Wow! En helg med bara tävlingar! =O)
Ojojoj så spännande! Jag njuter av väntqan inför tävling. Allt är fixat och klart och planerat!
I morgonbitti far jag ochmin man och en av döttrarna till Umeå. Min svägerska som har blivit färdig socionom ska ta sin examen! tala om att vara en duktig tjej! Sju månader efter det att hon kom till Sverige från Brasilien så kunde hon prata svenska riktigt bra! Sen ett år senare börjar hon på universitet! tala om tuff brud! Jag hade INTE börjat ngn universitetsutbildning i brasilien efter ett och ett halvt år!
Sen ska vi troligtvis fara och hälsa på min fosterhund Galne Garpen. *ler' eller Råggrindans Garp som han heter... Det ska bli skoj! bara vi hinner!
För hemma väntar examensmiddag och sen tävling! Vi ska nämligen tävla vid sjutiden i morgonkväll... Och då måste jag ha hunnit få lite mat i magen... Det blir en lkl2 tävling i all enkelhet... Och sen mina goa vänner! På lördag DEBUTERAR vi i appellen! Wow så skoj!
I kväll la jag ett 150 m långt spår ute på ängen. Jag la lite korv i spåret och pinnar och i slutet fick lilla fröken en hel tallrik med korv (nåja. Det var ju bara änden på korven som jag skurit upp)! Hon blev glatt överaskad och tyckte att spåret var hellajbans!
Få se hur spåret går på appellen. Det kändes som att motivationen finns där nu. Rejält drag i linan har jag! Så ska det vara. *nöjd*
I går var vi ute på klubben coh hade låtsastävling. Men ajg var vimsig och gaija ofokuserad 8på grund av mitt vims så klart) så det gick inget vidare. *ler' Men det gör inget. jag VET att när det gäller så ger vi båda 100%! Vi busade lite extra coh det kanske är bara bra så att lydnadsdelen fortsätter vara en kul grej. Man ska inte tävla och träna tävlingsmässigt för mycket.
Sen körde jag en budföring. Det gick alla tiders! wow vad duktig Gaija är!*skrytvarning*
Jag kom på att ajg kunde låtsas räcka över Gaijas boill till mottagren (hon hade den redan) och sen när hon for till mottagaren så trodde hon att hon hade en boll. Hon VET att bollen kommer på slutet så hon väntade inte på ngn boll utan hon ville till mig igen. Kanske inte lika snabbfart tillbaka bara... Måste nog övertyga henne om att ajg även kanske har en mysig och söndertuggad snörboll i fickan också? Nåja. hon sprang fram och tillbaka fyra gånger allt som allt. Och SEN fick hon bollen av mottagaren1 Så festligt alltså! Hennes snörboll!
Så nu till budföringen så ska jag göra samma sak. Jag låtsas ha en boll i handen när jag hälsar. ;O) OCh sen klappar jag mig på fickan när vi går tillbaka och ingen ser... en smygklapp. Hehe... Kanske det itne ens behövs. men för min egen skull och mitt sinnesro så gör jag så.
Jag funderar på att börja med rapport. Gaija älskar att springa. Och jag slipper slita så förbenat i spåret och få ont. Min gubbe tycker att det är en bra ide och ställer upp med träningen. Han har fått en specialutbildning av Mias Uffe. ;O)
Näpp. Nu ska jag stryka finkläderna och sen ska jag hoppa i säng. Funderar på att tävla fint i morgon... Och ha samma kläder på mig på tävlingen. Det är fina men bekväma kläder. Precis som en äkta hundmänniska vill ha det!
Håll några tummar för oss i morgon och på lördag så berättar jag sen hur det gått.
Här skulle jag sätta in bilder....
Men kameran har fått ben och sprungit bort!
eller så har ngt barn tagit kort av sig själv igen... Olika miner, frisyrer och uttryck i ansiktet. Det duger inte längre med en spegel verkar det som...*muttrar* Så i kväll blir det inga bilder på Gaijas underbara och söta lillasyter Indra. *suckar*
Men i morgon när barnen vaknar så ska jag hurva till dom! Då minsann ska dom få ta fram min dyrbara kamera! Och sen ska jag lägga in fina bilder på det bästa intresset som finns! =O)
eller så har ngt barn tagit kort av sig själv igen... Olika miner, frisyrer och uttryck i ansiktet. Det duger inte längre med en spegel verkar det som...*muttrar* Så i kväll blir det inga bilder på Gaijas underbara och söta lillasyter Indra. *suckar*
Men i morgon när barnen vaknar så ska jag hurva till dom! Då minsann ska dom få ta fram min dyrbara kamera! Och sen ska jag lägga in fina bilder på det bästa intresset som finns! =O)
Träningstävling i appell.
I kväll hade vi avslut på kursen. tyvärr kom det bara fem av tio deltagare. lite synd då det är roligt att se hur alla kursdeltagare utvecklas. Och inte är det då jag och Gaija som varit dom duktigaste. Det är ju dom som kom dit helt gröna med hundar som ingetning kan!
Wow vilka duktiga kurskompisar jag har! *glad*
Så ikväll har vi då jobbat med att tävla. Jag fick starnummer tre och var mitt i gruppen. Så jag hann inte se så mycket av dom andra. Men det jag såg var imponerande! Flera hade intgen platsliggning när dom började. Nu har de flesta det! Och slutar kursen med massor med kunskap och hundar som börjar få in momenten. Det enda nya för oss var ju egentligen framförgåendet.
Hur gick det för mig och Gaija då?
Med tanke på att ajg just börjat få in framförgåendet så trodde ajg väl aldrig att vi skulle få några höga poäng. Och apporteringen? jaaa... Hmmm.. Gaija är väldigt ojämn där.
Men så här blev resultatet:
Linförighet 10 BRA kontakt!
Framförgående 9 DKx2
Platsläggande 10
Inkallande 10
Apportering 8 Tempo DK
Hopp över hinder 10
Platsliggande 10
Och eftersom att vi inte spårat eller haft ngn budföring så fick alla i vår grupp tior där. Sååå snällt! Haha! Och bara en domare som dömde oss så det blev inga medelvärden heller. jösses vilka poäng man får när det blir så här!
Summan slutade på 310 poäng. *nöjd*
Få se hur det blir på lördag. Det är då debuten blir får våran del. Ska bli superduperspännande! Och pirrigt i magen. Jag behöver nog flera tummar hållna. För vem vet? Det kan gå åt fel håll också. Speciellt i spåret... ;O)
Lydnadsklass 2
Weeeeeeeeeeeeeeeeehhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!
Jag fick en tävling i morsdagspresent av min familj. Och vilken morsdagspresent!
Tyvärr var vi bara tre som tävlade lkl2. Men jag och Gaija jobbade ihop 184.5 p!!!
Och vi placerade oss som etta av tre... ;O)
Andra gången vi tävlar i tvåan.
Synd bara att Gaija höll utkik på pippifåglarna när vi skulle göra rutan. Vi fick bara 8p där.
Platsliggande 10
Fritt följ 8.5
Läggande 10
Inkallande med ställande 8.5
Sändande med ställande 8
Apportering 9
Fritt hopp över hinder 10
Fjärrdirigering 10
Helhet 10
Jösses... Vilken liten pärla vi har! Lite bättre poäng och sen är vi uppe i trean och tävlar! HURRA!!!
Grattis Gaija!
Jag skäms..Jag har totalt missat att Gaija har fyllt år! Gaija blev ju två år i går! Jösses vad fort tiden går... Jag hinner inte med! Men jag kan ju bara säga att trevligare hund har jag sällan skådat. Hon har allt det jag önskat mig hos en hund! Hon är min hjärtevän och mammas lilla älskling! Världens bästaste Gaija! =O)
Här kommer en liten bildkavalkad från då hon var liiiten! *ler*
Tänk att hon har varit så här liten? Man kan kanppt förstå.... Och OJ så söt hon är! =O)
Första tuppluren hemma hos oss. Söt som socker!
Kompis Ludde! Dom är fortfarande mycket goda vänner...
Badstranden för första gången. Ena örat står i givakt! Gaija sitter i givakt!
Lona och Gaija... Lona älskade Gaija från första stund. Hon var en så bra extramamma! Aldrig att hon hade låtit ngn annan få ligga i HENNES biabädd! Men Gaija fick. Från första stund!
Typiskt Gaija! Hennes största nöje var att själv se till att det blev städat hemma! Blev hon tyst så visste man att antingen så sov hon eller så hade hon tjuvat ngn städgrej.
En Trofe! Gaija hittar fortfarande spännande saker på Gläntan.. Men nu mest i form av spårpinnar och uppletandegrejjer.
Mössan på svaj!
Sista bilden på tån som inte finns mer... Det är den som pekar rakt upp om ni nu har missat den.
Slutar emd en snyggingbild. Gaija fem månader. Här syns det vilken stilig dam hon ska bli... Kolla in parabolerna!
Jag är superdupernöjd över dessa två underbara år som har gått sedan jag fick den stora äran att få köpa henne. Bättre hund kan jag inte tänka mig. Gaija är min bästis! Så otroligt snäll och bussig hund! Och busig... Hihi..
För ett tag sedan så satt ajg och funderade på hur ofta jag blev arg eller irriterad på Gaija. Var det en gång i veckan? En gång i månaden? Eller var det oftare?
Jag kom fram till att det är väldigt, väldigt sällan som jag behöver ryta till åt Gaija. Hon är så otroligt följsam och behändig! Det är väldigt sällan som hon gör ngt förbjudet. Jag kan lämna mat på vardagsrumsbordet, matpåsar bak i bilen med henne, aldrig ngt tjafs med barnen eller andras barn osv. Ja listan kan göras lång. Det enda jag kan med säkerhet säga att jag får säga ifrån om är att be henne vara tyst om det kommer ngn. Men då är det oftast ett par skall och sen inget mer...
Så summan av dessa två år är att den resa jag och Gaija gör tillsammans är helt underbar! Vi lär oss massor med och av varandra. Vi har ett väldigt bra kamratskap och helst vill vi vara nära, nära varandra alltid. Precis så vill jag ha det!
Jag är så lycklig över min hund! Och jag älskar henne djupt och innerligt!
Tack Gaija för att du finns och att jag får ha dig som vän.
Här kommer en liten bildkavalkad från då hon var liiiten! *ler*
Tänk att hon har varit så här liten? Man kan kanppt förstå.... Och OJ så söt hon är! =O)
Första tuppluren hemma hos oss. Söt som socker!
Kompis Ludde! Dom är fortfarande mycket goda vänner...
Badstranden för första gången. Ena örat står i givakt! Gaija sitter i givakt!
Lona och Gaija... Lona älskade Gaija från första stund. Hon var en så bra extramamma! Aldrig att hon hade låtit ngn annan få ligga i HENNES biabädd! Men Gaija fick. Från första stund!
Typiskt Gaija! Hennes största nöje var att själv se till att det blev städat hemma! Blev hon tyst så visste man att antingen så sov hon eller så hade hon tjuvat ngn städgrej.
En Trofe! Gaija hittar fortfarande spännande saker på Gläntan.. Men nu mest i form av spårpinnar och uppletandegrejjer.
Mössan på svaj!
Sista bilden på tån som inte finns mer... Det är den som pekar rakt upp om ni nu har missat den.
Slutar emd en snyggingbild. Gaija fem månader. Här syns det vilken stilig dam hon ska bli... Kolla in parabolerna!
Jag är superdupernöjd över dessa två underbara år som har gått sedan jag fick den stora äran att få köpa henne. Bättre hund kan jag inte tänka mig. Gaija är min bästis! Så otroligt snäll och bussig hund! Och busig... Hihi..
För ett tag sedan så satt ajg och funderade på hur ofta jag blev arg eller irriterad på Gaija. Var det en gång i veckan? En gång i månaden? Eller var det oftare?
Jag kom fram till att det är väldigt, väldigt sällan som jag behöver ryta till åt Gaija. Hon är så otroligt följsam och behändig! Det är väldigt sällan som hon gör ngt förbjudet. Jag kan lämna mat på vardagsrumsbordet, matpåsar bak i bilen med henne, aldrig ngt tjafs med barnen eller andras barn osv. Ja listan kan göras lång. Det enda jag kan med säkerhet säga att jag får säga ifrån om är att be henne vara tyst om det kommer ngn. Men då är det oftast ett par skall och sen inget mer...
Så summan av dessa två år är att den resa jag och Gaija gör tillsammans är helt underbar! Vi lär oss massor med och av varandra. Vi har ett väldigt bra kamratskap och helst vill vi vara nära, nära varandra alltid. Precis så vill jag ha det!
Jag är så lycklig över min hund! Och jag älskar henne djupt och innerligt!
Tack Gaija för att du finns och att jag får ha dig som vän.
Vilken härlig dag! Tralallalalaaaa!
I dag har vi varit ute och spårat med "mopsgänget". Vi måste nästan ha ett namn på vårat gäng och vad passar inte bättre än Mopsgänget? Lilla Qiwi är allas vår lilla maskot!! Minst och med minsta trynet!
Vi träffades ute vid Piteortens chark vid tvåtiden och sen for vi ut i två spårlag. Jag, Stefan och Mia & Ulf med bouviererna for åt ett håll och Johan, Johanna, Jörgen, Jesper (många J där) och Linda for åt ett annat håll.
Åt Mia la jag ett spår på en kilometer drygt. Lite lurigt med kringelikrokar och balansgång på stock och ett varv runt ett lite underligt träd... Kul att få lägga ett ordentligt långt spår! =O)
Mia la ett ca 400 m långt spår med tre apporter. Och väl snitslad så ajg kunde se hur Gaija gick.
Och sen var det bara att vänta... Efter ca 45 minuter så tog jag och Gaija vårt spår. Hon gick som en dröm! Hittade alla apporterna också! Och hon vänder om och kommer med dom till mig! Tjohooo! Trägen vinner! =O) Hon hade bra fart i spåret och bara på ett ställe så blev hon lite osäker. Men nu fden här gången så såg jag faktiskt väldigt tydligt att hon var tokigt ute... Så ajg bara stannade och väntade in henne. Jag hade Kloka Mia med mig och hon gav mig råd och tips. Som tex att när jag inte har sug i spårlinan så har hon tappat spåret. Att jag inte har tänkt på det!!!! *slår mig för pannan* Och att jag ska gå tillbaka till stället där Gaija hittade apportbocken. Och där kan vi leka lite och sen gå på spåret igen. Annars gör jag det onödigt svårt för henne i spåret...
*slår mig för pannan igen* Fast jag ÄR nybörjare innom brukset och har mycket att lära. Tack o lov så har jag världens bästa Gaija! Hon är en trygg tjej att ha med sig när man gör nya saker. =O)
Sen var det Mia och Sunes tur.. Det lååånga spåret väntade! Sune gick ut bra och slog nog världsrekord i Bouvierfart i spåret! Alltså lite snabbare promenadtakt. *fniss* Det var väldigt kul att se killen spåra. han har lite roliga saker för sig... tur att han inte är min hund. Jag hade blivit ännu mer förvirrad av att ha en sådan hund. Hihi.. Sune är en otroligt charmig hund!
Sune fick ett tufft spår. Det är ju väldigt torr mark och det krävs rätt mycket att spåra på sand och vitmossa. Han fixade nästan hela varvet runt det konstiga trädet också. Och hade fixat hela varvet om han inte hade hittat ngt... Mia undrade om jag hade lagt ut ett ägg! Sune hittade ett ägg nergrävt i mossan. Förmodligen ett ägg som ramlat ur ett fågelbo. Men jag hävdade bestämt att jag INTE har ägglossning nu... Så det var inte mitt ägg. Så fortsatte färden mot nya äventyr! Jag hade gått på en sandig stig och den tyckte Sune var väldigt klurig. Tydligen är det ngt som väldigt få tränar på... att följa en stig....
I slutet hittade Sune också slutapporten! Hurra! Några av apporterna ligger kvar där ute i skogen och två missade han men vi plockade upp dom. HA!
När vi var klara så var det dags för middag. Så vi for till vår träffpunkt och myste. Vi satt och ljög för varandra och hade det verkligen trevligt med god mat och trevliga vänner. =O) Livet är bara så underbart!
Sen fick jag och Mia för oss att göra en uppletanderuta. Så då gjorde vi en.
Jag busade iväg med gaija ut i rutan och kastade iväg en leksak som hon sen fick springa och hämta. Sen gick Mia ut med en av hennes handskar och den plockade Gaija in hur bra som helst! Och sen gick Mia ut med en av Lindas hudnars kampgrej. Och även den plockade hon in klockrent! Så nu ska jag försiktigt börja om och ha fler saker ute i rutan.
Uppletande är inte min stakra sida. jag vet inte varför jag tycker så illa om den. Och jag är rädd för att det smittar av sig på Gaija. men det hon gjorde idag gör ju att allt käns mycket roligare! *nickar nöjt* Hon till och med kom med alla grejjer till mig. Hurra!
Lilla Trizza fick göra ett uppletande och hon var klockren! Tre saker utlagda och alla tre saker snyggt lämmnade hos Jesper! Wow vilken tjej! =O)
Sen körde vi lite budföring och Gaija var klockren! Bra fart och hon tvekade inte en sekund att springa till Jesper. hon visste ju att han hade en boll i handen! Så nu har hon bara fått ta bollen i munnen och sen fick hon springa till mig. smama sak med leksak där. Och andra skicket jag gjorde fick hon ingen boll men däremot massor med klappar och beröm. Samma när jag tog emot henne. Sen mötte jag Jesper på mitten och han gav Gaija bollen. Vilken lycka! Skitkul tycker Gaija!
Få se nu hur det går nästa helg. Vi har ju debuten i appellen. Spännande!=O)
I morgon ska vi tävla lkl2 i Åbyn/Byske. Jag har fått den tävlingen av mina barn i morsdagspresent. Kul! =O)
Få se hur det går? Spännande! :O)
Köpte lite lyxmöbler på Coop i dag. Stolar och bord. Ett måste för den verkligt spårinbitne som bara måste ha lite mat! Ser väl riktigt fränt ut va? Blir ni avis nu? Hahaha!
Förste vedfixaren Jesper!
Elden... Det är runt den vi spårgalningar samlas och njuter av en bit mat!
Här är Mopsgänget smalat. En bunt hungriga typer.
Gissa vad Gaija gör?
A. Väntar på mat.
B. Väntar på att få göra ngt roligt.
C. Längtar efter mamma.
Rätt svar är A, B och C!
Danza och Evita har fått sig en korvbit. Lyckliga små rottisfröknar!
Söta, gulliga, underbara Tyson!
Troja och Rex. Stackarna hade en jättebra utsikt över vår lägereld.
Sen kom jag på nu när jag la in bilderna att varken Caxa, Rizzla och Bouvierligan blev fotade... Vilken miss! Jag ahde gänra haft med dom på bild och inte bara deras hussar och mattar... Nåja. Nästa gång blir det fler bilder!
Tack Johan för lånet av kameran. Nästa gång ska min med! =O)
Så nu har jag en jättenöjd tjej. Få se hur hon orkar tävla i morgon. Är Gaija en riktig bruksschäfer? *fniss* Jag tror då det...;O)
Vi träffades ute vid Piteortens chark vid tvåtiden och sen for vi ut i två spårlag. Jag, Stefan och Mia & Ulf med bouviererna for åt ett håll och Johan, Johanna, Jörgen, Jesper (många J där) och Linda for åt ett annat håll.
