Lonas dagbok...

Jag hittade lite av Lonas dagbok i min dator i kväll...

Så då blev jag nostalgisk och började läsa. Både skratt och tårar blev det. Tänkte förgylla er tillvaro med att ge er lite smakprov på hennes dagbk. Jag hade tänkt låta den komma ut i bokform men det är så många delar borta så jag vet inte om jag kan få ihop den igen? Få se vad ni tycker. Den kommer här... Ett utdrag från hennes knasiga dagbok. Ska jag göra en bok eller inte? Ni får överse med stavfel och annat gramatiskt fel . Men det är banne mig inte lätt att skriva på tangentbord när man har tassar. Minsann!

Välkommen till underbara Lonas dagbok.


Idag har jag lurat husse


Idag har jag lurat husse.Han är rätt dum.Jag hörde när han kom med bilen och tänkte att nu ska jag allt lura'n!Så när bilen svängde upp på infarten så la jag mig bakom en av dom buskarna som jag inte har trollat bort ännu.Husse såg eller hörde ingenting!Så när Husse gick upp till huset så hoppade jag snabbt som ögat på honom bakifrån!Han hade lite halkiga skor tror jag...För han gled liksom in i soptunnan.Den ska den stora äckliga bilen komma och tömma imorgon.Husse och jag har lekt med soporna idag.Husse var rätt arg fast det var ju han som gled in i soporna.Inte jag.För jag har ju så fina trampdynor jag!

På dagis idag har jag lekt med en konstig liten hund.Han var som en valp men luktade gammal hund.När han sprang i snön så liksom hoppade han rakt upp!Det gick jättesakta.Jag springer då mycket snabbare än den hunden!

Sen fanns det en jättefarlig schäfer där...han morrade åt mig!Jag har tänkt skaffa mig några nya vänner som ska få skrämma tillbaka ...Kanske den där Ascot eller Hexe...Dom verkar ju trevliga...Max är ju också stor och stark.Min storebror....Han är kär i Samira!Max alltså...Men samira tycker att han är bara jobbig.Jag tror hon tycker om bara små hanhundar.BVi träffade en sån idag och hon blev aldeles knasig.Den tanten!*fnyser*Jag tycker bättre om lite större hundar fast dom är lite läskiga.Alla hundar är ju det...Därför säger matte att jag måste gå på hunddagis så att jag ska sluta fjompa mig.Undar vad fjompa betyder...Låter som ngt gott man kan äta.Ett ben....Nu blev jag allt hungrig!Ska ta Samiras ben!Hon blir så sur när jag gör det och det är ju roligt då!

Voff på er!



Okej. En till då...


Hemlisar


Jag har en massa hemmlisar jag! Fyra stycken... Den första har jag ute på altan. Jag har gömt den väl så att husse och matte inte ska se den. Den är jättefin! Den är blå och platt och varm. Jag tror att matte har en sån. Men inte husse... Han klagar på att han inte har en sån. Att hans har försvunnit. Så min snälla matte lånar sin röda till honom. Han säger att det är så kallt runt halsen utan den. Min blåa den är ganska lång... Jag brukar ligga på den när det är kallt. Jag lägger den på min madrass och den värmer min mage så jätteskönt!
Min madrass gör jag hemmlisar med också! Vet ni att om man drar bort det gröna så kommer det fram något annat! Det är gult och man kan ploppa med den! Det blir en massa ploppar! Jätteroliga ploppar! Min matte undrar varför jag har en massa ploppar på mig jämt när det är kallt. Dom fastnar överallt och det ser ganska fint ut tycker jag... Sen så har jag en tredje hemmlis. Ikväll så for alla. Dom lämnade mig ensam i huset. Men det gör ingenting. För jag har kommit på en sak. Dom kommer alltid tillbaka! Och jag behöver aldrig vara rädd för dom har prataren på i köket. Den där prataren innehåller en massa människor. Konstigt att dom ryms! För lådan dom är inne i är ju inte så stor... Ibland sjunger dom också. Det låter roligt. Dom har säkert jätteroligt där inne. Kanske man skulle fråga dom om man får vara med någon gång. Jag kan ju yla väldigt vackert.
Nä nu kom jag av mig. Jag skulle ju berätta om min tredje hemmlis... När dom far allihopa så har jag kommit på att mattes säng är jätteskön! Det luktar så gott och är såååå mjukt där! Jag tycker om lukten av min matte. Hon luktar mat och trygghet. Sånt tycker jag om! I sängen har jag gömt min sista hemmlis. Det är en trasig äcklig handduk som jag har hittat ute. Den luktar jord och kanske lite bajs. Jag tyckte att det skulle vara ett bra gömställe. För matte brukar inte titta så mycket under täcket... hoppas jag. Är faktiskt lite orolig. För man vet ju aldrig om hon skulle få för sig att titta där. Kanske skulle jag lägga den under husses täcke...


