gaijasblog

Igår blev det en riktigt härlig dag!

det började med att ajg lastade in mina nypreppade åtta trissor i bilen före sjusnåret och åkte iväg till klubben. väl där så dängde jag ner dom i backen och kollade så att dom skulle gå bra. det gjorde dom. Sen så fortsatte jag coh resten av gänget att rigga MH-banan och fixa och dona. Bäst av allt var när trissorna skulle testas med elharen... Hehe... Betyget jag fick på trissorna var att dom var som nya! Jippie! Mitt slit och slavgöra var inte förgäves! =O)

Sen började MHet. Det var Collieklubben som anordnade det för sina hudnar. Jag ahde förberett mig på starka reaktioner... Men dom uteblev! De hudnar som blev rädda, och det var iten speciellt många, tittade mest misstroget på det som skrämdes och sen gick dom hukande därifrån. Ingen dramatik alls... ändå försökte ajg spöka för dom och skjuta dom... Vilka Colliesar det finns här uppe! =O) Dom ligger mig ju lite varmt om hjärtat sedan jag själv hade en collie. Han blev 13 år och var en helt underbar kille. Förutom pälsvården då. Den är ingen lek. Speciellt inte då det är vår eller då det är regningt. Då får man en anseelighög med sand där hunden legat och trokat.

Åter till min härliga dag.

Eftersom att ajg egentligen bara behövde figga halva dagen så åkte ajg hem vid fyra. Då var det bara två hudnar kvar. Det var så roligt att figga så ajg stannade kvar och barnen som var ensamma hemma behövde mig inte. Men eftersom att dom skulle åka bort så ville jag komma hem i tid för att de skulle få i sig lite middag. Jag ville cokså få rå om dom en stund innan dom for.

väl hemma så satte ajg igång med kvällens förberedelser. MATEN! JAg och marianne och hennes Thomas skulle grilla. Så när MHet var klart så kom dom båda. Thomas på sin MC och Marianne i sin skruttmobil. =O) När barnen hade farit så grillade vi och åt och åt och åt... Det var bara så gott! Jag försökte verkligen att inte vräka i mig maten. Men det var svårt! Marianne och Thomas bjöd på JORDGUBBAR! Det var en smakupplevelse som heter duga! Helt underbart! För mig var det årets första gubbs! =O)

Jag ahr fått det enorma ansvaret att fixa trissorna till MH banan... Jippie liksom! Men någon måste ju göra jobbet och är man v-mekare så är man. Man har ju ett inneboende intresse av att ta isär och undersöka grejjer liksom.
Med glatt sinne började ajg jobbet för ngåon veckasedan med att ta loss "hatten" på trissan. Sen upptäckte ajg då MUTTERN. Denna jävel sitter fast. 5-56 brukar vara lösningen på de flesta problem. men då ska man nog helst ha ett skruvstäd. Vilket jag inte har... (ni ska strax få se vad mycket saker jag inte har)
Jahapp. Då kom jag på att folk jag känner har skruvstäd. Började ringa runt. Någon var på semester. En släkting har haft ett skruvstäd men den hade fått gängpaj... Och de andra jag ringde till hade kanske itne ett skruvstäd men en arbetsbänk.... vad hjälper det? har man inget skruvstäd så sitter inte röreländet fast. Och sätter inte röreländet fast så snurrar mutterhelvetet och då går det ju inte att få loss hur än mycket 5-56 jag än sprutar på.

Så kom då Gällivareresan ivägen. Jag for med ett lugn och ett glatt sinne. Väl uppe i Gällivare så ringde gunilla som ska ha MH nu i helgen och var förtvivlad. Hon var ororlig över trissorna! Men det fixar jag svarade jag glatt.

Om ja bara visste då vad jag gett mig in på...

Väl hemma från det regninga Gällivare (bilder kommer snart) så började jag jobbet med trissorna... For glatt iväg till Laitis eftersom att vi har där ett konto. trodde ajg... Men det hade vi liksom inte! Så när jag köpt fem miljoner små skruvar med insexnyckelgrejs och tio kullager från vårt svenska kullagerfabrik, ingen hylsa till MUTTERN för det fanns ingen på Laitis som passade så jag kör med min egen och jag som tänkt ha en som man alltid kan använda till trissorna, en hylsnyckelhållare (som jag ska lämna tillbaka) samt tvåpack med 5-56 (v-mekarens bästa vän) så drog jag hem och började jobbet med att ta loss alla hattarna från trissorna och sprayade 5-56 på skiten. Förlåt... kullagren.
Sen försökte jag UTAN ett skruvstycke ta loss skiten.

