Vi har bara slappat...
Hela veckan här har vi haft härliga promenader jag och Gaija. Vi har varit till apoteket två dagar i följd och då fick jag chansen att träna platsliggning i skarpt läge. Jag band fast henne på ett ställe där hon inte skulle vara i vägen för folk samtidigt som jag hade bra uppsikt över henne. Allt har gått fingemang! =O)
Sen tävlingen så har vi tagit det lungt med lydnaden. Jag känner att det blev lite mycket och jag tror kallt också på att Gaija tyckte det. Men det är sånt vi ska lära oss av. Nu vet vi.
Jag har anmält mig till några tävlingar framöver så vi får väl se hur det går. =O) Ett LP2 diplom vill jag nog ha nu när vi har ett LP1 diplom...
Jag ska börja med lite nya moment nu medans vi filar på dom som vi redan kan och dom som behöver filas på. På så sätt så blir det inte slenterian i träningen. Vilket är viktigt för mig och Gaija. Vi behöver SPÄNNING i vårt liv. Är ngt tråkigt så får det vara!
Så på inlärningsbiten så står:
Framförgående
Hopp apport
Kryp
Fjärren med stå
Och på nötningsbiten så kommer vi att träna på:
Rutan (öka hennes säkerhet till rutan)
inkallning med ställande (inkallning med ställande och läggande kan hon redan kontigt nog. Det är ställandet jag har problem med)
Fjärren. (öka tiden för sitt och ligg. Hon vill så hemskt gämra lägga sig så fort som möjligt just nu)
Apport (hon behöver en del träning där också. Hon känns lite osäker ännu)
Fria följet (hon tränger en del. det ska ajg ändra på)
Sen fortsätter vi underhålla alla andra kunskaper också. Det börjar bli en del. Men ännu mer ska hon kunna!
22.00
Har nyss kommit hem. Var och hämtade ut Gaijas Lydnadsprovsdiplom för LK1. Så nu kan vi skryta med ett sådan också. Jag måste nog rensa i bokhyllan och göra en egen hylla åt Gaija. Det brörjar blir lite grejjer. ;O)
Sen tävlingen så har vi tagit det lungt med lydnaden. Jag känner att det blev lite mycket och jag tror kallt också på att Gaija tyckte det. Men det är sånt vi ska lära oss av. Nu vet vi.
Jag har anmält mig till några tävlingar framöver så vi får väl se hur det går. =O) Ett LP2 diplom vill jag nog ha nu när vi har ett LP1 diplom...
Jag ska börja med lite nya moment nu medans vi filar på dom som vi redan kan och dom som behöver filas på. På så sätt så blir det inte slenterian i träningen. Vilket är viktigt för mig och Gaija. Vi behöver SPÄNNING i vårt liv. Är ngt tråkigt så får det vara!
Så på inlärningsbiten så står:
Framförgående
Hopp apport
Kryp
Fjärren med stå
Och på nötningsbiten så kommer vi att träna på:
Rutan (öka hennes säkerhet till rutan)
inkallning med ställande (inkallning med ställande och läggande kan hon redan kontigt nog. Det är ställandet jag har problem med)
Fjärren. (öka tiden för sitt och ligg. Hon vill så hemskt gämra lägga sig så fort som möjligt just nu)
Apport (hon behöver en del träning där också. Hon känns lite osäker ännu)
Fria följet (hon tränger en del. det ska ajg ändra på)
Sen fortsätter vi underhålla alla andra kunskaper också. Det börjar bli en del. Men ännu mer ska hon kunna!
22.00
Har nyss kommit hem. Var och hämtade ut Gaijas Lydnadsprovsdiplom för LK1. Så nu kan vi skryta med ett sådan också. Jag måste nog rensa i bokhyllan och göra en egen hylla åt Gaija. Det brörjar blir lite grejjer. ;O)
Tävlingsdebut i Lkl2.
I dag var alltså den stora dagen. Gaija verkade vara precis så glad och pigg som hon brukar. Klockan tio var vi ute på bruks och jag gick en prommis med henne efter det att vi anmält oss. Sen körde vi igenom några moment och vid elva fick hon hoppa in i bilen.
Sen skulle jag hämta min lilltjej vid tolv efter uppropet. När jag kom till bilen så låg hon så bekvämt och skönt. Jag fick rent av be henne hoppa ut ur bilen. Men just då tänkte jag inte på det. Hon brukar ju vara svår att hålla kvar i bilen.
Så jag drog igång min tjej och rastade henne. Det blev en hel del luktande också... Då började jag ana mossor i ugglen. ;O)
Sen gick vi ut på platsliggningen. Jag la min tjej och hon låg där så snällt under hela platsliggningen. Min duktiga tjej! =O) Två hundar bredvid henne reste sig och det blev lite rörigt fick jag höra sen. Men hon brydde sig knappt. =O)
Eftersom att ajg fick startnummer 12 av 13 startande så la jag henne i bilenigen. Och sen kom den lååånga väntan! När det närmade sig vårantur tog jag ut Gaija och vi körde igenom rutan och apporteringen samt att jag busade lite med henne. Allt gick klockrent tills vi testade fjärren... Då ville hon inte resa dig. Hon hade bråttom att lägga sig också.
Hon verkade så trött så... Hmmm...
Väl ute på tävlingsplanen så kändes hon rätt pigg på fria följet. Men hon ville gänra tränga lite i vänstersvängarna. Platsläggandet blev lite segt och hon NOSADE! *grrr* Sånt brukar hon aldrig göra?
Inkallningen började med trav, snabbt ställande och sedan hade hon bråttom till mig.
Rutan shabblade jag till det. Hon sprang på sidan om rutan och hade jag gett henne kommandot rutan igen så hade honvarit inne i den. även där nosade hon. Men ajg min dömmerjöns sa stanna när hon bara hade en fot i rutan!? Vaaa?? Jag hade inte tänkt säga stanna utan rutan.. Hade jag gjort det så hade hon med all säkerhet gått in i rutan och jag hade sluppit nollan... Jaja Mitt fel!
Apporteringen gick rätt bra. Men hon stannade när hon tog upp apporten och jag var tvungen att kalla in henne. Och sen höll hon då aldrig på att sätta sig. Hon var jätteseg!
Fritt hopp över hinder funkade SKITBRA! Men det vet jag. hon bara älskar det momentet! Fjärrdirigeringen var hopplös. Precis som när vi tränat. hon ville inte sitta utan ligga. Och hon la sig ner innan jag hann komendera.
Så det var vår tävlingsdag i stort sett. Gaija ska löa när som helst. Det upptäckte jag då alla hanar var så väldigt intresserade av hennes rumpa. Vart än det var ngn hane så vände dom sig om efter henne. Så nu är det bara att invänta löpet. OCh det förklarar också kanske varför hon var lite down i dag.
Alla hundar på tävlingen var lite låga tycker jag. Ingen fick ett förstapris utan vi var tre som fick andrapris. så ngt var ju lurt. En orolig tävling. med oroliga hundar på platsliggningen. Det var också tre st som bröt. Bättre lycka nästa gång!
Men jag måste då säga att hon gjorde sitt bästa. Gaija är en duktig tjej. =O) Hade vi fixat rutan så hade jag tagit förstapris. Men jag är nog nöjd som det är. Vi vet nu vad vi ska jobba med och nästa tävling är vi ännu bättre! =O)
Här kommer resultaten:
Platsliggande 10
Fritt följ 8.5
Platsläggande 8
Inkallande med ställande 8
Sändande med ställande 0
Apportering 7
Fritt hopp över hinder 10
Fjärrdirigering 5
Helhetsintryck 7
Börjar hon nu löpa innom kort så kan vi vara med på Apriltävlingen med. =O) Och då är ju MH:et säkrat också. =O)
Det blev en vilodag...
Idag blev det en vilodag. Har för ont för att kunna göra ngt vettigt. Men sånt är livet. Bättre att vila och orka i helgen än att ta ut sig helt innan tävlingen.
Så här tänkte jag: Fredag. Momentträning samt att jag går igenom hela programmet.
Och så här blev det: Jag och Johan for ut till bruks och jag körde igenom rutan. några gånger. Sen for vi till Gunillas hundshopp och jag köpte en plastapport.
Jag tänkte att hon kanske lär sig att inte tugga p apporten. Och sen var det ju en helt annan funktion också med apporten. Den FLYTER! Jätteskoj! =O) Då kan ajg träna apportering i vattenockså. häftigt värre blir det till sommaren!
Sen skjutsade snälla Johan mig hem och jag la mig och vilade. Egentligen så hade ajg behövt ta hand om tvätten, disken och städa upp här lite då det blir kalas här i morgon på lördag. Men det sket sig.
Gaija ligger och jäser och tar det lungt i dag istället. Vilket jag tycker hon är välförtjänt av. Vi kör igenom allt i morgon i ridhuset i stället.
Just det.... =O) Gaija håller på att få en drös med syskon nu. Spännande värre! Lycka till lilla Lana! =O)
Så här tänkte jag: Fredag. Momentträning samt att jag går igenom hela programmet.
Och så här blev det: Jag och Johan for ut till bruks och jag körde igenom rutan. några gånger. Sen for vi till Gunillas hundshopp och jag köpte en plastapport.
Jag tänkte att hon kanske lär sig att inte tugga p apporten. Och sen var det ju en helt annan funktion också med apporten. Den FLYTER! Jätteskoj! =O) Då kan ajg träna apportering i vattenockså. häftigt värre blir det till sommaren!
Sen skjutsade snälla Johan mig hem och jag la mig och vilade. Egentligen så hade ajg behövt ta hand om tvätten, disken och städa upp här lite då det blir kalas här i morgon på lördag. Men det sket sig.
Gaija ligger och jäser och tar det lungt i dag istället. Vilket jag tycker hon är välförtjänt av. Vi kör igenom allt i morgon i ridhuset i stället.
Just det.... =O) Gaija håller på att få en drös med syskon nu. Spännande värre! Lycka till lilla Lana! =O)
Tävlingsträning igen! =O)
I kväll bestämde vi att träna lite mer tävlingsmässigt igen. =O) Det är så himmla bra att göra så! För själv blir jag folkuserad på vad vi ska göra och jag lär mig momenten bättre. Och gaija bjuder verkligen på sig själv och ger allt hon har!
Det ska verkligen bli spännande att se vad som händer på tävlingen. Jag uppfattade att hon vet när det är tävling och verkligen försöker göra sitt bästa på dom sista tävlingarna.
Nåja. till träningen:
Så här tänkte jag: Torsdag. Momentträning. De moment som inte gick så bra i onsdags ska tränas på.
Så här blev det: Träningstävling.
Platsliggning. Gaija ligger lungt ner med huvudet på marken och fokuserad mot dit jag gått och gömt mig. hon bryr sig inte om vad som händer runt omkring. WOW!!!
Fria följet: Glad, pigg och fokuserad. Ibland tappar hon lite av koncentrationen men det är lätt att få henne koncentrerad igen. Hon vill till på att tränga lite men jag jobbar med belöning utåt åt sidan och har bollen i vänster ficka. Då funkar hon fint. vi fortsätter jobba på det. Hon hänger med väldigt bra i helomvändningarna och i svängarna. Däremot vill hon sätta sig lite snett. Men med bara en blick får jag henne rätt. Det vill jag arbeta bort.
Läggande under gång: Finns inget att anmärka på. Hon lägger sig snabbt och ligger säkert kvar.
Inkallning med ställande. Ikväll visade hon vad hon går för lilltjejen! =O) Jag kommenderade henne bestämt att stanna och det blev tvärstopp! Precis framför första konen. Dröminkallningen kan jag lova! Gör hon så här på tävlingen så har jag inget att gråta över. Fast gråta behöver ajg aldrig göra när det gäller Gaija!=O)
Sändande med ställande: Min lilla tjej som verkligen funderar på vad dessa koner är till för och vad dom ahr för betydelse och varör det är så himmla underbart med att stå på ett ställe? Hon travade beslutsamt in i rutan i kväll. Och ställde sig tryggt och fint mitt i rutan. Ngt hon ALDRIG gjort! Hoppas, hoppas att hon fortsätter nu med det! Att hon fattat poängen med alla dessa koner.