Hemmlis på Er!



Lite förklaringar:

*Samira var en blandrastik jag hade men som vi tog bort då Lona var ca fem-sex månader gammal.
*Lona fick gå på hunddagis ett tag så hon kunde vänja sig vid andra hundar utan att ta stöd av mig. Det var väldigt nyttigt för henne! Jag har mycket att tacka för. Lona var nog inte den lättaste hunden att ha att göra med då hon hade problem med både rädslor och var mycket reserverad.
*Acot, Hexe och Max var/är syskon och släktingar till Lona.  Dom kom alla från samma kennel. Idag lever bara Hexe.



Fullt hus!

Just nu har jag tre underbara schäfrar hemma. Exzena, Gaija och så underbaraste killen Exit! Guuuud vilken kille! Min uppfödae till Zena köpte tillbaka honom för några månade sedan. OCh när ajg såg honom så fickhan en del av mitt hjärta. Han är en sådan där kille som man inte kan låta bli att älska! Och nu har jag fått ha honom hos mig i veckan. Hans uppfödare ska flytta hit till Piteå och hon har nu i veckan sökt jobb och bostad. Ho har ju fem hudnar och för att avlasta henne lite så har ajg fått låna underbara Exit!

Och tala om att det har funkat kanon! Hunden har anpassat sig snabbt med att bo med tre halvgalna tonåringar, en knasig katt och så förståss hudnarna och så mig så klart... det är inte lätt att hysa in sig hos oss. Vi är alla glada och får för oss knasiga saker. På tapeten  just nu står knaspratet. Vi andas in när vi pratar och så har vi andra namn. Låter helgalet. udnarna mina är ju van att vi låter så... Men stackars Exit har funderat ett par gånger huruvida vårt förstånd har krympt eller totalt sanerats bort.
Men han klarar det galant! Han är också världens gofis och älskar att bli ompysslad och gosad med. Han kryper gänra upp i ens knä och vill bli pussad och kramad. Jag har också tagit mig den stora friheten att låta honom sova i min säng om nätterna. OCh det är uppskattat! exiut uppskattar det till den milda grad att först innan vi somnar så ska han ligga raklång på mig och lyssna på mig medans jag berättar vilken go och fin kille hanär med hjärtat på rätta stället. Och att han ska vara stolt över sig själv. Sen lägger han sig bredvid och sover i det närmaste sked med mig. det kan inte vara bekvämt för jag ligger ju som inte stilla. men han är den enda som är kvar på morgonen i sängen. Gaija och Zena hoppar alltid ner från sängen för det blir för varmt och stökigt med en mamma som snurrar runt som n cetnrifug i sängen.
Lillkillen är som sagt var en helt underbar grabb som passar in i våran flock. Hade jag haft större bil, mer pengar och mer ork så hade jag inte tvekat att köpa honom en endaste sekund! För han är ju inte bara en gentleman hemma utan han är en lättarbetad kille som lär sig nsabbt och som tycker om att arbeta! Tala om en perfekt hund!

Nu låter jag lite som en annonspelare. Och det vill jag nog också vara. För snygggrabben (han ÄR snygg också) är till salu. Han har gjort MH och höftröntgen. Röntgenresultaten kommer senare då den gjordes i går. Hela kullen verkar ha rätt bra resutlat men det är ju barapreliminärt besked... Vad det verkligen blir det får vi väl se sen om någon vecka. Men han har ialla fall inga pålagringar varken på armbågar eller höfter. Känns jättefint!

Jag hoppas verkligen att Marianne hittar ett fint hem åt honom. För det är han verkligen värd! Han är verkligen värd varenda krona man lägger ut på honom!

Näpp. Nu ska jag och lillgrabben ut på prommis. Sista kvällen han är här... Sen ska han hem igen. *stora tårar rullar på min kind* Han ska få en helt egen prommis som present av oss. En stund bara för honom och mig.Vi ska busa och vara på äventyr i mörkret och blåsten. Ska faktiskt bli riktigt mysigt!

Det enda jag är besviken på nu under dessa dagar är vår jäkla KAMERA! den funkar inte!

Ut i mörkret! Ha det gott! =O)

Resultat från MT

Mentala egenskaper:


Bedömning:

Koeff:

Värde:

S:a

Samarbete Förare

Leker själv - men kommer efter uppmaning.

