gaijasblog

Japp. Jag är superlat. Inte med hundarna men med bloggarna. Snart kommer en ny blogg att uppstå och då blir det en gemensam blogg för båda hundarna.

Att ajg iten är lat bevisas med att vi har varit på kennelträff hos Zenas uppfödare.
det blev en heldag. Från tio på föriddagen till elva på kvällen. de ni! Vi började att värma upp oss med lite fika. Sen fortsatte vi ut till skogs. vet itne vad skogen heter men det var en skog med träd ialla fall. ;O)
Där la vi ut en uppletanderuta och sen lav vi spår.
Jag la spår åt Boel och åt Zena. boels spår blev nästan en kilometer.. Nja... 800 meter kanske? Men det var mycket vinklar och jag gick i både blöt terräng och i rätt hög terräng. Ni vet sånna här små välluktande spretiga små buskar. kommer inte ihåg vad dom kallas men dom är nog irriterande för hunden då dom luktar mycket. sen gjorde jag även en spetsvinkel. Sågtill att den låg i medvind så att spetsen skulle finnas kvar. Jag visste inte riktigt hur skogen såg ut och hur mycket jag kunde använda. Hade ajg vetat så hade spåret fått bli lite längre. men ajg hoppas boel blev nöjd. :O)
Sen la jag två kortare spår åt lilla zena. Hon fick några träapporter och i slutet av det första spåret så band ajg fast en snörboll. I det andra spåret så fanns det en bitstock.

Boel lade ett jäääääättelångt spår åt Gaija. Minst en kilometer långt med åtta apporter i. Spåret gick över torr skogsmark och sedan övergick den i ett kalhygge för att sedan gå över i en backig skog med mycket blåbärs och lingonris.

Hur gick det då?

Jo Zena spårade riktigt bra med tanke p att vi inte har spårat särskillt mycket i sommar på grund av medicin som Zena ätit. ÖFsta spåret gick super! Hon hittade alla apporter (tror jag?) och slutet blev fantastiskt rolig. Så ska slut vara för små nybörjare. Målet ska hägra! Andra spåret gick väl sisådär. Zena tappade spåret trodde ajg. tycket att ajg faktiskt hade gått längre in i skogen än vad jag hade gjort. Så jag dummade mig och försökte få henne att hitta spåret längre in. När ajg insåg att det itne fanns så hittade min lilla stjärna spåret igen och vi kunde fortsäta puffa fram i det. hon hittade alla apporterna och sen i slutet blev hon ENORMT lycklig! Hon blev som galen och busade med bitstocken. Och det fick hon göra hela vägen fram till bilen!



Sprättleken med apporten Zena hittat. Den är kul den!



Kamp med stor bitstock. Den är skitkul den med!



Nöjd Zena med bitstocken.



SnyggZena! Man kan inte annat än älska denna hund! =O)

Gaijas spår gick faktiskt väldigt bra! Stefan fick gå emd gaija. Jag tycker han måste få pröva på ha med. Och jag tror också han tycte det var rätt häftigt att g med en hund somprecis visste var och hur hon skulle gå. Det svåra var väl att hinna läsa av hudnen. det var lärorikt för mig med att få gå med som praktikant. Nu hade ajg möjlighet att läsa av min hund i lugn och ro och slippa hålla reda på spårlinan osv... Det visade sig att jag har haft rätt i hur hon tar vinklarna. Gaija undersöker alla vinklar åt tre olika håll. Först frammåt och då tar det ju slut. sen åt höger, vänster och så bestämmer hon åt vilket håll hon ska gå. Är man det minsat ouppmärksam så kan man störa henne där och då lura iväg henne. Hon börjar skenspåra då. Så det gäller att hon får ta vinklarna i lugnoch ro.