Apportering: Min beslutsamma dam har bestämt sig för att icke massakera apporter mer. Utan hämta dom lungt och sansat. Och utan minsta möjliga tuggande också. Farten kan vara högre men precisionen är inget att gnälla över och det värdesätter jag! När den sitter helt då drar jag upp farten också. En sak i taget.
Hopp, sitt hopp: Ojojoj.. att det är så roligt att hoppa? Ju mer desto bättre och inte behöver man lyssna på kommandona heller. Utan hoppa över, sätta sig snabbt och hoppa igen. Om Gaija får bestämma. Men så ska det inte gå till. Vi tog om det hela en gång till och då blev det som jag ville. Snyggt och prydligt!
Fjärrdirigering: Där tror ajg att hon var lite ofokuserad. Hon har itne fått träna på fjärren på ett tag då ajg har tyckt att det sitter. så nu såg hon helt tom ut i blicken när ajg sa sitt. Sen kom hon på sig. Och då var det gammla vanliga gaija. Så vi kommer att köra lite fjärr nu också. Så hon inte glömmer...
Över huvud taget så var ajg väldigt nöjd över kvällens arrangemang. Jag fick agera tävlingsledare cokså vilket är bra för mig. Då lär jag mig momenten och hur allt ska gå till.
I more så gjorde ajg en målbild av tävlingen. Och ajg tror att det hjälper mycket. Bara det att jag blir säker vad som ska göras och hur det ska utföras. Det hjälper mig att bli trygg med mig själv och det hjälper i förlängningen också gaija. Jag blir inte vimsig och jag behöver bara ha koll på vad Gaija ska göra med mig.
Nu längtar jag bara till tävlingen! Tiden och dagarna går sååå sakta!
I morgon är det lite momentträning som står på dagens lista. Sen ska jag bara ta det lungt med gaija. Insåg idag att vår sista sparktur har varit för i år troligt vis. Om det inte kommer mer snö. För nu går det itne att spakra mer... sorgligt. Men jag får hänta hem cykeln nu så vi kan ta oss härliga cykelturer istället! =O)
Det ska verkligen bli spännande att se vad som händer på tävlingen. Jag uppfattade att hon vet när det är tävling och verkligen försöker göra sitt bästa på dom sista tävlingarna.
Nåja. till träningen:
Så här tänkte jag: Torsdag. Momentträning. De moment som inte gick så bra i onsdags ska tränas på.
Så här blev det: Träningstävling.
Platsliggning. Gaija ligger lungt ner med huvudet på marken och fokuserad mot dit jag gått och gömt mig. hon bryr sig inte om vad som händer runt omkring. WOW!!!
Fria följet: Glad, pigg och fokuserad. Ibland tappar hon lite av koncentrationen men det är lätt att få henne koncentrerad igen. Hon vill till på att tränga lite men jag jobbar med belöning utåt åt sidan och har bollen i vänster ficka. Då funkar hon fint. vi fortsätter jobba på det. Hon hänger med väldigt bra i helomvändningarna och i svängarna. Däremot vill hon sätta sig lite snett. Men med bara en blick får jag henne rätt. Det vill jag arbeta bort.
Läggande under gång: Finns inget att anmärka på. Hon lägger sig snabbt och ligger säkert kvar.
Inkallning med ställande. Ikväll visade hon vad hon går för lilltjejen! =O) Jag kommenderade henne bestämt att stanna och det blev tvärstopp! Precis framför första konen. Dröminkallningen kan jag lova! Gör hon så här på tävlingen så har jag inget att gråta över. Fast gråta behöver ajg aldrig göra när det gäller Gaija!=O)
Sändande med ställande: Min lilla tjej som verkligen funderar på vad dessa koner är till för och vad dom ahr för betydelse och varör det är så himmla underbart med att stå på ett ställe? Hon travade beslutsamt in i rutan i kväll. Och ställde sig tryggt och fint mitt i rutan. Ngt hon ALDRIG gjort! Hoppas, hoppas att hon fortsätter nu med det! Att hon fattat poängen med alla dessa koner.
Apportering: Min beslutsamma dam har bestämt sig för att icke massakera apporter mer. Utan hämta dom lungt och sansat. Och utan minsta möjliga tuggande också. Farten kan vara högre men precisionen är inget att gnälla över och det värdesätter jag! När den sitter helt då drar jag upp farten också. En sak i taget.
Hopp, sitt hopp: Ojojoj.. att det är så roligt att hoppa? Ju mer desto bättre och inte behöver man lyssna på kommandona heller. Utan hoppa över, sätta sig snabbt och hoppa igen. Om Gaija får bestämma. Men så ska det inte gå till. Vi tog om det hela en gång till och då blev det som jag ville. Snyggt och prydligt!
Fjärrdirigering: Där tror ajg att hon var lite ofokuserad. Hon har itne fått träna på fjärren på ett tag då ajg har tyckt att det sitter. så nu såg hon helt tom ut i blicken när ajg sa sitt. Sen kom hon på sig. Och då var det gammla vanliga gaija. Så vi kommer att köra lite fjärr nu också. Så hon inte glömmer...
Över huvud taget så var ajg väldigt nöjd över kvällens arrangemang. Jag fick agera tävlingsledare cokså vilket är bra för mig. Då lär jag mig momenten och hur allt ska gå till.
I more så gjorde ajg en målbild av tävlingen. Och ajg tror att det hjälper mycket. Bara det att jag blir säker vad som ska göras och hur det ska utföras. Det hjälper mig att bli trygg med mig själv och det hjälper i förlängningen också gaija. Jag blir inte vimsig och jag behöver bara ha koll på vad Gaija ska göra med mig.
Nu längtar jag bara till tävlingen! Tiden och dagarna går sååå sakta!
I morgon är det lite momentträning som står på dagens lista. Sen ska jag bara ta det lungt med gaija. Insåg idag att vår sista sparktur har varit för i år troligt vis. Om det inte kommer mer snö. För nu går det itne att spakra mer... sorgligt. Men jag får hänta hem cykeln nu så vi kan ta oss härliga cykelturer istället! =O)
Vi jobbar på...
Så här tänkte jag: Onsdag. Träning ute på bruks. Vi tränar tävlingsmässigt igen. Lite momentträning också. Och rutan så klart!
Och så här blev det: Vi körde igenom de moment som vi kände oss osäkra på. En platsliggning gjorde vi också. Funkade kanon! gaija ligger där hon ligger även med störning bakom. Och en orolig hund på sidan om. Jag är otroligt glad över att ha lärt in hakan i backen. Det har gett jättefint resultat!
Inkallning med ställande: Funkar hyffsat förutsatt att jag vet när jag ska kommendera stanna. Gaija stannar rätt snabbt. Men det går allt att fila lite till. Läggande under inkallning går faktiskt bättre än ställandet.
Hopp över hinder. Kanon!
Fria följet. Kanon förutom några sneda sättanden. Och så vill hon hoppa ibland Det bara sprudlar i henne. ;O)
Fjärren: Kanon! Den sitter där den ska och hon skiter i att ngn står bakom henne och fladdrar med ett plakat.
Apportering. Efter några apporteringar så hämtar hon UTAN att döda apporten! Hurra! Men hon vill helst bara trava tillbaka. Men jag låter det vara så. Jag ids inte jobba med det. Men jag har ögonen på travet ialla fall. ;O)
Rutan. Suckar och stönar. Första skicket är hon vimsig. Hon är osäker på vart hon ska. Jag får tala om det för henne. Gör hon så på tävlingen så blir det DK. Men hon tar sig in i rutan om jag ger DK. Annars så verkar hon fatta när man kört några gånger. Jag tror att det hela beror på att hon blir trygg med att rutan står på plats. Så nu flyttas rutan lite varje skick. Jag ger inte upp! Rutan ska sitta på tävlingen!
Det är ju det här som är det lilla roliga med hund och att träna hund. Man får en lite klurig grej att grunna över. Och så! en dag! då bara kan hunden det!
Jag hoppas att den dagen infaller före söndag....
Hur som haver. När jag kommer ner på planen så har jag en mycket glad och förväntansfull hund. Att jobba med mig är tydligen så himmla kul! Och jag instämmer med Gaija. Det ÄR kul med hund! Vi är ett team jag och Gaija. Utan varandra funkar vi inte som vi ska...
Nu bara längtar jag till tävlingen! Så SKOJ det ska bli! bara att få vara med och tävla... WOW!
Och så här blev det: Vi körde igenom de moment som vi kände oss osäkra på. En platsliggning gjorde vi också. Funkade kanon! gaija ligger där hon ligger även med störning bakom. Och en orolig hund på sidan om. Jag är otroligt glad över att ha lärt in hakan i backen. Det har gett jättefint resultat!
Inkallning med ställande: Funkar hyffsat förutsatt att jag vet när jag ska kommendera stanna. Gaija stannar rätt snabbt. Men det går allt att fila lite till. Läggande under inkallning går faktiskt bättre än ställandet.
Hopp över hinder. Kanon!
Fria följet. Kanon förutom några sneda sättanden. Och så vill hon hoppa ibland Det bara sprudlar i henne. ;O)
Fjärren: Kanon! Den sitter där den ska och hon skiter i att ngn står bakom henne och fladdrar med ett plakat.
Apportering. Efter några apporteringar så hämtar hon UTAN att döda apporten! Hurra! Men hon vill helst bara trava tillbaka. Men jag låter det vara så. Jag ids inte jobba med det. Men jag har ögonen på travet ialla fall. ;O)
Rutan. Suckar och stönar. Första skicket är hon vimsig. Hon är osäker på vart hon ska. Jag får tala om det för henne. Gör hon så på tävlingen så blir det DK. Men hon tar sig in i rutan om jag ger DK. Annars så verkar hon fatta när man kört några gånger. Jag tror att det hela beror på att hon blir trygg med att rutan står på plats. Så nu flyttas rutan lite varje skick. Jag ger inte upp! Rutan ska sitta på tävlingen!
Det är ju det här som är det lilla roliga med hund och att träna hund. Man får en lite klurig grej att grunna över. Och så! en dag! då bara kan hunden det!
Jag hoppas att den dagen infaller före söndag....
Hur som haver. När jag kommer ner på planen så har jag en mycket glad och förväntansfull hund. Att jobba med mig är tydligen så himmla kul! Och jag instämmer med Gaija. Det ÄR kul med hund! Vi är ett team jag och Gaija. Utan varandra funkar vi inte som vi ska...
Nu bara längtar jag till tävlingen! Så SKOJ det ska bli! bara att få vara med och tävla... WOW!
Rutan idag....
Så här tänkte jag: Tisdag vila. Kanske en rutaövning.
Så här blev det: Gick på promenad på förmiddagen och körde en hel del inkallningar med ställande. Mycket stoj och lek. Jättekul enligt Gaija. =O) När vi kom hem så körde vi rutan. Det gick så där... till sist verkade hon fatta vad jag ville. Vi körde mycket boll och lek med rutan.
Nu i kväll så körde ajg rutan igen. Det kändes som om jag hade missat ngt. Och nu har jag kommit på det! När jag riktar in Gaija på rutan så ska jag säga: IN i rutan! Och sen kommenderar jag henne Rutan! Då springer hon in i rutan och ställer sig där... Underliga hund...
Det har inte blivit några fysiska övningar idag. båda två är vi rätt slitna. efter att ha kört spark drygt 1.6 mil på två dagar. ;O) eller det är nog jag som är sliten.. Jag har både migrän och ont i huvudet. Men jag varvar med olika mediciner så då mår ajg ialla fall halvbra. Det enda som hjälper mot min migrän är Treo och det enda som hjälper mot nack/huvudvärken är mina morfinmediciner. Och dom ska jag inte ta tillsammans med Treo... Nåja... I morgon kanske jag mår bättre. Då ska vi ut på bruks på kvällen och köra en låtsas tävling.
Jag ska köra lite rutan på förmiddagen så får vi se om den funkar.... IN i rutan! Hehehe....
Gaija och Lona.... Sover tillsammans. Det var ett tag sedan. =O)
Så här blev det: Gick på promenad på förmiddagen och körde en hel del inkallningar med ställande. Mycket stoj och lek. Jättekul enligt Gaija. =O) När vi kom hem så körde vi rutan. Det gick så där... till sist verkade hon fatta vad jag ville. Vi körde mycket boll och lek med rutan.
