Gott nytt år!

Vi önskar alla som läser vår blogg ett riktigt gott nytt år!

För mig som hundförare åt Gaija så ser jag fram emot ett mycket spännande år! Jag och Gaija har mycket inplanerat. Först ska vi försöka få vårt tredje förstapris i trean. Då kan vi titulera oss LP1, LP2 och LP3... Sen kör vi på för eliten! Det känns mycket, mycket underligt att redan hamna där.Jag är faktiskt nybörjare när det gäller alla klasser över lkl1. För när jag tävlade för mer än 20 år sedan med min collie så kom vi aldrig längre än till tvåan och det gick mycket dåligt där. Han ville ju inte ens apportera!

Nu har jag en hund som kanske inte är världens mest lättlärda men hon är absolut världens roligaste hund att jobba med. Jag får traggla lite med henne innan det sitter. Men när det väl sitter så kan man finjustera och knoga på med henne. Jag kan alltså lära både mig själv och hudnenoch det går bra! Hon är ju inte ens tre år och vi har kommit sååå långt!

Brukset ska vi också ta tag i. Enda kruxet med brukset är ju min onda kropp. det är rätt tungt för mig att gå spår med hudnen. Men vi ska testa på rapporten. den är rolig och Gaija äslkar att springa. Så vi ska köra på rapporten.

Så nu är det en hel del nya moment att ära in. Jag tar det lite pö om pö för att inte jäkta fram ngt med Gaija. Då blir det bara fel och förvirrat. Så nu så fort ridhusträningen börjar så kommer vi att köra på på allvar!

Så fort snön kommer i lagom mängd så kommer ajg att börja köra släde med henne igen. det ska bli skoj! Ännu roligare blir det den dag Zena kan gå bredvid Gaija och man har ett två hundsspann. Då kan man köra längre och lite jobbigare sträckor. Men tills vidare får lilltjejen stanna hemma när vi drar iväg på slädturerna. Det blir för jobbigt att hänga på.

Så ser vårt hund 2008 ut för i år i korta ordalag. Jag skulle tro att min planering håller om inget oförutsett händer. I år slipper jag tack o lov blindtarmen. den gjorde ju ett ordentligt avbräck i vår träning. Men vi kom igen! Och det var viktigast för oss. Utan hund så skulle jag väl vara en riktig läslus och krypa upp i soffan och bara njuta av böcker. Men hundarna går alltid före böcker. och det säger inte lite om hur mycket dom betyder för mig. För böcker är livest lilla extra lyx. Att få förlora sig in i en annan värld. Underbart!
Men hundarna ger mig bara sååå mycket mer! =O)

Så nu ser jag fram emot ett nytt spännande hundår och önskar alla ett riktigt gott och roligt nytt år!

Kram på er alla! =O)

Så var julen slut för i år.

Men vilken härlig jul vi haft! Så superskönt och trevligt! Och massor gott att äta och klappar har man fått. Gaija har fått en hel del att mumsa på! Hon hälsar alla som gett henne allt det gottiga. Tyvärr så försvann allt så fort... Jag hann inte vara med så var allt borta!

Så här ser en nöjd julhund ut:

image974



Jultomte med konstig mage signalerar att det är fritt fram för hundar att hämta sina paket. =O)

image975



I väntan på paket...

image976



Tomtenissan måste få sig en puss. I år var tomtenissan utklädd till hemvärnssoldat. Zena spanar in tomtens skägg. Sitter den fast? nähä... Synd att det inte också hamnade på bild.

image977




Julens färskingar (första julen):

image978
image979

Lilla Max och lilla Zena. Båda var helt nöjda med alla julklappar och njöt av all uppmärksamhet man kunde få. det var ju många som ville bry sig.

Lilla Max är världens goaste kille! Han fick dessutom mest julklappar. Kan det bero på att han varit så snäll? Han är alltid glad den här lilla killen. Helt underbar! bara fyra månader och han är sååå duktig. vad månde bliva av honom? Hundförare kanske? ;o)

Lilla Zena skötte sig också utmärkt. Inget kiss på golvet och inga tuggade julklappar. Alltså denna lilla tjej biter på inget som inte tillhör henne! Där påminner hon verkligen mycket om Gaija. Hon var lika dan! Kanske det beror på att dom har leksaker som dom tycker om och att dom har alltid ngt dom kan tugga på? Man kan liksom slappna av med dessa hundar. Och då blir också hundarna lugnare. Lilla Max var ju en ny familjemedlem som blev nosad på. Han luktade verkligen spännande och gaija fick sin vana trogen stooora ögon och började drägla. Något hon alltid gör när hon träffar på bebisar. Vare sig dom är av hundsläkte eller människosläkte.
Zena uppförde sig också exemplariskt och nosade snällt på bebisen. Men sen var det något annat som blev intressant och då var hon tvungen att hänga på...


