gaijasblog

"Skriver nu bara lite snabbt. Vi fick ett förstapris på 176 p och placerade oss på andraplats.

Gaija och jag missförstod troligtvis varandra då vi nollade på platsliggningen. Hade vi fixat den hade vi vunnit rubbet! Men hur som helst... Jag är skitnöjd! Gaija har LP2 nu... Min lilla älskade gulltjej! =O)

Ikväll blir det träning för trean ute hos Jörgen och Johanna. Trevligt!

Men först så ska vi äta middag här hos min bror. amerikansk makaronisallad och grillade köttfärsbiffar. *SLURP*"


00.11
Nu har jag äntligen tid att sätta mig ner och skriva. Har varit till Jörgen och Johanna ivkäll och surrat hund. Trevligt värre! =O)

Jag ser att jag skrivit platsliggningen. att vi nollade den. men det var läggande under gång som nollades. INTE platsliggningen. här kommer resultaten:

Platsliggande                           10                                    Mkt fin platsliggning
Fritt följ                                        8.5                                   Piper och tränger, pos, dålig språngmarsch.
Läggande                                   0                                     Ligger ej
Inkallande med ställande       8.5                                  Mkt hög fart, tar steg.
Sändande med ställande      10
Apportering                                8.5                                   Bra fart ut, lätt tugg
Fritt hopp över hinder               9.5                                   Ngt sent sättande
Fjärrdirigering                           9                                       Flyttar sig ngt, snett sättande
Helhetsintryck                           9.5

                                                   176 poäng

Platsliggningen, där låg Gaija så fint med hakan i backen. Domarn var impad. =O)

Fritt följ. Hemskt! Gaija var supertaggad! Hade ajg tagit ut henne på en ordentlig springtur så hade det gått mycket bättre. hon är en hund men INTE ska dra upp innan tävling! Hon var som galen! Hon skulle bitas i jackan. Hon skulle studsa. Hon skulle busa. Hon pep och var på väg att skrika av lycka när vi gjorde helomvändningar. Hon flöt fram ur position... Ja jösses... Hon var VILD! Det kändes som om hon skulle explodera!

Läggande under gång. Vi nollade...Jaaa... Tydligen var vår kommunikation med varandra dålig. Jag var otydlig när jag gav kommandot. Så jaha... Tio poäng bort där. hade ajg fixat tio poäng så hade det blivit klassvinst. 'suckar* Nåja. Jag är glad ändå. =O)

Inkallande med ställande. *SVORDOM* ställande! Jag är bara så less! Superhög fart ut. Så hög att hon inte hinner bromsa. Sen så måste hon bara ta några extrasteg och se frågande ut: Vad saaaaaa duuuuu? ÄH! Ska försöka jobba med ännu högre krav på henne. Få se om det lyckas?

Sändande med ställande. Rutan.. Wow. Den älskar gaija. den är självbelönande! Hon ville helst dit hela tiden. rutan är bara sååå rolig att springa till!

Apportering. Vi har kommit en bit med apporteringen. Hon har samma gångart ut som in. Hon galopperar. Även om den är lite lägre än när hon går ut. Och så var det tugget. *SVORDOM* tuggande!

Fritt hopp över hinder.  Jaaa.. Ser man husse på ett par meters håll när man hoppat över hindret så måste man bara titta lääänge på honom innan rumpan är nere i backen. Men jaaaa... Hon hörde mig ialla fall.

Fjärrdirigering. Hon flyttade sig enligt domaren... Men det jag såg från där jag stod gjorde hon inte det. men han kanske har sett ngt annat. Så nu ska ngn få stå vid sidan om och kika. Knakse det finns ngt som jag inte sett?


Hur som haver. Nu är det sluttävlat i tvåan. Nu är det trean som gäller! Fjärren och vittringsapporteringen är det som är kvar att jobba med. Men det är nog mer finlir på båda som gäller. Det var då roligt att tävla i Boden och det var en mycket trevlig anläggning med massor med trevliga bodensare. Dit far vi fler gånger och tävlar! Dom hade ställt upp ett mässtält och där inne var vi och tränade innan vi gick ut. Rutan stod väldigt fint där inne. Himskans mysigt tyckte Gaija!
Få se nu om jag kan få bukt med flamset. Jag ska ställa större krav på henne. Sen ska vi träna mer. Det har väl inte blivit allt för mycket träning egentligen. Det ahr ju varit sommar och lite sol. Sen ahr vi spårat rätt ofta på sista tiden. Nästa vecka väntar mer spår. Och massor med lydnad! Måste bara få till lite småfix... *muttrar*

Nu är klockan halv ett på söndagmorgon. Så nu ska jag gå och lägga mig. Vi klev ju upp strax efter fem i morse...

Vill bara som vanligt Tacka Mia som har Råggrindans kennel för denna underbara och glada hund! Hon är ju super! Förutom då hon dumflamsar... ;O)Men hon ger ju oss ett och annat skratt. Vår lilla clown!  =O)Världens bästaste Gaija!

Min tävlingslust har det varit lite si och så med. Nog vill jag tävla. Men just nu på lördag har inte känts speciellt rätt... Det där magpirret har inte velat infinna sig. =O(

Igår när vi tränade så var Gaija vimsig. Hon har haft problem med att höra vad jag säger. Varit i en egen värld liksom. Sen så är hon bara såååå pipig när vi tränar. Allt är så kul och hon har stooora förväntningar! Sen när hon börjat pipa så blir hon flamsig.

Idag så for jag och Stefan ut till bruks och tränade. Åskan mullrade i bakgrunden och det var varmt! Men vi körde på. Gaija är en sådan hund att hon går inte ner sig av värme. Fast jag är i och för sig väldigt noga med att hon har vatten på plan när vi tränar. Idag var det en helt annan hund jag jobbade med. Flamset var borta. Pipet fanns men jag belönade väldigt lite med bollen. Mer fysisk belöning fick hon istället. =O) Så efter ett tag försvann pipet. Men hon var lika glad och frammåt för det. Vi körde igenon tvåans moment och hon kändes väldigt härligt förig.
Alla moment gick bra. Till inkallningen körde jag med spårlinan. Det jag inte tänkte på var att den är elastisk... Det funkade inte riktigt. Hon stannade när jag ropade stå. Samtidigt så ryckte Stefan lite i linan. Men så hände ngt annat. Rycket fick en bungyeffekt så Gaija vände sig om... Vi får ta en annan lina tror jag...

Det enda som käns lite osäkert är just inkallning med ställande. *suckar* Nåja. Jag ska få till det!

Vi körde lite andra moment från trean och eliten och de momenten funkade jättebra! Vi har liksom lite moment här och där som är färdiga...

