Vi drog iväg...
I dag drog jag och Gaija iväg på en utflykt.
Jag visste att det skulle nsöa. men snön som föll var kall tung snö. Det finns ollika sorters snö och denna var inte specellt sparkvänlig om man säger så... Så det blev rätt tungt. Jag hade planerat att fara ca en mil idag.Men eftersom att det var så tungt före så tyckte jag att det räckte med den vanliga turen. Dessutom har jag en sämmre dag så jag vale att ta det lugnare.
Man ser att Gaija blir mer och mer tränad för drag.
Förut så tog hon gärna långa raster och ville gärna gå bredvid sparken i uppförsbackarna. Vilket jag naturligtvis tillät. Numera går hon alltid framför sparken. Och hon hjälper till att dra sparken upp för backarna. Jag går bakom och håller emot så hon får jobba lite. Farten blir också bara snabbare och snabbare. Hon springer krortare sträckor också med hög fart. det gjorde hon inte i början och skulle hon göra det så var det för att jag jagade på henne och det var nerförsbackar.
Hon lär sig snabbt och hon är väldigt duktig. Och dessutom så gillar hon att dra! Enda smolken i bägaren är att jag skulle egentligen behöva en släde för en draghund. Sparken går utmärkt att använda på vägarna. men som idag hade vi kunnat fortsätta vår tur i den mjukaren snön om vi hade haft bredare medar.
Här kommer en liten bildberätelse om vår dragiga dag.
Början på gammla skogsvägen... Inga skotrar här inte! Så skönt!
Fika hade vi med oss. Gaija fick ett sånt där tandstesgodis. Den är nyttig för både kropp och tänder. Min mat bestod av varm mjölkchoklad och nyttigt bröd med ost på. Jättegott!
Gaija spanar. Kan det vara en älg? Råddjur? Räv? Ren?
Lite mera span... Sparken står parkerad och redo för fortsatt färd.
Och iväg far vi! Jag hoppade av sparken för att få en bild då hon springer. Det slutade med att sparken vingalde iväg ner i en snödriva...
För mycket snö och för dåligt uppkört. Så vi vände. Det var tungt med sparken som det var....
Det tog alltså stopp här... Två kilometer från Timviken. Två kilometer från havet...
Snälla mamma får vi fortsätta!? Jag vill iväg! NU!
Den stora ensamma tallen. Vi har den som landmärke. När vi kör förbi den så har vi ca två kilometer kvar hem.
Vi har skoj.
Gaija vill gärna ha ngt i munnen när hon drar. Jag vet inte varför. Men hon släpper den inte. Jag däremot vill inte att har ngt i munnen för jag är orolig för hennes tänder.
Seså morsan. Var inte fånig nu. Nu far vi hem!
När vi kommer hem så masserar jag alltid Gaija och strechar henne. Jag tycker det är viktigt att få musklerna avslappnade och leder uttändja. Samt att få bort lite blodsocker ur musklerna och mjölksyra. Hon ÄLSKAR massagen! Gladare hund och mer förväntansfull hund finns inte när man kommer hem. Jag tror hon tycker att det är det bästa med att dra.
Just nu i skrivande stund så ligger hon bakom mig och sover gott. Livet är härligt!
Jag visste att det skulle nsöa. men snön som föll var kall tung snö. Det finns ollika sorters snö och denna var inte specellt sparkvänlig om man säger så... Så det blev rätt tungt. Jag hade planerat att fara ca en mil idag.Men eftersom att det var så tungt före så tyckte jag att det räckte med den vanliga turen. Dessutom har jag en sämmre dag så jag vale att ta det lugnare.
Man ser att Gaija blir mer och mer tränad för drag.
Förut så tog hon gärna långa raster och ville gärna gå bredvid sparken i uppförsbackarna. Vilket jag naturligtvis tillät. Numera går hon alltid framför sparken. Och hon hjälper till att dra sparken upp för backarna. Jag går bakom och håller emot så hon får jobba lite. Farten blir också bara snabbare och snabbare. Hon springer krortare sträckor också med hög fart. det gjorde hon inte i början och skulle hon göra det så var det för att jag jagade på henne och det var nerförsbackar.
