gaijasblog

Med tungt hjärta är det bara att konstatera att vår bästaste lillpojk Oboy har försvunnit! Han kom aldrig hem i går eftermiddag efter sin lilla dagsprommis runt kvarteret. Han tillbringar sin tid mest ute på ängarna eller i skogen. han är för skygg för människor för att vistas kring hus (ibland är det en fördel).

Han fattas oss! *gråter*

Jag vet mycket väl att en katt som får vistas ute lever farligt. att en katt kan bli överkörd, dräpt, stulen, uppäten av vilt, instängd osv... Oboy är en raskatt och ska egentligen vistas innomhus. Men... Han har sedan han var mycket liten alltid varit fashinerad av utelivet. Han har alltid lyckats smita ut och vi har fått jaga honom. Just det är en av anledningarna till att han är så pass skygg utomhus. att han blivit lite av utekatt är på grund av att han mår mycket dåligt när han vistas inne. han vistas ju inne hela vintern och när det är kallt ute men när solen börjar värma så blir längtan ut för stor för honom! Då tar han sig ut vare sig vi vill eller inte... Jag kan inte tivnga honom att vara inne och må dåligt. därför har vi tagit beslutet att han ska få vara ute och få ett sådant liv han vill ha. Även om ngt kan hända honom.

Ändå mal tankarna kring honom. Är han stulen? Vad ska dom med honom till? En raskatt utan stamtavla. En raskatt som är kastrerad. Han är inte värd många korvören för ngn annan än oss.

Det mal även att någon har varit dum mot honom. Att han blivit dräpt av ngn katthatare... Att han har fått lida eller kanske han lider fortfarande? Det gör så ONT att tänka så!

Eller så har han blivit påkörd. Lider han nu också? Eller gick det fort? Varför hittar vi honom inte? Är det ngn som tagit hand om honom redan?

Har ngn duvhök eller räv tagit honom? Men upp till Pitholmsskogen brukar han aldrig gå. han går överhuvudtaget aldrig långt från sitt hem. Från sin mamman... Från sin Gaija... Han har alltid kommit hem snabbt. Har jag ropat så har han kommit också. Jag har fatksit bara behövt tänka tanken att han behöver komma hem så har han varit hemma!

Nu har jag ingen som värmer knäet vid datorn. Som sitter i handfatet och låter som en liten kattunge då han vill ha vatten... Ingen glad oboy när man kommer hem. ingen glad oboy när han kommer hem och ropar "Hello!" Med sin gälla och tjocka röst.
Ingen som pockar på att få sitt kvällsgodis eller sin blötmat.
Ingen som kommer om natten och transar på min axel för att sedan krypa under täcket för att somna varm och mjuk i mina knäveck eller helst i min famn med huvudet på kudden.
ingen liten Oboy som kramar om sin älskade Gaija och visar på alla sätt hur mycket han äslkar henne! Dom två har varit oskiljaktiga sedan hon kom hem till oss.

Jag och Gaija har letat efter honom överallt omkring oss. Jag har mitt i natten gått runt och lyssnat och ropat lågt efter honom ifall han varit instängd i ngt garage. Min lilla pojk... Han som älskar att få åka bil och brukar fååka runt kvarteret bara för att det är så skoj.. Tänk om han hoppat in i någons bil och sedan hoppat ut på en plats långt bort från oss? Tänk om han vill men inte kan hitta hem? Tänk om han springer omkring och ropar på sin "mamman" och "gaijan"

Om ni som läser min blogg och bor i närheten, ser eller hör ngt om en silvergrå Cornish rex kille som är kastrerad. Hör av er till mig!  Om ni som läser min blogg får höra talas om försäljning av en som liknar Oboy så hör av er!

Vad som än hänt vår älskade lille pojk så vill vi veta vad som hänt honom. Död eller levande. Jag och min familj vill kunna ta adjö av honom och kunna leva vidare i visshet att han har det bra och inte lider...

Gaija har letat och letat honom. Men nu har hon slutat. Hon saknar honom och går till hans favoritställen för att hitta honom. Men hon hittar ingen liten Oboy. Och det gör ont att se. Det gör även så ont att se barnen sakna sin goskompis. Att svara på deras frågor. Värst är det för Jossan som mist sin första och enda riktigt levande katt. Hon som är kattälskaren i huset. Hon som alltid velat ha en katt. Nu har hon ingen liten pojk längre... Det är så tomt utan honom. Han fyllt en stor plats i våra hjärtan och han fattas oss!

Det blir ingen fler katt efter Oboy. Han är och förblir den enda kattkillen jag någonsin kommer att ha. För Oboy är en sådan katt som ingen annan katt kan mäta sig med. Han är vår Herr Oboy! Den mjukaste och goaste och snällaste katt man kan önska sig!

Något har hänt för han skulle inte frivilligt lämna oss. Inte för ngt i världen. Vår lille pojk... KOM HEM!