Spår och lydnad.
I söndags hade vi spår som aktuellt ämne på kursen. Vi styrde kosan till skogen mellan Hemmingsmark och Jävre. Där brukar jag lägga spår när det är tävlingar. Så för mig var terrängen bekant. men för Gaija var det ngt nytt.
Vi började med att gå igenom vem som skulle lägga pår åt vem och hur vi ville ha dom. Jag och jörgen mid Aiza fick jobba ihop oss. Så vi for iväg en bit utefter vägen och började lägga spår åt varandra. Gaija skulle få ett sår på ca 400-500 meter och fem apporter. Jörgen ville ha ett lika långt spår med lika många apporter. Han ville ha ett lite klurigt spår och jag ÄLSKAR att lägga sådana!
Tyvärr vet jag inte vad som hände med Gaija. Hon gick ut jörgens spår jättebra. tog två apporter och sen... ??? Hon vinklade bra i första vinkeln och sen blev det bara tjorv. Förmodligen så tappade hon spåret och eftersom att det blåste kraftigt emmelanåt så fick hon vittring från det tredje benet. Så hon genade över det. Men ajg dsåg att det inte var rätt för henne. Hon kände att det var fel. Inte ens slutapporten tog hon. Stackarn...
För Jörgen och Diza gick det desto bättre! =O) Diza älskade mitt spår och tog fyra av fem apporter. Tydligen så var det precis den svårighetgrad som hon behöver. Jag hade gått över ngn sten, på en stock och lite krumelurigt. =O)
På Måndag så var det lydnad som stod på agendan. Vi skulle ta tre av dom moment som vi hade svårast med. OCh så skulle vi köra en och en och vi andra skulle titta och komma med förslag på hur man kunde lösa vissa problem. Just den här sortens övningar tycker ajg hemskt mycket om. Det tar tid men man får mycket hjälp!
Jag valde framförgående, apportering och budföring. Det är dom enda sakerna jag ahr svårt för.Tur att det bara var tre! ;O)
Framförgående: Vi har faktiskt inte tränat det speciellt mycket. Jag har fått för mig att Gaija komemr att kunna detta rätt fort och ahr lagt vikt på andra moment. Så det gick ju inte heller så bra. Vi fick lära oss ett knep att låtsas knyta upp en leksak, godis eller dyligt. jag har testat det men på Gaija funkade inte det. Hon trodde inte på mig. Så jag har kört att ha en leksak på en stol. Tyvärr så har det nog så stor draginingskraft så hon har bara rusat på. Inte bra.
Men så kom jag på ngt.
Om jag låtsas hänga upp godis i trädet men klappar händerna också. Så det blir både syn och hörselintryck. Kanske hon förstår bättre då? Så jag testade efter kursen i går kväll.
Det funkar!
Så jag körde några gånger med att gå ut, låtsas knyta upp ngt i "trädet" och sen gå tillbaka. Sen testade jag att inte knyta upp ngt först utan hon fick gå ut. Det gjorde hon en liten bit och innan hon blev osäker så stannade jag henne och låtsades plocka ner en godis från trädet som inte finns. WOW det funkade! Så nu behöver jag inte längre gå ngn sträcka. Den minnesbilden behöver inte Gaija mer... Fast vi kör på rätt korta sträckor ännu så länge. Innan hon hinner börja nosa, gå snett eller vända sig om.
Apportering: Gaija måste tränas på att gripa snabbare, och inte rulla apporten i munnen vid ingångarna. Annars har hon bra apportering. Till och med farten tillbaka har blivit mycket bättre!
Budföring: Gick faktiskt bra. I söndags hade vi budföring och då körde jag med godis till Gaija. Det funkade mindre bra. Hon kunde lika gärna strunta i Anki. Hon var inte det minsta kul eller intressant. Däremot var lukten av hare bredvid vägen intressant!
Så i måndags så fick min mottagare visa att hon hade en boll. Och då minsann sprang hon! Och OJ vad trevlig Åsa var då! =O) Sen var det samma sula tillbaka till mig. Så lite mer träning där... Och sen banta bort bollen mer och mer. Inget bus utan bara visa, snabbt ta den i munnen och sen loss. OCh efter det bara visa bollen och sen skcika iväg henne osv...