Nu i kväll så körde ajg rutan igen. Det kändes som om jag hade missat ngt. Och nu har jag kommit på det! När jag riktar in Gaija på rutan så ska jag säga: IN i rutan! Och sen kommenderar jag henne Rutan! Då springer hon in i rutan och ställer sig där... Underliga hund...
Det har inte blivit några fysiska övningar idag. båda två är vi rätt slitna. efter att ha kört spark drygt 1.6 mil på två dagar. ;O) eller det är nog jag som är sliten.. Jag har både migrän och ont i huvudet. Men jag varvar med olika mediciner så då mår ajg ialla fall halvbra. Det enda som hjälper mot min migrän är Treo och det enda som hjälper mot nack/huvudvärken är mina morfinmediciner. Och dom ska jag inte ta tillsammans med Treo... Nåja... I morgon kanske jag mår bättre. Då ska vi ut på bruks på kvällen och köra en låtsas tävling.
Jag ska köra lite rutan på förmiddagen så får vi se om den funkar.... IN i rutan! Hehehe....
Gaija och Lona.... Sover tillsammans. Det var ett tag sedan. =O)
Måndag...
Så här tänkte jag: Måndag vila. Kanske en ruta övning.
Och så här blev det: 8 km fysträning. Drag med spark. Det var fint före i dag också men nu börjar det att slå igenom mer och mer. Så snart finns det inget vinterföre alls ute på småvägarna. På de större vägarna är det bara slask...
Ingen ruta blev det idag. Jag ahr mycket värk (speciellt när jag har gjort fys 8 km två dagar i rad). It's payback time! Jävla skit att man alltid ska ha ont och måsta äta dessa djävla tabletter! Det som skrämmer mig är att jag blir tvungen att äta dom på tävlingsdagen. jag har svårt att få ihop tankarna när jag har ont. Och inte blir det bättre av att äta flumtabletterna.
Om man jämför en frsik människa som har ont (huvudvärk) så är det så ajg har varje dag. Sen att jag också har ont i axeln och domningar i armarna gör inte saken bättre. Dagar som denna är som att ha huvudvärk x 5!
Det sätter sig på humöret och det är svårt att träna hund när ajg mår så här. Jag trodde att jag var på väg ut ur skovet. men det är jag tydligen inte. Det känns som att jag är på en djupdykning i skovet. Ner.. ner... ner...
Det mest jobbiga är att inte kunna vara mamma så mycket som ajg skulle vilja. Att inte räcka till. Det är då det är skönt att ha hudnen. ta en liten promenad och må gott. Helt för sig själv. Jag kan itne räkna alla nätter då ajg gått ut ensam med hudnen... Tittat på stjärnorna och avundats alla som sover gott. Men... jag har även njutit av att ha min bästis hos mig. Lilla Gaija. vad skulle ajg göra utan henne? Jag hade nog orkat men jag hade nog också varit en mycket arg mamma med ännu kortare stubin.
Vad gaija gör för mig är så otroligt viktigt! Med henne gör jag upp mål som jag ska klara av. förra året fixade jag flera av mina mål. Tex. så fick vi vårt LP diplom.(fast jag ahr nyss skickat in papprena). Och höftröntga henne. Och att ge Lona en sista fridfull sommar med båten. Sånt värmer mitt hjärta. Även att barnen fick en fin sommar med Lona. Vi ahr många fina minnen att prata om nu. Minns ni när Lona.. OCh kommer ni håg vad knasig hon ar när.. Osv. *ler*
Jag fick höra av ngn ( om du ngn som läser det här så ta gärna åt dig, du kan behöva det) att om man kan jobba så mycket med sin hund, så kan man ta et vanligt jobb. Jag hoppas vid min gud ngn att du slipper känna hur det känns efter ett pass med hunden. Jag betlar med värk. Men jag får betalti så mycket annat när jag tränar min hund. När man har värk så förminskas man som människa. Man börjar misstro sig själv. Man tror till slut att man inget kan. Men vad kan då en hund göra för en? Jo! Min hund kan bygga upp mig mentalt! Hon ser till att jag får lära mig nya saker. Om henne och om mig! Och jag får komam mig ut bland alla dessa underbara hundmänniskor! Jag får komma mig ut från mitt fängelse, mitt eget hem. Jag kan nämligen inte köra bil när jag har ont. men min underbara man skjutsar mig och ställer upp för mig i allt!
Så om du ngn får för dig att snacka bakom min rygg till andra att jag bara hittar på att jag har ont och hotar mig med försäkrignskassan... Så ska du vet att för det första så VET mina vänner hur jag har det. Det andra är att försäkringskassan vet att jag har hund och tränar och jobbar med henne. Som rehabilitering. ÄVen om jag får ont så kommer jag mig ut och rör på mig. Jag skulle med all sannolikhet må lika dant på sjukgymnastik. Men hunden gör såååå mycket mer! Jag har full frihet att göra saker med min hund! Men ring på du... Om du har ett så tråkigt liv!
Såja. nu ahr jag fått vräka ur mig en massa galla. Nu ska veckan bara bli bättre och bättre ju längre den går.
Min målbild för veckan blir så här. Jag ska lära mig lkl2 utantill. ALLA moment ska jag kunna rabbla utantill. Sen ska jag lägga upp tävlingen i huvudet och sedan ska jag och Gaija gå den mentalt. Alltså inte fysiskt utan hon är med mig mentalt när jag låtsastävlar den i mitt huvud.
På Lördag kommer jag att jobba med gaija och då är jag fullt fokuserad på henne. inget annat. Vi ska göra allt förutom lkl2.
På söndag ska vi tävla. =O) Då är jag mentalt förberedd på det och hur det går är beroende på hur det går... Men skoj ska vi ha gaija och jag. Kanske det blir ett helt underbart roligt och spexat programm vi bjuder på.. eller så kommer vi att visa oss från den bästa sidan och visa upp ett snyggt och prydligt programm. Men då blir det helt och hållet från Gaijas förutsättningar. Och då mina vänner... Så ser vi hur långt i kommit i träningen och vad vi måste jobba mer på. Men hur än det går så kommer det att gå bra. För vad annars kan det göra när man har världens bästaste gaija? Det är INTE hon som kommer att shabbla till det. det är jag. Gaija kan jag lita på till 110%. Hon gör sitt bästa. Och det är det som gör henne till världens bästaste Gaija! =O)
Träning söndag.
Så här tänkte jag:
Söndag: Träna rutan och flytta rutan ofta. träna lite olika vinklar och med mycket berömm och leksaker. Hon MÅSTE bli säker på var hon ska vara inne i rutan.
Träna apportering. Få henne att gripa apporten direkt. Och komma med den på en gång. Jag kör med inkallning innan gripandet. Då blir det bäst. Kanske att jag också spirnger ifrån henne.
Linförighet. Positioner, transporter och raka sättanden.
Så här blev det:
Rutan: jag har en mycket konfys hund. Jag måste ha gjort ngt. fel. Så nu har jag ransakat mig själv. Att kasta in belöning i rutan är inte ngt som gagnar Gaija. Det är där jag får henne att stanna upp utanför rutan. *suckar* Så jag är tillbaka på ruta ett *hahahaha*. I morgon blir det bara kort lite rutan och då börjar jag om.
Apportering: Gaija måste bara DÖDA apporten. Alltså hoppa jämnfota på den. Jag orkar itne peta i det mer utan det får vara så till på söndag. Sen får ajg klura ut hur ajg ska få ordning på det hela. Annars så griper hon bra och i dag var det vääääldigt lite tugg. Med eller utan hästskit på apporten. Så kanske hon börjar fatta?
Linförighet. Fick till lite av de sneda sättanden. Men hon har en förmåga att försöka hoppa på mig... Där ska jag försöka fixa också. Det får bli med korrigering av ngt slag. Det ska INTE vara trevligt att hoppa på mig!
Och som en liten extra sprätt på kvällen så fick jag gör mig att göra inkallning med ställande. Det gick käpprätt första inkallningen. Hon bara tokrusade på... Så då körde jag inkallning med många ställande.
En trevlig kille väckte upp mig från min hemmablindhet... Jag berömmer hudnen även när det itne är så bra. Hmmm.. bra eller bra? Det är INTE bra! Så det ska jag komma ihåg!
Tack killen! =O)
Jag gillar kritik. =O)
Vi har jobbat med lite fys i dag också. Gaija fick dra mig och sparken ca 8 km. Jag tänkte att hon skulle få en liten rast vid 5 km. Men det ville inte hon. Hon var busig... Så jag fick itne vila heller utan vi fortsatte. Vi sparkade ut till timviken som ligger ca 4 km hemmifrån. En gammal skogsväg leder digt Det var hur bra före som helst. lätt att sparka och inte halkigt åt gaija. Perfekt! Speciellt nu när solen skiner så fint. =O) Och varmt var det också... Snart kan jag nog inte fara på vägen där mer. för vägen börjar komma fram. Snart är det dax för cykeln kanske?
Nä. Nu är det dags för värktabletter (har skitont efter dagens goda gärningar) och sen ska jag stupa i säng!
Söndag: Träna rutan och flytta rutan ofta. träna lite olika vinklar och med mycket berömm och leksaker. Hon MÅSTE bli säker på var hon ska vara inne i rutan.
Träna apportering. Få henne att gripa apporten direkt. Och komma med den på en gång. Jag kör med inkallning innan gripandet. Då blir det bäst. Kanske att jag också spirnger ifrån henne.
Linförighet. Positioner, transporter och raka sättanden.
Så här blev det:
Rutan: jag har en mycket konfys hund. Jag måste ha gjort ngt. fel. Så nu har jag ransakat mig själv. Att kasta in belöning i rutan är inte ngt som gagnar Gaija. Det är där jag får henne att stanna upp utanför rutan. *suckar* Så jag är tillbaka på ruta ett *hahahaha*. I morgon blir det bara kort lite rutan och då börjar jag om.
Apportering: Gaija måste bara DÖDA apporten. Alltså hoppa jämnfota på den. Jag orkar itne peta i det mer utan det får vara så till på söndag. Sen får ajg klura ut hur ajg ska få ordning på det hela. Annars så griper hon bra och i dag var det vääääldigt lite tugg. Med eller utan hästskit på apporten. Så kanske hon börjar fatta?
Linförighet. Fick till lite av de sneda sättanden. Men hon har en förmåga att försöka hoppa på mig... Där ska jag försöka fixa också. Det får bli med korrigering av ngt slag. Det ska INTE vara trevligt att hoppa på mig!
Och som en liten extra sprätt på kvällen så fick jag gör mig att göra inkallning med ställande. Det gick käpprätt första inkallningen. Hon bara tokrusade på... Så då körde jag inkallning med många ställande.
En trevlig kille väckte upp mig från min hemmablindhet... Jag berömmer hudnen även när det itne är så bra. Hmmm.. bra eller bra? Det är INTE bra! Så det ska jag komma ihåg!
Tack killen! =O)
Jag gillar kritik. =O)
Vi har jobbat med lite fys i dag också. Gaija fick dra mig och sparken ca 8 km. Jag tänkte att hon skulle få en liten rast vid 5 km. Men det ville inte hon. Hon var busig... Så jag fick itne vila heller utan vi fortsatte. Vi sparkade ut till timviken som ligger ca 4 km hemmifrån. En gammal skogsväg leder digt Det var hur bra före som helst. lätt att sparka och inte halkigt åt gaija. Perfekt! Speciellt nu när solen skiner så fint. =O) Och varmt var det också... Snart kan jag nog inte fara på vägen där mer. för vägen börjar komma fram. Snart är det dax för cykeln kanske?
Nä. Nu är det dags för värktabletter (har skitont efter dagens goda gärningar) och sen ska jag stupa i säng!
Tränat tävlingsmässigt.
Idag har vi varit och tränat ute på bruks. Lite hastigt och lustigt så bestämdes det att vi skulle träna lite mer tävlingsmässigt och jag hade med mig kameran och stativet. Så filmat har jag gjort! =O)
Vi var fyra ekipage och jag tycker att alla gjorde en lika fin insats som vädret blev. Strålande! Även om vi gjorde om vissa moment och finslipade.