2

3

6

Samarbete TestL

Leker själv - men kommer efter uppmaning.

4

3

12

Gripa

Ta tag 5m.

Griper direkt med hela munnen. Hög fart och intensitet.

3

5

15

Gripa

Ta tag 40m.

Griper direkt men ej med hela munnen,

Alt griper direkt och tappar

3

3

9

Gripa

Hålla i 5m.


Fast bett, håller i samtliga moment.

Alt växlar till bättre bett 1ggr som bibehålls.

3

5

15

Gripa

Hålla i 40m.


Fast bett, håller i samtliga moment.

Alt växlar till bättre bett 1ggr som bibehålls.

4

5

20

Gripa

Slita, dra 5m.


Rycker, drar emot - även under den passiva delen - tills testledaren släpper. Alt intensivt ruskande.

2

5

10

Gripa

Slita, dra 40m.


Rycker, drar emot - även under den passiva delen - tills testledaren släpper. Alt intensivt ruskande.

2

5

10

Förföljande


Startar med hög fart - målinriktad.

2

5

10

Förföljande

Gripande

Griper direkt. Behåller föremålet i minst 3 sek.

3

5

15

Uthållighet


Jobbar i 90 sekunder, hämtas av föraren.

6

2

12

Social

självsäkerhet

Socialt säker i alla situationer.

10

5

50

Social

nyfikenhet

Normalt nyfiken när anledning finns.

8

5

40

Socialt

samspel

Svarar ej på lekinviter.

8

1

8

Handlingsförmåga

Är aktiv för att lösa uppgifter i samtliga situationer.

10

5

50

Anpassningsförmåga

Anpassar med hög intensitet i samtliga situationer.

10

2

20

Koncentration


Obruten koncentration från tagen retning till avreaktion i samtliga situationer.

10

5

50

Avreaktion

Avreagerar snabbt i alla situationer.

10

5

50

Minnesbilder

Visar enstaka minnesbilder utan undvikande beteenden.

5

5

25

Rädsla

Står emot, undanmanöver eller ngn intensitetssänkning.

4

4

16

Aggressivitet



Visar måttlig aggression i form av kroppsspråk, väl anpassad till hotet.

3

5

15

Nyfikenhet


Går fram utan hjälp i de flesta situationer men med tidsfördröjning.

8

4

32

Skott


Ingen reaktion, kontroll första skottet

 


5

 




Summa 500 poäng.

Jag är nöjd. ;O)  Gaija fick MVG... =O)


Gaija har gjort sitt MT nu...

Och gissa om jag är nöjd? Hon är helt underbar även om hon har lite lustiga ideer om att tex bita "herr Over Rall" i skrevet... *rodnar*

Summan slutade på 500 poäng.

Jag är just nu dötrött i huvudet då jag klev upp klockan sex i morse för att forsla ut trissorna till bruks. Dom rullar på väldigt bra nu tror jag. ;O)

Så hur det gick, vad domarna sa och vad ajg känner kommer senare. Jag måste smälta upplevelsen lite först också. Men jag är så otroligt nöjd över min härliga hund.

Några besrkivningar på hudnen är:

Formidabel.
Ingen svenssonhund.
Funkar i allt (som om inte jag märkt det) ;O)
Orädd.
Duktig på att lösa problem och oerhört uthållig.

Jaaaa... Listan kan göras ännu längre! Men Torsten Örnkloo och Kicki Wacek tackade mig och Gaija för att de fick se en så underbar hund som sista hund. Jag såg deras leenden under testet och jag kan lova att jag hade lika roligt som dom.

Mest roligt hade jag åt hennes intensiva försök att få tag i trasan som försvann under röret. Hon drog ut trasan två gånger! Dessutom så försökte hon dra ut trasan genom att dra i snöret på baksidan. Har inte sett ngn hund jobba så intensivt och tänka så mycket under de 90 sekunder som hon fick hålla på. Torsten trodde absolut att hon kunde hålla på i två minuter till om hon fick hållas. Jag tror hon ahde fortsatt i timmar tills hon hade fått trasan.

Gaija tyckte att det var superkul med MT. Hon tyckte det med MH också och hon var lika besviken idag över att det tog slut så fort. Hon gjorde precis som på MHet. Hon blev en ännu starkare hund efteråt än innan. Jag har inte fått hem samma hund som jag hade när ajg for i morse. Jag har fått hem en ännu bättre hund!

