LP3!

Japp! Vi har fått vårat LP3!

Jag som inte egentligen tänkt mig ta det... Vi har ju testat eliten ett par gånger men inte varit redo för den. Så jag blev lite lätt irriterad på mig själv och anmälde oss till trean i malå. Petter och marianne skulle dit så why not? Sen visade det sig att Gaija nog ändå var klar för eliten. Hon gick kanon på träningarna. Men det gick inte att ändra till elit tyvärr. vilket visade sig bli ett lyckokast!
Jag lyckades ju drummla i trappen för snart två veckor sedan och när jag låg där nere under trappen så kom jag på att det skulle nog inte alls bli ngn tävling för oss alls. Kan man inte gå så kan man inte tävla!
men det visade sig att Sofa (Sosso) var sugen att testa att gå med gaija. så för inte fullt en och en halv vecka sedan i regn och rusk och mörker ute på klubben så gjorde hon ett försök med Gaija.

Det gick ju kanoners! Så nu har tjejerna jobbat lite sporadiskt med att träna ihop sig och det har visat sig funka fint! Så fint att dom kammade hem ett förstapris som blir till ett LP3 och dessutom klassvinst!

Råggrindan's Gaija - Lydnadsklass III - 2008-09-27
 Moment Poäng Anteckningar
 Sittande i Grupp


10 

 
 Platssittande


 9,5

 Dk
 Fritt följ vid sidan


8,5 

 Sent sätt, Dk
 Sättande


 
 Inkallande med ställ och lägg


8

 Går något, dk ligg
 Sändande med lägg och inkall


10 

 
 Apportering och hopp över hinder


8

 Avslut, lätt tugg, ställer sig
 Apportering metall


 8 

 Tempo, Avslut


 Vittringsprov och Apport


8

 Avslut, vid
 Fjärrdirigering


 Dk x 3 


 Summa: 272 poäng, 1:a pris och LP III
 Placering: 1 av 3 

Inte dåliga poäng heller. Sosso har aldrig tävlat i tvåan och ännu mindre i trean.. Men modig är hon och bra gick det! Jag själv stod och fotade det duktiga paret och tårarna rann och jag skakade av nervositet. det såg så fint ut! alltså kolla! en tia på rutan... Wow! Jag tror faktiskt itne att vi har fått det ngn gång i trean. Men dom fixade det! Jag är så stolt över min fina hund som verkligen älskar att jobba och som delar med sig av sin arbetsglädje till andra. Tänk att hon kan gå så fint med andra? Och inte med bara mig? Hon är en förig och glad hund... Den underbaraste lilltjejen jag haft av alla hundar (Förutom nu lilla Exzena då förståss. Men ännu har hon inte hunnit till Gaijas nivå. Fast jag vet att hon också kan).

Tusen tack Sosso för ditt engagemang och för att du ger oss av din tid till att träna och tävla med Gaija. Jag hoppas verkligen att du hade roligt med Gaija och att du har fått ännu större tävlingslust! =O)
Säg bara till när du behöver hjälp med ngt så ska jag hjälpa dig. Stor KRAM på dig! Och tack Nicklas för att du lånar ut Sosso till oss. Nu har du fått tillbaka henne. ;O) Ett tag....


Tävling!

I morgon smäller det! Då ska Sofia och Gaija tävla! Jag och Zena får vänta. min fot kommer itne att klara av belastningen och mina axlar/nacke håller på att klaga allt för mycket. Så vi står över tävlingen. Synd för det skulle ha varit roligt. Men nu är Zena på grund av min jäkla fot rätt otränad. Det känns verkligen tråkigt för jag hade sett fram emot att få tävla med henne igen. Är det inte hon som är skadad så är det jag. Zena känns lite för ung och oerfaren för att byta förare som jag hade först tänkt. Det gick väl hyffsat med Stefan men hon verkar förvirrad. Do mhar tränat några gånger ihop men det känns inte rätt mot lilltjejen.

Gaija däremot har funkat kanon med Sofia! Gaija går tyst och snyggt bredvid Sofia. Hon tränger inte lika mycket som när hon går med mig och är väldigt uppmärksam på Sofia. Det ser jätttefint ut! Sofa är en rackarns modig tjej som ställer upp! Jag är super, super tacksam över att hon lägger ner sådan tid och energi för att tävla med någon annans hund. Behöver hon hjälp med ngt i framtiden så vet hon att jag finns där. Om Gaija går lika bra som hon gjort så siktar vi på ett första pris! =O) Hon har Stoooora krav på sig Sosso! ;O)
Nädå. Det enda jag önskar är att Sofia och gaija har roligt inne på tävlingsplan. Att Sofia får känna på en glad och tävlingssugen hund och att hon kan njuta av tävlingen. Jag önskar både Gaija och Sofia allt gott!

Håll tummarna för bästisarna Sofia och Gaija!

Sen så måste vi hålla tummarna för Marianne och Exit. Dom har tjorvat på nu ett tag och haft roligt tillsammans det ser riktigt bra ut när dom jobbar tillsammans.

Det tredje ekipaget vi måste hålla tummarna för är Petter och exzo. Dom ska tävla med Sofia och Gaija i trean! Tänk vad häftigt, en 14 månader gammal liten söt grabb (Exzo... Inte Petter)  som tagit sig upp till elit. Wow liksom!

Nu ska jag gå och slänga huvudet på kudden. Man måste vara pigg och vaken om man ska orka hänga med alla tävlanden man ska hejja på. Ohhh vad roligt det ska bli! =O)

Sjukgymnast och fotledsdistorsion.

Idag var det dagen för besök hos sjukgymnast. =O) Nu skulle jag få svar på om min fot behövde gips eller inte.
Svaret blev... INTE!

Haha! Alla som tjatat kan numera sluta tjata. Gips ska jag inte ha på grund av att jag ska röra foten. Vippa med den upp och ner lite försiktigt. Mycket försiktigt! Jag ska vara jätte, jätteförsiktig med hel foten!  Anlednignen är att den itne är gipsad. men för att foten ska läka fortare och för att ajg ska få tillbaka rörligheten fortare så ska ajg röra på den. Om den är gipsad så blir foten stel och jag får jobba hårdare för att få foten i form igen.
att bli frisk i foten tar ca 12-14 veckor enligt sjukgymnasten. en bruten fotled tar ca 6-8 veckor. Hon sa precis som läkaren också. det gör mer ont med min skada. Skadan är värre än jag trodde att det var. Själva ledbandsfästet har slitits loss från benet. Och där det slitits loss så har benfragment lossnat. Och det är just därför läkaren ville gipsa foten. *suckar*
Jag läste på internet att man ska försöka belasta foten försiktigt så fort som möjligt. Redan då jag läste om det så hade ajg redan börjat belasta foten lite. Och det var också rätt enligt sjukgymnasten. men ajg måste vara försiktigare. jag får INTE gå på foten! Jag får bara dutta i och står jag still så får jag itne vrida på foten på något sätt.