Gick det? NOPE!

Blev jag arg? JAPP!

Kände jag för att kasta ngt hårt på ngt? JAPP!

Jag inventerade vad jag behövde och kom fram till detta:

Man måste ha en arbetsbänk med skruvstycke.
Man måste ha en press som kan pressa loss kullagret.
Man måste ha tryckluft för att kunna blåsa bort skit från trissorna.
Man måste ha starka armar.

Jag har inget sådant... Därmeot är jag uppfinningsrik. Jag kollade hur många trissor som gick att använda. Sen har jag sprayat 5-56 inne i kullagren och där muttern sitter. Sen har jag sprutat vatten på skiten så att allt helvetessmuts och helvetes rost skulle fara bort. eftersom att 5-56 är fettigt och smörjande och rostlösare osv så har den också den effekten att metallen inte blir blöt och rostar ännu mer. Så jag inpregnerade sedan skiten med mitt älskade 5-56.

Sen snurrade jag på eländet och fick faktiskt rätt bra sprutt på trissorna. En del blev som NYA hör och häpna! Jag ahr nu snurrat och sprutat 5-56 och spolat coh rensat och smörjt och snurrat och haft mig med dessa helvetestrissor i TRE dagar nu! Nu snurrar dom riktigt bra för jag har även hittat teflonspray i mitt garage. Så nu går dom ännu bättre. Hoppas bara att dom itne går för bra bara... Hehehe...

De två stackare som har nypit då?

Jo jag ska fråga Carina, vår MH ragata på klubben, ifall ajg kan skicka dom till doktorn. Till Piteå mekverkstad. Domahr sääääkert allt det där som jag saknar! Är dom riktigt snälla där kanske jag får jobba med trissorna själv och få göra det GRATIS!!! Jippie! Då får jag känna lukten av verkstad. Det luktar minsann gott med lite huydralolja, frässpån och annat mummaverkstadsgott! Jag blir nostalgisk. =O)

Kanske jag fixar dom andra då också när jag ändå håller på?

Men jag skulle inte tro att dom släpper in en tjej i verkstan utan vidare. Det finns ju lagar och föreskrifter och obehagliga... förlåt... obehöriga personer äger icke tillåtelse att röja runt i verkstäder där folk kan skada sig. Tyvärr... men man kan ju hoppas?
Drömma liiite om att få svarva nya trissor och kanske fräsa lite? Åhhhh... det var så länge sedan ajg fick räkna ut x och y punkter och nollställa och byta verktyg och slå med gummiklubba och skära mig på svarv och frässpån! Fast vid närmare eftertantke så klarar inte min kropp det... *suckar* Jag har ju nog ont efter att ha fixat trisseländena i tre dagar. Och då har jag inte använt muskelkraft heller...

I morgon är det ialla fall MH och då är det upp till bevis ifall trissorna är nog bra. *liiiite nervös* Dessutom ska jag figga på förmiddagen. Så jag lär väl bli levande lynchad ifall dom nyper en efter en... Dont shoot det messnegerer pelace?!

Sen på eftermiddagen ska det grillas! Få se om jag får ngn att grilla med? Jag blir helt ensam på eftermiddagen på lördag. Barnen far till Skellefteå till sina kompisar där och skla röja loss lite. Skulle tro att det blir på datorn då alla fyra tjejerna är datagalningar. det är ju så dom träffats. Kanske jag också får mig en tur till Öjebyn och hälsarpå hos en av mina bästaste barndomskompisar? Det skulle vara mysigt.. hon har en bebismage nu... Spännande värre! Jag har inte det fast man skulle kunna tro det. Men jag vill absolut inte börja om nu när mina tjejer bärjat bli stooora och självständiga! Men som sagt. Dom börjar om med ett gemensamt barn och det kan jag verkligen förstå. De har barn från andra äktenskap och förhållanden och jag kan tänka mig att dom vill ha ett gemensamt. Tänk sen då bebis kommit. Då får jag kanske hålla, lukta och njuta? Kanske ta en prommis med barnvagn och hundar? Skulle vara helmysigt! =O) Jag tror att det blir en pojke. =O)

Näpp. nu ska jag sussilura och sova gott så jag kan vakna i tid imorgonbitti. Måste vara tidigt ute och testa trissorna innan MH körs igång. Det är Collies jag ska skrämma. Festligt värre! ;O)

Nu känner jag mig lite piggare så nu passar jag på att skriva in resultaten på Gaija. Innom parentes är det mina egna reflektioner.