Nä nu sk ajag gå och lägga mig och få lite energi inför imorgon. Då är det zenas tur att göra MH. Hur det går? Ja det får vi se.. Jag tror nog det ska gå riktigt bra. Men man vet aldrig... Hundar är individer och man kan inte veta precis hur dom ska gå. det viktigaste är att zena ska tycka att hon är duktig och gör det hon gör bra. Jag ska finnas som stöd och trygghet. Precis som det jag gjort med Gaija.

Herregud vad fina hudnar jag har! =O)

Nostalgi...

Jag hittade bilder som jag trott har varit försvunna då datorn dog flr ett antal gånger sedan. Men se! På MSN hittade ajg dom! För mig är dom ovärderliga. Fina minnen och ett otroligt häftigt väder med dimma, sol och snöfall! Här kommer dom. En favorit i repris!




Lona.... Min vackra härligt knasiga Lona! Guuuud vad jag saknar henne! Hon hade det rätt tufft med en dålig mentalitet. Men hon hade ett hjärta av guld! Hon var vacker också. Fast hon var vit. Helt fel färg på schäfer.




Hon var ett med vattnet. Vatten var hennes element. Det är där jag kommer att strö hennes aska en dag. När tiden är inne så blir det så. Men ännu så finns askan kvar hos mig.




Haha! Gaija fyra månader! Kolla in snoken och öronen! Ser du nu Sosso! Hon hade lika dana öron som Bonzo i samma ålder. Jag tror absolut att han får ståöron!
Kolla in tårna. Fyra tår på varje tass!



Kolla in Lonas tass i vattnet. Och kolla in hennes leende. Hon log alltid när hon lekte i vattnet. Hon försöker fånga vågorna med tassen. Jättesvårt! Gaija bara springer och springer.



Men... det här ser ju helt perverst ut!




Dom gör en grävelse! Dom hjälptes alltid åt tillsammans. Grävde gångar ner till vattnet för att sedan titta på när vattnet fyllde gångarna. Spännande!



En halkig sten. En platt och halkig sten är det juh!




Ni som har och har haft valpar. Känner ni igen stuket? Den där galna springblicken? Oftast ser man den på kvällen när valparna börjar bli trötta. Hos Gaija såg man den blicken väldigt ofta bara...




Inte undra på att Gaija är duktig på att spåra? Hon spårar på sand när hon är fyra månader!





Och spårslutet innehöll en trasig barntröja! Föremålsintresset fanns där då också... Kom och ta den då mamma tycks hon säga.





Mitt älskade gläntan!




Jag frossar i färgerna.





Det känns lite ödsligt. Men det är sååå vackert! Vad jag längtar till sommaren!




Stranden under vattnet... Tänk att få gå med bara fossingar. Utan att frysa fötterna av sig.



Ibland måste man ju bara vila sig lite...




Den där nyfikna nosen. Fortfarande så får jag sådana bilder av Gaija.




Gaijas tassavtryck.




Lonas tassavtryck. Och med den här bilden slutar jag. Lona har faktiskt klämmnat ett stort tassavtryck hos mig. Jag saknar henne så hemskt ibland att det fysiskt gör ont! Hon gav mig och min familj och mina vänner så oerhört mycket utan att kräva ngt tillbaka. När hon mådde som bäst (kring ett, två års ålder) så var hon superhärlig! Förutom då hon var rädd. Men hon var för det mesta en rätt kavat tjej som hängde på det mesta. Och fast hon var rädd för mycket så var hon aldrig rädd för att åka båt. Hon kunde rammla från relingen eller från fören utan att det bekom henne. Hon simmade i land och var nöjd över att hon hade fått bada.

Sov i ro lilla vän. Du finns för alltid i mitt hjärta. tack för att du gav mig ditt hjärta. Jag vårdar det ömt ännu och för alltid. Min glada lilla månstråle!

I övermorgon...

Vad sakta den här veckan ahr gått! Ändå har det varit fullt upp hela dagarna. Igår for jag vid halv elva på förmiddagen och kom hem strax efter 18.00. Dagen bestod av besök hos läkare för en av döttrarna, träning ute på bruks och sedan blev det en härlig eftermiddag på stan med Karro och två av barnen.