Åt Mia la jag ett spår på en kilometer drygt. Lite lurigt med kringelikrokar och balansgång på stock och ett varv runt ett lite underligt träd... Kul att få lägga ett ordentligt långt spår! =O)
Mia la ett ca 400 m långt spår med tre apporter. Och väl snitslad så ajg kunde se hur Gaija gick.
Och sen var det bara att vänta... Efter ca 45 minuter så tog jag och Gaija vårt spår. Hon gick som en dröm! Hittade alla apporterna också! Och hon vänder om och kommer med dom till mig! Tjohooo! Trägen vinner! =O) Hon hade bra fart i spåret och bara på ett ställe så blev hon lite osäker. Men nu fden här gången så såg jag faktiskt väldigt tydligt att hon var tokigt ute... Så ajg bara stannade och väntade in henne. Jag hade Kloka Mia med mig och hon gav mig råd och tips. Som tex att när jag inte har sug i spårlinan så har hon tappat spåret. Att jag inte har tänkt på det!!!! *slår mig för pannan* Och att jag ska gå tillbaka till stället där Gaija hittade apportbocken. Och där kan vi leka lite och sen gå på spåret igen. Annars gör jag det onödigt svårt för henne i spåret...
*slår mig för pannan igen* Fast jag ÄR nybörjare innom brukset och har mycket att lära. Tack o lov så har jag världens bästa Gaija! Hon är en trygg tjej att ha med sig när man gör nya saker. =O)
Sen var det Mia och Sunes tur.. Det lååånga spåret väntade! Sune gick ut bra och slog nog världsrekord i Bouvierfart i spåret! Alltså lite snabbare promenadtakt. *fniss* Det var väldigt kul att se killen spåra. han har lite roliga saker för sig... tur att han inte är min hund. Jag hade blivit ännu mer förvirrad av att ha en sådan hund. Hihi.. Sune är en otroligt charmig hund!
Sune fick ett tufft spår. Det är ju väldigt torr mark och det krävs rätt mycket att spåra på sand och vitmossa. Han fixade nästan hela varvet runt det konstiga trädet också. Och hade fixat hela varvet om han inte hade hittat ngt... Mia undrade om jag hade lagt ut ett ägg! Sune hittade ett ägg nergrävt i mossan. Förmodligen ett ägg som ramlat ur ett fågelbo. Men jag hävdade bestämt att jag INTE har ägglossning nu... Så det var inte mitt ägg. Så fortsatte färden mot nya äventyr! Jag hade gått på en sandig stig och den tyckte Sune var väldigt klurig. Tydligen är det ngt som väldigt få tränar på... att följa en stig....
I slutet hittade Sune också slutapporten! Hurra! Några av apporterna ligger kvar där ute i skogen och två missade han men vi plockade upp dom. HA!
När vi var klara så var det dags för middag. Så vi for till vår träffpunkt och myste. Vi satt och ljög för varandra och hade det verkligen trevligt med god mat och trevliga vänner. =O) Livet är bara så underbart!
Sen fick jag och Mia för oss att göra en uppletanderuta. Så då gjorde vi en.
Jag busade iväg med gaija ut i rutan och kastade iväg en leksak som hon sen fick springa och hämta. Sen gick Mia ut med en av hennes handskar och den plockade Gaija in hur bra som helst! Och sen gick Mia ut med en av Lindas hudnars kampgrej. Och även den plockade hon in klockrent! Så nu ska jag försiktigt börja om och ha fler saker ute i rutan.
Uppletande är inte min stakra sida. jag vet inte varför jag tycker så illa om den. Och jag är rädd för att det smittar av sig på Gaija. men det hon gjorde idag gör ju att allt käns mycket roligare! *nickar nöjt* Hon till och med kom med alla grejjer till mig. Hurra!
Lilla Trizza fick göra ett uppletande och hon var klockren! Tre saker utlagda och alla tre saker snyggt lämmnade hos Jesper! Wow vilken tjej! =O)
Sen körde vi lite budföring och Gaija var klockren! Bra fart och hon tvekade inte en sekund att springa till Jesper. hon visste ju att han hade en boll i handen! Så nu har hon bara fått ta bollen i munnen och sen fick hon springa till mig. smama sak med leksak där. Och andra skicket jag gjorde fick hon ingen boll men däremot massor med klappar och beröm. Samma när jag tog emot henne. Sen mötte jag Jesper på mitten och han gav Gaija bollen. Vilken lycka! Skitkul tycker Gaija!
Få se nu hur det går nästa helg. Vi har ju debuten i appellen. Spännande!=O)
I morgon ska vi tävla lkl2 i Åbyn/Byske. Jag har fått den tävlingen av mina barn i morsdagspresent. Kul! =O)
Få se hur det går? Spännande! :O)
Köpte lite lyxmöbler på Coop i dag. Stolar och bord. Ett måste för den verkligt spårinbitne som bara måste ha lite mat! Ser väl riktigt fränt ut va? Blir ni avis nu? Hahaha!
Förste vedfixaren Jesper!
Elden... Det är runt den vi spårgalningar samlas och njuter av en bit mat!
Här är Mopsgänget smalat. En bunt hungriga typer.
Gissa vad Gaija gör?
A. Väntar på mat.
B. Väntar på att få göra ngt roligt.
C. Längtar efter mamma.
Rätt svar är A, B och C!
Danza och Evita har fått sig en korvbit. Lyckliga små rottisfröknar!
Söta, gulliga, underbara Tyson!
Troja och Rex. Stackarna hade en jättebra utsikt över vår lägereld.
Sen kom jag på nu när jag la in bilderna att varken Caxa, Rizzla och Bouvierligan blev fotade... Vilken miss! Jag ahde gänra haft med dom på bild och inte bara deras hussar och mattar... Nåja. Nästa gång blir det fler bilder!
Tack Johan för lånet av kameran. Nästa gång ska min med! =O)
Så nu har jag en jättenöjd tjej. Få se hur hon orkar tävla i morgon. Är Gaija en riktig bruksschäfer? *fniss* Jag tror då det...;O)
Så duktiga tjejer! Och spännande saker på G!
I går hade Amanda fotbollsmatch. Dom spelade mot Svensbyns IF. och vann med 4-0! Dom är ju bara för duktiga! Och Amanda fick in sitt första mål för i år! Så nu är jag en stolt mamma! =O)
Gaija fick följa med på fotbollsmachen och hon skötte sig helt otroligt bra! mans baen vämde up inför machen så tränade vi lite lydnad jag och Gaija. Vi tränade lite inkallning, linförighet och framförgående. I framförgåendet har vi kommit så långt att jag inte ens behöver plocka ner ngt från det osynliga trädet längre. Det har gått fort nu sedan hon förstått vad hon ska göra. Hon stretar lite i kopplet men det bjuder jag på. Hellre det än att hon vinglar eller nosar.
Sen när machen började så satt vi oss bredvid och kikade på machen. Bollar som for hit och dit. Barn som sprang hit och dit. En boll for framför nosen på henne. men inte en min av att hon ville springa efter. Duktig tjej! Enda gången hon gjorde ngt var när det blev mål och alla började klappa händer och hurra. Då trodde hon att hon fick applåder och hurrarop. Oj så mallig hon blev. Jätteglad tjej! Så nu fick jag en liten hint om vad som händer med henne om vi får en glad publik när vi tävlar!
Applåder tack! ;O)
Det som imponerade mest var när hon låg och kikade på barnen och bollen kom rullande över svansen. Inte en min rörde hon även om hon gärna ville kika vilket barn det var som kom efter bollen. Hon hade koll på Amanda och hennes kompisar i laget. Hon är ju deras lilla maskot. Hihihi...
Nu idag har jag fått veta att Karga Landets Zmilla är på väg ner till sin fästman Rapports Exxon. Så nu blir det spännande. Jag ska nämligen få bli fodervärd till en liten tik om och när det blir valpar. Och om det blir tikvapar då också förståss. Tänk vilken ära det är att få bli fodervärd! Att JAG av alla får ta hand om Frostmarkens lilla blivande avlestik. om hon nu är frisk det vill säga. Det är mycket OM och KANSKE. Och spännande är det!
Så nu önskar jag Marianne ALL lycka till med både resa och parning. Hoppas nu att Zmilla finner Exxon tilltalande och att det blir lagomt med valpar. =O)
Håll tummarna med mig nu. Så jag får en liten valp till hösten! Min tredje höst med valp! *myser*
Och för er som undrar så är det planmerat att Stefan kommer att hjälpa till med Valpens utveckling alternativt så tar han över väldigt mycket av Gaijas utveckling. hur som haver så har jag en man som blivit så intresserad av hund att han vill också göra ngt. Och barnen vill jobba med agillity med Gaija. Så en hund på fem personer blir lite för lite och lite för mycket för en hund. Det ska ialla fall bli hemskt roligt att få använda alla mina nya kunskaper på en ny liten individ. Jag har massor med planer för hur jag ska jobba med valpen. Nu vet och kan jag betydligt mer än när jag fick Gaija. Så många av dom felen jag gjorde med Gaija kommer jag naturligt vis inte göra med valpen. Däremot är det inte sagt att jag kommer att göra nya fel... ;O)
Sen tror jag att Gaija med sitt stora lugn och trygghet och klokhet kommer att hjälpa till att forma valpen till en trygg och glad individ. Bättre storasyrra får man leta efter. Hon är helt underbar med valpar!
Gissa om vår familj längtar till hösten? =O)
Gaija fick följa med på fotbollsmachen och hon skötte sig helt otroligt bra! mans baen vämde up inför machen så tränade vi lite lydnad jag och Gaija. Vi tränade lite inkallning, linförighet och framförgående. I framförgåendet har vi kommit så långt att jag inte ens behöver plocka ner ngt från det osynliga trädet längre. Det har gått fort nu sedan hon förstått vad hon ska göra. Hon stretar lite i kopplet men det bjuder jag på. Hellre det än att hon vinglar eller nosar.
Sen när machen började så satt vi oss bredvid och kikade på machen. Bollar som for hit och dit. Barn som sprang hit och dit. En boll for framför nosen på henne. men inte en min av att hon ville springa efter. Duktig tjej! Enda gången hon gjorde ngt var när det blev mål och alla började klappa händer och hurra. Då trodde hon att hon fick applåder och hurrarop. Oj så mallig hon blev. Jätteglad tjej! Så nu fick jag en liten hint om vad som händer med henne om vi får en glad publik när vi tävlar!
Applåder tack! ;O)
Det som imponerade mest var när hon låg och kikade på barnen och bollen kom rullande över svansen. Inte en min rörde hon även om hon gärna ville kika vilket barn det var som kom efter bollen. Hon hade koll på Amanda och hennes kompisar i laget. Hon är ju deras lilla maskot. Hihihi...
Nu idag har jag fått veta att Karga Landets Zmilla är på väg ner till sin fästman Rapports Exxon. Så nu blir det spännande. Jag ska nämligen få bli fodervärd till en liten tik om och när det blir valpar. Och om det blir tikvapar då också förståss. Tänk vilken ära det är att få bli fodervärd! Att JAG av alla får ta hand om Frostmarkens lilla blivande avlestik. om hon nu är frisk det vill säga. Det är mycket OM och KANSKE. Och spännande är det!
Så nu önskar jag Marianne ALL lycka till med både resa och parning. Hoppas nu att Zmilla finner Exxon tilltalande och att det blir lagomt med valpar. =O)
Håll tummarna med mig nu. Så jag får en liten valp till hösten! Min tredje höst med valp! *myser*
Och för er som undrar så är det planmerat att Stefan kommer att hjälpa till med Valpens utveckling alternativt så tar han över väldigt mycket av Gaijas utveckling. hur som haver så har jag en man som blivit så intresserad av hund att han vill också göra ngt. Och barnen vill jobba med agillity med Gaija. Så en hund på fem personer blir lite för lite och lite för mycket för en hund. Det ska ialla fall bli hemskt roligt att få använda alla mina nya kunskaper på en ny liten individ. Jag har massor med planer för hur jag ska jobba med valpen. Nu vet och kan jag betydligt mer än när jag fick Gaija. Så många av dom felen jag gjorde med Gaija kommer jag naturligt vis inte göra med valpen. Däremot är det inte sagt att jag kommer att göra nya fel... ;O)
Sen tror jag att Gaija med sitt stora lugn och trygghet och klokhet kommer att hjälpa till att forma valpen till en trygg och glad individ. Bättre storasyrra får man leta efter. Hon är helt underbar med valpar!
Gissa om vår familj längtar till hösten? =O)
Vilken aktiv dag!
Gaija kan verkligen inte klaga på sin dag i dag... Morgonen började med att jag skjutsade ut Amanda och hennes kompis till deras PRAOdag ute på havsbadet. När dom var skjutsade så passade jag på att lägga ett spår åt Gaija.
Jag for in efter Haraholmsvägen och hittade ett bra ställe. Eller bra och bra. Det visade sig att jag lyckats hamna på utfodringsplatsen som Samerna har åt sina renar under vintern. Fullt med hö och renbajs överallt. Bajset hade liksom olika sorters utseende. allt från bra i magen till dåligt i magen. Men jag sket i det och la ut spåret ialla fall. många apporter och några vinklar. På ett ställe gick jag och balanserade på en stock. På ett annat la jag ett litet ormbo (jag snurrade omkring och for på en väldigt liten yta för att sen fortsätta spåret). Ett tredje ställe gick jag upp på en sten. Apporterna gömde jag lite under mossan.
Sen for jag hem och sov i två timmar (Dålig natt).
Vid halv tolv var jag och Stefan vid spåret och jag släppte på Gaija i spåret. Stefan fick agera snitselplockare. Anledningen till att jag la ut snitslar är att jag känner mig osäker på hur Gaija gör för att tappa bort spåret och tjorva till det. Och tur det för hon tjorvade i dag också! Men jag tror att hon fick med alla apporterna. Jag kände mig osäker sedan vi gått spåret och då kom Stefan på att man kan ju faktiskt numrera apporterna om man är glömsk. Och det är jag så det ska jag göra. Då vet jag också hur många apporter jag lagt ut.
Förutom tjoret så så var hon lite förbryllad över stocken. Jag ahr aldrig testat att gå så långt på en stock förut. hon letade spåret överallt utom på stocken. Men hon hittade till slut spåret bakom stocken och läste det hela rätt bra tycker jag. Stenen var jobbig. Jag försvann. mitt spår skulel tydligen inte gå uppe på stenen enligt Gaija. Hon jobbade stenhårt! hahah! Men det löste hon också till slut. Ormboet gjorde henne bara konfunderad. Så det lämnar jag åt sidan för ett tag.
Resultatet av dagens spårning är att Gaija har förstått att spårpinnar inte alltid syns så bra. Så får man upp en doft av dom så måste man leta också och inte bara fortsätta spåra. Mycket bra!
Sen så har hon räknat ut att man kan ju faktiskt leka med spårpinnarna. Så nu vänder hon om med pinnen till mig. Lite mer träning så har jag en hund som till och med kommer fram med pinnen till mig och inte bara fortsätter spåra med pinnen i munnen.
Efter spåret som blev rätt långt och jobbigt för Gaija så for vi till Gläntan. Där var det nästan folktomt och vi hade hela stranden för oss själva! Gaija fick springa efter en pinne i vattnet och svalka av sig. Det var rätt långgrunt idag så hon fick springa i vatten upp till hasorna. Nyttig motion!
När vi kom hem så satte vi oss i solen Gaija och jag. Jag solade och Gaija njöt av torkningen. Oj så gott vi mådde! Varmt och skönt. Precis lagomt för oss båda. Banjo sprang ut och in och jagade flugor. Sånt är bra. Då slipper vi kräken. =O) O'boy var ute i skogen och gjorde kattgrejer.
Nu i kväll så beslutade jag att lite lydnad var kanske roligt. Gaija är en sådan rolig hund att träna så hela tiden jag var ute och gick så längtade jag bara efter träningen. =O)
Jag körde rutan som gick bra. Linförighet som gick bra. inkallning som gick mindre bra (väldigt hög fart). Och apportering med snöre i apporten. Det gick också väldigt bra. Hon blev snabbare på att gripa. Jag gjorde som så att jag la ut apporten ca 15 meter från mig och gjorde typ en inkallning. När Gaija skulle ta apporten så ryckte jag undan den. Suvereänt!
Sen körde jag framförgående igen. På samma sätt som i går med äppelträdet. Och i dag gick jag aldrig ut och hängde upp ngt utan hon fick gå en kort sträcka som hon klarar och sen stannade jag henne och tog ner godis från trädet. hon TROR verkligen numera att jag kan trolla! Att det finns godis i luften. Fantastiskt! Hahah!
Nu går hon faktiskt mer än 15-20 meter utan att börja vingla, nosa och vända sig om. KUL! =O)
Jag ahr också börjat lite lätt med ställandet i fjärren. Det går rätt bra, hon förstår att hon ska stå upp nu. Och hon tar inte några steg frammåt mot mig längre. Bra!
Sååå.. nu längtar ni säkert efter bilder.. Och det ska ni få. Länge sedan det fanns några sådana här.
Här kommer lite bilder från dagens glada Gläntan! =O)
Spring fort med pinnen till Pappa!
Ett, två, tre plask! kolla! Pinnen har inte ens landat. gaoija springer ikapp pinnen. Hon är snabb tösen!
Solglitter...
Schäferschnappt ut!
Schtor och schtark!
Hörru pappa! Slöa inte nu... Måste jag aktivera dig heeela tiden?
Snygga springben....
Kolla pinnen va? Den är stoooor!
Börjar bli lite trött...
Så vi kampar med pappa.
En nöjd Gaija. Pinnen har blivit mindre och hennes spring i benen är slut.
Vem längtar inte till sommaren? visst är det härligt. Snart kan man bada också. Det var ca 10 grader varmt i luften vid havet. Hur kallt det var i vattnet vågar jag inte ens tänka på. Inte nog varmt ialla fall för att låta Gaija vara längre stunder i och absolut inte simma.
En ensam sten... Men snart får den sällskap.
Japp. Så var min dag. Full med solsken. Och Gaija har strålat i kapp med solen idag. Hon har ju fått alla tre motionsformer som hon älskar. Spåra, springa och träna lydnad.
Spår och lydnad.
I söndags hade vi spår som aktuellt ämne på kursen. Vi styrde kosan till skogen mellan Hemmingsmark och Jävre. Där brukar jag lägga spår när det är tävlingar. Så för mig var terrängen bekant. men för Gaija var det ngt nytt.
Vi började med att gå igenom vem som skulle lägga pår åt vem och hur vi ville ha dom. Jag och jörgen mid Aiza fick jobba ihop oss. Så vi for iväg en bit utefter vägen och började lägga spår åt varandra. Gaija skulle få ett sår på ca 400-500 meter och fem apporter. Jörgen ville ha ett lika långt spår med lika många apporter. Han ville ha ett lite klurigt spår och jag ÄLSKAR att lägga sådana!
Tyvärr vet jag inte vad som hände med Gaija. Hon gick ut jörgens spår jättebra. tog två apporter och sen... ??? Hon vinklade bra i första vinkeln och sen blev det bara tjorv. Förmodligen så tappade hon spåret och eftersom att det blåste kraftigt emmelanåt så fick hon vittring från det tredje benet. Så hon genade över det. Men ajg dsåg att det inte var rätt för henne. Hon kände att det var fel. Inte ens slutapporten tog hon. Stackarn...