Det är ju oerhört värdefullt att kunna träna tävlingsmässigt med en tävlingledare. Sen att bli filmad är en plus i kanten. Då kan man titta på vilka fel och brister man gör. Samt att man faktiskt gör endel riktigt snygga grejjer!
Här kommer dagens summering.
Platsliggning 3 min utan synlig förare:
Gaija ligger kloss. Hakan fint i backen och riktigt stilla. Härligt!
Frittfölj:
Gaija går bra. Men det kan vara bättre. Ibland vill hon hoppa och hon kan sätta sig snett. Positionen kan variera också vid helomvändningar.
Läggande under gång:
Inget att kommentera. Prickfritt! =O)
Inkallning med ställande:
Jag behöver lära mig mer! Jag visste inte att det är jag som tar initiativet när man skulle kommendera ställandet. men nu vet jag. Innan hunden är framme vid konen ska jag ha fått henne att stanna tydligen... Hmmm... Men stannar gör hon rätt snabbt. Där är jag ganska nöjd. Men jag kan finslipa lite till där också.
Rutan:
Första skicket gick inte bra. Hon sprang till höger i rutan och ut ur rutan. Sen fick jag dirigera in henne dit...
Andra skicket blev perfekt!
Apportering:
FÖRARFEL! Alltså.. Jag har svårt att kasta apporten med min onda högra arm. Jag kan absolut inte kasta med vänster.. Då far den var som helst.... Nåja. När jag väl fått iväg apporten så funkar apporteringen kanske inte till full belåtenhet. Gaija springer ut och hämtar apporten men lattjar fortfarande lite med den. Låg fart in...
Andra skicket gick bättre men då spottade hon ut apporten istället.
Hopp över hinder:
Gick galant! hon hoppar sitter och hoppar tillbaka utan problem. Ngt snett åt sidan sättande blev det. Men ajg skickade henne en gång till och då blev det minsann skitbra!
Fjärrdirigering:
Hon bryr sig inte alls om skyltmänniskan. Om inte snö hade varit så gott så hade hon fixat det rejält snyggt! Men jag röt till åt henne och hon fattade vinken. så efter vinkfattningen så gick det som en dans.
Summan blir att jag är rätt nöjd men hunden är inte klar. Nästa söndag får visa hur bra hon är med lite tävlingsnerver. Det lustiga är att när det blir lite mer tävlingslikt så skärper sig gaija. Vilket jag tycker är beundransvärt... Hon bara älskar detta... *ler* Men då har vi också roligt ihop. Jag får mig många glada skratt tillsammans med Gaija.
Vi får fila lite till på momenten. Jag hade tänkt lägga upp sista veckan så här:
Söndag: Träna rutan och flytta rutan ofta. träna lite olika vinklar och med mycket berömm och leksaker. Hon MÅSTE bli säker på var hon ska vara inne i rutan.
Träna apportering. Få henne att gripa apporten direkt. Och komma med den på en gång. Jag kör med inkallning innan gripandet. Då blir det bäst. Kanske att jag också spirnger ifrån henne.
Linförighet. Positioner, transporter och raka sättanden.
Måndag vila. Kanske en ruta övning.
Tisdag vila. Kanske en rutaövning.
Onsdag. Träning ute på bruks. Vi tränar tävlingsmässigt igen. Lite momentträning också. Och rutan så klart!
Torsdag. Momentträning. De moment som inte gick så bra i onsdags ska tränas på.
Fredag. Momentträning samt att jag går igenom hela programmet.
Lördag. viodag. Behövs det så tar ajg rutan. Den är rolig och jag tror att hon fixar att träna den även på siin lediga dag.
Söndag. TÄVLING! Då ska jag vara ute på klubben kl 10.00. Ska köra igenom hela lkl2 och sen rasta Gaija ordentligt. Vila i bilen och när det är dags för platsliggning så värmer jag upp henne lite snabbt. Beroende på var jag hamnar i lottningen så värmer jag upp snabbt strax innan vi ska in. Lite positioner och sånt.
Jag och Linda testade sittande i grupp. Gaija var som en ängel. Satt stilla i en hel minut. Hur enkelt som helst. Det börjar bli dags att introducera lkl3 nu... Inkallning med ställande och läggande kan hon redan rätt bra. Men det kommer fler moment. Så fort hon är helt klar över rutan så ska vi börja med treans ruta. Men hon får inte vara det minsta osäker. Annars skiter det sig för mig i både tvåan och trean...
Nu har jag ialla fall en nöjd hund. En bra och kreativ dag. En kvalitetsdag känns det som!
Vi var fyra ekipage och jag tycker att alla gjorde en lika fin insats som vädret blev. Strålande! Även om vi gjorde om vissa moment och finslipade.
Det är ju oerhört värdefullt att kunna träna tävlingsmässigt med en tävlingledare. Sen att bli filmad är en plus i kanten. Då kan man titta på vilka fel och brister man gör. Samt att man faktiskt gör endel riktigt snygga grejjer!
Här kommer dagens summering.
Platsliggning 3 min utan synlig förare:
Gaija ligger kloss. Hakan fint i backen och riktigt stilla. Härligt!
Frittfölj:
Gaija går bra. Men det kan vara bättre. Ibland vill hon hoppa och hon kan sätta sig snett. Positionen kan variera också vid helomvändningar.
Läggande under gång:
Inget att kommentera. Prickfritt! =O)
Inkallning med ställande:
Jag behöver lära mig mer! Jag visste inte att det är jag som tar initiativet när man skulle kommendera ställandet. men nu vet jag. Innan hunden är framme vid konen ska jag ha fått henne att stanna tydligen... Hmmm... Men stannar gör hon rätt snabbt. Där är jag ganska nöjd. Men jag kan finslipa lite till där också.
Rutan:
Första skicket gick inte bra. Hon sprang till höger i rutan och ut ur rutan. Sen fick jag dirigera in henne dit...
Andra skicket blev perfekt!
Apportering:
FÖRARFEL! Alltså.. Jag har svårt att kasta apporten med min onda högra arm. Jag kan absolut inte kasta med vänster.. Då far den var som helst.... Nåja. När jag väl fått iväg apporten så funkar apporteringen kanske inte till full belåtenhet. Gaija springer ut och hämtar apporten men lattjar fortfarande lite med den. Låg fart in...
Andra skicket gick bättre men då spottade hon ut apporten istället.
Hopp över hinder:
Gick galant! hon hoppar sitter och hoppar tillbaka utan problem. Ngt snett åt sidan sättande blev det. Men ajg skickade henne en gång till och då blev det minsann skitbra!
Fjärrdirigering:
Hon bryr sig inte alls om skyltmänniskan. Om inte snö hade varit så gott så hade hon fixat det rejält snyggt! Men jag röt till åt henne och hon fattade vinken. så efter vinkfattningen så gick det som en dans.
Summan blir att jag är rätt nöjd men hunden är inte klar. Nästa söndag får visa hur bra hon är med lite tävlingsnerver. Det lustiga är att när det blir lite mer tävlingslikt så skärper sig gaija. Vilket jag tycker är beundransvärt... Hon bara älskar detta... *ler* Men då har vi också roligt ihop. Jag får mig många glada skratt tillsammans med Gaija.
Vi får fila lite till på momenten. Jag hade tänkt lägga upp sista veckan så här:
Söndag: Träna rutan och flytta rutan ofta. träna lite olika vinklar och med mycket berömm och leksaker. Hon MÅSTE bli säker på var hon ska vara inne i rutan.
Träna apportering. Få henne att gripa apporten direkt. Och komma med den på en gång. Jag kör med inkallning innan gripandet. Då blir det bäst. Kanske att jag också spirnger ifrån henne.
Linförighet. Positioner, transporter och raka sättanden.
Måndag vila. Kanske en ruta övning.
Tisdag vila. Kanske en rutaövning.
Onsdag. Träning ute på bruks. Vi tränar tävlingsmässigt igen. Lite momentträning också. Och rutan så klart!
Torsdag. Momentträning. De moment som inte gick så bra i onsdags ska tränas på.
Fredag. Momentträning samt att jag går igenom hela programmet.
Lördag. viodag. Behövs det så tar ajg rutan. Den är rolig och jag tror att hon fixar att träna den även på siin lediga dag.
Söndag. TÄVLING! Då ska jag vara ute på klubben kl 10.00. Ska köra igenom hela lkl2 och sen rasta Gaija ordentligt. Vila i bilen och när det är dags för platsliggning så värmer jag upp henne lite snabbt. Beroende på var jag hamnar i lottningen så värmer jag upp snabbt strax innan vi ska in. Lite positioner och sånt.
Jag och Linda testade sittande i grupp. Gaija var som en ängel. Satt stilla i en hel minut. Hur enkelt som helst. Det börjar bli dags att introducera lkl3 nu... Inkallning med ställande och läggande kan hon redan rätt bra. Men det kommer fler moment. Så fort hon är helt klar över rutan så ska vi börja med treans ruta. Men hon får inte vara det minsta osäker. Annars skiter det sig för mig i både tvåan och trean...
Nu har jag ialla fall en nöjd hund. En bra och kreativ dag. En kvalitetsdag känns det som!
Vi började om.
Det blev en omstart idag på rutan. Vissa dagar fattar hon den så bra så... Och andra dagar springer hon bara fram till dom första konerna och står där som en dumstrut. I alla fall ser öronen ut som strutar.
Så idag tänkte jag till lite. Hon fick springa till rutan. Men när hon inte sprang in i rutan så uteblev belöning. Jag bara stod där och väntade. svaret blev att hon antingen kom tillbaka till mig eller sprang in i rutan. Det behövdes inte många gånger för henne att förstå att inne i rutan ska hon vara. Varje gång hon sprang in i rutan så kastade jag en boll över henne och bakom rutan.
Jag tror jag måste jobba mer på just den punkten. Hon VET vad hon ska göra, bara inte vart tydligen. Eller ialla fall varannan dag. Andra dagar är hon klockren. Rutan är inte färdig. Hunden gör det hon kan man jag måste vara tydligare tydligen.
Apporteringen blev väldigt bra idag. Jag fick en ide på morgonen hur jag skulle göra. En riktig gaija ide! När hon springer fram mot apporten så kallar jag in henne. tanken var att hon skulle vända och komma direkt. Men så blev det inte. Det blev ännu bättre. Gaija är noga med att fullfölja sina uppgifter. Har ajg sagt apport så är det apport. Men lite olydnad blev det i och med att hon inte tvärvände till mig när jag kallade in. Men som jag sa tidigare så blev det ännu bättre än jag hade tänkt mig.
Inkallningen funkade som en broms. Hon saktade in lagomt till apporten, hade bråttom att lyda inkallningen så hon greppade apporten direkt. Sen full kareta tillbaka till mig!
Precis så vill jag ju att hennes apportering ska se ut!
Gjorde ett par sådana apporteringar och när jag inte kallade in sista gången gick det utmärkt! Ska fortsätta så. Jag kanske har hittat lösningen?
Tränade lite inkallning också. Om jag gör en vanlig inkallning utan ställande det sista jag gör när vi har tränat så stannar hon inte nästa gång. viktigt att komma ihåg när vi ska täval! Då måste jag köra ngn inkallning med stlllande. Annars stannar hon nog inte.
Men hon stannar snabbt när hon väl stannar. Och hon vet vad hon ska göra. Så det känns skönt.
Lite hopp blev det också. Hon blir ju bara så GLAD över att få hoppa! Varför förstår jag inte... Men hon blir det ialla fall.
Grannarna här omkring har sett mig träna med hunden nu. Jag kan ju träna medans det är ljust ute och då syns jag ju ordentligt. Så flera grannar har påpekat att jag nog allt har en lydig hund..
Hahah! They should only know....
Nädå hon är en lydig liten princessa. När jag bestämmer att hon är det. ;O)
Så idag tänkte jag till lite. Hon fick springa till rutan. Men när hon inte sprang in i rutan så uteblev belöning. Jag bara stod där och väntade. svaret blev att hon antingen kom tillbaka till mig eller sprang in i rutan. Det behövdes inte många gånger för henne att förstå att inne i rutan ska hon vara. Varje gång hon sprang in i rutan så kastade jag en boll över henne och bakom rutan.