I lägre spår gick det så här:

Linförighet: 8.5   8,5   Tränger, snett sättande, knuffar, gnäller. (Gaija var het som tusan. Dessutom hade ett av barnen haft ngn rolig "nu ska vi bita i kopplet" lek just innan vi skulle in. kul med barn ibland. Man vet aldrig vad dom hittar på! barnet vedt numera om att man inte får leka koppellekar)  ;O)

Framförgående: 8.5   8   Nosar, vänder upp ngt snett.

Platsläggande: 9   9

Inkallande: 8.5   8   Slarv avslut, startgnäll. (Hela jäkla inkallningen skulle vara sååå snabb så! Hon var som galen! Inte kunde man tro att hunden genomgått en smärre bergsklättring i spåret?)

Krypande: 8   7  Ngt lyft. Dk vid sättande, ngt ojämt, ngt hög bak. (Ha! En vecka innan tävlingen så räknade jag med att avstå krypet. Men tack vare Mia och Peter så har vi lärt oss känna luuuuugnet och harmonin och dessutom stannar vi samtidigt numera. Tack! =O) Vi kommer att fortsätta jobba med krypet. det är en hel del som ska pillas på. men det får ta den tid det tar. Vi är ju på G! )

Apportering: 8   8   Tempoväxling, lätt tugg. ( Som vanligt då...)

Hopp: 8   8   DK, startskall båda väg. ( Min galna lilla tjej. =O) Hon bara älskar hoppet och ibland så MÅSTE man få uttrycka sig med lite glädjeskall. hur får man bort det?)

Platsliggande med skott: 10   10   (finns väl inget att tillägga när man har en skottfast hund?)

Påsläpp spår: 10   10

Spårning: 9   9   (Sex pinnar hittade plus slutet. Vi klättrade upp för stupa berget (typ sökterräng på vallsberget) och tummlade nerför berget. Jag var helt införstådd att slå min mammas telefonnummer och kasta den på björnen som skitit i skogen. Nu ville inte bjrönen visa sig så jag slapp och har min fina mobil kvar. )

Budföring: 10   9.5   ( Gaija gjorde ett slarvigt slut och satte sig snett. Bråttom, bråttom som vanligt. redo att få göra det en gång till. Hon är tokig i budföringen! )

Vi slutade som jag skrivit tidigare på dom sköna 530.75 poängen och klassvinst. Så nu är vi uppflyttade till högre spår! Härligt! Nya friska tag med nya moment!

Sen på söndagen så hade jag snällt bett om att få byta dagens lägre spår till en lkl3 istället. Jag hade massor med migrän och kände att en till snabb skogsvandring i varierande terräng var inte lämplig för mig. Så vi gjorde bort oss totalt. Inte gaij men jag gjorde bort mig. Hahah! Jag visste itne vad som var höger eller vänster. Jag förstod inte de konstiga kommandona och jag blev allmänt trög och flamsig. Så blir jag alltid när jag får ordentligt med migrän och just innan jag måste kräkas... Jag hade tur och kräktes inte på plan. Men det var nära!
Jag måste ialla fall ha fått publiken att skratta, eller gråta, vilket som... ;O)

Så här såg det ut ialla fall.

Sittande i grupp: 9   Två tassförflyttningar.

Platsliggande: 10

Fritt följ vid sidan: 7   Sent sättande, långsamt sätt. (Hahaha! Här var jag inte med! Fattade inte vad vänster om marsh betydde... Inte heller dom andra kommandona som var lite underliga enligt de andra tävlande. Jag kommer alddrig mer att tävla med ngn hund när jag mår så här dåligt igen. Stackars gaija vad förvirrad hon blev.)

Sättande: 0    Jag var kanske otydlig? Gaija stod upp och kom emot mig. Hon som kan detta klockrent!

Inkallande med ställande och läggande: 6.5   Sent ställ, avstannande. (ett fiasko, Gaija var fortfarande osäker på om jag skulle svimma eller gå i bitar. Man såg tydligt på henne att hon kände på sig att jag mådde dåligt. varför bröt jag inte här? dumma jag...)