Jag försökte med lite kryp också. Men det såg mer ut som en salamander som for fram än en hund som skulle krypa. *kliar mig i skallen*

När vi just var påväg hem så träffade vi Lotta med glimma. hon berättade att hon fått tippset att jobba med positioner. Så det ska vi prova. Det käns faktiskt lite som när man börjar lära in fot. Låter vettigt också tycker jag. Så då kör jag på det! =O)

I kväll ringde Marianne och berättade att Zmillagumman har börjat få råmjölk. Så nu närmar det sig! Sen så tycker hon att mat är väl inte livets lycka längre heller. Bebisarna ligger nog och trycker upp mot magen. När magen far ner så blir det bättre med plats. Då vill hon nog äta igen. Så jag tror inte att det blir till helgen. Jag tror fortfarande att det blir natten mot den 3/8. ;O) Men jösses så spännande det blir!

I morgon blir det ingen träning för gaija. ialla fall ingen lydnadsträning. Däremot blir det fysträning. Jag tror hon ska få simma en del. Och sen på Lördag då blir det tävling! NU pirrar det i magen! Äntligen! =O) Så nu är det dags att börja mentalt förbereda sig för tävlingen. Inför varje tävling så går jag igenom alla moment. Jag ser liksom en film i huvudet hur vi går och jag ser också hur BRA det går! Sen när jag är på tävlingen och ska ut så försöker jag komma i samma sinnesstämmning som då jag tränat mentalt. Och det funkar! Absolut! Min hjärna och kropp är förberedda och samarbetar. Jag slipper vara nervös över att inte jag ska räcka till och kan använda all min energi till att göra det bästa av tävlingen!

Gissa om det är kul att tävla om man bara känner sig glad och förväntansfull? =O)

Detta kallas målbildsträning. Mitt mål är då cokså att vi ska fungera så bra som möjligt ihop. Och delmålen är varje moment. Det slutgiltiga målet är över 190 poäng. Få se om vi kommer upp till det? Om vi gör det blir jag himskans glad. Om inte så har jag ialla fall gjort mitt bästa. ;O)

Nu börjar vi vara lite uppvärmda. Även om det blev blött idag.

Jag börjar med måndagen. I måndags for vi till Ullis och Lelle och åt palt. Det var hur underbart gott som helst! Om någon kan göra palt så är det Lelle! OCh inte är han pitebo heller!? Han bor i Luleå och han är nollåtting som Stefan... Jösses... ;O)

Sen efter palten så hade vi platnerat att spåra. eller självplåga oss. Alla som ätit palt vet hur man är efteråt. Man får ngt som kallas för paltschwiimen... Vi trottsade våra magars tyngdkraft och for iväg ut till skogs. Lelle och Ullis lurade iväg oss långt ut till skogs! Väl framme konstaterade jag att det var en trevlig spårskog. Snårig och jävlig. ;O) Jag la ett spår åt Ullis och Smilla. Ca 300 meter långt med en apport och leksak på slutet. Lilltjejen tog både apporten och leksaken. Duktig flicka! Smilla är bara så sööööt!
Åt mig la Ullis ett nästan 800 meter långt spår. Gaija spårade som en gudinna! Plockade alla pinnar också! Det var åtta pinnar med slutet. Några av dom var naturpinnar. =O)

Sen tränade ajg lite inkallning med Gaija. Inkallning med ställande. Tog en spårlina och låtsades att hon inte hade den. Sen kallade jag in och kommenderade stanna på en redan förut bestämd plats. Ullis var skitduktig! Hon lyckades tajma in ett lagomt ryck i linan och Gaija tvärstannade. Måste träna mer på det tror jag. Så hon förstår vad som ska hända.

Nu i dag (onsdag) så drog jag iväg till Älvsbynd med gänget för en spår och lydnads dag. =O) Solen sken som besatt här i Piteå men i Älvsbyn hopade sig molnen lite... bara lagomt mycket för att det inte skulle bli för varmt. Jag la ut ett spår åt Boel och Dio (NU stavade jag rätt!) och Boel la ut ett spår åt mig och gaija. Dio fick ett 600 meter långt spår med 6 apporter varav en var en leksak. Terrängen var obeskrivlig. sotra stenar ocyh mossa på stenarna... Hål i marken som mina fötter lyckades leta upp. Jag måste ah hittat den mest olämpligaste terrängen i hela Älvsbyns kommun! Nåja. Istället för att bryta benet så fick jag fina skrapmärken. Jag som ska på bröllopp om en vecka... Mitt högra ben är lite rött och sårigt. Så går det när man lägger spår i shorts (dumma mig).

Boel var urgullig och la ett långt spår åt mig. vi kallade spåret för en kilometer. men det var längre... Jag fick ett växlande spår kan man säga. När vi gick ut på spåret så sken solen. Några droppar kom men sånt bryr jag mig inte om... Men se det skulle jag nog ha gjort. för bara efter några minuter så öppnades himmlen och allt regn som bara fanns i älvsbyn föll prescis där vi var! Det blev halkigt, blött och jävligt! JAg ahde glömt mitt midjebälte hemma så ajg hade en påse att lägga mina snitslar i. Och pinnarna som Gaija skulle hitta. Åtta st med slutpinne. Några var naturpinnar.
Vi traskade på och mina byxor blev blöta. Jätteblöta. Jag hade dom nedanför ändan ett par gånger och fick ropa på gaija att stanna så jag fick hasa upp dom. Det hade varit omöjligt att gå ett spår med byxorna vid fotknölarna i regnet. Till slut regnade det så mycket att allt blev vitt. Ett tag trodde jag att det var hagel. Men det var bara monstruösa regndroppar som bara var tvugna att rammla ner på oss. Gaija struntade i regnet. Skogen vi gick i var först vanlig skog (men med dessa jäkla mossstenar och hål). Sen växlade  terrängen och blev till ett kalhygge. Perfekt! =O) Gaija tappade spåret ett par gånger men redde upp det hela väldigt bra. en av pinnarna som hon missade hittade jag.
Mitt ute på kalhygget så lystes min tillvaro upp av ett par rejäla blixtar!  Fast ingen åska hördes.. Spoooky... Det kändes inte så trevligt att se blixtarna mitt ute på på kalhygget. Jag var ju liksom ensam där ute... Högsta punkten...