Gaija fick en rolig dag på bruks. Först fick hon leta upp fyra föremål i uppletanderuten. Sista sicket var hon vimsig. Ville inte gå ut. Men jag gav mig inte och till slut så lommade hon iväg och var ÖVERLYCKLIG över sitt fynd! Gaija är snabb på att hitta saker. Men hon tror att hon ska få hjälp med sista föremålet tror ajg. Hon vill gärna att ngn springer ut och visar. Hon VET mycket väl vad hon ska göra men hon tycker nog det är bekväm att ha ngn som visar. Så den här gången så fick hon ge sig. Och nog visste hon. Det tog två sekunder så hade hon tagit sig en sak efter det att hon masat sig till bakre delen av rutan. Det är ju där allt det roliga ligger nu under inlärningen. Så när hon väl går ut i rutan och börjar leta så letar hon aktivt och är snabb med att komma in med föremålet.

Efter uppletandet så ville min ängel till kompis ta henne och Ludde på en dragtur med trehjulingen. =O) Dom drog iväg och det var roligt att se Ludde och Gaija dra iväg. Det syns att dom är kompisar. Dom jobbar bra ihop och tydligen så låter dom varandra turas om med att vara aktiv dragare. ;O) Sofia berättade också att det är en tydlig skillnad i hur dom jobbar. Jag tycker det låter intressant. Ludde är ju en exteriört avlad schäfer. Och han jobbar på ett helt annat sätt än Gaija. Gaija har tydligen mer kraft när hon drar och ligger i hårdare. Det beror förmodligen också mycket på att hon har stor arbetsvilja men också på hur hon är uppbyggd. Jag måste följa med ngn gång och se hur dom gör. Jag kan ju cykla med Zena och Sofia kör Ludde och Gaija.

Zena fick också göra ett uppletande och hon hittade minsann också fyra föremål! Duktig tjej! Hon har inte fått leta fler än två-tre föremål just för att hon inte ska bli för trött. Men det kändes som att nu behövde hon fler föremål. Och det gick bra! Hon behövde också en liten övertygning om att gå ut själv på sista föremålet. Men när hon väl gått ut så jobbade hon lika bra som gaija med att leta. Däremot har hon blivit liiite egen om sakerna. Så det får ajg nog jobba lite med. Hon var väldigt egen på första föremålet och tyckte den var lite väl äcklig. Föremålet såg ut som en stor lurvig mjukisdjursspindel. Men jag fick henne att komma med föremålet ialla fall. OCh sen bytte jag den mot bollen. efter att vi bytt föremålet mot bollen så gick det bättre och bättre för varje föremål så jag tror nog att det ska lösa sig rätt kvickt.

På tal om föremål så håller jag just nu på med en föremålsinsammling. Så snart har jag en massa nya prylar till uppletandet. Vänner och bekanta blir av med ditt och datt. Allt från skor till diskborstar.

Idag hade jag planerat en massa. Men vad händer? Jo jag har haft en jäktig vecka och med det så infaller sig MIGRÄNEN! så i dag har jag en hallelujamigrän! Just nu är det rätt ok med lite treo. Men det håller nog bara sig en timme. Snart ligger ajg i soffan och funderar över livet igen. Ikväll hade jag planerat glatt att fixa trissorna till MH/MT banan. Men se det fixar sig inte. Stefan ska på ett möte om Gymnasieskolans utbildningar. Så jag fixar dom itne själv. Ännu mindre så tar jag mig till Sofia och hennes skruvstycke. Så jag får ta skeden vackert i vänster hand och ringa och ge återbud. Hon slutar snart att jobba. Får höra om hon har tid i morgon så fixar vi det då. Undertiden i morgon så ska jag fica smörjningen på trissorna. Dom ska snurra lätt och snyggt. Det blir många trissor som ska rulla på lördag. alla tio ska vara igång. Och om då elharen ska orka dra så får ingen kärva eller gå trögt. Då blir allt så konstigt. Så nu jäklar i annamma! NU ska det donas!

I övermorgon smäller det! Då tar vi och gör den mentala korningsdelen. Så spännande! Gaija älskade ju att göra MH så det här måste ju bli ännu roligare skulle jag tro. Tala om att det var en hund som stärkte sig massor efter MHet? Hon tyckte det var döhäftigt med spöken och grejjer som lät och flög upp. Hon löste ju också problemen jättefint. När MHet var slut så var hon besviken och ville göra mer...
Så jag skulle tro att hon kommer att gilla lördagens teman också...

Zena ska ju göra sitt MH på söndagen. Jag tror hon också kommer att gilla det. Hon gillar spännande saker hon med! Men jag kan nog itne uttala mig om hur ajg tror det går. Man får alltid sina överasskningar med sina unghundar. Dom gör saker amn aldrig trodde dom skulle göra och tvärt om. Så hon får vara en öppen bok för söndagens bravader. Men spännande ska det bli!

