Wow vilken helg!
Jag är virrig. Mycket virrig!
I veckan blev jag inbjuden av min underbara uppfödare Mia till en spårdag. Givetvis tackade jag ja! Så skoj! =O) Jag tyckte dagen var perfekt. den 28/4 och en söndag. Barnen hade fullt upp att göra i helgen så det passade ju ändå bättre.
Så i lördagsmorse låg jag läääänge kvar i sängen och njöt av sovmorgon. Först ringde en kompis från Luleå halv tio och undrade om vi skulle vara hemma på eftermiddagen? Jamenvisst svarade jag. Vi ska inte ha ngt speciellt för oss. Det är bara att komma. Jag blev jätteglad. Min kompis Lena från Luleå är en helt underbar person med en helt underbar sambo och jättemysiga barn. Vilken trevlig helg tänkte jag.
En kvart senare ringde telefonen igen... nu var det Annelie, hon som har Råggrindans Max. Lite underligt tyckte jag att det var när hon frågade var ajg var. i sängen svarade jag... Hehe... Hon talade om för mig att det faktiskt var lördag den 28:e idag! Jag hade tagit fel på dag!!!
Så jag rusade upp ur sängen. In i duschen. klädde på mig. Kastade i mig en macka som Stefan så snällt gjort åt mig, packade mina skaer och for iväg. med hunden så klart! Henne hade jag också hunnit rasta. Så väl framme vid Råberget så lade jag ett klurigt spår åt Malin. Ute på ett kalhygge la jag det stackars spåret. Jag tänkte när jag var nästan klar med spåret att bara det inte börjar blåsa... Oh det gjorde det. OCh vinden växlade och for iväg och hade sig... Nåja. Det fick ligga i nästan tre timmar.
Sen när alla lagt sina spår så vallade vi av en ruta och körde lite uppletande. Skojjigt var det allt! Men Jag och Gaija behöver verkligen jobba mera med uppletande. Vi kan inte så mycket så att säga... När uppletandet var klart så for vi iväg och tog våra spår. Färst ut var Malin och det gick ganska bra. Milla är en duktig tjej. Hon hittade alla apporterna och även slutet. Fast hon fick jobba för det cokså. Det blev lite spårsläpp då och då. Men hon backade tillbaka och tog spåret igen.
Sen blev det våran tur. =O) Gaija gick ut bra och spårade med bra fart om än inte så halsbrytande som hon gjort tidigare... Fem av sex apporter tog hon. Jättebra! Jag valde mellan ett lite längre spår med mindre apporteri och ett kortare spår med många apporter. Jag tog det kortare så att Gaija kunde träna upp sin förmåga att lämna apporterna till mig och inte spåra med dom i munnen. Gaija var superduperduktig!
Efter spåret så blev det krovgrillning. Då passade jag på att fara hem till mina stackars kompisar som kommit på besök. Handlade lite fika och avnjöt fikat i goda vänners lag. När dom for så for vi tillbaka till ännu en rolig träningsuppgift. nu blev det personsök! det har vi aldrig testat förut! Så Gaija fick uppgiften att följa med Peter (busfarbror nummer ett i hennes ögon) ut i skogen. Sen gick jag och Gaija tillbaka och så fick hon leta upp Busfarbrorn. Han hade ju hennes absoluta favvis kampstocken! Så då blev det bus och berömm! Det här är ngt som Gaija verkligen gillar skarpt! Jätteskoj!
När den övningen var klar så for vi hem till Mia. Min underbara och snälla uppfödare bjöd på pastasallad! Och OJ så GOD den var! Mums!
Under tiden Mia donade med maten så var alla vi andra valpvakter. Det var hemskt synd om oss som var tvunga att se efter dessa små söta valpar! För ine var dom på en och samma plats inte! neeeejdå! Dom sprang som galningar öööverallt! Så vi var tvunga att hämta dom hela tiden. Till slut tag vi in dom i huset. Så där satt vi och åt att Mias jättegoda sallat och valparna busade och hade sig kring oss. till slut slockande dom en efter en. Dom har fått vara ute som hela dagen igår. det har varit varmt och skönt och ingen blåst just där valphagen var. Så dom har mått så skönt så!
När vi ätit, druckit kaffe och surrat en stund var det dax för mig och Stefan att ta farväl och fara ut till ridhuset. Årets sista ridhusträning stod för dörren! Så ajg körde bara lite linförighet, apportering och inkallning. Det blev en liten ruta också...
Sen fick Gaija busa med Dansa och evita (två små rottistejer som Jörgen och Johanna äger) och lilla "skorpan (en Bouiviervalp). Rex var också med och jag tror att alla hundar mådde gott med allt bus. =O)
Ja så var den dagen till ända... En lång men otroligt trevlig dag. Jag kan lova att Gaija var trött!
Nu i morse var jag ut en snabbis på mailen och såg till min glädje att Marianne ville spåra med oss efter det att kursen var slut. Så jag SMSade tillhenne och sa att vi absolut hänger på! =O)
Jag tog en sväng med Gaija på cykeln så hon skulle få röra på sig ordentligt. Se det belv en fem kilometers tur med cykeln. efter det så gjorde jag oss i ordning (men nu i betydligt lungare tempo) och så for vi iväg.
Vi beslutade att ta oss ngt att äta innan vi spårade och det var ju supertrevligt och gott!
Sen for vi ut till Råberget och la var sitt spår åt varandra. Jag bad Marianne att lägga ett lite klurigt spår åt Gaija. Men jag tror att det blev nog så klurigt för Gaija hittade en av sex apporter och tappade spåret hela tiden. Jag vet int5e om det stämmer men hon gick nog in i ngt annat spår också. Det märktes att ngt var fel ialla fall för hon gick betydligt lungare. Sennär hon hittade det rätta spåret igen så drog hon på igen. Så jag fick ialla fall lära mig att tempoväxling neråt betyder att Gaija är osäker på spåret.
Så när vi kom tillbaka så la jag ut ett jättekort spår på ca 20 meter med tre apporter i. Sedan väntade vi på att Marianne och Zmilla skulle dyka upp. Jag ahde också gjort ett klurigt spår. Dels så balanserade ajg på en stock, for upp på en jättesten och la en apport där och gick bredvid en väg... Så Marianne och Zmilla fick lite problem vid vägen men det löste sig med lite mobilhjälp. ;O) Hon är härlig Zmilla. =O)
Sen när dom var klara så släppte jag på Gaija på mitt lilla spår. Hon fick frispåra och jag gick bakom för att berömma när hon hittade apporterna. Det gick Jättebra och jag kände mig nöjd med att hon fick lyckas. Bruno fick spåra slutet och hitta slutapporten på min och Gaijas spår. Det gjorde han galant! bruno är en riktig liten goding! Gaija fick sen leka med honom och tycke uppstod. Han var en skitkul kompis att springa med! Och sen när dom inte orkade mer så la don sig bredvid varandra och Bruno log med hela sin garnityr. Han gör tydligen så när han är glad. Så sött! =O)
Gaija är i höglöpen i helgen. Så jag kan verkligen säga att hon varit duktig! Hon ger järnet. Men i dag var hon nog lite trött och sliten i skallen från i går... emn det gör inget. Vi har haft en mycket rolig dag i dag med och är båda nöjda. Stefan har fått följa med när vi spårade och jag tror han tyckte det var skoj. Häftigt är det ialla fall när man ser hur mycket jobb hudnen lägger ner för att hitta spåret och tänka rätt för att få det rätt.
Bilder har varit svårt att få till... Jag fick låna Björns makera och knäppa med. OJOJOJ! Vilken rolig kamera! En sån önskar jag mig! Så om någon vänlig själ vill ge mig en systemkamera med objektiv så... RO HIT MED DEN! FORT! Hahah!
Men liiite bilder kan jag nog sätta in. Så här kommer dom. Tyvärr var det inte min dag att fota när det gäller min kamera. Så ni får stå ut med den dåliga bildkvaliten... *ryser*
Ett gäng schäfrar på spårng.... Och ägarna försöker hinna ikapp... Man kan nog vara glad över att ingen kan liksom identifiera vem som är vad på bilden... Ingen behöver känna sig utpekad eller nåt...*fniss* En krona till den som lyckas se vem som är vem och vad på bilden!
Hä'r är en ledtråd. Hudnarn får ni lista ut själv. Alla ser ialla fall glada ut fast dom är blurriga (men dom kände sig nog inte blurriga och därför är dom glada).
Det här är i alla fall Gabi till vänster, Gamma och Max. =O)
Nu får ni se ett mycket ovanligt foto på alla de vis. På bild ser ni vår vän Johan. Det som är mest fantastiskt på bilden är att han ler och att man faktiskt SER att han ler! Han gömmer sig inte ens! Det har nog aldrig hänt. Jag bör tilldelas nobellpriset.
Busfarbrorn i gång... Våra hundar får leka en stund efter sista träningen i ridhuset. Gaija och Rex får agera som vuxna, kloka och snälla hundar som lär de små busfröna hur man uppför sig i flock. ;O)
Jörgen Bak i bilden och lilla Skorpan i främre delen av bilden. Lyckat kort som vanligt då.. Skärpan? Håhåjaja...
I veckan blev jag inbjuden av min underbara uppfödare Mia till en spårdag. Givetvis tackade jag ja! Så skoj! =O) Jag tyckte dagen var perfekt. den 28/4 och en söndag. Barnen hade fullt upp att göra i helgen så det passade ju ändå bättre.
Så i lördagsmorse låg jag läääänge kvar i sängen och njöt av sovmorgon. Först ringde en kompis från Luleå halv tio och undrade om vi skulle vara hemma på eftermiddagen? Jamenvisst svarade jag. Vi ska inte ha ngt speciellt för oss. Det är bara att komma. Jag blev jätteglad. Min kompis Lena från Luleå är en helt underbar person med en helt underbar sambo och jättemysiga barn. Vilken trevlig helg tänkte jag.
En kvart senare ringde telefonen igen... nu var det Annelie, hon som har Råggrindans Max. Lite underligt tyckte jag att det var när hon frågade var ajg var. i sängen svarade jag... Hehe... Hon talade om för mig att det faktiskt var lördag den 28:e idag! Jag hade tagit fel på dag!!!
Så jag rusade upp ur sängen. In i duschen. klädde på mig. Kastade i mig en macka som Stefan så snällt gjort åt mig, packade mina skaer och for iväg. med hunden så klart! Henne hade jag också hunnit rasta. Så väl framme vid Råberget så lade jag ett klurigt spår åt Malin. Ute på ett kalhygge la jag det stackars spåret. Jag tänkte när jag var nästan klar med spåret att bara det inte börjar blåsa... Oh det gjorde det. OCh vinden växlade och for iväg och hade sig... Nåja. Det fick ligga i nästan tre timmar.
Sen när alla lagt sina spår så vallade vi av en ruta och körde lite uppletande. Skojjigt var det allt! Men Jag och Gaija behöver verkligen jobba mera med uppletande. Vi kan inte så mycket så att säga... När uppletandet var klart så for vi iväg och tog våra spår. Färst ut var Malin och det gick ganska bra. Milla är en duktig tjej. Hon hittade alla apporterna och även slutet. Fast hon fick jobba för det cokså. Det blev lite spårsläpp då och då. Men hon backade tillbaka och tog spåret igen.
Sen blev det våran tur. =O) Gaija gick ut bra och spårade med bra fart om än inte så halsbrytande som hon gjort tidigare... Fem av sex apporter tog hon. Jättebra! Jag valde mellan ett lite längre spår med mindre apporteri och ett kortare spår med många apporter. Jag tog det kortare så att Gaija kunde träna upp sin förmåga att lämna apporterna till mig och inte spåra med dom i munnen. Gaija var superduperduktig!
Efter spåret så blev det krovgrillning. Då passade jag på att fara hem till mina stackars kompisar som kommit på besök. Handlade lite fika och avnjöt fikat i goda vänners lag. När dom for så for vi tillbaka till ännu en rolig träningsuppgift. nu blev det personsök! det har vi aldrig testat förut! Så Gaija fick uppgiften att följa med Peter (busfarbror nummer ett i hennes ögon) ut i skogen. Sen gick jag och Gaija tillbaka och så fick hon leta upp Busfarbrorn. Han hade ju hennes absoluta favvis kampstocken! Så då blev det bus och berömm! Det här är ngt som Gaija verkligen gillar skarpt! Jätteskoj!
När den övningen var klar så for vi hem till Mia. Min underbara och snälla uppfödare bjöd på pastasallad! Och OJ så GOD den var! Mums!
Under tiden Mia donade med maten så var alla vi andra valpvakter. Det var hemskt synd om oss som var tvunga att se efter dessa små söta valpar! För ine var dom på en och samma plats inte! neeeejdå! Dom sprang som galningar öööverallt! Så vi var tvunga att hämta dom hela tiden. Till slut tag vi in dom i huset. Så där satt vi och åt att Mias jättegoda sallat och valparna busade och hade sig kring oss. till slut slockande dom en efter en. Dom har fått vara ute som hela dagen igår. det har varit varmt och skönt och ingen blåst just där valphagen var. Så dom har mått så skönt så!
När vi ätit, druckit kaffe och surrat en stund var det dax för mig och Stefan att ta farväl och fara ut till ridhuset. Årets sista ridhusträning stod för dörren! Så ajg körde bara lite linförighet, apportering och inkallning. Det blev en liten ruta också...
Sen fick Gaija busa med Dansa och evita (två små rottistejer som Jörgen och Johanna äger) och lilla "skorpan (en Bouiviervalp). Rex var också med och jag tror att alla hundar mådde gott med allt bus. =O)
Ja så var den dagen till ända... En lång men otroligt trevlig dag. Jag kan lova att Gaija var trött!
Nu i morse var jag ut en snabbis på mailen och såg till min glädje att Marianne ville spåra med oss efter det att kursen var slut. Så jag SMSade tillhenne och sa att vi absolut hänger på! =O)
Jag tog en sväng med Gaija på cykeln så hon skulle få röra på sig ordentligt. Se det belv en fem kilometers tur med cykeln. efter det så gjorde jag oss i ordning (men nu i betydligt lungare tempo) och så for vi iväg.
Vi beslutade att ta oss ngt att äta innan vi spårade och det var ju supertrevligt och gott!
Sen for vi ut till Råberget och la var sitt spår åt varandra. Jag bad Marianne att lägga ett lite klurigt spår åt Gaija. Men jag tror att det blev nog så klurigt för Gaija hittade en av sex apporter och tappade spåret hela tiden. Jag vet int5e om det stämmer men hon gick nog in i ngt annat spår också. Det märktes att ngt var fel ialla fall för hon gick betydligt lungare. Sennär hon hittade det rätta spåret igen så drog hon på igen. Så jag fick ialla fall lära mig att tempoväxling neråt betyder att Gaija är osäker på spåret.