I kväll har jag tränat gaija. Lite positioner, inkallning och fjärren. allt funkade kanon. Om man då tänker att ajg har itne tränat med henne sen slutet på november så måste man säga att hon är ju helt super! Hon jobbade lika glatt som vanligt och visade inga tecken på att bli snabbt trött eller att ha glömt det hon lärt sig. Hon var kanske ngt mer sammlad. Gaija är verkligen en härlig hund!

Nu ska vi börja lära in lite av dom nya momenten i elit. Det är dags nu. Snart börjar ridhusträningen och då jäklar är det vi som ska jobba! Hurra!


God jul!

God jul alla som är inne och läser på Gaijas blogg!

Vi kommer att fira jul här hemma med nära och kära. Hela dagen har gått åt till att stöka inför julen. Vi har haft det jättemysigt! Jag och Amanda har till och med hunnit baka supergoda Napolenhattar! All smörgåsmat är uppskuren. Den supergoda gravade laxen från en av mina allra bästa kompisars fiskaffär Fiskhörnan är filead. Javisst! Jag äter inte fisk. men ajg är bra på att filea! ;O) Skinkan är klar och äggen kokade. Vissa ägg är också skalade. Salladen är i stort sett klar förutom att salladsbladen ska ner. Så det mesta är förberett. Slkönt! Jag kan ta det rätt lungt i morgon och må bra. =O) Hurra!

Så i morgon kommer vi att äta allt vad julens matord kan tänkas duka upp, det ska bara bli så gott! Och hundarna ska få massor med julklappar! Både Marianne och Thomas och Johan har gett dom var sin julklapp. Så goa dom är! Jag är säker på att Gaija och Zena blir överlyckliga!

Sen så vill jag tacka alla som skickat julkort (snigelmail). Ni har ju så underbara hundar! Tusen tack! Speciellt någon som heter Åsa som skickat mig ett julkort... Hon hoppas på att mitt nya år ska bli lite lugnare. Jag känner bara en Åsa och med den tanken så är hon guld värd! Tack vännen!
Och så vill jag tacka er som tänkt på oss och skickat e-mail. =O) Ni är också supergulliga! Ingen nämd och ingen glömd. =O) Jag har prioriterat bort allt som heter julkort på grund av att jag dels är så vimsig och glömsk och sen för att jag blir jättestressad av det. Och jag får inte stressa med mitt höga blodtryck för läkaren.

Så nu till sist vill jag önska er alla julefrid och ta det lungt i trafiken alla ni som ska köra bil. Det är halkigt. Kom hellre försent än inte alls!


Äntligen har jag fått tillbaka min älskade kamera från lagningen. Precis lagomt till jul! Så nu kan ajg i lugn och ro ta kort. det är så härligt! Den andra kameran var bra. men MIN kamera är bäst! ;O)
Så här kommer lite färska bilder taget med min älsklingskamera.


Samätning. Gaija och Zena vet vems som är vems sida. Man rör inte den andras matskål! Eller Xena försöker att röra... När vi inte ser. ;O)

image968



Nybadad Zena. Hon luktar gott av gulsåpan. Mums! Hon är mjuk och fluffrig också... OCh bara så sööööt! Och pömsig.

image969



Kompisarna. Bästisarna. Systrarna.

image970


Zena tänker: En KATT! Busdags!

image971



Gaija önskar alla en od jul. Hon hoppas på att nästa år så ska hennes prispokalshylla vara ännu fullare. Hehe... Hon börjar bli mallig tjejen.

image972



Nät måste man ju göra när man väntar på tomten... Busa!

image973

Semester.

Gaija har semester. Hon njuter i fulla drag av att bara ha kul och slå dank. Ha kul betyder att hon terroriserar sin lillasyster Zena. Hon är rolig att retas med. Speciellt när hon har en pinne i munnen. Zena ahr mycket linten chans att plocka den av henne. Hon blir så yr när Zena snurrar.
Eller så tjuvar hon ben av Zena. bussig brud Gaija är va? Hahah! Men som den hemska matten jag är så får hon inte tjuva ben ur munnen på Zena.