Nästa gång vi har kurs så ska vi ha en träningstävling. Få se hur det går. Jag tror vi har framförgåendet på plats rätt bra om jag får vara kaxig. Den är ialla fall på väg.
Vi började med att gå igenom vem som skulle lägga pår åt vem och hur vi ville ha dom. Jag och jörgen mid Aiza fick jobba ihop oss. Så vi for iväg en bit utefter vägen och började lägga spår åt varandra. Gaija skulle få ett sår på ca 400-500 meter och fem apporter. Jörgen ville ha ett lika långt spår med lika många apporter. Han ville ha ett lite klurigt spår och jag ÄLSKAR att lägga sådana!
Tyvärr vet jag inte vad som hände med Gaija. Hon gick ut jörgens spår jättebra. tog två apporter och sen... ??? Hon vinklade bra i första vinkeln och sen blev det bara tjorv. Förmodligen så tappade hon spåret och eftersom att det blåste kraftigt emmelanåt så fick hon vittring från det tredje benet. Så hon genade över det. Men ajg dsåg att det inte var rätt för henne. Hon kände att det var fel. Inte ens slutapporten tog hon. Stackarn...
För Jörgen och Diza gick det desto bättre! =O) Diza älskade mitt spår och tog fyra av fem apporter. Tydligen så var det precis den svårighetgrad som hon behöver. Jag hade gått över ngn sten, på en stock och lite krumelurigt. =O)
På Måndag så var det lydnad som stod på agendan. Vi skulle ta tre av dom moment som vi hade svårast med. OCh så skulle vi köra en och en och vi andra skulle titta och komma med förslag på hur man kunde lösa vissa problem. Just den här sortens övningar tycker ajg hemskt mycket om. Det tar tid men man får mycket hjälp!
Jag valde framförgående, apportering och budföring. Det är dom enda sakerna jag ahr svårt för.Tur att det bara var tre! ;O)
Framförgående: Vi har faktiskt inte tränat det speciellt mycket. Jag har fått för mig att Gaija komemr att kunna detta rätt fort och ahr lagt vikt på andra moment. Så det gick ju inte heller så bra. Vi fick lära oss ett knep att låtsas knyta upp en leksak, godis eller dyligt. jag har testat det men på Gaija funkade inte det. Hon trodde inte på mig. Så jag har kört att ha en leksak på en stol. Tyvärr så har det nog så stor draginingskraft så hon har bara rusat på. Inte bra.
Men så kom jag på ngt.
Om jag låtsas hänga upp godis i trädet men klappar händerna också. Så det blir både syn och hörselintryck. Kanske hon förstår bättre då? Så jag testade efter kursen i går kväll.
Det funkar!
Så jag körde några gånger med att gå ut, låtsas knyta upp ngt i "trädet" och sen gå tillbaka. Sen testade jag att inte knyta upp ngt först utan hon fick gå ut. Det gjorde hon en liten bit och innan hon blev osäker så stannade jag henne och låtsades plocka ner en godis från trädet som inte finns. WOW det funkade! Så nu behöver jag inte längre gå ngn sträcka. Den minnesbilden behöver inte Gaija mer... Fast vi kör på rätt korta sträckor ännu så länge. Innan hon hinner börja nosa, gå snett eller vända sig om.
Apportering: Gaija måste tränas på att gripa snabbare, och inte rulla apporten i munnen vid ingångarna. Annars har hon bra apportering. Till och med farten tillbaka har blivit mycket bättre!
Budföring: Gick faktiskt bra. I söndags hade vi budföring och då körde jag med godis till Gaija. Det funkade mindre bra. Hon kunde lika gärna strunta i Anki. Hon var inte det minsta kul eller intressant. Däremot var lukten av hare bredvid vägen intressant!
Så i måndags så fick min mottagare visa att hon hade en boll. Och då minsann sprang hon! Och OJ vad trevlig Åsa var då! =O) Sen var det samma sula tillbaka till mig. Så lite mer träning där... Och sen banta bort bollen mer och mer. Inget bus utan bara visa, snabbt ta den i munnen och sen loss. OCh efter det bara visa bollen och sen skcika iväg henne osv...
Nästa gång vi har kurs så ska vi ha en träningstävling. Få se hur det går. Jag tror vi har framförgåendet på plats rätt bra om jag får vara kaxig. Den är ialla fall på väg.
Kommentarer
Trackback