Nåväl. Gaija jobbade på och såg ut som ett litet blött lokomotiv. =O) Hon jobbade på men apporterna? Var var dom? Hon hittade en apport till men det var liksom väldigt lite.. Jag såg inga heller... Jag kämpade med mina blöta byxor, påsen med snitslar och en vattenflaska. Även om det regnade så var det VARMT! Så Gaija fick dricka lite då och då... till slut så hamnade vi i blötmark. såg en massa hjortron men dom var inte mogna. OCh då började pinnarna dyka upp! Några naturpinnar kom och sen var det en vanlig apport också... Skornahade vid det här laget förvandlats till två gigantiska svampar... Svampskorna sökte sig till ALLA hål också! Så jag snubblade omkring och for och rammlade. Gaija var snällheten själv och väntade på mig ibland. När jag hade ropat STANNA rätt högt...
Hon var helläcker. Hon stannade, vände och kom till mig. Sen tog hon upp spåret hur lätt som helst igen!
Vi traskade ialla fall fram där i bötan. det var nog ingen myr. Men det blev en myr av allt regnet. ;O)
Gaija hittade en pinne till och sen var det liksom bara slutet kvar. Den hittade hon också! Hurra! Och då hittade vi ut från skogen och regnet slutade också. Hurra ännu mer! =O)

Marianne hade varit vänlig och stängt alla fönster och luckan på bilen. Annars hade jag nog haft en swimmingpool där inne. ;O) Tur att jag var snäll och lämnade nycklarna i... Tur att ingen konstig typ tog bilen. Ehhh..Björnen eller så... ;O)

Så jag bytte mina blöta byxor (dom såg faktiskt nytvättade ut) och min blöta t-shirt (som jag vred ut en liter vatten ur). Det var såå skönt att få ta av sig det blöta. Jag ska ha med handdukar i bilen nästa gång! Och ett gäng med rena kläder och mina kängor! För mina skor var fortfarande svampaktiga... Dom blev någorlunda torra vid brasan sen. vår obligatoriska brasa med korv var tänd när vi kom till Älvsby Bk. Jättehärligt! Mina fötter ångade och skorna var rent av äckliga. Men till slut var dom så pass oblöta att jag kunde gå i dom utan att dom vägde ett ton!

Efter den obligatoriska korven så tränade vi lite platsliggning med skott. Gick hur bra som helst för Gaija! Hon är en klippa på platsliggning och skotten bryr hon sig inte om alls. Inte ens en öronviftning längre! =O)
Sen drog jag och Johanna igenom tvåan. Kändes lite katastrofaktigt.... Gaija var sprallig och busig och kunde bara koncentrera sig på apporten och rutan. Alltså hon ville antingen apportera eller gå till rutan hela tiden. Hon var bara sååå lycklig över sin apport och ruta! Tänk vad amn kan glädja en liten hund med så enkla medel...

Ialla fall så gick väl hela programmet bra... Hyffsat ialla fall... men inkallningen med ställandet... KATASTROF!!!

I morgon ska jag och Stefan jobba med linan igen... Få se om det hjälper? Hjälper inte det så måste jag anlita experthjälp.

Efter mitt och Gaijas underliga Lk2 utförande så var det Johanna och Amirals tur. Han är bara för go den killen! Springer med öronen lite likt Dumbo... hahah! Och han är minst lika glad som Gaija i att arbeta. Dom påminner om varandra ibland Gaija och Amiral... ;O) Lika glada och galna!
Det gick då bra för Johanna och Amiral. Dom är sååå duktiga!

Efter träningen så visade jag vittringsapporteringen för några i gruppen. Gaija gjorde lika bra ifrån sig. hon vet vad det handlar om nu! Hurra! Så nu ska jag bara öka avståndet och lära henne att inte äta upp pinnarna och att hålla kvar dom tills jag sagt loss... Få se hur det går. Den största biten är avklarad. tror jag... ;O)

I morgon blir det mer träning med gaija. Sen är det vila på fredag och på lördag drar vi till Boden för vårt förhoppningsvis sista Lkl2.

Håll tummarna! =O)

I går var vi till Happis. Till IKEA!

Jag, Stefan, Johan och våra hundar drog iväg. Konstigt nog så lyckades vi gå halva IKEA innan ngt låg i vår kundvagn! Det tycker jag är rätt kul faktiskt. För ingen som vi såg som hade kundvagn hade sin vagn tom...
till slut hade vi lyckats fylla den. Det var fem täcken för 29kr/st. Två kuddar, burkar, en fin bricka och lite annat krafs. Samt toppade vi med 140 IKEApåsar. Dom där blåa ni vet... Vår avlastningsfamilj hade beställt 140 st till sin ved. Såg lite lustigt ut faktiskt. =O)

Innan vi gick in på IKEA var vi inne på djurmagasinet och beundrade deras dyra produkter. Jaaa... Jag tyckte dom var dyra! OCh sen hittade vi en jaktaffär med superbilliga kängor och andra kläder! Wow! 700 spänn för kängor som kostat 2000 kr! Och vinterkläder i jättebra kvalla! Ojojoj.. Varför ska man vara fattig och inte ha råd att köpa billigt?

Efter inköpen så for vi till en idrottsplats och där tränade jag lite med Gaija. Hon var på ett underligt och vimsigt humör. Jag vet inte... Men öronen har tycks vuxit igen på henne? Ialla fall så jobbade ajg med krypet. Det var en fin slänt att vara på så jag passade på. Men OJ vad bråttom hon har? jösses! tala om att ligga ner och springa samtidigt! Jag får nog lägga mycket tid på att få till det där krypet... Alltså inte hunden då.. eller jaaa..  Hunden också! ;O)
Undertiden jag tränade så passade Albin på att ringa och säga att han hade dömt klart och att vi kunde fara hem till honom och hämta släden. Albin finns på AktivHund. Lite lustigt att man över internet hittar det man behöver. Och allra mest på en chat. Ja alltså jag behöver inte Albin precis... utan jag behöver en släde! Och en sådan hade Albert. Den passar perfekt till mig. Släden är lätt och lagomt stor för en till två hundar. Enda kruxet är att ena meden är lite åtgången och att jag behöver fixa den lite.

Jag har i dag blästrat den med högtrycken. I början var släden grå. men nu när jag blästrat av den så är den mindre grå och får den bara lite tjärolja (guuud så gott den ska lukta sen!) så kommer den att bli finfin! Medan ska ajg fixa med lite byggband. Den är inte av men den är lite sprucken. Så om jag får lite stadga på den som kommer släden att funka i några år till. Nu har jag ngt att se fram emot till vintern! Jag som hatar vintern kommer nu att kunna njuta av sköna turer med släden. Istället för att tvingas hålla mig på vägarna så kan vi dra iväg på ngt skoterspår i skogen. Hopplahej! :O)
Tack Albin för att jag fick chansen att få mig en släde! Du är bara bäst! =O)

Sen så har jag tagit mig själv i kragen och börjat med vittringsaporteringen med Gaija.