Så när vi kom tillbaka så la jag ut ett jättekort spår på ca 20 meter med tre apporter i. Sedan väntade vi på att Marianne och Zmilla skulle dyka upp. Jag ahde också gjort ett klurigt spår. Dels så balanserade ajg på en stock, for upp på en jättesten och la en apport där och gick bredvid en väg... Så Marianne och Zmilla fick lite problem vid vägen men det löste sig med lite mobilhjälp. ;O) Hon är härlig Zmilla. =O)
Sen när dom var klara så släppte jag på Gaija på mitt lilla spår. Hon fick frispåra och jag gick bakom för att berömma när hon hittade apporterna. Det gick Jättebra och jag kände mig nöjd med att hon fick lyckas. Bruno fick spåra slutet och hitta slutapporten på min och Gaijas spår. Det gjorde han galant! bruno är en riktig liten goding! Gaija fick sen leka med honom och tycke uppstod. Han var en skitkul kompis att springa med! Och sen när dom inte orkade mer så la don sig bredvid varandra och Bruno log med hela sin garnityr. Han gör tydligen så när han är glad. Så sött! =O)
Gaija är i höglöpen i helgen. Så jag kan verkligen säga att hon varit duktig! Hon ger järnet. Men i dag var hon nog lite trött och sliten i skallen från i går... emn det gör inget. Vi har haft en mycket rolig dag i dag med och är båda nöjda. Stefan har fått följa med när vi spårade och jag tror han tyckte det var skoj. Häftigt är det ialla fall när man ser hur mycket jobb hudnen lägger ner för att hitta spåret och tänka rätt för att få det rätt.
Bilder har varit svårt att få till... Jag fick låna Björns makera och knäppa med. OJOJOJ! Vilken rolig kamera! En sån önskar jag mig! Så om någon vänlig själ vill ge mig en systemkamera med objektiv så... RO HIT MED DEN! FORT! Hahah!
Men liiite bilder kan jag nog sätta in. Så här kommer dom. Tyvärr var det inte min dag att fota när det gäller min kamera. Så ni får stå ut med den dåliga bildkvaliten... *ryser*
Ett gäng schäfrar på spårng.... Och ägarna försöker hinna ikapp... Man kan nog vara glad över att ingen kan liksom identifiera vem som är vad på bilden... Ingen behöver känna sig utpekad eller nåt...*fniss* En krona till den som lyckas se vem som är vem och vad på bilden!
Hä'r är en ledtråd. Hudnarn får ni lista ut själv. Alla ser ialla fall glada ut fast dom är blurriga (men dom kände sig nog inte blurriga och därför är dom glada).
Det här är i alla fall Gabi till vänster, Gamma och Max. =O)
Nu får ni se ett mycket ovanligt foto på alla de vis. På bild ser ni vår vän Johan. Det som är mest fantastiskt på bilden är att han ler och att man faktiskt SER att han ler! Han gömmer sig inte ens! Det har nog aldrig hänt. Jag bör tilldelas nobellpriset.
Busfarbrorn i gång... Våra hundar får leka en stund efter sista träningen i ridhuset. Gaija och Rex får agera som vuxna, kloka och snälla hundar som lär de små busfröna hur man uppför sig i flock. ;O)
Jörgen Bak i bilden och lilla Skorpan i främre delen av bilden. Lyckat kort som vanligt då.. Skärpan? Håhåjaja...
På besök...
Idag har vi varit på besök hos Mia och Gaijas underbara småsyskon! Wow vilka små underbara guldklimpar!
Det är alltid lika roligt att få sitta och prata med Mia. Vi har sååå mycket att prata om och tiden rinner bara iväg. Varje ghång jag far därifrån får jag dåligt samvete. Stackarn har ju faktiskt en familj också.. Och där sitter vi i timmar och bara surrar bort en halv dag! ;O) Jag ska surra mer med henne på lördag. Vi ska nämligen ha en liten träff då och spåra och ha oss och äta en massa korv och ha allmänt mysigt! Det ska bli skoj att träffa fler Råggrindare. hoppas, hoppas att Umeborna också dyker upp! Det skulle vara superskoj! =O)
Nåja. Så här började vår trevliga dag tillsammans.
Först for Stefan till sin tandläkare då en av hans tänder *ryser* har tappat en STOR flisa! Våran tandläkare heter Torbjörn Olovsson. Han var domare i lördags på tävlingarna ute på bruks. ;O)
Sen drog vi iväg till Framnäs där Stefan hade lektion till klockan tolv. Jag tog ut Gaija på en prommis. Vi gick ner till Hammenviken. det är en liten badstrand som är jättemysig. naturligtvis hade ajg itne tänkt gå ner till stranden utan ajg försökte få ett snyggt kort på Gaija när hon hoppade över staketet.
Så här blev dom:
Dom här bilderna har jag fått göra mycket ljusare för att man överhuvudtaget ska kunna se att det finns en hund där... Men dom blev betydligt mer lyckade än domandra bilderna.
För dom ser ut så här:
Eller så fick jag med en svans eller bara ett par öron.... Det vblev ju jättefånigt alltihopa!
Just medans jag stod där så kom det en pimpelgubbe och sa åt mig att inte gå till stranden. Jag talade om för honom att jag bara var där för att få några kort på Gaija när hon hoppar över hindren. Han sa då att det finns folk som rastar sina hudnar på badplatsen. emn dom plockar inte upp efter sig! Jaaa.. jag häll med om honom att det är bara så vidrigt. för sen kommer alla dessa småbarnsfamiljer till Hammenviken och ska bada bland skiten! Äckligt! Så jag frågade honom om han läst insändaren i PT där det var en bild på en skitpåse i skogen. OCh så sa ajg att det var jag som tagit den bilden. Hehe.. Då blev gubben mycket tyst och sen började han visa upp bilder på sina rödingar som han pimplat upp i Hammenviken. Hahaha!
Han var ju rätt så söt egentligen och när han fick klart för sig att min hund var väldresserad så började han klappa om Gaija. =O) Han var lite rädd för hundar men Gaija kunde han inte låta bli. Hon var ju en snäll och trevlig hund tyckte han.
Så här söt kan Gaija vara ute i skogen vid framnäs....
Torkar hon snoret? Eller håller hon munnen rätt i tungan? Det kan bara den vise veta.;O)
Sen fick hon för sig att stå och skratta åt mig också....
Hon må icke vara en utställningsschäfer... Men hon är VACKER!
Sen gick jag tillbaka till Framnäs och tränade ett tag med Gaija. Lite apportering, ett par gånger i Rutan (miljöomväxling är bra) , inkallning med ställande och vanlig inkallning. sen fick jag för mig att se om hon ville gå själv ut till en kon. Alltså sändande till kon. Jahapp! det gick det med! Jag började med att ställa upp en kon och så en leksak vid konen. Sen skickade jag henne med kommandot Frammåt! Det gick hur bra som helst. Sen tog jag bort leksaken och gjorde om det. Gaija stannade vid konen och jag bara blev så lycklig! Vi körde på lite till och jag ökade avståndet. Och WOW! Hon hade fattat galoppen. Så då flög faaan i mig och när hon stod vid konen sista gången så ropade jag UT åt henne.. Och hon sprang rakt in i rutan från konen. Imponerande! =O)
Sen visade det sig att en och en halv timme gått och stefan var äntligen klar... Så då kunde vi fara och... ÄTA! Ojojoj.. tiden gick såå sakta! Jag bara längtade efter att få se gullevalparna och få träffa Lana. Så vid halv ett var vi äntligen klara och for iväg till Mia.
Och synen som mötte oss var helt bedårande! Här få ni se bedårande bilder! =O)
Mätta och belåtna. Sovdags!
Man måste ju bara naffsa lite i brorsans tass...
Vilken blixtrig sak det där var då?
Söt som socker!
Trötter i sina fötter!
Ännu mera söt som socker!
En trött liten grabbhalva.
Det här måste vara en kille! Han har redan ett könspräglat ansikte. Men ändå... Såååå söööööt!
Man är ju så liten.. Och trappen är så stor!
Stor och modig! Eller?
En pusstund med kennelmamma! =O)
Min pinne!
Sitter du och skiter så här mitt på dan?
Stor hand och liten klivänlig mage.
Om man nosar så här... Så luktar det!
Titta vad vi har hittat! Den är goooood!
Hej mamma Lana! Vad gör du där inne?
Inne i valphagen. Mysigt värre!
Tänk... Vi fick ta den med oss in i valphagen.. Wow! Och GOTT! :O)
Såja. Då var dagens bildkavalkad avklarad. Visst är dom fina? Jag hade tänkt röva hem en eller två av dom. Men Mia påstår att hon på något vis skulle märka om det fattades ngn valp. Konstigt! Det kunde jag väl aaaaldrig tro? ;O)
Tack Mia för att du alltid är så go och trevlig och att man alltid är välkommen hem till dig! Bättre kennelmamma kan man väl inte ha? =O)
Frammåt!
Idag på kursen har vi tränat framförgående. Det gick väl rätt bra tycker jag. Vi har ju testat det förut och är inga nybörjare. Jag gör som så att jag ahr två burkar med godis på. Alltså jag lägger dom upp och ner och lägger lite gott på. Idag blev det korv. Sen lägger jag ut dom med ca 20 meters avstånd. Eftersom att Gaija redan lärt sig att gå ut från min sida på kommandot frammåt då vi dragit med sparken så gör hon det även nu. Hon går ut i fulla kopplets längd också. En klar fördel med att ha pysslat med drag i vinter. =O)
Så går vi då mellan dessa burkar och hon får stanna en meter från burkarna och så ger jag henne en korvbit. Det funkar ypperligt. Jag ska byta ut det hela till att inte ha ngt på burkarna och sen jobba bort burkarna. Men jag kommer att använda burkarna som ett sikte så hon lär sig att gå ramt fram. Hon drar inte så farligt heller utan kopplet är spänt men inte så att jag måste hålla emot. Hon äär verkligen en duktig tjej.
Idag har Gaija verkligen varit trött och låg. Men när vi kom ut på plan och jobbat en stund var hon sitt gammla vanliga jag!
Vi körde även budföring med okänd person. Och det gick jättebra! Hon springer hellre till ngn okänd än till mog. så jag får belöna rätt mycket när hon kommer. Men det är full fart frammåt som gäller! Högsta växeln!
Jag tränade lite på hopp, apport, hopp också. det är ett moment som Gaija verkligen bara älskar! att få både hoppa och apportera är nu bara det bästa av allt! tala om att belöna hunden med ett tävlingsmoment. Jag kunde konstatera att momentet sitter i dag. Jag är ju så klantig på att kasta apporten. Så den hamnade snett utanför hindret. Långt utanför... Hunden hoppar, apporterar och när jag säger hopp för tillbaka hoppet så hoppar hon. Även om det blir jättesnett och hade gått fortare och lättare att bara springa förbi hindret.
Jag körde lite rutan också och hon har verkligen förstått begreppet UT nu. Hon springer in i rutan på ca 30 meters avstånd med full fart. Det ser väldigt snyggt ut. Men ajg kan inte träna treans ruta ännu. för hon vill på att lägga sig ner. så istället för kommandot stanna så säger ajg stå när hon ska stå i rutan. Då lägger hon sig inte heller. Men jag vet att hon funkar på treans ruta så jag är nöjd ändå.
I morgon ska vi mest troligt fara och kika på små äckligt söta valpar. Jag och Stefan far till Mia och njuter av dom ett tag. Jag tänkte ha på mig full skyddsmundering. Dom är ju som små krokodiler skulle jag tro. men tänk att få njuta av små busvalpar! Oj så skoj! Och få surra lite hund och sånt med Mia. Det är alltid trevligt!
Jag ska ladda ett gäng batterier så jag kan fota dom också. Så jag har lite bildbevis på att jag varit där och njutit av dom. =O)
Nu ska jag gå och lägga mig för denna förkyling är inte speciellt uppiggande precis...
Så går vi då mellan dessa burkar och hon får stanna en meter från burkarna och så ger jag henne en korvbit. Det funkar ypperligt. Jag ska byta ut det hela till att inte ha ngt på burkarna och sen jobba bort burkarna. Men jag kommer att använda burkarna som ett sikte så hon lär sig att gå ramt fram. Hon drar inte så farligt heller utan kopplet är spänt men inte så att jag måste hålla emot. Hon äär verkligen en duktig tjej.
Idag har Gaija verkligen varit trött och låg. Men när vi kom ut på plan och jobbat en stund var hon sitt gammla vanliga jag!
Vi körde även budföring med okänd person. Och det gick jättebra! Hon springer hellre till ngn okänd än till mog. så jag får belöna rätt mycket när hon kommer. Men det är full fart frammåt som gäller! Högsta växeln!
Jag tränade lite på hopp, apport, hopp också. det är ett moment som Gaija verkligen bara älskar! att få både hoppa och apportera är nu bara det bästa av allt! tala om att belöna hunden med ett tävlingsmoment. Jag kunde konstatera att momentet sitter i dag. Jag är ju så klantig på att kasta apporten. Så den hamnade snett utanför hindret. Långt utanför... Hunden hoppar, apporterar och när jag säger hopp för tillbaka hoppet så hoppar hon. Även om det blir jättesnett och hade gått fortare och lättare att bara springa förbi hindret.
Jag körde lite rutan också och hon har verkligen förstått begreppet UT nu. Hon springer in i rutan på ca 30 meters avstånd med full fart. Det ser väldigt snyggt ut. Men ajg kan inte träna treans ruta ännu. för hon vill på att lägga sig ner. så istället för kommandot stanna så säger ajg stå när hon ska stå i rutan. Då lägger hon sig inte heller. Men jag vet att hon funkar på treans ruta så jag är nöjd ändå.
I morgon ska vi mest troligt fara och kika på små äckligt söta valpar. Jag och Stefan far till Mia och njuter av dom ett tag. Jag tänkte ha på mig full skyddsmundering. Dom är ju som små krokodiler skulle jag tro. men tänk att få njuta av små busvalpar! Oj så skoj! Och få surra lite hund och sånt med Mia. Det är alltid trevligt!
Jag ska ladda ett gäng batterier så jag kan fota dom också. Så jag har lite bildbevis på att jag varit där och njutit av dom. =O)
Nu ska jag gå och lägga mig för denna förkyling är inte speciellt uppiggande precis...
Guuuud så duktig hon är!
Jag är nog världens stoltaste hundägare i dag! =O) Ja det är jag ju föressten varje dag. Men idag är jag nog stoltare än vanligt!
Gaija löper ju som bekant. Hon har varit som loj och trött dom senaste dagarna. Men så fort jag börjar prata om att träna så är hon på G! I kväll på kursen så var apportering på tapeten.