Mitt i allt ihopa så är det fest ute på bruks på lördagkväll. Det får man inte missa. Enda gången jag är på fest är när bruks har ngt roligt på G konstigt nog. Kanske för att de människor jag trivs med finns där? Hahaha! =O)

Nu ska jag och Zena på en egen liten prommis. Gaija är och joggar med Jossan. Ska bli skönt att få lite egentid med lilltejen. Det har ju inte blivit mycket av den varan sedan jag gjorde illa mig. Men ju blir det det! Vi syns!

På egen fot...

Nu har Stefan åter farit till vad han kallar "helvetet".  Så nu står ajg på egen fot bokstavligt talat. OCh det gör ont... *suckar* fast det gör mer ont att gå med kryckorna så jag får väl stå ut med lite ontgrejjer i foten. vet inte hur man kallar det när det gör ont på olika sätt i hela foten. Ontgrejjer passar nog kanske bra.
Hemma ser det fortfarande ut som om en bomb slagit ner. Ngn gång ska jag lägga in ett foto så får ni se... Men jag prioriterar barnen, mat, rena kläder, hundarna och att få sova lite om nätterna.

Emn! *håller upp ett finger* Allt är ju inte skit! I söndags så blev det träningsdag med Marianne! Hon ser noga till att man inte förslöas minsann! Hahah! Jag, Stefan och Marianne möttes vid elvatiden ute vid bruks. Då hade Gassellkvinnan Marianne sprungit ut två korridorer ute i sökskogen. Sen körde hon sötExza som var superduktig och kan inte längre kallas för blondinen. Hon har tydligen fattat. =O)

Vi körde alla hundarna allt eftersom och ajg kommer då rakt av inte ihåg vem som kördes och i vilken turordning. men alla fick sig en stund ute i skogen för att hitta saker som slarviga människor tappat.
Speciellt svårt var en liiiten barnso som Zmilla hittat när vi var ute på Gläntan för några dagar sedan. den var minsann svår!

gaija for som en liten virvelvind genom skogen och drog direkt till bakkanten av rutan. DUKTIG TJEJ! Och i rätt rask takt hittade hon två föremål och var så himmla mallig! Sen blev det problem. Vi hade ett föremål kvar och det var denna sko... Den pyttelillabarnskoeländet! Skickade Gaija flera gånger men förmodligen så luktade ju ngt helt annat än vad hon förväntade sig. för jag såg att hon sprang över föremålet flera ggr. Till slut så gassellerade Marianne ut till skon, visade den och så tillbaka igen. Och då minsann föll poletten ner! Så nu har jag efterlyst lite grejjer från vänner och bekanta. Det är dags för nya dofter i skogen!

Zena hon kunde minsann hon med! Jag skickade henne på två föremål och hon hade verkligen bra fart ut! Det är absolut inget fel på arbetsviljan här heller! Så underbart att se två tjejer jobba så glatt! =O)
Zena hittade två föremål och det gick så bra att ajg slutade där. Nästa gång ska hon hitta fler föremål. vill skynda långsamt med henne.Jag vill ha kvar den där farten, nyfikenheten och lusten att hitta saker.

Sosso med hundgänget dök också upp. =O) Sosso körde Ludde och han hittade sin boll. Ludde har fått betydligt mer arbetslust nu sedan Bonzo dykt upp. Hehe... Roligt att se att han har arbetslust! =O)

Vi körde lite lydnad också... Däremellan så han jag svära lite över trissorna och bestämde raskt att ta hem dom för översyn. Dom var absolut itne i form. Fettet som ska smörja och rostskydda blir liksom segt i kylan. Och jag kan INTE tänka mig att det kommer att bli varmare... Så nu ska fettet bort och jag ska smorsla in jävlarna med 5-56 och kanske ngt annat som håller för kyla, regn och rost.  Men på lördag ska dom snurra som aldrig förr! Är så förb***** less dom!

Sosso hade tagit med sig trehjulingen till bruks och tog en härlig åktur (avis) med Gaija och Ludde. Dom tog en lagom tur till Hortlax och så tillbaka. Gaija hade tydligen bra fart tillbaka. *fniss* Jag kan tänka mig att Gaija var uppvärmd vid Hortlax och hade kommit igång på tillbakavägen. Hon är liksom lite seg innan hon fått upp farten. Men sen är det inget fel på farten! =O)

Zena och jag tog oss en dust på dressyrplanen. jag försökte göra lite övningar som inte var så påfrestande på foten. men det gjorde ändå ont då och då. Men det var värt det! Zena vaknade till lite och blev förig igen. Hon har liksom tappat allt sånt. det enda hon har i huvudet numera är SPRINGA, SPRINGA och så lite mera SPRING och BUS: Så hon behövde få lite jobb med huvudet också. Hon skällde och hade sig men till slut fick jag bukt på det problemet också.