För Jörgen och Diza gick det desto bättre! =O) Diza älskade mitt spår och tog fyra av fem apporter. Tydligen så var det precis den svårighetgrad som hon behöver. Jag hade gått över ngn sten, på en stock och lite krumelurigt. =O)
På Måndag så var det lydnad som stod på agendan. Vi skulle ta tre av dom moment som vi hade svårast med. OCh så skulle vi köra en och en och vi andra skulle titta och komma med förslag på hur man kunde lösa vissa problem. Just den här sortens övningar tycker ajg hemskt mycket om. Det tar tid men man får mycket hjälp!
Jag valde framförgående, apportering och budföring. Det är dom enda sakerna jag ahr svårt för.Tur att det bara var tre! ;O)
Framförgående: Vi har faktiskt inte tränat det speciellt mycket. Jag har fått för mig att Gaija komemr att kunna detta rätt fort och ahr lagt vikt på andra moment. Så det gick ju inte heller så bra. Vi fick lära oss ett knep att låtsas knyta upp en leksak, godis eller dyligt. jag har testat det men på Gaija funkade inte det. Hon trodde inte på mig. Så jag har kört att ha en leksak på en stol. Tyvärr så har det nog så stor draginingskraft så hon har bara rusat på. Inte bra.
Men så kom jag på ngt.
Om jag låtsas hänga upp godis i trädet men klappar händerna också. Så det blir både syn och hörselintryck. Kanske hon förstår bättre då? Så jag testade efter kursen i går kväll.
Det funkar!
Så jag körde några gånger med att gå ut, låtsas knyta upp ngt i "trädet" och sen gå tillbaka. Sen testade jag att inte knyta upp ngt först utan hon fick gå ut. Det gjorde hon en liten bit och innan hon blev osäker så stannade jag henne och låtsades plocka ner en godis från trädet som inte finns. WOW det funkade! Så nu behöver jag inte längre gå ngn sträcka. Den minnesbilden behöver inte Gaija mer... Fast vi kör på rätt korta sträckor ännu så länge. Innan hon hinner börja nosa, gå snett eller vända sig om.
Apportering: Gaija måste tränas på att gripa snabbare, och inte rulla apporten i munnen vid ingångarna. Annars har hon bra apportering. Till och med farten tillbaka har blivit mycket bättre!
Budföring: Gick faktiskt bra. I söndags hade vi budföring och då körde jag med godis till Gaija. Det funkade mindre bra. Hon kunde lika gärna strunta i Anki. Hon var inte det minsta kul eller intressant. Däremot var lukten av hare bredvid vägen intressant!
Så i måndags så fick min mottagare visa att hon hade en boll. Och då minsann sprang hon! Och OJ vad trevlig Åsa var då! =O) Sen var det samma sula tillbaka till mig. Så lite mer träning där... Och sen banta bort bollen mer och mer. Inget bus utan bara visa, snabbt ta den i munnen och sen loss. OCh efter det bara visa bollen och sen skcika iväg henne osv...
Nästa gång vi har kurs så ska vi ha en träningstävling. Få se hur det går. Jag tror vi har framförgåendet på plats rätt bra om jag får vara kaxig. Den är ialla fall på väg.
Vi började med att gå igenom vem som skulle lägga pår åt vem och hur vi ville ha dom. Jag och jörgen mid Aiza fick jobba ihop oss. Så vi for iväg en bit utefter vägen och började lägga spår åt varandra. Gaija skulle få ett sår på ca 400-500 meter och fem apporter. Jörgen ville ha ett lika långt spår med lika många apporter. Han ville ha ett lite klurigt spår och jag ÄLSKAR att lägga sådana!
Tyvärr vet jag inte vad som hände med Gaija. Hon gick ut jörgens spår jättebra. tog två apporter och sen... ??? Hon vinklade bra i första vinkeln och sen blev det bara tjorv. Förmodligen så tappade hon spåret och eftersom att det blåste kraftigt emmelanåt så fick hon vittring från det tredje benet. Så hon genade över det. Men ajg dsåg att det inte var rätt för henne. Hon kände att det var fel. Inte ens slutapporten tog hon. Stackarn...
För Jörgen och Diza gick det desto bättre! =O) Diza älskade mitt spår och tog fyra av fem apporter. Tydligen så var det precis den svårighetgrad som hon behöver. Jag hade gått över ngn sten, på en stock och lite krumelurigt. =O)
På Måndag så var det lydnad som stod på agendan. Vi skulle ta tre av dom moment som vi hade svårast med. OCh så skulle vi köra en och en och vi andra skulle titta och komma med förslag på hur man kunde lösa vissa problem. Just den här sortens övningar tycker ajg hemskt mycket om. Det tar tid men man får mycket hjälp!
Jag valde framförgående, apportering och budföring. Det är dom enda sakerna jag ahr svårt för.Tur att det bara var tre! ;O)
Framförgående: Vi har faktiskt inte tränat det speciellt mycket. Jag har fått för mig att Gaija komemr att kunna detta rätt fort och ahr lagt vikt på andra moment. Så det gick ju inte heller så bra. Vi fick lära oss ett knep att låtsas knyta upp en leksak, godis eller dyligt. jag har testat det men på Gaija funkade inte det. Hon trodde inte på mig. Så jag har kört att ha en leksak på en stol. Tyvärr så har det nog så stor draginingskraft så hon har bara rusat på. Inte bra.
Men så kom jag på ngt.
Om jag låtsas hänga upp godis i trädet men klappar händerna också. Så det blir både syn och hörselintryck. Kanske hon förstår bättre då? Så jag testade efter kursen i går kväll.
Det funkar!
Så jag körde några gånger med att gå ut, låtsas knyta upp ngt i "trädet" och sen gå tillbaka. Sen testade jag att inte knyta upp ngt först utan hon fick gå ut. Det gjorde hon en liten bit och innan hon blev osäker så stannade jag henne och låtsades plocka ner en godis från trädet som inte finns. WOW det funkade! Så nu behöver jag inte längre gå ngn sträcka. Den minnesbilden behöver inte Gaija mer... Fast vi kör på rätt korta sträckor ännu så länge. Innan hon hinner börja nosa, gå snett eller vända sig om.
Apportering: Gaija måste tränas på att gripa snabbare, och inte rulla apporten i munnen vid ingångarna. Annars har hon bra apportering. Till och med farten tillbaka har blivit mycket bättre!
Budföring: Gick faktiskt bra. I söndags hade vi budföring och då körde jag med godis till Gaija. Det funkade mindre bra. Hon kunde lika gärna strunta i Anki. Hon var inte det minsta kul eller intressant. Däremot var lukten av hare bredvid vägen intressant!
Så i måndags så fick min mottagare visa att hon hade en boll. Och då minsann sprang hon! Och OJ vad trevlig Åsa var då! =O) Sen var det samma sula tillbaka till mig. Så lite mer träning där... Och sen banta bort bollen mer och mer. Inget bus utan bara visa, snabbt ta den i munnen och sen loss. OCh efter det bara visa bollen och sen skcika iväg henne osv...
Nästa gång vi har kurs så ska vi ha en träningstävling. Få se hur det går. Jag tror vi har framförgåendet på plats rätt bra om jag får vara kaxig. Den är ialla fall på väg.
Party!
I går kväll for jag och min gubbe på party!
Det är ngt som händer väldigt sällan. Jag har till och med varit in på systemet! Ngt som händer kanske var femte år eller så.. Jag komemr inte ihåg sist jag var dit. kommer bara ihåg att jag köpte en Heiniken till gubben och kassörskan trodde jag var under 18 men sa att hon såg på mina händer att ajg var betydligt äldre... =O/
Ialla fall så blev det en härligt rolig kväll. Vi åt och drack. Jag drack cola och Stefan drack öl. Han drack mycket öl och jag drack mycket cola. Det sjöngs också med hjälp av en karaokemaskin.. Men tyvärr var ljuset väldigt högt och jag började få mer och emr ont. Så jag for hem och pausade vid tiotiden. barnen hade FF och såg på film och åt chips. Under den tidigare kvällen så var dom på bio. Stackars barn...;O)
Sen for jag tillbaka till festen då barnen hade gått och lagt sig. Tänkte få mig en varmkorv. men när jag kom dit hade jag så ont så jag orkade inte. Satt och försökte vara trevlig med folket. Plötsligt kommer ngn in och ropar att festens drottning rammlat och slagit sig. Och att ambulans var tillkallad. Eftersom att jag var den enda nyktra på hela tillställningen så skyndade jag mig ut. Dom andra fick stanna kvar. det visade sig att stackarn hade rammlat och slagit sig i huvudet så ordentligt att hon blödde. Hon hade även tappat medvetandet ett tag så jag räknade med hjärnskakning. Rätt rejäl hjärnskakning! den skadade lades framstupa sidoläge och jag la över henne min fleecejacka och min råggrindejacka. Det var ju kallt ute. Sen hjälptes vi åt att hålla henne vaken. I ett sådant läger för inte personen somna. Risken för att bli medvetslös är stor.
Hon blev dessutom mer och mer dessorienterad så jag var rejält orolig för henne! Efter en evighet kom äntligen ambulansen och hon fick fara iväg. Stackarn.. hon ligger nu i Sunderbyn för observation. det blev som jag var rädd för en rejäl hjärnskakning.
Lilla vännen! Krya på dig! Festen blev lyckad ialla fall fast du du var med om olyckan. *stor kram till min "favoritkusin"*
Vi hjälptes åt att städa ihop bord och stolar och disk och öl, vin och spritflaskor. tror klockan var efter tre på natten innan vi kom oss därifrån. Väl hemma så hade jag så ont så jag ville vomera. Så jag tänkte ta mina värktabletter.. Det visade sig att dom var hos mamma. Jag var på apoteket och hämtade ut medicinen och hade redan då ont och glömde dom hemma hos mamma. Det var liiite stressigt med att ordna allt och få sig själv i ordning. Man är inte riktigt van vid att klä upp sig och göra sig fin...
Så jag sommande efter fyra ngn gång. Sen vaknade jag halv åtta av dom underbara ljuden av grannens söta små barn som hoppade i sn studsmatta. Men det är ingen fara. jag somnade om... Nästan. För plötsligt var Oboy arg på banjo. jag gick och och kollade och trampade rakt på en död fågel! Liksom så där jättemysigt! Jag har rena fötter. Dom är sanerade...
Sen är jag städat upp död fågel och grejs så la jag mig igen... Underbart! Just när huvudet landade på kudden så började grannbarnens pappa att spela på sin elgittarr. Om han hade spelat ngt smäktande hade jag nog somnat av matthet. Men han kan inte spela smäktande.. Han spelar skalor. Och det låter inte riktigt rätt så att säga... OCh när han äntligen tröttnat på falska skalövningar så ringde telefonen. Ja just det! Jossan skulle med sin underbara ledsagare till Luleå med buss! Då var klockan halv tio... ingen ide att försöka sova längre utan en bättre ide var att få Jossan in i duschen och tvaga sig... Sen började min långa tråkiga regndag... fick iväg två barn till luleå till och med! Så det blev lite lugnare.. Stefan sov mest halva dagen...Undrar varför? Jag var avis. Jag fick ialla fall tag på mina värkisar till slut. Men dom funkar inte. Jag tror jag har fått sockerpiller!
På måndag ringer jag läkaren.. det här går ju inte längre...
Jag ska nog inte gå på fest på väääldigt länge! Det känns då så i alla fall...
I morgon är det spår som gäller! Jag köpte mig en bra och billig rygga på ÖB i går så nu har ajg packat den full med hundträningsgrejjer. Och jag har fettat in skorna och packat in allt i bilen. så nu är jag redo för en spårdag! bara det inte regnar i morgon.. *håller tummarna*
Det är ngt som händer väldigt sällan. Jag har till och med varit in på systemet! Ngt som händer kanske var femte år eller så.. Jag komemr inte ihåg sist jag var dit. kommer bara ihåg att jag köpte en Heiniken till gubben och kassörskan trodde jag var under 18 men sa att hon såg på mina händer att ajg var betydligt äldre... =O/
Ialla fall så blev det en härligt rolig kväll. Vi åt och drack. Jag drack cola och Stefan drack öl. Han drack mycket öl och jag drack mycket cola. Det sjöngs också med hjälp av en karaokemaskin.. Men tyvärr var ljuset väldigt högt och jag började få mer och emr ont. Så jag for hem och pausade vid tiotiden. barnen hade FF och såg på film och åt chips. Under den tidigare kvällen så var dom på bio. Stackars barn...;O)
Sen for jag tillbaka till festen då barnen hade gått och lagt sig. Tänkte få mig en varmkorv. men när jag kom dit hade jag så ont så jag orkade inte. Satt och försökte vara trevlig med folket. Plötsligt kommer ngn in och ropar att festens drottning rammlat och slagit sig. Och att ambulans var tillkallad. Eftersom att jag var den enda nyktra på hela tillställningen så skyndade jag mig ut. Dom andra fick stanna kvar. det visade sig att stackarn hade rammlat och slagit sig i huvudet så ordentligt att hon blödde. Hon hade även tappat medvetandet ett tag så jag räknade med hjärnskakning. Rätt rejäl hjärnskakning! den skadade lades framstupa sidoläge och jag la över henne min fleecejacka och min råggrindejacka. Det var ju kallt ute. Sen hjälptes vi åt att hålla henne vaken. I ett sådant läger för inte personen somna. Risken för att bli medvetslös är stor.
Hon blev dessutom mer och mer dessorienterad så jag var rejält orolig för henne! Efter en evighet kom äntligen ambulansen och hon fick fara iväg. Stackarn.. hon ligger nu i Sunderbyn för observation. det blev som jag var rädd för en rejäl hjärnskakning.
Lilla vännen! Krya på dig! Festen blev lyckad ialla fall fast du du var med om olyckan. *stor kram till min "favoritkusin"*
Vi hjälptes åt att städa ihop bord och stolar och disk och öl, vin och spritflaskor. tror klockan var efter tre på natten innan vi kom oss därifrån. Väl hemma så hade jag så ont så jag ville vomera. Så jag tänkte ta mina värktabletter.. Det visade sig att dom var hos mamma. Jag var på apoteket och hämtade ut medicinen och hade redan då ont och glömde dom hemma hos mamma. Det var liiite stressigt med att ordna allt och få sig själv i ordning. Man är inte riktigt van vid att klä upp sig och göra sig fin...
Så jag sommande efter fyra ngn gång. Sen vaknade jag halv åtta av dom underbara ljuden av grannens söta små barn som hoppade i sn studsmatta. Men det är ingen fara. jag somnade om... Nästan. För plötsligt var Oboy arg på banjo. jag gick och och kollade och trampade rakt på en död fågel! Liksom så där jättemysigt! Jag har rena fötter. Dom är sanerade...
Sen är jag städat upp död fågel och grejs så la jag mig igen... Underbart! Just när huvudet landade på kudden så började grannbarnens pappa att spela på sin elgittarr. Om han hade spelat ngt smäktande hade jag nog somnat av matthet. Men han kan inte spela smäktande.. Han spelar skalor. Och det låter inte riktigt rätt så att säga... OCh när han äntligen tröttnat på falska skalövningar så ringde telefonen. Ja just det! Jossan skulle med sin underbara ledsagare till Luleå med buss! Då var klockan halv tio... ingen ide att försöka sova längre utan en bättre ide var att få Jossan in i duschen och tvaga sig... Sen började min långa tråkiga regndag... fick iväg två barn till luleå till och med! Så det blev lite lugnare.. Stefan sov mest halva dagen...Undrar varför? Jag var avis. Jag fick ialla fall tag på mina värkisar till slut. Men dom funkar inte. Jag tror jag har fått sockerpiller!
På måndag ringer jag läkaren.. det här går ju inte längre...
Jag ska nog inte gå på fest på väääldigt länge! Det känns då så i alla fall...
I morgon är det spår som gäller! Jag köpte mig en bra och billig rygga på ÖB i går så nu har ajg packat den full med hundträningsgrejjer. Och jag har fettat in skorna och packat in allt i bilen. så nu är jag redo för en spårdag! bara det inte regnar i morgon.. *håller tummarna*
Träningskväll med gänget!
I kväll for vi iväg till Skjulnäs och tränade. JAg ahr varit rätt bra i dag tills jag ställde mig och gjorde middag. Så Jag fick medicinera mig och Stefan fick köra. Jag märker när jag tar medicin och jobbar med Gaija att det funkr mycket bättre än när jag inte gör det. Jag blir lugnare och har bättre uthållighet.
Igår var jag utan medicin och då blev träningen mycket mindre fokuserad. Jag är faktiskt glad att de värsta biverkningarna försvunnit nu och att jag kan fungera rätt normalt.
Så i kväll har jag gått igenom hela tvåans moment med Gaija. allt gick bra förutom inkallning med ställande och apporten. Hon springer för fort på inkallningen och springer för sakta på apporteringen. Aldrig får man vara nöjd. ;O)
Men jag jobbar på det och i morgon ska jag köpa en lina på Dollar så jag kan dra apporten när hon ska hämta den. Hon vet att när jag sätter på kopplet på apporten så blir det busigt. Men en lina som knappt syns är nog bättre. Då blir det också lättare att kasta apporten längre. Funkar inte detta så får ajgnöja mig med att hon travar tillbaka med apporten. Men ajg får aldrig ngn tia på det momentet. tråkigt nog. Det är som att Gaija tycker att det är viktigt att springa sakta och att hålla apporten riktigt i munnen. Springer hon fortare börjar hon tugga. Konstigt. för det är ju tvärt om egentligen.
Rutan är lite vignglig också just nu. Hon vill gärna ställa sig lååångt åt vänster i rutan. Med risk för att ha ngn av tassarna utanför eller så får jag använda ett dubbelkomando. Men jag ska köra rutan lite oftare så kanske det ger med sig.
I morgon ska jag och Stefan på fest! jag vet inte hur många år sedan vi gick tillsammans ngn stans och hade fest? Så i morgon ska barnen få vara ensamma hemma och ha FF. ;O) Dom ska få gå på bio också på kvällen så dom har lite att göra. ajg fick två biobiljetter från Karolinska institutet som tack för att jag ställt upp i deras undersökningar. Tack för det! =O) Det blir en billig biokväll för barnen. =O)
Det ska ialla fall bli kul att få fira Stefans kusin Camilla. vi ska ju inte vara långt bort heller. Munksunds folketshus. Så det är ju rent av gångavstånd dit. Ksnke vi cyklar dessutom. Det beror på vädret. Roligt ska det nog bli ialla fall! =O)
Igår var jag utan medicin och då blev träningen mycket mindre fokuserad. Jag är faktiskt glad att de värsta biverkningarna försvunnit nu och att jag kan fungera rätt normalt.
Så i kväll har jag gått igenom hela tvåans moment med Gaija. allt gick bra förutom inkallning med ställande och apporten. Hon springer för fort på inkallningen och springer för sakta på apporteringen. Aldrig får man vara nöjd. ;O)
Men jag jobbar på det och i morgon ska jag köpa en lina på Dollar så jag kan dra apporten när hon ska hämta den. Hon vet att när jag sätter på kopplet på apporten så blir det busigt. Men en lina som knappt syns är nog bättre. Då blir det också lättare att kasta apporten längre. Funkar inte detta så får ajgnöja mig med att hon travar tillbaka med apporten. Men ajg får aldrig ngn tia på det momentet. tråkigt nog. Det är som att Gaija tycker att det är viktigt att springa sakta och att hålla apporten riktigt i munnen. Springer hon fortare börjar hon tugga. Konstigt. för det är ju tvärt om egentligen.
Rutan är lite vignglig också just nu. Hon vill gärna ställa sig lååångt åt vänster i rutan. Med risk för att ha ngn av tassarna utanför eller så får jag använda ett dubbelkomando. Men jag ska köra rutan lite oftare så kanske det ger med sig.