Jag ahr ju jobbat nu ett tag med Trojametoden. Och det har funkar rätt bra. Sen fick ajg för mig i kväll att testa utan att kasta bollen. HA! hon sprang fram till apporten, greppade den, vände och kom i full fart tillbaka! Anki min kursledare påstod att det var SM poäng på den apporteringen. Nja... Kanske inte det..men det var klart en tia på tävling. Ialla fall i tvåan! Hurra så glad jag är!=O)
Vi tränade väldigt mycket lite roliga sätt att apportera på i kväll gaija och jag. Jag tycker det är viktigt att hunden upplever apporeringen som rolig och ibland som omväxlande. Så vi tränar apportering med att gå fot och plocka upp apporten, kampa med apporten, inkallning med apporten (ingångar9 och att belöna med boll när hon vänder tillbaka med apporten. Och se! Trägen vinner! =O)
Vi hade som läxa bakdelsvändningar. Och det funkar ju väldigt bra på Gaija. Nu tränger hon inte lika mycket heller. Men vi måste jobba lite mer på det. Annars så går linförigheten väldigt bra. Trots löp och sånt skit... ;O)
Efter kursen gick jag ut och tränade lite rutan. En lulehundkompis har berättat att man får inte använda sig av vilka ord som helst i eliten. Så man ska tydligen använda ordet UT till rutan. Så nu kan Gaija det. hon kunde det på första försöket. Kloka kvinna! =O) Och tydligen är det mycket, mycket roligare att springa in i rutan om jag ropar UT! Hon far som ett jehu.. Jag testade treans ruta och den gick bra den med. Elitens ruta börjar jag itne med föränn jag tävlat en gång till i tvåan. Jag vill veta att rutan sitter i tävlingssammanhang också.
Vi körde lite hopp också. Hon bara älskar hopp. så både rutan och hopp är liksom en belöning. Snart är väl apporten det också. tänk vad kul hon ska ha när vi tävlar! =O) Hoppet sitter klockrent så ajg behöver inte träna ngt på den. Bara göra ngt hopp så hon håller sin kunskap i färskt minne.
Inkallning fixade vi också. Jag gjorde en smulaninkallning. En tjej på Aktiv Hund gav mig ett otroligt bra råd. Ha bollen bakom hunden vid inkallning med ställande. Och det funkar skit bra! Så i kväll testade jag för första gången en inkallning med ställande tävlingsmässigt. Och OJ vad det gick bra! Hon tvärstannade! Så nu verkar det också funka. Ialla fall med boll. Så vi fortsätter med det också. =O) Så just den sortens inkallning kallas numera för Smulaninkallning. ;O)
Gaija är ju en riktigt rolig hund att jobba med. Och hon har vett att koppla av dom stunder vi har genomgång med kursledaren. vilket jag uppskattar. det är inte roligt att försöka lyssna på ngn och ens hund lever rövare. man kan ju liksom inte koncentrera sig då... Jag satt mig ner i gräset (som är brunt) och njöt av att få lyssna i lugn och ro... Sen såg jag att fler följde mitt exempel och de som satt ner hade lugna hudnar. Sånt är bra. Vila när man kan och aktivitet när det behövs. Inte slösa med eneri i onödan. Då orkar man längre!
Nu är lillstumpan ialla fall trött och nöjd över sin insats. Det är jag med. Så nu kryper vi till sängs. Natti på er! =O)
Gaija löper ju som bekant. Hon har varit som loj och trött dom senaste dagarna. Men så fort jag börjar prata om att träna så är hon på G! I kväll på kursen så var apportering på tapeten.
Jag ahr ju jobbat nu ett tag med Trojametoden. Och det har funkar rätt bra. Sen fick ajg för mig i kväll att testa utan att kasta bollen. HA! hon sprang fram till apporten, greppade den, vände och kom i full fart tillbaka! Anki min kursledare påstod att det var SM poäng på den apporteringen. Nja... Kanske inte det..men det var klart en tia på tävling. Ialla fall i tvåan! Hurra så glad jag är!=O)
Vi tränade väldigt mycket lite roliga sätt att apportera på i kväll gaija och jag. Jag tycker det är viktigt att hunden upplever apporeringen som rolig och ibland som omväxlande. Så vi tränar apportering med att gå fot och plocka upp apporten, kampa med apporten, inkallning med apporten (ingångar9 och att belöna med boll när hon vänder tillbaka med apporten. Och se! Trägen vinner! =O)
Vi hade som läxa bakdelsvändningar. Och det funkar ju väldigt bra på Gaija. Nu tränger hon inte lika mycket heller. Men vi måste jobba lite mer på det. Annars så går linförigheten väldigt bra. Trots löp och sånt skit... ;O)
Efter kursen gick jag ut och tränade lite rutan. En lulehundkompis har berättat att man får inte använda sig av vilka ord som helst i eliten. Så man ska tydligen använda ordet UT till rutan. Så nu kan Gaija det. hon kunde det på första försöket. Kloka kvinna! =O) Och tydligen är det mycket, mycket roligare att springa in i rutan om jag ropar UT! Hon far som ett jehu.. Jag testade treans ruta och den gick bra den med. Elitens ruta börjar jag itne med föränn jag tävlat en gång till i tvåan. Jag vill veta att rutan sitter i tävlingssammanhang också.
Vi körde lite hopp också. Hon bara älskar hopp. så både rutan och hopp är liksom en belöning. Snart är väl apporten det också. tänk vad kul hon ska ha när vi tävlar! =O) Hoppet sitter klockrent så ajg behöver inte träna ngt på den. Bara göra ngt hopp så hon håller sin kunskap i färskt minne.
Inkallning fixade vi också. Jag gjorde en smulaninkallning. En tjej på Aktiv Hund gav mig ett otroligt bra råd. Ha bollen bakom hunden vid inkallning med ställande. Och det funkar skit bra! Så i kväll testade jag för första gången en inkallning med ställande tävlingsmässigt. Och OJ vad det gick bra! Hon tvärstannade! Så nu verkar det också funka. Ialla fall med boll. Så vi fortsätter med det också. =O) Så just den sortens inkallning kallas numera för Smulaninkallning. ;O)
Gaija är ju en riktigt rolig hund att jobba med. Och hon har vett att koppla av dom stunder vi har genomgång med kursledaren. vilket jag uppskattar. det är inte roligt att försöka lyssna på ngn och ens hund lever rövare. man kan ju liksom inte koncentrera sig då... Jag satt mig ner i gräset (som är brunt) och njöt av att få lyssna i lugn och ro... Sen såg jag att fler följde mitt exempel och de som satt ner hade lugna hudnar. Sånt är bra. Vila när man kan och aktivitet när det behövs. Inte slösa med eneri i onödan. Då orkar man längre!
Nu är lillstumpan ialla fall trött och nöjd över sin insats. Det är jag med. Så nu kryper vi till sängs. Natti på er! =O)
Kursstart!
I går började vi Appellen Gaija och jag. Det verkar bli en myckter trevlig kurs med jättegoa kurskompisar. =O)
Det roliga är att det är inte överlag schäfer som är med utan det är ett antal varierande räaser. Jag tycker det är jätteskoj att se hur dom arbetar. Alla raser har ju som sin signatur.
Vi fick börja kursen med att presentera oss lite snabbt och sen så gick vi över till vad vi ska ta upp under kursen. Vi följer appelens lydnadsprogram helt enkelt. Så i går började vi med en platsliggning. Den gick bra. Alla hudnar låg fint och hade möjlighet att lyckas. Sen fick vi träna på linförighet.
Det känns ju lite osm om vi är för duktiga på kursen. vi har ju gått en tävlingslydnadskurs förra året. OCh det är ju snarlikt lydnaden i appellen. Men jag ahr aldrig tävla i appellen och vissamoment kommer jag att behöva hjälp med.
Som linförigheten då.
Gaija vill gänra ploga och tränga mot mig. Så jag har ju belönat hene åtsidan. Men Anki vill att jag ska belöna åtsidan och bakåt. Så jag testade det och det funkar fint! Vi ska nog komma till rätta med det. Ganska snabbt hoppas jag.
Så jag fick träna ett tag på belöning utåt/bakåt. Men eftersom att vi har linförigheten i stort sett fixad så blev det ingen längre stund vi höll på. Jag vill ju inte heller gå sönder momentet. Så ajg tränade lite hopp-sitthopp också. Och lite inkallning med ställande. Fick ännu ett bra tipps från Aktiv Hund forumet. Att inte kasta bollen mot gaija utan låta den ligga bakom henne. Så som jag gjort när vi tränat fjärren. Sågt och gjort så testade ajg. WOW! Vilket gensvar! Jag satt Gaija, gick ca tio meter och kallade in. Samtidigt som jag kallade in så gav jag kommandot STÅ! När hon ställde sig snabbt så fick hon springa och hämta bollen. Det fattade hon riktigt snabbt! Så nu ska vi nog få in det riktigt snyggt.
Jag ser fram emot att få tävla i tvåan snart. bara för att se skillanden mot förra tävlingen. Jag fortsätter finslipa på tvåans moment samtidigt som ajg går kursen och får en hel del bra tips om hur jag ska jobba i appellen.
Nästa gång vi har kurs blir på torsdag. Då ska vi ha som läxa bakdelsvändningar. alltså hudnen ska ha koll på ändan när jag tar ett snedsteg bakåt.
Jag testade det i dag och det kan Gaija redan. Bara det att jag kanske skulle jobba mer med just den sortens positionsträning.
I morgon bär det av till Luleå. Då ska jag och Gaija få träna med emelie och Candy och hennes kompis. Det ska verkligen bli skoj! Jag kommer då att köra lite mer bakdelsvändningspositioner. OCh Inkallning med ställande och apportering. med bollen.
Vi ska ha apportering nästa gång. eftersom att apportering är en nötningsgrej så ska vi nöta på det under kursenockså. Vilket blir bra. Kanske jag lyckas få upp farten på henne och få en tia på apportering. ;O) Min dröm alltså. Ibland slår drömmar in. Och ibland blir det halvsanningar. Vi får se vart vi landar. Men under tiden ska vi ha kul! =O)
Det roliga är att det är inte överlag schäfer som är med utan det är ett antal varierande räaser. Jag tycker det är jätteskoj att se hur dom arbetar. Alla raser har ju som sin signatur.
Vi fick börja kursen med att presentera oss lite snabbt och sen så gick vi över till vad vi ska ta upp under kursen. Vi följer appelens lydnadsprogram helt enkelt. Så i går började vi med en platsliggning. Den gick bra. Alla hudnar låg fint och hade möjlighet att lyckas. Sen fick vi träna på linförighet.
Det känns ju lite osm om vi är för duktiga på kursen. vi har ju gått en tävlingslydnadskurs förra året. OCh det är ju snarlikt lydnaden i appellen. Men jag ahr aldrig tävla i appellen och vissamoment kommer jag att behöva hjälp med.
Som linförigheten då.
Gaija vill gänra ploga och tränga mot mig. Så jag har ju belönat hene åtsidan. Men Anki vill att jag ska belöna åtsidan och bakåt. Så jag testade det och det funkar fint! Vi ska nog komma till rätta med det. Ganska snabbt hoppas jag.
Så jag fick träna ett tag på belöning utåt/bakåt. Men eftersom att vi har linförigheten i stort sett fixad så blev det ingen längre stund vi höll på. Jag vill ju inte heller gå sönder momentet. Så ajg tränade lite hopp-sitthopp också. Och lite inkallning med ställande. Fick ännu ett bra tipps från Aktiv Hund forumet. Att inte kasta bollen mot gaija utan låta den ligga bakom henne. Så som jag gjort när vi tränat fjärren. Sågt och gjort så testade ajg. WOW! Vilket gensvar! Jag satt Gaija, gick ca tio meter och kallade in. Samtidigt som jag kallade in så gav jag kommandot STÅ! När hon ställde sig snabbt så fick hon springa och hämta bollen. Det fattade hon riktigt snabbt! Så nu ska vi nog få in det riktigt snyggt.
Jag ser fram emot att få tävla i tvåan snart. bara för att se skillanden mot förra tävlingen. Jag fortsätter finslipa på tvåans moment samtidigt som ajg går kursen och får en hel del bra tips om hur jag ska jobba i appellen.
Nästa gång vi har kurs blir på torsdag. Då ska vi ha som läxa bakdelsvändningar. alltså hudnen ska ha koll på ändan när jag tar ett snedsteg bakåt.
Jag testade det i dag och det kan Gaija redan. Bara det att jag kanske skulle jobba mer med just den sortens positionsträning.
I morgon bär det av till Luleå. Då ska jag och Gaija få träna med emelie och Candy och hennes kompis. Det ska verkligen bli skoj! Jag kommer då att köra lite mer bakdelsvändningspositioner. OCh Inkallning med ställande och apportering. med bollen.
Vi ska ha apportering nästa gång. eftersom att apportering är en nötningsgrej så ska vi nöta på det under kursenockså. Vilket blir bra. Kanske jag lyckas få upp farten på henne och få en tia på apportering. ;O) Min dröm alltså. Ibland slår drömmar in. Och ibland blir det halvsanningar. Vi får se vart vi landar. Men under tiden ska vi ha kul! =O)
En trevlig dag på Kanis i Älvsbyn.
I dag för vi till Kanisbacken i Älvsbyn. Med i bagaget hade vi korv, fika och läsk. =O) Det är faktiskt mer snö i Älvsbyn än här nere i Piteå. Men det hade tinat så pass bra att grusplanen vi var på var torr och fin.
Jag körde lite rutan och inkallningar samt apportering. OCh det gick bra. Gaija har ju börjat löpa men jag märker ingenting i hennes intensitet eller uppmärksamhet. Däremot var det lite spännande att vara på en ny plats med lite nya hudnar. Vilket är nog så viktigt för henne att få träna på. Det är ju lätt att man alltid är på samma plats när man tränar. Och sen när man ska på ett nytt ställe att tävla på så blir det så väldigt annorlunda för hunden.
Så vi upplevde det som posetivt att få ett miljöombyte. =O)
På slutet så gjorde vi en platsliggning och alla hudnar var så duktiga så! Låg så snällt och fint. Precis som det ska vara!
Det var väldigt trevligt att få träffa lite nya människor och dom var jättemysiga! tack för ett trevligt sällskap!
Här kommer en liten bildkavalkad från dagen.
Gaija ligger i rutan.
Marianne och Zmilla. Sorry Marianne.. Ditt huvud rymdes inte på bilden.;O)
Platsliggning med dolda förare. ca 5 min.
Jino
Gaija (ser ut som en groda)
Bruno
Caxa
Zmilla
Och så lite bus med Rizzla.
Sluta ha nosen i min ända! Ta bollen i stället!
Dragkamp.
Det är roligt att se hur fint Gaija leker med små valpar och unga hundar. Hon är så försiktig och generös mot dom. Klart att lilla kompisen ska få leka med hennes boll! Det är ju mycket roligare att leka tillsammans. =O) Rizzla är en otroligt söt och trevlig kompis tycker Gaija.
En väldigt söt men trött Rizzla. =O)
Mys vid lägerelden. Trotts en mindre vårflod som flöt fram vid eldstaden så var det glada miner, mycket korv och massor med hundprat.
Marianne ville vara med på en närbild. Så då fick hon det. ;O)
Amanda ville testa rutan med Gaija...
Och in i rutan sprang hon! En tia!
Även Josefin ville testa...
En tia till! Duktigt gjort tjejer!