Jag tror jag måste jobba mer på just den punkten. Hon VET vad hon ska göra, bara inte vart tydligen. Eller ialla fall varannan dag. Andra dagar är hon klockren. Rutan är inte färdig. Hunden gör det hon kan man jag måste vara tydligare tydligen.
Apporteringen blev väldigt bra idag. Jag fick en ide på morgonen hur jag skulle göra. En riktig gaija ide! När hon springer fram mot apporten så kallar jag in henne. tanken var att hon skulle vända och komma direkt. Men så blev det inte. Det blev ännu bättre. Gaija är noga med att fullfölja sina uppgifter. Har ajg sagt apport så är det apport. Men lite olydnad blev det i och med att hon inte tvärvände till mig när jag kallade in. Men som jag sa tidigare så blev det ännu bättre än jag hade tänkt mig.
Inkallningen funkade som en broms. Hon saktade in lagomt till apporten, hade bråttom att lyda inkallningen så hon greppade apporten direkt. Sen full kareta tillbaka till mig!
Precis så vill jag ju att hennes apportering ska se ut!
Gjorde ett par sådana apporteringar och när jag inte kallade in sista gången gick det utmärkt! Ska fortsätta så. Jag kanske har hittat lösningen?
Tränade lite inkallning också. Om jag gör en vanlig inkallning utan ställande det sista jag gör när vi har tränat så stannar hon inte nästa gång. viktigt att komma ihåg när vi ska täval! Då måste jag köra ngn inkallning med stlllande. Annars stannar hon nog inte.
Men hon stannar snabbt när hon väl stannar. Och hon vet vad hon ska göra. Så det känns skönt.
Lite hopp blev det också. Hon blir ju bara så GLAD över att få hoppa! Varför förstår jag inte... Men hon blir det ialla fall.
Grannarna här omkring har sett mig träna med hunden nu. Jag kan ju träna medans det är ljust ute och då syns jag ju ordentligt. Så flera grannar har påpekat att jag nog allt har en lydig hund..
Hahah! They should only know....
Nädå hon är en lydig liten princessa. När jag bestämmer att hon är det. ;O)
Finslipning av rutan del 3.
Idag ahr jag haft publik. Min älskade mamma tittade på. tårögd och allt. hon tycker det ser så fint ut när vi tränar. vi har ngt speciellt ihop... Och vi har så ROLIGT ihop! Säger hon. =O)
Just nu är gaija i toppform. Både fysiskt och psykiskt verkar det som. Oj vad hon vill mycket! Man ser på henne att hon tänker: Vad ska vi göra nu? Hon bara väntar på order från mig när vi tränar.
det är skönt att hon kan koppla av inne. Även om hon får sina studner av bus. Men då får hon gå ut med ngt av barnen. Tur man har tre som kan skämma bort henne. Amanda har tydligen livit min konkurrent när det gäller att dra sparken. gaija drar henne med lätthet och hon bara älskar det! Så idag har hon farit två kortare turer... OCh båda kommer hem lyckliga. Och pli har hon på hunden. Gaija såg våran bil i går och skulle springa över vägen. *hemskt!* Men Amanda bara röt STANNA! och hunden fryser!
Nåja. till träningen då...
Rutan. Jag har nu kört med synlig leksak i flera dagar nu. så hon får en synretning fram i rutan. hon har börjat stanna just framför rutan och det vill jag inte. Idag gömde ajg leksaken under snön och det gick lika bra som förut med synlig leksak. så ajg ska fortsätta så. ha leksak synlig och sen gömma den ett par dagar till. Hon stannar väldigt snabbt och vet att hon ska vara inne i rutan. Så där är det inga problem.
Fria följet. Lite pip har det varit nu ett par dagar. Jag har kommit fram till att jag måste dra ner belöningarna så att hennes förväntningar minskar. Då minskar pipet också. Jag vill INTE lära in beteenden med pip! Hon är lite ivrig också. Så hon hamnar framför mig. så jag kan inte dra upp henne på friaföljet.
Läggande under gång. Funkar skitfint! sitter som ett smäck!
Inkallning med ställande. JA där har det gått frammåt. Hon vet precis vad hon ska göra och har inte längre så bråttom. Kul!
Apport. Nja... Lite lattjande med apporten när hon ska ta den men hon har lugnat sig. Hon travar tillbaka men med god fart. Jag tänker inte börja trassla med det ännu. Jag ska gå kurs snart och då kan jag kanske få hjälp av kursledaren. Annars så griper hon den fint men med liiite tugg.. hmmm?
Hopp över hinder. Det är så KUL! Det är så HIMMLA kul att hoppa tycker gaija! För henne är hopp en belöning... Men hon sätter sig på ett lagomt avstånd. Hon läser hindret själv numera. så är det högt så blir det längre avstånd. Och lågt då blir det nära. det enda är att hon kan sätta sig själv utan kommando efter första hoppet.
Fjärrdirigering. Mamma fick stå med plakatet bakom gaija. hon skiter om ngn såtr där bakom. Gaija är niog färdig för fjärren. för hon sitter och ligger med och utan handtecken och eller med kommando. rätt duktig tycker jag. :) Och hon rör sig inte ur fläcken heller. =O)
Jaaa... Jag vet då inte riktigt vad som ska hända p tävlingen. men fortsätter hon så här så gissar jag att vi kommer ialla fall att få en andra placering. =O) Men det spelar ingen roll. vi ska ut och tävla och ha ROLIGT! =O)
Just nu är gaija i toppform. Både fysiskt och psykiskt verkar det som. Oj vad hon vill mycket! Man ser på henne att hon tänker: Vad ska vi göra nu? Hon bara väntar på order från mig när vi tränar.
det är skönt att hon kan koppla av inne. Även om hon får sina studner av bus. Men då får hon gå ut med ngt av barnen. Tur man har tre som kan skämma bort henne. Amanda har tydligen livit min konkurrent när det gäller att dra sparken. gaija drar henne med lätthet och hon bara älskar det! Så idag har hon farit två kortare turer... OCh båda kommer hem lyckliga. Och pli har hon på hunden. Gaija såg våran bil i går och skulle springa över vägen. *hemskt!* Men Amanda bara röt STANNA! och hunden fryser!
Nåja. till träningen då...
Rutan. Jag har nu kört med synlig leksak i flera dagar nu. så hon får en synretning fram i rutan. hon har börjat stanna just framför rutan och det vill jag inte. Idag gömde ajg leksaken under snön och det gick lika bra som förut med synlig leksak. så ajg ska fortsätta så. ha leksak synlig och sen gömma den ett par dagar till. Hon stannar väldigt snabbt och vet att hon ska vara inne i rutan. Så där är det inga problem.
Fria följet. Lite pip har det varit nu ett par dagar. Jag har kommit fram till att jag måste dra ner belöningarna så att hennes förväntningar minskar. Då minskar pipet också. Jag vill INTE lära in beteenden med pip! Hon är lite ivrig också. Så hon hamnar framför mig. så jag kan inte dra upp henne på friaföljet.
Läggande under gång. Funkar skitfint! sitter som ett smäck!
Inkallning med ställande. JA där har det gått frammåt. Hon vet precis vad hon ska göra och har inte längre så bråttom. Kul!
Apport. Nja... Lite lattjande med apporten när hon ska ta den men hon har lugnat sig. Hon travar tillbaka men med god fart. Jag tänker inte börja trassla med det ännu. Jag ska gå kurs snart och då kan jag kanske få hjälp av kursledaren. Annars så griper hon den fint men med liiite tugg.. hmmm?
Hopp över hinder. Det är så KUL! Det är så HIMMLA kul att hoppa tycker gaija! För henne är hopp en belöning... Men hon sätter sig på ett lagomt avstånd. Hon läser hindret själv numera. så är det högt så blir det längre avstånd. Och lågt då blir det nära. det enda är att hon kan sätta sig själv utan kommando efter första hoppet.
Fjärrdirigering. Mamma fick stå med plakatet bakom gaija. hon skiter om ngn såtr där bakom. Gaija är niog färdig för fjärren. för hon sitter och ligger med och utan handtecken och eller med kommando. rätt duktig tycker jag. :) Och hon rör sig inte ur fläcken heller. =O)
Jaaa... Jag vet då inte riktigt vad som ska hända p tävlingen. men fortsätter hon så här så gissar jag att vi kommer ialla fall att få en andra placering. =O) Men det spelar ingen roll. vi ska ut och tävla och ha ROLIGT! =O)
Kåbdalis i repris. Och en blurrig måne.
I går (lördag) for vi iväg till Kåbdalis. Min svärmor följde också med. Hon ville njuta av den tidiga vårsolen. OCh sol fick vi! oCh gaija var som vanligt en liten duracellkanin som sprang i djupsnön och fick leta lite pinnar och lite krov. Jättekul!
Korvletning... Snön är just nu ca 140 cm djup i terrängen i Kåbdalis. Jag kan lova att hon fick motion.
Gaija pustar ut... Ca fem minuter...
Mys i backen.
Jossan! Jossan! Ta pinnen dååå... Sluta leka med dina egna pinnar! Min är mycket bättre!
Nöjd och glad. Får åka slalom från nio till fyra. ;O)
Vackra Kåbdalis. Jag står ungefär en femtedel högt upp i backen...
Det här ska föreställa månen som är skuggad av solen. nästan helt och hållet. Men eftersom att jag inte kan styra slutartiden så blev den ... blurrig... Stor besvikelse!
Korvletning... Snön är just nu ca 140 cm djup i terrängen i Kåbdalis. Jag kan lova att hon fick motion.
Gaija pustar ut... Ca fem minuter...
Mys i backen.
Jossan! Jossan! Ta pinnen dååå... Sluta leka med dina egna pinnar! Min är mycket bättre!
Nöjd och glad. Får åka slalom från nio till fyra. ;O)
Vackra Kåbdalis. Jag står ungefär en femtedel högt upp i backen...
Det här ska föreställa månen som är skuggad av solen. nästan helt och hållet. Men eftersom att jag inte kan styra slutartiden så blev den ... blurrig... Stor besvikelse!
En busig dag...
I fredags var det en busig dag för Gaija. Det var tänkt att jag och Gaija skulle gå ut och gå en långis med Eva-Lena och Morre och Qvicken i skogen. Men jag hade så mycket värk att jag inte orkade. Så vi gick en tur som normalt tar drygt en halvtimme. Men för mig tog den en dryg timme. Passade på att fota också. Så här kommer lite bilder på vår evighetsprommis... Och lite bilder på Rex som var dagbarn halva dagen hos oss i går...
Sätt muspekaren över fotot så står det ngt där... ;O)
Och nu till sist lite bevis på Gaijas kärlek till frukt.
Skiter i benet. Päronet är godare. =O)
Sätt muspekaren över fotot så står det ngt där... ;O)
Och nu till sist lite bevis på Gaijas kärlek till frukt.
Skiter i benet. Päronet är godare. =O)
Finslipning av rutan. del 1.
Ja nu är det finslipning av rutan som gäller. Jag har legat vaken i natt och tack o lov fått ha lite funderingar kring rutan. Ibland är det bra att ha ont såman kan ligga vaken och fundera.
Detta har jag kommit fram till: Gaija vet vad rutan är. Hon springer in på både kommandot "Rutan" och på kommandot "frammåt". Men hon måste ha en motivation bakom rutan för att göra det. Det hela påminner lite om när ajg tränade in Fjärrdirigeringen. då var hon tvungen att ha en leksak bakom enne för att hon skulle göra momenten snyggt och prydligt.
Så idag har jag verkställt mina funderingar.
Jag började med att lägga ut bollen som vanligt bakom rutan. Skickade in henne tre gånger och sedan fick hon ta bollen. Sedan gömde ajg bollen i snön. Men lät en liten bit ligga framme så hon kunde nästan se den. Skcikade henne tre fyra gånger och hon sprang fint in i rutan igen tre fyra gånger. Sen fick hon ta bollen igen. Nu tredje gången så gömde jag bollen helt i snön och gjorde samma sak. Alla gångerna sprang hon lika fint in. Så nu gäller det bara att få henne att tro att det alltid finns ett föremål där bakom rutan. Även om den inte syns. Sen kommer nog kommandot frammåt att bli så pass invant att hon inte behöver ha ngt bakom rutan.