I morgon ska jag och Stefan på fest! jag vet inte hur många år sedan vi gick tillsammans ngn stans och hade fest? Så i morgon ska barnen få vara ensamma hemma och ha FF. ;O) Dom ska få gå på bio också på kvällen så dom har lite att göra. ajg fick två biobiljetter från Karolinska institutet som tack för att jag ställt upp i deras undersökningar. Tack för det! =O) Det blir en billig biokväll för barnen. =O)
Det ska ialla fall bli kul att få fira Stefans kusin Camilla. vi ska ju inte vara långt bort heller. Munksunds folketshus. Så det är ju rent av gångavstånd dit. Ksnke vi cyklar dessutom. Det beror på vädret. Roligt ska det nog bli ialla fall! =O)
Träningskväll.
I onsdags var det träningskväll.
Jag började med lite linförighet, ruta, inkallning med ställande, apportering osv. Allt gick bara bra. gaija är otroligt följsam och hon ligger nog på topp nu känns det som. rutan kan nog tragglas med lite till. jag måste träna den ofta för annars glömmer hon vart jag vill att hon ska stå i rutan. Tur att hon älskar rutan så jag inte tränar sönder henne.
Sen blev det dags för platsliggning med skott. Innan vi gick dit så var det en kille med en Hoffe som tränade sin hund. Varje gång den tittade mot Caxa så fick han ett snäpp med kopplet över nosen. Jag är inte speciellt förtjust att se sånt där. det vänder sig i magen. Men jag vet inte varför mhan gjorde så. troligt vis för att hudnen ska släppa tiken. Men av det jag såg så triggade han hudnen att se mer på tiken och mindre på honom. Samarbete fanns inte. Och i mina ögon kan man inte samarbeta med en hund om man måste använda våld.
När vi då skulle lägga våra hundar så la jag Gaija bredvid hoffen. Dumt nog. Hade jag vetat bättre och tänkt på det jag sett så hade jag inte gjort det. Vi la hudnarna, lämmnade dom. Jag ställde mig ca 15 meter från gaija då jag nu med säkerhet vet att hon ligger även om det smäller. Vi stod där i ca 20 sek så kommer Hoffen till Gaija. Gaija känner sig trängd av hanen och vill kliva upp. Samtidigt så kommer killen och springer fram mot Hoffen och då orkar inte Gaija ligga kvar längre. Jag är också påväg mot Giaja för att hjälpa henne. Så vi möter upp varandra jag och Gaija.
Just detta blir jag väldigt ledsen över. Jag har haft problem med platsliggning och så händer detta! Det hade varit nog om Hoffen bara sprungit upp och gått till gaija. men det som händer efteråt påverkar Gaija väldigt mycket. hon tar åt sig av det. Jag försöker vända Gaija så att hon inte ska se vad som händer.
Killen med Hoffen kastar sig över sin hund. Brottar ner hunden och vrålar åt honom. Slår och bankar på hunden när han ligger och visar magen. Jag och Ann-Sofie med Doris beslutar att lägga hundarna en bit bort från Hoffehunden. Vi vill inte att våra hundar ska bli mer störda av stackarn.
Jag vet faktiskt inte vad hoffekillen ville uppnåg med att banka på hunden? Den kommer absolut inte att vilja ligga bättre på platsliggningen utan söka sig ifrån sin husse. Han är ju inte trevlig!?
Jag vill ge en eloge till Staffan som erbjöd sig att hjälpa Hoffen och killen med platsliggningen. Han höll i ett långt rep medans killen gick en liten bit från hunden. Så fort Hoffen ville resa sig upp så kunde Staffan knixa till med repet och killen kunde säga ifrån åt Hoffen utan att puckla på honom. I mina ögon är detta ett betydligt bättre sätt än att måsta använda våld.
Hoppas killen använder sig av sådana här hjälper än väld i fortsättningen. Det är ju inte meningen att hundar som är oerfarna ska drabbas av att bli utsatta för sådana här insidenter. Har man en hund som inte ligger så ska man för sjutsingen säga till det innan man gör en platsliggning. För då kan de som vill ha möjlighet att avstå ifall man har en hund själv som kan vara osäker. Gaija känner sig inte trygg när det kommer fram okända hundar. Och mindre trygg blir hon om hon ser ngn använda väld mot just denna okända hund. det syns tydligt på henne.
Nåja. vi la om våra hundar och jag lämndade gaija som jag alltid gjort. Samma moment som vanligt. Gaija låg tryggt och lungt under hela övningen med skott. Brydde sig som vanligt inte om skotten och såg ut att vara lugn och sansad. Till och med en liten suck fick jag innan jag lämnade henne. Min duktiga Gaija!
Sen efter platsliggningen med skott så tränade vi lite till och vi gjorde även en platssittning i grupp samt en platsliggning. En vanlig där jag stod synlig även denna gång. Jag fick även nu en suck och jag såg hur hon slappnade av men höll fokus på mig hela tiden. Skönt att få en lugn och trygg platsliggning med okända hundar! Carina vår MH representant hade en av sina fina Goldens med sig ut på plan och var med på platsliggningen. så Gaija fick ligga bredvid henne. Det var bra då hon nyss fått vara med om den andra platsliggningen. Men jag tror att Gaija lägger ifrån sig sådana händelser rätt fort. Så hon tyckte nog att platsliggningen var som vanligt. Skönt.
Få se om det blir ngn träning för oss i dag. Förmodligen blir det i Skjulnäs med ridhusgänget.
Jag började med lite linförighet, ruta, inkallning med ställande, apportering osv. Allt gick bara bra. gaija är otroligt följsam och hon ligger nog på topp nu känns det som. rutan kan nog tragglas med lite till. jag måste träna den ofta för annars glömmer hon vart jag vill att hon ska stå i rutan. Tur att hon älskar rutan så jag inte tränar sönder henne.
Sen blev det dags för platsliggning med skott. Innan vi gick dit så var det en kille med en Hoffe som tränade sin hund. Varje gång den tittade mot Caxa så fick han ett snäpp med kopplet över nosen. Jag är inte speciellt förtjust att se sånt där. det vänder sig i magen. Men jag vet inte varför mhan gjorde så. troligt vis för att hudnen ska släppa tiken. Men av det jag såg så triggade han hudnen att se mer på tiken och mindre på honom. Samarbete fanns inte. Och i mina ögon kan man inte samarbeta med en hund om man måste använda våld.
När vi då skulle lägga våra hundar så la jag Gaija bredvid hoffen. Dumt nog. Hade jag vetat bättre och tänkt på det jag sett så hade jag inte gjort det. Vi la hudnarna, lämmnade dom. Jag ställde mig ca 15 meter från gaija då jag nu med säkerhet vet att hon ligger även om det smäller. Vi stod där i ca 20 sek så kommer Hoffen till Gaija. Gaija känner sig trängd av hanen och vill kliva upp. Samtidigt så kommer killen och springer fram mot Hoffen och då orkar inte Gaija ligga kvar längre. Jag är också påväg mot Giaja för att hjälpa henne. Så vi möter upp varandra jag och Gaija.
Just detta blir jag väldigt ledsen över. Jag har haft problem med platsliggning och så händer detta! Det hade varit nog om Hoffen bara sprungit upp och gått till gaija. men det som händer efteråt påverkar Gaija väldigt mycket. hon tar åt sig av det. Jag försöker vända Gaija så att hon inte ska se vad som händer.
Killen med Hoffen kastar sig över sin hund. Brottar ner hunden och vrålar åt honom. Slår och bankar på hunden när han ligger och visar magen. Jag och Ann-Sofie med Doris beslutar att lägga hundarna en bit bort från Hoffehunden. Vi vill inte att våra hundar ska bli mer störda av stackarn.
Jag vet faktiskt inte vad hoffekillen ville uppnåg med att banka på hunden? Den kommer absolut inte att vilja ligga bättre på platsliggningen utan söka sig ifrån sin husse. Han är ju inte trevlig!?
Jag vill ge en eloge till Staffan som erbjöd sig att hjälpa Hoffen och killen med platsliggningen. Han höll i ett långt rep medans killen gick en liten bit från hunden. Så fort Hoffen ville resa sig upp så kunde Staffan knixa till med repet och killen kunde säga ifrån åt Hoffen utan att puckla på honom. I mina ögon är detta ett betydligt bättre sätt än att måsta använda våld.
Hoppas killen använder sig av sådana här hjälper än väld i fortsättningen. Det är ju inte meningen att hundar som är oerfarna ska drabbas av att bli utsatta för sådana här insidenter. Har man en hund som inte ligger så ska man för sjutsingen säga till det innan man gör en platsliggning. För då kan de som vill ha möjlighet att avstå ifall man har en hund själv som kan vara osäker. Gaija känner sig inte trygg när det kommer fram okända hundar. Och mindre trygg blir hon om hon ser ngn använda väld mot just denna okända hund. det syns tydligt på henne.
Nåja. vi la om våra hundar och jag lämndade gaija som jag alltid gjort. Samma moment som vanligt. Gaija låg tryggt och lungt under hela övningen med skott. Brydde sig som vanligt inte om skotten och såg ut att vara lugn och sansad. Till och med en liten suck fick jag innan jag lämnade henne. Min duktiga Gaija!
Sen efter platsliggningen med skott så tränade vi lite till och vi gjorde även en platssittning i grupp samt en platsliggning. En vanlig där jag stod synlig även denna gång. Jag fick även nu en suck och jag såg hur hon slappnade av men höll fokus på mig hela tiden. Skönt att få en lugn och trygg platsliggning med okända hundar! Carina vår MH representant hade en av sina fina Goldens med sig ut på plan och var med på platsliggningen. så Gaija fick ligga bredvid henne. Det var bra då hon nyss fått vara med om den andra platsliggningen. Men jag tror att Gaija lägger ifrån sig sådana händelser rätt fort. Så hon tyckte nog att platsliggningen var som vanligt. Skönt.
Få se om det blir ngn träning för oss i dag. Förmodligen blir det i Skjulnäs med ridhusgänget.
Tävling i antågande!
Den 27/5 är det tävling i Åbyn/Byske. På själva morsdag! Barnen ska få ge mig det i morsdagspresent.
Det lär bli en rätt snabbt avklarad tävling. I tvåan är det bara två deltagare... Jag och Linda. Och våra hundar förståss... ;O)
I morgon ska vi förmodligen fara och träna. Beroende på hur jag mår. Just nu är det dåligt. I morgon ska jag även ringa vårdcentralen och be om en tid hos läkaren... Jag behöver en ordentlig koll av nacken. Nu orkar jag itne längre. Det gör för ont. Jag orkar inte fungera när det är så här... Det underliga är att ingen läkare har tagit tag och kollat upp nacken ordentligt. Alla andra jag känner som har fått whiplash har fått en ordentlig utredning. Varför inte jag? Kan det bero på att jag redan har en skada i axeln och att en till skada gör liksom inte ngt? Fyyy bubblan. Just nu känner jag mig bara som en groda utan ben. Hopplös... Folksam har också tagit tag i utredningen om olyckan. Men dom komemr ju inte heller att ha ngt att gå efter. En vanlig röntgen där det inte visar ngt. Jag ahr mjukdelsskador. Sånt syns inte på röntgen.
Jag blir faktiskt orolig då jag bara blir sämmre och sämmre och måste äta mer och mer medicin. Sen att jag blir illamående och helt snurrig i huvudet när jag åker bil är inte heller skoj. Så nu kan jag inte köra bil på grund av mediciner och nu kan jag inte heller åka bil för att jag blir så fruktansvärt illamående...
Vad gör man?
Jag tar mig ju inte ngn stans längre... Det är depprimerande att ha det så här... Så nu måste ngt hända.
Näää..Nu har jag deppat klart! Nu går jag och lägger mig!
Det lär bli en rätt snabbt avklarad tävling. I tvåan är det bara två deltagare... Jag och Linda. Och våra hundar förståss... ;O)
I morgon ska vi förmodligen fara och träna. Beroende på hur jag mår. Just nu är det dåligt. I morgon ska jag även ringa vårdcentralen och be om en tid hos läkaren... Jag behöver en ordentlig koll av nacken. Nu orkar jag itne längre. Det gör för ont. Jag orkar inte fungera när det är så här... Det underliga är att ingen läkare har tagit tag och kollat upp nacken ordentligt. Alla andra jag känner som har fått whiplash har fått en ordentlig utredning. Varför inte jag? Kan det bero på att jag redan har en skada i axeln och att en till skada gör liksom inte ngt? Fyyy bubblan. Just nu känner jag mig bara som en groda utan ben. Hopplös... Folksam har också tagit tag i utredningen om olyckan. Men dom komemr ju inte heller att ha ngt att gå efter. En vanlig röntgen där det inte visar ngt. Jag ahr mjukdelsskador. Sånt syns inte på röntgen.
Jag blir faktiskt orolig då jag bara blir sämmre och sämmre och måste äta mer och mer medicin. Sen att jag blir illamående och helt snurrig i huvudet när jag åker bil är inte heller skoj. Så nu kan jag inte köra bil på grund av mediciner och nu kan jag inte heller åka bil för att jag blir så fruktansvärt illamående...
Vad gör man?
Jag tar mig ju inte ngn stans längre... Det är depprimerande att ha det så här... Så nu måste ngt hända.
Näää..Nu har jag deppat klart! Nu går jag och lägger mig!
Gaija's MH!
Nu är hennes MH äntligen, äntligen gjord. Och vilken hund jag har! Wow! Hon är ju bara toppenbäst! Fast det visste jag redan.
Tyvärr får jag inte in resultaten här så som jag ville. Men för att spara tid så har jag länkat till AktivHunds blogg. Eller det är ju min blogg jag har där (jag har flera).
http://profiler.aktivhund.se/Doris/Gaijas-MH-b3393.aspx
Jag kan väl säga att jag aldrig behöver skämmas för min hund... *myser* Jag är bara såååå stolt över henne! =O)
Tyvärr får jag inte in resultaten här så som jag ville. Men för att spara tid så har jag länkat till AktivHunds blogg. Eller det är ju min blogg jag har där (jag har flera).
http://profiler.aktivhund.se/Doris/Gaijas-MH-b3393.aspx
Jag kan väl säga att jag aldrig behöver skämmas för min hund... *myser* Jag är bara såååå stolt över henne! =O)
Min bak luktar gott och tråkigt utan tävling...
Ja det kan jag lova er att den gör! Idag har jag nämligen bakat plättbakelser. Så i morgon ska jag sätta sylt mellan dom och florsocker med coccos uppepå. Det är bara så supergott!
Man bakar dom väldigt enkelt genom att göra en vanlig sockerkakssmet men med mer mjöl i. Sen klickar man ut dom i en stekpannan och gräddar dom på väldigt svag värme. Helst vill jag ha mina första lite degiga. att äta dom varma på ett fat med en gaffel är en verklig höjdare! Min mormor brukade alltid baka dom åt oss när vi var små. Och nu har min mamma gjort det i flera år. Men hon börjar bli lite för skruttig för sånt så nu är det min tur.
Jag vet inte vem som blir mest lycklig när jag gör detta. Men jag har både barn, man och hund i köket när jag bakar dom. I kväll blev det också ett gäng med kompisar till Amanda som fick smaka på plättbakelserna. Dom tyckte också att det var bland det godaste dom ätit. Hehe...
Här är bildbeviset!
Meeeen.. Maaaaamma! När får jag slicka skåen då? Och visparna? Snääääälla!? Får jag slicka dom snart?
Se så gott va? Lukten av plättbakelser är himmelsk! I gjutgjärnspanna ska dom stekas också!
ÄNTLIGEN!!! Gaija får en vild och galen blick när hon får skålen.
Det är bara sååå gott!
Och nu till det tråkiga.
Det blir ingen tävling för oss i morgon. Tävlingen är inställd på grund av att dom inte lyckats ordna ngn tävlingsledare... Jag skrev snabbt tillbaka och sa att jag akn ställa upp i tvåan och ettan. det blir bara nio deltagare jag behöver köra runt. Linda skulle ju kunna avlösa mig när det blev min tur... Just när jag skickat mitt mail så ringde Linda och sa samma sak... Tyvärr har vi inte fått ngt svar alls. Så det blir ingen tävling ändå. Synd att dom inte frågat oss först. Vi hade fixat det. ettan kan jag ju utantill även om det är två nya moment. Jag kan dom också då jag tränat in dom på Gaija (gick i och för sig snabbt). Och tvåan vore ju skammligt om jag inte ska kunna fixa också?
Jaja..Jag får en lugn dag tills MH:et börjar på kvällen. Jag har ju ialla fall det att se fram emot. Ska ta lite bilder på det också.
Man bakar dom väldigt enkelt genom att göra en vanlig sockerkakssmet men med mer mjöl i. Sen klickar man ut dom i en stekpannan och gräddar dom på väldigt svag värme. Helst vill jag ha mina första lite degiga. att äta dom varma på ett fat med en gaffel är en verklig höjdare! Min mormor brukade alltid baka dom åt oss när vi var små. Och nu har min mamma gjort det i flera år. Men hon börjar bli lite för skruttig för sånt så nu är det min tur.
Jag vet inte vem som blir mest lycklig när jag gör detta. Men jag har både barn, man och hund i köket när jag bakar dom. I kväll blev det också ett gäng med kompisar till Amanda som fick smaka på plättbakelserna. Dom tyckte också att det var bland det godaste dom ätit. Hehe...
Här är bildbeviset!
Meeeen.. Maaaaamma! När får jag slicka skåen då? Och visparna? Snääääälla!? Får jag slicka dom snart?
Se så gott va? Lukten av plättbakelser är himmelsk! I gjutgjärnspanna ska dom stekas också!
ÄNTLIGEN!!! Gaija får en vild och galen blick när hon får skålen.
Det är bara sååå gott!
Och nu till det tråkiga.
Det blir ingen tävling för oss i morgon. Tävlingen är inställd på grund av att dom inte lyckats ordna ngn tävlingsledare... Jag skrev snabbt tillbaka och sa att jag akn ställa upp i tvåan och ettan. det blir bara nio deltagare jag behöver köra runt. Linda skulle ju kunna avlösa mig när det blev min tur... Just när jag skickat mitt mail så ringde Linda och sa samma sak... Tyvärr har vi inte fått ngt svar alls. Så det blir ingen tävling ändå. Synd att dom inte frågat oss först. Vi hade fixat det. ettan kan jag ju utantill även om det är två nya moment. Jag kan dom också då jag tränat in dom på Gaija (gick i och för sig snabbt). Och tvåan vore ju skammligt om jag inte ska kunna fixa också?
Jaja..Jag får en lugn dag tills MH:et börjar på kvällen. Jag har ju ialla fall det att se fram emot. Ska ta lite bilder på det också.
Lite nya saker!
Jaaa... Jag uppdaterar. *ler hemmlighetsfullt*
I går var det skott träning ute på bruks och så hade vi i MH gruppen ett möte. Mötet började klockan 18.00 och det var lite trassel för mig att ta mig dit. Jag kan ju inte köra bil när jag äter min medicin. Amanda skulle till dansen inne i stan och vi skulle vara där samtidigt. emn min snälla, underbara och goa mamma tog sin skruttbil och skjutsade ut mig till bruks. hon har en liiiiten toyota corolla. Och i den har hon rullator, krycka och en diverse andra nyttiga prylar. amn rymms knappt själv. Men åt Gaija har hon minsann bäddat fin med en skön filt!