Det tog oss en timme...

Sen förstod Gaija vad hon skulle göra. Jag satt och funderade efter ett samtal med Linda. Sen slog det mig plötsligt! Gör gör tvärt om!

Så jag la ut fyra markerade pinnar med min lukt. Tog EN luktfri apportpinne. La dom tillsammans och lät Gaija gå ut och lukta. Hon tog direkt en av pinnanrna som luktade mig... Fick godis och sen skickade jag henne igen. Hon tog ännu en som luktade mig, men hon luktade även på pinnen som var luktfri. Den struntade hon i utan fortsatte lukta av rent intresse på dom andra pinnarna.  Sen tog hon en av pinnarna som luktade mig igen och hon fick jättemycket berömm!. Tredje gången hon gick ut så tog hon upp pinnen som inte luktade. Men la ner den omedelbart för att gå till nästa pinne och lukta. Den tog hon! Massor med berömm igen. Nu var det två pinnar kvar. En med lukt och en utan lukt... Hon fick gå ut igen och hon tog rätt pinne igen!

Hade hon tagit fel så hade jag inte sagt ngt utan gjort om övningen igen.

Sen gjorde jag som ngn hade tipsat om ipå Aktivhund. Jag gömde en pinne som hade min lukt och bad henne leta. Hon letade upp den snabbt och så massor med beröm. Gjorde så två ggr till. Sen gick jag snabbt över till att ta fram alla mina luktfria pinnar och gjorde som ngn annan på Aktivhund föreslagit. Jag byggde en liten pyramid över en av mina luktande pinnar.

Gaija letade snabbt fram den luktande pinnen. Massor med berömm. Sen la jag dom luktfria pinnarna mer och mer ut från varandra. så att det blev mindre pyramidaktigt. Gaija tog alltid rätt pinne! Lättplätt tyckte hon.
Till slut hade jag tio vittringsfria pinnar och så denna stackars doftpinne på gräsmattan En bit ifrån varandra låg dom typ som på tävling. Skickade Gaija ett par ggr och hon tog ALLTID rätt pinne!

Jag tyckte det var skitenkelt... Varför har jag gruvat mig för detta?

Gaija tyckte också tydligen att det var skitenkelt. Förmodligen så slogs näsan på på en gång då jag hade flera pinnar med samma doft. Alltså det blev rätt på en gång.

Nästa gång vi tränar ska jag göra om hela proceduren. men jag ska gå igenom det snabbare. Sedan kanske jag kan träna lite mer tävlingsmässigt om hon funkar lika bra då också. Och sen mina vänner... Sen är vi klara för trean!

På lördag tävlar vi i Boden. Just nu känns det inte riktigt bra. Hennes öron är ju igenproppade. Ställandet i inkallningen funkar inte bra alls nu igen... Så jag har funderat. Jag kom fram till att jag tar en långlina på henne. Sen får ngn hålla i den och när jag kallar in och ropar STÅ! så rycker denne person i linan. Kanske hon förstår bättre då? Jaja... lite funderingar bara... Kanske ngn har ett ännu bättre tipps?

I morgon ska vi till Ulle och Lennart i Luleå. Då bjuds det på hemlagad palt! Lennart är en stor paltmakare! Han gör supergod palt! Det ska bli mumsigt! Jag och Ullis ska lägga spår åt hundarna. Det ska bli skoj att få lägga spår på ett nytt ställe. Ska se om jag hittar lite blötare mark som omväxling skull. Jag funderar påa tt lägga ett vanligt lägre spår åt henne. Ullis ska få gå ut den. Men ajg ska ha ett roligt slut i nu också. Så hon får upp en ordentlig spårmotivation. Så hennes gula snörboll som hon bara MÅSTE ha med sig ska få vara i spåret.

Näpp. Nu ska jag ner med grejjer till båten. Snart ska vi på båtsemester! Ska bli skoj! =O)

Bilder på släden kommer när jag fixat iordning den.

Nu är det uppdateringsdag! För både bilder och vad vi gjort sista tiden. Det har varit lite hektiskt nu dom senaste dagarna. Både med hunderiet och båteriet. Men jag har fixat allt jag planerat att fixa. Jajamän!

Hunderiet kan jag börja med. för en tid sedan fick Gaija en gul badboll. hon älskar den! Ialla fall så tog jag ju en del kort. Så här kommer dom.


Det är inte lätt att ta den alltså...




Men till slut fick hon grepp. Bra att ha flytisen på sig. För det blir en hel del simmande och där Gaija simmar är det lite strömt.




Handtaget är gjort för en mindre hundras... Schäferkäftar har svårt att få grepp.



Stolt, lite trött men lycklig hund. Hon fångade bollen igen! Hurra!



Men pappa! Det är ju MIN boll!




Mamma! Säg åt honom. Han får inte ha den gula badbollen för sig själv juh!




Det gäller att vara snabb! Annars flyter bollen iväg. Bollen for mycket riktigt iväg med störmmen en ågng. Men vi hade tur och en båt med snälla människor i plockade upp den åt oss. Gaija hade länge försökt ta den men hon blev trött till slut.



Jag var bara tvungen att fota några grabbar som hade hittat på en ny och rolig lek. Åka bob på sommaren i vatten heter nog leken... dom hade spänt fast en bob på en bräda och drog den efter båten. Typiska norrlandslekar för grabbar! Det såg både roligt och svårt ut.




Norrlandsåk med bob i skymningen... Den lilla skymning vi nu har.




Vi har varit ännu en tur ut till Svinöra. Längtan till ön blev för stor. Så vi ackade matsäck och begav oss ut i finvädret. Till och med Stefan klädde av sig. =O)



Gaija mådde också skönt. Hon fick bada hur mycket hon ville. Vilket betydde att hon badade hela tiden i stort sett. Hon hade tagit med sig sin snörboll som påstås flyta. Men det gjorde den inte. Den sjönk. Så Gaija fick leta. Hon letade och letade. Fyra ggr. var hon ute och letade innan den hittades. Gaija är inte den som ger upp! =O)




Mitt i alltihopa så kom det åskskurar. Åskan mullrade lite lätt långt bort.. Så vi tog vår tillflykt in i grillhuset. Där satt vi och fikade. Sen försökte vi göra lunch. Grillade parisare hade vi tänkt oss. Men varje gång vi tände elden så började det att regna. Till slut så fick vi oss ialla fall lunch. Men det blev nog mer middag.








