gaijasblog

I kväll var vi och tränade i ridhuset som vanligt. Oj så härligt det var. Bara vi och Mia och Uffe och hundarna.
Tala om gott om plats!

Jag körde lite frittfölj och körde lite med positionerna. hon vill ju gärna tränga lite Gaija så nu jobbar jag stenhårt med vänstersvängar. Få se om det blir ngn lyckad resultat.
Jag fick tippset av en gullig forumskompis på Aktiv hund, Troja, att kasta en boll bakom mig när Gaija ska in med apportbocken. Hon vill gärna trava tillbaka.
Men se det lyckas då verkligen inte! Så fort hon får syn på bollen så spottar hon ut apporten och rusar efter bollen. Inte ens att bara visa upp bollen lite så där försiktigt hjälper. Apporten ska spottas ut!
Sen fick hon för sig att ajg var tvungen att kalla in henne om jag visar bollen. Så det blev bara skräp av allting.

Men då ahr jag tänkt till lite... Jag tar helt enkelt bort bllen som belöning. Och använder apporten i stället! Så nu är apporten på uppladdning. Gaija är ju inte den hunden som är snål om slina saker. Tvärt om så kan hon ge mig eller ngn annan eller varför inte en hundkompis leksaken. Så kan man leka tillsammans... Så nu ska det enbart lekas med apporten. Men bara när ajg ger lov till det... Få se vad som händer. Jag ska ta med den ut i skogen och kasta. Där gillar hon att springa. Sen ska vi kampa med den och gömma och ha skoj. Apporten är ju faktiskt som vilken annan leksak som helst. inget märkvärdigt alls.

Kanske lite tänkvärt för dom som ska till att börja apportera. Använd apporten som vilken annan leksak som helst. Den är inget speciellt. Bara för domaren när den dömer i tävlingar. Apportera kan man göra med vad som helst. Och en apportbock är vad som helst.

Jag testade rutan för LLK3 i kväll. Ha! Vad är det för problem? Inga alls! Ställde mig på ca 25 meters avstånd, riktade in hunden och skickade fram henne till rutan. Kommenderade Ligg! och hon la sig. Jag gick fram mot henne vinklade av och gick i vinkel igen och kallade in henne (med Mias hjäls som tävlingsledare) och Gaija kom som ett skott. =O)

Så nu är apporteringen med hopp över hinder klar för tävling i trean samt rutan.

Fjärren jobbar jag med. Vi har börjat med från liggande til stående nu. Jag är noga med att hennes baktassar är kvar på samma ställe och så står jag precis framför henne när hon ska ställa sig upp. Då får man inga steg framför. Jag ahr även en leksak bakom henne. Precis som det jag gjorde när jag lärde in fjärren i tvåan. Sen klickar ajg när hon ställt sig upp på mitt kommando Stå! Jag behöver inte göra några handtecken frö att hon ska ställa sig upp. Det klarade vi av förra ridhusträningen. Fort går det med klicker.

Lite Backaövningar gjorde vi också men Gaija blir så gasad av dom övningarna så jag gör bara liiite åt gången.

Lite vanliga inkallningar har jag också pysslat med. Hon har lite lustiga avslut på inkallningarna numera. Jag talade om för henne för ett tag sedan att hon INTE får hoppa på mig när hon ska sätta sig bredvid mig. Jag veeet att hon älskar att komma till mig. emn ajg vill inte bli mosad. Och Herr Domare tycker inte heller om sånt. Så nu har Gaija tänkt om lite. Så istället för att hoppa på mig så gör hon ett hopp i luften samtidigt som hon vrider in sig mot mig. Vet inte vad Herr Domare tycker om det... men det ser rätt häftigt ut.

Slutet på kvällens övningar bestod i att få busa lite med Mias lillebebis Friska (en Bouvier. Inte ett barn) och med Herr yngve. En äldre och distingerad herre (bouvier) som fann Gaijas bak väldigt inbjudande. Så kanske, kanske det är löp på gång? Vi får väl se!
Ialla fall så busade dom runt där inne och hade skoj. Skoj tyckte jag också att det var när Yngve rammade in med nosen i gaijas bak varje gång hon stannade för att putta omkull lilla Friska. Gaija brydde sig knappt om att Herr yngve fastnat med nosen i hennes rumpa. hon tyckte mest att det var skoj att bli jagad av en hund. Men Herr Yngve jagade inte...han satt ju fast med nosen där bak... Men skoj hade nog alla hundarna på var sitt lilla sätt.

Banjo han har lärt sig att om man ska gå förbi Gaija så ska man smyga. Så nu smyger han varje gång han går förbi Gaija. Gaija i sin tur älskar att STIRRA på Banjo. Hon viftar glatt på svansenoch vill gärna leka med sin kattkompis. Men eftersom att Banjo är katt och kan bara kattspråket fortfarande så är Gaija jätteläskig och hotfull. emn han håller så sakta på att lära sig språket.
Oboy som alltid levt med hudnar tror å sin tur att vifta med en tass betyder lek och underkastelse. Men i Banjos kattliga liv så betyder det hot. Så där har vi också lite språkförbistringar att lära oss reda ut. Undrar vem som vinner? Jag gissar på att Banjo måste lära sig två språk. Kattspåket som han redan kan men med vissa modefieringar och så hundspråket... Men han är en smart katt så han fixar det.

Här kommer lite bilder... håll till godo!


Middag. Två hungriga katter som äter blötmat ala Whiskas... Viska byta till Mjau senare så den är lite magrare och nyttigare. innehåller nämligen taurin som katter och speciellt innekatter behöver. Men först måste maten ta slut. Jag tvingdes köpa två lådor så att jag kunde få en fin klösbräda gratis.




Samma sak med Banjos matskål. Man var tvungen att köpa fem små blötmatsburkar för att få en matskål. Men det var tidigare i sommras. Jäkla reklam... OCh ajg går på det. Mjau är bättre än Whiskas... Fast Whiskas har roliga produkter.




Efter middagen ska man tvätta sig. för det har mamma sagt. Oboy är väldans noga...





Samma sak med Banjo.. Nogrann tvätting efter maten.






Maten som står på lilla klöspelaren... Den står orörd för Gaija. Lite lustigt med mina hudnar. Dom har aldrig stulit mat som jag sagt att dom inte får ta. Visst. Valparna har ju inte vetat om att man inte får ta andras mat. men när jag sagt ifrån så rör dom aldrig mer mat som inte är deras. Jag har mat i papperspåsar bak i bilen där hundarna varit och ALDRIG har dom rört ngt! till och med katterna har förstått. Jag kan ha köttfärs framme för upptining men dom rör det inte heller... Jag vet inte vad jag gör när det blir så här. Jag hör folk klaga över att deras mat blir stulen. men sånt händer aldrig här. Ändå säger ajg bara till en gång med ett bestämt NEJ! Inget mer. Kan ngn förklara varför det händer mig men inte andra som uppenbarligen har svåra problem? Nu för ngn dag sedan frågade en kompis till mig hur jag gör. För hon har svåra problem med att hunden tjuvar mat från bordet. Jag kan inte hjälpa henne, för jag vet inte hur man gör. Jag säger ju som sagt var bara NEJ en gång.





Förlåt Sosso... Men lådan måste katterna ha. Den enda lådan som var ledig var just Nemo och Dorislådan. Så nu har katterna byggt sig ett leknäste... Och OJ så skoj det var! =O)


Oboy: Hooo hooo.. Var är du koooompis?





Banjo: Oroa dig inte Kooompis..Jag ska nog få ut dig härifrån. Räck mig bara en tass så ska jag draaa ut dig!