Så med andan i halsen kom jag fram precis när mötet skulle börja. tack o loc! Där började den första nya saken. Vi bytte plats på en av Johannas och Jörgens rottisar. Dom skulle gå med sina hundar båda dagar. Men jag tyckte att det kanske var mer praktiskt för dom om dom fick gå med sina hudnar samma dag. Så då bytte vi. Jag ska göra MH på Gaija på måndag i stället. =O) För mig betyder det att vi kan tävla!
Jag anmälde mig för en tid sedan till Piteå Hundungdom till deras tävling den 13/5. Men så kom jag ju på att vi har MH just den dagen. Och jag vill ha en fräsch hund när vi går MH. Inte för att jag tror att hon blir så trött av att tävla men jag blir det. Och det smittar av sig på Gaija.
Så i går skrev jag och frågade snällt om jag får vara med ialla fall. Och se det fick jag! Gulliga goa Theres! =O)
Så på söndag ska vi tävla lkl2.
vi gick ut sen och kikade på banan och några av figuranterna fick figga. Undertiden stod Gaija och Rizzla i hundgården och försökte äta upp varandra. Gaija skällde inte en enda gång där inne. Duktig tjej! =O)
Klockan sju var det dags för platsliggning med skott. Jag och Linda och några till ställde upp med hundarna. Jag och Linda stod kvar vid våra bestar eftersom att vi aldrig provat detta tidigare. Gaija låg som vanligt med huvudet i backen. Vid första skottet så spetsade hon öronen. Vid andra så brydde hon sig inte. Innan tredje skottet gick så halvsov hon..Ähummm... Hon ska INTE sova vid platsliggning! Så jag fick prata lite med henne. Då stod vi framvör hudnarna några meter eftersom att dom inte reagerade på skotten. Tredje och fjärde skottet var det heller inget om. Så skönt! Nästa gång så går jag på fullt avstånd. Det fixar min lilltjej!
Sen så tränade jag och Linda tävlingsmässigt. jag ställde ut alla möjliga grejjer som brukar finnas på plan vid lkl2. Linda, jag och Sofia med Ludde la hundarna på platsliggning. Som vanligt så låg dom jättefint våra hudnar. ludde som är mera nybörjare blev lite orolig men det gick bra där med.
Sen värmde Linda upp sin Caxa med kampstocken hennes. Och då blev det liv i lilla prinsessan! =O) Dom gjorde en jättefin låtsastävling! När dom var klar fick Caxa kampa igen. Så nöjd hon var! Hoppas det går bra nu på deras tävling. Det värmer gott i hjärtat när man ser att ngt funkar. =O)
Sen var det våran tur att "tävla". jag hade kampat lite med Gaijas boll just innan.
BIG MISTAKE!
Gaija blev så gasad att hon visste knappt var hon skulle gå fot! Hon hoppade och skuttade och hade ingen aaaaning var positionen var. Knashund! Men sen var hon med rätt bra på momentena. Men mellan så var hon en hoppjerka och ville till bollen som låg utanför plan. Så kan jag inte ha det. Så jag får nog sätta bort bollen och undvika allt för mycket kamp. Bara pytte, pytte liiiite kamp.
Läggande under gång gick också jättebra. Hon lägger sig snabbt.
Rutan gick också bra. Fast hon söker sig till hörnkonerna längst fram... tydligen så kollar hon upp dom och sen räknar hon ut var hon ska stå.
Hopp, sitt, hopp var också skit bra. Fast tydligen är det så himmla kul att hon måste låta lite varje gång hon hoppar. ;O)
Apporteringen gick jättefint också. Jag minns inte om hon galopperade tillbaka. Jag tror det? Jag minns att jag kände mig jättenöjd ialla fall.
Inkallning med ställande gick SUPER! Hon har tydligen fattat det där nu... Hon stannar i stort sett på en gång.
Fjärren gick också super. Hon gillar verkligen det där. =O)
Så nu i morgon (fredag) så ska vi vila oss i form. Sen blir det väl att jobba lite på lördag och känna hur formen sitter. Och på söndag gäller det! =O)
När vi tränat tävlingslydnaden så for Linda och Jesper hem. Men först for dom och åt. Jag kan slå vad om att dom for till SUNES! Jag vill ha en OSTIS! Är sååå sugen! Men ekonomin tillåter inte sånna utsvävningar... Tyvärr. Så ajg får väl äta havregrynsgröt i morgon också till lunch.
Nä nu svävade jag i väg...
Sofia hade lite jobbigt med att träna in läggande under gång. Så jag visade lite bra knep. Hoppas det funkar! =O)
Jag och Gaija jobbade på lite med roliga apportövningar. gaija tror att apporten är ngn slags lek och att mitt i allt i hopa i tävlingen så får hon leka. Men det är en organiserad lek. Perfekt! Så ska det vara!
Jag körde också treans ruta på 25 meters avstånd och första gången fick jag ge lite DK för att hon skulle gå in i rutan. men andra gången gick det perfekt. Sen så var det bara att traska dom där vinklarna och grejjerna och kalla in. Inga svårigheter alls. Rutan i trean är i stort sett klar.
Till slut kände jag att jag och Gaija fått nog så vi kom på att stegen var nog rätt tillfälle. Så då kom det sista nya för dagen. Lagomt uppe i varv men ändå nöjd och så var hon uppvärmd i kroppenockså. Sist vi provade stegen var ute på luleå BK. Då gick det itne så där jättebra. Hon hade ingen koll på bakbenen. Men se den här gången gick det bra! Jag la bollen på trappstegen över henne och hon började sakta men säkert kliva upp. till slut stod hon högst upp. där fick hon stanna och njuta av utsikten. Hela tiden gick svansen. Hon stod där och var så söööt med bollen i munnen. Synd att jag inte hade kameran med....
Sen gick hon lungt och sansat över hela stegen. Jag fick hjälpa henne då och då med ngt bakben så att hon inte skulle trampa fel. Nerför gick också bra. Samma procedur som upp. För att hon inte skulle hoppa sista biten så var ajg noga med att hon skulle stanna upp och få bollen. två gånger tog vi stegen. Hurra! Så nu kör vi på. Känner jag Gaija rätt så blir det ännu enklare nästa gång.
Vilken härlig träningskväll det var! Och vilken tur att jag tog mig ut dit. Jag var beredd på att ta cykeln... Men det är en mil dit. Och jag är inte i form för cykeln när jag är så här dålig. Gaija klarar det bättre.
I går var det skott träning ute på bruks och så hade vi i MH gruppen ett möte. Mötet började klockan 18.00 och det var lite trassel för mig att ta mig dit. Jag kan ju inte köra bil när jag äter min medicin. Amanda skulle till dansen inne i stan och vi skulle vara där samtidigt. emn min snälla, underbara och goa mamma tog sin skruttbil och skjutsade ut mig till bruks. hon har en liiiiten toyota corolla. Och i den har hon rullator, krycka och en diverse andra nyttiga prylar. amn rymms knappt själv. Men åt Gaija har hon minsann bäddat fin med en skön filt!
Så med andan i halsen kom jag fram precis när mötet skulle börja. tack o loc! Där började den första nya saken. Vi bytte plats på en av Johannas och Jörgens rottisar. Dom skulle gå med sina hundar båda dagar. Men jag tyckte att det kanske var mer praktiskt för dom om dom fick gå med sina hudnar samma dag. Så då bytte vi. Jag ska göra MH på Gaija på måndag i stället. =O) För mig betyder det att vi kan tävla!
Jag anmälde mig för en tid sedan till Piteå Hundungdom till deras tävling den 13/5. Men så kom jag ju på att vi har MH just den dagen. Och jag vill ha en fräsch hund när vi går MH. Inte för att jag tror att hon blir så trött av att tävla men jag blir det. Och det smittar av sig på Gaija.
Så i går skrev jag och frågade snällt om jag får vara med ialla fall. Och se det fick jag! Gulliga goa Theres! =O)
Så på söndag ska vi tävla lkl2.
vi gick ut sen och kikade på banan och några av figuranterna fick figga. Undertiden stod Gaija och Rizzla i hundgården och försökte äta upp varandra. Gaija skällde inte en enda gång där inne. Duktig tjej! =O)
Klockan sju var det dags för platsliggning med skott. Jag och Linda och några till ställde upp med hundarna. Jag och Linda stod kvar vid våra bestar eftersom att vi aldrig provat detta tidigare. Gaija låg som vanligt med huvudet i backen. Vid första skottet så spetsade hon öronen. Vid andra så brydde hon sig inte. Innan tredje skottet gick så halvsov hon..Ähummm... Hon ska INTE sova vid platsliggning! Så jag fick prata lite med henne. Då stod vi framvör hudnarna några meter eftersom att dom inte reagerade på skotten. Tredje och fjärde skottet var det heller inget om. Så skönt! Nästa gång så går jag på fullt avstånd. Det fixar min lilltjej!
Sen så tränade jag och Linda tävlingsmässigt. jag ställde ut alla möjliga grejjer som brukar finnas på plan vid lkl2. Linda, jag och Sofia med Ludde la hundarna på platsliggning. Som vanligt så låg dom jättefint våra hudnar. ludde som är mera nybörjare blev lite orolig men det gick bra där med.
Sen värmde Linda upp sin Caxa med kampstocken hennes. Och då blev det liv i lilla prinsessan! =O) Dom gjorde en jättefin låtsastävling! När dom var klar fick Caxa kampa igen. Så nöjd hon var! Hoppas det går bra nu på deras tävling. Det värmer gott i hjärtat när man ser att ngt funkar. =O)
Sen var det våran tur att "tävla". jag hade kampat lite med Gaijas boll just innan.
BIG MISTAKE!
Gaija blev så gasad att hon visste knappt var hon skulle gå fot! Hon hoppade och skuttade och hade ingen aaaaning var positionen var. Knashund! Men sen var hon med rätt bra på momentena. Men mellan så var hon en hoppjerka och ville till bollen som låg utanför plan. Så kan jag inte ha det. Så jag får nog sätta bort bollen och undvika allt för mycket kamp. Bara pytte, pytte liiiite kamp.
Läggande under gång gick också jättebra. Hon lägger sig snabbt.
Rutan gick också bra. Fast hon söker sig till hörnkonerna längst fram... tydligen så kollar hon upp dom och sen räknar hon ut var hon ska stå.
Hopp, sitt, hopp var också skit bra. Fast tydligen är det så himmla kul att hon måste låta lite varje gång hon hoppar. ;O)
Apporteringen gick jättefint också. Jag minns inte om hon galopperade tillbaka. Jag tror det? Jag minns att jag kände mig jättenöjd ialla fall.
Inkallning med ställande gick SUPER! Hon har tydligen fattat det där nu... Hon stannar i stort sett på en gång.
Fjärren gick också super. Hon gillar verkligen det där. =O)
Så nu i morgon (fredag) så ska vi vila oss i form. Sen blir det väl att jobba lite på lördag och känna hur formen sitter. Och på söndag gäller det! =O)
När vi tränat tävlingslydnaden så for Linda och Jesper hem. Men först for dom och åt. Jag kan slå vad om att dom for till SUNES! Jag vill ha en OSTIS! Är sååå sugen! Men ekonomin tillåter inte sånna utsvävningar... Tyvärr. Så ajg får väl äta havregrynsgröt i morgon också till lunch.
Nä nu svävade jag i väg...
Sofia hade lite jobbigt med att träna in läggande under gång. Så jag visade lite bra knep. Hoppas det funkar! =O)
Jag och Gaija jobbade på lite med roliga apportövningar. gaija tror att apporten är ngn slags lek och att mitt i allt i hopa i tävlingen så får hon leka. Men det är en organiserad lek. Perfekt! Så ska det vara!
Jag körde också treans ruta på 25 meters avstånd och första gången fick jag ge lite DK för att hon skulle gå in i rutan. men andra gången gick det perfekt. Sen så var det bara att traska dom där vinklarna och grejjerna och kalla in. Inga svårigheter alls. Rutan i trean är i stort sett klar.
Till slut kände jag att jag och Gaija fått nog så vi kom på att stegen var nog rätt tillfälle. Så då kom det sista nya för dagen. Lagomt uppe i varv men ändå nöjd och så var hon uppvärmd i kroppenockså. Sist vi provade stegen var ute på luleå BK. Då gick det itne så där jättebra. Hon hade ingen koll på bakbenen. Men se den här gången gick det bra! Jag la bollen på trappstegen över henne och hon började sakta men säkert kliva upp. till slut stod hon högst upp. där fick hon stanna och njuta av utsikten. Hela tiden gick svansen. Hon stod där och var så söööt med bollen i munnen. Synd att jag inte hade kameran med....
Sen gick hon lungt och sansat över hela stegen. Jag fick hjälpa henne då och då med ngt bakben så att hon inte skulle trampa fel. Nerför gick också bra. Samma procedur som upp. För att hon inte skulle hoppa sista biten så var ajg noga med att hon skulle stanna upp och få bollen. två gånger tog vi stegen. Hurra! Så nu kör vi på. Känner jag Gaija rätt så blir det ännu enklare nästa gång.
Vilken härlig träningskväll det var! Och vilken tur att jag tog mig ut dit. Jag var beredd på att ta cykeln... Men det är en mil dit. Och jag är inte i form för cykeln när jag är så här dålig. Gaija klarar det bättre.
Det blev inte som man tänkt sig...
Idag har jag sovit en halv dag. Medicinen har gjort mig sååå trött. Jag tar mer än vad jag brukar. Ändå har jag så pass ont att ibland blir det outhärdligt. Så jag preparerade mig hela halva dagen för ajg hade ngt roligt att se fram emot. Linda och Caxa skulle komma på eftermiddagen och jag planerade att ställa iordning "min" appellplan nere på ängen. Sätta ut mitt lilla söta hinder, koner och en stol.
Sen när Linda kom så skulle jag och hon lägga hudnarna på platsliggning och sen skulle Linda få jobba upp Caxa med en bitstock. Och sen så skulle vi köra igenom lkl2! Och efter det skulle Linda få jobba upp Caxa ännu en gång. Hon gillar verkligen kampstocken den hunden! =O)
Linda har haft några jobbiga tävlingar där hudnen har tappat motivationen. Så om man jobbar upp henne före så har hon gnistan och om hon får kampa efteråt så har hon en rlig målbild inför nästa tävling.
Tyvärr så blev det inte så... Till lunch så upptäcker ajg att O'boy haltarpå höger bak. Och Banjo har en liten böld på vänster bak. Så vi behövde fara till veterinären. Jag trodde vi skulle hinna tillbaka till ungefär fyra. Men det blev inte så. Vi kom hem halv sex. Det tog två och en halv timma hos veterinären. *pust*
Det visade sig att lilla Banjo har blivit biten av en grannkatt. Men det har inte utvecklat sig till ngn absess. Så där var det lungt. Det var bara en svullnad. Tack o lov! Vi ska ge honom penicillin ifall hans svullnad blir större.
Med O'boy var det värre. Veterinär Bergdahl var tvungen att ge honom ngt avslappnade för att han skulle slappna av. O'boy har varit väldigt sur den senaste dagarna. Han morrar, fräser och slår efter oss. Så jag har först trott att det varit avundsjuka gentemot Banjo. Men nu förstod jag att han hade ju väldigt ONT! O'boy brukar itne vara så här utan han är ju egentligen en otroligt snäll och älskvärd herre...
Bergdahl kollade igenom O'boy och tyckte att hans högra höft var väldans öm! Jag blev orolig att han hade brytit ngt och bergdahl ville också utreda detta. Så det blev röntgen. O'boy sövdes ner och fast han var nedsövd så visade han att han hade ont. Då har man verkligen ont! Stackars, stackars O'boy!
Som tur var så visade det inget på röntgenplåtarna. Han har inga frakturer eller sprickor. Tack o lov! Men däremot trodde Bergdahl att han hade mjukdelsskador. Kanske ngn muskel som blivit inflammerad av en sträckning eller ngt. Förmodligen så har han haft det ett tag och nu i morse så var han med om ngt och det blev värre.
Så min lilleman fick en smärtstillande spruta och lite tabletter som jag ska ge honom i fyra dagar. Få se om det blir bättre.
Bergdahl berömmde O'boy för hans fina päls. Han ser inte riktigt ut som en cornish eftersom att han har väldigt mcyket päls. ;O)
Så blev dagen tillslut kväll och jag mår fortfarande pissdåligt. I morgon är det träningskväll ute på bruks samt en MH träff. få se om jag orkar med så mycket. Jag ska ialla fall prova platsliggning med skott på Gaija. Det ska bli spännande! =O)
Och så kom jag och Linda överenns om att träna lite också. Vi ska testa lkl2 med en Caxaspecial. Få se hur det går... Spännande! =O)
Sen när Linda kom så skulle jag och hon lägga hudnarna på platsliggning och sen skulle Linda få jobba upp Caxa med en bitstock. Och sen så skulle vi köra igenom lkl2! Och efter det skulle Linda få jobba upp Caxa ännu en gång. Hon gillar verkligen kampstocken den hunden! =O)
Linda har haft några jobbiga tävlingar där hudnen har tappat motivationen. Så om man jobbar upp henne före så har hon gnistan och om hon får kampa efteråt så har hon en rlig målbild inför nästa tävling.
Tyvärr så blev det inte så... Till lunch så upptäcker ajg att O'boy haltarpå höger bak. Och Banjo har en liten böld på vänster bak. Så vi behövde fara till veterinären. Jag trodde vi skulle hinna tillbaka till ungefär fyra. Men det blev inte så. Vi kom hem halv sex. Det tog två och en halv timma hos veterinären. *pust*
Det visade sig att lilla Banjo har blivit biten av en grannkatt. Men det har inte utvecklat sig till ngn absess. Så där var det lungt. Det var bara en svullnad. Tack o lov! Vi ska ge honom penicillin ifall hans svullnad blir större.
Med O'boy var det värre. Veterinär Bergdahl var tvungen att ge honom ngt avslappnade för att han skulle slappna av. O'boy har varit väldigt sur den senaste dagarna. Han morrar, fräser och slår efter oss. Så jag har först trott att det varit avundsjuka gentemot Banjo. Men nu förstod jag att han hade ju väldigt ONT! O'boy brukar itne vara så här utan han är ju egentligen en otroligt snäll och älskvärd herre...
Bergdahl kollade igenom O'boy och tyckte att hans högra höft var väldans öm! Jag blev orolig att han hade brytit ngt och bergdahl ville också utreda detta. Så det blev röntgen. O'boy sövdes ner och fast han var nedsövd så visade han att han hade ont. Då har man verkligen ont! Stackars, stackars O'boy!
Som tur var så visade det inget på röntgenplåtarna. Han har inga frakturer eller sprickor. Tack o lov! Men däremot trodde Bergdahl att han hade mjukdelsskador. Kanske ngn muskel som blivit inflammerad av en sträckning eller ngt. Förmodligen så har han haft det ett tag och nu i morse så var han med om ngt och det blev värre.
Så min lilleman fick en smärtstillande spruta och lite tabletter som jag ska ge honom i fyra dagar. Få se om det blir bättre.
Bergdahl berömmde O'boy för hans fina päls. Han ser inte riktigt ut som en cornish eftersom att han har väldigt mcyket päls. ;O)
Så blev dagen tillslut kväll och jag mår fortfarande pissdåligt. I morgon är det träningskväll ute på bruks samt en MH träff. få se om jag orkar med så mycket. Jag ska ialla fall prova platsliggning med skott på Gaija. Det ska bli spännande! =O)
Och så kom jag och Linda överenns om att träna lite också. Vi ska testa lkl2 med en Caxaspecial. Få se hur det går... Spännande! =O)
Appellkursen-lydnad.
