gaijasblog

Igår kväll blev det lite spännande för fru Fägnell. Jag hade hållit på att städa upp lite i köket, sorterat tvätt och skulle gå ut med soporna. På väg nerför i trappen så missar ajg dom tre sista trappstegen och rammlar på min vänstra fot. För sex år sedan så slet jag av/töjde ut (läkarn var inte säker)  ett ledband i foten. Samma fot och landade på samma sätt rakt på foten vikt under mig. Men då var ajg på gräs. nu var jag på ett hårt betonggolv.

Det knakade till, påsarna flög all världens väg och jag SKREEEEEK! Det gjorde så ont att jag trodde ajg skulle svimma. blev illamående, kallsvettig ochdet svarntade för ögonen.
tack o lovför mina underbara barn. Jossan kom och gav mig en kudde underfoten så ajg fick ha den i högläge. Jag visste inte om jag brytit ngt ben men foten svullnade upp på nolltid. Amanda hon ringde mormor och Emelie fick packa en påse med nödvändiga saker. Om man packar en påse med nödvändiga saker så garderar man sig och då kan man få fara hem samma dag. Har man inga nödvändiga saker med sig så måste man stanna och i värsta fall åka till... SUNDERBYN! I hate it!

Nåja. Mamma kom och hon ringde jourcentralen. efterom att både ajg och mamma är skröppliga så tog ja gmig ingenstans. Det svarntade i ögonen så fort jag försökte resa mig upp. Så det blev ambulans in till sjukan.

Det bästa av allt med ambulansmannen och kvinnan var att dom gillade hundar och dom var otroligt impade av mina tjejer. Lugna och höll sig ur vägen när dom hade fått hälsa på dom.
Det näst bästa var att dom hade en vaccumkudde som dom la om min fot. Skönt att stabilisera skiten tyckte jag.
Väl uppe på sjukan så fick jag röntga foten. det var snabba ryck. =O) Men under tiden blv jag så otroligt PISSNÖDIG!!!
Typiskt när man itne tar sig någonstans... Jag var beredd att fly från röntgen oc krypa till en toa. men ajg avstod då det började svarnta igen. Det visade sig att jag hade jättehögt blodtryck. Jag har högt blodtryck i vanliga fall. Men när jag får mer ont så blir det ännu högre.

När läkaren efter 20 jättelånga minuter kikat klart på plåtarna så visade det sig att inget var brutet. HURRA!!!! Jag ville inte vistas på sjukhus. I hate it! Däremot så var ett ledband avslitet och ett annat väldigt uttänjt. Sköööönt... Dom ville gipsa foten men jag sa att det fick dom inte. Det går bra med stödförband. Läkaren talade också om för mig att det gör ondare att stuka sig så somjag gjort än att bryta ett ben... Jaha? gör det tyckte jag? Liksom så ont är det ju inte.... Eller kanske... Hon ville ialla fall att ajg ska gå på ständig tramadolintag och dubbla skiten på natten. Hehe... Jag äter ju tryptizol också och när ajg tar dom tillsammans med tramadol så får ajg en underlig biverkning. Jag blir jättepigg! Nu var det liksom natt helt plötsligt och då vill man ju sova.
Men inte jag... Jag var klarvaken. Låg och läste hela natten och hade det mysigt med hundarna. Låg och funderade också... JÄVLASKIT! Jag ska ju tävla om två veckor! Jag, gaija och Zena... Hur ska det gå med kryckor. Men ajg har en plan! Stefan får träna (han kommer ju hem från Ö-torneå för vård av närstående) Zena och så får Sofia träna Gaija. Sen får dom tävla med dom. =O)
Känner mi väldigt smart i min tramadolvärd nu... ;O)

Vi får väl se hur det blir. Men det är ju typiskt att ngt ska hända. Men jag är van. Få se nu bara hur det går med nacken och axlarna. Båda armarna var avdomnade i drygt två timmar efter fallt. Och i natt blev nacken jätteond. Hoppa på kryckor är liksom inte min favoritsport.

Näpp. Nu snurrar allt. Jag går och lägge rmig med foten i högläge. Den som vill får ringa och surra med mig. jag är uttråkad! Alltså redan uttråkad... Bläh!