Däremot så kan jag, när jag står still, göra lite tyngdöverföringar på den belastade foten. =O)

I morgon blir det en heldagsträning ute på bruks. =O) Vi ska träna dressyr, uppletande och lite annat kul. Desutom så ska vi prata och ha trevligt. Snälla Sofia kommer ut och får en genomgång med Gaija. Dom har hittat en bra teknik som gör att Gaija koncentrerar sig på henne och dras igång. Vi kallar det för snurren. =O)

Jag själv ska jobba med Zena. Jag ahr nu bestämt mig hur det blir på tävlingen. Jag och sjukgymnasten har kommit överens om att INTE tejpa foten och gå på den. Jag kommer bara att köra de moment som går att göra med kryckor. Vilket innebär att jag måste träna med Zena och kryckorna. Spännande! Klarar vi det så klarar vi allt! =O)

Rullsroysen kommer att följa med ett tag också. Super tyckte en glad sjukgymnast för då kan jag göra saker jag tycker om, må bättre och blir fortare frisk. =O)  Så nu längtar jag tills i morgon då jag ska få mig en nypa frisk luft, göra roliga saker och bli fort frisk.

Träningsdag i Älvsbyn.

Igår var det träningsdag i Älvsbyn. vi ligger i nu inför tävlingarna. =O) Jag var tävlingsledare med visst handikapp. Hehe.. Inte alla tävlingsledare som har assistent? Nåväl. Alla var duktiga och fruktansvärt lydiga! Både förare och hundar gjorde som jag sa. Speciellt mina egna hudnar gorde det jag sa. Dom är ju vana att lyssna på mig. Jag tror faktiskt att det är bra för dom att någon annan går med dom.

Sofia gör en strålande insats med Gaija! Hon har ju aldrig tävlat i trean och jag vet själv hur det är att plötsligt hoppa in i en eller två klasser högre upp.Man kan ju inte momenten och när det inte är ens egna hund så har man inte heller koll på vilka kommandon man ska använda på hunden. Men just där är Sofia en stjärna! Hon har snappat upp de kommandon som jag använder. Jag har inte ens tänkt på det föränn nu! =O0
Det Sofia och jag och Gaija ska jobba lite med nu är Friaföljet, fjärrdirigeringen, rutan och så lite annat smått och gott.
Vittringsapporteringen gick kanon! Vi var lite nyfikna på hur det skulle gå men Gaija tvekade aldrig. Sofias pinne var den rätta! Lite tugg när hon kom tillbaka med apporten men det var rätt pinne och hon plockade inte med dom andra heller utan gick bara lungt och nosade till sig rätt apport.

Det känns så otroligt spännande att se dom tävla! Jag ska passa på att ta en massa bilder på dom också.

Det jag tycker är roligt också med att se en annan förare med Gaija är att se hur Gaija själv jobbar. Inte visste jag att hon uttryckte en sådan glädje? Hon ser så lycklig ut och full av arbetslust. hon ber om att få jobba. Sånt värmer ett lyckligt mattehjärta. Jag blir lycklig och stolt när jag ser henne. =O) Det som är ännu roligare är ju att hon gärna jobbar för ngn annan också!

Stefan och Zena fick också jobba lite. Jag blir hyper när jag inte kan visa honom hur han ska gå med med henne. OCh för Stefan är det svårt att förstå när jag inte kan visa. Petter försökte visa m,en det gick inte alls. Zena trodde dom var på prommis och svammlade bara och sen sket hon.
Till slut s fick vi till ngt som liknade linförighet. emn den där vänstra handen och pekfingret envisade Stefan sig med att använda hela tiden. Samt att han lutar sig över hunden. Inte bra! Men det får vi jobba bort. Han ska få träna mer med henne och med Gaija så han får lära sig lite. Men det gör vi när jag kan gå normalt igen.

Jag har funderat över nästa helg. Jag tror jag ska gå själv med Zena. Det enda som blir jobbigt är att gå linförigheten. Men på inkallning, hopp över hinder och apporteringen samt platsliggningen så klarar ajg mig med kryckor. det enda är linförigheten, läggande och ställande under gång som jag måste gå utan kryckor. Om jag tejpar foten och har mina kängor så borde jag kunna gå lite hyffsat ialla fall. Jag offrar lite för tävlingen. Jag borde ju ha blivit mycket bättre om en vecka också. För mig är det ialla fall värt det! Zena är en rolig tjej att jobba med och hon är värd att få tävlas med nu. Vi måste ju försöka hinna ikapp Exzo också! Hahah! Fast det lär nog bli svårt. Han ahr så stort försprång... ;O)

Idag är foten rätt okej. Den är inte lika svullen och jag kan stödja lätt på foten när jag går med kryckorna. det hjälper att träna lite med foten. På tisdag ska jag på sjukgymnastik. Skulle tro att jag hammnar på balansplattan och så får ajg göra samma rörelser med foten som jag gör hemma men på sjukgympan får jag ha en liten vikt också så jag belastar foten mera.
I går kväll var vi till en gravid kompis. Hon sa att om jag inte gipsade foten så skulle hon inte föda barnet. Hahah1 Jag lovade henne att ringa vårdcentralen och få foten gipsad. Men jag har faktiskt ångrat mig nu. Jag tror nog att jag blir fortare frisk om jag kan röra på den. Fördelen med gips är att jag kan gå på foten. Men det är mycket andra nackdelar också. Svårt när man ska duscha och tungt att lyfta och ha sig. sen kliar det så förbenat under gips och så skaver det. Sen kan jag inte röra foten som jag vill och jag kommer inte att kunna träna foten heller.

Så gipset ligger på minus. Sorry Ingela. Du får fortsätta vara gravid i resten av ditt liv! *fniss*

Det ska bli kul att få snusa på en bebis igen. tur man har kompisar som ynglar av sig. Kompisar och svägerskor. =O) Annars så hade jag haft babyabstinens! Och tur att jag har Sosso... Så jag kan pussa valp och plätta valpmage. För den abstinensen är minst lika stor! =O)

Rehabilitering.

Söta och underbara Sofia (sosso) har haft mig på rehabilitering i dag. Vi for glatt till Fårön där det finns en grill och handikappanpassad utedass osv. osv.. Där grillade vi mackor över elden och drack varm mjölkchoklad. Jag ahde lite bullar och läsk som efterrätt. Hundarna sprang som galna över stock och sten. Att gå på promenad behövdes inte. De roade både oss och sig själva med att jaga varandra, varandras pinnar och springa runt ledstaden. Bonzo var bäst på att krypa under sittbänken och gömma sig. För att sedan springa fram för att skrämma de stora hundarna.