Att slå dank innebär att hon inte har fått träna ngt på länge. Nu börjar det bli dags igen. Så förmodligen nu i helgen så blir det en tur ut på bruks. Hon behöver få jobba med sina hjärnceller. Vi skulle behöva mer motion också jag och Gaija. Men slädföret är så dåligt. Så jag funderar på att åka ut till Ssjulnäs och låna Johans släde. Det finns mer snö där... Dumt nog. Snön ska vara hos mig. Basta!


åhhhh..Nu börjar jag ju längta efter att få träna lite med henne! Det har ju faktiskt varit så mycket julstök och grejjer dom sista två veckorna.

På tal om julstök. I dag har jag och mamma rullat köttbullar av 3.6 kg! Och vad mumsiga dom blev. Lite ketchup eller chilisås gör susen i köttbullar! Så till middag i dag har vi ätit köttbullar, kokt potatis med smör till och morotssallad (riven morot med krossad annanas i). det var bara såååå gott! vad ajg längtar till julen!
Men... *suckar* betalningen för att rulla köttbullar blev att jag har fått ta extra medicin och jag blev då alldeles hollokollo i huvudet av dom. OCh inte hjälpte dom ändå mycket. På måndag ska jag till sjukgymnast. Få se om hon kan komma på något smart för mitt onda. Jag ska fråga henne om hon kan trolla. vem vet? Hon kanske kan det? =O)

Jag har hunnit köpa lite julklappar också. En till svärmor och en till min älskade mamma. Samt barnen och så till Jossans fröknar. Jag tycker hennes fröknar är väl värd en st tomte var. Dom jobbar så fint med barnen och jag värdesätter deras engagemang högt! Jossans klassassistent jobbar stenhårt för att få en utbildning för särskoleelever ute på grans. jag tror det blir ett vinnande konsept! Och mycket intressant! Jag och Stefan ska ingå i föräldragruppen och hjälpa till med att jobba för en sådan utbildning.
Här i Piteå finns det två utbildningar för särskolebarnen. en är industriprogrammet och det andra är storkök. det tas liksom förgivet att våra barn ska antingen enbart vilja laga mat eller så vill dom jobba innom industri. Ehhhh.. Jossan vill jobba med djur. OCh ajg tycker absolut att hon är rätt person för det! Hon har en varlig och vänlig hand med djur. Hon uppträder lungt och sansat med dom och djuren har en förmåga att lita på henne.

Nåja. Nu är natten nära och jag ska stupa i säng. Orkar inte sitta här egentligen...

Nattis på er och sköt om er! =O)

Utmanad av en massa folk...

Ja det har Gaija blivit! Så det är bäst att vi lyder. Ni får ursäkta ni som utmanat Gaija. Men hon har sååå mycket attt göra med Zena att hon har inte haft tid!

Så till utmaningen. Gaija ska få berätta sex underliga saker hon har för sig. Lite lite med sex bara... Hon gillar bättre att få ha åtta saker att få berätta om. Men vi kör på snusktalet. Gaija får stå för orden.. Jag tar inte på mig något ansvar alls!

1. När vi får besök så måste jag alltid bära en vante och visa för alla att någon har kommit. Sånt är viktigt! Ibland tar jag folks handväskor också. Sånt kan vara bra. För det kan finnas pengar i väskorna och då kan mamma köpa gott åt oss.

2. Jag är jämt hungrig. Ibland är jag så glupsk att hårtussar ser ut som man och då äter jag dom. Ibland kan det slinka ner en och annan dammtuss också. Min mamma tycker ajg är knäpp. Men ska hon klaga? Jag fixar ju städet åt henne!

3. När jag får lust att sova i sängen så gör jag det. Ingen märker något eftersom att både min mamma och pappa sover ju när jag kliver upp i sängen. Jag sover alltid med huvudet på pappas hals. Det gör att han låter mindre när han snarkar. Kanske han får lite syrebrist också. Men vem bryr sig?

4. Jag måste alltid skälla ut alla i grannskapet när iv kommer hem med bilen. När vi svänger in på våran gata (läs MIN gata) så skäller jag som besatt! Då vet alla grannar att det är just vi som kommer hem. =O)

5. När jag ska få något gottigt så poppar ögonen ut. Alltså dom säger det mamma och LillaKarro. det som händer är att mina ögon blir jättestora för att man ska kunna se det gottiga bättre. Man njuter ju inte bara av smaken heller. Synen har också en viss njutning. Så när jag gör stooora ögon så syns mina ögonvitor.

