet vad rutan är. även om hon tor att hon ska snurra runt tre ggr ända fram till rutan. Så nu ska jag lägga hennes leksak utanför rutan så hon spinger igenom rutan. Jag får ju lätt stopp på henne så det är ju bara att kommendera Stanna. Ska göra så varje gång framöver så hon förväntar sig en leksak utanför på motsatta sidan.
Jag insåg också på dagens tävling att jag verkligen varit petig med Gaija. På inkallning med ställande så förväntar jag mig att hon ska tqanna på MOMANGEN! trodde nämligen att det skulle vara så... *rodnar*.
Och fjärren då... Jag trodde man bara fick ANTINGEN ge kommando eller tecken. Men man får ju göra båda! Ha! Då är det momentet klart då...
Apporteringen ska vi bara ta det lungt med. hon kan momentet men ju mer jag kör desto mer svammlar hon. det enda jag inte gillar med apporteringen är att hon vill trava till baka. funderar på om ajg ska öka farten på tillbaka eller minska på farten ut till apporten. Jag tror på det första alternativet.
Sen så har hon fått för sig att man ska hoppa på apporten med framtassarna så snön försvinner. Och att man gärna kan latja lite med den... Det gillar inte jag heller.
Platsliggningen tre minuter utan förare funkar fint.Hon ligger pall. Men då har vi inte kört med ngn störning heller... Men det kommer!=O)
Ett Foto I Timmen EFIT
Ett foto i timmen ja... Här kommer en helt vanlig tråkig dag i mitt liv. Att vara sjukpensionär är nog inte speciellt upplyftande.
06.45 Amanda har redan klivit upp. Dags att väcka dom andra barnen...
07.30 Barnen äter frukost. gaija ahr redan ätit frukost. Men det kan man itne tro med den hungriga blicken. Hon jagar smulor. I vårt hem är det smulfritt!
08.30 Sista barnet är på väg till skolan... Jag kan andas ut....
09.30 Schhhhh... Jag sover sen en stund tillbaka... Jag har haft en jobbig natt med värk så jag tar igen mig en stund på morgonen så slipper jag vara så trött på dagen. Stefan har rastat hunden och håller på med lite pappersarbete. jag kan sova med gott samvete.
10.30 Jag vaknar, läser lite och ringer mamma för att se hur hon mår. Sen kliver jag upp.
11.30 dagens höjdounkt enligt gaija. Vi går ut och går! Idag blev det bara en vanlig promenad. Jag tränade lite små lydnadsgrejjer och det gick fint. Hon börjar kunna lite på avstånd också. Roligt!
12.30 Lunch. Men inga grönskaer på tallriken? Nähäpp! För dom åt jag upp i går!;O)
13.45 Sitter i godan ro och njuter av en stund på datorn.
14.45 Tvättstugan invaderas av ännu mera tvätt! Sorterar och står i.. Inte kul alls. Ett evighetsgöra...
16.00 Slötittar på tv. Hela familjen gör det! Ovanligt faktiskt. för alla brukar vara upptagna med ngt annat. Som jag brukar laga mat, barnen gör läxor och en massa annat... Jag passar på att vila eftersom att tvättstugen är ett ondgöra. Jag har ont.
17.00 Pizzatime! Stefan och Josefin åkteiväg med rask fart och köpte pizza. Jag slapp middagsbekymret. Ingen ville äta falukorv. hehe... Tydligen var alla sugna då nästan allt gick åt.
18.00 Tvätthögarnas hämd! Dom krymper inte... Dom växer sig större och större... Tar itu med lite mera tvätt. men bara så pass att jag itne får ont. Vilket inte blir så mycket. Tyvärr...
19.00 Familjen sammlad igen! Jösses vad vi var mycket med varandra framför tvn? Amanda sitter och gör sistaminutenallahjärtansdagskort... Men dom blir fina! Vi andra använder bara ögonen.. Katten är den enda som gör ngn nytta. Han tvättar sig.
20.00 Jag sätter mig vid datornoch börjar överföra biolder. Börjar kolla in men webblogg men inser snabbt att den ligger nere.. Sitter och fabulerar på diverse hundsidor...
21.00 Gaija har somnat för kvällen. Ialla fall för en sutnd. barnen är också i säng. i tid! Fantasktiskt! Kanske det är all tvtittande som gort dom sömniga? För så här lätt brukar det inte gå i vanliga fall. Nu slutar mitt exponerande av mitt dagliga liv. inte speciellt intressant och händelserikt... Men ett liv är det och jag har människor runt mig som bryr sig och tycker om mig. kan det bli bättre? Vet faktiskt inte... ;O)
Natti lilla Gaija.. Sov så sött.... *viskar*
06.45 Amanda har redan klivit upp. Dags att väcka dom andra barnen...
07.30 Barnen äter frukost. gaija ahr redan ätit frukost. Men det kan man itne tro med den hungriga blicken. Hon jagar smulor. I vårt hem är det smulfritt!