Efter ett tag så hittade Zena ett blåbärsris som var hennes. först åt hon upp blåbärna och sedan var den skön att ligga i. Bonzo tyckte att det var superskoj att busa med Zena där. Han brottade omkull henne och jag är säker på att han blev mallig. Jättemallig.
Gaija roade sig med att jaga Ludde.med en pinne. Det var Gaija som hade pinnen. Inte Ludde. =O)

Ett tag fick Gaija för sig att hoppa över mitt ben. Jag sitter ju i rullstol när jag är ute för jag orkar inte hoppa omkring på mina kryckor så jag får så ont i nacke och axlar. Sen fick vi för oss jag och Sosso att Gaija kunde dra mig i rullstolen. Det kunde hon minsann! Fast det var lite vingligt. Jag var tvungen att styra med hjulen men jag höll samtidigt i spårlinan och då var det svårt att styra. lite spännande. Men det funkade! Min plan är att jag ska träna Gaija att dra mig i rullstolen uppför backarna här på Pitholm. Det är inget skoj. det är sant! Det är så backigt och då orkar ajg iten rulla mig uppför dom när ajg ska rasta hudnarna. På måndag måste Stefan fara tillbaka till skolan och då måste jag klara mig själv. Med kryckor och rullstol och allt. Inte kul alls... Men roligare blir det ju om gaija kan hjälpa mig uppför backarna. Dels får hon motion dels så blir det lättare för mig. =O)

Min fot beräknas ta tio veckor ungefär att läka. Under tiden foten ska läka får jag inte belasta den alls. Och så länge kan inte Stefan stanna hemma och hjälpa mig.  =O( Så under tiden jag är hopplös med mina kryckor så får jag se till att ha kul också. =O)

Rullstol.

Herregud. Stefan har fixat mig en rullstol. Jag tar mig knappt fram på mina kryckor på grund av axlar och nacke. Det ser skitfånigt ut när jag tar mig fram. Vingligt, tungt och låååångsamt! Och ska jag ut på stan och göra ärenden så skulle ajg inte ta mig mer än 50 meter (det är en låååång sträcka) för sen är jag helt slut. Nog för att man måste träna upp sig att gå med kryckorna. men jag ahr gått med kryckor för sex år sedan och då fick jag väldiga problem med axlarna. Nu har jag ju även whiplash och då blir det liksom inte bättre...

Så en rullstol är att föredra. Då kan ajg följa med på prommisar med hudnarna också. Jag blir inte lika låst. Så nu behöver vi bara en hiss i trappen också. *fniss* Ni ska se hur jag bär mig åt för att ta mig upp och nerför trappen. Jag har försökt gå i den men jag har inte nog med styrka för att häva mig uppåt. Och när jag ska ner så vill jag till på att tippa frammåt och fara huvudstupa. Om ajg ska fara huvudstupa nerför trappen så måste ajg ha hjälm. Så jag ahr löst problemet med att i sittande ställning ta mig nerför och upp för trappen. Ser skitfånigt ut.
Imorse när jag skulle upp till köket (vem fanken är så smart att man gör kök på ovanvåningen?) så gjorde ag som jag brukar. Humpade mig med rumpan upp för trappen. men sen när jag väl är uppe så är det svårt att ta sig upp från golvet. Jag kan ju liksom inte använda vänster ben eller fot. OCh att häva sig upp från sittande ställning till stående med ett ben är en ren bedrift!
Jag är ju yr på grund av att ajg äter tradolan hela tiden samt att jag har fått öka dosen. Så det här med kryckor är ingen hit precis.

Nu ska jag och Stefan ut på stan med min nya rullroyce. Ska på apoteket och få mig mer medicin och så ska jag ha mer städtub eller vad det heter. Istället för att linda foten så har jag som en tubstrumpa eller hur man nu ska kalla det. Den är elastisk men sitter rätt hårt kring foten. Jag ahr dubbla lager. Mycket mer bekvämt och skönt mot för gips.

Jag har också börjar vicka på tårna och röra det jag kan på foten. Vis av förra gången så rör ajg lite på foten då och då. Dels för att blodciruklationen ska komma igång och svullnaden ska gå ner och dels för att hålla muskler och andra ligament mjuka. Men det är svårt. Foten pekar snett innåt eftersom att ett av ledbanden som håller foten rak har ju gått av. enligt läkaren så kommer den att växa fast. Inte för att ajg vet hur det ska gå till men... ett tag efter det att jag rammlade så kände ajg hur det sprätte till uppe i vaden. Så där finns nu ett krulligt litet ledband tydligen. läkaren palperade där och det gjorde ont. Så hon tyckte att den hade farit långt upp.

I kväll ska Stefan och jag fara ut till bruks. han ska få träna Zena i lkl1. =O) Han måste ju jobba lite med henne om han ska tävla med henne.
Jag ahr frågat på aktiv hund om förarbyte och man behöver tydligen itne ha ngt läkarintyg. Men ajg ska ändå informera malå BK att det blir förarbyte på hundarna. Jag tror inte att det är så kul att rulla omkring med en klumpig rullstol eller sprätta omkring med kryckor på plan.
Jag ska också drilla Sofia med Gaija. Få se om hon funkar med Gaija. :O)

Ambulans.

Igår kväll blev det lite spännande för fru Fägnell. Jag hade hållit på att städa upp lite i köket, sorterat tvätt och skulle gå ut med soporna. På väg nerför i trappen så missar ajg dom tre sista trappstegen och rammlar på min vänstra fot. För sex år sedan så slet jag av/töjde ut (läkarn var inte säker)  ett ledband i foten. Samma fot och landade på samma sätt rakt på foten vikt under mig. Men då var ajg på gräs. nu var jag på ett hårt betonggolv.

Det knakade till, påsarna flög all världens väg och jag SKREEEEEK! Det gjorde så ont att jag trodde ajg skulle svimma. blev illamående, kallsvettig ochdet svarntade för ögonen.
tack o lovför mina underbara barn. Jossan kom och gav mig en kudde underfoten så ajg fick ha den i högläge. Jag visste inte om jag brytit ngt ben men foten svullnade upp på nolltid. Amanda hon ringde mormor och Emelie fick packa en påse med nödvändiga saker. Om man packar en påse med nödvändiga saker så garderar man sig och då kan man få fara hem samma dag. Har man inga nödvändiga saker med sig så måste man stanna och i värsta fall åka till... SUNDERBYN! I hate it!