Hon lär sig snabbt och hon är väldigt duktig. Och dessutom så gillar hon att dra! Enda smolken i bägaren är att jag skulle egentligen behöva en släde för en draghund. Sparken går utmärkt att använda på vägarna. men som idag hade vi kunnat fortsätta vår tur i den mjukaren snön om vi hade haft bredare medar.
Här kommer en liten bildberätelse om vår dragiga dag.
Början på gammla skogsvägen... Inga skotrar här inte! Så skönt!
Fika hade vi med oss. Gaija fick ett sånt där tandstesgodis. Den är nyttig för både kropp och tänder. Min mat bestod av varm mjölkchoklad och nyttigt bröd med ost på. Jättegott!
Gaija spanar. Kan det vara en älg? Råddjur? Räv? Ren?
Lite mera span... Sparken står parkerad och redo för fortsatt färd.
Och iväg far vi! Jag hoppade av sparken för att få en bild då hon springer. Det slutade med att sparken vingalde iväg ner i en snödriva...
För mycket snö och för dåligt uppkört. Så vi vände. Det var tungt med sparken som det var....
Det tog alltså stopp här... Två kilometer från Timviken. Två kilometer från havet...
Snälla mamma får vi fortsätta!? Jag vill iväg! NU!
Den stora ensamma tallen. Vi har den som landmärke. När vi kör förbi den så har vi ca två kilometer kvar hem.
Vi har skoj.
Gaija vill gärna ha ngt i munnen när hon drar. Jag vet inte varför. Men hon släpper den inte. Jag däremot vill inte att har ngt i munnen för jag är orolig för hennes tänder.
Seså morsan. Var inte fånig nu. Nu far vi hem!
När vi kommer hem så masserar jag alltid Gaija och strechar henne. Jag tycker det är viktigt att få musklerna avslappnade och leder uttändja. Samt att få bort lite blodsocker ur musklerna och mjölksyra. Hon ÄLSKAR massagen! Gladare hund och mer förväntansfull hund finns inte när man kommer hem. Jag tror hon tycker att det är det bästa med att dra.
Just nu i skrivande stund så ligger hon bakom mig och sover gott. Livet är härligt!
Att träna in rutan.
Rutan är ett himmla kul moment tycker Gaija. En lekzon där man har en massa skoj!
igårkväll på träningen så körde jag igen att ha rutan som externbelöning. Det funkar utmärkt. Nu vet hon att rutan är belöning och att hon ska stå, ivärsta fall tar hon upp sin leksak, och vänta på mig. Funkar skitfint! Hon står mitt i rutan allt som oftast. Jag ahr provat på att dirigera henne också ich det funkar med. Men ibland vill hon sätta sig när jag viftar för mycket med händerna. Jag tror hon blir osäker då.
Jag fick mig ett par mycket glada skratt i går angående rutan. En kompis ville prova skyddsärmen på Gaija. gaija tycker att skyddsärm är skitkul! Tänk att få hoppa upp, morra, bita, skaka och vara våldsam med någon utana tt göra illa denne? Helhäftigt!
När hon fick ta ärmen så kom dom glada skratten. För gaija sprang inte omkring med ärmen och var mallig.... Näää.. hon sprang till rutan med den och var maillig och lycklig.
Så himmla skoj kan rutan vara! =O)
Nu börjar all ringrostighet vara borta. Det jag behöver träna på är att korrigera Gaijas sneda sättanden. Inte belöna dom... Fyyyy mig!
Hopp över hinder tränar vi på också. Och då att få ut henne en bit från hindret. vilket verkar var på gång att lyckas. efter några försök så börjar hon anan vad ajg vill. Jag lägger leksaken en bra bit från hindret, skickar hudnen över hindret och sen kommenderar jag henne att stanna och sätta sig. Precis som när jag började träna. Så nu springer hon fram till leksaken och ställer sig och sen sätter hon sig vänd mot mig. Så jag är på väg där att fixa det.