Vi fick först ett tapp vid kanten av kalhygget. Tydligen så hade vinden blåst iväg spåret lite över vägen och hon ville undersöka läget där. Men vi började om och då hittade hon snabbt spåret igen och vi gick raskt över kalhygget. Uppe i skogsslänten så fick hon alldeles i slutet av spåret ett jättetapp! Det var då jag kom på hur lättstörd hon är i vinklar och hur viktigt det är att hon själv reder ut vinklarna. Stefan hann inte med och vi vinklade ner i en backe. På håll såg vi Marianns Zmikllas spå´r. Så vi gick tillbaka där vi fick tapp och hittade spåret igen. det blev en rejäl bit vi fick gå. Men när vi väl hittat spåret igen så kom vi till slutet. Vid slutet så räknade jag... en.. två.. tre... Åtta apporter! ALLA apporter hittade! Wow! Vilken duktig tjtj jag har! Ändå har vi inte spårat sedan vi var i Gällivare...
Jag är bara så supernöjd över min tjej. Hon är verkligen världens underbaraste och jag kan lita på ehnne i alla väder! Sen måste ajg ge Stefan en eloge som verkligen lärde sig snabbt att hålla reda på linan, hunden och sig själv. I början var det svårt och han försökte liksom fösa fram gaija. men han lärde sig snabbt och blev duktig på att läsa av henne. Förutom vid det stora tappet då. Men jag hade nog också haft problem där. Förmodligen blev Gaija (och vi) lite trött.


Sen efter det att vi fått våra spår (det tog halva dagen) så började vi med uppeltande. Först ut var wunderbara Exzo (Se! Jag kom ihåg att han inte heter Exit) Han är super på uppletande denna lilla grabb och hittade utan stärre problem en massa saker som hans slarviga typer tappat ute i skogen.
Sen blev det Gaijas tur.
Jag har verkligen haft svårt för uppletande. Min motivation har saknats och det har nog gått över till Gaija. För hon har visserligen varit tänt på at thämta in saker. menhon har aldrig ritkigt idats hämta merän en eller högst två saker. Och då ahr ajg fått hjälpa henne ut på dt andra föremålet.

Nu denna dagen blev det en nytändning för oss. Gaija fick se när Petter la ut ett röemål och sen skickade jag henne. Hon hämtade snabbt in det förmeål som var närmast och sen flög hon ut igen och hämtade det andra. Helt perfekt! Sen fick hon se Petter lägga ut en leksak och så fick hon gå in i bilen.
Näst på tur var ZZena. Vi gjorde samma sak där och lillan jobbade på bra. förs fick hon tag på en sak och kom glädjestrålande tillbaka med föremålet. avlämnade förmelåtet ochs en var hon redo att hitta fler saker. Hon fick ett tomslag och jag skickade henne igen. Samma iver som vid dom två första skicken! Wow! Och ser man på! hon hittade det andra föremålet också! Hon fick samma retning som gaija. Petter sparng ut med ett röemål och så fick hon hoppa in i bilen. Båda tjejerna protesterade vid denna behandling. =O)

Sen återstod det en hel kavalkad av hundar som fick leta saker som slavrviga personer lagt ut. Minns inte ordningen men det var ritkigt roligt att se hur alla hudnar jobbade för att hitta sitt föremål och att dom jobbade ordentligt hela tiden. även om vissa av hudnarna liksom trodde att matte skulle hänmta sitt föremål själv. Hehe... Vi fick lite underhållning kan man väl säga. ;O)











Efter uppletandet så var vå sååå hungriga att vi hade kunnat fånga en älg och äta rå. men det gjorde vi inte för vi fort tillbaka till Sågfors där Thomas och hans underbara pappa stod för matlagningen. vi tittade bara på... Så mysigt det var! Maten blev wokad souvas och grönsaker och en hel del annat gott i. Och till detta fantastikt goda så fick vi pitabröd. Gissa om all mat gick åt+

Efter mat och lite kaffe så blev det dressyr. Då hade det börjat bli rätt mörkt så då kom det upp en lampa som lyste fint över appellplanen. Vi fick oss några ordentliga genomkörare och jag tror att det var ömsom vin ömsom vatten för oss alla. Men kul hade vi!

Det är roligt att se hur fyra av fem syskon har utvecklats under ett år. Det mest gemensammaste draget är att dom har MOTOR och ARBETSLUST! Dessutom är dom väldigt föriga och trevliga att jobba med. Och lättlärda. Förutom en av damerna då som utmärker sig med att göra allt på sitt sätt. Hihi.. Men hon är söt och henne förlåter man för hon är så charmig!  (jag pratar inte om Zena nu heheeh)

Stort jättetack för denna underbara dag med fint väder, trevligt folk, god mat och underbara hundar! Vi måste göra om det!