Sändande men inkallande och läggande: 6   DK, två tassar utanför. (Skitsvårt att se rutan då bara två koner syntes. Alla hade problem med den. Ialla fall så hittade hon rutan till slut även om domaren såg trevlig ut och var tvungen att bli kollad först.)

Apportering med hopp över hinder: 7   Tempoväxling, slarvigt avslut. (gaija ville till domaren igen som stod snett bakom oss. Måste träna med folk kring hindret tydligen)

Apportering med metall: 8.5   Tempoväxling.

Vittringsapportering: 6.5   Först fel föremål. (Jaha... tog först upp eller nöp lite i fel föremål. sen var hon bara tvungen att fundera en stund. Men sen tog hon min vittringsapport. Jag har ju tränat elitens vittringsapportering och tur det. För tävlingsledaren glömde ge mig apporten i början (jag med). )

Fjärrdirigering: 7.5   Halv kroppslängd. (Jösses. Jag har en duktig hund!tur att jag har tränat in handtecken. för jag sa fel men visade rätt. total frånkoppling av hjärnan. Ibland blir jag bara så trött på mig själv när jag tjorvar så här...)

Så nu ids jag itne mer med trean. både ajg och giaja upplever den som tråkig. inte minst när jag tjorvartill det så totalt för både mig och gaija. Tur hon är en klok tjej och vet bättre än sin matte. Annars så hade vi nog inte skrapat ihop de fantastiska 210 poängen!

Vi fick en andrapris och en andraplacering... Fast vi var ju bara två till slut som tävlade. ;O)

Ni kom hem halv tio i gårkväll. trötta men nöjda. Resultaten efter tvälingarna lägger jag ut senare. Just nu är jag så trött att jag helst bara vill sova.
Fast jag kan ju ge er lite attläsa ialla fall. Lägrespåret i Gällivare gick bra.

Vi fick ihop 530.75 poäng och klassvinst!
Spåret i skogen verkade himmla långt. Jag trodde ett tag att jag aldrig skulle bli klar. massor med vinklar och upp för ett berg. Jag klättrade stundtals och höll i mig i spårlinan som om det var en klätterlina. Gaija stackarn stod och höll emot. Hon såg ut som en bergsget där hon hoppade omkring. en lycklig bergsget. jösses vad sugen hon var på att spåra! I spåret fick min lilla tjej ihop 6 apporter plus slutet. Jag är supernöjd! Krypet som vi inte har klart ännu fickhon 7 och 8 poäng på. Så jag fick poäng. Jag som trodde jag skulle nolla. Och i budföringen fick vi 10 och 9½. Gaija var slarvig på att sätta sig och satt snett ut. Hon var redo på att springa en gång till!

Av alla som tävlat så var vi bara tre kvar på slutet som fick tävla i lydnaden. Synd. det hade varit kul om fler hade kommit dit. Men så är det. Spåren var faktiskt inte lätta och flera tyckte att det inte var några lägrespår utan högrespår som lagts ut. Jag vet då inte själv. jag följde bara efter bergsgeten... Gaija menar jag. Men nog var jag trött efter det spåret alltid! *phu*

JAg hade anmält mig till två lägrespår men jag kände inte för att ta ett till. Jag var så nöjd. Så jag beslutade att byta lägre mot lydnadestrean. kanske, kanske jag kunde få ett förstapris?

Tyvärr så blev det inte så. Jag var verkligen inte i form för att tävla dagen efter. Helt slut i knoppen av tre dagars migrän. Så jag gjorde totalt bort oss. Men det bjuder ajg på... Måste ha sett helt galet kul ut med någon som inte kan höger och vänster eller ngn som inte ens kan kasta en apport? Domaren tyckte vi var rätt roliga och han sa efteråt att nog kunde hunden men matte måste nog må bättre för bättre prestationer. Han hade rätt. Ska aldrig mer tävla och må så där dåligt igen. tur att jag hann tävla med Zena först för jag mådde bara sämmre och sämmre även om jag tog mediciner. Skit att man ska ha så där i skallen!
Vi fick ialla fall ett andrapris och en andraplacering.

Hurra!
Nu packas det. Vet inte om Johan vill ha med oss till Gällivare. För det blev då en hel massa i hallen nu när jag bar ner det som blev packat. Fast det är ju klart... Vi är fyra som ska med. Plus min man. Men hans packning får han sköta själv då han är uppe i tjotaheiti...