Till slut var det bara att bege sig hemmåt och börja med middagen. Det var ju nästan dags för Stefan att åka "hem" igen (han hatar när vi säger så *muahahaha*).

I mogen var det tänkt att bilen skulle besiktigas. Men jag har bytt tid till fredag (hör du det Stefan). Annars så hade min dag sett ut så här:

06.40  Väckning av alla i hushållet fixa frukost osv...
07.20  Besiktning.
08.15  Ca hemma igen och rasta hundar tvätta en maskin med tvätt (om jag hinner).
09.30  Vila hoppas jag...
10.45  Fara till sjukgympan. Jippie! Ska visa upp foten i morgn minsann! Och börja träna den!
12.15  Lunch, vila
13.00  Hänga upp tvätten... Försöka få liiite ordning här hemma samt kissa av hundar osv...
14.00  Hänga vid datorn om jag har tid...
16.00  Utvecklingssamtal med en av dotra...
17.00  Middag.
18.45  Fara till Bergsviken på möte ang. emlilys rockgrupp som hon kommit med i.
21.00  Hemma kanske...
21.01  Jag är dööööd...

Så jag bokade snabbt om besiktningen till fredag mitt på dagen. Så slipper ajg åtminstone en biltur i morgon. känner inte riktigt för att köra då det gör ont i foten av ngn underlig anledning. Att köra ut till Bergsviken i morse (Emely gör praktik där) var mer än nog... *blääää*

Näää..Nu ska jag crasha i soffan och försöka vila. Är helt slut både fysiskt och emotionellt idag.

Nattsvart magi!

Jodå! Det var så det kändes igårkväll!

Marianne kom förbi i gårkväll och vi bestämde oss för att ta en tur ut till gläntan. först så shoppade vi loss på några butiker som männen helst vill gå till. Vad sägs om laitis (där jag inhandlade 5-56 till trissorna och en rulle tejp till min fot), granngården, Nymans fiske och Järnia. När vi var nöjda for vi hem och min älskling fixade en mycket delikat middag bestående av grillkorv med bröd. Hahha1

Sen tejpade ajg foten så att den fick styrläge. Jag har ente tejpat foten på sex år så jag ahde glömt hur man gör. Men jag fick till det riktigt bra!

Foten klämdes ner i en känga och så kunde jag gå! Japp! Utan kryckor! Det kändes hur härligt som helst! Eftersom att foten inte kunde vinklas åt något håll så kunde det itne heller göra ont. Belastning rakt ner gör inte ont då det som är skadat inte påverkas av just sådan belastning.

Väl framme vid gläntan var mörkret rätt komakt. Marianne trodde nog itne mig när ajg sa att ficklampan inte skulle behövas särskillt mycket. Men hon tog med den ändå ifall ngt skulle hända. Sånt smart tänker ajg aldrig på... Hahah!

Vi vandrade ner till stranden i sakta mak. Jag går med en lustig stltande gång och tänkte att om ngn ser oss så blir dom skrämda från vettet. Sex galna hudnar som vrålar och en människa som går som en zoombie! Marianne var den som såg mest normal ut!
Jag tycker vi kunde gå en bit och det gjorde vi! Stranden är väl ca två kilometer lång. Vi gick nästan hela vägen! Sen tyckte väl Marianne att jag borde ta mitt förnuft tillfånga. Det hande nämligen flygit sin kos. Gissa hur underbart det är att bara kunna gå och gå? Utan att måsta ha hjälp av ngn eller kryckeländen!? På tillbaka vägen kom mitt sunda förunft tillbaka. Det blev lite jobbigt mot slutet. Men summan av det hela var att jag snart komemr att kunna ta skogsprommisar. Ialla fall med ett fotledsstöd. Ett sådant ska jag nog ordna mig på tisdag då jag ska till sjukgymnasten. ett fotledsstöd gör ju att jag lipper tejpa och riskera att jag vrickar foten igen. *längtar*

Idag har jag betalat avgiften till Gaijas MT. *ler* Jag fattar fortfarande inte att vi ska få göra den!  Det käns bara så roooligt! I morgon ska jag ut till bruks och fixa trissorna så dom går fint till nästa helg. Det var därför jag köpte mer 5-56. Utan 5-56 så stannar världen. Eller ialla fall trissorna.