Gaija är smart och förstår rätt snabbt vad jag vill när jag vill lära in ngt nytt eller förändra hennes moment. Så himmla skoj hund att jobba med!
=O)
igårkväll på träningen så körde jag igen att ha rutan som externbelöning. Det funkar utmärkt. Nu vet hon att rutan är belöning och att hon ska stå, ivärsta fall tar hon upp sin leksak, och vänta på mig. Funkar skitfint! Hon står mitt i rutan allt som oftast. Jag ahr provat på att dirigera henne också ich det funkar med. Men ibland vill hon sätta sig när jag viftar för mycket med händerna. Jag tror hon blir osäker då.
Jag fick mig ett par mycket glada skratt i går angående rutan. En kompis ville prova skyddsärmen på Gaija. gaija tycker att skyddsärm är skitkul! Tänk att få hoppa upp, morra, bita, skaka och vara våldsam med någon utana tt göra illa denne? Helhäftigt!
När hon fick ta ärmen så kom dom glada skratten. För gaija sprang inte omkring med ärmen och var mallig.... Näää.. hon sprang till rutan med den och var maillig och lycklig.
Så himmla skoj kan rutan vara! =O)
Nu börjar all ringrostighet vara borta. Det jag behöver träna på är att korrigera Gaijas sneda sättanden. Inte belöna dom... Fyyyy mig!
Hopp över hinder tränar vi på också. Och då att få ut henne en bit från hindret. vilket verkar var på gång att lyckas. efter några försök så börjar hon anan vad ajg vill. Jag lägger leksaken en bra bit från hindret, skickar hudnen över hindret och sen kommenderar jag henne att stanna och sätta sig. Precis som när jag började träna. Så nu springer hon fram till leksaken och ställer sig och sen sätter hon sig vänd mot mig. Så jag är på väg där att fixa det.
Gaija är smart och förstår rätt snabbt vad jag vill när jag vill lära in ngt nytt eller förändra hennes moment. Så himmla skoj hund att jobba med!
=O)
Nya bilder och andra bilder...
Eftersom att det är så tråkigt att läsa bloggar utan bilder så ska jag kompensera det med lite nya dagsfärska bilder och andra bilder...
Tittut i skogen....
Solt...
stor....
klok....
och vacker!
Måste du fota mig heeela tiden matte? Kan vi inte leka nu?
Här har Gaija nyss lekt doktor. Nu har hon fått en tröstnapp i munnen. Myyysigt!
Ertappad glasstjuv! Han trodde det inte men det syns kring nosen att han tjuvätit från husses glass.
Booooring! Boring!!! Är man en klok schäfer så behöver man hjärngympa. Ingen som vill ta ett parti?
Tittut i skogen....
Solt...
stor....
klok....
och vacker!
Måste du fota mig heeela tiden matte? Kan vi inte leka nu?
Här har Gaija nyss lekt doktor. Nu har hon fått en tröstnapp i munnen. Myyysigt!
Ertappad glasstjuv! Han trodde det inte men det syns kring nosen att han tjuvätit från husses glass.
Booooring! Boring!!! Är man en klok schäfer så behöver man hjärngympa. Ingen som vill ta ett parti?
Vi har inte frysit inne...
Datorn hvererade ju lagmot före jul. Tack o lov så fick vi låna en dator av johan. en otroligt SNÄLL och bussig kompis1 Men han ville sälja den och såld blev den. Så nu har vi varit utan dator en tid. Så det har bara blivit snabba kollar här inne på lånade datorer. Men NU är datorn lagad och hel och går som en DRÖM! =O)
Gaija och jag tränar i ridhusen varje helg. Blir kanske nog så jobbigt både för mig och Gaija. Men vi har vilodagar och då är vi i form igen. Eller om jag ska vara älrig så är det jag som måste komma i form. Gaija har en naturlig form så att säga. ;O)
Fjärren går rätt bra. Så länge hon har en leksak bakom sig. Få se hur vi ska lösa det eller kanske bara vänta ut att hon måste ha en leksak bakom sig för att inte förflytta sig. Jag tror på att träna mer med leksak men variera mig med avstånden. Hon ska vara trygg där hon ligger trotts att ajg står långt bort. målet är att stå längre bort än tio meter. Sen tänkte ajg börja att ta bort lekaken varannan gång osv. när hon är säker på fjärren med långa avstånd. Som det är nu så är vi uppe i nästan tio meter och hon går rätt bra på enbart handtecken eller på rösten. eller båda. Jag varierar där också.
