gaijasblog

Har fått låna några bilder från Lottie på aktivhund.se. Hon har försökt ställa upp sin hund så som en exteriörschäfer ska stå. Själv ska jag försöka övertala min Gaija att hon också kan stå så. emnjust nu så har hon inte riktigt tid till att stå stilla så länge att hon komemr med på bild. Det är som norrmännen somska byta glödlampa. det behövs många för att få till det.

Håll till godo! Här kommer Lotties fina schäfertik =O)



Normalt stående



Uppställd



Mer uppställd. Mär väl att korset fortfarande inte sluttar kraftigt. Även om hunden nästan står på sin has.



Maxupptställd.

Ser ju inte klokt ut egentligen...

I torsdags packade jag in två av mina barn i bilen samt hudnarna och for iväg till gläntan. Hur gläntan ser ut på hösten och vintern och våren syns i delar av mina tidigare bloggar. Men nu är det somamr och då ville barnen bada. Jag tänkte att det skulle vara rätt ödsligt ute på gläntan. Så hundarna skulle kunna bada i lugn och ro. Gaija skulle få möta vågorna! Det blåste ca 15 sekundmeter. Kallt var det också. Jag höll mig stdigt på land. Blötte bara ner fötterna lite så jag kunde ta några härliga bilder.
Och här kommer dom!



En enslig mås på en enslig strand som föröker fånga en enslig fisk i ett upprört hav. Dimman försöker smyga sig på...



Dimman kommer rullande in mot enslig strand. Luftiga sjok lägger sina vita band. Snart syns ej stranden mer. Men till slut blir detaljerna fler och fler...



Kan det bli ödsligare?



Från att vara en vacker Gaija vid havet...



Och en mycket stolt och vacker Lona...

Till att förvandlas till detta!








Gaija undrar om det måste skvittra så när man ska bada? Och VEM är det som skvittrar?



Nääää! Det är SÄKERT du Lona! Jag ska ge dig för allt skvitter!



Hörru bruden! Lägg av va? Det är VÅGORNA som skvittras! Gå och dränk dig vet ja. Slyngel!



Gör så här Gaija.. Man kan ÄTA vågorna...



Hehe.. Hur dum får man vara? Tycker Lona... Gaija tycker situationen är piiiinsam!



Och nu tjejer så skakar vi oss! Kom igen Emelie! Skaka var det!



Ska vi redan sluta bada? En mycket besviken Lona...



Vem behöver bada? När man kan hitta övergivna skor på stranden. Dom är MINA! Gaija har visst itne förstått det där att skorna inte alls är hennes. Dom är våra. Hon kom med dom till oss ialla fall. Utan att tappa skorna i vattnet. Vilket vi idag är mycket tacksamma för.



Äsch.. badkrukor. Jag roar mig själv då. Jag gör en grävelse i vattnet få se om ngn hänger på....

Lona är verkligen en riktig baderska. Hon älskar vattnet och kan roa sig själv där. Tyvärr får hon en fruktansvärd klåda på hela kroppen vid bad. det rä itne fuktexsem. tydligen torkar hennes hud ut. Så det blir tyvärr itne så många bad för henne.
Gaija verkar vara helt opåverkad av allt badande. Hon kliar sig inte mer än vad hon brukar. Vilket är nästan inget alls. Inte mer än vad en hund normalt gör.. Tack o lov. Fast nu fäller hon. Så då kliar hon sig lite extra.
Detta var allt för denna gång. =O)

En heltrevlig kväll i Luleå blev det i onsdags (14/6). Jag, Eva-Lena och helena for till luleå för att träna oss lite på att tävla med våra hudnar.
Och oj vad kul vi hade! Massor med trevligt folk och trevliga hundar!
Jag fick även äntligen träffa Anneli som har Råggrindans Maximus. Anneli skulle för första gången tävla med lilla Nemo. Och det gick också bra.

Så här gick det för mig och Gaija.

Platsliggnging     10   

Tandvisning         10

Linförighet             6            Pos. Ryck i koppel. släpar. DK. pos. avslut.

Fritt följ vid sidan  8           släpar. pos. slamsar

Platsläggande     0            lägger ej.

Inkallande            10  

Stående               8.5           DK. tar steg

Hopp över hinder  0           nosar på hinder före momentet

Helhetsintryck    10            Pigg och glad hund.


Jaaa... Linförigheten.... Där har ajg fått bekräftat mina misstankar. Gaija tror att vi tar oss en liten promenad ute på planen. Så nu framöver så blir det enbart linförighet!!!
Fria följet börjar ju sitta rätt bra men lite positioner ska nog kunna gå att få till. Med hjälp av kopplet!!!