6. Varje gång jag ser ett hål så måste jag kika ner i det. Hallå i hålet liksom. Det spelar ignen roll om det är ett hål i marken eller i en vägg eller i ett träd. Alla hål ska beskådas! Husse tyckte jag gick över gränsen en gång när jag kikade ner i hans navel... Men vaddå... den var ju stor naveln! Hallå i hååålet!

Jag utmanar Ludde, Morre och Quick.

=O)

Rex sista resa.

I morgon ska jag följa Johan och Rex på deras sista resa tillsammans. Nu ska deras vägar skiljas åt och det känns så oerhört sorgligt. Två mycket goda vänner tvingas skiljas i förtid på grund av sjukdom.

Det har visat sig att Rex har spondylos i större delen av ryggen. Han har säkert haft det en längre tid men inte visat något. Förutom att han har alltid varit pipig av sig. Nu förra helgen började hans bajseri att krångla. Han blev förstoppad på grund av att det gjorde ont när han bajsade. Stackarn!
Så i veckan som var så följde jag Johan till veterinären och där konstaterades det att Rex har inte så många kotor fria från spondylos. I ländryggen syntes det dock inget. emn man ser tydligen inte broskbildningen i ett tidigt skede. Men just det skedet är det mest smärtsammaste då kotorna bygger en "broskbro" mellan varandra. Nu hade Rex så pass ont att han itne fick ut något och han blev inlagd på dropp och så gav dom honom lavemang. I två dagar fick han vara hos vet och dom har kämpat med hans bajseri.Johan har gett honom parafinolja för att underlätta bajseriet men det hjälper inte så mycket.

I söndags ringde en mycket ledsen Johan hem till oss och berättade att det nu var helt bestämt. Rex ska få slippa ifrån sitt lidande. På morgonen hade han så ont att han skrek när han bajsade. Och jag tycker Johan gör rätt. Han ska inte behöva äta starka mediciner för att överhuvudtaget kunna bajsa. Han har fått kortison under dessa dagar och det hjälper föga. Hans mage tål inte starkare smärtstillande mediciner.

I morgon bär det alltså av till veterinären.Deras sista resa. Och en resa man gruvar sig för. Den allra största nackdelen med att ha hund är ju att man måste skiljas från dom. Och för Rex och Johan blev det inte så lång tid som man skulle ha velat att dom fått tillbringa sitt liv ihop. Rex är snart nio år. Och det är egentligen ingen ålder för en hund. Rex opererade sig ju för ett år sedan för testikelcancer. Den var maling och han hade bara tur att cancern inte hade spridit sig. Ett år fick dom tillgodo.. Och nu är det slut.
Så sorgligt!

Rex har alltid varit en helgo hund. Alla som träffat honom har tyckt om honom. Han har varit snällheten själv och en riktig mysprutt! På hundddagis så var han helt klart favoriten av alla hundar. Elever slogs om att få gå ut med honom. Personalen med. Han var en helt underbar hund att ta promenader  med. En av de få hundar som man kunde ha lös. Eller jag kunde ju ha honom lös. Rex har ju varit mycket hos oss och han är som en familjemedlem i vår familj.
Lona och Rex var otroligt goda vänner. Dom trivdes otroligt bra med varandra och när dom lekte så stod det härliga till! Rex fintade alltid Lona med att rulla runt mitt i en springlek och sedan byta riktning helt plötsligt. Det såg helskumt ut men tydligen var det superroligt att dra Lona vid nosen!

Nu i gårkväll precis efter det att vi ätit så kände jag starkt att nu väntar Lona på Rex. Hon väntar vid regnbågsbrons början. Hon väntar på sin bästis. Så Rex kommer inte att behöva gå ensam till himlen. Han kommer att ha Lona med sig. Dom två bästisarna...  Och Lona kommer att få ha sin kompis med sig i himmlen. Hon har nog allt väntat på honom! Det känns ialla fall trösterikt att känna så.


Nu slipper vår underbara och godmodiga Rex ha ont. Nu blir hans själ fri.

Lycka till på din sista resa Rex. Jag och alla i min familj älskar dig. Hälsa Lona från oss!

image967

Johan... Du vet att det alltid finns en axel att gråta ut på hos oss och att du kan få prata allt det du vill med oss om Rex och allt runt omkring. Vi finns här för dig när helst du behöver oss.