Nåja. Mamma kom och hon ringde jourcentralen. efterom att både ajg och mamma är skröppliga så tog ja gmig ingenstans. Det svarntade i ögonen så fort jag försökte resa mig upp. Så det blev ambulans in till sjukan.

Det bästa av allt med ambulansmannen och kvinnan var att dom gillade hundar och dom var otroligt impade av mina tjejer. Lugna och höll sig ur vägen när dom hade fått hälsa på dom.
Det näst bästa var att dom hade en vaccumkudde som dom la om min fot. Skönt att stabilisera skiten tyckte jag.
Väl uppe på sjukan så fick jag röntga foten. det var snabba ryck. =O) Men under tiden blv jag så otroligt PISSNÖDIG!!!
Typiskt när man itne tar sig någonstans... Jag var beredd att fly från röntgen oc krypa till en toa. men ajg avstod då det började svarnta igen. Det visade sig att jag hade jättehögt blodtryck. Jag har högt blodtryck i vanliga fall. Men när jag får mer ont så blir det ännu högre.

När läkaren efter 20 jättelånga minuter kikat klart på plåtarna så visade det sig att inget var brutet. HURRA!!!! Jag ville inte vistas på sjukhus. I hate it! Däremot så var ett ledband avslitet och ett annat väldigt uttänjt. Sköööönt... Dom ville gipsa foten men jag sa att det fick dom inte. Det går bra med stödförband. Läkaren talade också om för mig att det gör ondare att stuka sig så somjag gjort än att bryta ett ben... Jaha? gör det tyckte jag? Liksom så ont är det ju inte.... Eller kanske... Hon ville ialla fall att ajg ska gå på ständig tramadolintag och dubbla skiten på natten. Hehe... Jag äter ju tryptizol också och när ajg tar dom tillsammans med tramadol så får ajg en underlig biverkning. Jag blir jättepigg! Nu var det liksom natt helt plötsligt och då vill man ju sova.
Men inte jag... Jag var klarvaken. Låg och läste hela natten och hade det mysigt med hundarna. Låg och funderade också... JÄVLASKIT! Jag ska ju tävla om två veckor! Jag, gaija och Zena... Hur ska det gå med kryckor. Men ajg har en plan! Stefan får träna (han kommer ju hem från Ö-torneå för vård av närstående) Zena och så får Sofia träna Gaija. Sen får dom tävla med dom. =O)
Känner mi väldigt smart i min tramadolvärd nu... ;O)

Vi får väl se hur det blir. Men det är ju typiskt att ngt ska hända. Men jag är van. Få se nu bara hur det går med nacken och axlarna. Båda armarna var avdomnade i drygt två timmar efter fallt. Och i natt blev nacken jätteond. Hoppa på kryckor är liksom inte min favoritsport.

Näpp. Nu snurrar allt. Jag går och lägge rmig med foten i högläge. Den som vill får ringa och surra med mig. jag är uttråkad! Alltså redan uttråkad... Bläh!

Ännu en heldagsträning!

Eftersom att vi blev som smågalna av lycka över att träna hundar Marianne, Petter och jag så bestämde vi att på onsdag så ska vi träna hela dagen igen!

Och det gjorde vi. Vi hade bestämt att träffas ute på Nolia vid tio. Men eftersom att vi är några som har lite svårt med tider så blev klockan närmare elva (den enda som var i tid var Sosso). Men det gjorde inget  för vi tränade och tränade hela dagen! Petter (du är snäll och tälmodig du) drillade oss och Marianne (du är också snäll och tälmodig du) körde ett pass med mig och Gaija. Vi körde igenom elitlydnaden och se där! Jag hade tagit åt mig av Petters och Mariannes råd att gå inte så fort och med bestämda steg. Samt att jag har hurvat till henne lite (mitt eget råd) när hon fått för sig att bli busig. Tack vare det så hade jag en hund som gick jättefint fritt följ! Det var absolut ingen femma den här gången utan det låg nog en hel del högre upp poängsmässigt.
Alla moment gick faktiskt riktigt bra och det kändes som att jag och Gaija var samspelta. Det har inte gjort det på ett tag men nu jäklar!
Visst var det lite osäkert här och där men det är sånt som vi ska fila till. Så nu är vi anmälda till Malå BK. Jag fick för mig att tävla i trean eftersom att vi inte har känt oss klara riktigt med eliten.

Lilla Zena då? Hon fick för sig att leka osthyvel på ngt vasst med vänster framtass stora trampdyna i söndags. Det gick rätt illa och hon fick ett stort och djupt hack i trampdynan. Förmodligen hade hon gjort illa sig i början av promenaden för när vi gick tillbaka så hittade jag en sten med blod på. Fast då trodde jag att det var lingon eller rönnbär som blivit mosade. Plötsligt när vi gick tillbaka och hundarna rusade ner till vattnet så skrek Zena jättehögt! Jag ropade åt henne att ta det lungt och stanna. Väl nere vid vattnet hittar jag stackarn liggandes i vattnet och tittandes på sin tass medans hon fortsatte skrika.

Stackarn.

Hon hade en MYRA i sitt sår! Och tydigen så bet den och pissade i såret. Gissa om det sved? Men min lilla kloka tjej gick ner i vattnet och då drunknade myran (fast den låg kvar i såret) och det svidande lindrades. Jag plockade bort myran ur såret och kopplade upp hunden för att snabbt ta oss till bilen. Stefan höll på att plocka ur båten med en massa dynor och grejjer och så for vi fort hem så forthan blev klar med inpackandet i bilen.
Väl hemma så fick jag mig en ordentligare titt  och det såg värre ute i vattnet än vad det egentligen var. Jag såg direkt att såret var sådant som inte skulle gå att sy så jag rengjorde med klorhexidin (svider men det gör såret rent och drar ihop såret) och så la jag ett tassförband.
Såret verkar läka jättefint. det är inte infekterat och jag tror att det är tack vare en kompress som heter sorbact som jag lägger på och i såret. Den drar till sig bakterier och svamp och på så sätt håller den såret rent. Tassen är ju inte precis ett jätterent ställe på en hund . Så bakterier frodas lätt där.

Nåväl. Zena fick sig också en duvning i onsdags. Platsliggning är ju ett moment man kan göra om man har ont i tassen. Det gick jättebra på platsliggningen och hon låg jättefint och stilla. Hon har nu legat fin på alla platsliggningar nu ett bra tag så jag tror hon fattat budskapet.
Jag jobbade också med apporteringen och hon väntar numer med att ta den innan hon får kommandot apport.
Liiite linförighet körde ajg också. Mycket positioner och korta avstånd. Samt liiite inkallning med ställande på kort avstånd. Jösses vad lättlärd hund hon är! Hon har förtsått ställandet på inkallningen och stannar blixtsnabbt! Nästan så det bli bromsspår i gräset. Hade det varit grus där vi tränade så hade det synats!

