gaijasblog

Igår var det träningsdag i Älvsbyn. vi ligger i nu inför tävlingarna. =O) Jag var tävlingsledare med visst handikapp. Hehe.. Inte alla tävlingsledare som har assistent? Nåväl. Alla var duktiga och fruktansvärt lydiga! Både förare och hundar gjorde som jag sa. Speciellt mina egna hudnar gorde det jag sa. Dom är ju vana att lyssna på mig. Jag tror faktiskt att det är bra för dom att någon annan går med dom.

Sofia gör en strålande insats med Gaija! Hon har ju aldrig tävlat i trean och jag vet själv hur det är att plötsligt hoppa in i en eller två klasser högre upp.Man kan ju inte momenten och när det inte är ens egna hund så har man inte heller koll på vilka kommandon man ska använda på hunden. Men just där är Sofia en stjärna! Hon har snappat upp de kommandon som jag använder. Jag har inte ens tänkt på det föränn nu! =O0
Det Sofia och jag och Gaija ska jobba lite med nu är Friaföljet, fjärrdirigeringen, rutan och så lite annat smått och gott.
Vittringsapporteringen gick kanon! Vi var lite nyfikna på hur det skulle gå men Gaija tvekade aldrig. Sofias pinne var den rätta! Lite tugg när hon kom tillbaka med apporten men det var rätt pinne och hon plockade inte med dom andra heller utan gick bara lungt och nosade till sig rätt apport.

Det känns så otroligt spännande att se dom tävla! Jag ska passa på att ta en massa bilder på dom också.

Det jag tycker är roligt också med att se en annan förare med Gaija är att se hur Gaija själv jobbar. Inte visste jag att hon uttryckte en sådan glädje? Hon ser så lycklig ut och full av arbetslust. hon ber om att få jobba. Sånt värmer ett lyckligt mattehjärta. Jag blir lycklig och stolt när jag ser henne. =O) Det som är ännu roligare är ju att hon gärna jobbar för ngn annan också!

Stefan och Zena fick också jobba lite. Jag blir hyper när jag inte kan visa honom hur han ska gå med med henne. OCh för Stefan är det svårt att förstå när jag inte kan visa. Petter försökte visa m,en det gick inte alls. Zena trodde dom var på prommis och svammlade bara och sen sket hon.
Till slut s fick vi till ngt som liknade linförighet. emn den där vänstra handen och pekfingret envisade Stefan sig med att använda hela tiden. Samt att han lutar sig över hunden. Inte bra! Men det får vi jobba bort. Han ska få träna mer med henne och med Gaija så han får lära sig lite. Men det gör vi när jag kan gå normalt igen.

Jag har funderat över nästa helg. Jag tror jag ska gå själv med Zena. Det enda som blir jobbigt är att gå linförigheten. Men på inkallning, hopp över hinder och apporteringen samt platsliggningen så klarar ajg mig med kryckor. det enda är linförigheten, läggande och ställande under gång som jag måste gå utan kryckor. Om jag tejpar foten och har mina kängor så borde jag kunna gå lite hyffsat ialla fall. Jag offrar lite för tävlingen. Jag borde ju ha blivit mycket bättre om en vecka också. För mig är det ialla fall värt det! Zena är en rolig tjej att jobba med och hon är värd att få tävlas med nu. Vi måste ju försöka hinna ikapp Exzo också! Hahah! Fast det lär nog bli svårt. Han ahr så stort försprång... ;O)

Idag är foten rätt okej. Den är inte lika svullen och jag kan stödja lätt på foten när jag går med kryckorna. det hjälper att träna lite med foten. På tisdag ska jag på sjukgymnastik. Skulle tro att jag hammnar på balansplattan och så får ajg göra samma rörelser med foten som jag gör hemma men på sjukgympan får jag ha en liten vikt också så jag belastar foten mera.
I går kväll var vi till en gravid kompis. Hon sa att om jag inte gipsade foten så skulle hon inte föda barnet. Hahah1 Jag lovade henne att ringa vårdcentralen och få foten gipsad. Men jag har faktiskt ångrat mig nu. Jag tror nog att jag blir fortare frisk om jag kan röra på den. Fördelen med gips är att jag kan gå på foten. Men det är mycket andra nackdelar också. Svårt när man ska duscha och tungt att lyfta och ha sig. sen kliar det så förbenat under gips och så skaver det. Sen kan jag inte röra foten som jag vill och jag kommer inte att kunna träna foten heller.

Så gipset ligger på minus. Sorry Ingela. Du får fortsätta vara gravid i resten av ditt liv! *fniss*

Det ska bli kul att få snusa på en bebis igen. tur man har kompisar som ynglar av sig. Kompisar och svägerskor. =O) Annars så hade jag haft babyabstinens! Och tur att jag har Sosso... Så jag kan pussa valp och plätta valpmage. För den abstinensen är minst lika stor! =O)