Hopp över hinder jobbar vi inte med just nu då vi inte har tillgång till ngt hinder. Att hoppa ute på stenhård och frusen mark är inte riktigt min grej... Men jag ska ta med mitt hemma snickrade hinder till nästa lördag.
Framförgåendet går rätt bra också. vi har precis börjat med det och då använder ajg mig av att ngn står och håller en leksak bakom ryggen. När hon stannar så kastar människan leksaken till henne. hon får inte gå fram. Jag ska också ha hunnit komma fram till henne och ge berömm. Det varkar då funka bra och hon stretar inte när vi jobbar så. Kommandot börjar komma på plats ialla fall.
Inkallning med ställande går ibland och ibland inte? Vissa dagar är det som om hon aldrig gjort annat. stannar utan att jag ens behöver göra ngt handtecken. Andra dagar så fortsätter hon fast att jag till och med låtsaskastar hennes leksak... Konstiga jycke...
Jag varierar detta med att verkligen kasta leksaken till henne. Men det lyckas ändå inte alltid. Någonstans är jag otydlig och gaija är osäker... Vi får se om jag kommer på ngt sätt att lösa det hela på.
Jag kanske gör som jag gjorde härmom natten. drömmer om lösning på problem. verkar vara en speciallite jag har.
Som rutan tex.
Kom på en natt att ajg använder rutan som extern belöning. Så jag ahr testat det. Gaija vet numera vad rutan är, att den är ROLIG och att man ska stå inne i den.
Det hela funkade på ett enda träningspass i ridhuset1 Wow säger jag bara... Så enkelt... Och tänk om hunden upplever rutan som en belöning på tävlingar?
Jag tycker överhuvud taget att all inlärning ska vara rolig. Hunden ska tycka att det är roligt att jobba tillsammans med mig. Vi är ett team Gaija och jag....
Sen när hunden lärt sig kan man ställa krav (det har Mia lärt mig) ;O)
Apporteringen går också hyffsat. Hon gör det hon ska och kommer snällt med apporten. Det enda är att hon ibland har lite låg fart tillbaka. emn det kan man nog också fixa. på ngt sätt. Kanske med en ruta som extern belöning kanske? Hehe...
Nåja. vi jobbar på på det mentala planet och lika så med det fysiska.
Gaija drar spark några gånger i veckan: Ajg ahr också fått min man att förstå att han itne kan vara ute med henne i 20 minuter. jag upptäckte nämligen att han fuskar... Han är ute och går korta sträckor bara.... så nu har jag visat honom på ett mycket snällt och finkännsligt sätt var ahn sak gå med hudnen och hur han ska gå. Och se där... Både han och hudnen mår bra av dom promenaderna. han går till och med FRIVILLIGT ut med hudnen på stigarna i skogen. Han tycker om det!
Så det är inte bara hunden jag kan lära sitta.
Gaija och jag tränar i ridhusen varje helg. Blir kanske nog så jobbigt både för mig och Gaija. Men vi har vilodagar och då är vi i form igen. Eller om jag ska vara älrig så är det jag som måste komma i form. Gaija har en naturlig form så att säga. ;O)
Fjärren går rätt bra. Så länge hon har en leksak bakom sig. Få se hur vi ska lösa det eller kanske bara vänta ut att hon måste ha en leksak bakom sig för att inte förflytta sig. Jag tror på att träna mer med leksak men variera mig med avstånden. Hon ska vara trygg där hon ligger trotts att ajg står långt bort. målet är att stå längre bort än tio meter. Sen tänkte ajg börja att ta bort lekaken varannan gång osv. när hon är säker på fjärren med långa avstånd. Som det är nu så är vi uppe i nästan tio meter och hon går rätt bra på enbart handtecken eller på rösten. eller båda. Jag varierar där också.