08.30 Sista barnet är på väg till skolan... Jag kan andas ut....
09.30 Schhhhh... Jag sover sen en stund tillbaka... Jag har haft en jobbig natt med värk så jag tar igen mig en stund på morgonen så slipper jag vara så trött på dagen. Stefan har rastat hunden och håller på med lite pappersarbete. jag kan sova med gott samvete.
10.30 Jag vaknar, läser lite och ringer mamma för att se hur hon mår. Sen kliver jag upp.
11.30 dagens höjdounkt enligt gaija. Vi går ut och går! Idag blev det bara en vanlig promenad. Jag tränade lite små lydnadsgrejjer och det gick fint. Hon börjar kunna lite på avstånd också. Roligt!
12.30 Lunch. Men inga grönskaer på tallriken? Nähäpp! För dom åt jag upp i går!;O)
13.45 Sitter i godan ro och njuter av en stund på datorn.
14.45 Tvättstugan invaderas av ännu mera tvätt! Sorterar och står i.. Inte kul alls. Ett evighetsgöra...
16.00 Slötittar på tv. Hela familjen gör det! Ovanligt faktiskt. för alla brukar vara upptagna med ngt annat. Som jag brukar laga mat, barnen gör läxor och en massa annat... Jag passar på att vila eftersom att tvättstugen är ett ondgöra. Jag har ont.
17.00 Pizzatime! Stefan och Josefin åkteiväg med rask fart och köpte pizza. Jag slapp middagsbekymret. Ingen ville äta falukorv. hehe... Tydligen var alla sugna då nästan allt gick åt.
18.00 Tvätthögarnas hämd! Dom krymper inte... Dom växer sig större och större... Tar itu med lite mera tvätt. men bara så pass att jag itne får ont. Vilket inte blir så mycket. Tyvärr...
19.00 Familjen sammlad igen! Jösses vad vi var mycket med varandra framför tvn? Amanda sitter och gör sistaminutenallahjärtansdagskort... Men dom blir fina! Vi andra använder bara ögonen.. Katten är den enda som gör ngn nytta. Han tvättar sig.
20.00 Jag sätter mig vid datornoch börjar överföra biolder. Börjar kolla in men webblogg men inser snabbt att den ligger nere.. Sitter och fabulerar på diverse hundsidor...
21.00 Gaija har somnat för kvällen. Ialla fall för en sutnd. barnen är också i säng. i tid! Fantasktiskt! Kanske det är all tvtittande som gort dom sömniga? För så här lätt brukar det inte gå i vanliga fall. Nu slutar mitt exponerande av mitt dagliga liv. inte speciellt intressant och händelserikt... Men ett liv är det och jag har människor runt mig som bryr sig och tycker om mig. kan det bli bättre? Vet faktiskt inte... ;O)
Natti lilla Gaija.. Sov så sött.... *viskar*
Ute på pitholmsträsket....
Är det soligt och kallt. I dag bestämde sig Gaija för att fara till Pitholmsträsket. Jag sa till henne att då kan vi ta vägen som går förbi Degerberget. bra ide sa Gaija och så drog vi iväg... Allt som allt bevb det bara 5.3 km idag. Det var kallt ochajg var inte i form idag för längre färder. annars ahde vi nog fortsatt. för det var så otroligt vacker ute i dag!
Här kommer dagens skörd av bilder!
Inkallning på pitholmsträsket. Gaija springer så öronen flyger och far. Kolla vad snön gnistrar och glimmar!
Snygg i sin fina nomesele...
Men morsan då! Sluta fota nu då!
Spring, sprang sprungit!
Jag är jättenöjd över Gaijas sele. Den sitter perfekt och hon vekar verkligen trivas i den. Hon vet vad hon ska göra när vi tar på den. Blir glad och börjar småvissla lite för sig själv. *ler*
Pitholmsträsket... eller en liten del av träsket. egentligen tycker jag att det är mer som en liten sjö.
Vägen vi for på. ite isig men fint före på sidorna för Gaija. Hade jag haft medar på sparken så hade det gått plättlätt. Nu halkade jag mest omkring mitt i vägen. Det blir nog mest troligt att vi köper en ny spark och 55mm breda medar till sparken. Man kan ju ha användning av en "vanlig" spark också. Den sparken vi har nu är en Orsaspark. Till den finns det inga medar. Typiskt va?
Här kommer dagens skörd av bilder!
Inkallning på pitholmsträsket. Gaija springer så öronen flyger och far. Kolla vad snön gnistrar och glimmar!
Snygg i sin fina nomesele...
Men morsan då! Sluta fota nu då!
Spring, sprang sprungit!