Det är min tanke. Få se om den håller. Jag har 18 dagar på mig innan tävlingen att få till det. Dessa 18 dagar kommer jag att nästan fylla med träning på rutan. Så att den sitter och att hunden är på det klara med vad hon ska göra med rutan.
Apporteringen: Gaija sporinger så fort mot apporten att hon liksom kanar in i den. vet inte om det är bara för att det är snö eller om det är skoj att bara göra så? Ialla fall så har jag börjat springa ifrån henne när hon ska hämta apporten. Då ahr hon inte tid att fjanta sig med den och leka. Det har funkat rätt bra. dessutom så får jag henne att springa fortare in med apporten. Så ska jag fortsätta med ett tag till så hon får in att gripa snabbt efter apporten. Få se om det också funakr?
Inkallning: Hög fart+halka=lång bromssträcka. Vet inte riktigt vad ajg ska göra åt det. Hon liksom hasar frammåt en bit på tassarna men står still med fötterna. Vet inte om domarna drar av på det. Hon har hög fart så då vet ju alla som kan köra bil att det blir längre bromssträcka. Annars så stannar hon jåättefint på inkallningen. Vi kan till och med treans inkallning nu med läggande. Hon är uppmärksam på vad ajg säger åt henne. Och det är bra.
Hopp, sitt, hopp: Funkade kanon med vårt lilla hopphinder. Nu är det lågt så hon behöver inte anstränga sig. Få se hur det går ute på bruks där det finns riktiga hinder. Men hoppar hon som hon gjorde idag så blir det höga poäng. Jättefina hopp och snabba sättanden.
Jag tycker överhuvudtaget så har lydnaden lossnat nu sedan vi var i ridhusen i helgen. Få se hur hon blir där i ridhusen till helgen?
Någon dag ska jag ut till bruks och träna också. Få se hur det går. Där finns ju den naturliga störningen som jag vill ha.
Jag har ialla fall fått tillbaka träningsglädjen som försvann lite i helgen. Det är sååå roligt! Min hund inspirerar mig. Och jag henne... =O)
Detta har jag kommit fram till: Gaija vet vad rutan är. Hon springer in på både kommandot "Rutan" och på kommandot "frammåt". Men hon måste ha en motivation bakom rutan för att göra det. Det hela påminner lite om när ajg tränade in Fjärrdirigeringen. då var hon tvungen att ha en leksak bakom enne för att hon skulle göra momenten snyggt och prydligt.
Så idag har jag verkställt mina funderingar.
Jag började med att lägga ut bollen som vanligt bakom rutan. Skickade in henne tre gånger och sedan fick hon ta bollen. Sedan gömde ajg bollen i snön. Men lät en liten bit ligga framme så hon kunde nästan se den. Skcikade henne tre fyra gånger och hon sprang fint in i rutan igen tre fyra gånger. Sen fick hon ta bollen igen. Nu tredje gången så gömde jag bollen helt i snön och gjorde samma sak. Alla gångerna sprang hon lika fint in. Så nu gäller det bara att få henne att tro att det alltid finns ett föremål där bakom rutan. Även om den inte syns. Sen kommer nog kommandot frammåt att bli så pass invant att hon inte behöver ha ngt bakom rutan.
Det är min tanke. Få se om den håller. Jag har 18 dagar på mig innan tävlingen att få till det. Dessa 18 dagar kommer jag att nästan fylla med träning på rutan. Så att den sitter och att hunden är på det klara med vad hon ska göra med rutan.
Apporteringen: Gaija sporinger så fort mot apporten att hon liksom kanar in i den. vet inte om det är bara för att det är snö eller om det är skoj att bara göra så? Ialla fall så har jag börjat springa ifrån henne när hon ska hämta apporten. Då ahr hon inte tid att fjanta sig med den och leka. Det har funkat rätt bra. dessutom så får jag henne att springa fortare in med apporten. Så ska jag fortsätta med ett tag till så hon får in att gripa snabbt efter apporten. Få se om det också funakr?
Inkallning: Hög fart+halka=lång bromssträcka. Vet inte riktigt vad ajg ska göra åt det. Hon liksom hasar frammåt en bit på tassarna men står still med fötterna. Vet inte om domarna drar av på det. Hon har hög fart så då vet ju alla som kan köra bil att det blir längre bromssträcka. Annars så stannar hon jåättefint på inkallningen. Vi kan till och med treans inkallning nu med läggande. Hon är uppmärksam på vad ajg säger åt henne. Och det är bra.
Hopp, sitt, hopp: Funkade kanon med vårt lilla hopphinder. Nu är det lågt så hon behöver inte anstränga sig. Få se hur det går ute på bruks där det finns riktiga hinder. Men hoppar hon som hon gjorde idag så blir det höga poäng. Jättefina hopp och snabba sättanden.
Jag tycker överhuvudtaget så har lydnaden lossnat nu sedan vi var i ridhusen i helgen. Få se hur hon blir där i ridhusen till helgen?
Någon dag ska jag ut till bruks och träna också. Få se hur det går. Där finns ju den naturliga störningen som jag vill ha.
Jag har ialla fall fått tillbaka träningsglädjen som försvann lite i helgen. Det är sååå roligt! Min hund inspirerar mig. Och jag henne... =O)
Duuuuktig tjej! =O)
Nu dom sista gångerna som vi tränat ajg och Gaija så har hon tappat bort sina öron. Hon har inte kunnat ngt heller? Hon visste inte alls vad stå var i söndags. Och knappt ngn kontakt heller... Och i lördags så kunde hon helt plötsligt inte hopp, sitt hopp?
Jösses.. OCh apporteringen? den är totalvidrig! Man kastar apporten och så springer hon glatt ut, tar den i munnen för att nästa sekund kastaiväg den och LEKA med den! Sen när hon väl kommer med den så släpper hon den på mina fötter.
Vad ÄR det med min lilla tjej?
Men så i kväll kändes det att vi behövde träna. Och allt har flytit på sååå fint så!
Vi hade superkontkat. Hon LYSSNADE på mig och hon gjorde allt jag sa. Enda kruxet är att hon vill inte in i rutan om inte det finns ngn leksak bortom rutan. så nu kör jag flera sändningar till rutan utan belöning med leksak och sen får hon hämta bollen. Ska försöka gömma den sen och se om det funkar. Det finns ju snö ute så jag kan begrava bollen under snön och sen jobba bort bollen på det viset. Eller så får jag ligga vaken ngn natt och fundera. Jag brukar komma på braiga saker då.
I morgon ska jag ta fram hopphindret och träna hopp. Få se om hon vet vad man gör då? funderar p att börja om från början med henne. Sänka kraven lite. Jag ångrar lite att jag började träna att hon skulle gå ut lite längre från hindret. för jag tror att jag har totalförvirrat henne där. Förut hade hon ett perfekt hopp, sitt, hopp.
Jag har köpt en expanderlina nu också till gaija. Så i morgon blir det nog en tur med parken också. Där det är ordentligt uppkört av bilar. Det har kommit lite snö nu och det är så tungt att köra i med sparken.
Att hålla benen i styr är en konst.
Av Amanda så ahr hon fått denna Dino. Den är otroligt fin tycker gaija. Hon blev så JÄTTEGLAD över den! Vi trodde hon skulle försöka bita sönder den, men näää.. Hon biter i den försiktigt och använder den som en kudde. Sen visar hon upp den till alla som kommer hit till oss. Gullunge till hund! =O)
Jösses.. OCh apporteringen? den är totalvidrig! Man kastar apporten och så springer hon glatt ut, tar den i munnen för att nästa sekund kastaiväg den och LEKA med den! Sen när hon väl kommer med den så släpper hon den på mina fötter.
Vad ÄR det med min lilla tjej?
Men så i kväll kändes det att vi behövde träna. Och allt har flytit på sååå fint så!
Vi hade superkontkat. Hon LYSSNADE på mig och hon gjorde allt jag sa. Enda kruxet är att hon vill inte in i rutan om inte det finns ngn leksak bortom rutan. så nu kör jag flera sändningar till rutan utan belöning med leksak och sen får hon hämta bollen. Ska försöka gömma den sen och se om det funkar. Det finns ju snö ute så jag kan begrava bollen under snön och sen jobba bort bollen på det viset. Eller så får jag ligga vaken ngn natt och fundera. Jag brukar komma på braiga saker då.
I morgon ska jag ta fram hopphindret och träna hopp. Få se om hon vet vad man gör då? funderar p att börja om från början med henne. Sänka kraven lite. Jag ångrar lite att jag började träna att hon skulle gå ut lite längre från hindret. för jag tror att jag har totalförvirrat henne där. Förut hade hon ett perfekt hopp, sitt, hopp.
Jag har köpt en expanderlina nu också till gaija. Så i morgon blir det nog en tur med parken också. Där det är ordentligt uppkört av bilar. Det har kommit lite snö nu och det är så tungt att köra i med sparken.
Att hålla benen i styr är en konst.
Av Amanda så ahr hon fått denna Dino. Den är otroligt fin tycker gaija. Hon blev så JÄTTEGLAD över den! Vi trodde hon skulle försöka bita sönder den, men näää.. Hon biter i den försiktigt och använder den som en kudde. Sen visar hon upp den till alla som kommer hit till oss. Gullunge till hund! =O)
Tävlingar...
Var idag och tittade snabbt lite på årets första tävling. Oj så sugen jag blev. Fast tur i oturen att jag inte anmält mig.. . För jag ahr feber, hosta och snuva. Så det ahde nog inte varit så kul ändå att tävla...
I går när jag hade tränat så kändes det motigt. Jag hade ingen lust att träna.. Kan ju vara att man inte mår så bra. gaija fjompade sig och tog tillfället i akt att bli lite döv. Annars så skötte hon sig bra. rutan kunde hon helt plötsligt inte. så ajg funderade ordentligt på om jag satsat fel eller om jag varit otydlig. jag tror på det sista. Nu ska jag ändra träningen lite... Hon vet vad rutan är. även om hon tor att hon ska snurra runt tre ggr ända fram till rutan. Så nu ska jag lägga hennes leksak utanför rutan så hon spinger igenom rutan. Jag får ju lätt stopp på henne så det är ju bara att kommendera Stanna. Ska göra så varje gång framöver så hon förväntar sig en leksak utanför på motsatta sidan.
Jag insåg också på dagens tävling att jag verkligen varit petig med Gaija. På inkallning med ställande så förväntar jag mig att hon ska tqanna på MOMANGEN! trodde nämligen att det skulle vara så... *rodnar*.
Och fjärren då... Jag trodde man bara fick ANTINGEN ge kommando eller tecken. Men man får ju göra båda! Ha! Då är det momentet klart då...
Apporteringen ska vi bara ta det lungt med. hon kan momentet men ju mer jag kör desto mer svammlar hon. det enda jag inte gillar med apporteringen är att hon vill trava till baka. funderar på om ajg ska öka farten på tillbaka eller minska på farten ut till apporten. Jag tror på det första alternativet.
Sen så har hon fått för sig att man ska hoppa på apporten med framtassarna så snön försvinner. Och att man gärna kan latja lite med den... Det gillar inte jag heller.
Platsliggningen tre minuter utan förare funkar fint.Hon ligger pall. Men då har vi inte kört med ngn störning heller... Men det kommer!=O)
I går när jag hade tränat så kändes det motigt. Jag hade ingen lust att träna.. Kan ju vara att man inte mår så bra. gaija fjompade sig och tog tillfället i akt att bli lite döv. Annars så skötte hon sig bra. rutan kunde hon helt plötsligt inte. så ajg funderade ordentligt på om jag satsat fel eller om jag varit otydlig. jag tror på det sista. Nu ska jag ändra träningen lite... Hon vet vad rutan är. även om hon tor att hon ska snurra runt tre ggr ända fram till rutan. Så nu ska jag lägga hennes leksak utanför rutan så hon spinger igenom rutan. Jag får ju lätt stopp på henne så det är ju bara att kommendera Stanna. Ska göra så varje gång framöver så hon förväntar sig en leksak utanför på motsatta sidan.
Jag insåg också på dagens tävling att jag verkligen varit petig med Gaija. På inkallning med ställande så förväntar jag mig att hon ska tqanna på MOMANGEN! trodde nämligen att det skulle vara så... *rodnar*.