När vi alla ätit, tränat, surrat hund och mått gott så for vi hem. Marianne och jag och Stefan surrade lite och kom in på lite prat om viltrena hudnar. Hon och Bruno har lite meningsskiljaktigheter när det gäller just vilt. Jag berättade om Gaija och hennes möten med Älgar och rådjur... Sen tittar jag upp mot Kanisbacken. COh vad skådar mina ögon? Jo! Två rådjur!
Så Marianne fick chansen att träna lite viltrenhetsträning. eller vad man nu kan kalla det. Marinne knatade upp för kanisbacken med hund och lina och jobbade lite med att få sin lilla Bruno att skita i den ljuva doften av rådjur. Hoppas det gick bra Marianne! =O)
Här är bildbeviset.
Undrar om rådjuren kollar skidföret? Det går ialla fall bara att åka fläckvis i backen.
Nu har Gaija fått sin middag och är super nöjd! I morgon börjar appellkursen så då kommer jag att uppdatera med lite kursnyheter. Det ska bli så roligt. Jag längtar så! =O)
Jag körde lite rutan och inkallningar samt apportering. OCh det gick bra. Gaija har ju börjat löpa men jag märker ingenting i hennes intensitet eller uppmärksamhet. Däremot var det lite spännande att vara på en ny plats med lite nya hudnar. Vilket är nog så viktigt för henne att få träna på. Det är ju lätt att man alltid är på samma plats när man tränar. Och sen när man ska på ett nytt ställe att tävla på så blir det så väldigt annorlunda för hunden.
Så vi upplevde det som posetivt att få ett miljöombyte. =O)
På slutet så gjorde vi en platsliggning och alla hudnar var så duktiga så! Låg så snällt och fint. Precis som det ska vara!
Det var väldigt trevligt att få träffa lite nya människor och dom var jättemysiga! tack för ett trevligt sällskap!
Här kommer en liten bildkavalkad från dagen.
Gaija ligger i rutan.
Marianne och Zmilla. Sorry Marianne.. Ditt huvud rymdes inte på bilden.;O)
Platsliggning med dolda förare. ca 5 min.
Jino
Gaija (ser ut som en groda)
Bruno
Caxa
Zmilla
Och så lite bus med Rizzla.
Sluta ha nosen i min ända! Ta bollen i stället!
Dragkamp.
Det är roligt att se hur fint Gaija leker med små valpar och unga hundar. Hon är så försiktig och generös mot dom. Klart att lilla kompisen ska få leka med hennes boll! Det är ju mycket roligare att leka tillsammans. =O) Rizzla är en otroligt söt och trevlig kompis tycker Gaija.
En väldigt söt men trött Rizzla. =O)
Mys vid lägerelden. Trotts en mindre vårflod som flöt fram vid eldstaden så var det glada miner, mycket korv och massor med hundprat.
Marianne ville vara med på en närbild. Så då fick hon det. ;O)
Amanda ville testa rutan med Gaija...
Och in i rutan sprang hon! En tia!
Även Josefin ville testa...
En tia till! Duktigt gjort tjejer!
När vi alla ätit, tränat, surrat hund och mått gott så for vi hem. Marianne och jag och Stefan surrade lite och kom in på lite prat om viltrena hudnar. Hon och Bruno har lite meningsskiljaktigheter när det gäller just vilt. Jag berättade om Gaija och hennes möten med Älgar och rådjur... Sen tittar jag upp mot Kanisbacken. COh vad skådar mina ögon? Jo! Två rådjur!
Så Marianne fick chansen att träna lite viltrenhetsträning. eller vad man nu kan kalla det. Marinne knatade upp för kanisbacken med hund och lina och jobbade lite med att få sin lilla Bruno att skita i den ljuva doften av rådjur. Hoppas det gick bra Marianne! =O)
Här är bildbeviset.
Undrar om rådjuren kollar skidföret? Det går ialla fall bara att åka fläckvis i backen.
Nu har Gaija fått sin middag och är super nöjd! I morgon börjar appellkursen så då kommer jag att uppdatera med lite kursnyheter. Det ska bli så roligt. Jag längtar så! =O)
Finslipning av lkl2 moment.
I dag började gaija löpa! så det blir ingen tävling om en vecka. Men det blir ett MH i Maj! Och jag ska även tävla i maj och juni också. =O) I både appell och i lydnads klass 2.
I och med att jag känner att alla moment sitter för Gaija i tvåan så ska jag nu finslipa detaljerna. riktigt ordentligt! Så i kväll har jag tränat detta:
Rutan. Testade på 10, 15 och 25 meters avstånd. Det gick bra. förutom då Gaija blev skitnödig. hon har lite dialrre men det har hon alltid första dagen av löpet. På alla avstånd hittade hon turan. Jag testade även treans ruta och den funkar kanon! Jag skickar henne ut i rutan, kommenderar ligg och hon lägger sig. Sen går jag fram mot rutan vinklar fortsätter och vinklar igen och så kallar jag in. Klockrent! *stolt*
Inkallning med ställande. Jag har frågat lite på aktiv hund om ställandet i inkallningen och fått lite bra tips som jag testade i kväll. Jag står rätt nära Gaija och kallar in. Just när jag kommenderat hit så säger jag STÅ! Så från att ha gått fem steg så tar hon nu två steg. mitt mål är att hon stannar direkt. Jag har ju lite tid på mig att fila på det här momentet nu. Så då ska jag göra det ordentligt. Jag belönar med boll bakåt när hon gör rätt. Jag ska även testa att haen boll bakom henne när jag kör denna metoden.
Tack alla för era tipps. Jag har lagt ihop alla tips och får en mix av det bästa. på Gaija funkar detta utmärkt! Även om det kanske kommer att ta lite tid så är det mödan värt. Jag har ju också tid på mig att träna så här nu också.
Apportering. Jag gör en "Troja". =O) Första gången jag testade att ha en boll och kasta den bakåt när Gaija kommer med apporten så spottade hon ut apporten. Nu och förra gången så gick det bättre. Hon har börjat öka farten när hon kommer tillbaka. Så där fortsätter vi fila och fortsätter med "Troya metoden". ;O)
Positioner vid fritt följ. Vi fortsätter jobba på att Gaija inte ska tränga vid vänstersvängar och hålla positionen för överligt också. det går bra och vi kan nog inte träna det för mycket.
I kväll var det bara jag i ridhuset. Johan kom och vi surrade lite om ditt och datt. Gaija fick ha en liten stunds vila och låg och sov under tiden. Men så skulle jag då fortsätta träna och tog två steg från plasten där ajg stod. Gaija vaknade till och jag frågade henne om hon ville träna? Japp! dfet ville hon! Alltså. Gaija är en sådan där från 0 till 100 hund. Hon ger precis ALLT när vi tränar. Men kan koppla av när det är dags för vila.
Tala om att jag har en dröm hund. Hon ger mig utmaningar men hon ger mig också allt det jag vill ha från en hund. Jag blir tårögd bara jag tänker på det. Hon är min bästa träningskompis och jag känner verkligen att det är hon och jag och att när det gäller så ger vi allt. Det är nog jag som falerar till och från. Ibland får jag påminna mig att belöna henne bättre. Hoppas Anki på apellkursen sparkar mig i häcken då och då ang. belöningar. =O)
På måndag börjar kursen. Det ska bli himmla skoj! Jag ser verkligen fram emot det. i morgon ska vi till Älvsbyn och till Kanis. Där ska vi grilla krov och mysa med barnen samtidigt som jag ska träna med Linda och Marianne och några till. Det ska ju vara rätt fint väder också så det kommer att bli oerhört mysigt! Barnen verkar också se fram emot att få fara dit. =O)
Så det blir en del träning nu framöver. Men det gör inget Vi har ju roligt. precis som det ska vara!
Nu ska jag gå och mysa med min familj. Jag ahr ju en 14 åring numera i huset. Så vi firar henne i dag. På måndag blir min äldsta dotter 14. Men det rä ju lättare att fira på en helg. ;O)
Ha det gott och sköt om er!
I och med att jag känner att alla moment sitter för Gaija i tvåan så ska jag nu finslipa detaljerna. riktigt ordentligt! Så i kväll har jag tränat detta:
Rutan. Testade på 10, 15 och 25 meters avstånd. Det gick bra. förutom då Gaija blev skitnödig. hon har lite dialrre men det har hon alltid första dagen av löpet. På alla avstånd hittade hon turan. Jag testade även treans ruta och den funkar kanon! Jag skickar henne ut i rutan, kommenderar ligg och hon lägger sig. Sen går jag fram mot rutan vinklar fortsätter och vinklar igen och så kallar jag in. Klockrent! *stolt*
Inkallning med ställande. Jag har frågat lite på aktiv hund om ställandet i inkallningen och fått lite bra tips som jag testade i kväll. Jag står rätt nära Gaija och kallar in. Just när jag kommenderat hit så säger jag STÅ! Så från att ha gått fem steg så tar hon nu två steg. mitt mål är att hon stannar direkt. Jag har ju lite tid på mig att fila på det här momentet nu. Så då ska jag göra det ordentligt. Jag belönar med boll bakåt när hon gör rätt. Jag ska även testa att haen boll bakom henne när jag kör denna metoden.
Tack alla för era tipps. Jag har lagt ihop alla tips och får en mix av det bästa. på Gaija funkar detta utmärkt! Även om det kanske kommer att ta lite tid så är det mödan värt. Jag har ju också tid på mig att träna så här nu också.
Apportering. Jag gör en "Troja". =O) Första gången jag testade att ha en boll och kasta den bakåt när Gaija kommer med apporten så spottade hon ut apporten. Nu och förra gången så gick det bättre. Hon har börjat öka farten när hon kommer tillbaka. Så där fortsätter vi fila och fortsätter med "Troya metoden". ;O)
Positioner vid fritt följ. Vi fortsätter jobba på att Gaija inte ska tränga vid vänstersvängar och hålla positionen för överligt också. det går bra och vi kan nog inte träna det för mycket.
I kväll var det bara jag i ridhuset. Johan kom och vi surrade lite om ditt och datt. Gaija fick ha en liten stunds vila och låg och sov under tiden. Men så skulle jag då fortsätta träna och tog två steg från plasten där ajg stod. Gaija vaknade till och jag frågade henne om hon ville träna? Japp! dfet ville hon! Alltså. Gaija är en sådan där från 0 till 100 hund. Hon ger precis ALLT när vi tränar. Men kan koppla av när det är dags för vila.
Tala om att jag har en dröm hund. Hon ger mig utmaningar men hon ger mig också allt det jag vill ha från en hund. Jag blir tårögd bara jag tänker på det. Hon är min bästa träningskompis och jag känner verkligen att det är hon och jag och att när det gäller så ger vi allt. Det är nog jag som falerar till och från. Ibland får jag påminna mig att belöna henne bättre. Hoppas Anki på apellkursen sparkar mig i häcken då och då ang. belöningar. =O)
På måndag börjar kursen. Det ska bli himmla skoj! Jag ser verkligen fram emot det. i morgon ska vi till Älvsbyn och till Kanis. Där ska vi grilla krov och mysa med barnen samtidigt som jag ska träna med Linda och Marianne och några till. Det ska ju vara rätt fint väder också så det kommer att bli oerhört mysigt! Barnen verkar också se fram emot att få fara dit. =O)
Så det blir en del träning nu framöver. Men det gör inget Vi har ju roligt. precis som det ska vara!
Nu ska jag gå och mysa med min familj. Jag ahr ju en 14 åring numera i huset. Så vi firar henne i dag. På måndag blir min äldsta dotter 14. Men det rä ju lättare att fira på en helg. ;O)
Ha det gott och sköt om er!
Träningsdag i dag och veterinärbesök...
I dag var jag med Banjo till veterinären. Det var en hsmkt trevlig veterinär som hade en förkärlek till Cornishar. =O) Hon tyckte Banjo var en supertrevlig och snäll lite herre. Inte ett enda ljud sa han medans han fick sina sprutor. först var det vanligt vaccin och sen fick han en chipp insprutad i nacken. Med en GROOOOV nål!
Han fick även en liten hälsokoll och allt var ok. Veterinären hundrade lite över Banjos rygg. han har ju hemskt lite hår där. Så hon trodde att han kanske kliade sig mycket där. Men jag har aldrig sett honom röra ryggen. Han har inte ens tvättat sig där. Så jag tror att han har suttit och fått pälsen bortnött . ;O) annars så var han fullt frisk och veterinären tyckte att han var en otroligt trevlig kille!
Sen efter veterinären for jag och Gaija till eva_lena och hennes vilddjur. Vi hade bestämt att träna tillsammans med en ny tjej som heter Petra. Hon har en vacker vit herdehund. Sagt och gjort så stövlade vi ivg och tränade ute på en gräsplan.
Jag körde lite rutan och positioner. Samt ingångar efter inkallningar. Hon vill gärna till på att hoppa mot mig och det ger ju poängavdrag. =O(
Lite inkallningar blev det också och apportering. Jag testade Trojas metod med bollen och i dag gick det hör och häpna! Men jag visade bara bollen ett par sekunder och då kom hon som ett skott! Jag testade metoden säkert fem gånger och fick en bra apportering med bra fart på tillbakavägen. Tack Troja för ditt tipps. Numera kallas metoden "Att göra en Troja". ;O)
Sedan visade ajg Petra lite hur hon kan kampa med sin hund. Och det gjorde hon jättebra! Det är jättejobbigt att kampa och jobba upp en hund som inte riktigt har förstått poängen med hur kul det kan vara. Men hon fick honom att börja ta kontakt och vilja ha bollen. Om än bara korta stunder. Jag funderar på om hon skulle få testa bitstocken jag har på hunden och se om den kan locka fram lite mer kampglädje? Hudnen kan gå riktigt, riktigt fint om hon bara jobbar upp honom lite.
Och sen körde jag igenom Eva-Lena och Morre lydnadsklass ett. Dom ska ju tävla nästa helg också så hon behövde en genomkörare.
det har varit en mycket lång och jobbig dag i dag. Jag har sovit en timme i natt och har förutom min gammla vanliga jävla värk migrän också. Nåja. Man får sova när man dör... Tänk vad mycket jag har hunnit tänka i natt och fundera och grubbla på. Hahah!
I morgon ska jag ut på Bruks en stund och träna med Linda och Maria. Ska bli skoj det med. =O)
Han fick även en liten hälsokoll och allt var ok. Veterinären hundrade lite över Banjos rygg. han har ju hemskt lite hår där. Så hon trodde att han kanske kliade sig mycket där. Men jag har aldrig sett honom röra ryggen. Han har inte ens tvättat sig där. Så jag tror att han har suttit och fått pälsen bortnött . ;O) annars så var han fullt frisk och veterinären tyckte att han var en otroligt trevlig kille!
Sen efter veterinären for jag och Gaija till eva_lena och hennes vilddjur. Vi hade bestämt att träna tillsammans med en ny tjej som heter Petra. Hon har en vacker vit herdehund. Sagt och gjort så stövlade vi ivg och tränade ute på en gräsplan.