Efter lunchmiddagen så drog jag iväg till Nolia och tränade med mina kompisar. Vi körde vanlig platsliggning först och det gick som vanligt super. Rizzla fick agera som störning och Gaija visade ingen som helst tecken på att vilja gå upp.

Jag jobbade lite med rutan, apportering, linförighet, inkallning osv. Det hela gick rätt bra. Men tänk att det kan vara sååå svårt att stanna på inkallningen när benen bara vill fortsätta!


Platssittning i grupp. Caxa och Gaija ska sitta. Dom andra två har platsliggning.



Johanna ville träna lite annat också. Ngt vi liksom aldrig tränar... Stående på bord!  Lilla Qiwi visar upp sig!





Vi turades om att klämma, känna och godkänna på Qiwi. Hon tyckte att vi bara var trevliga för hon fick korv av oss. Hmmm.. Jag var itne säker på vart korven försvann.... Nosen eller munnen? ;O) Söt är hon ialla fall lilla Qiwi!



I onsdags skulle jag ha varit ut på klubben och tränat. Men jag hann inte. För vi har sjösatt BÅTEN!!! Jag hade fullt upp hela dagen med att handla och fixa och dona. Så i går åkte båten i plurret och vi kunde njuta av en härlig tur från Munksund ut till Renöhamn. Fint väder hade vi också. Det var så härligt!

Men vi hann ialla fall träna ute i Munksund vid Munksundsskolan. Stefan fick agera tävlingsledare. Fast han är inte så hemma på det ännu. Men det gick bra. Gaija är inte längre skendräktig. Och det besvisade hon i onsdags! Wow vilken tjej! Hon var hur taggad som helst. Nästan lite slamsig faktiskt. Men hon var på så bra humör och utförde momenten så otroligt BRA! Vi hade lite publik också. Dom var avis på oss för att Gaija är en så lydig tjej. Jag sa att det behöver dom inte vara. För lägger man bara ner ett antal timmar/vecka så får man en lydig hund. Inget kommer gratis. Även om man har en bra hund.
Dom tyckte ialla fall att Gaija var underbar och nu planerar dom att gå en kurs med sin hund. *ler' Kul att inspirera människor!

Vi körde igenom tvåan och Gaija gick nästintill klockrent!

Fria följet gick bra. hon tränger ngt när hon blir ivirig och ivrig var hon! Men annars så funkar hon väldigt bra nu. Några sneda sättanden har jag också. Hon kanske ligger lite för långt fram? Ska försöka redigera det nästa träningstillfälle.

Platsläggande måste också jobbas lite på. Hon lägger sig inte så snabbt. Men hon gör det ändå med stor säkerhet. Inga fundamentationer där inte!

Inkallande med ställande. Funkade riktigt bra faktiskt! Hon stannade snabbt. Innom fem meter! Weeehoooo!

Rutan. Klockrent! Finns inget att tillägga.

Apportering. Äntligen, äntligen så har hon börjat ha samma fart ut som in. Kanske ngt saktare gallopp. Men hon har samma gångart ut som in med apporten. Det hon har börjat emd istället är att hon gärna tar en liten lov med apporten. Men det köper jag. Hon är bara så glad när hon apporterar.

Hopp över hinder. SKITSNYGGT!

Fjärren. SKITSNYGGT!

Vi har även jobbat med treans och elitens moment. I trean ser det ut så här:

Sittande i grupp. Inga probs!

Platsliggning utan synlig förare. Ja kan hon ligga i 15 minuter med stärning så kan hon ligga i 4 minuter...

Frittfölj. Lite finslipning fortfarande. Positionerna är näst intill klockrena. Bara backandet som måste slipas till lite. Men det ska jag göra med hjälpt att gå baklänges i cirklar.

Sättande under gång. Ja det kan hon också! Inga probs!

Inkallande med ställande och läggande. Ställandet är det ju fortfarande lite si och så med... Läggandet är inga probs!

Rutan... Weeehoooo! Den går utmärkt den med!

Apportering med hopp. Inga probs! Detta går ännu bättre än vanlig apportering!

Apportering med metallföremål. Inga probs! Hon apporterar metallen lika dant som träapport.

Vittringsporv och apportering. Det har vi inte bärjat med ännu...

Fjärrdirigering. gaija har börjat förstå ställandet i fjärren. Hon står still med bakbenen i 75% av gångerna. vi är på G!

Det känns rikgtigt bra det här.Sista tävlingen i tvåan är ju förhoppningsvis avklarad nu nästa lördag. Sen kör vi på trean! vi ska också anmäla oss till okkmock och Voullerim i september.Till lägre klass. Ska bli skoj! Vi far nog stärre delen av gänget. =O) Johan är bussig och vi får sova i hans husvagn. Tänk vilka kompisar man har! =O)

Livet just nu känns bara så bra! Jag ahr dessutom inte behövt äta några värktabletter nästan. Ett par Pronaxen... Tramadol har jag inte rört sedan en och en halv vecka tillbaka! I love the summer!

Tänk... Nu är det bara två veckor kvar för Zmilla att vara tjock. Jag hoppas, hoppas på att hon får lagomt många valpar och tikar. Så man har ngt att välja på...  Det ska bli himskans roligt att få börja om med en ny liten valp. Och att ha alla dessa kunskaper som jag ahr nu. När jag fick Gaija så hade jag inte ens bråkdelen av vad ajg kan nu! Så mina planer med lilla valpen är att börja leka in en hel del moment så snabbt som möjligt. Sen får vi ju coskå se vad hon är för en individ... det kanske int går. Men jag skulle nog tro att det finns arbetslust i denna valpen också. Jag kan ju då rakt av inte klaga på Gaija. hon är en riktig Pärla! Tänk att jag fick den underbara förmånen att köpa henne! Hon är allt jag önskat mig.

Nä nu börjar jag så där igen.;O) Jag är bara såååå nöjd över Gaija!

I morse klev vi upp nio på morgonen. Jätte, jättetidigt eftersom att vi har vant oss vid att sova till halv elva. ehhh... Halv elva... Dagen är nästan slut då. Dags för ändring!

Men varför klev vi upp nio då? Jo för i dag var det spårdag! Så glad i hågen stövlade jag och Stefan upp och åt och gjorde oss i ordning. Gaija var trött. Hon är världens morgontröttaste! Men hon blev snabbt pigg när hon såg vart det lutade. SKOGEN!!!

Vi hade först en liten date på Statoil och sen for vi upp mot ASSI avloppstub. Där finns det underbara spårskogar. Vi slog läger med bilarna i skuggan och oss i halvsol. Som vanligt brann det en brasa och vi satte oss i våra fällstolar och började planera våra spår. Johanna och jag gjorde ett nytt försök att förstå varandra... Eller jag gjorde ett nytt försök att förstå Johanna. *skrattar* Johanna ville ha ett spår på ca 800 meter och med en apport var 50 meter. Lätt som en plätt! Så ajg styrde kosan ut i skogen och la ett rätt trevligt spår åt lillgrabben Amiral.