Hopp över hinder jobbar vi inte med just nu då vi inte har tillgång till ngt hinder. Att hoppa ute på stenhård och frusen mark är inte riktigt min grej... Men jag ska ta med mitt hemma snickrade hinder till nästa lördag.
Framförgåendet går rätt bra också. vi har precis börjat med det och då använder ajg mig av att ngn står och håller en leksak bakom ryggen. När hon stannar så kastar människan leksaken till henne. hon får inte gå fram. Jag ska också ha hunnit komma fram till henne och ge berömm. Det varkar då funka bra och hon stretar inte när vi jobbar så. Kommandot börjar komma på plats ialla fall.
Inkallning med ställande går ibland och ibland inte? Vissa dagar är det som om hon aldrig gjort annat. stannar utan att jag ens behöver göra ngt handtecken. Andra dagar så fortsätter hon fast att jag till och med låtsaskastar hennes leksak... Konstiga jycke...
Jag varierar detta med att verkligen kasta leksaken till henne. Men det lyckas ändå inte alltid. Någonstans är jag otydlig och gaija är osäker... Vi får se om jag kommer på ngt sätt att lösa det hela på.
Jag kanske gör som jag gjorde härmom natten. drömmer om lösning på problem. verkar vara en speciallite jag har.
Som rutan tex.
Kom på en natt att ajg använder rutan som extern belöning. Så jag ahr testat det. Gaija vet numera vad rutan är, att den är ROLIG och att man ska stå inne i den.
Det hela funkade på ett enda träningspass i ridhuset1 Wow säger jag bara... Så enkelt... Och tänk om hunden upplever rutan som en belöning på tävlingar?
Jag tycker överhuvud taget att all inlärning ska vara rolig. Hunden ska tycka att det är roligt att jobba tillsammans med mig. Vi är ett team Gaija och jag....
Sen när hunden lärt sig kan man ställa krav (det har Mia lärt mig) ;O)
Apporteringen går också hyffsat. Hon gör det hon ska och kommer snällt med apporten. Det enda är att hon ibland har lite låg fart tillbaka. emn det kan man nog också fixa. på ngt sätt. Kanske med en ruta som extern belöning kanske? Hehe...
Nåja. vi jobbar på på det mentala planet och lika så med det fysiska.
Gaija drar spark några gånger i veckan: Ajg ahr också fått min man att förstå att han itne kan vara ute med henne i 20 minuter. jag upptäckte nämligen att han fuskar... Han är ute och går korta sträckor bara.... så nu har jag visat honom på ett mycket snällt och finkännsligt sätt var ahn sak gå med hudnen och hur han ska gå. Och se där... Både han och hudnen mår bra av dom promenaderna. han går till och med FRIVILLIGT ut med hudnen på stigarna i skogen. Han tycker om det!
Så det är inte bara hunden jag kan lära sitta.
Ridhusträningen har börjat!
Oj så kul! Vi är ett gäng som hyrt ett ridhus. Så nu kan vi äntligen träna på allvar! Det känns som evigheter sedan jag tränade sist. och då har det gått bara en månad drygt sedan vi tävlade sista gången. Nu under julen har det blivit väldigt lite lydnad. Men det ska vi ta igen nu!
Julgrisen (Gaija) har krympt ihop och blivit riktigt smal! Jag vet itne hur det gick till men hon förlorade två kilo..Och jag fick dom! Så nu måste jagockså börja springa framför sparken...
Just nu mår jag riktigt dåligt i kroppen. Äter en hel del starka värktabletter som gör mig lummig i huvudet och hemskt trött. både i kropp och själ. Jag kan inte sova ordentligt heller. Så nu har ajg fått ännu mera tabletter! Jippi! Eller nåt sånt... Så i morgon börjar jag med antideppresivt. Det ska göra att jag sover bättre och minska värken är det tänkt. Jag hoppas verkligen att det hjälper. För jag måste och VILL komma igång med mitt liv! Just nu står jag och stampar på samma ställe känns det som. Inget funkar och försöker jag med att röra mig mer så åker jag på muskleinflammationer. Som det där med att Gaija drar sparken. Hopplöst. Jag fick muskelinflammation kring armbågarna. Så just nu står på min önskelista en ordentlig dragsläde för en hund!