Jag körde lite rutan och positioner. Samt ingångar efter inkallningar. Hon vill gärna till på att hoppa mot mig och det ger ju poängavdrag. =O(
Lite inkallningar blev det också och apportering. Jag testade Trojas metod med bollen och i dag gick det hör och häpna! Men jag visade bara bollen ett par sekunder och då kom hon som ett skott! Jag testade metoden säkert fem gånger och fick en bra apportering med bra fart på tillbakavägen. Tack Troja för ditt tipps. Numera kallas metoden "Att göra en Troja". ;O)
Sedan visade ajg Petra lite hur hon kan kampa med sin hund. Och det gjorde hon jättebra! Det är jättejobbigt att kampa och jobba upp en hund som inte riktigt har förstått poängen med hur kul det kan vara. Men hon fick honom att börja ta kontakt och vilja ha bollen. Om än bara korta stunder. Jag funderar på om hon skulle få testa bitstocken jag har på hunden och se om den kan locka fram lite mer kampglädje? Hudnen kan gå riktigt, riktigt fint om hon bara jobbar upp honom lite.
Och sen körde jag igenom Eva-Lena och Morre lydnadsklass ett. Dom ska ju tävla nästa helg också så hon behövde en genomkörare.
det har varit en mycket lång och jobbig dag i dag. Jag har sovit en timme i natt och har förutom min gammla vanliga jävla värk migrän också. Nåja. Man får sova när man dör... Tänk vad mycket jag har hunnit tänka i natt och fundera och grubbla på. Hahah!
I morgon ska jag ut på Bruks en stund och träna med Linda och Maria. Ska bli skoj det med. =O)
Banjo och Gaija....
Nu har banjo börjat ta kontakt med Gaija. Nos mot nos. han vågar leka fast Gaija är i närheten och blir han lite orolig och skjuter rygg mot henne så stannar han ändå kvar. För att sedan lägga ner sin rygg och börja nosa mot Gaijas nos.
Det är väl en bra fortsättning på en bra vänskap? =O)
Jag måste verkligen säga att Gaija är den tålmodigaste hund jag någonsin ägt. Hon jobbar stenhårt på att vara vän med Banjo fast han flera gånger varje dag avvisar henne. Men tydligen funkar den metoden. För nu börjar verkligen Banjo att våga släppa loss här hemma. Han busar ju när Gaija är med. Och det känns bara så bra. Han ser så glad ut och är så mysig mot alla oss i flocken. Vilken underbart trevlig katt han är!
Det är väl en bra fortsättning på en bra vänskap? =O)
Jag måste verkligen säga att Gaija är den tålmodigaste hund jag någonsin ägt. Hon jobbar stenhårt på att vara vän med Banjo fast han flera gånger varje dag avvisar henne. Men tydligen funkar den metoden. För nu börjar verkligen Banjo att våga släppa loss här hemma. Han busar ju när Gaija är med. Och det känns bara så bra. Han ser så glad ut och är så mysig mot alla oss i flocken. Vilken underbart trevlig katt han är!
Årets första spår! =O)
Idag har jag lagt årets första spår. Med mig hade jag äldsta dottern som också fick prova gå ett spår med Gaija.
Första spåret jjag la var det som jag och Gaija skulle gå. Då fick Emelie chansen att se hur det går till. Jag la ett 500 m spår med 4 apporter och en slutapport.
Gaija är sååå duktig på spår! Hon visste precis vad som skulle hända när jag gick ifrån henne.=O) Så där satt hon och Emelie mitt i skogen och väntade på mig. Att det ska gå så mycket fortare att gå spåret med hunden än att gå ut spåret? ;O)
När det spåret var lagt fortsatte vi gå i skogen och jag hittade en relativt snöfri bit. Där la jag ett enklare spår men med en passage över bäcken. Det blev lite lurigt ialla fall. Där la jag ut först Gaijas favoritboll och sen blev det två apporter och i slutet ett spengummi. Sen satt vi oss och väntade på att tiden skulle gå. Vilket den i och för sig gjorde men den gick sakta. Vi hade ialla fall vett att sitta och njuta i solskenet och stirra på bajspåsen mitt i skogen. Varför slänger folk bajspåsar i skogen? Det har jag aldrig förstått mig på. Det tar ca en månad för bajset att försvinna inne i en skog.. Men det tar 100 år för en påse att försvinna!
Ja jösses.... Folk har sina hjärnor till ngt annat än att tänka med tror jag...
Efter en evighetslängtansväntan så var det dags att ta sig tillbaka till första spåret.
Gaija var taggad men ändå inte överdrivet. Den här tjejen sparar sina krafter till spåret. Tyvärr har inte jag riktigt samma krafter så jag får hålla i mig i spårlinan för glattalivet och vara glad om jag överlever...
Dags för att sätta på selen... Gaija är på G!
Gaija vädrar i luften. hon veeet var spåret ligger! redan innan jag låter henne hitta spåret så vet hon vart den är. Att låta henne leta reda på spåret går på ca en halv sekund. Och aldrig att hon tar bakspår.
Spåret gick bra. Av fyra apporter och en slutapport så hittade hon just... Fyra apporter och slutapporten! Tummen upp för årets första spår! =O) Och en stoooor kram till världens bästaste Gaija!
Nu blev det Emelies tur att spåra. Jag visade henne ur hon kunde hålla linan så att hon inte tappade den och kunde dra ner lite på gaijas vådliga framfart. Man lägger linan runt midjan och håller emot den lösa delen. Precis som när man rappelerar(klättrar nerför berg). Det funkar utmärkt och man slipper vara rädd för att tappa hunden.
Precis som första spåret så gick det andra spåret helt utmärkt. Hon tog spåret direkt och drog iväg. Bokstavligt talat! Nsätan så att brallorna åkte iväg på dottern! Hahaha! Men alla apporterna tog hon minsann! Av två leksaker och två apporter så tog hon alla! *stolt* Den som tabbade sig var jag som inte upplyst dottern om bäcken hon var tvungen att gå över... Men det gick bra och hon var torrskodd. Däremot så säger hon att hon ska ha vantar till nästa gång. För det var itne så skönt att riva sig på buskarna. ;O)
I djup koncentration... Likt en dammsugare.
Enda gången linan slaknar ngt (det handlar om ngn tusendelssekund) vet man att hon ahr en apport. Är man inte snabb så fortsätter hon spåra med apporten i munnen.
Vi pustar ut i skuggan.. Den enda som inte är trött av oss tre är Gaija. Jag och Emelie är rörande överenns (för en gångs skull) vi MÅSTE skaffa oss bättre kondis!
tack för Hjälpen idag Emelie! Vädldens bästa Emelie! jag älskar dig gullunge! *nu blir hon arg på mig om hon läser det här* *fniss*
Så nu har jag fixat läxan inför nästa måndag. men jag skulle tro att jag lägger fler spår. Kanske lite svårare och trixigare. Förmodligen spår som går över ängsmark och asfalt. Det måste jag testa också. Men det blir en annan dag.
Idag blev det ju både på bar backe och i snö. När jag gick ut var det skare och när vi gick spåret så hade den blivit mjuk. Men ajg såg ialla fall mina egna spår. Spårkärnan gick precis bredvid mina spår. Men det var en svag vind från sidan just där jag såg mina egna spår. Så det är ju helt ok. =O)
Första spåret jjag la var det som jag och Gaija skulle gå. Då fick Emelie chansen att se hur det går till. Jag la ett 500 m spår med 4 apporter och en slutapport.
Gaija är sååå duktig på spår! Hon visste precis vad som skulle hända när jag gick ifrån henne.=O) Så där satt hon och Emelie mitt i skogen och väntade på mig. Att det ska gå så mycket fortare att gå spåret med hunden än att gå ut spåret? ;O)
När det spåret var lagt fortsatte vi gå i skogen och jag hittade en relativt snöfri bit. Där la jag ett enklare spår men med en passage över bäcken. Det blev lite lurigt ialla fall. Där la jag ut först Gaijas favoritboll och sen blev det två apporter och i slutet ett spengummi. Sen satt vi oss och väntade på att tiden skulle gå. Vilket den i och för sig gjorde men den gick sakta. Vi hade ialla fall vett att sitta och njuta i solskenet och stirra på bajspåsen mitt i skogen. Varför slänger folk bajspåsar i skogen? Det har jag aldrig förstått mig på. Det tar ca en månad för bajset att försvinna inne i en skog.. Men det tar 100 år för en påse att försvinna!
Ja jösses.... Folk har sina hjärnor till ngt annat än att tänka med tror jag...
Efter en evighetslängtansväntan så var det dags att ta sig tillbaka till första spåret.
Gaija var taggad men ändå inte överdrivet. Den här tjejen sparar sina krafter till spåret. Tyvärr har inte jag riktigt samma krafter så jag får hålla i mig i spårlinan för glattalivet och vara glad om jag överlever...
Dags för att sätta på selen... Gaija är på G!
Gaija vädrar i luften. hon veeet var spåret ligger! redan innan jag låter henne hitta spåret så vet hon vart den är. Att låta henne leta reda på spåret går på ca en halv sekund. Och aldrig att hon tar bakspår.
Spåret gick bra. Av fyra apporter och en slutapport så hittade hon just... Fyra apporter och slutapporten! Tummen upp för årets första spår! =O) Och en stoooor kram till världens bästaste Gaija!
Nu blev det Emelies tur att spåra. Jag visade henne ur hon kunde hålla linan så att hon inte tappade den och kunde dra ner lite på gaijas vådliga framfart. Man lägger linan runt midjan och håller emot den lösa delen. Precis som när man rappelerar(klättrar nerför berg). Det funkar utmärkt och man slipper vara rädd för att tappa hunden.
Precis som första spåret så gick det andra spåret helt utmärkt. Hon tog spåret direkt och drog iväg. Bokstavligt talat! Nsätan så att brallorna åkte iväg på dottern! Hahaha! Men alla apporterna tog hon minsann! Av två leksaker och två apporter så tog hon alla! *stolt* Den som tabbade sig var jag som inte upplyst dottern om bäcken hon var tvungen att gå över... Men det gick bra och hon var torrskodd. Däremot så säger hon att hon ska ha vantar till nästa gång. För det var itne så skönt att riva sig på buskarna. ;O)
I djup koncentration... Likt en dammsugare.
Enda gången linan slaknar ngt (det handlar om ngn tusendelssekund) vet man att hon ahr en apport. Är man inte snabb så fortsätter hon spåra med apporten i munnen.
Vi pustar ut i skuggan.. Den enda som inte är trött av oss tre är Gaija. Jag och Emelie är rörande överenns (för en gångs skull) vi MÅSTE skaffa oss bättre kondis!
tack för Hjälpen idag Emelie! Vädldens bästa Emelie! jag älskar dig gullunge! *nu blir hon arg på mig om hon läser det här* *fniss*
Så nu har jag fixat läxan inför nästa måndag. men jag skulle tro att jag lägger fler spår. Kanske lite svårare och trixigare. Förmodligen spår som går över ängsmark och asfalt. Det måste jag testa också. Men det blir en annan dag.
Idag blev det ju både på bar backe och i snö. När jag gick ut var det skare och när vi gick spåret så hade den blivit mjuk. Men ajg såg ialla fall mina egna spår. Spårkärnan gick precis bredvid mina spår. Men det var en svag vind från sidan just där jag såg mina egna spår. Så det är ju helt ok. =O)
En mysig katt och hunddag.
Idag har vi bara tagit det lungt. Eller Lona har fått sig en långis och sen har hon och husse joggat med Emelie nu på kvällen.
Katterna har myst loss i solen. Antingen så ahr råda mattan varit platsen med stort P eller så soffbordet. Jag fick mig några fina bilder också.
Banjo har visat idag att han kan koppla av med Gaija bara en halvmeter irån honom. Så snart så funkar det helt och hållet utan problem.
Solkatt.
I lugn och ro och fird och firhet. vapenvila mellan bröder och systrar.
Min sygga lillkille. Lillebror Banjo.
Min andra snygga lillkille. Storbror Oboy.
Fönstersmycket Banjo.
Egentligen skulle jag vilja busa med dig Oboy... emn du verkar då må så skönt där på bordet.
Det bästa man har sätter man på bordet. Tyvärr så rymms inte Gaija och mina barn på bordet tillsammans med kissekatterna. =O)
Brödraskap.
Katterna har myst loss i solen. Antingen så ahr råda mattan varit platsen med stort P eller så soffbordet. Jag fick mig några fina bilder också.
Banjo har visat idag att han kan koppla av med Gaija bara en halvmeter irån honom. Så snart så funkar det helt och hållet utan problem.
Solkatt.
I lugn och ro och fird och firhet. vapenvila mellan bröder och systrar.
Min sygga lillkille. Lillebror Banjo.
Min andra snygga lillkille. Storbror Oboy.
Fönstersmycket Banjo.
Egentligen skulle jag vilja busa med dig Oboy... emn du verkar då må så skönt där på bordet.
Det bästa man har sätter man på bordet. Tyvärr så rymms inte Gaija och mina barn på bordet tillsammans med kissekatterna. =O)
Brödraskap.
Träning och längtan efter att få tävla...
I kväll var vi och tränade i ridhuset som vanligt. Oj så härligt det var. Bara vi och Mia och Uffe och hundarna.
Tala om gott om plats!
Jag körde lite frittfölj och körde lite med positionerna. hon vill ju gärna tränga lite Gaija så nu jobbar jag stenhårt med vänstersvängar. Få se om det blir ngn lyckad resultat.
Jag fick tippset av en gullig forumskompis på Aktiv hund, Troja, att kasta en boll bakom mig när Gaija ska in med apportbocken. Hon vill gärna trava tillbaka.
Men se det lyckas då verkligen inte! Så fort hon får syn på bollen så spottar hon ut apporten och rusar efter bollen. Inte ens att bara visa upp bollen lite så där försiktigt hjälper. Apporten ska spottas ut!
Sen fick hon för sig att ajg var tvungen att kalla in henne om jag visar bollen. Så det blev bara skräp av allting.
Men då ahr jag tänkt till lite... Jag tar helt enkelt bort bllen som belöning. Och använder apporten i stället! Så nu är apporten på uppladdning. Gaija är ju inte den hunden som är snål om slina saker. Tvärt om så kan hon ge mig eller ngn annan eller varför inte en hundkompis leksaken. Så kan man leka tillsammans... Så nu ska det enbart lekas med apporten. Men bara när ajg ger lov till det... Få se vad som händer. Jag ska ta med den ut i skogen och kasta. Där gillar hon att springa. Sen ska vi kampa med den och gömma och ha skoj. Apporten är ju faktiskt som vilken annan leksak som helst. inget märkvärdigt alls.
Kanske lite tänkvärt för dom som ska till att börja apportera. Använd apporten som vilken annan leksak som helst. Den är inget speciellt. Bara för domaren när den dömer i tävlingar. Apportera kan man göra med vad som helst. Och en apportbock är vad som helst.