Jaaa.. stackars Zena... Nu har hon fåttta det lungt i en vecka och hon kreverar snart! Under helgen har hon varit helt utan bandage och hon blöder inget mer heller. Hon låter bli att slicka där också sedan jag sagt till. Duktig tjej va? =O)
I morgon ska jag ut på Pitholmsheden en stund med henne så hon får röra sig. Ska sätta på ett skyddsbandage så hon inte får in smuts i den lilla glepan som finns där. Onödigt att lite sand ska gnaga hål i det nyläkta. Tänkte vi skulle strosa runt en stund och då får hon varai koppel så hon inte tar i för mycket.

Hon är ju en livlig hund och hon har hur mycket energi somhelst. Det märks mycket nu när hon inte får göra så mycket fysiskt. tur att man kan hitta på lite roliga övningar som tex plocka upp alla smutskläder och ge till mamma. Mycket praktisk övning måste jag säga. Jag ska lära henne att stoppa in i tvättmaskinen också. :O)

Idag har jag varit som B-figge ute på bruks. Det var ett gäng med roliga hundar där. Två amstaff  Tik och hane, en Labbe, en schäfer, och en Eurasier. All ahudnar fixade banan och jag skrämde inte ihjäl ngn heller.
Nu i veckan ska jag ladda inför tävlinganra i Malå och jobba med hudnarna lite mer intensivt. Zena ska tävla i ettan så det ska bli spännande och se hur hon fixar den. =O) Jag ahr ju aldrig testat ettans nya moment på tävling så det blir ju lite nytt för mig med. Jag har ialla fall bestämt mig för att inte jaga LP med Zena utan flytta upp så fort hon är klar till nästa klass. Jag tror det är mera Zenas melodi efterom att hon har så lätt för att lära och att hon tycker om att jobba. Men man får itne jobba för länge för då blir det tråkigt. Att det rä så beror nog på att hon är så pass ugn ännu och att allt ska gå fort, fort. redan nu märker ajg tt hon är betydligt mer sansad än i början av sommaren. Så att vi tagit det lungt med tävlingar tills nu har nog bara varit bra så att hon har fått mogna lite.

Den 12 oktober är det MH för lilljäntan. Ska bli skoj. Jag tror att det kommer att bli en del stora och hörbara reaktioner men även snabba avreaktioner. =O)
Så nu har jag massor att se fram emot i höst. Ska anmäla oss till några fler tävlingar också. Är sååå tävlingssugen!


Vi har det bra. *sentimentalitet*

Japp det har vi! Vi har det så bra. =O) Jag och hundarna tänker jag på nu. Tänk att man har så fina vänner. tänk att få träna med så duktiga kompisar! att få hjälp och känna att hjälpen man får är hjälp som kommer från människor som kan det dom gör!
Sdan jag köpte Gaija så har jag stöttats och fått hjälp av många människor. Ni som känner igen er ta åt er nu.
Utan all denna fina hjälp så hade jag aldrig kommit dit jag är idag! Detta gäller valpköpare från Gaijas kull och andra kullar från Råggrindans kennel. Mia min uppfödare till Gaija. Klubbkompisar. Vänner jag lärt känna på internet som stöttat mig med skrivna ord. Vi bor ju en bit ifrån varandra så det är ord som fått bli stöttepelare.
Sen så är det Zenas uppfödare, Frostmarken's, Marianne. Hon går inte heller av för hackor! Det är Petter som ger mer än vad jag kunnat ge tillbaka. Det är människor på andra klubbar och det är vanliga kompisar utan hund.

Jag kanske har glömt någon?

Jo! Min familj! Min underbara man som i vått och torrt ställer upp med att skjutsarunt min bak hit och dit. Som står ute i regn och rusk. Som finns med ett lyssnande öra när jag måste få prata av mig. Han finns alltid hos mig även om det skiljer 21 mil mellan oss. Mina barn som står u med allt hundhår i maten men som blir så glada när det går bra för oss. Som med glada leenden väntar på mig när jag tränat eller tävlat och frågar hur det gått. Dom har kanske inte lika stort intresse som mig medhund. Men dom vill alltid veta hur et går för oss. Ni är så gulliga!

Min mamma som är världens bästa mamma. Hon ser hundarna som sina barnbarn och skämmer bort dom med kärlek. Lika mycket kärlek som det mina barn får... OCh det syns på hudnarna. Dom älskar sin mormor!  Hon går med rullator och ändå ställer hon upp som hundvakt då och då. Ser rätt läckert ut. en 70årig tant med rullator och två stora schäfar...

Min bror och hans fru som tyvärr inte kan umgås med mina hundar men som ändå tycker om dom. Givet vis världens bästaste Max också som förmodligen kommer att bli tvingad att äta hundhår han med en dag. hehe... Lovar att han ska få åka efter Gaija i pulkan i vinter. Sådant måste små barn få göra. Det är häftigt!

Min svärmor som faktiskt är intresserad av att veta hur det går för oss och gläds åt oss när det går bra. hon har absolut noll koll men vill ändå höra hur det går. Vi har inte mycket gemensamt. Men det är roligt att hon bryr sig om mig och hundarna.

Jaaa.. Jag har ett stort nätverk av fina människor kring mig. Alla hundkompisar som bara finns. man behöver faktiskt inte göra så mycket än bara finnas för varandra egentligen för att man ska känna att man får ett fint stöd. Det behövs så lite för att man ska känna sig välkommen och få en riktig kick med träningslust.

Alla ni som känner igen er här, ta åt er nu. Tusen, tusen tack för att ni finns runt om mig. Jag kommer förmodligen aldrig att kunna återgälda allt ni gör och har gjort för mig. En i mitt hjärta så finns ni där och jag tänker på er med tacksamhet!
Jag vet själv när någon tackar mig att jag brukar känna att det var ju inte så mycket egentligen. Men det är det. Ett litet ord. En gest. ett leende. Ngn visar hur man gör. Ger ett råd. Det finns tusen små saker som gör att allt blir en helhet. Och det är just den helheten som driver mig frammåt och gör att jag utvecklas.