Igår var en bra och dålig dag. Min lön för mödan när vi spårade i söndags var en fruktansvärd huvudvärk och värk i nacke och axlar... Jag trodde det skulle gå över om jag gick tidigt och la mig och medicinerade. Tyvärr har det inte gjort det och i dag är jag lika dålig. Jag kan inte ens åka bil utan att behöva... vomera.... Måste söka läkarhjälp. Så här ska det bara inte vara! Jag blir bara sämmre och sämmre... Usch.. tråkig läsning för dom som läser min blogg. Men det känns bara så skönt att få ner det i ord.
Tack vare hunden mår jag bättre. Men gör jag ngt fysiskt och inte tänker mig för så blir det så här. Hade jag tänkt mig för så hade jag lagt tre spår men vilat mellan dom. Det missade jag tyvärr. Men man blir väl klokare av misstagen skulle jag tro.
Nåja. I går så tog jag mig samman och tvingade iväg min feta röv till bruks. Det var lydnadsträning på schemat! =O)
Gaija var taggad när vi kom dit. Det är hon alltid. men hahah! Vi gick in och hade teori i drygt en timme. Stackarn bröt nästan ihop. Det var som om hon tänkte: Var det de här vi kom för? Får jag inte trääääna!?
Vi gick igenom olika spår. Olika sätt att belöna spår. Väldigt intressant och givande! Man fick många tipps och ideer. Sånt tycker jag om. Vi delades upp i två grupper och vi gick in i sekreteriatet. När vi suttit och funderat ett tag på allt som hör till spårning så testade Anki vår mentalitet. Hon tväröppnade dörren och ropade FÄRDIGA! Den enda som inte blev riktigt rädd var Gaija. hon hoppade upp och såg att det var Anki och gick och la sig igen... Det visar bara vad för sorts mentalitet vi har.. Vi brister lite i överaskningsmomenten. *fniss*
Sen fick vi äntligen gå ut och börja träna lite lydnad. Till Gaijas stora glädje! Hon blev som förbytt! Dagens moment var hopp, sitt hopp. Men eftersom att Gaija och jag kan det momentet även i sömnen. Så vi tränade lite andra saker.
Apportering. I går hade Gaija bra fart ut och in! Så roligt!
Linförighet. Hon blev så taggad av att äntligen få komma ner på plan att hon var tvungen att hoppa och skutta och tränga. Men söt var hon! Och vi hade roligt. =O)
Framförgående. Gick hyfsat bra. Hon behöver fortfarande målbild för att gå rakt och inte som ett kalevradrag... Vi får fortsätta det ett tag till. Men nu rusar hon inte ut utan travar ut i kopplets längd och sen går hon jättefint. men bara så länge ajg säger frammåt väldigt tyst.
Hopp, sitt, hopp. Ja vad kan man annat säga än snyggt! Det här momentet är nog Gaijas bästa moment. Hon bara älskar att få hoppa. Det är en belöning för henne.
Rutan. Ja den körde vi också. till mångas förtjusning. Jag visade hur jag jobbat in rutan med externbelöning. Vilket motogs med glada leenden. få se nu hur många som kommer att jobba på samma sätt? Skoj är det när man kan hjälpa andra. Då mår jag bra! =O)
Inkallning och inkallning med ställande. Fick några riktiga tiopoängare där! Hon vill fortfarande trippa lite när hon ska stanna men det är betydligt tydligare nu med kommandot. Ska träna lite stannaövningar separat också.
Sen när kursen var slut så fick gaija busa med Ludde. dom hade riktigt, riktigt roligt ihop! Gaija tyckte att Ludde skulle jaga henne och pinnen heeela tiden! Men Ludde ville bli jagad också. Så då jagade Gaija ludde fast det var hon som hade pinnen i munnen. Tokhund!
Tack vare hunden mår jag bättre. Men gör jag ngt fysiskt och inte tänker mig för så blir det så här. Hade jag tänkt mig för så hade jag lagt tre spår men vilat mellan dom. Det missade jag tyvärr. Men man blir väl klokare av misstagen skulle jag tro.
Nåja. I går så tog jag mig samman och tvingade iväg min feta röv till bruks. Det var lydnadsträning på schemat! =O)
Gaija var taggad när vi kom dit. Det är hon alltid. men hahah! Vi gick in och hade teori i drygt en timme. Stackarn bröt nästan ihop. Det var som om hon tänkte: Var det de här vi kom för? Får jag inte trääääna!?
Vi gick igenom olika spår. Olika sätt att belöna spår. Väldigt intressant och givande! Man fick många tipps och ideer. Sånt tycker jag om. Vi delades upp i två grupper och vi gick in i sekreteriatet. När vi suttit och funderat ett tag på allt som hör till spårning så testade Anki vår mentalitet. Hon tväröppnade dörren och ropade FÄRDIGA! Den enda som inte blev riktigt rädd var Gaija. hon hoppade upp och såg att det var Anki och gick och la sig igen... Det visar bara vad för sorts mentalitet vi har.. Vi brister lite i överaskningsmomenten. *fniss*
Sen fick vi äntligen gå ut och börja träna lite lydnad. Till Gaijas stora glädje! Hon blev som förbytt! Dagens moment var hopp, sitt hopp. Men eftersom att Gaija och jag kan det momentet även i sömnen. Så vi tränade lite andra saker.
Apportering. I går hade Gaija bra fart ut och in! Så roligt!
Linförighet. Hon blev så taggad av att äntligen få komma ner på plan att hon var tvungen att hoppa och skutta och tränga. Men söt var hon! Och vi hade roligt. =O)
Framförgående. Gick hyfsat bra. Hon behöver fortfarande målbild för att gå rakt och inte som ett kalevradrag... Vi får fortsätta det ett tag till. Men nu rusar hon inte ut utan travar ut i kopplets längd och sen går hon jättefint. men bara så länge ajg säger frammåt väldigt tyst.
Hopp, sitt, hopp. Ja vad kan man annat säga än snyggt! Det här momentet är nog Gaijas bästa moment. Hon bara älskar att få hoppa. Det är en belöning för henne.
Rutan. Ja den körde vi också. till mångas förtjusning. Jag visade hur jag jobbat in rutan med externbelöning. Vilket motogs med glada leenden. få se nu hur många som kommer att jobba på samma sätt? Skoj är det när man kan hjälpa andra. Då mår jag bra! =O)
Inkallning och inkallning med ställande. Fick några riktiga tiopoängare där! Hon vill fortfarande trippa lite när hon ska stanna men det är betydligt tydligare nu med kommandot. Ska träna lite stannaövningar separat också.
Sen när kursen var slut så fick gaija busa med Ludde. dom hade riktigt, riktigt roligt ihop! Gaija tyckte att Ludde skulle jaga henne och pinnen heeela tiden! Men Ludde ville bli jagad också. Så då jagade Gaija ludde fast det var hon som hade pinnen i munnen. Tokhund!
Appellkurs och spår! =O)
Idag hade vi spårdag med appellkursen! Himmlans skoj!
Jag hade planerat att gå ut tre spår. Två appelspår på 300 meter med två apporter och en slutapport och sen ett apportspår som var ca 50 meter långt.
Anledningen till det var att jag ville se vad som hände före och efter. Alltså förstå ville jag låta Gaija gå ett appellspår, se hur hon tog apporterna och hur hon jobbade. Hur noga hon var i spåret.
Sen ville jag gå ett apportspår med många apporter. Där ville jag att hon skulle upptäcka att hon behövde vara noggrann med apporterna. Spåra kan hon men apporterna är inte så viktiga för henne. Så jag ville att hon skulle lägga vikt på apporterna.
Och sist ville jag att hon skulle gå ett appellspår igen och se om ngt förändrats.
Så här blev det:
Spår 1. Vi gick ut spåret, Gaija hade bra fart men hon har faktiskt dragit ner på farten lite. Skönt. Jag hinner med själv. Jag vill ju inte släpas efter som en trasa...
Detta spåret hade jag lagt på delvis avverkad mark (inte kalhygge) och delvis i gammal skog nära en tjärn. Mycket mossa och lite blött var det. gaija hittade alla tre apporterna men slutapporten var jag tvungen att vänta in så att hon kunde hitta den själv. Hon vindade in den rätt snabbt.
Spår 2. Apportspåret. Här upplevde Gaija att apporterna fanns men var lite svåra att hitta. Det krävdes mer noggrannhet. Hon drog av rejält på temopt. Sen så hände ngt. Vi hade korsat en träningskompis spår. Jag visste inte att hon hade lagt sitt spår där. Troligtvis hade jag lagt mitt spår före henne. så gaija drog iväg efter hennes spår. emn jag kunde tydligt se att hon blev osäker. Så jag tog in henne igen och vi gick tillbaka. Och DÅ hittade hon mitt spår! Ha! Jättebra! För samma sak hände ju när vi var med Marianne och spårade. Jag tror att det var bra för hennes självförtroende att få lösa problemet.
Hur hon ser ut när hon tar fel spår är att hon går med högre nos och vindar mer. Hon sackar också på farten. Jag tror det var nyttigt för ossbåda att vi gick in i träningskompisens spår. Nu vet vi. både jag och Gaija! Tur bara var ju att träningskompisens spår hade redan gåtts.
eftersom att jag fick slut på spåroinnar så la jag i slutet bara vanliga pinnar som jag hade hållt i redan i början på spåret.
Gaija blev rätt överaskad när det inte var dom vnaliga spårpinnanrna. Ännu en nyttig erfarenhet!
Spår 3. Den andra appellspåret hade jag lagt i en lite blötare mark. Här fanns det också en sån där växt som luktar starkt när man går igen den. Det fanns en bäck där också som Gaija löste galant. det märks att jag lagt sånna spår föut. Hon fixade problemet på nolltid. När hon kom fram till bäcken så vindade hon mot andra sidan och sen tog hon spåret igen.
Det jag märkte detta spår var att hon var mycket mer noggrann med apporterna. Hon plockade upp dom och väntade in mig. Så bra! Sen så var hon betydligt mer noggrann med själva spåret. Alla vinklar följdes slaviskt och hon hade inte en enda tapp! Nu hade hon väl blivit lite mera trött men det hade jag tagit i beräkning occkså.
Det lite roliga var att när jag gick ut spåret så såg jag färska älgspår. Och nrä ajg tittade upp så hade jag nästan gått på älgen! Det var högst fem meter mellan oss. Tydligen hade jag skrämt älgen med min närvaro så den rusade iväg. Jag blev lite orolig att ngn av träningskompisarna skulle bli ihjälsprungen av den. Men det blev inten...
Däremot hade ajg lyckats få älgspåret att bli korsad två gånger. Men det brydde sig inte Giaja om alls. Så jag skulle tro att hon hade i färskt minne apportspåret och fortsatte att slaviskt följa mitt spår. Nyttigt, nyttigt!
Alla apporterna hittades och jag kände mig jättenöjd!
Det är så ROLIGT med en spårglad hund! Och ännu roligare då hon förstår att apporterna faktiskt kan vara roliga.
Jag och Gaija fick ju lära oss att sprätta iväg apportenra i höstas när vi hade en kennelträff och spårdag. Nu i dag berättade Anki om samma sak. Så nu fick jag liksom en uppfräschning av minnet. Sprättaövning kallar Anki det. =O) Jättebra namn! Och en rolig lek. Dessutom hinner jag hämta andan med leken. Så det gagnar oss båda!
Jag blev väldigt glad över att upptäcka att min lilla listiga plan funkat. Så nu ska jag lägga spår ngn gång i veckan och se om det håller i sig. Det är viktigt att Gaija är noga med apporterna. Utan apporter går det ju inte så bra på tävlingarna...
Lite bilder har jag hunnit ta också. Här kommer dom.
Anki och en av henns hundar visar hur ett personsök går till. Här har hunden hittat ngn ute i skogen! Det går flattesnabbt!
Ut och hämta figgen!
Figgen upphittad och alla är nöjda och lyckliga! =O)
Linda och Karga Landests Cuta är på G. Nu ska det spåras!
Imsevimsespår!
Det går lite hit och dit... Hon påminner mycket om Gaija hur hon spårade i början. Jag gav rådet att ha kortare lina och då blev det så här....
Cuta blir lite prillig om hon får slå för stora slag när hon spårar. hon glömmer lite bort vad det är hon ska göra och nosen kommer upp. Här ser man att hon koncentrerar sig betydligt bättre!
Ankis "sprättaövning". Kolla in koncentrationen.
Åhhhh! Snart ska det sprättas!
Sprättiväg! Nu går det undan! Kameran hann inte med! =O)
I morgon ska vi ha kurs igen. Då blir det lydnad. Kul!
Jag hade planerat att gå ut tre spår. Två appelspår på 300 meter med två apporter och en slutapport och sen ett apportspår som var ca 50 meter långt.
Anledningen till det var att jag ville se vad som hände före och efter. Alltså förstå ville jag låta Gaija gå ett appellspår, se hur hon tog apporterna och hur hon jobbade. Hur noga hon var i spåret.
Sen ville jag gå ett apportspår med många apporter. Där ville jag att hon skulle upptäcka att hon behövde vara noggrann med apporterna. Spåra kan hon men apporterna är inte så viktiga för henne. Så jag ville att hon skulle lägga vikt på apporterna.
Och sist ville jag att hon skulle gå ett appellspår igen och se om ngt förändrats.
Så här blev det:
Spår 1. Vi gick ut spåret, Gaija hade bra fart men hon har faktiskt dragit ner på farten lite. Skönt. Jag hinner med själv. Jag vill ju inte släpas efter som en trasa...
Detta spåret hade jag lagt på delvis avverkad mark (inte kalhygge) och delvis i gammal skog nära en tjärn. Mycket mossa och lite blött var det. gaija hittade alla tre apporterna men slutapporten var jag tvungen att vänta in så att hon kunde hitta den själv. Hon vindade in den rätt snabbt.
Spår 2. Apportspåret. Här upplevde Gaija att apporterna fanns men var lite svåra att hitta. Det krävdes mer noggrannhet. Hon drog av rejält på temopt. Sen så hände ngt. Vi hade korsat en träningskompis spår. Jag visste inte att hon hade lagt sitt spår där. Troligtvis hade jag lagt mitt spår före henne. så gaija drog iväg efter hennes spår. emn jag kunde tydligt se att hon blev osäker. Så jag tog in henne igen och vi gick tillbaka. Och DÅ hittade hon mitt spår! Ha! Jättebra! För samma sak hände ju när vi var med Marianne och spårade. Jag tror att det var bra för hennes självförtroende att få lösa problemet.
Hur hon ser ut när hon tar fel spår är att hon går med högre nos och vindar mer. Hon sackar också på farten. Jag tror det var nyttigt för ossbåda att vi gick in i träningskompisens spår. Nu vet vi. både jag och Gaija! Tur bara var ju att träningskompisens spår hade redan gåtts.
eftersom att jag fick slut på spåroinnar så la jag i slutet bara vanliga pinnar som jag hade hållt i redan i början på spåret.
Gaija blev rätt överaskad när det inte var dom vnaliga spårpinnanrna. Ännu en nyttig erfarenhet!
Spår 3. Den andra appellspåret hade jag lagt i en lite blötare mark. Här fanns det också en sån där växt som luktar starkt när man går igen den. Det fanns en bäck där också som Gaija löste galant. det märks att jag lagt sånna spår föut. Hon fixade problemet på nolltid. När hon kom fram till bäcken så vindade hon mot andra sidan och sen tog hon spåret igen.
Det jag märkte detta spår var att hon var mycket mer noggrann med apporterna. Hon plockade upp dom och väntade in mig. Så bra! Sen så var hon betydligt mer noggrann med själva spåret. Alla vinklar följdes slaviskt och hon hade inte en enda tapp! Nu hade hon väl blivit lite mera trött men det hade jag tagit i beräkning occkså.
Det lite roliga var att när jag gick ut spåret så såg jag färska älgspår. Och nrä ajg tittade upp så hade jag nästan gått på älgen! Det var högst fem meter mellan oss. Tydligen hade jag skrämt älgen med min närvaro så den rusade iväg. Jag blev lite orolig att ngn av träningskompisarna skulle bli ihjälsprungen av den. Men det blev inten...
Däremot hade ajg lyckats få älgspåret att bli korsad två gånger. Men det brydde sig inte Giaja om alls. Så jag skulle tro att hon hade i färskt minne apportspåret och fortsatte att slaviskt följa mitt spår. Nyttigt, nyttigt!
Alla apporterna hittades och jag kände mig jättenöjd!
Det är så ROLIGT med en spårglad hund! Och ännu roligare då hon förstår att apporterna faktiskt kan vara roliga.
Jag och Gaija fick ju lära oss att sprätta iväg apportenra i höstas när vi hade en kennelträff och spårdag. Nu i dag berättade Anki om samma sak. Så nu fick jag liksom en uppfräschning av minnet. Sprättaövning kallar Anki det. =O) Jättebra namn! Och en rolig lek. Dessutom hinner jag hämta andan med leken. Så det gagnar oss båda!
Jag blev väldigt glad över att upptäcka att min lilla listiga plan funkat. Så nu ska jag lägga spår ngn gång i veckan och se om det håller i sig. Det är viktigt att Gaija är noga med apporterna. Utan apporter går det ju inte så bra på tävlingarna...
Lite bilder har jag hunnit ta också. Här kommer dom.
Anki och en av henns hundar visar hur ett personsök går till. Här har hunden hittat ngn ute i skogen! Det går flattesnabbt!
Ut och hämta figgen!
Figgen upphittad och alla är nöjda och lyckliga! =O)
Linda och Karga Landests Cuta är på G. Nu ska det spåras!
Imsevimsespår!
Det går lite hit och dit... Hon påminner mycket om Gaija hur hon spårade i början. Jag gav rådet att ha kortare lina och då blev det så här....
Cuta blir lite prillig om hon får slå för stora slag när hon spårar. hon glömmer lite bort vad det är hon ska göra och nosen kommer upp. Här ser man att hon koncentrerar sig betydligt bättre!
Ankis "sprättaövning". Kolla in koncentrationen.
Åhhhh! Snart ska det sprättas!
Sprättiväg! Nu går det undan! Kameran hann inte med! =O)
I morgon ska vi ha kurs igen. Då blir det lydnad. Kul!
Träningskväll med gänget.
Ikväll har ridhusgruppen träffats och tränat tillsammans. Men den här gången har vi njutit av solen och frisk luft. Vi har bytt ridhuset mot en fotbolls plan. Det heter ju hundsport... Så vi kör med olkia sporter. nu var det fotbollens tur. Jag hade även bjudit in Linda och hennes familj. Jättekul att dom kunde komma.
Så nu har jag visat Lindahur man drar upp Caxa i lite mer högre temop. Hon blir lite släpig på tävlingar. Så nu har Linda som uppgift att dra igång Caxa med en bitstock fästad i ett snöre både före och efter tävling.
Det funkade med stor bravur att göra så. Från början var nog inte Caxa så intresserad. emn efter att hon fått tag på bitstocken ett par gånger så blev hon en helt annan hund.
Sen fick Linda gå iväg och träna lite FF. Caxa gick med spänst i stegen och med vaken blick! Just det jag ville ha fram hos henne.