Jag testade rutan för LLK3 i kväll. Ha! Vad är det för problem? Inga alls! Ställde mig på ca 25 meters avstånd, riktade in hunden och skickade fram henne till rutan. Kommenderade Ligg! och hon la sig. Jag gick fram mot henne vinklade av och gick i vinkel igen och kallade in henne (med Mias hjäls som tävlingsledare) och Gaija kom som ett skott. =O)
Så nu är apporteringen med hopp över hinder klar för tävling i trean samt rutan.
Fjärren jobbar jag med. Vi har börjat med från liggande til stående nu. Jag är noga med att hennes baktassar är kvar på samma ställe och så står jag precis framför henne när hon ska ställa sig upp. Då får man inga steg framför. Jag ahr även en leksak bakom henne. Precis som det jag gjorde när jag lärde in fjärren i tvåan. Sen klickar ajg när hon ställt sig upp på mitt kommando Stå! Jag behöver inte göra några handtecken frö att hon ska ställa sig upp. Det klarade vi av förra ridhusträningen. Fort går det med klicker.
Lite Backaövningar gjorde vi också men Gaija blir så gasad av dom övningarna så jag gör bara liiite åt gången.
Lite vanliga inkallningar har jag också pysslat med. Hon har lite lustiga avslut på inkallningarna numera. Jag talade om för henne för ett tag sedan att hon INTE får hoppa på mig när hon ska sätta sig bredvid mig. Jag veeet att hon älskar att komma till mig. emn ajg vill inte bli mosad. Och Herr Domare tycker inte heller om sånt. Så nu har Gaija tänkt om lite. Så istället för att hoppa på mig så gör hon ett hopp i luften samtidigt som hon vrider in sig mot mig. Vet inte vad Herr Domare tycker om det... men det ser rätt häftigt ut.
Slutet på kvällens övningar bestod i att få busa lite med Mias lillebebis Friska (en Bouvier. Inte ett barn) och med Herr yngve. En äldre och distingerad herre (bouvier) som fann Gaijas bak väldigt inbjudande. Så kanske, kanske det är löp på gång? Vi får väl se!
Ialla fall så busade dom runt där inne och hade skoj. Skoj tyckte jag också att det var när Yngve rammade in med nosen i gaijas bak varje gång hon stannade för att putta omkull lilla Friska. Gaija brydde sig knappt om att Herr yngve fastnat med nosen i hennes rumpa. hon tyckte mest att det var skoj att bli jagad av en hund. Men Herr Yngve jagade inte...han satt ju fast med nosen där bak... Men skoj hade nog alla hundarna på var sitt lilla sätt.
Banjo han har lärt sig att om man ska gå förbi Gaija så ska man smyga. Så nu smyger han varje gång han går förbi Gaija. Gaija i sin tur älskar att STIRRA på Banjo. Hon viftar glatt på svansenoch vill gärna leka med sin kattkompis. Men eftersom att Banjo är katt och kan bara kattspråket fortfarande så är Gaija jätteläskig och hotfull. emn han håller så sakta på att lära sig språket.
Oboy som alltid levt med hudnar tror å sin tur att vifta med en tass betyder lek och underkastelse. Men i Banjos kattliga liv så betyder det hot. Så där har vi också lite språkförbistringar att lära oss reda ut. Undrar vem som vinner? Jag gissar på att Banjo måste lära sig två språk. Kattspåket som han redan kan men med vissa modefieringar och så hundspråket... Men han är en smart katt så han fixar det.
Här kommer lite bilder... håll till godo!
Middag. Två hungriga katter som äter blötmat ala Whiskas... Viska byta till Mjau senare så den är lite magrare och nyttigare. innehåller nämligen taurin som katter och speciellt innekatter behöver. Men först måste maten ta slut. Jag tvingdes köpa två lådor så att jag kunde få en fin klösbräda gratis.
Samma sak med Banjos matskål. Man var tvungen att köpa fem små blötmatsburkar för att få en matskål. Men det var tidigare i sommras. Jäkla reklam... OCh ajg går på det. Mjau är bättre än Whiskas... Fast Whiskas har roliga produkter.
Efter middagen ska man tvätta sig. för det har mamma sagt. Oboy är väldans noga...
Samma sak med Banjo.. Nogrann tvätting efter maten.
Maten som står på lilla klöspelaren... Den står orörd för Gaija. Lite lustigt med mina hudnar. Dom har aldrig stulit mat som jag sagt att dom inte får ta. Visst. Valparna har ju inte vetat om att man inte får ta andras mat. men när jag sagt ifrån så rör dom aldrig mer mat som inte är deras. Jag har mat i papperspåsar bak i bilen där hundarna varit och ALDRIG har dom rört ngt! till och med katterna har förstått. Jag kan ha köttfärs framme för upptining men dom rör det inte heller... Jag vet inte vad jag gör när det blir så här. Jag hör folk klaga över att deras mat blir stulen. men sånt händer aldrig här. Ändå säger ajg bara till en gång med ett bestämt NEJ! Inget mer. Kan ngn förklara varför det händer mig men inte andra som uppenbarligen har svåra problem? Nu för ngn dag sedan frågade en kompis till mig hur jag gör. För hon har svåra problem med att hunden tjuvar mat från bordet. Jag kan inte hjälpa henne, för jag vet inte hur man gör. Jag säger ju som sagt var bara NEJ en gång.
Förlåt Sosso... Men lådan måste katterna ha. Den enda lådan som var ledig var just Nemo och Dorislådan. Så nu har katterna byggt sig ett leknäste... Och OJ så skoj det var! =O)
Oboy: Hooo hooo.. Var är du koooompis?
Banjo: Oroa dig inte Kooompis..Jag ska nog få ut dig härifrån. Räck mig bara en tass så ska jag draaa ut dig!
Tala om gott om plats!
Jag körde lite frittfölj och körde lite med positionerna. hon vill ju gärna tränga lite Gaija så nu jobbar jag stenhårt med vänstersvängar. Få se om det blir ngn lyckad resultat.
Jag fick tippset av en gullig forumskompis på Aktiv hund, Troja, att kasta en boll bakom mig när Gaija ska in med apportbocken. Hon vill gärna trava tillbaka.
Men se det lyckas då verkligen inte! Så fort hon får syn på bollen så spottar hon ut apporten och rusar efter bollen. Inte ens att bara visa upp bollen lite så där försiktigt hjälper. Apporten ska spottas ut!
Sen fick hon för sig att ajg var tvungen att kalla in henne om jag visar bollen. Så det blev bara skräp av allting.
Men då ahr jag tänkt till lite... Jag tar helt enkelt bort bllen som belöning. Och använder apporten i stället! Så nu är apporten på uppladdning. Gaija är ju inte den hunden som är snål om slina saker. Tvärt om så kan hon ge mig eller ngn annan eller varför inte en hundkompis leksaken. Så kan man leka tillsammans... Så nu ska det enbart lekas med apporten. Men bara när ajg ger lov till det... Få se vad som händer. Jag ska ta med den ut i skogen och kasta. Där gillar hon att springa. Sen ska vi kampa med den och gömma och ha skoj. Apporten är ju faktiskt som vilken annan leksak som helst. inget märkvärdigt alls.
Kanske lite tänkvärt för dom som ska till att börja apportera. Använd apporten som vilken annan leksak som helst. Den är inget speciellt. Bara för domaren när den dömer i tävlingar. Apportera kan man göra med vad som helst. Och en apportbock är vad som helst.
Jag testade rutan för LLK3 i kväll. Ha! Vad är det för problem? Inga alls! Ställde mig på ca 25 meters avstånd, riktade in hunden och skickade fram henne till rutan. Kommenderade Ligg! och hon la sig. Jag gick fram mot henne vinklade av och gick i vinkel igen och kallade in henne (med Mias hjäls som tävlingsledare) och Gaija kom som ett skott. =O)
Så nu är apporteringen med hopp över hinder klar för tävling i trean samt rutan.
Fjärren jobbar jag med. Vi har börjat med från liggande til stående nu. Jag är noga med att hennes baktassar är kvar på samma ställe och så står jag precis framför henne när hon ska ställa sig upp. Då får man inga steg framför. Jag ahr även en leksak bakom henne. Precis som det jag gjorde när jag lärde in fjärren i tvåan. Sen klickar ajg när hon ställt sig upp på mitt kommando Stå! Jag behöver inte göra några handtecken frö att hon ska ställa sig upp. Det klarade vi av förra ridhusträningen. Fort går det med klicker.
Lite Backaövningar gjorde vi också men Gaija blir så gasad av dom övningarna så jag gör bara liiite åt gången.
Lite vanliga inkallningar har jag också pysslat med. Hon har lite lustiga avslut på inkallningarna numera. Jag talade om för henne för ett tag sedan att hon INTE får hoppa på mig när hon ska sätta sig bredvid mig. Jag veeet att hon älskar att komma till mig. emn ajg vill inte bli mosad. Och Herr Domare tycker inte heller om sånt. Så nu har Gaija tänkt om lite. Så istället för att hoppa på mig så gör hon ett hopp i luften samtidigt som hon vrider in sig mot mig. Vet inte vad Herr Domare tycker om det... men det ser rätt häftigt ut.
Slutet på kvällens övningar bestod i att få busa lite med Mias lillebebis Friska (en Bouvier. Inte ett barn) och med Herr yngve. En äldre och distingerad herre (bouvier) som fann Gaijas bak väldigt inbjudande. Så kanske, kanske det är löp på gång? Vi får väl se!
Ialla fall så busade dom runt där inne och hade skoj. Skoj tyckte jag också att det var när Yngve rammade in med nosen i gaijas bak varje gång hon stannade för att putta omkull lilla Friska. Gaija brydde sig knappt om att Herr yngve fastnat med nosen i hennes rumpa. hon tyckte mest att det var skoj att bli jagad av en hund. Men Herr Yngve jagade inte...han satt ju fast med nosen där bak... Men skoj hade nog alla hundarna på var sitt lilla sätt.
Banjo han har lärt sig att om man ska gå förbi Gaija så ska man smyga. Så nu smyger han varje gång han går förbi Gaija. Gaija i sin tur älskar att STIRRA på Banjo. Hon viftar glatt på svansenoch vill gärna leka med sin kattkompis. Men eftersom att Banjo är katt och kan bara kattspråket fortfarande så är Gaija jätteläskig och hotfull. emn han håller så sakta på att lära sig språket.
Oboy som alltid levt med hudnar tror å sin tur att vifta med en tass betyder lek och underkastelse. Men i Banjos kattliga liv så betyder det hot. Så där har vi också lite språkförbistringar att lära oss reda ut. Undrar vem som vinner? Jag gissar på att Banjo måste lära sig två språk. Kattspåket som han redan kan men med vissa modefieringar och så hundspråket... Men han är en smart katt så han fixar det.
Här kommer lite bilder... håll till godo!
Middag. Två hungriga katter som äter blötmat ala Whiskas... Viska byta till Mjau senare så den är lite magrare och nyttigare. innehåller nämligen taurin som katter och speciellt innekatter behöver. Men först måste maten ta slut. Jag tvingdes köpa två lådor så att jag kunde få en fin klösbräda gratis.
Samma sak med Banjos matskål. Man var tvungen att köpa fem små blötmatsburkar för att få en matskål. Men det var tidigare i sommras. Jäkla reklam... OCh ajg går på det. Mjau är bättre än Whiskas... Fast Whiskas har roliga produkter.
Efter middagen ska man tvätta sig. för det har mamma sagt. Oboy är väldans noga...
Samma sak med Banjo.. Nogrann tvätting efter maten.
Maten som står på lilla klöspelaren... Den står orörd för Gaija. Lite lustigt med mina hudnar. Dom har aldrig stulit mat som jag sagt att dom inte får ta. Visst. Valparna har ju inte vetat om att man inte får ta andras mat. men när jag sagt ifrån så rör dom aldrig mer mat som inte är deras. Jag har mat i papperspåsar bak i bilen där hundarna varit och ALDRIG har dom rört ngt! till och med katterna har förstått. Jag kan ha köttfärs framme för upptining men dom rör det inte heller... Jag vet inte vad jag gör när det blir så här. Jag hör folk klaga över att deras mat blir stulen. men sånt händer aldrig här. Ändå säger ajg bara till en gång med ett bestämt NEJ! Inget mer. Kan ngn förklara varför det händer mig men inte andra som uppenbarligen har svåra problem? Nu för ngn dag sedan frågade en kompis till mig hur jag gör. För hon har svåra problem med att hunden tjuvar mat från bordet. Jag kan inte hjälpa henne, för jag vet inte hur man gör. Jag säger ju som sagt var bara NEJ en gång.
Förlåt Sosso... Men lådan måste katterna ha. Den enda lådan som var ledig var just Nemo och Dorislådan. Så nu har katterna byggt sig ett leknäste... Och OJ så skoj det var! =O)
Oboy: Hooo hooo.. Var är du koooompis?
Banjo: Oroa dig inte Kooompis..Jag ska nog få ut dig härifrån. Räck mig bara en tass så ska jag draaa ut dig!
Glad påsk alla!
Nu håller Banjo på att bli våran katt. Det känns så. Det känns som att han funnits hos oss länge. Fast det har bara gått en vecka sedan han kom till oss. Vi trivs oerhört bra med honom. Han är otroligt trevlig och är så mjuk och fin mot oss.
Han äter bra och har inga problem med att hetsäta. Så där tor jag att vi har gjort rätt. Han vet att det alltid finns mat så han behöver inte skynda sig fast han har en konkurrent. det verkar också som att hans päls är på väg att växa ut.
Nu i veckan hade vi en liten upptäcktsfärd ute på balkongen. det var minsann spännande! tyvärr var det kallt och blåsigt ute så han fick bara vara ute en kort stund.
Nästa vecka ska vi fara till veterinären och vaccinera, chippmärka och så ska han få en liten häslokoll. Och han är numera försäkrad också. Jag tycker det är viktigt för det är lätt hänt att ngn olycka är framme då man har flera djur och flera barn. Det känns tryggt på det viset.
Banjo och Gaija går varandra försiktigt till mötes. Dom tolererar varandra men Banjo vill inte ha närkontakt av första graden. Hanahr satt sig i respekt hos Gaija också. en dag gick gaija bestämt fram till stolen han låg på. Stack fram sin nos och... fick en tjotablänga (inga klor) av banjo! Hon blev väldigt tagen. Och sedan dess har hon förstått att det är Herr banjo som bestämmer! vilket inte gör mig någonting. Men banjo har adopterat gaijas bädd i vardagsrummet. Och det är lite besvärligt. Stor säng och liten katt... Gaija vill gärna liga där så när hon går dit så springer Banjo fram för att mota bort henne. Det räcker med en blick. Då lommar gaija därifrån.
Man får många skratt av att studera dessa djur.
Oboy och gaija är fortfarande bästisar. Han tycker Banjo är en kul kille att busa med. men han är totalt förälskad i Gaija. Lite lustigt att se faktiskt. När Boboy har varit ute så ropar han alltid på Gaija. Och så möts dom och pussas och tvättar öron och myser ihop en stund. han blir alltid glad när han ser Gaija. Han vill också ligga nära Gaija men då ser Gaija besvärad ut... ;O) Jag tror att Oboy har mer kännslor för Gaija än tvärt om.