Jag är jättenöjd över Gaijas sele. Den sitter perfekt och hon vekar verkligen trivas i den. Hon vet vad hon ska göra när vi tar på den. Blir glad och börjar småvissla lite för sig själv. *ler*
Pitholmsträsket... eller en liten del av träsket. egentligen tycker jag att det är mer som en liten sjö.
Vägen vi for på. ite isig men fint före på sidorna för Gaija. Hade jag haft medar på sparken så hade det gått plättlätt. Nu halkade jag mest omkring mitt i vägen. Det blir nog mest troligt att vi köper en ny spark och 55mm breda medar till sparken. Man kan ju ha användning av en "vanlig" spark också. Den sparken vi har nu är en Orsaspark. Till den finns det inga medar. Typiskt va?
Familjen drama och duracellkaninen.
I söndags var vi till Kåbdalis och åkte slalom.
Det blev en helt underbar dag. Nästan. För som vanligt så ska det hända en massa grejjer. Men innan allt hände så hade vi det hur mysigt som helst! Klockan sju ringde klockan och då vaknade hela familjen fägnell. Vi klädde på oss och packade in oss i bilen med matsäck, skidor, extrakläder och en massa annat krafs. Gaija fick naturligtvis följa med.
Det snöade kraftigt men vi for ändå. längtan till slalombacken var för stor!
Väl framme så fixade vi liftkort till barnen och sen gjorde vi en snögrotta där vi satt och fikade och bara njöt av livet. Mina extra goda mackor gick åt som sol ismörsken! =O)
Gaija tyckte allt var toppen! Gladare hund fårman leta efter. hon sprang och sprang i djupsnön. Det är ca 85 cm snödjup uppe vid Kåbdalis. Så ni kan tänka er hur tungt det gick att springa?
Hon sprang upp och nerför backen i säkert tre timmar. Vi försökte få henne att vila men det var sååå tråkigt! Hon är som en liten duracellkanin. Går och går och går.... OCh lika glad hela tiden.
Efter en liten stund så var hon igång igen. Och ligga på liggunderlag var absolut uteslutet! För varmt! Vi hade ca 10 minusgrader. emn det blåste inte så det känndes aldrig kallt. Däremot hade vi ett tungt snöfall. Men det var bara mysigt.
barnen åkte och åkte slalom. Vi har bara två par skidor men tre barn. Så den ekvationen var vi tvugna att lösa på något sätt. Så Emelie och Josefin fick turas om att åka. Josefin hade inte lärt sig åka slalom ännu. Men hon lärde sig det i barnbacken. Oj vad duktig hon var!
Under hela tiden så uppförde sig gaija exemplariskt. Förutom det att hon var extremt busig och glad. Hon gillade verkligen atmosfären i Kåbdalis. Hon är verkligen en hund som är rolig att ha med sig!
Emelie och Amanda blev modiager och modigare i backen och plötsligt så var dom försvunna. Josefin stod och väntade på att få åka men dom kom aldrig tillbaka. CVi trodde dom var på andra sidan berget coh åkte i Lasseliften. Men vi visste att den stänger dom vid tre så då bör ju barnen ha kommit tillbaka. Men se det gjorde dom aldrig. Vi stod och väntade och väntade... Inga barn. Jag engagerade två skotrar att leta efter dom och till slut hittades barnen. Två underbara kvinnor hjälpte dom! En stannade med Emelie och den andra åkte ner med Amanda. Vi fick veta av Amanda att Emelie hade fastnat i skogen.
I skogen ja... Där dom INTE hade lov att åka!
Till slut kom emelie ner.Helt oskadd. tack o lov. Men orolig var jag! Jag fick för mig att dom åkt in i träd och brytit både armar och ben. Men vi hade tur denna gången också.
barnen fick äta lite och värma sig i värmestugan och sen började vi packa ihop och fara hem. Men se så lätt skuylle det inte gå! För plötsligt fick en kille för sig att köra in i våran bil! Jaha.... Så nu måsteden in på lagning. typiskt. det blev en buckla i sidoskärmen bak. Så det var ju inte så farligt. Men onödigt.
Nåja. Här kommer en liten bildberättelse. Som vanligt. ;O)
Här sitter Stefan med gaija och myser i vår snögrotta. Gaija busar och Stefan äter... Precis som det ska vara!
Bra före eller? Madrassåkning i djupsnö. Jag gissar att farten var låg.
Snöspringbus i backen.
Lite vackra bilder på en vacker snöig hund.
Josefin ska åka slalom.
Hä ä bar å åk! Josefin testar lite störtlopp.
Barnen som försvann...
Jag... I liften. I barnliften i barnbacken. Jag åkte ett åk det räckte. Dels var pjäxorna för stora dels var ajg rädd att göra ill amig. det var 15 år sedan sist. men roligt var det!