Platsläggande. Ngn hade lagt en förbannelse på plan. Sju av nio hundar la sig inte... Fast det är ju en klen ursäkt. Jag måste vara tydligare. Träna mer!!!

Ståendet. Där måste jag nog be ngn om hjälp. Jag ser inte att hon tar steg. Och min halvhalt ska också jobbads bort när hon blivit säker på ställandet.

Hopp över hinder. Ehhhh? Hudnen går fram till hindret och vill gärna hoppa. Så får man inte göra. Det blir en nolla direkt! Hunden får inte träna på plan innan momenten!  Så nu måste ajg lära gaija att aldrig, aldrig gå fram till hindret utan att jag kommenderar hopp. Enkelt ;O)

Helhetsintrycket blev ju högt. Domaren tycker att min lilla tjej är en glad och frammåt hund. Hon blev ju lite busig där i fria följet. Men det bjuder jag på... Hon SKA tycka att det är kul! =O)

Och så till bilderna....



Har vi någon koll alls på våra ben? Man kan ju undra. Gaija på sin lilla promenad på plan... *ahhhhrghhhh* Det ska ju föreställa linförighet det här...



Du och jag Gaija...



I djuuuup koncentration. Ialla fall jag var det. Vad Gaija var vet jag inte...



Fria följet och ekipaget är redo...



Hej och hå... Det här går ju rätt bra...



Vi tar det långa benet före...  Tjolahopp!



Inkallning. Här går det undan! En tia fick vi!



På väg att komma i rätt position alltså...



Och sen var ju momentet slut. Hon gillar det här gaija. Bästa momentet enligt henne. Man får ju SPRINGA då! =O)



Jag gillar den här hunden...



Helena och Exan går på fria följet. Ett duktigt ekipage som kan gå mycket långt!



En glad Anneli och en lite busig Nemo... Första gången Anneli tävlar och samma för Nemo. Han är också en hussehund. Så dom gjorde det verkligen bra!



Eva-Lena klappar om Morre. Hon har ju varit duktig gammeltanten! Morre blev utsedd till kvällens lilla harmör. Hon gjorde allt för att vinna publikens och domarens hjärta. Bästa tricket var nog när hon satte sig vänd åt fel håll. Där bara satt hon och såg nöjd ut. =O)

Vi ska fara på nästa träningstävling Luleå BK har. Jättekul och nyttigt framför allt! Nu har jag enhel del att ta och öva på i träningen. Ska bli kul *gnuggar händerna*

Idag när vi var ute och cyklade hittade jag en ny liten väg...  en liten söt stig som ledde direkt till Ögletjärn! Det tog väl ca fem minuter att skumpa fram på stenarna med cykeln. Och sen var vi bara där! Lona och Gaija fick bada. Gissa om dom var lyckliga? Massor mysigt...
Det enda sominte ar mysigt var hudnen som smet från sin gård, sprang fram till oss och gjorde att jag ramlade av cykeln.
Jag hade hundarna på koppel och mitt i all villervalla så släppte jag aldrig kopplet. Jag brukar göra det så fort ngt verkar vara på g. Men i dag gjorde jag inte det. Så nu har jag ett härligt stort skrubsår på benet och knäet. Snyggt! Jag får se det från den posetiva sidan. Kanske jag slipper raka benet?

Här kommer lite bilder på en mysig stund vid Ögletjärn.



Om jag visste vad den här blomman hette så skulle jag ha talat om det. Fin var den ialla fall.



Och se där! Där växer det näckrosor. Fast dom har inte börjat blomma ännu.



Hmmm.. Dom här blommorna växer även ute i vattnet. Undrar fortfarande vad dom heter.



Ögletjärn by summer.




Mitt skrubbsår... Jag har fått en ny lte annorlunda färg på benet. Ser lite ut som svenska flaggan. tur jag iten bröt benet. Jag ramlade på cykeln och benet var under. Handloven på höger hand har också fått sig en smäll.


Mäh! Lona! Du skvittar juh! Jag kan ju bli blöt!



Simma lungt Gaija! Jag är här ifall du får för dig att drunkna!



Det är där vi badar ja...



Snälla!? Kan vi inte få hoppa i igen?



Gaija simmar.Jag mpåste lära henne att simma ordentligt. Hon är inge vidare på det. En hund som simmar så här simmar på fel sätt. Dom ska ligga utmed vattenytan och sparka ordentligt med bakbenen.  Hakan ska ligga i plan med vattnet.



Jag ahr aldrig tänkt på det förut. Men Lonas ena öra står alltid upp när hon simmar. En hund som verkligen trivs i vattnet och är jätteduktig på att simma!