Banjosmyg.... Kan det finnas en hund här?
Gaija har mokulerat sin älskade kanin. Den hon fått av Morre en gång i världen. Den har fått gå till de sälla pipdjursmarkerna och vilar i frid. Jag misstänker att kanin är döv numer också.
Gaija och oboy. Bästisarna =O)
Ojojojoj... Jag är sååå tävlingssugen nu! =O) Och gaija visar inga tecken fortfarande på att börja löpa. Så vi får väl se... Det kanske blir en tävling i aprill. =O)
Kursstart och Banjo blir mera hemtam.
Idag började apellkursen. =O) Det var uttaging för dom som ville gå kurs och vår instruktör Anki kollade vem som klarade kursen. Tydligen så har vår duktiga Carina som tar emot kursanmälningarna informerat väl om vad som gäller. För ingen behövde åka hem snopen. =O) Så det blev två grupper med tio i vardera.
När jag och Gaija skulle testas blev jag full i skrett. Anki bad oss gå framåt, vända och sen var vi klara. "Ja du tävlar ju så dig behöver jag nog itne se mer av" Hehe.. Jaaa. vi kanske är lite överkurs. Men jag har tänkt finslipa alla detaljer nu under kursen. Jag siktar mot tior på tävlingarna! Inget annat!
Min knäppa hund har itne börjat löpa ännu. Det varkade ju som om hon var på G för ngn vecka sedan. men nu märks det inget alls. Jag slår vad om att hon börjar löpa lagomt till MH. Bara för att vi inte ska kunna tävla apellen som vi får inblakad i lursen i början av Juni. Jag slår vad! Ngn som vågar sätta emot? Dessutom så kommer hon att löpa lagot så att det räcker över tävlingen i juni också. =O(
För Banjo och Gaija går det frammåt. Gaija har förstått att det inte alls är kul att busa med honom. Så nu håller hon sig lugn när han går förbi. Jag har satt hans mat på hans klöspelare och i kväll har han ätit där. Och då låg Gaija nästan bredvid. Vi har även satt hans sovkoja i hörnet mellan sofforna. Där har han nu känt sig trygg hela dagen. så i kväll lyfte vi upp den i soffan. Och han känner sig trygg i denhela tiden. till och med när vi lyfter den. Han vill nog helst bli buren till och från kattlådan ochmaten också om han bara fick. Men se det går jag inte med på!
Så här nära kan Gaija numera komma honom utan att han blir nämvärt störd av det.
I morgon ska jag väga katterna så ajg kan hålla redan på deras vikt. Jag ska även ringa veterinären som jag ahde tänkt göra idag emn glömt bort. risken för att Oboy drar hem en sjukdom är ju rättstor när han går ute. Även om Oboy inte blir sjuk så kan Banjo bli det som inte är vaccinerad ännu. Sånt är viktigt! =O)
Jag är också väldigt imponerad av hur lätt det är att handskas med Banjo. han är otorligt lättsam att ta tassen i handen och att pillra på lite överallt. Det märks att dom som haft honom tagit mycket väl hand om honom. Sånt värmer. =O)
Jag ahr en lite trött hund i kväll. Efter det att vi avslutat kursen för denna gång så gick ajg ut och tränade lite med Gaija. Hon är så hopplöst roligt att jobba med! =O) Hopp överhinder med apportering är tydligen jätteskoj!! Det momentet sitter. Rutan är det heller inga problem med... Så nu ska jag väl försöka få mina förstapris och bra poäng i tvåan så vi kan köra igång med trean. =O) Vi busar rätt mycket med apporten och jag tränar inkallning med den. Att springa ut och hämta den är inga problem. emn farten är rätt låg på tillbaka vägen: så ajg skulle tro att inkallningar med apporten i munnen är den rätta vägen. Annars så får jag väl hjälp med det på kursen.
När jag och Gaija skulle testas blev jag full i skrett. Anki bad oss gå framåt, vända och sen var vi klara. "Ja du tävlar ju så dig behöver jag nog itne se mer av" Hehe.. Jaaa. vi kanske är lite överkurs. Men jag har tänkt finslipa alla detaljer nu under kursen. Jag siktar mot tior på tävlingarna! Inget annat!
Min knäppa hund har itne börjat löpa ännu. Det varkade ju som om hon var på G för ngn vecka sedan. men nu märks det inget alls. Jag slår vad om att hon börjar löpa lagomt till MH. Bara för att vi inte ska kunna tävla apellen som vi får inblakad i lursen i början av Juni. Jag slår vad! Ngn som vågar sätta emot? Dessutom så kommer hon att löpa lagot så att det räcker över tävlingen i juni också. =O(
För Banjo och Gaija går det frammåt. Gaija har förstått att det inte alls är kul att busa med honom. Så nu håller hon sig lugn när han går förbi. Jag har satt hans mat på hans klöspelare och i kväll har han ätit där. Och då låg Gaija nästan bredvid. Vi har även satt hans sovkoja i hörnet mellan sofforna. Där har han nu känt sig trygg hela dagen. så i kväll lyfte vi upp den i soffan. Och han känner sig trygg i denhela tiden. till och med när vi lyfter den. Han vill nog helst bli buren till och från kattlådan ochmaten också om han bara fick. Men se det går jag inte med på!
Så här nära kan Gaija numera komma honom utan att han blir nämvärt störd av det.
I morgon ska jag väga katterna så ajg kan hålla redan på deras vikt. Jag ska även ringa veterinären som jag ahde tänkt göra idag emn glömt bort. risken för att Oboy drar hem en sjukdom är ju rättstor när han går ute. Även om Oboy inte blir sjuk så kan Banjo bli det som inte är vaccinerad ännu. Sånt är viktigt! =O)
Jag är också väldigt imponerad av hur lätt det är att handskas med Banjo. han är otorligt lättsam att ta tassen i handen och att pillra på lite överallt. Det märks att dom som haft honom tagit mycket väl hand om honom. Sånt värmer. =O)
Jag ahr en lite trött hund i kväll. Efter det att vi avslutat kursen för denna gång så gick ajg ut och tränade lite med Gaija. Hon är så hopplöst roligt att jobba med! =O) Hopp överhinder med apportering är tydligen jätteskoj!! Det momentet sitter. Rutan är det heller inga problem med... Så nu ska jag väl försöka få mina förstapris och bra poäng i tvåan så vi kan köra igång med trean. =O) Vi busar rätt mycket med apporten och jag tränar inkallning med den. Att springa ut och hämta den är inga problem. emn farten är rätt låg på tillbaka vägen: så ajg skulle tro att inkallningar med apporten i munnen är den rätta vägen. Annars så får jag väl hjälp med det på kursen.
Banjo börjar känna sig som hemma.
Knappt två dygn har gått sedan vår lille Banjo kom hit. Han leker och har skoj med Oboy.
Däremot är han lite rädd för Gaija fortfarande. men vi har satt upp ett kompostgaller framför ingången till vardagsrummet så att han kan röra sig fritt utan att han ska känna sig pressad av Gaija.
Gaija har fått för sig att det är skitkul att skrämma Banjo. För han blir ju verkligen rädd! Men det har vi satt stopp för! Inga sådna tendenser här inte! Här ska vi leva i vänskap med varandra.
Banjo har hetsätit en gång nu sedan han kom hit. Det var i går när vi var borta på middag. Men sedan dess har han tagit det lungt med maten. =O) Han blir också lite brydd över att Oboy går ut. men han visar ingen vilja med att gå ut själv. Och det är ju bra. Jag vill ha honom inne så länge det går. Sen får han också gå ut med sele och flexikoppel. Han ska också få lära känna naturen precis som Oboy. Det är bra motion att få röra sig ute och det behöver han. Han är nämligen liiite rund över magen.
I morgon ska jag ringa och beställa tid vör vaccination, avmaskning, hälsokoll och chippmärkning. Jag upptäckte att han itne var märkt och det ska han vara. Men ajg ska försöka få en tid lite längre fram i veckan så jag inte behöver stressa ihjäl honom. Jag tror jag tar med Oboy också som sällskap. Då kanske han inte blir lika orolig i buren. Han blev tydligen väldigt orolig när dom kom hit med honom.
Så summan av det hela så går det jättebra. Bättre än vad jag faktiskt förväntade mig. Jag trodde att katterna skulle göra upp ngn slags rangordning. men det fixar dom tydligen genom leken. Oboy kan ibland fräsa till och då visar Banjo att han förstår budksapet. Precis som det ska vara!
Emelie och banjo i soffan. Dom har en liten mysstund tillsammans. Banjo har adopterat just den delen av soffan som sin. Vi ska leta efter en ny klätterställning så att Oboy inte ska behöva känna att ngn annan tar hans revir. Det är ju hans älskade hängmatta och Banjo vill också ha en. ;O)
Han är verkligen en fin och go lite kisse! =O)
Jag har ju glömt att tacka Banjos "farmor" och "farfar" för att dom hämtade honom och tog honom hem till oss. Guuud vad snälla ni är! Tusen, tusen tack! =O) Och ni är alltid välkommna att ringa eller komma över på en kopp te. När ni vill! bara vi är hemma så. ;O)
Däremot är han lite rädd för Gaija fortfarande. men vi har satt upp ett kompostgaller framför ingången till vardagsrummet så att han kan röra sig fritt utan att han ska känna sig pressad av Gaija.
Gaija har fått för sig att det är skitkul att skrämma Banjo. För han blir ju verkligen rädd! Men det har vi satt stopp för! Inga sådna tendenser här inte! Här ska vi leva i vänskap med varandra.
Banjo har hetsätit en gång nu sedan han kom hit. Det var i går när vi var borta på middag. Men sedan dess har han tagit det lungt med maten. =O) Han blir också lite brydd över att Oboy går ut. men han visar ingen vilja med att gå ut själv. Och det är ju bra. Jag vill ha honom inne så länge det går. Sen får han också gå ut med sele och flexikoppel. Han ska också få lära känna naturen precis som Oboy. Det är bra motion att få röra sig ute och det behöver han. Han är nämligen liiite rund över magen.
I morgon ska jag ringa och beställa tid vör vaccination, avmaskning, hälsokoll och chippmärkning. Jag upptäckte att han itne var märkt och det ska han vara. Men ajg ska försöka få en tid lite längre fram i veckan så jag inte behöver stressa ihjäl honom. Jag tror jag tar med Oboy också som sällskap. Då kanske han inte blir lika orolig i buren. Han blev tydligen väldigt orolig när dom kom hit med honom.
Så summan av det hela så går det jättebra. Bättre än vad jag faktiskt förväntade mig. Jag trodde att katterna skulle göra upp ngn slags rangordning. men det fixar dom tydligen genom leken. Oboy kan ibland fräsa till och då visar Banjo att han förstår budksapet. Precis som det ska vara!
Emelie och banjo i soffan. Dom har en liten mysstund tillsammans. Banjo har adopterat just den delen av soffan som sin. Vi ska leta efter en ny klätterställning så att Oboy inte ska behöva känna att ngn annan tar hans revir. Det är ju hans älskade hängmatta och Banjo vill också ha en. ;O)
Han är verkligen en fin och go lite kisse! =O)
Jag har ju glömt att tacka Banjos "farmor" och "farfar" för att dom hämtade honom och tog honom hem till oss. Guuud vad snälla ni är! Tusen, tusen tack! =O) Och ni är alltid välkommna att ringa eller komma över på en kopp te. När ni vill! bara vi är hemma så. ;O)
Nu är Banjo här!
Äntligen har vår lille Banjo kommit hit!
En helt underbar Cornich rex kille på två år. Han är svart. Så nu har vi egentligen två svarta katter. emn eftersom Oboy är dilluit så heter hans färg blå.
det gick hur bra som helst att sammanföra Oboy och Banjo. Oboy sprang fram till Banjo och luktade på honom. Och sen var dom kompisar! Så nu har dom lekt följa John, tagen, kurragömma och så har dom tillsammans upptäckt huset. Gaija däremot är lite läskig. Så min kloka Gaija går undan och låter Bajo vänja sig vid henne försiktigt. Jag tror absolut att Banjo är här för att stanna! =O)
Han har även ätit, kissat och druckit. Vilket är ett bevis på att han känner sig trygg och tillfreds här.
Här kommer lite bilder på våran nya lilla vän. Det är lite svårt att få ngt bra kort då dom springer och gömmer sig för varandra.
Första mötet... Vi börjar leka lite...
Ett bevis på att det är svårt att fånga lekande katter. bilden blev blurrig.
Amandas rum är skitkul att leka i! Banjo säger: Det är ju lyyysande!
Första toabesöket. Oboy kollar så han spolar.
Matensmakar härligt gott! Oboy måste även här övervaka så att han inte äter upp allt. Duktiga Banjo äter ine allt utan lämnar lite gott kvar åt Oboy.
Sen så fick jag hjälpa honom att hitta till vattenskålen. Han fick för sig att smaka av vattnet i vattenkannan. Men det vattnet är ju inte färskt så där ville han int dricka. Det gick bra att dricka vattnet från Gaijas skål. Jag ska köra igång vattenfontänen nu när vi har två katter. Förut hade jag igång den men Oboy föredrog hundvattnet. Men nu kanske det är roligare om man ät två?
just nu ligger han på en fleecepläd i soffan och myser. Han är jättetrött. Men det är inte så konstigt. Byta mijö och åka bil är väl inte dagens höjdare. Däremot att få en kompis måste ha varit jättekul!
Tack Patrik för att vi fick den underbara chansen att få överta din katt. Han får ett bra hem här och kommer garanterat att få ett roligt liv med sin bästis Oboy. Gaija blir kanske inte bästis men en god vän. Ännu en gång tusen, tusen tack!
Jag har även kikat lite i i katternas stamtavlor. Oboys farmor och Banjos farmors pappa är syskon! så dom är liiite släkt på nära håll! :O)
En helt underbar Cornich rex kille på två år. Han är svart. Så nu har vi egentligen två svarta katter. emn eftersom Oboy är dilluit så heter hans färg blå.
det gick hur bra som helst att sammanföra Oboy och Banjo. Oboy sprang fram till Banjo och luktade på honom. Och sen var dom kompisar! Så nu har dom lekt följa John, tagen, kurragömma och så har dom tillsammans upptäckt huset. Gaija däremot är lite läskig. Så min kloka Gaija går undan och låter Bajo vänja sig vid henne försiktigt. Jag tror absolut att Banjo är här för att stanna! =O)
Han har även ätit, kissat och druckit. Vilket är ett bevis på att han känner sig trygg och tillfreds här.
Här kommer lite bilder på våran nya lilla vän. Det är lite svårt att få ngt bra kort då dom springer och gömmer sig för varandra.
Första mötet... Vi börjar leka lite...
Ett bevis på att det är svårt att fånga lekande katter. bilden blev blurrig.
Amandas rum är skitkul att leka i! Banjo säger: Det är ju lyyysande!