Om någon läser det här och har en sådan till salu så säg till! Jag behöver en sådan!
I går när vi tränade i ridhuset så körde jag igenom Gaija lite med lkl1 moment samt inkallning med ställande, rutan coh fjärrdirigering. Kvällens träningspass ska jag bjuda på hopp över hinder. Samt rutan igen då och fjärren. Fjärren börjar sitta rätt bra. Men ajg har itne ökat avståndet ännu utan hon sitter/ligger ca tre meter fån mig. Jag vill få in läggandet och sättandet perfekt först innan ajg ökar avståndet och dragningskraften till mig.
Jag lägger också hennes favvogrej bakom henne för att hon inte ska komma frammåt. Ett tag ahde jag problem med det men nu när den ligger bakom henne så går det utmärkt. belöning bakåt alltså. Senare tar ajg bort snörbollen och kastar denbakom henne. Men det gör jag efter jag ökat avståndet till tio meter...
Rutan tränar jag in som så att jag leker med henne inne i rutan och säger "rutan" flera gånger. Sen lämmnar jag snörbollen i rutan, går ut ur den med hunden och sätter henne på ca fem meters avstånd. Sedan visar jag henne rutan och säger kommandot. Hon springer in och så fort hon ska ta snörbollen så kommenderar jag "stanna" Där står hon tills jag kommer in och vi leker inne i den skojjiga rutan igen. Sen kan jag variera mig med att ömsom kasta in eller gå in med snörbollen i rutan när hon springer in där. Alltså efter jag gett kommandot rutan.
det hela verkar funka. Rutan är ju ngt helt nytt för mig och ajg tyckte det här sättet var ett roligt sätt att lära in rutan på.
Att jobba med godis som belöning har vi helt slutat med. Godis är mat och det ska ätas i matskålen. Snörbollen däremot är livets höjdare! Får gaija välja mellan godis och snörbollen så tar hon ALLTID snörbollen först! Och godiset skiter hon i. Så varför mata en såt liten julegris i onödan?
Inkallande med ställande går rätt bra. ännu så länge kör vi korta sträckor. emn jag ökar avståndet ioalla fall. Kortare och liiite längre sträckor. det funkar också fint. Jag använder bollen i ett stopp/kast rörelse och hon tvärstannar alltid. Så långt har vi kommti där nu ialla fall. Jag lägger också in vanliga inkallningar emellanåt för att behålla farten.
Apportering har vi också kört och hon kan apporteringen mycket bra. det enda är att hon gärna vill tugga lite. Men om jag påminner henne att "hållfast" så slutar tugget. Få se om vi kan jobba bort det också.
Så nu är dom lata dagarna förbi. Få se om vi kan anmäla oss till tävlingen i slutet av februari. Det beror på hur klara vi blir med momenten. Ska bli skoj att få tävla i lydnasklass två nu också. =O)
Julgrisen (Gaija) har krympt ihop och blivit riktigt smal! Jag vet itne hur det gick till men hon förlorade två kilo..Och jag fick dom! Så nu måste jagockså börja springa framför sparken...
Just nu mår jag riktigt dåligt i kroppen. Äter en hel del starka värktabletter som gör mig lummig i huvudet och hemskt trött. både i kropp och själ. Jag kan inte sova ordentligt heller. Så nu har ajg fått ännu mera tabletter! Jippi! Eller nåt sånt... Så i morgon börjar jag med antideppresivt. Det ska göra att jag sover bättre och minska värken är det tänkt. Jag hoppas verkligen att det hjälper. För jag måste och VILL komma igång med mitt liv! Just nu står jag och stampar på samma ställe känns det som. Inget funkar och försöker jag med att röra mig mer så åker jag på muskleinflammationer. Som det där med att Gaija drar sparken. Hopplöst. Jag fick muskelinflammation kring armbågarna. Så just nu står på min önskelista en ordentlig dragsläde för en hund!