Hmmm.. Inte speciellt stilfullt. Men det funkar.... Kanske. Så fort det blir lite varmare så ska jag lära Gaija simma. Det är lätt att lära hudnar simma. Man håller dom bara under magen/buken så att dom får upp kroppen lite ur vattnet. Sen låter man hunden simma och lära sig ta i med bakbenen. Det tar ett par gånger så lär dom sig hur man gör. Brukar gå rätt fort.

Nu är spårlägret slut...

Jag har lärt mig massor! Inte bara om spårning men även massor om mig och min hund. Ovärderliga kunskaper som jag verkligen sätter stort värde på!
Jag har bland annat lärt mig läsa av min hund. Följa mina instinkter. Se hur min hund reagerar på stimuli. Bland annat. =O)

Sen har vi ju naturligtvis lärt oss spåra också! Jag och Gaija...
Jag kan mycket lite om spårning. Men tycker det rä en otrolig känsla att spåra med en hund som gaija. on är lättmotiverad och otroligt noggrann.
Så här berättade vår eminente spårledare i sitt utlåtande om Gaija.

En mycket spårmotiverad hund som är noggrann och målmedveten i sitt arbete.

Kan det bli bättre? Lilla gumman är ju rena rama nybörjaren! Från att från dag 1 börja med ett mycket enkelt spår utan vinklar. Till att öka spårlängden och byta ut leksaken till en spårapport (en liten träpinne med spårläggarens lukt på). Sen fortsatte vi med en vinkel och två apporter Osv. Gaija är en hund som går rätt fort fram i sin utbildning. ju svårare sesto noggrannare är hon!
Nu sista dagen så gjorde jag ett spår där Gaija fick en liten utmaning. Jag gjorde ett U spår. Alltså ett spår med två 90 gradiga vinklar och med en apport på varje "ben". Alltså tre apporter. När spåret var lagt och legat ett tag så gick torsten ett förledarespår. Alltså han gick över mitt spår en gång.

När vi gick spåret en timma senare så visade gaija att: Här kommer det en annan doft.
Hon började vinda lite, lite men sen gick hon rakt i spårkärnan och över förledarespåret. Hon visade att hon visste att hon korsade ett spår. Men hon visste också vilket spår det var hon skulle följa.
Tala om att hon är en duktig tjej!

När gaija slutat spåra så är hon rätt nöjd. Men hon visar samtidigt att hon görna jobbar mer. Jag ahr en hund med motor! Hon är snabb på att återhämta isg också. Vist ser man att det varit en jobbig helg. Fyra dagar med mycket jobb. Men hon är fortfarande pigg och glad och koncentrerad på sina uppgifter i spåret. Även nu när vi kommit hem så är hon pigg och glad. efter en timmes vila så är hon i sina gamla fina gängor igen.
En mycket härlig hund!








Genomgång med Torsten. När Torsten talar lyssnar man gärna!



I början av spåret. Gaija har just hittat spåret och i väg far vi! Nosen är i backen precis sekunden efter att bilden blivit tagen.




Det är bara att hänga på... Hålla koll på spårlinan och se till att den aldrig rör marken. Sen sköter Gaija resten. En hund att lita på i spåret!



Eva-Lena och Morre i spåret. Morre är en förträfflig spårhund. Lugn och säker och trygg. En riktig pärla för en nybörjare!



Svante. en kille med mycket bus i sig. Söt och go kille!



Gaija vill ut och spåra. Här har hon väntat i timmar med att få gå ut. tråkigt att vänta men nyttigt att lära sig att koppla av och inte slösa på energin. Det syns att Gaija har mycket energi kvar... Kolla blicken!



Carina. Vår egen bartender på lägrets pubafton. Hela kvälen jobbade hon med att fixa i puben och hålla koll på flaskor. Det fanns karaoke också. Men den lät jag bli. Jag lät amatörerna sköta underhållningen.



Vårat lilla "läger". Vi band upp hundarna i en ring i skogen och satt där och hade det mysigt. Vissa hudnar härjade och stökade och låtsades leka markberedare. Andra ville bita på pinnar och några tog det bara lungt. De som stökade fick allt lära sig att låta bli sådant och göra som de kloka duktiga hundarna och vila sig i form.



Sofia och Vivi tar en kaffepaus.



Ninni... Som äger Cirrus. En av mina hunddagishundar. =O)



Mats och Vicki och torsten. Vicki var lägrets minsta hund. Men minst betyder inte sämst. Hon spårade som en hel schäfer! Duktig tjej!