Hundar är som modellera. Man kan forma dom till vad som helst med rätt redskap. Och kunnande. Jag har ju fått den stora lyxen att lära mig lite bitalekar från duktigt folk. Skitbra! Jag tackar alla som känner sig träffade för att jag fått den kunskapen av er. Den är GULD värd! =O)
Nu var det inte bara Caxa som fick bita i bitstocken utan även lilla Rizzla. Där kan man verkligen se vad hon brås på. Hon var som tokig! Bra bett hade hon också! Hon griper emd hela munnen och tar inga omtag. lilla rackaren! Hahah! Hon är bara så SÖT!
Idag ahr Gaija fått sig en duvning på cykeln. eller var det jag som fick mest motion? Jag är inte riktigt säker. Ialla fall var jag trött när vi kom hem. Trött och blöt. För givetvis så skulle det ju regna preciiiis just när jag for iväg med Gaija. Men inte hindrade det oss! Vi for ut mot Sanavägen. Jag har ingen aning om hur långt det är. men om jag går på känla så är det nog nära en mil som cyklade. Det tog ialla fall en timme. Gaija var som vanligt ganska het när vi for iväg. Men hon sackade då verkligen inte efter på slutet. Då bar hon en pinne modell större halva vägen hem också.
En gubbe som stod ute och ryktade en häst kommenterade att min hund fick sig en bra motion. Han har tydligen sett oss förr och tyckte att det var en väldans fin kille jag hade. Bra musklad och hade ett fint steg. Hade han varit en hingst så hade han varit intresserad av att sätta på ngt sto med honom. *fniss' Gaija är ingen han..Hon är en hon... Jag tror han var nog lite lullig i mössan eller nåt. Fast jag vet vem han är... Han ska starta en travbana här i Piteå och då kanske man inte är så lullig? *fniss igen* Eller så är man det...Jag vet då rakt inte vad han är.
Ni i kväll då fick hon lite hjärnmotion också. Vi körde rutan och första gången sprang hon inte in i rutan. Nu såg hon så där osäker ut igen... Men sen var det inga problem... Jag testade elitens ruta men med korta avstånd. Det gick bra. Hon förstår vad hon ska göra. Men jag får ge lite dubbelkommando. Men det blir nog bra när jag bantar bort dom och hon blir mer säker på vad hon ska göra.
Jag körde lite FF också och det gick bra. Vi är tillbaka till trängseln vid min vänstra sida men hon är bara så himmla glad! Så jag låter det vara. Det är ialla fall inte lika mycket längre...
Inkallning med ställande ja... Jahaja.... Detta eviga tråcklande med momentet. Om jag ska få henne att stanna i tid så kan hon inte springa fort. Och jag vill ha god fart för det momentet. Så vad ska man välja? Pest eller kolera? Vi får se..Jag fortsätter nöta...
Apporteringen gick ganska bra. Bra fart ut och in. Jag körde lite med Ankis tipps och hon bara älskar den övningen! Jag ska köpa en lina som dom har på Dollar som är en 15 meter och ha den på apportbocken. sen kastar ajg ut apporten som vanligt. när gaija ska gripa den så rycker jag! När hon kommer tillbaka så ska vi kampa och ha skoj. Det ökar hennes intensitet tillbaka. Annars så apporterar hon riktigt fint och prydligt.
Vi körde budföring också. Det gick bra med tanke på att jag har nu bantat bort leksak och kör lite mer tävlingsmässigt. Hon var lite osäker på vem hon skulle springa till. Och OJOJOJ... Rutan låg ju innom synhåll. Så den lcokade också. Och gruppen med människor som satt bredvid lockade också. mycket lockande belv det. Men Gaija är ju den som verkligen älskar att springa. Så hon var bara sååå lycklig sååå över att få springa.
Sen när budföringen var klar så fick alla sig ett gott skratt. Jag sa till Gaija att det var slut. Då sprang hon in i rutan och vägrade gå därifrån. Först när hon sprang in i rutan efter kommando från mig så fick hon applåder. Sen gick hon ut ur rutan men sprang snabbt in igen. hon ville ha mer applåder! Och det fick hon. Det var då hon fick för sig att INTE gå ut ur rutan! Jag kallade in henne men hon vägrade. Tala om att trottsa! Hon la sig ner istället med sin boll i munnen och såg ut att vänta på ännu mer applåder. Men se det fick hon inte! Jag blev till sist tvungen att ta till min bestämda röst och då kom hon tillsut. Ovilligt.
Flera har kommenterat mig över att Gaija inte får stå så länge i rutan. Men jag VET vis av erfarenhet att ju längre hon får stå i rutan desto svårare är hon att få ut därifrån. Hon vill gärna ha uppgifter inne i rutan och väntar gärna på ett liggkommando. Därför låter jag henne bara vänta i högst fem sekunder. hon har så pass bra stadga inne i rutan att jag känner att jag vill inte träna sönder den. Och inte få henne att tro att hon ska stå coh vänta på ett liggkomando. Hon tycker tydligen att det är hemskt trevligt med ligg i rutan. Lustiga hund...
Nu är Gaija väldigt nöjd och har legat och mumsat på ett tuggben. Väldans trivsamt är det! Och hon är absolut värd alla ben i värden! Så var rädd om era ben! Jag kanske kommer och tar dom för er! ;O)
En nöjd Gaija med ett ben i högsta hugg!
I morgon har vi spår med appellkursen. Vi ska vara just efter Sanavägen. Jag tänkte jag skulle cykla dit och sen hem. Gaija hinner ju ta igen sig medans jag lägger spåret och väntar på att det ska mogna. Jag tänkte testa ett helt vanligt appellspår och se hur det går. Alltså lite tävlingsmässigt. Jag tänkte också be om ngn fler vill valla upp en ruta med mig så kan vi träna lite uppletande också medans vi väntar på våra spår. Få se om jag får ngt napp. =O) Annars så gör jag en egen ruta. *envisas*
Nä nu gör jag kväll. =O)
Så nu har jag visat Lindahur man drar upp Caxa i lite mer högre temop. Hon blir lite släpig på tävlingar. Så nu har Linda som uppgift att dra igång Caxa med en bitstock fästad i ett snöre både före och efter tävling.
Det funkade med stor bravur att göra så. Från början var nog inte Caxa så intresserad. emn efter att hon fått tag på bitstocken ett par gånger så blev hon en helt annan hund.
Sen fick Linda gå iväg och träna lite FF. Caxa gick med spänst i stegen och med vaken blick! Just det jag ville ha fram hos henne.
Hundar är som modellera. Man kan forma dom till vad som helst med rätt redskap. Och kunnande. Jag har ju fått den stora lyxen att lära mig lite bitalekar från duktigt folk. Skitbra! Jag tackar alla som känner sig träffade för att jag fått den kunskapen av er. Den är GULD värd! =O)
Nu var det inte bara Caxa som fick bita i bitstocken utan även lilla Rizzla. Där kan man verkligen se vad hon brås på. Hon var som tokig! Bra bett hade hon också! Hon griper emd hela munnen och tar inga omtag. lilla rackaren! Hahah! Hon är bara så SÖT!
Idag ahr Gaija fått sig en duvning på cykeln. eller var det jag som fick mest motion? Jag är inte riktigt säker. Ialla fall var jag trött när vi kom hem. Trött och blöt. För givetvis så skulle det ju regna preciiiis just när jag for iväg med Gaija. Men inte hindrade det oss! Vi for ut mot Sanavägen. Jag har ingen aning om hur långt det är. men om jag går på känla så är det nog nära en mil som cyklade. Det tog ialla fall en timme. Gaija var som vanligt ganska het när vi for iväg. Men hon sackade då verkligen inte efter på slutet. Då bar hon en pinne modell större halva vägen hem också.
En gubbe som stod ute och ryktade en häst kommenterade att min hund fick sig en bra motion. Han har tydligen sett oss förr och tyckte att det var en väldans fin kille jag hade. Bra musklad och hade ett fint steg. Hade han varit en hingst så hade han varit intresserad av att sätta på ngt sto med honom. *fniss' Gaija är ingen han..Hon är en hon... Jag tror han var nog lite lullig i mössan eller nåt. Fast jag vet vem han är... Han ska starta en travbana här i Piteå och då kanske man inte är så lullig? *fniss igen* Eller så är man det...Jag vet då rakt inte vad han är.
Ni i kväll då fick hon lite hjärnmotion också. Vi körde rutan och första gången sprang hon inte in i rutan. Nu såg hon så där osäker ut igen... Men sen var det inga problem... Jag testade elitens ruta men med korta avstånd. Det gick bra. Hon förstår vad hon ska göra. Men jag får ge lite dubbelkommando. Men det blir nog bra när jag bantar bort dom och hon blir mer säker på vad hon ska göra.
Jag körde lite FF också och det gick bra. Vi är tillbaka till trängseln vid min vänstra sida men hon är bara så himmla glad! Så jag låter det vara. Det är ialla fall inte lika mycket längre...
Inkallning med ställande ja... Jahaja.... Detta eviga tråcklande med momentet. Om jag ska få henne att stanna i tid så kan hon inte springa fort. Och jag vill ha god fart för det momentet. Så vad ska man välja? Pest eller kolera? Vi får se..Jag fortsätter nöta...
Apporteringen gick ganska bra. Bra fart ut och in. Jag körde lite med Ankis tipps och hon bara älskar den övningen! Jag ska köpa en lina som dom har på Dollar som är en 15 meter och ha den på apportbocken. sen kastar ajg ut apporten som vanligt. när gaija ska gripa den så rycker jag! När hon kommer tillbaka så ska vi kampa och ha skoj. Det ökar hennes intensitet tillbaka. Annars så apporterar hon riktigt fint och prydligt.
Vi körde budföring också. Det gick bra med tanke på att jag har nu bantat bort leksak och kör lite mer tävlingsmässigt. Hon var lite osäker på vem hon skulle springa till. Och OJOJOJ... Rutan låg ju innom synhåll. Så den lcokade också. Och gruppen med människor som satt bredvid lockade också. mycket lockande belv det. Men Gaija är ju den som verkligen älskar att springa. Så hon var bara sååå lycklig sååå över att få springa.
Sen när budföringen var klar så fick alla sig ett gott skratt. Jag sa till Gaija att det var slut. Då sprang hon in i rutan och vägrade gå därifrån. Först när hon sprang in i rutan efter kommando från mig så fick hon applåder. Sen gick hon ut ur rutan men sprang snabbt in igen. hon ville ha mer applåder! Och det fick hon. Det var då hon fick för sig att INTE gå ut ur rutan! Jag kallade in henne men hon vägrade. Tala om att trottsa! Hon la sig ner istället med sin boll i munnen och såg ut att vänta på ännu mer applåder. Men se det fick hon inte! Jag blev till sist tvungen att ta till min bestämda röst och då kom hon tillsut. Ovilligt.
Flera har kommenterat mig över att Gaija inte får stå så länge i rutan. Men jag VET vis av erfarenhet att ju längre hon får stå i rutan desto svårare är hon att få ut därifrån. Hon vill gärna ha uppgifter inne i rutan och väntar gärna på ett liggkommando. Därför låter jag henne bara vänta i högst fem sekunder. hon har så pass bra stadga inne i rutan att jag känner att jag vill inte träna sönder den. Och inte få henne att tro att hon ska stå coh vänta på ett liggkomando. Hon tycker tydligen att det är hemskt trevligt med ligg i rutan. Lustiga hund...
Nu är Gaija väldigt nöjd och har legat och mumsat på ett tuggben. Väldans trivsamt är det! Och hon är absolut värd alla ben i värden! Så var rädd om era ben! Jag kanske kommer och tar dom för er! ;O)
En nöjd Gaija med ett ben i högsta hugg!
I morgon har vi spår med appellkursen. Vi ska vara just efter Sanavägen. Jag tänkte jag skulle cykla dit och sen hem. Gaija hinner ju ta igen sig medans jag lägger spåret och väntar på att det ska mogna. Jag tänkte testa ett helt vanligt appellspår och se hur det går. Alltså lite tävlingsmässigt. Jag tänkte också be om ngn fler vill valla upp en ruta med mig så kan vi träna lite uppletande också medans vi väntar på våra spår. Få se om jag får ngt napp. =O) Annars så gör jag en egen ruta. *envisas*
Nä nu gör jag kväll. =O)
Appellkursen och lite funderingar...
Igår var det dax för appellkursen. Vi gick igenom läggande under gång och inkallning. Båda två kan ju Gaija väldigt bra men det är ju alltid nyttigt att lyssna på andras problem och få sig lite tankeställare. Nästa hund kanske inte funkar på samma sätt som Gaija och då är det bra att ha lite mer kunskap.
Sen gick vi ut på plan och tränade. vi börjar ju alltid träningen med en platsliggning. Dom funkar ju alltid utmärkt och jag tränar mycket på stagda. Här ha jag ju chansen att jobba aktivt under platsliggningen och det finns störningar. Så under platsliggningen så reste sig hundar, ägarna gick fram och tillbaka till sina hudnar och det pratades en del. Så när ajg gick tillbaka till Gaija så gick jag bakom henne och hon fick klart för sig att man lyfter inte på huvudet fast jag står bakom. Mycket bra övning för henne!
När dom andra tränade pläggande under gång och inkallning så jobbade jag lite med framförgåendet. Jag tycker att hon pendlar lite för mycket och nosar. Så jag får jobba mer med målbildsträning för Gaijas del. Allt i enighet med instruktör Anki.
Sen körde jag lite inkallningar men på kort avstånd och tränade lite ingångar. Gaija har haft för isg att studsa mog mitt vänstra knä. Men det varkar ha blivit mycket bättre. Tränade lite läggande udner gång också. Hon är duktig men ajg tror mycket på att backa i utbildningen. Så vi körde lite nybörjarmoment. =O) Bara så att läggandet inte ska bli långsammare.
Vi tog även upp det under vår teori och det är ngt jag alltid kört med. All kunskap är färskvara för en hund. Håller man på och nöter samma momant lika dant länge så urholkar man kunskapen och vissa delar kommer att försämmras.
Jag körde även lite budföring med Jörgen och hans schäfer. Hans schäfer (förlåt men jag kommer inte i håg hundens namn) är en liten söt dam som är försiktig. Så vi skulle kampa och det var nog lite läskigt. Jag är ju van vid att gaija liskom hugger tag i bollen och sen måste ajg nästintill monteraloss den ur käften.
Nåja, vi jobbade ihop en stund jag och damen och sen körde vi budföringen. Och det gick kanona! Vilken duktig tjej! =O) Vi fick till en riktig rolig och bra kamp också efter budföringen. Oj så härligt det var!
Sen var det giajas tur. Henne är det inga som helst problem att skicka iväg till folk. men vi har tränat vä'ldigt lite med män. Så därför haffade jag Jörgen. Han var den enda Jörgen på kursen igår. Vi har nämligen två Jörgensar. =O)
men tro inte att Giaj brydde sig nämvä'rt att det var en man? Bara hon får springa så är hon lycklig. därmot tillbaka till mig gick i en vid båge. Hon såg ut att tro att hon hade en boll att hämta vid sidan av planen. Men hon kom fint andra gången också. Det känns som att budföringen sitter mer och mer. Det är en lätt sak att träna för oss då hon är villig att lämna min sida.
När kursen var avslutad hade jag en hund som ville mer... Jag med. Så vi körde lite rutan och jag har ju då börjat lite med elitens ruta. Skicka henne till en kon går super! Hon fattade ju det första gången jag testade henne. Sen att skicka henne från konen till rutan går också. Men hon måste liskom söka rutan. Så där måste jag jobba lite med hennes säkerhet. Att få henne att ligga ner i rutan är inga som helst problem och inkallning från liggande i rutan är inte heller några problem.
I kväll har jag suttit och gått igenom alla klasser i både appellen och lydnaden. Vad Gaija kan-behöver träna på och vad som hon behöver lära in. Så nu kan jag med lätthet gå in och se vad vi kan börja träna på och vad vi kan stryka från listan. Och vilka moment som kommer i de alla olika klasserna. Vilket känns bra och lättöverskådligt. Nu har jag koll! =O)
Även denna helg blir rätt mycket hund. På lördag ska vi träffas i Sjulnäs med ridhusgruppen och på söndag är det dax att börja med appellspåret. Jag ska lägga ett helt vanligt appellspår och se hur det går. Tänkte följa efter lite andra kurskompisar och se hur de hundarna arbetar också. Lärorikt! =O) Vi ska vara utefter Snanavägen så ajg tror faktiskt jag tar cykeln om jag orkar. vi får väl se hur jag mår. Idag har tyvärr varit en dålig dag. Jag har sovit mycket och haft ont. Inget kul alls. Men jag får väl njuta av helgen desto mer i stället.
Gaija har tyckt att denna dag ahr varit särledes tråkig! Inte ens på prommisen i förmiddags så var det kul. Men så är det. Man kan inte alltid ha roligt. Men när man väl har det DÅ ska det var jätteroligt! =O)
Sen gick vi ut på plan och tränade. vi börjar ju alltid träningen med en platsliggning. Dom funkar ju alltid utmärkt och jag tränar mycket på stagda. Här ha jag ju chansen att jobba aktivt under platsliggningen och det finns störningar. Så under platsliggningen så reste sig hundar, ägarna gick fram och tillbaka till sina hudnar och det pratades en del. Så när ajg gick tillbaka till Gaija så gick jag bakom henne och hon fick klart för sig att man lyfter inte på huvudet fast jag står bakom. Mycket bra övning för henne!
När dom andra tränade pläggande under gång och inkallning så jobbade jag lite med framförgåendet. Jag tycker att hon pendlar lite för mycket och nosar. Så jag får jobba mer med målbildsträning för Gaijas del. Allt i enighet med instruktör Anki.
Sen körde jag lite inkallningar men på kort avstånd och tränade lite ingångar. Gaija har haft för isg att studsa mog mitt vänstra knä. Men det varkar ha blivit mycket bättre. Tränade lite läggande udner gång också. Hon är duktig men ajg tror mycket på att backa i utbildningen. Så vi körde lite nybörjarmoment. =O) Bara så att läggandet inte ska bli långsammare.
Vi tog även upp det under vår teori och det är ngt jag alltid kört med. All kunskap är färskvara för en hund. Håller man på och nöter samma momant lika dant länge så urholkar man kunskapen och vissa delar kommer att försämmras.
Jag körde även lite budföring med Jörgen och hans schäfer. Hans schäfer (förlåt men jag kommer inte i håg hundens namn) är en liten söt dam som är försiktig. Så vi skulle kampa och det var nog lite läskigt. Jag är ju van vid att gaija liskom hugger tag i bollen och sen måste ajg nästintill monteraloss den ur käften.
Nåja, vi jobbade ihop en stund jag och damen och sen körde vi budföringen. Och det gick kanona! Vilken duktig tjej! =O) Vi fick till en riktig rolig och bra kamp också efter budföringen. Oj så härligt det var!
Sen var det giajas tur. Henne är det inga som helst problem att skicka iväg till folk. men vi har tränat vä'ldigt lite med män. Så därför haffade jag Jörgen. Han var den enda Jörgen på kursen igår. Vi har nämligen två Jörgensar. =O)
men tro inte att Giaj brydde sig nämvä'rt att det var en man? Bara hon får springa så är hon lycklig. därmot tillbaka till mig gick i en vid båge. Hon såg ut att tro att hon hade en boll att hämta vid sidan av planen. Men hon kom fint andra gången också. Det känns som att budföringen sitter mer och mer. Det är en lätt sak att träna för oss då hon är villig att lämna min sida.