Jag la ut ett förledningsspår åt Gaija. också som skulle gå in i Johannas spår som hon skulle lägga åt oss. Förledningsspåret skulle fungera även som ett motivationsspår åt Gaija. Ett kort rakt spår med två apporter och en kampstock på slutet. Jag peppade upp Gaija när jag gick ut spåret och visade henne kampen. Hon och jag blev som galna! ;O)
Sen la Johanna Gaijas spår i anslutning med förledningsspåret. Jag tror det blev riktigt bra! Ca 20-30 minuter mellan spåren.

Så när förledningsspåret fått ligga en halvtimma så tog jag ut min mirakelhund och vi körde igång. Första apporten missade hon. Vi hade sidovind och pinnen låg bakom ett träd samt att hon hade verkligen bråttom. Men jag plockade bara upp pinnen och låtsades som att det regnade (fast vädret var vädligt fint).
Sen hittade hon den andra pinnen och när hon kom till kampstocken så var lyckan total! Hon hade funnit den! Hurra!!!

Det längre spåret på ca 600 meter fick ligga i en och en halv timme drygt. Sex apporter och en liten kamstock på slutet.  Johanna hade lagt många vinklar och även lagt spåret där det växte rätt hög skvattran. Jättebra! Gaija gick skitfint och när vi kom till en apport som låg där inne i den djupa skvattran så la jag märke till ngt ganska praktiskt. Varje gång gaija har korn på en apport så blir svansen jättehög och hon viftar på den. Jag lät henne leta apporten (jag var inte själv säker på om det låg en apport där men jag ville att hon skulle jobba) ett tag. sedan tittade hon på mig ochjag uppmanade henne att leta. Till slut hittade hon den! Och OJ vad glad hon blev! Hela spåret gick jättebra! Vinklarna tog hon klockrent förutom en där hon genade en meter in på vinkeln. Och i slutet blev hon överförtjust då hennes lilla kampstock bara låg där och väntade på henne!

Så i dag fick vi ett par riktigt rejäla och roliga spår!

Sen när vi hade spårat klart så väntade lite grillning av karrekotlett och potatissallad. Oj så mumsigt! Tala om att mysa i skogen... Vi hade lagt ut en uppletande ruta också och Linda och Jesper jobbade glatt där ett tag med hudnarna. Dom har nu verkligen duktiga tjejer! =O)
När vi ätit oss mätta och belåtna så vallade ajg och Stefan av rutan igen och så la vi ut två föremål. det tredje kastade Stefan ut i ungefär mitten av rutan. Gaija hittade snabbt två föremål. Det tredje som låg längst ner i rutan var svårare. Jag måste jobba mer på djupet med Gaija. Så när hon gjort två tomsäk så gick jag ut och bollade lite med föremålet och la sedan ner den. Stefan höll i Gaija som blev vild av längtan efter sin kampstock. Sedan när jag kom tillbaka så sprang hon in på djupet och letade. Gaija har dåligt minne tydligen. För hon kom inte ihåg var kampen var... men däremot så var hon på djupet och letade. Och visst! Hon hittade kampen till slut! =O) Duktig tjej jag har!

När vi väl spårat och letat och städat upp vårt lilla läger så for vi iväg till Pitholmsträsket så hundarna fick bada. Det ahr varit en svettig dag och mycket att göra. Jag tror hundarna uppskattade badet ordentligt!
Det såg lite lustigt ut... Först ut var Rottisarna och mördarmoppsen Qiwi. Det var full fart, plask och bus. Sen kom Lilla Gaija och Rex. Dom liskom flöt mest i vattnet och njöt... Lite lugnare alltså. Tala om härliga hundar!

Fyra Rottisar och en pinne...




Mördarmoppsen Qiwi jagar ut bestarna i vattnet!




Full rulle!




Alle man ut och hämta pinnen! Först till pinnen får den!




Lite fridfullare kanske? Rex till höger och Gaija till vänster. Var sin pinne i munnen.




Nästan lite likt bävrar eller?




Fast nog kunde våra schäfrisar också plaska till det lite i vattnet. Vi försöker få hundarna att hämta bollen som ingen ser som ligger långt ut i vattnet. till slut så fick dom tag i den. Som tur var för annars så hade jag varit tvungen att köpa en ny.




Gaija tar det långa benet före...




En nöjd och glad Gaija.




Tack för lånet av kameran Johan! =O)

I onsdags så bestämdes det att vi skulle ut och spåra. Härligt! Jag har inte blivit insnöad men inregnad... Tur man har alla dessa underbara kompisar som lurar ut en i skogen! =O)

Ialla fall så träffades vi vid slakteriet ute på pitholmsheden och sen så for vi iväg in i skogen coh gjorde upp vem somskulle gå med vem. Grabbarna gjorde upp ännu mer och en brasa brann fint när jag kom tillbaka.

Jag ochJohanna la ett lägre klass spår åt varandra. en kilometer... När jag lägger spår så blir det tydligen långa spår... Jag skulle ha haft fler snitslar och gått lite mindre långt. Stackars Amiral fick jobba livet ur sig... Jag lovar att nsäta gång så tar jag kortare kliv! ;O) Och snitsla tätare. ;O)  Och inte skrämma alla andra med att aldrig komma tillbaka! Jag förstod att jag hade gått lite tokigt när jag skulel gå tillbaka så jag tog en liten omväg så ajg inte skulle gå in i någon annans spår. Så när jag nästan var framme så började biltutorna att ljuda. Det är ngt som faktiskt är bra. Man tutar med bilen och så hittar den borttappade hem igen. Fast jag visste ju precis var jag var... Det är lätt att hålla reda på var man går ute på pitholmsheden. Det går nämlignen sandåsar överallt. Dom har alltid samma riktining. Solen brukar juockså hjälpa en att veta så att man går åt rätt håll på sandåsarna. nu i går var det väldigt mulet. Så solen hade jag ingen hjälp av. Men jag visste var Haraholmsvägen gick då jag hörde lastbilarna.