Jag önskar jag kunde ge alla samma tillbaka. nu kanske jag itne kan det. Men om jag kunde det så skulle ni få tusenfallt tillbaka!

just nu i skrivande stund sammanfattar jag en lång rad tankar och känslor ajg haft i veckan. Just nu så är jag och hundarna i en fas då vi utvecklas tillsammans och det går bra för oss. Så den känslan jag har nu ska jag spara tills den dag då det kanske går mindre bra. Då sk jag plocka fram alla minnen av er goa människor som gett mig era gåvor. det kan hjälpa mig att orka frammåt igen. min kropp kanske inte är på bra humör just nu. Jag brottas med en oändlig trötthet och mycket värk. Men hela denna veckan och förra helgen har jag fyllts med glädje och haft ROLIGT! Så nu har jag lite på plussidan också. Det känns så bra.

Tack alla. Ni finns i mitt hjärta och jag är oändligt glad och tacksam över att ni finns. Utan er hade vi inte varit där vi är i dag jag och hundarna. Tack.


Jag är så lat!


Japp. Jag är superlat. Inte med hundarna men med bloggarna. Snart kommer en ny blogg att uppstå och då blir det en gemensam blogg för båda hundarna.

Att ajg iten är lat bevisas med att vi har varit på kennelträff hos Zenas uppfödare.
det blev en heldag. Från tio på föriddagen till elva på kvällen. de ni! Vi började att värma upp oss med lite fika. Sen fortsatte vi ut till skogs. vet itne vad skogen heter men det var en skog med träd ialla fall. ;O)
Där la vi ut en uppletanderuta och sen lav vi spår.
Jag la spår åt Boel och åt Zena. boels spår blev nästan en kilometer.. Nja... 800 meter kanske? Men det var mycket vinklar och jag gick i både blöt terräng och i rätt hög terräng. Ni vet sånna här små välluktande spretiga små buskar. kommer inte ihåg vad dom kallas men dom är nog irriterande för hunden då dom luktar mycket. sen gjorde jag även en spetsvinkel. Sågtill att den låg i medvind så att spetsen skulle finnas kvar. Jag visste inte riktigt hur skogen såg ut och hur mycket jag kunde använda. Hade ajg vetat så hade spåret fått bli lite längre. men ajg hoppas boel blev nöjd. :O)
Sen la jag två kortare spår åt lilla zena. Hon fick några träapporter och i slutet av det första spåret så band ajg fast en snörboll. I det andra spåret så fanns det en bitstock.

Boel lade ett jäääääättelångt spår åt Gaija. Minst en kilometer långt med åtta apporter i. Spåret gick över torr skogsmark och sedan övergick den i ett kalhygge för att sedan gå över i en backig skog med mycket blåbärs och lingonris.

Hur gick det då?

Jo Zena spårade riktigt bra med tanke p att vi inte har spårat särskillt mycket i sommar på grund av medicin som Zena ätit. ÖFsta spåret gick super! Hon hittade alla apporter (tror jag?) och slutet blev fantastiskt rolig. Så ska slut vara för små nybörjare. Målet ska hägra! Andra spåret gick väl sisådär. Zena tappade spåret trodde ajg. tycket att ajg faktiskt hade gått längre in i skogen än vad jag hade gjort. Så jag dummade mig och försökte få henne att hitta spåret längre in. När ajg insåg att det itne fanns så hittade min lilla stjärna spåret igen och vi kunde fortsäta puffa fram i det. hon hittade alla apporterna och sen i slutet blev hon ENORMT lycklig! Hon blev som galen och busade med bitstocken. Och det fick hon göra hela vägen fram till bilen!



Sprättleken med apporten Zena hittat. Den är kul den!



Kamp med stor bitstock. Den är skitkul den med!



Nöjd Zena med bitstocken.



SnyggZena! Man kan inte annat än älska denna hund! =O)

Gaijas spår gick faktiskt väldigt bra! Stefan fick gå emd gaija. Jag tycker han måste få pröva på ha med. Och jag tror också han tycte det var rätt häftigt att g med en hund somprecis visste var och hur hon skulle gå. Det svåra var väl att hinna läsa av hudnen. det var lärorikt för mig med att få gå med som praktikant. Nu hade ajg möjlighet att läsa av min hund i lugn och ro och slippa hålla reda på spårlinan osv... Det visade sig att jag har haft rätt i hur hon tar vinklarna. Gaija undersöker alla vinklar åt tre olika håll. Först frammåt och då tar det ju slut. sen åt höger, vänster och så bestämmer hon åt vilket håll hon ska gå. Är man det minsat ouppmärksam så kan man störa henne där och då lura iväg henne. Hon börjar skenspåra då. Så det gäller att hon får ta vinklarna i lugnoch ro.

Vi fick först ett tapp vid kanten av kalhygget. Tydligen så hade vinden blåst iväg spåret lite över vägen och hon ville undersöka läget där. Men vi började om och då hittade hon snabbt spåret igen och vi gick raskt över kalhygget. Uppe i skogsslänten så fick hon alldeles i slutet av spåret ett jättetapp! Det var då jag kom på hur lättstörd hon är i vinklar och hur viktigt det är att hon själv reder ut vinklarna. Stefan hann inte med och vi vinklade ner i en backe. På håll såg vi Marianns Zmikllas spå´r. Så vi gick tillbaka där vi fick tapp och hittade spåret igen. det blev en rejäl bit vi fick gå. Men när vi väl hittat spåret igen så kom vi till slutet. Vid slutet så räknade jag... en.. två.. tre... Åtta apporter! ALLA apporter hittade! Wow! Vilken duktig tjtj jag har! Ändå har vi inte spårat sedan vi var i Gällivare...
Jag är bara så supernöjd över min tjej. Hon är verkligen världens underbaraste och jag kan lita på ehnne i alla väder! Sen måste ajg ge Stefan en eloge som verkligen lärde sig snabbt att hålla reda på linan, hunden och sig själv. I början var det svårt och han försökte liksom fösa fram gaija. men han lärde sig snabbt och blev duktig på att läsa av henne. Förutom vid det stora tappet då. Men jag hade nog också haft problem där. Förmodligen blev Gaija (och vi) lite trött.


Sen efter det att vi fått våra spår (det tog halva dagen) så började vi med uppeltande. Först ut var wunderbara Exzo (Se! Jag kom ihåg att han inte heter Exit) Han är super på uppletande denna lilla grabb och hittade utan stärre problem en massa saker som hans slarviga typer tappat ute i skogen.
Sen blev det Gaijas tur.
Jag har verkligen haft svårt för uppletande. Min motivation har saknats och det har nog gått över till Gaija. För hon har visserligen varit tänt på at thämta in saker. menhon har aldrig ritkigt idats hämta merän en eller högst två saker. Och då ahr ajg fått hjälpa henne ut på dt andra föremålet.