Första toabesöket. Oboy kollar så han spolar.
Matensmakar härligt gott! Oboy måste även här övervaka så att han inte äter upp allt. Duktiga Banjo äter ine allt utan lämnar lite gott kvar åt Oboy.
Sen så fick jag hjälpa honom att hitta till vattenskålen. Han fick för sig att smaka av vattnet i vattenkannan. Men det vattnet är ju inte färskt så där ville han int dricka. Det gick bra att dricka vattnet från Gaijas skål. Jag ska köra igång vattenfontänen nu när vi har två katter. Förut hade jag igång den men Oboy föredrog hundvattnet. Men nu kanske det är roligare om man ät två?
just nu ligger han på en fleecepläd i soffan och myser. Han är jättetrött. Men det är inte så konstigt. Byta mijö och åka bil är väl inte dagens höjdare. Däremot att få en kompis måste ha varit jättekul!
Tack Patrik för att vi fick den underbara chansen att få överta din katt. Han får ett bra hem här och kommer garanterat att få ett roligt liv med sin bästis Oboy. Gaija blir kanske inte bästis men en god vän. Ännu en gång tusen, tusen tack!
Jag har även kikat lite i i katternas stamtavlor. Oboys farmor och Banjos farmors pappa är syskon! så dom är liiite släkt på nära håll! :O)
En ny familjemedlem och Oboy rymmer...
Om fem dagar kommer vår nya lilla familjemedlemm hit. Denna gång är det inte en hund utan en till katt!
Jaaaa... Ni hörde rätt. En till katt.
Han heter Banjo och är två år gammal. Det ska bli roligt för Oboy att få en kompis. Gaija är svår att leka med. hon kan inte hoppa och flyga och fara som han kan. Även om de har roligt och är världens bästa bästisar...
Bild på vår nya skönhet kommer när skönheten anlänt. =O)
Undertiden kan vi roa oss med att titta på Oboys "roliga" äventyr när ha rymmer upp på taket. Håll i er.. vi bor i ett suteränghus... Och där han hoppar upp till taket så är det dryga fyra meter upp. Tur att vi har balkong så han "bara" har dryga två meter ner till den... Han själv tycker det är helkul och spännande. Men det tycker inte vi.
Ser han inte rätt nöjd ut? Kanske lite stolt också?
Att locka ner honom med godis brukar lyckas. Här har vi äntligen fått ner honom till markisen.
vi ska säkra upp alkongen så att inte fler rymningar blir aktuella. Man blir ju livrädd när han far iväg på det där sättet! Jäkla kattelände... :O)
Jaaaa... Ni hörde rätt. En till katt.
Han heter Banjo och är två år gammal. Det ska bli roligt för Oboy att få en kompis. Gaija är svår att leka med. hon kan inte hoppa och flyga och fara som han kan. Även om de har roligt och är världens bästa bästisar...
Bild på vår nya skönhet kommer när skönheten anlänt. =O)
Undertiden kan vi roa oss med att titta på Oboys "roliga" äventyr när ha rymmer upp på taket. Håll i er.. vi bor i ett suteränghus... Och där han hoppar upp till taket så är det dryga fyra meter upp. Tur att vi har balkong så han "bara" har dryga två meter ner till den... Han själv tycker det är helkul och spännande. Men det tycker inte vi.
Ser han inte rätt nöjd ut? Kanske lite stolt också?
Att locka ner honom med godis brukar lyckas. Här har vi äntligen fått ner honom till markisen.
vi ska säkra upp alkongen så att inte fler rymningar blir aktuella. Man blir ju livrädd när han far iväg på det där sättet! Jäkla kattelände... :O)
Två puddingar.
Idag ahr min boro och min svägerska varit hit. Jag har väsrldens bästa svägerska! Hon är helt enkelt toppen! Det känns som om det vore min lillasyster. Den syster jag alltid önskat att få ha men aldrig fick.
Idag kom dom med en speciell pudding. den påminner om bryle'puding men den är gjord på ett annat sätt (fråga mig inte hur, jag vet inte).
Jag hade önskat mig den i födelsedagspresent. Och WOW! Maria hade gjort en hel pudding åt bara mig! Familjen fick en liiiiiten bit var. Resten åt jag upp själv. Nu har jag lite ont i magen. Men gott var det! en som också gillade puddingen var min alldeles egna goa pudding Gaija. =O) Hon har fått en liiiten bit hon med. Sen dess var det kört. Hon har legat och vaktat tallriken med puddingen för att få slicka tallriken ren. Jag har världens renaste tallrik nu. Den skiner som hundballar i månsken! =O)
Här komemr en bild av dom två puddingarna som jag gillar bäst i världen. Den ena skulle jag vilja äta upp. Och den andra är uppäten!
Jag har även scannat in ett par bilder på mina tidigare hundar. Här kommer dom.
Min första egna hund. Nixon by Name. Han blev 13 år och åldrades med värdighet. På bilden är han 12 år. Han var så näll och otroligt vacker! en äkta collie rakt igenom med ett ädelt hjärta! En gentleman och en riktig kvinnotjusare! Det är Nickes fel att ajg tävlar i lydnad. Han och jag tävlade rätt flitigt. Och även om vi inte var någon vinnande ekipage så hade vi hemskt roligt! Vi tävlade inte för att vinna utan för att aktivera oss med något. och ha kul. Och det hade vi!
På den nedre bilden finns Samira. Hon var en blandis mellan Collie och thervuren. Vi köpte henne när hon var åtta månader. en liten och stressad tjej. hon hade det rätt jobbigt med rädslor och var väl inte så stabil mentalt. men hon var en riktig ängel och mattes lilla tjej. hon var min skugga och kunde gå i graven för mig. Samira hade en etta på ena höften och vi fick ta bort henne när hon var dryga fem år. Samira finns på himmlen somen strjärna. För det har Emelie sagt när vi lät henne somna in.
Och lilla Lona så klart... Min lilla vita ängel.... Så vacker.
Idag kom dom med en speciell pudding. den påminner om bryle'puding men den är gjord på ett annat sätt (fråga mig inte hur, jag vet inte).
Jag hade önskat mig den i födelsedagspresent. Och WOW! Maria hade gjort en hel pudding åt bara mig! Familjen fick en liiiiiten bit var. Resten åt jag upp själv. Nu har jag lite ont i magen. Men gott var det! en som också gillade puddingen var min alldeles egna goa pudding Gaija. =O) Hon har fått en liiiten bit hon med. Sen dess var det kört. Hon har legat och vaktat tallriken med puddingen för att få slicka tallriken ren. Jag har världens renaste tallrik nu. Den skiner som hundballar i månsken! =O)
Här komemr en bild av dom två puddingarna som jag gillar bäst i världen. Den ena skulle jag vilja äta upp. Och den andra är uppäten!
Jag har även scannat in ett par bilder på mina tidigare hundar. Här kommer dom.
Min första egna hund. Nixon by Name. Han blev 13 år och åldrades med värdighet. På bilden är han 12 år. Han var så näll och otroligt vacker! en äkta collie rakt igenom med ett ädelt hjärta! En gentleman och en riktig kvinnotjusare! Det är Nickes fel att ajg tävlar i lydnad. Han och jag tävlade rätt flitigt. Och även om vi inte var någon vinnande ekipage så hade vi hemskt roligt! Vi tävlade inte för att vinna utan för att aktivera oss med något. och ha kul. Och det hade vi!
På den nedre bilden finns Samira. Hon var en blandis mellan Collie och thervuren. Vi köpte henne när hon var åtta månader. en liten och stressad tjej. hon hade det rätt jobbigt med rädslor och var väl inte så stabil mentalt. men hon var en riktig ängel och mattes lilla tjej. hon var min skugga och kunde gå i graven för mig. Samira hade en etta på ena höften och vi fick ta bort henne när hon var dryga fem år. Samira finns på himmlen somen strjärna. För det har Emelie sagt när vi lät henne somna in.
Och lilla Lona så klart... Min lilla vita ängel.... Så vacker.
Nya moment på G! =O)
I kväll har jag klickat in gaija på backa. Körde med ena långväggen i ridhuset så ajg skulle kunna belöna raka och fina bakanden. Och OJ vad bra det gick! Det tog inte många gånger så förstod hon vad backa var...
Nu kör jag lite snabbinlärning med kommanso direkt. För hon är så pass bra och följsam att det bilr bara ett enda tragglande att först lära henne backa och sedan få in kommando.
Det som imponerade mig mest var när hon gick in i rutan men kom för långt fram. Jag sa bara åt henne "backa" så gjorde hon det! Alltså nu talar jag om en hund som nyss lärt sig momentet backa utmed en lång vägg.. Hon hade inget stöd men hon backade tre steg rakt bakåt på första kommandot. Jag stod ca 15 meter från rutan!
Sen körde jag lite frittflöj och tränade positioner. Gaija vill till på att tränga så vi jobbade på just det. Funkade också skitbra! =O9
Sen har jag börjat med ställande från läggande.Alltså att Gaija ska ställa sig när hon ligger. Jag står precis framför henne och kommenderar stå. Klickar även i det här momentet. Jag får en mycket emr exakt belöning i precisrätta sekunden. Så nu börjar det också sitta lite granna.
Jag ska testa med klickern på inkallning med ställande också och se om jag kan få en bättre belöningsform där. Jag har lite svårt för att vara exakt med belöning just när hon stannar.
Så sammanlagt så är jag väldigt nöjd över kvällens ridhusträning. vi fick småsurra lite också och hade det trevligt.
Jag måste då säga att mina träningskompisar i ridhuset i Höglandsnäs är otroligt trevliga och duktiga! Inspirerande med sådana människor! =O)
Sen vet jag då rakt av inte vad som hänt med Gaija! Det är ngt hormonellt tror jag... Hon har nämligen fått en mycket synlig skäggväxt! Jag tror jag måste ringa och klaga till uppfödaren! *asg*
Nu kör jag lite snabbinlärning med kommanso direkt. För hon är så pass bra och följsam att det bilr bara ett enda tragglande att först lära henne backa och sedan få in kommando.
Det som imponerade mig mest var när hon gick in i rutan men kom för långt fram. Jag sa bara åt henne "backa" så gjorde hon det! Alltså nu talar jag om en hund som nyss lärt sig momentet backa utmed en lång vägg.. Hon hade inget stöd men hon backade tre steg rakt bakåt på första kommandot. Jag stod ca 15 meter från rutan!
Sen körde jag lite frittflöj och tränade positioner. Gaija vill till på att tränga så vi jobbade på just det. Funkade också skitbra! =O9
Sen har jag börjat med ställande från läggande.Alltså att Gaija ska ställa sig när hon ligger. Jag står precis framför henne och kommenderar stå. Klickar även i det här momentet. Jag får en mycket emr exakt belöning i precisrätta sekunden. Så nu börjar det också sitta lite granna.
Jag ska testa med klickern på inkallning med ställande också och se om jag kan få en bättre belöningsform där. Jag har lite svårt för att vara exakt med belöning just när hon stannar.
Så sammanlagt så är jag väldigt nöjd över kvällens ridhusträning. vi fick småsurra lite också och hade det trevligt.
Jag måste då säga att mina träningskompisar i ridhuset i Höglandsnäs är otroligt trevliga och duktiga! Inspirerande med sådana människor! =O)
Sen vet jag då rakt av inte vad som hänt med Gaija! Det är ngt hormonellt tror jag... Hon har nämligen fått en mycket synlig skäggväxt! Jag tror jag måste ringa och klaga till uppfödaren! *asg*
Tränade i kväll...
Den största nyheten för veckan som gått.
Gaija kan rutan!
I kväll for jag ut till klubben under tiden min ena dotter var hos sin ledsagare. Där möttes jag upp av Maria och Linda. Vi köde först en platsliggning och den gick utmärkt.
Sen testade jag rutan. Jag stod där och såg hur hon gjorde precis som hon skulle ha gjort på tävlingen! Gaija sprang rakt fram till rutan stannade på en gång när jag kommenderade stanna. En tia hur lätt somhelst! Gissa om hon fick berömm!? Jag mitt fån trodde att det var en engångsföretelse... Men inte då! Hon sprang varje gång in i rutan. Ändå flyttade jag den och gick från olka håll. Så har hon aldrig gjort utan det har tagit tre ggr innan hon varit säker på hur hon skulle göra. Jag testade även att ta rutan på dryga 20 meters håll. Inga problem. Järnet in i rutan och stanna.... Trean here we come!
Tydligen så har rutan legat till sig.
Så testade jag inkallning. inget travande som på tävlingen utan full galopp. Men svår att få att stanna. Jag fick ta i med basrösten (som jag inte har) för att få stopp på hennes fötter. Där måste jag träna mer...
Sen testade jag apporten. Det gick hur bra som helst.
Fjärren testade jag också. OCh inga tendenser till att tjuvlägga sig. OCh inte var hon svår att få att sitta heller.
Konstiga hund!
Vi körde lite budföring också. Gaija har krut i benen! Fort som FN springer hon! Budföringen gick bra. :O)
Sen stod vi och pratade lite medans hundarna låg i bilen och till slut for dom andra tjejerna hem. Jag stannade kvar för att testa rutan p den ödesdigra platsen bakom hunddagis. Det där stället ni vet där jag får hjärnsläpp och säger fel saker... Som tex stanna istället för rutan. Rutan tog hon utan problem! Testade på långt håll även här och det var inga som helst probs!
Sen flög fan i mig och jag ville testa hopp över hinder med apportering. Funkar hur fint som helst. hon fattar direkt. Coh tänk! Att få göra två kuliga saker på en gång! =O) Både hoppa och hämta! Kan livet bli bättre? Livet är störtskönt vissa gånger tycker Gaija.
Jag misstänker löpet börjar snart. Hoppas jag i alla fall. Gaija kissade FYRA ggr ute på bruks i rastskogen. Det gör hon aldrig annars. Annars brukar hon kissa en gång. Jag trodde också att hon skulle vara slö på planen. hon kändes ialla fall så. Men inte det inte nej. Hon blev som en omvänd hand och hade hur KUL som helst!
Det var bara jag som kände mig dämpad. Jag har nageltrång i min stortånagel från helvetet. Snart opererar ajg bort nageln! Den växer som om den har gått på LSD halva sitt liv.... När ajg skulle hem kunde jag knappt köra. Det gjorde liksom ont. Så när jag kom hem så klippte jag bort en liiiiten bit av nageln. Och blodet sprutade. Så nu käns det bättre ialla fall. Onödigt vetande. men jag LIDER! Jag vill kunna ta Gaija på långisar. Men det fixar jag inte med min tånagel från helvetet som gått på LSD sedan barnsben. =O(
Nu vill jag bara tävla. När gaija går så här bra så vill jag bara tävla. Nästa tävling då ska jag INTE träna ngt dagarna innan. Nu ahr jag lärt min läxa. Nästa tävling ska vi ta vårt förstapris.... Och kanske jag fortsätter mot trean. Kanske nästa sommar har jag en lydnadschampion? =O)