Gaija fick ett trevligt spår. Men blev väldigt konfunderad när Johanna gick längst en stig och inte tvärs över. Så nu vet jag det. Vi ska träna mer på sånt!  Vi bröt där vid stigen och jag la ut en snisel så jag visste ungefär var vi hade avslutat. Sen väntade jag på att Johanna skulle komma tillbaka från sitt spår. När hon kom tillbaka så gick vi tillbaka och hon kunde visa mig vart spåret fortsatte. Så vi hade då halva spåret kvar. det gick ganska hyfsat fram till slutapporten. Då blev gaijsan förvirrad! det var nämligen så att det fanns en orienteringsbana där ute. Och en gullig familj var ute och orienterade. mitt spår låg precis på deras stråk. Och det var inte ett barn dom hade med sig. det vgar minst fyra! Och dessa barn hade egna ben att gå med så dom hade sprungit kors och tvärs! Det syntes på Gaija! Haha! Hon blev rejält vimsig av alla dofterna. Egentligen tycker jag att hon borde kunna hålla reda på ett spår som legat i tre timmar. Men tydligen så la sig deras doft som ett lock över Johannas spår. Hon ledde mig ialla fall rakt fram till en av orienteringsgrejjerna. Så ajg släppte henne ett tag och till slut så började hon sortera lite. Jag såg också till slut själva snitseln där slutpinnen låg. Så hon kunde själv hitta tillbaka till spåret och vi kunde avsluta spåret med en trevlig känsla i kroppen.

På lördag är det spår igen. Då ska jag lägga ut ett motivationsspårmed en kampgrej i slutet. Och sen blir det ett lägre spår också. Kanske jag lägger det spåret själv och ngn annan får lägga motivationsspåret? Och sen nästa gång jag lägger spår så får ngn annan lägga lägrespåret åt mig. tror faktiskt det är en bra ide. Finns det andra bra ideer så säg till!

Jag ska också jobba på övergångar och att följa vägkanter. Samt avledningsspår. Men först vill jag att Gaija ska bli säker i spåret!

Efter spåret, krvgrillning och en massa surr så la vi en platsliggning i skogen. Hudnarna såg väldigt fundersamma ut... Men jag tror det är bara bra att kunna ligga lite överallt och inte bara på en appellplan. Vi körde med skott. Alla hudnarna låg tryggt och fint kvar.

Sen körde vi budföring med skott. alla hudnar var väldigt intresserade av ngt bredvid vägen. Det har matats renar just där så det kanske var ngt väldigt gott? Det fanns då renbajs överallt ialla fall! Vi lät alla våra hudnar springa fyra gånger fram och tillbaka med skott varje gång. Alla hundar fixade det galant! Även om vi fick ta de två första varven till att få dom att förstå att det var budföring och inte avföring som gällde! ;O)

Gaija var ordentligt nöjd när hon kom hem. På förmiddagen så hade hon fått lite motion i form av simmning och lite lydnadsträning samt en promenad i Munksund. Så Gaija fick en heldag. Sånt käns bra i hundhjärtat. =O)

I gårkväll for jag och Stefan på Festspelen som går här i Piteå. Kvällens arrangemang blev Gospel. Jag har alltid varit väldigt förtjust i Gospel eftersom att det är så härlig rytm och man får röra sig till musiken. Det är helt enkelt sång och musik med livsglädje och sorg!

För den oinvigde kan jag tala om att jag har sjugit i nästan åtta år i kör. Vanliga körer då. Den kören jag sjungit med i längst var Piteflickorna. Där var jag, liksom i dom andra kröerna, första sporan. Jaaa..Jag KAN sjunga! Fast det är ngt jag itne vill pracka på folk med. Så jag håller käft. Jag har faktiskt till och med sjungit opra på scen! Fast det var en friluftsteater som ajg var med i. Och hade jag vetat att det var operatoner som skulle komma ur min hals så hade jag tackat nej. Jag visste inte heller om att jag fick huvudrollen... Ingen hade sagt ngt. men tydligen så var dom nöjda. Och jag fick applåder. Hahaha!

Nåja. Gårdagskvällens Gospel var en höjdpunkt! Vad jag njöt! Ojojoj.. Nu vill jag börja om att sjunga igen. Jag är bara sååå sugen! Så jag kanske gör det? Man kan ju inte baaara hålla på med hunderiet? Eller.... Ja vi får väl se? Kanske jag får med mig äldsta dottern också. Hon är ännu duktigare än mig! =O)

Lite extra kul var att Erika, vår ena hälft av avlastningsfamiljen, var med i en kör. Det hölls en Workshop med Gospel nu i dagarna. Så givetvis var ajg tvungen att få kika lite på henne också när hon sjöng med kören.

Nästa år om det blir samma sak då ska jag baske mig vara med! Himskans skoj alltså! =O) Kören som höll låda heter Trinity. Jättebra kör! Jag vet av erfarenhet att en bra körledare gör kören. OCh det stämde verkligen. Körledaren var skitduktig! Wow! Kroppen gungar fortfarande.... =O)


Sen idag har vi varit på utställning. Efter fem timmars sömn (kunde inte sova på grund av värk) så flög jag upp ur sängen för att göra mig klar. Jag hade ju enhel del kompisar som skulle ställa ut idag! Och oj vad bra det gick för allihopa! Jagtyckte det ialla fall. Det blev en massa rosa rosetter till hudnarna. Och det lustiga är att ingen av hudnarna är schäfrar! *fniss* Så idag har jag hejjat på prinsessan, pyrieneern Lucy, Söta och rara Finska lapphunden Smilla och vackra Rottisgänget Evita, Baronessa, Troja och Amiral! Ni var sååå fina!

I morgon blir det mer utställning. Då ska jag hejja på Bruno som ska ställas ut. Han ska vara med mallarna. För han är ju en malle fast mest är han en bruno. I love him! Och sen ska jag hejja ännu en gång på söta, rara Zmilla som ska ställas i Munksund på Finska Lapphundsutställningen. Vet inte om det är ngn sorts special... Jag förstår ingenting av utställningsvärlden!*'fniss*

Den dagen jag tvingas ställa Gaija blir en upplevelse. Ingen domare kommer att ha sett en så otroligt förvirrad ägare tilll hund som jag! Men det bjuder jag på.... Jag trivs bäst med brukset och lydnaden.  =O)

Jaha. Nu har jag fåt åka båten. Det är himskans kul förstår ni! Man kan både dricka och bada i vattnet. Det man också kan göra är att åka båt! Jag bara älskar när vi åker i gummibåten. Det burrar så lustigt under stjärten då!