Och fjärren då... Jag trodde man bara fick ANTINGEN ge kommando eller tecken. Men man får ju göra båda! Ha! Då är det momentet klart då...
Apporteringen ska vi bara ta det lungt med. hon kan momentet men ju mer jag kör desto mer svammlar hon. det enda jag inte gillar med apporteringen är att hon vill trava till baka. funderar på om ajg ska öka farten på tillbaka eller minska på farten ut till apporten. Jag tror på det första alternativet.
Sen så har hon fått för sig att man ska hoppa på apporten med framtassarna så snön försvinner. Och att man gärna kan latja lite med den... Det gillar inte jag heller.
Platsliggningen tre minuter utan förare funkar fint.Hon ligger pall. Men då har vi inte kört med ngn störning heller... Men det kommer!=O)
Ett Foto I Timmen EFIT
Ett foto i timmen ja... Här kommer en helt vanlig tråkig dag i mitt liv. Att vara sjukpensionär är nog inte speciellt upplyftande.
06.45 Amanda har redan klivit upp. Dags att väcka dom andra barnen...
07.30 Barnen äter frukost. gaija ahr redan ätit frukost. Men det kan man itne tro med den hungriga blicken. Hon jagar smulor. I vårt hem är det smulfritt!
08.30 Sista barnet är på väg till skolan... Jag kan andas ut....
09.30 Schhhhh... Jag sover sen en stund tillbaka... Jag har haft en jobbig natt med värk så jag tar igen mig en stund på morgonen så slipper jag vara så trött på dagen. Stefan har rastat hunden och håller på med lite pappersarbete. jag kan sova med gott samvete.
10.30 Jag vaknar, läser lite och ringer mamma för att se hur hon mår. Sen kliver jag upp.
11.30 dagens höjdounkt enligt gaija. Vi går ut och går! Idag blev det bara en vanlig promenad. Jag tränade lite små lydnadsgrejjer och det gick fint. Hon börjar kunna lite på avstånd också. Roligt!
12.30 Lunch. Men inga grönskaer på tallriken? Nähäpp! För dom åt jag upp i går!;O)
13.45 Sitter i godan ro och njuter av en stund på datorn.
14.45 Tvättstugan invaderas av ännu mera tvätt! Sorterar och står i.. Inte kul alls. Ett evighetsgöra...
16.00 Slötittar på tv. Hela familjen gör det! Ovanligt faktiskt. för alla brukar vara upptagna med ngt annat. Som jag brukar laga mat, barnen gör läxor och en massa annat... Jag passar på att vila eftersom att tvättstugen är ett ondgöra. Jag har ont.
17.00 Pizzatime! Stefan och Josefin åkteiväg med rask fart och köpte pizza. Jag slapp middagsbekymret. Ingen ville äta falukorv. hehe... Tydligen var alla sugna då nästan allt gick åt.
18.00 Tvätthögarnas hämd! Dom krymper inte... Dom växer sig större och större... Tar itu med lite mera tvätt. men bara så pass att jag itne får ont. Vilket inte blir så mycket. Tyvärr...
19.00 Familjen sammlad igen! Jösses vad vi var mycket med varandra framför tvn? Amanda sitter och gör sistaminutenallahjärtansdagskort... Men dom blir fina! Vi andra använder bara ögonen.. Katten är den enda som gör ngn nytta. Han tvättar sig.
20.00 Jag sätter mig vid datornoch börjar överföra biolder. Börjar kolla in men webblogg men inser snabbt att den ligger nere.. Sitter och fabulerar på diverse hundsidor...
21.00 Gaija har somnat för kvällen. Ialla fall för en sutnd. barnen är också i säng. i tid! Fantasktiskt! Kanske det är all tvtittande som gort dom sömniga? För så här lätt brukar det inte gå i vanliga fall. Nu slutar mitt exponerande av mitt dagliga liv. inte speciellt intressant och händelserikt... Men ett liv är det och jag har människor runt mig som bryr sig och tycker om mig. kan det bli bättre? Vet faktiskt inte... ;O)
Natti lilla Gaija.. Sov så sött.... *viskar*
06.45 Amanda har redan klivit upp. Dags att väcka dom andra barnen...
07.30 Barnen äter frukost. gaija ahr redan ätit frukost. Men det kan man itne tro med den hungriga blicken. Hon jagar smulor. I vårt hem är det smulfritt!
08.30 Sista barnet är på väg till skolan... Jag kan andas ut....
09.30 Schhhhh... Jag sover sen en stund tillbaka... Jag har haft en jobbig natt med värk så jag tar igen mig en stund på morgonen så slipper jag vara så trött på dagen. Stefan har rastat hunden och håller på med lite pappersarbete. jag kan sova med gott samvete.
10.30 Jag vaknar, läser lite och ringer mamma för att se hur hon mår. Sen kliver jag upp.
11.30 dagens höjdounkt enligt gaija. Vi går ut och går! Idag blev det bara en vanlig promenad. Jag tränade lite små lydnadsgrejjer och det gick fint. Hon börjar kunna lite på avstånd också. Roligt!
12.30 Lunch. Men inga grönskaer på tallriken? Nähäpp! För dom åt jag upp i går!;O)
13.45 Sitter i godan ro och njuter av en stund på datorn.
14.45 Tvättstugan invaderas av ännu mera tvätt! Sorterar och står i.. Inte kul alls. Ett evighetsgöra...
16.00 Slötittar på tv. Hela familjen gör det! Ovanligt faktiskt. för alla brukar vara upptagna med ngt annat. Som jag brukar laga mat, barnen gör läxor och en massa annat... Jag passar på att vila eftersom att tvättstugen är ett ondgöra. Jag har ont.
17.00 Pizzatime! Stefan och Josefin åkteiväg med rask fart och köpte pizza. Jag slapp middagsbekymret. Ingen ville äta falukorv. hehe... Tydligen var alla sugna då nästan allt gick åt.
18.00 Tvätthögarnas hämd! Dom krymper inte... Dom växer sig större och större... Tar itu med lite mera tvätt. men bara så pass att jag itne får ont. Vilket inte blir så mycket. Tyvärr...
19.00 Familjen sammlad igen! Jösses vad vi var mycket med varandra framför tvn? Amanda sitter och gör sistaminutenallahjärtansdagskort... Men dom blir fina! Vi andra använder bara ögonen.. Katten är den enda som gör ngn nytta. Han tvättar sig.
20.00 Jag sätter mig vid datornoch börjar överföra biolder. Börjar kolla in men webblogg men inser snabbt att den ligger nere.. Sitter och fabulerar på diverse hundsidor...
21.00 Gaija har somnat för kvällen. Ialla fall för en sutnd. barnen är också i säng. i tid! Fantasktiskt! Kanske det är all tvtittande som gort dom sömniga? För så här lätt brukar det inte gå i vanliga fall. Nu slutar mitt exponerande av mitt dagliga liv. inte speciellt intressant och händelserikt... Men ett liv är det och jag har människor runt mig som bryr sig och tycker om mig. kan det bli bättre? Vet faktiskt inte... ;O)
Natti lilla Gaija.. Sov så sött.... *viskar*
Ute på pitholmsträsket....
Är det soligt och kallt. I dag bestämde sig Gaija för att fara till Pitholmsträsket. Jag sa till henne att då kan vi ta vägen som går förbi Degerberget. bra ide sa Gaija och så drog vi iväg... Allt som allt bevb det bara 5.3 km idag. Det var kallt ochajg var inte i form idag för längre färder. annars ahde vi nog fortsatt. för det var så otroligt vacker ute i dag!
Här kommer dagens skörd av bilder!
Inkallning på pitholmsträsket. Gaija springer så öronen flyger och far. Kolla vad snön gnistrar och glimmar!
Snygg i sin fina nomesele...
Men morsan då! Sluta fota nu då!
Spring, sprang sprungit!
Jag är jättenöjd över Gaijas sele. Den sitter perfekt och hon vekar verkligen trivas i den. Hon vet vad hon ska göra när vi tar på den. Blir glad och börjar småvissla lite för sig själv. *ler*
Pitholmsträsket... eller en liten del av träsket. egentligen tycker jag att det är mer som en liten sjö.
Vägen vi for på. ite isig men fint före på sidorna för Gaija. Hade jag haft medar på sparken så hade det gått plättlätt. Nu halkade jag mest omkring mitt i vägen. Det blir nog mest troligt att vi köper en ny spark och 55mm breda medar till sparken. Man kan ju ha användning av en "vanlig" spark också. Den sparken vi har nu är en Orsaspark. Till den finns det inga medar. Typiskt va?
Här kommer dagens skörd av bilder!
Inkallning på pitholmsträsket. Gaija springer så öronen flyger och far. Kolla vad snön gnistrar och glimmar!
Snygg i sin fina nomesele...
Men morsan då! Sluta fota nu då!
Spring, sprang sprungit!
Jag är jättenöjd över Gaijas sele. Den sitter perfekt och hon vekar verkligen trivas i den. Hon vet vad hon ska göra när vi tar på den. Blir glad och börjar småvissla lite för sig själv. *ler*
Pitholmsträsket... eller en liten del av träsket. egentligen tycker jag att det är mer som en liten sjö.
Vägen vi for på. ite isig men fint före på sidorna för Gaija. Hade jag haft medar på sparken så hade det gått plättlätt. Nu halkade jag mest omkring mitt i vägen. Det blir nog mest troligt att vi köper en ny spark och 55mm breda medar till sparken. Man kan ju ha användning av en "vanlig" spark också. Den sparken vi har nu är en Orsaspark. Till den finns det inga medar. Typiskt va?
Familjen drama och duracellkaninen.
I söndags var vi till Kåbdalis och åkte slalom.
Det blev en helt underbar dag. Nästan. För som vanligt så ska det hända en massa grejjer. Men innan allt hände så hade vi det hur mysigt som helst! Klockan sju ringde klockan och då vaknade hela familjen fägnell. Vi klädde på oss och packade in oss i bilen med matsäck, skidor, extrakläder och en massa annat krafs. Gaija fick naturligtvis följa med.
Det snöade kraftigt men vi for ändå. längtan till slalombacken var för stor!
Väl framme så fixade vi liftkort till barnen och sen gjorde vi en snögrotta där vi satt och fikade och bara njöt av livet. Mina extra goda mackor gick åt som sol ismörsken! =O)
Gaija tyckte allt var toppen! Gladare hund fårman leta efter. hon sprang och sprang i djupsnön. Det är ca 85 cm snödjup uppe vid Kåbdalis. Så ni kan tänka er hur tungt det gick att springa?
Hon sprang upp och nerför backen i säkert tre timmar. Vi försökte få henne att vila men det var sååå tråkigt! Hon är som en liten duracellkanin. Går och går och går.... OCh lika glad hela tiden.
Efter en liten stund så var hon igång igen. Och ligga på liggunderlag var absolut uteslutet! För varmt! Vi hade ca 10 minusgrader. emn det blåste inte så det känndes aldrig kallt. Däremot hade vi ett tungt snöfall. Men det var bara mysigt.
barnen åkte och åkte slalom. Vi har bara två par skidor men tre barn. Så den ekvationen var vi tvugna att lösa på något sätt. Så Emelie och Josefin fick turas om att åka. Josefin hade inte lärt sig åka slalom ännu. Men hon lärde sig det i barnbacken. Oj vad duktig hon var!
Under hela tiden så uppförde sig gaija exemplariskt. Förutom det att hon var extremt busig och glad. Hon gillade verkligen atmosfären i Kåbdalis. Hon är verkligen en hund som är rolig att ha med sig!
Emelie och Amanda blev modiager och modigare i backen och plötsligt så var dom försvunna. Josefin stod och väntade på att få åka men dom kom aldrig tillbaka. CVi trodde dom var på andra sidan berget coh åkte i Lasseliften. Men vi visste att den stänger dom vid tre så då bör ju barnen ha kommit tillbaka. Men se det gjorde dom aldrig. Vi stod och väntade och väntade... Inga barn. Jag engagerade två skotrar att leta efter dom och till slut hittades barnen. Två underbara kvinnor hjälpte dom! En stannade med Emelie och den andra åkte ner med Amanda. Vi fick veta av Amanda att Emelie hade fastnat i skogen.