När kursen var avslutad hade jag en hund som ville mer... Jag med. Så vi körde lite rutan och jag har ju då börjat lite med elitens ruta. Skicka henne till en kon går super! Hon fattade ju det första gången jag testade henne. Sen att skicka henne från konen till rutan går också. Men hon måste liskom söka rutan. Så där måste jag jobba lite med hennes säkerhet. Att få henne att ligga ner i rutan är inga som helst problem och inkallning från liggande i rutan är inte heller några problem.
I kväll har jag suttit och gått igenom alla klasser i både appellen och lydnaden. Vad Gaija kan-behöver träna på och vad som hon behöver lära in. Så nu kan jag med lätthet gå in och se vad vi kan börja träna på och vad vi kan stryka från listan. Och vilka moment som kommer i de alla olika klasserna. Vilket känns bra och lättöverskådligt. Nu har jag koll! =O)
Även denna helg blir rätt mycket hund. På lördag ska vi träffas i Sjulnäs med ridhusgruppen och på söndag är det dax att börja med appellspåret. Jag ska lägga ett helt vanligt appellspår och se hur det går. Tänkte följa efter lite andra kurskompisar och se hur de hundarna arbetar också. Lärorikt! =O) Vi ska vara utefter Snanavägen så ajg tror faktiskt jag tar cykeln om jag orkar. vi får väl se hur jag mår. Idag har tyvärr varit en dålig dag. Jag har sovit mycket och haft ont. Inget kul alls. Men jag får väl njuta av helgen desto mer i stället.
Gaija har tyckt att denna dag ahr varit särledes tråkig! Inte ens på prommisen i förmiddags så var det kul. Men så är det. Man kan inte alltid ha roligt. Men när man väl har det DÅ ska det var jätteroligt! =O)
Wow vilken helg!
Jag är virrig. Mycket virrig!
I veckan blev jag inbjuden av min underbara uppfödare Mia till en spårdag. Givetvis tackade jag ja! Så skoj! =O) Jag tyckte dagen var perfekt. den 28/4 och en söndag. Barnen hade fullt upp att göra i helgen så det passade ju ändå bättre.
Så i lördagsmorse låg jag läääänge kvar i sängen och njöt av sovmorgon. Först ringde en kompis från Luleå halv tio och undrade om vi skulle vara hemma på eftermiddagen? Jamenvisst svarade jag. Vi ska inte ha ngt speciellt för oss. Det är bara att komma. Jag blev jätteglad. Min kompis Lena från Luleå är en helt underbar person med en helt underbar sambo och jättemysiga barn. Vilken trevlig helg tänkte jag.
En kvart senare ringde telefonen igen... nu var det Annelie, hon som har Råggrindans Max. Lite underligt tyckte jag att det var när hon frågade var ajg var. i sängen svarade jag... Hehe... Hon talade om för mig att det faktiskt var lördag den 28:e idag! Jag hade tagit fel på dag!!!
Så jag rusade upp ur sängen. In i duschen. klädde på mig. Kastade i mig en macka som Stefan så snällt gjort åt mig, packade mina skaer och for iväg. med hunden så klart! Henne hade jag också hunnit rasta. Så väl framme vid Råberget så lade jag ett klurigt spår åt Malin. Ute på ett kalhygge la jag det stackars spåret. Jag tänkte när jag var nästan klar med spåret att bara det inte börjar blåsa... Oh det gjorde det. OCh vinden växlade och for iväg och hade sig... Nåja. Det fick ligga i nästan tre timmar.
Sen när alla lagt sina spår så vallade vi av en ruta och körde lite uppletande. Skojjigt var det allt! Men Jag och Gaija behöver verkligen jobba mera med uppletande. Vi kan inte så mycket så att säga... När uppletandet var klart så for vi iväg och tog våra spår. Färst ut var Malin och det gick ganska bra. Milla är en duktig tjej. Hon hittade alla apporterna och även slutet. Fast hon fick jobba för det cokså. Det blev lite spårsläpp då och då. Men hon backade tillbaka och tog spåret igen.
Sen blev det våran tur. =O) Gaija gick ut bra och spårade med bra fart om än inte så halsbrytande som hon gjort tidigare... Fem av sex apporter tog hon. Jättebra! Jag valde mellan ett lite längre spår med mindre apporteri och ett kortare spår med många apporter. Jag tog det kortare så att Gaija kunde träna upp sin förmåga att lämna apporterna till mig och inte spåra med dom i munnen. Gaija var superduperduktig!
Efter spåret så blev det krovgrillning. Då passade jag på att fara hem till mina stackars kompisar som kommit på besök. Handlade lite fika och avnjöt fikat i goda vänners lag. När dom for så for vi tillbaka till ännu en rolig träningsuppgift. nu blev det personsök! det har vi aldrig testat förut! Så Gaija fick uppgiften att följa med Peter (busfarbror nummer ett i hennes ögon) ut i skogen. Sen gick jag och Gaija tillbaka och så fick hon leta upp Busfarbrorn. Han hade ju hennes absoluta favvis kampstocken! Så då blev det bus och berömm! Det här är ngt som Gaija verkligen gillar skarpt! Jätteskoj!
När den övningen var klar så for vi hem till Mia. Min underbara och snälla uppfödare bjöd på pastasallad! Och OJ så GOD den var! Mums!
Under tiden Mia donade med maten så var alla vi andra valpvakter. Det var hemskt synd om oss som var tvunga att se efter dessa små söta valpar! För ine var dom på en och samma plats inte! neeeejdå! Dom sprang som galningar öööverallt! Så vi var tvunga att hämta dom hela tiden. Till slut tag vi in dom i huset. Så där satt vi och åt att Mias jättegoda sallat och valparna busade och hade sig kring oss. till slut slockande dom en efter en. Dom har fått vara ute som hela dagen igår. det har varit varmt och skönt och ingen blåst just där valphagen var. Så dom har mått så skönt så!
När vi ätit, druckit kaffe och surrat en stund var det dax för mig och Stefan att ta farväl och fara ut till ridhuset. Årets sista ridhusträning stod för dörren! Så ajg körde bara lite linförighet, apportering och inkallning. Det blev en liten ruta också...
Sen fick Gaija busa med Dansa och evita (två små rottistejer som Jörgen och Johanna äger) och lilla "skorpan (en Bouiviervalp). Rex var också med och jag tror att alla hundar mådde gott med allt bus. =O)
Ja så var den dagen till ända... En lång men otroligt trevlig dag. Jag kan lova att Gaija var trött!
Nu i morse var jag ut en snabbis på mailen och såg till min glädje att Marianne ville spåra med oss efter det att kursen var slut. Så jag SMSade tillhenne och sa att vi absolut hänger på! =O)
Jag tog en sväng med Gaija på cykeln så hon skulle få röra på sig ordentligt. Se det belv en fem kilometers tur med cykeln. efter det så gjorde jag oss i ordning (men nu i betydligt lungare tempo) och så for vi iväg.
Vi beslutade att ta oss ngt att äta innan vi spårade och det var ju supertrevligt och gott!
Sen for vi ut till Råberget och la var sitt spår åt varandra. Jag bad Marianne att lägga ett lite klurigt spår åt Gaija. Men jag tror att det blev nog så klurigt för Gaija hittade en av sex apporter och tappade spåret hela tiden. Jag vet int5e om det stämmer men hon gick nog in i ngt annat spår också. Det märktes att ngt var fel ialla fall för hon gick betydligt lungare. Sennär hon hittade det rätta spåret igen så drog hon på igen. Så jag fick ialla fall lära mig att tempoväxling neråt betyder att Gaija är osäker på spåret.
Så när vi kom tillbaka så la jag ut ett jättekort spår på ca 20 meter med tre apporter i. Sedan väntade vi på att Marianne och Zmilla skulle dyka upp. Jag ahde också gjort ett klurigt spår. Dels så balanserade ajg på en stock, for upp på en jättesten och la en apport där och gick bredvid en väg... Så Marianne och Zmilla fick lite problem vid vägen men det löste sig med lite mobilhjälp. ;O) Hon är härlig Zmilla. =O)
Sen när dom var klara så släppte jag på Gaija på mitt lilla spår. Hon fick frispåra och jag gick bakom för att berömma när hon hittade apporterna. Det gick Jättebra och jag kände mig nöjd med att hon fick lyckas. Bruno fick spåra slutet och hitta slutapporten på min och Gaijas spår. Det gjorde han galant! bruno är en riktig liten goding! Gaija fick sen leka med honom och tycke uppstod. Han var en skitkul kompis att springa med! Och sen när dom inte orkade mer så la don sig bredvid varandra och Bruno log med hela sin garnityr. Han gör tydligen så när han är glad. Så sött! =O)
Gaija är i höglöpen i helgen. Så jag kan verkligen säga att hon varit duktig! Hon ger järnet. Men i dag var hon nog lite trött och sliten i skallen från i går... emn det gör inget. Vi har haft en mycket rolig dag i dag med och är båda nöjda. Stefan har fått följa med när vi spårade och jag tror han tyckte det var skoj. Häftigt är det ialla fall när man ser hur mycket jobb hudnen lägger ner för att hitta spåret och tänka rätt för att få det rätt.
Bilder har varit svårt att få till... Jag fick låna Björns makera och knäppa med. OJOJOJ! Vilken rolig kamera! En sån önskar jag mig! Så om någon vänlig själ vill ge mig en systemkamera med objektiv så... RO HIT MED DEN! FORT! Hahah!
Men liiite bilder kan jag nog sätta in. Så här kommer dom. Tyvärr var det inte min dag att fota när det gäller min kamera. Så ni får stå ut med den dåliga bildkvaliten... *ryser*
Ett gäng schäfrar på spårng.... Och ägarna försöker hinna ikapp... Man kan nog vara glad över att ingen kan liksom identifiera vem som är vad på bilden... Ingen behöver känna sig utpekad eller nåt...*fniss* En krona till den som lyckas se vem som är vem och vad på bilden!
Hä'r är en ledtråd. Hudnarn får ni lista ut själv. Alla ser ialla fall glada ut fast dom är blurriga (men dom kände sig nog inte blurriga och därför är dom glada).
Det här är i alla fall Gabi till vänster, Gamma och Max. =O)
Nu får ni se ett mycket ovanligt foto på alla de vis. På bild ser ni vår vän Johan. Det som är mest fantastiskt på bilden är att han ler och att man faktiskt SER att han ler! Han gömmer sig inte ens! Det har nog aldrig hänt. Jag bör tilldelas nobellpriset.
Busfarbrorn i gång... Våra hundar får leka en stund efter sista träningen i ridhuset. Gaija och Rex får agera som vuxna, kloka och snälla hundar som lär de små busfröna hur man uppför sig i flock. ;O)
Jörgen Bak i bilden och lilla Skorpan i främre delen av bilden. Lyckat kort som vanligt då.. Skärpan? Håhåjaja...
I veckan blev jag inbjuden av min underbara uppfödare Mia till en spårdag. Givetvis tackade jag ja! Så skoj! =O) Jag tyckte dagen var perfekt. den 28/4 och en söndag. Barnen hade fullt upp att göra i helgen så det passade ju ändå bättre.
Så i lördagsmorse låg jag läääänge kvar i sängen och njöt av sovmorgon. Först ringde en kompis från Luleå halv tio och undrade om vi skulle vara hemma på eftermiddagen? Jamenvisst svarade jag. Vi ska inte ha ngt speciellt för oss. Det är bara att komma. Jag blev jätteglad. Min kompis Lena från Luleå är en helt underbar person med en helt underbar sambo och jättemysiga barn. Vilken trevlig helg tänkte jag.
En kvart senare ringde telefonen igen... nu var det Annelie, hon som har Råggrindans Max. Lite underligt tyckte jag att det var när hon frågade var ajg var. i sängen svarade jag... Hehe... Hon talade om för mig att det faktiskt var lördag den 28:e idag! Jag hade tagit fel på dag!!!
Så jag rusade upp ur sängen. In i duschen. klädde på mig. Kastade i mig en macka som Stefan så snällt gjort åt mig, packade mina skaer och for iväg. med hunden så klart! Henne hade jag också hunnit rasta. Så väl framme vid Råberget så lade jag ett klurigt spår åt Malin. Ute på ett kalhygge la jag det stackars spåret. Jag tänkte när jag var nästan klar med spåret att bara det inte börjar blåsa... Oh det gjorde det. OCh vinden växlade och for iväg och hade sig... Nåja. Det fick ligga i nästan tre timmar.
Sen när alla lagt sina spår så vallade vi av en ruta och körde lite uppletande. Skojjigt var det allt! Men Jag och Gaija behöver verkligen jobba mera med uppletande. Vi kan inte så mycket så att säga... När uppletandet var klart så for vi iväg och tog våra spår. Färst ut var Malin och det gick ganska bra. Milla är en duktig tjej. Hon hittade alla apporterna och även slutet. Fast hon fick jobba för det cokså. Det blev lite spårsläpp då och då. Men hon backade tillbaka och tog spåret igen.
Sen blev det våran tur. =O) Gaija gick ut bra och spårade med bra fart om än inte så halsbrytande som hon gjort tidigare... Fem av sex apporter tog hon. Jättebra! Jag valde mellan ett lite längre spår med mindre apporteri och ett kortare spår med många apporter. Jag tog det kortare så att Gaija kunde träna upp sin förmåga att lämna apporterna till mig och inte spåra med dom i munnen. Gaija var superduperduktig!
Efter spåret så blev det krovgrillning. Då passade jag på att fara hem till mina stackars kompisar som kommit på besök. Handlade lite fika och avnjöt fikat i goda vänners lag. När dom for så for vi tillbaka till ännu en rolig träningsuppgift. nu blev det personsök! det har vi aldrig testat förut! Så Gaija fick uppgiften att följa med Peter (busfarbror nummer ett i hennes ögon) ut i skogen. Sen gick jag och Gaija tillbaka och så fick hon leta upp Busfarbrorn. Han hade ju hennes absoluta favvis kampstocken! Så då blev det bus och berömm! Det här är ngt som Gaija verkligen gillar skarpt! Jätteskoj!
När den övningen var klar så for vi hem till Mia. Min underbara och snälla uppfödare bjöd på pastasallad! Och OJ så GOD den var! Mums!
Under tiden Mia donade med maten så var alla vi andra valpvakter. Det var hemskt synd om oss som var tvunga att se efter dessa små söta valpar! För ine var dom på en och samma plats inte! neeeejdå! Dom sprang som galningar öööverallt! Så vi var tvunga att hämta dom hela tiden. Till slut tag vi in dom i huset. Så där satt vi och åt att Mias jättegoda sallat och valparna busade och hade sig kring oss. till slut slockande dom en efter en. Dom har fått vara ute som hela dagen igår. det har varit varmt och skönt och ingen blåst just där valphagen var. Så dom har mått så skönt så!
När vi ätit, druckit kaffe och surrat en stund var det dax för mig och Stefan att ta farväl och fara ut till ridhuset. Årets sista ridhusträning stod för dörren! Så ajg körde bara lite linförighet, apportering och inkallning. Det blev en liten ruta också...
Sen fick Gaija busa med Dansa och evita (två små rottistejer som Jörgen och Johanna äger) och lilla "skorpan (en Bouiviervalp). Rex var också med och jag tror att alla hundar mådde gott med allt bus. =O)
Ja så var den dagen till ända... En lång men otroligt trevlig dag. Jag kan lova att Gaija var trött!
Nu i morse var jag ut en snabbis på mailen och såg till min glädje att Marianne ville spåra med oss efter det att kursen var slut. Så jag SMSade tillhenne och sa att vi absolut hänger på! =O)
Jag tog en sväng med Gaija på cykeln så hon skulle få röra på sig ordentligt. Se det belv en fem kilometers tur med cykeln. efter det så gjorde jag oss i ordning (men nu i betydligt lungare tempo) och så for vi iväg.
Vi beslutade att ta oss ngt att äta innan vi spårade och det var ju supertrevligt och gott!
Sen for vi ut till Råberget och la var sitt spår åt varandra. Jag bad Marianne att lägga ett lite klurigt spår åt Gaija. Men jag tror att det blev nog så klurigt för Gaija hittade en av sex apporter och tappade spåret hela tiden. Jag vet int5e om det stämmer men hon gick nog in i ngt annat spår också. Det märktes att ngt var fel ialla fall för hon gick betydligt lungare. Sennär hon hittade det rätta spåret igen så drog hon på igen. Så jag fick ialla fall lära mig att tempoväxling neråt betyder att Gaija är osäker på spåret.
Så när vi kom tillbaka så la jag ut ett jättekort spår på ca 20 meter med tre apporter i. Sedan väntade vi på att Marianne och Zmilla skulle dyka upp. Jag ahde också gjort ett klurigt spår. Dels så balanserade ajg på en stock, for upp på en jättesten och la en apport där och gick bredvid en väg... Så Marianne och Zmilla fick lite problem vid vägen men det löste sig med lite mobilhjälp. ;O) Hon är härlig Zmilla. =O)
Sen när dom var klara så släppte jag på Gaija på mitt lilla spår. Hon fick frispåra och jag gick bakom för att berömma när hon hittade apporterna. Det gick Jättebra och jag kände mig nöjd med att hon fick lyckas. Bruno fick spåra slutet och hitta slutapporten på min och Gaijas spår. Det gjorde han galant! bruno är en riktig liten goding! Gaija fick sen leka med honom och tycke uppstod. Han var en skitkul kompis att springa med! Och sen när dom inte orkade mer så la don sig bredvid varandra och Bruno log med hela sin garnityr. Han gör tydligen så när han är glad. Så sött! =O)
Gaija är i höglöpen i helgen. Så jag kan verkligen säga att hon varit duktig! Hon ger järnet. Men i dag var hon nog lite trött och sliten i skallen från i går... emn det gör inget. Vi har haft en mycket rolig dag i dag med och är båda nöjda. Stefan har fått följa med när vi spårade och jag tror han tyckte det var skoj. Häftigt är det ialla fall när man ser hur mycket jobb hudnen lägger ner för att hitta spåret och tänka rätt för att få det rätt.
Bilder har varit svårt att få till... Jag fick låna Björns makera och knäppa med. OJOJOJ! Vilken rolig kamera! En sån önskar jag mig! Så om någon vänlig själ vill ge mig en systemkamera med objektiv så... RO HIT MED DEN! FORT! Hahah!
Men liiite bilder kan jag nog sätta in. Så här kommer dom. Tyvärr var det inte min dag att fota när det gäller min kamera. Så ni får stå ut med den dåliga bildkvaliten... *ryser*
Ett gäng schäfrar på spårng.... Och ägarna försöker hinna ikapp... Man kan nog vara glad över att ingen kan liksom identifiera vem som är vad på bilden... Ingen behöver känna sig utpekad eller nåt...*fniss* En krona till den som lyckas se vem som är vem och vad på bilden!
Hä'r är en ledtråd. Hudnarn får ni lista ut själv. Alla ser ialla fall glada ut fast dom är blurriga (men dom kände sig nog inte blurriga och därför är dom glada).
Det här är i alla fall Gabi till vänster, Gamma och Max. =O)
Nu får ni se ett mycket ovanligt foto på alla de vis. På bild ser ni vår vän Johan. Det som är mest fantastiskt på bilden är att han ler och att man faktiskt SER att han ler! Han gömmer sig inte ens! Det har nog aldrig hänt. Jag bör tilldelas nobellpriset.
Busfarbrorn i gång... Våra hundar får leka en stund efter sista träningen i ridhuset. Gaija och Rex får agera som vuxna, kloka och snälla hundar som lär de små busfröna hur man uppför sig i flock. ;O)
Jörgen Bak i bilden och lilla Skorpan i främre delen av bilden. Lyckat kort som vanligt då.. Skärpan? Håhåjaja...