Om någon läser det här och har en sådan till salu så säg till! Jag behöver en sådan!
I går när vi tränade i ridhuset så körde jag igenom Gaija lite med lkl1 moment samt inkallning med ställande, rutan coh fjärrdirigering. Kvällens träningspass ska jag bjuda på hopp över hinder. Samt rutan igen då och fjärren. Fjärren börjar sitta rätt bra. Men ajg har itne ökat avståndet ännu utan hon sitter/ligger ca tre meter fån mig. Jag vill få in läggandet och sättandet perfekt först innan ajg ökar avståndet och dragningskraften till mig.
Jag lägger också hennes favvogrej bakom henne för att hon inte ska komma frammåt. Ett tag ahde jag problem med det men nu när den ligger bakom henne så går det utmärkt. belöning bakåt alltså. Senare tar ajg bort snörbollen och kastar denbakom henne. Men det gör jag efter jag ökat avståndet till tio meter...
Rutan tränar jag in som så att jag leker med henne inne i rutan och säger "rutan" flera gånger. Sen lämmnar jag snörbollen i rutan, går ut ur den med hunden och sätter henne på ca fem meters avstånd. Sedan visar jag henne rutan och säger kommandot. Hon springer in och så fort hon ska ta snörbollen så kommenderar jag "stanna" Där står hon tills jag kommer in och vi leker inne i den skojjiga rutan igen. Sen kan jag variera mig med att ömsom kasta in eller gå in med snörbollen i rutan när hon springer in där. Alltså efter jag gett kommandot rutan.
det hela verkar funka. Rutan är ju ngt helt nytt för mig och ajg tyckte det här sättet var ett roligt sätt att lära in rutan på.
Att jobba med godis som belöning har vi helt slutat med. Godis är mat och det ska ätas i matskålen. Snörbollen däremot är livets höjdare! Får gaija välja mellan godis och snörbollen så tar hon ALLTID snörbollen först! Och godiset skiter hon i. Så varför mata en såt liten julegris i onödan?
Inkallande med ställande går rätt bra. ännu så länge kör vi korta sträckor. emn jag ökar avståndet ioalla fall. Kortare och liiite längre sträckor. det funkar också fint. Jag använder bollen i ett stopp/kast rörelse och hon tvärstannar alltid. Så långt har vi kommti där nu ialla fall. Jag lägger också in vanliga inkallningar emellanåt för att behålla farten.
Apportering har vi också kört och hon kan apporteringen mycket bra. det enda är att hon gärna vill tugga lite. Men om jag påminner henne att "hållfast" så slutar tugget. Få se om vi kan jobba bort det också.
Så nu är dom lata dagarna förbi. Få se om vi kan anmäla oss till tävlingen i slutet av februari. Det beror på hur klara vi blir med momenten. Ska bli skoj att få tävla i lydnasklass två nu också. =O)
Drag på Pitholm!
Idag ahr vi gått en mil... Ute i skogen! Sen så har Amanda fått prova tolka bakom Gaija på slalomskidor. Hon är liten och lätt som en fjäder. Det tyckte Gaija med. Oj så hon sprang! Så nu har vi tränat lite kommando när hon drar.
Rex har fått hänge med också. Han stortrivdes i skogen. Men nu i kväll då det blev drag var hon nog mera i vägen. Han ville också vara med och dra.
Gaija är lite rädd för rex. Eller var.... Numera är dom bästisar och har jätteskoj ihop!
Rex ville också vara med...
Härligt att få sträcka ut!
Full fart!
Gaija stormtrivdes med att få dra Amanda. Spännande var nog rätta ordet! Gaija gillar spänning!
Svårt att få på bild... Men kul hade Amanda!
Rex och Gaija. Goa vänner numer...
Rex har fått hänge med också. Han stortrivdes i skogen. Men nu i kväll då det blev drag var hon nog mera i vägen. Han ville också vara med och dra.
Gaija är lite rädd för rex. Eller var.... Numera är dom bästisar och har jätteskoj ihop!
Rex ville också vara med...
Härligt att få sträcka ut!
Full fart!
