gaijasblog

Det var ett tag sedan jag uppdaterade om vår träning. Men nu kommer det lite. =O)

Vi ahr hunnit vara på kennelträff. Där jobbade jag liiite med uppletandet. Jag måste verkligen ta mig i kragen och börja på allvar. Det måste jag! Nåja. sen blev det lite lydnad och platsliggning. Gaija låg som vanligt hur bra som helst. Hon vet att hon ska ligga. vad som än händer.

JAg vet inte hur andra tänker... Men min tanke med platsliggningen är att hunden ska veta att vad somän händer runt om så ska hudnenligga. Det är ett krav jag har. Ligger inte hunden på grund av olika omständigheter så vet inte hunden att den ska ligga kvar. vad som än händer. En hund som VET att den ska ligga kliver inte upp! Så är det bara. Kliver hunden upp så måste man jobba utifrån att hunden tror att det är ok bara för att ngn hund blev närgången eller kanske tyckte att det blev tråkigt och ville ha kul.
Att tro att hudnen vet vad den ska göra men kliver upp för att... *en massa bortförklaringar* så är man ute i det blå. men tydligen så går inte detta in hos folk. Näää... hunden vet vad den ska göra. Det är bara det att den hade tråkigt och visste hur den skulle göra för att ha kul???

Men jag orkar helt enkelt inte sitta och förklara för folk hur det hela funkar i min värd. Låt dom tro... Det är deras hundar och deras problem. Min hund ligger. Och hon VET att hon ska ligga där. Beviset ahr jag fått. Ett antal gånger. Både på träning och tävling.
Enda gången det är "lagligt" att kliva upp och då komma till mig är när hunden upplever situationen som hotfull. Det är inte meningen att min hund ska ta emot stryk. Där går gränsen!

Jag är INGEN expert på det här.. tro inte det. MEn jag talar utifrån min egna erfarenhet. I och för sig är den inte stor. Men jag har sett hur inlärningen funkat på flera hundar. Hudnen behöver när den lärt sig platsliggning att ha krav av mig som förare. Jag kräver att min hund ligger fast det finns hundar som leker och fast att den tycker att platsliggningen är tråkig.
Största beviset fick jag när jag hjälpte Sofia och Ludde med deras platsliggning. Innan var det 50/50 som gällde. hudnen kunde kliva upp när som helst. Ibland låg han... Ibland klev han upp. Han visste vad han skulle göra men han hade liksom inget krav att han skulle ligga ifall ngt hände omkring honom.
Så jag jobbade med honom utifrån hans förutsättningar. Jag jobbade med störning framför och bakom. Sedan på sidorna. Hudnen blev till slut införstådd att han verkligen skulle ligga kvar även om hans bästis Gaija sprang efter en boll eller kom på inkallning precis bakom honom. Sofia stod en meter framför och berömde när han gjorde rätt. Lungt och sansat. Och sa ifrån när han ville resa sig.
Det tog ett tag men han förstod. Hans platsliggning efter den övningen blev betydligt trygare. Han var mindre orolig.

På tävlingen, deras första tävling, så låg han från början. Det var verkligen sämsta tänkabara platsliggningen man kunde tänka sig! Alla hundar utom en låg! Ludde satte sig men satt kvar. Alltså var stanna befäst. även om han satt sig upp så lämnade han inte sin plats.

Jag VET att Ludde görna ahde velat vara med på ett hörn när det gällde buset med dom andra hudnarna. men han höll ihop!

Typ samma sak har hänt med Gaija. På en lkl2 tävling i våras så sprang tre av fyra hundar och busade kring min hund som låg kvar. HAde det varit för ett år sedan så hade hon också busat!

Nåja. Nog om detta. Det är bara mina tankar och jag kan också ha fel... men jag ser ju med egna ögon att hudnarna behöver just detta ifall dom visar sig minsta lilla osäkra på platsliggningen. Och det kanske itne heller funkar på alla hundar. Men funkar det så är det guld värt! Både för min tävling och för de andra som tävlar och slipper ha en hund som stör och oroar. Platsliggningen på många tävlingarna är rena katastrofen! Även uppe i de högre klassrna hittar man hudnar som gärna reser sig. Frågan är inte att dom gör det utan varför?
Svaret på varför är i min värld att de inte vet att dom har som krav på sig från oss att ligga kvar om så hela sveriges hudnar springer och busar kring dom.

Åter till kennelträffen.

Jag jobbade lite med de moment som inte sitter så bra på Gaija och hade väl ett si så där bra resultat. Jag var rätt trött och splittrad efter det där med branden i bilen.
Med mig ahde ajg även lilla Zena och hon uppförde sig som den lilla gudninan hon är! Exemplariskt! Alla avgudade henne också. =O)

Sen på eftermiddagen då vi alla var rätt nöjda med dagens roliga övningar så blev det MAT! Och inte så lite mat heller! Det var nog mat som kom från världens alla hörn. Så spännande! Och juvligt gott!
Vi ahde beslutat att göra ett knytkalas. Och det blev det bästa och det mästa. JAg fick till och med med mig några matbackar hem. Mer mat med mig än när jag for...
Som Marinane säger.... *SLURP*

Ikväll har jag också varit ute och tränat. Det gick ralativt hyffsat. Mest glad är jag över att jag hittat ett sätt att få Gaija helt still på fjärren. Om jag säger "backa-ligg" så lägger hon sig utan att gå frammåt. Så nu får det bli så ett tag framöver så får ajg jobba bort extrakommandot allt eftersom det börjar funka.

Även om man ser att Giaja får en hel del aktivering genom valpen så behöver hon sin täning. Den är till och med roligare än valpen! Fast Zena är hennes absoluta favorithund så syns det på henne att hon behöver tid för mig och jag för henne.

Gaija rä bara sååå glad och rolig att träna ihop med. Alltid försöker hon göra rätt och även om det blir tokigt iböand så har hon en så possetiv intsällning att det gör inget. Som ajg tidigare skrivit så gör hon mig glad när vi tränar. Man ska inte träna om man är på dåligt humör. Men jag blir på bra humör av att träna henne! Hon är mitt lilla lyckopiller! =O)

Lite höstiga bilder kommer jag att ta i morgon. =O)