Hmmm.. En viss likhet med Josefin.. Men för mig var det ingen störtlopp precis. det gick betydligt saktare för mig.
En mycket lättad Veronica. Jag överlevde denna gången.
Summan av allt detta är: Hela familjen är överenns om att vi hade ROLIGT! Och till Kåbdalis far vi fler gånger! Bara vi slipper en massa missöden. ;O) Och kanske lite mindre snöfall....
Det blev en helt underbar dag. Nästan. För som vanligt så ska det hända en massa grejjer. Men innan allt hände så hade vi det hur mysigt som helst! Klockan sju ringde klockan och då vaknade hela familjen fägnell. Vi klädde på oss och packade in oss i bilen med matsäck, skidor, extrakläder och en massa annat krafs. Gaija fick naturligtvis följa med.
Det snöade kraftigt men vi for ändå. längtan till slalombacken var för stor!
Väl framme så fixade vi liftkort till barnen och sen gjorde vi en snögrotta där vi satt och fikade och bara njöt av livet. Mina extra goda mackor gick åt som sol ismörsken! =O)
Gaija tyckte allt var toppen! Gladare hund fårman leta efter. hon sprang och sprang i djupsnön. Det är ca 85 cm snödjup uppe vid Kåbdalis. Så ni kan tänka er hur tungt det gick att springa?
Hon sprang upp och nerför backen i säkert tre timmar. Vi försökte få henne att vila men det var sååå tråkigt! Hon är som en liten duracellkanin. Går och går och går.... OCh lika glad hela tiden.
Efter en liten stund så var hon igång igen. Och ligga på liggunderlag var absolut uteslutet! För varmt! Vi hade ca 10 minusgrader. emn det blåste inte så det känndes aldrig kallt. Däremot hade vi ett tungt snöfall. Men det var bara mysigt.
barnen åkte och åkte slalom. Vi har bara två par skidor men tre barn. Så den ekvationen var vi tvugna att lösa på något sätt. Så Emelie och Josefin fick turas om att åka. Josefin hade inte lärt sig åka slalom ännu. Men hon lärde sig det i barnbacken. Oj vad duktig hon var!
Under hela tiden så uppförde sig gaija exemplariskt. Förutom det att hon var extremt busig och glad. Hon gillade verkligen atmosfären i Kåbdalis. Hon är verkligen en hund som är rolig att ha med sig!
Emelie och Amanda blev modiager och modigare i backen och plötsligt så var dom försvunna. Josefin stod och väntade på att få åka men dom kom aldrig tillbaka. CVi trodde dom var på andra sidan berget coh åkte i Lasseliften. Men vi visste att den stänger dom vid tre så då bör ju barnen ha kommit tillbaka. Men se det gjorde dom aldrig. Vi stod och väntade och väntade... Inga barn. Jag engagerade två skotrar att leta efter dom och till slut hittades barnen. Två underbara kvinnor hjälpte dom! En stannade med Emelie och den andra åkte ner med Amanda. Vi fick veta av Amanda att Emelie hade fastnat i skogen.
I skogen ja... Där dom INTE hade lov att åka!
Till slut kom emelie ner.Helt oskadd. tack o lov. Men orolig var jag! Jag fick för mig att dom åkt in i träd och brytit både armar och ben. Men vi hade tur denna gången också.
barnen fick äta lite och värma sig i värmestugan och sen började vi packa ihop och fara hem. Men se så lätt skuylle det inte gå! För plötsligt fick en kille för sig att köra in i våran bil! Jaha.... Så nu måsteden in på lagning. typiskt. det blev en buckla i sidoskärmen bak. Så det var ju inte så farligt. Men onödigt.
Nåja. Här kommer en liten bildberättelse. Som vanligt. ;O)
Här sitter Stefan med gaija och myser i vår snögrotta. Gaija busar och Stefan äter... Precis som det ska vara!
Bra före eller? Madrassåkning i djupsnö. Jag gissar att farten var låg.
Snöspringbus i backen.
Lite vackra bilder på en vacker snöig hund.
Josefin ska åka slalom.
Hä ä bar å åk! Josefin testar lite störtlopp.
Barnen som försvann...
Jag... I liften. I barnliften i barnbacken. Jag åkte ett åk det räckte. Dels var pjäxorna för stora dels var ajg rädd att göra ill amig. det var 15 år sedan sist. men roligt var det!
Hmmm.. En viss likhet med Josefin.. Men för mig var det ingen störtlopp precis. det gick betydligt saktare för mig.
En mycket lättad Veronica. Jag överlevde denna gången.
Summan av allt detta är: Hela familjen är överenns om att vi hade ROLIGT! Och till Kåbdalis far vi fler gånger! Bara vi slipper en massa missöden. ;O) Och kanske lite mindre snöfall....