Gaija stormtrivdes med att få dra Amanda. Spännande var nog rätta ordet! Gaija gillar spänning!
Svårt att få på bild... Men kul hade Amanda!
Rex och Gaija. Goa vänner numer...
Trrrrrrrååååkigt!
Det tycker ialla fall Gaija. Snö har fallit ner och hon vill vara ute och busa. så vi la ett spår i dag i skogen. Det blev nästn fyra timmar gammalt. Sen gick vi spåret. Första tio metrarna började hon slå lite.. Men sen så var det raka spåret och alla apporter (fem st) hittades. på rekordtid! Hon hade sådan fart att ajg med min envisa förkylning orkade inte hänge med. Jag fick säga åt henne att sakta ner. Flera gånger!
Spåret betsod av omväxlande skogsterräng med snö, ris, högt ris, skogstigar där folk hade gått och en bäck att korsa (jag fick nästan gå i spagat! stackars mig!) samt ett helt färskt råddjursspår. vi skrämde den på flykt när vi kom till upptaget. Nåja. Gaija bryr sig inte om vilt.
Förmodligen är hon så van dom att hon inte bryr sig längre. För jag bryr mig ju inte om dom. eller jag ser dom inte. ;O)
Så spåret som dåhade en skogstig som var upptrampad av folk gick bra. Funkade ju kanon som ett avledningsspår. Hon brydde sig itne om avledningsspåret utan fortsatte bara på mitt spår. Sen kom vi då till bäcken. Jag hade gått en bit bredvid och sen hoppat över (spagatserat mig). Gaija fattade DIREKT vad hon skulle göra!
Apporterna då.. Alla hittades. Men enligt Gaija så ska hon FORTFARANDE ta dom i munnen och snabbt spåra vidare. Jag vill att hon kommer med den till mig. Huva! hon bara drar i väg. Så vi jobbade lite med det också. Så fick jag hämta andan emellanåt.
När vi var klara med spåret så började Gaija leta ett nytt spår att få spåra. Jösses.. Hon är omättlig den hunden!
Nu är hon uppförsäkrad också. 12 papp! Jösses vad några förstapriser i lkl1 kan göra.
Och så blev jag utmanad av Lie och grabbarna... Så jag tar utmaningen som en rejäl kvinna ska göra! Här kommer den!
Vad gjorde du 2006 som du aldrig gjort förut?
Vann flera förstapris med gaija. Samt fick ett Lp1 och två klassvinster... Har aldrig gjort så många braiga tälingar på ett år. =O)
Vilka länder besökte du?
Norge. Såg en massa krigsminnen där och fick underbara bilder på ett soligt och vackert land! =O)
Vilket datum från 2006 kommer du minnas, och varför?
Den andra november. Den dagen då Lona, min andra själsliga hälft försvann för alltid. Jag saknar henne oerhört samtidigt som jag är lättad att hon slipper ifrån allt jobbigt. men ofta tänker jag på hur jag ska klara mig utanhenne. Tur jag har Gaija. världens bästaste Gaija!=O)
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2006?
Ingen låt alls. Jag ahr inte fastnat för ngn alls i år. Konstigt nog.
Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag åt tårta. =O) Och öppnade presenter. =O)
Vad hade gjort ditt år mycket mer njutbart?
Ett MH åt Gaija. Och en mindre sur granne. =O)
Hur höll du dig från att bli galen?
Jag pussade Gaija och Lona och Garp och Fyllkatten och barnen och min man och min mamma.
Vem var den bästa nya personen du träffade?
Ellis. en medsyster och garps nya mamma. =O)
Uppnådde du det du tänkt dig under 2006?
Japp. Fick LP 1 på aija, och fick fina resultat på tävlingarna. samt att vi åkte båt och gav Lona en fin sista tid med båt och bad. sånt tröstar. Det enda jag inte uppnädde var detta förbenade MH: =O(
Förhoppningar om 2007?
MH!!!!! Samt att börja tävla i Apellen och i tvåan. Och få träna med Gaija och vara glad och ha roligt med henne. =O) Vilket inte är så svårt förståss... ;O)