Ja nu har vi börjat brukslägret Gaija och jag. Oj så roligt det är!
Igår (fredags) så började vi med att hämta hudnarna och bilda flock. Vi satt allihopa tillsammans och hade bundit upp hundarna bredvid oss. Sen satt vi och pratade och lyssnade på vår eminenta utbildare Torsten Örnkloo. Oj vad han kan!  =O)

Nu idag har vi fått prova p att spåra. ätteskoj! Gaija har haft lite otur med oss spårläggare. Vi har itne förstått vad torsten ville (fast han är tydlig med os). så gaija fick sitt första spår så att hon var tvungen att jobba rätt hårt för att klara av att följa den. det blåser kraftigt.
Sen skulle ajg lägga ett spår. Jamen.. Jag och vimsa till det! Gaija stackarn fick ett serpentinspår... Meningen var att jag skulle gå i en vid böj ca 100 meter. Det blev serpentiner i 200 meter... *slår mig för pannan*

Men även det klarade hon av!
enligt torsten så arbetar gaija mycket motiverat och målmedveten. en hund som itne gör det hade inte klarat av mitt spår. Men in lilla gulliga tjej fixade det. Och jag litar på henne. hon jobbar oerhört bra. Men ser tydligt hur hon tänker och hur spåret ligger. Näsan är djupt ner i backen.
I slutet har ajg lagt hennes älskade lekboll. Och varje gång har hon hittat den! Och blivit jätteglad. Och sen velat fortsätta spåra. Hon har motivation så det räcker och blir över!

Vi ska vara ute på Pitholmsheden i morgon. vi var där idag också på eftermiddagen. Det känns skönt. Vi är ju som hemma där. Och det är en otroligt bra spårmiljö där också. Det finns terräng för både nybörjare och för den lite mer erfarna.

Bilder från spårlägret kommer snart. just nu är jag för trött för att orka lägga in bilder. Få se om det blir några i morgon. Jag ska visst på fest i morgon. Ska bli skoj! tror jag... ;O)

Äntligen...Äntligen har jag fått mig en helt underbar kamera! En kamera som både jag förstår och kan använda. Och som dessutom fungear som den ska. Se bildbevis nedan.

Igår skulle jag och hudnarna på en kortare cykeltur i skogen. trodde jag ja! Jag for efter en skogsväg och sedan efter en gammal traktorväg. Jag visste att till vänster fanns Ögletjärn och jag tänkte då att man skulle ta och ta av dör och sedan hem. en lagom tur på ca 45 minuter på cykel i skog...
Jahaja..För det första så fanns itne stigen som skulle gå till Ögletjärn där jag trodde att den skulle finnas. så jag fortsatte min "lilla" cykeltur.
Och det var en fin cykeltur! genom orörd skog och mark. Mycket vackert. Plötsligt så var jag ute på en väg!?
Och den vägen leder till vår båthamn. Och det är åt helt motsatt håll än vad Ögletjärn ligger!
Nog för att jag missstänkte att jag var på väg mot havet. För jag såg ju havet när vi var uppe på en ås. Men inte så långt...
Så det var bara att cykla hem igen. Förbi min syster (som tyvärr inte var hemma) och förbi golfbanan. Vi tog en liten rast (hundarna drack vatten och jag åt ett äpple) där vid golfbanan och då passade jag på att ta några fina kort på blåbärsriset som börjat blomma. Jag trodde det blev fina bilder. Det blev itne några fina bilder. Kika på båda bilderna. Jag har använt samma funktion på båda kamerorna. Och ungefär samma avstånd.



Taget med min gamla kamera. Snygg fokus på blåbärsrisets stamm...Det var ju blommorna jag ville åt.



Det var så här jag ville göra. Den här bilden är tagen med min nya kamera!



Övervintrade lingon. Nu finns dom itne kvar. För Gaija åt opp dom!



Jag leker med kameran och tar sekvensbilder... Blev väl rätt bra. Men kanske lite suddigt. Jag behöver mer träning. Lona verkar då må skönt i skogen ialla fall.



Känslan av djup finns... Gaija sitter och spnar på orienterare som springer omkring i "hennes" skog. hon gillade dom men dom var besvärliga och fanns överallt.



Fin bild... tills man ser den där vita mustachen under nosen. Vet inte vad det är? Kan ngn berätta?

Ialla fall. nu kan ajg filma och ta fina kort. Så nu ska det filmas när jag och gaija tränar. så kan ajg se när vi gör fel och misstag och när vi gör rätt. OCh jag ska ta sekvensbilder också. vi kom oss aldrig till den där bäcken som jag vill att dom ska hoppa över. För många orienterare i skogen. Allt blev väldigt rörigt. Jag ville itne heller fara så långt med hundarna eftersom att dom behöver vila. Gaija fick sin vaccinationsspruta i går. Så ajg vill ta det lite lungt med henne nu ett par dagar.

Jippi! I morgon (fredag) börjar brukslägret1
Då ska jag och Gaija lära oss att spåra. Vår eminenta lärare blir Torsten Örnkloo. Han sägs vara duktig. Det återstår att se. ;O) Hurra vad kul!