I skogen ja... Där dom INTE hade lov att åka!
Till slut kom emelie ner.Helt oskadd. tack o lov. Men orolig var jag! Jag fick för mig att dom åkt in i träd och brytit både armar och ben. Men vi hade tur denna gången också.
barnen fick äta lite och värma sig i värmestugan och sen började vi packa ihop och fara hem. Men se så lätt skuylle det inte gå! För plötsligt fick en kille för sig att köra in i våran bil! Jaha.... Så nu måsteden in på lagning. typiskt. det blev en buckla i sidoskärmen bak. Så det var ju inte så farligt. Men onödigt.
Nåja. Här kommer en liten bildberättelse. Som vanligt. ;O)
Här sitter Stefan med gaija och myser i vår snögrotta. Gaija busar och Stefan äter... Precis som det ska vara!
Bra före eller? Madrassåkning i djupsnö. Jag gissar att farten var låg.
Snöspringbus i backen.
Lite vackra bilder på en vacker snöig hund.
Josefin ska åka slalom.
Hä ä bar å åk! Josefin testar lite störtlopp.
Barnen som försvann...
Jag... I liften. I barnliften i barnbacken. Jag åkte ett åk det räckte. Dels var pjäxorna för stora dels var ajg rädd att göra ill amig. det var 15 år sedan sist. men roligt var det!
Hmmm.. En viss likhet med Josefin.. Men för mig var det ingen störtlopp precis. det gick betydligt saktare för mig.
En mycket lättad Veronica. Jag överlevde denna gången.
Summan av allt detta är: Hela familjen är överenns om att vi hade ROLIGT! Och till Kåbdalis far vi fler gånger! Bara vi slipper en massa missöden. ;O) Och kanske lite mindre snöfall....
Det blev en helt underbar dag. Nästan. För som vanligt så ska det hända en massa grejjer. Men innan allt hände så hade vi det hur mysigt som helst! Klockan sju ringde klockan och då vaknade hela familjen fägnell. Vi klädde på oss och packade in oss i bilen med matsäck, skidor, extrakläder och en massa annat krafs. Gaija fick naturligtvis följa med.
Det snöade kraftigt men vi for ändå. längtan till slalombacken var för stor!
Väl framme så fixade vi liftkort till barnen och sen gjorde vi en snögrotta där vi satt och fikade och bara njöt av livet. Mina extra goda mackor gick åt som sol ismörsken! =O)
Gaija tyckte allt var toppen! Gladare hund fårman leta efter. hon sprang och sprang i djupsnön. Det är ca 85 cm snödjup uppe vid Kåbdalis. Så ni kan tänka er hur tungt det gick att springa?
Hon sprang upp och nerför backen i säkert tre timmar. Vi försökte få henne att vila men det var sååå tråkigt! Hon är som en liten duracellkanin. Går och går och går.... OCh lika glad hela tiden.
Efter en liten stund så var hon igång igen. Och ligga på liggunderlag var absolut uteslutet! För varmt! Vi hade ca 10 minusgrader. emn det blåste inte så det känndes aldrig kallt. Däremot hade vi ett tungt snöfall. Men det var bara mysigt.
barnen åkte och åkte slalom. Vi har bara två par skidor men tre barn. Så den ekvationen var vi tvugna att lösa på något sätt. Så Emelie och Josefin fick turas om att åka. Josefin hade inte lärt sig åka slalom ännu. Men hon lärde sig det i barnbacken. Oj vad duktig hon var!
Under hela tiden så uppförde sig gaija exemplariskt. Förutom det att hon var extremt busig och glad. Hon gillade verkligen atmosfären i Kåbdalis. Hon är verkligen en hund som är rolig att ha med sig!
Emelie och Amanda blev modiager och modigare i backen och plötsligt så var dom försvunna. Josefin stod och väntade på att få åka men dom kom aldrig tillbaka. CVi trodde dom var på andra sidan berget coh åkte i Lasseliften. Men vi visste att den stänger dom vid tre så då bör ju barnen ha kommit tillbaka. Men se det gjorde dom aldrig. Vi stod och väntade och väntade... Inga barn. Jag engagerade två skotrar att leta efter dom och till slut hittades barnen. Två underbara kvinnor hjälpte dom! En stannade med Emelie och den andra åkte ner med Amanda. Vi fick veta av Amanda att Emelie hade fastnat i skogen.
I skogen ja... Där dom INTE hade lov att åka!
Till slut kom emelie ner.Helt oskadd. tack o lov. Men orolig var jag! Jag fick för mig att dom åkt in i träd och brytit både armar och ben. Men vi hade tur denna gången också.
barnen fick äta lite och värma sig i värmestugan och sen började vi packa ihop och fara hem. Men se så lätt skuylle det inte gå! För plötsligt fick en kille för sig att köra in i våran bil! Jaha.... Så nu måsteden in på lagning. typiskt. det blev en buckla i sidoskärmen bak. Så det var ju inte så farligt. Men onödigt.
Nåja. Här kommer en liten bildberättelse. Som vanligt. ;O)
Här sitter Stefan med gaija och myser i vår snögrotta. Gaija busar och Stefan äter... Precis som det ska vara!
Bra före eller? Madrassåkning i djupsnö. Jag gissar att farten var låg.
Snöspringbus i backen.
Lite vackra bilder på en vacker snöig hund.
Josefin ska åka slalom.
Hä ä bar å åk! Josefin testar lite störtlopp.
Barnen som försvann...
Jag... I liften. I barnliften i barnbacken. Jag åkte ett åk det räckte. Dels var pjäxorna för stora dels var ajg rädd att göra ill amig. det var 15 år sedan sist. men roligt var det!
Hmmm.. En viss likhet med Josefin.. Men för mig var det ingen störtlopp precis. det gick betydligt saktare för mig.
En mycket lättad Veronica. Jag överlevde denna gången.
Summan av allt detta är: Hela familjen är överenns om att vi hade ROLIGT! Och till Kåbdalis far vi fler gånger! Bara vi slipper en massa missöden. ;O) Och kanske lite mindre snöfall....
Vi drog iväg...
I dag drog jag och Gaija iväg på en utflykt.
Jag visste att det skulle nsöa. men snön som föll var kall tung snö. Det finns ollika sorters snö och denna var inte specellt sparkvänlig om man säger så... Så det blev rätt tungt. Jag hade planerat att fara ca en mil idag.Men eftersom att det var så tungt före så tyckte jag att det räckte med den vanliga turen. Dessutom har jag en sämmre dag så jag vale att ta det lugnare.
Man ser att Gaija blir mer och mer tränad för drag.
Förut så tog hon gärna långa raster och ville gärna gå bredvid sparken i uppförsbackarna. Vilket jag naturligtvis tillät. Numera går hon alltid framför sparken. Och hon hjälper till att dra sparken upp för backarna. Jag går bakom och håller emot så hon får jobba lite. Farten blir också bara snabbare och snabbare. Hon springer krortare sträckor också med hög fart. det gjorde hon inte i början och skulle hon göra det så var det för att jag jagade på henne och det var nerförsbackar.
Hon lär sig snabbt och hon är väldigt duktig. Och dessutom så gillar hon att dra! Enda smolken i bägaren är att jag skulle egentligen behöva en släde för en draghund. Sparken går utmärkt att använda på vägarna. men som idag hade vi kunnat fortsätta vår tur i den mjukaren snön om vi hade haft bredare medar.
Här kommer en liten bildberätelse om vår dragiga dag.
Början på gammla skogsvägen... Inga skotrar här inte! Så skönt!
Fika hade vi med oss. Gaija fick ett sånt där tandstesgodis. Den är nyttig för både kropp och tänder. Min mat bestod av varm mjölkchoklad och nyttigt bröd med ost på. Jättegott!
Gaija spanar. Kan det vara en älg? Råddjur? Räv? Ren?
Lite mera span... Sparken står parkerad och redo för fortsatt färd.
Och iväg far vi! Jag hoppade av sparken för att få en bild då hon springer. Det slutade med att sparken vingalde iväg ner i en snödriva...
För mycket snö och för dåligt uppkört. Så vi vände. Det var tungt med sparken som det var....
Det tog alltså stopp här... Två kilometer från Timviken. Två kilometer från havet...
Snälla mamma får vi fortsätta!? Jag vill iväg! NU!
Den stora ensamma tallen. Vi har den som landmärke. När vi kör förbi den så har vi ca två kilometer kvar hem.
Vi har skoj.
Gaija vill gärna ha ngt i munnen när hon drar. Jag vet inte varför. Men hon släpper den inte. Jag däremot vill inte att har ngt i munnen för jag är orolig för hennes tänder.
Seså morsan. Var inte fånig nu. Nu far vi hem!
När vi kommer hem så masserar jag alltid Gaija och strechar henne. Jag tycker det är viktigt att få musklerna avslappnade och leder uttändja. Samt att få bort lite blodsocker ur musklerna och mjölksyra. Hon ÄLSKAR massagen! Gladare hund och mer förväntansfull hund finns inte när man kommer hem. Jag tror hon tycker att det är det bästa med att dra.
Just nu i skrivande stund så ligger hon bakom mig och sover gott. Livet är härligt!
Jag visste att det skulle nsöa. men snön som föll var kall tung snö. Det finns ollika sorters snö och denna var inte specellt sparkvänlig om man säger så... Så det blev rätt tungt. Jag hade planerat att fara ca en mil idag.Men eftersom att det var så tungt före så tyckte jag att det räckte med den vanliga turen. Dessutom har jag en sämmre dag så jag vale att ta det lugnare.
Man ser att Gaija blir mer och mer tränad för drag.
Förut så tog hon gärna långa raster och ville gärna gå bredvid sparken i uppförsbackarna. Vilket jag naturligtvis tillät. Numera går hon alltid framför sparken. Och hon hjälper till att dra sparken upp för backarna. Jag går bakom och håller emot så hon får jobba lite. Farten blir också bara snabbare och snabbare. Hon springer krortare sträckor också med hög fart. det gjorde hon inte i början och skulle hon göra det så var det för att jag jagade på henne och det var nerförsbackar.
Hon lär sig snabbt och hon är väldigt duktig. Och dessutom så gillar hon att dra! Enda smolken i bägaren är att jag skulle egentligen behöva en släde för en draghund. Sparken går utmärkt att använda på vägarna. men som idag hade vi kunnat fortsätta vår tur i den mjukaren snön om vi hade haft bredare medar.
Här kommer en liten bildberätelse om vår dragiga dag.
Början på gammla skogsvägen... Inga skotrar här inte! Så skönt!
Fika hade vi med oss. Gaija fick ett sånt där tandstesgodis. Den är nyttig för både kropp och tänder. Min mat bestod av varm mjölkchoklad och nyttigt bröd med ost på. Jättegott!
Gaija spanar. Kan det vara en älg? Råddjur? Räv? Ren?
Lite mera span... Sparken står parkerad och redo för fortsatt färd.
Och iväg far vi! Jag hoppade av sparken för att få en bild då hon springer. Det slutade med att sparken vingalde iväg ner i en snödriva...
För mycket snö och för dåligt uppkört. Så vi vände. Det var tungt med sparken som det var....
Det tog alltså stopp här... Två kilometer från Timviken. Två kilometer från havet...
Snälla mamma får vi fortsätta!? Jag vill iväg! NU!
Den stora ensamma tallen. Vi har den som landmärke. När vi kör förbi den så har vi ca två kilometer kvar hem.
Vi har skoj.
Gaija vill gärna ha ngt i munnen när hon drar. Jag vet inte varför. Men hon släpper den inte. Jag däremot vill inte att har ngt i munnen för jag är orolig för hennes tänder.
Seså morsan. Var inte fånig nu. Nu far vi hem!
När vi kommer hem så masserar jag alltid Gaija och strechar henne. Jag tycker det är viktigt att få musklerna avslappnade och leder uttändja. Samt att få bort lite blodsocker ur musklerna och mjölksyra. Hon ÄLSKAR massagen! Gladare hund och mer förväntansfull hund finns inte när man kommer hem. Jag tror hon tycker att det är det bästa med att dra.
Just nu i skrivande stund så ligger hon bakom mig och sover gott. Livet är härligt!