Nu denna dagen blev det en nytändning för oss. Gaija fick se när Petter la ut ett röemål och sen skickade jag henne. Hon hämtade snabbt in det förmeål som var närmast och sen flög hon ut igen och hämtade det andra. Helt perfekt! Sen fick hon se Petter lägga ut en leksak och så fick hon gå in i bilen.
Näst på tur var ZZena. Vi gjorde samma sak där och lillan jobbade på bra. förs fick hon tag på en sak och kom glädjestrålande tillbaka med föremålet. avlämnade förmelåtet ochs en var hon redo att hitta fler saker. Hon fick ett tomslag och jag skickade henne igen. Samma iver som vid dom två första skicken! Wow! Och ser man på! hon hittade det andra föremålet också! Hon fick samma retning som gaija. Petter sparng ut med ett röemål och så fick hon hoppa in i bilen. Båda tjejerna protesterade vid denna behandling. =O)

Sen återstod det en hel kavalkad av hundar som fick leta saker som slavrviga personer lagt ut. Minns inte ordningen men det var ritkigt roligt att se hur alla hudnar jobbade för att hitta sitt föremål och att dom jobbade ordentligt hela tiden. även om vissa av hudnarna liksom trodde att matte skulle hänmta sitt föremål själv. Hehe... Vi fick lite underhållning kan man väl säga. ;O)











Efter uppletandet så var vå sååå hungriga att vi hade kunnat fånga en älg och äta rå. men det gjorde vi inte för vi fort tillbaka till Sågfors där Thomas och hans underbara pappa stod för matlagningen. vi tittade bara på... Så mysigt det var! Maten blev wokad souvas och grönsaker och en hel del annat gott i. Och till detta fantastikt goda så fick vi pitabröd. Gissa om all mat gick åt+

Efter mat och lite kaffe så blev det dressyr. Då hade det börjat bli rätt mörkt så då kom det upp en lampa som lyste fint över appellplanen. Vi fick oss några ordentliga genomkörare och jag tror att det var ömsom vin ömsom vatten för oss alla. Men kul hade vi!

Det är roligt att se hur fyra av fem syskon har utvecklats under ett år. Det mest gemensammaste draget är att dom har MOTOR och ARBETSLUST! Dessutom är dom väldigt föriga och trevliga att jobba med. Och lättlärda. Förutom en av damerna då som utmärker sig med att göra allt på sitt sätt. Hihi.. Men hon är söt och henne förlåter man för hon är så charmig!  (jag pratar inte om Zena nu heheeh)

Stort jättetack för denna underbara dag med fint väder, trevligt folk, god mat och underbara hundar! Vi måste göra om det!

Gossip och någon ljuger...

Igår skrev jag en blogg här och var upprörd. Jag är fortfarande rätt irriterad över att någon behagar sprida rykten om människor som är helt och dlevis helt åt fanders!
Jag bad den som kände sig skyldig att ringa mig och det gjorde denna personen. All heder åt denne person! Jag sa också åt denna personen att jag tar bort det jag skrev eftersom vi pratat ut om det hela och att det nu för mig är utagerat. Jag fick svar på mina frågor och jag fick faktisk lite mer till livs än vad jag hade fått höra från min andra källa.

Sen pratade jag med min andra källa och då kommer det fram mer. Så jag har beslutat mig för att fara till månadens månadsmöte och öga mot öga ställa en person till svars. Och träna hundarna i hällregnet naturligtvis. För det var min plan från början att jag skulle göra idag. Inte leka skvallerutredare.

Vad som jag tog upp på mötet var: Det finns någon som har tydligen ringt ngn i styrelsen/eller ngn medlem som har kontakter i styrelsen och frågat varför jag inte hjälpter till på MH på min egen klubb. Jag ställer tydligen bara upp för andra klubbar och inte för min egen klubb.
Sen har denna samma person av samma person som ovan fått höra att jag aldrig kommer att bli instruktör.
Sagt och gjort. Jag konfronterade denna person och svaret blev VA???
Först och främst så har hon aldrig fått ett telefonsamtal av denna person som tydligen fått svaren. Hm.... Krångligt va? Sen så har hon heller aldrig sagt att jag aldrig kommer att få bli instruktör på PBK.

Så här är det för alla som vill veta. Jag har hjälpt till på 2 st MH i Luleå. Sen ena var briardklubben. Det var en trevlig tillställning och jag hade trevligt.
Den andra var uppfödare till Gordon setter.
Fyra MH har jag hjälpt till på ute på PBK. Den tredje var Collieklubben som anorndade entt MH. Dom två andra var vår egen klubb som anordnade. Nu finns det några MH kvar som ska anordnas och då ska jag väl också hjälpa till.
Sen så har jag också ordnat med trissorna så att dom ska fuka bättre. Jag håller också på att försöka ordna så att vi kan få ett stativ till en rasselskrammelgrej svetsat. Så jag gör inget för min egen klubb?
Jag ställer även upp och gör det jag kan på tävlingar. Att vara domarsekreterare funkar bäst för jag får inte ont av det. Min stackars man får hjälpa till i köket. Han är inte ens medlem men ställer upp för mig och för klubben av ren snällhet! Så han ska verkligen ha en stjärna i himmlen!
Sen försöker jag hjälpa tävlingssektorn med det jag kan och orkar. Jag har ju ett privatliv också som innebär att jag själv måste ta hand om våra tre tonårsdöttrar (en av dom är handikappad) samt hushållet då min man är uppe i övertorneå på utbildning fram till maj nästa år. sen har jag ju min knäppa hälsa också att ta hänsyn. Borde jag kanske göra mer för klubben? Eller räcker det inte det jag gör?

Angående att jag skulle bli instruktör. Jag kommer ALDRIG att bli instruktör! För det första så är jag sjukpensionär. Jag skulle aldrig orka hålla i kurser jag skulle inte heller orka utblida mig. För det andra. Jag är superdålig på att lära ut! Jag har absolut INGET intresse av att lära ut saker till folk på kurs. Never! Finns inte ens i min världsbild! Jag har nog med att sköta mig själv och min familj.

Det är även sagt att jag inte vill umgås med vissa personer för att de har "exteriörschäfer" som de tävlar med. Det är ett rent DRAVVEL!  Så löjligt! för i så fall så skulle en stor del av min bekantskapskrets falla bort. Jösses...