Jag har fått en gul badboll också. den är jättesvår att fånga i vattnet! Handtaget är så litet att jag har försökt gnaga det lite sörrre. Men min mamma blir då så arg. Jag tycker det bara är bra att gnaga lite... bara pyttelite då? När vi var nere vid Fingermanholmen och badade med min gula badboll så fick den för sig att smita! Den liksom bara flöt sin väg. bort från mig! tur att jag hade på mig min flytväst. Man kan simma länge så och så syns man. Men det hjälpte då rakt av inte! För bollen är tydligen hemskt duktig på att simma. Så den hann för mej. Jag försökte nå den två gånger. till slut var jag nästan borta vid sågverket innan min mamma och pappa fick stopp på mig. tydligen är det farligt att simma där. Men jag hade jättetur! en snäll farbor kom i sin båt och fångade bollen åt mig. Sen gav han den åt mig och jag blev då så glad att jag puttade ut bollen i vattnet igen. Men den här gången visste ajg att bollen var värdsmästare på att simma. SÅ jag var snabb och fångade den i lilla pyttehandtaget!

Vi har varit till Svinöra i dag. varje gång ngn pratar om pratar om Svinöra så blir jag väldans sugen på grisöron...
På Svinöra var det varmt. Så ajg fick bada! Mamma och jag simmade jättelänge. Jag har blivit bra på att simma nu och ser inte ut som om jag ska drunkna den svåra drunkningsdöden längre.Sen har mamma och barnen solat och jag har skuggat! Det är då mycket bättre att skugga sig. Man blir ju så varm i solen!
Min familj har ätit en jätte, jättegod middag i dag också. Dom GRILLADE! Tror ni att ajg fick smaka? Nehej då... Jag fick ett tandborstben i stället. Nåja. det gick att äta det också. Speciellt när den Labbe gick förbi och gärna ville ha mitt ben. Då liskom slafsade ajg lite extra. Sånt kan man göra fast man är väluppfostrad som jag!
Ingen upptäckte mitt slafseri tror jag. För dom åt och åt på sitt kött och bakade potatis och sallad. Ni må tro att det luktade gott!

Jag och mamma har tränat i dag också. Ute på Sivnöra går det att träna. Mamma gjorde en lustig ruta med hjälp av sandlådeleksaker. Och det gick då alldeles utmärkt! Jag såg ju direkt vad jag skulle göra. Jag bara sprang in och viftade på svansen. Rakt in i rutan. Så enkelt!
Sen så har mamma fått mig att förstå vad kryyyp är. Då ska amn ligga på marken och göra springrörelser. Jag är väldigt snabb med mina springrörelser. Så ibland får ajg ingen leksak. Jag har även förstått att när amn står på fjärrdirigeringen så ska man stå still. För annars får man ingen leksak där heller. Att mammor ska vara så petiga! Ro HIT med leksaken istället så ska jag visa ett och annat bus vet ja!

Min mammas kamera är död. Så tyvärr blev det inga fina bilder på Svinöra. Däremot så finns det väldans fina bilder på mig och min gula badboll inne i kameran. Men först måste mamma ge kameran förstahjälpen innan hon kan lägga in bilderna åt mig. det är faktiskt nog svårt att sitta här och skriva. Tack o lov för min tretåade tass. Mycket enklare att skriva då!

nu tänker jag gå och lägga mig. Förstå måste jag städa katten Oboys öron. han är sååå pedantisk över sina öron. Jag har fullt upp med att städa dom! Fåniga katter... Banjo vill också få städade öron. Jaja..Jag har ett hektiskt liv. men det är härligt!

Nu i helgen så har vi haft Piteå Summergames. Alla som bor i Piteå har nog känt av det. Massor med folk överallt. Massor med barn och fotbollar!

Vår minsta dotter Amanda har spelat med flickor-95 i helgen. Dom har varit så OTROLIGT duktiga! Jag och Gaija har sett ALLA matcher!  En enda match har dom förlorat. Man har suttit som en förhäxad uggla och skrikit som en galen höna. Gaija har tyckt att det varit spännande med andra hudnar och jobbat hår med att låtabli att skälla på dom. Vi har kommit så långt att hon bara buffar tyst. ;O) Vi har väl även jobbat med lite lydnad mellan matcherna. Vilket resulterat i att alla föräldrar i Amandas lag tycker vi har en väldans lydig hund! Sånt är ju kul! Gaija har verkligen behövt dessa små stunder med träning. För det är ju sååå tråkigt att bara ligga stilla och hejja på sin Amanda! Gaija blev nog lite av en maskot. En av tjejerna sa att hon måste vara med på ALLA matcher för att dom skulle komma till finalen. Och se det gjorde dom!

Mitt modershjärta svämmaröver av stolthet när jag ser dom spela sista spelet. trötta flickor... Dom har varit i gång sedan sju i morse då dom började uppvärmningen inför dagens första match. Den började åtta. Men det var tappra trötta flickor som verkligen kämpade väl! Vilket också ledde till att dom hamnade på tredje plats. Tänk er... Pite summergames är den näst största fotbollscupen i sverige. Och dom kom på tredje plats! Inte illa!
Så nu springer min stolta lilla dotter omkring med ett stort leende och en bronsmedalj på bröstet!

GRATTIS PIF F-95 till trejde priset! Vad duktiga ni har varit!



Upptakten just innan spel.... ÅHHHHHH PIIITE! Vrålas det! Märk väl hur ena tränaren håller för öronen.



Världens bästa målis! Hon är så snabb att kameran hinner inte med. Men hon skuter ut en boll. Bollen kom inte ens med. Andra laget hann inte heller med.




Utkast!




Dumma motståndare! Dom är ju bara i vägen!



Det var ju parad också! Paraden var på fredagskväll. Det fanns massor med nationaliteter Här är ett urval av dom:


Flera Norska lag var med och kämpade om vinst, medalj och buckla.



ROPS. Eller Rovaniemis lag... Utklädda till blåa renar.


FC lynx... Ännu ett finskt lag. Killarna trodde ajg var för ngn tidning. Ser jag så kameraproffsig ut? ;O)



Öronproppar behövdes. Det var öronbedövande att höra alla rop, trumslag, tutor, visselpipor och skrik.



Holland var ett nytt land för i år! Hejja!




Och så Brasilien... Dessa grabbar är GRYMMA på fotboll!




Sist men absolut inte minst gick PIF. Tjejen i mitten på bilden med nummer 24 är mun duktiga underbara dotter (nu sväller modershjärtat igen).



Bus, glädje och uppspelthet kan man nog sammanfatta PIF F-95's parad! Weeeehoooo!!!!



Så nu har jag fått min dos fotboll för flera år frammåt. Men det tar inte slut i sommar. För vi ska fara på Umekuppen! Förmodligen blir det en liten minisemester... Så Ellis och Garp och Anna och Nitro ! Vi kommer igen!!! Vi kanske kan hitta på ngt kul med hundarna medans det spelas fotboll? =O)