Men ändå... Det ska ju vara luftmadrasser, sovsäckar, kläder (både varma och svala, det har snöat i gällivare), hundsaker, mat hundträningsgrejjer, sängkläder, stövlar (tar en jävla massa plats)... I all oändlighet kan man väl säga... Mat också. Man får inte glömma maten! Jag gjorde en pannkaka i morse. Konstig mat att göra på morgonen. Men den ska vi ha med oss. Snabbt att ordna efter det att man har tävlat och familjen är hungrig. *känner mig smart*

Jag hade tänkt uppdatera med massor med bilder från den senaste veckan. Men kameran har SYSTEMFEL säger den! Så alla bilder sitter liksom fast i kameran.
Men här kommer lite av vad som hänt.

Barnen har haft examen så nu är det sommarlov.
Jag har gjort mitt första MH som b-figge. Har blå överarm. ;O)
Har varit kollomamma åt en cockerspanielflicka vid namn Lexie.
Har varit på kennelträff. Var mycket givande och trevligt. Tack Catarina för att vi fick våldgästa! =O)

Kennelmamma Mia och Kennelkompisen Peter gav mig en ordenlig genomkörare. Tusen, tusen tack! Ni är UNDERBARA! Jag fick lite tipps om mina vänstersvängar som jag itne varit riktigt nöjd med men inte tänkt så mycket på. men dessa vänstersvängar löste en hel del för mig och trängningarna blev bättre faktiskt. fick lite Two in one tipps där tror jag...
Krypet som är mitt och Gaijas största problem har börjat lösas upp. Från att ha varit en härva av jobbiga slitningar mellan oss så har vi börjat kunna slappna av och få igång krypet. Jag ahr faktist inte tänkt på det... Hum i duvudet va? Men jag får INTE bli upprörd när Gaija inte förstår vad hon ska göra och börjar rusa fram som ett lokomotiv över mina fötter. Nej! Jag ska lungt och stilla lägga om henne och börja om. Små, små steg. Nu klarar vi faktiskt av att gå några steg i rätt riktnging och utan att hon tränger. Ibland har hon lite svårt med att magen blir för hög. men det får jag ta sen när vi har fått ordning på oss själva.
det blev en hel del moment för mig att tänka på. Inte ta för små steg, stanna, göra liten hjälp med kopplet när gaija ska stanna, stå på rätt ställe vid krypet. Alltså ta ett halvt steg frammåt innan hon lägger sig.

I förrgår så la jag och Jörgen (Kennel Redvillas) spår åt varandra. Mitt spår försvann tydligen uppe på en liten kulle. det blåste som bara den när vi la spåren och tydligen så flöt lukterna omkring där uppe på kullen så vinkeln blev diffus. det såg ut så på Gaija. Vi gick helt fel i ca 50 meter innan Gaija insåg att spåret bara försvann. Vi hade ryggen i vinden så jag förståd att hon följde en luftvittring. Hon hade hög näsa också men jag ville inte bryta då jag tyckte att hon kunde få lösa problemet själv.
När hon väl kom på att vi var galet ute så kastade hon en blick på mig som sa: Häng på matte.
sen bar det iväg tillbaka till spåret där vi förmodligen hade missat vinkeln. Hon testade lite olika håll innan hon hittade spåret. Men det såg snyggt ut. Hon visade aldrig någon osäkerhet utan det varkeade som om hon visste vad hon gjorde. vi hittade slutet ialla fall och jag kände mig faktiskt nöjd. av åtta pinnar missade hon två. Skulle tro att det var där vi hade fått vårat tapp som dom låg. För annars så var hon super på att plocka upp apporterna och kom snällt med dom till mig.

Sen körde vi budföring. att ha Johan som skutt är ingen hit. Hon skulle inte till Jörgen utan till johan. Men jag fick chansen att rätta till henne och till slut fattade hon vad som var meningen. aldrig förr har ajg haft det problemet. emn det är ju bra att det kom nu och inte på tävlingen. Ska testa idag också och se hur det går. Om jag nu hinner. Tiden bara rusar iväg och det känns som att jag inte kommer att bli klar någonsin med packningen!

nä nu återgår ajg till packningen. det viktigaste är faktiskt packat. Hundarnas stamtavla!

Håll nu tummarna för oss för det behöver vi! =O)