Så nu är det sagt. Alla som vill nyfikna sig och veta mer kan antingen ringa eller fråga mig eller skriva till mig ifall ni måste veta mer. Men för mig är det utagerat. Känner sig någon träffad och vill prata så går det också bra. Ialla fall så stämmer inte vissa saker. Men jag lämnar det därhän. Jag har sagt mitt och nu vet väl folk var jag står. Jag har nog med skinn på näsan för att ta reda på vem som sagt vad och varför. Men jag lägger inte ner ngn mer engerig på det.

vad ajg däremot blir förbenad på är att det finns personer som breddar på saker som sagt soh som lägger till oh drar ifrån efter eget behag. Och just sådant ogillar jag starkt! må vara att ngn ljuger om mig och snackar skit. Sådant kan ajg ta och dessutom reda ut. Jag har en käft och kan gå till personerna i fråga och få en förklaring. Men när man ljuger om männisor som är sjuka och drabbas hårt av sjukdomen då blir jag ARG! Och när man ljuger om andras uppfödningar och säger saker som inte är sant. Då blir jag också ARG! för det kan ge väldigt stora och onödiga konsekvenser. För den drabbade.
Jag vet inte varöfr dn personen eller de personerna som dragit igång det här gör så här. vad är man ute efter? Varför gör man en höna av en fjäder? varför skapar man rykten och skvaller? Varför vill man hoppa på enskilda personer och på ett sådant sätt att peronen i fråga inte kan försvara sig? Till vilken vinning gör man det?

Jag kan förstå att de personer som jag pratat med kommer med bortförklaringar osv. Ibland vill man rädda sitt eget skinn. Men jag kan inte föstå varför det finns folk som nödvändigtvis måste lägga på några extra lögner och brodera ut det hela.

till sist vill jag förtydliga en sak.

Jag umgås med de personer ajg trivs med. Om de i sin tur inte kommer överenns med varandra skiter ajg fullständigt i. Jag struntar fullständigt i om mina klubbkompisar umgås med personer som jag itne själv tycker om. Osv... Osv... Det viktiga för mig är att de jag umgås med är glada, trevliga och goa människor och jag hoppas att de trivs att umgås med mig. vill man inte umgås med mig så säger man bara till. Man behvöer absolut itne skapa lögner omkring mig för att slippa mig. Säg bara till. rakt på sak. Jag accepterar sådant. Jag kan inte tycka om alla människor och alla människor kan itne tycka om mig. Så är det bara.

Men de jag umgås med tycker jag om och det kan också utökas med fler. Jag tycker om människor och är social hoppas jag. ;O) Jag trivs att umgås och ha roligt och jag trivs att dela tankar med mina vänner. Etersom att jag inte kan arbeta så måste jag på något sätt se till att ha ett socialt nätverk. Så för mig är det viktigt att ha människor som jag kan umgås med på ett vettigt sätt.

Så nu anser ajg att hela historien är utagerad. Och skulle nu någon vilja prata med mig så varsågod. Men jag lämnar detta nu och det är färdigt om det hela. Jag hoppas vid gud att inte någon har på grund av detta elaka skvaller fått några men av detta. Och har jag trampat någon på tårna ber ajg om ursäkt. Men ajg vill vara ärlig och ajg vill inte att ngn ska komma till sakda för att det finns personer som roar sig med att sprida saker som inte ens är sanna. Har man ett behov av det då har man ett väldigt fattigit liv.

Lägg koncentrationen på att ta hand om vänskap istället för att förstöra vänskapen. Man ska vara rädd om varandra. Även om man inte allitd har samma åsikter. Det gäller alla.

Natti på er. I natt ska då jag sova gott. Det gjorde jag inte i går natt. Så jag har en del sömn att ta igen.



( Om det fattas bokstäver och ser konstigt ut så beror det på att tangentbordet är konstigt. inte jag... ;O) )


Inte redo...

Vi tävlade lydnadselit i söndags. Här är resultaten.

Sittande i grupp: 10 
Platsliggande: 10
Fritt följ vid sidan: 5
     Sent sättande,dk, bus, gnäll, tränger
Stå, sitt, ligg under marsch: 6     gnäller, sätter sig ej
Ink med ställ och lägg: 6     kryper lite, ställde sig sent
Sändande med inkall: 9     
Apportering med dirigering: 0     lydnad/dressyr
Apportering metall o hopp över hinder: 0     hoppar fel väg
Vittringsprov: 0     fel föremål
Fjärrdirigering: 8.5     dk, liten förflyttning

Summa: 177 poäng.

Inte så upplyftande. Men ser man posetivt på det hela så har vi en nolla mindre och mer poäng än sist. Men helheten säger att Gaija och jag är inte redo för eliten ännu. Vi har en del vi måste jobba mer på. Vet inte vad som händer på tävlingen.
Men när vi tränar så kan hon faktiskt ta rätt vittringsapport. Hon tar den nio av tio ggr. Den här gången luktade hon inte ens på apporterna. Hon bara tog upp en, släppte och så tog hon nästa och kom. Liksom: Äh... Jag tar den här... Eller den här! Då blir nog mamma nöjd...

Dumrutan var mitt fel. Jag var torr i munnen på grund av mediciner så jag fick liksom inte ut S:et i sitt. Hur lätt är det att säga S när man har en torr faukrov i munnen?

Inkallningen med ställandet har funkat bara så fint nu på sistone! Hon stannar snabbt och snyggt och slänger sig ner på läggandet. tydligen så kröp hon efter mig när jag hade gått. Det har hon aldrig gjort förr.

Rutan gick faktiskt riktigt bra! Äntligen så kunde hon visa att hon fattade! hon letade upp rutan med en vid båge och den bågen drog väl ner ett poäng. Annars låg hon fint i rutan.

Fjärren bestod av en liten upplevelse av koncentrationssvårigheter. Hon upptäckte att Petter stod nära och höll i ngt. Så hon kastade blickar mot honom. Vilket resulterade i att jag fick säga om kommandona. Vi ahr haft det problemet förr och det avhjälptes raskt med att jag började viska till henne.

Nu till det absolut värsta. Jag ahr ALDRIG varit med om ett så dåligt fritt följ! ALDRIG! Det var bus, hopp, bita i jackan (inte i murvan den här gången) och en massa annat ttrams. Vad som hänt är väl att ajg har inte tränat så mycket på transportsträckor. Petter(tävlingsledaren) sa det också till mig att det är på transporterna som hon blir så. Annars så har hon koncentrerat sig rätt bra på mig. Så nu blir det rejäla tag! Jag har fått kasnke lite för lite dirigering på fria följet. Så jag behöver nog mer hjälp där. Sen måste jag också rätta till dessa busgrejjer. Gaija är tre år. Inte ett. Så det blir korrigeringar och det blir belöningar allt efter vad som är bra eller dåligt. Fokus ska läggas på fria följet. Vi ska få ett SNYGGT friafölj! Så nu ska det tränas och sen får vi se när vi tävlar igen hur det går.

Vem vet när vi tävlar igen. Men vi ska få till dessa idiotgrejjer jag och Gaija. Om jag så ska träna i åratal Jag VET att hon kan betydligt bättre!