Idag är jag rätt mör i hela kroppen. Tänk vad fort det går att tappa muskler och kondis? Kul... *not* Nu måste jag ta igen en massa träning också... *djupa suckar och stönanden*

Hudnarna ska få sig en duvining i morgon också hade jag tänkt. Jag ska tejpa foten... Så då kan ajg ialla fall gå. Springa får ajg nog vänta ett bra tag med. Men jag tror att jag hunnit rätt långt vad det gäller läkningen.


Stefan har varit duktig medans han ahr varit hemma i helgen. Han har bland annat ordnat så att både datorn och tv'n är kabellösa! Så nu slipper jag ha kablar på golven som är i vägen när jag ska städa. Härligt!

Näpp. Nu är det dax för middag. Biff med lök och potatis står på menyn. Ska bli gott! =O)

Hopp!

Japp! Här finns det hopp!

Min fot börjar funka så pass att ajg innomhus är relativt kryckfri. Jag använder dom bara när ajg börjar känna v i foten. I går blev det mycket vila eftersom att jag och emelie hade fått ngn fel i våra magar. Tror det kallas för magsjuka. Fast det var mera sittapåtoaringen varianten vi körde med. Illamående men bara bumilum så att säga. Hmmm....

Sen så fick jag ett underbart telefonsamtal i går kväll! Weeehoooo! Jag har och är lite långsam av mig. Kommer nog att förbli så också resten av mitt liv. Så med detta långsamma tankesätt så var jag väääldigt sen med min anmälan till MT för Gaija. Men jag har också haft i huvudet att skulle hon inte komma med så är det ju inte heller hela världen det heller. Gaija är Gaija och hon är underbar!
Vi kom inte med heller. Attans också! Gaija blir fyra till våren och då är det kört... Men så i går ringde Lotta och sa att jag kom med! en av deltagarna har tyvärr blivit tvungen att lämna återbud. Jag hoppas det går bra för den som ringde återbud.
Så den 11/10 då minsann ska gaija få göra sitt MT! Och dagen efter så är det Zenas tur! Då ska hon göra MH. Så spännande så... Tala om att det blir en helhelg för oss. Jösses vad jag längtar!

Annars så går dagarna sitt makliga lunk. Hudnarna behöver aktiveras men på grund av mage och fot så är det lite svårt. I morgon kanske vi åger upp till Älvsbyn och tränar. Men vi får se. Jag kanske far själv och testar att köra bil. tur man har automat! Foten ahr ialla fall fårtt nästan normal rörlighet. jag vet att det är för att jag jobbar med den flera ggr/dag. Men oj så smal benet har blivit! det högra däremot har blivit starkt och redigt! Jag kan från sittande ställa mig upp på ett ben numera!
Nästa vecka börjar sjukgympan. Skulle tro att jag är rätt tidig i återhämtningen. Det känns som om jag skulle ha kunnat börja i vekcan med sjukgympan. Men min sjukgymnast ville att jag skulle vänta två veckor efter vi varit dit då skadan var rätt illa och att foten kommer att ta tid för att läkas. men här ska inte slösas tid. foten tränas efter vad den behöver och jag ser nya framgångar varje dag!

I förrgår var stefan och jag ute med hudnarna i skogen Det var helt udnerbart! Vi for efter min "draghundsväg". den är lätt att köra rullstol på. Så vi tog med oss rullroysen och jag gick med kryckorna och hade SKOR på båda fötterna! Gissa hur skönt det känns att kunna dra på sig kängorna? Fast jag är så pass svullen fortfarande att jag inte kan ha ngn stödstrumpa eller socka på foten. Så ajg var barfota.
så jag gick där med kryckor och tog mig ca 400 meter allt som allt gåendes. Sen åkte jag lite i rullsroysen och vi tog en paus då jag borstade upp odjuren. Gaija fäller mest nu. Zena har som slutat. bara lite täckhår på rumpan som ska bort. Sen är hon klar!

Gissa hur mysigt det var att sitta i en varm höstskog och bara njuta av livet? Det är inte varje dag det händer numera minsann! ;O)

Näpp. Nu är det dags för lunch... Ska försöka få i mig lite i magen. Den är rätt så tom numera. Jag ser ju nästan smal ut!

LP3!

Japp! Vi har fått vårat LP3!

Jag som inte egentligen tänkt mig ta det... Vi har ju testat eliten ett par gånger men inte varit redo för den. Så jag blev lite lätt irriterad på mig själv och anmälde oss till trean i malå. Petter och marianne skulle dit så why not? Sen visade det sig att Gaija nog ändå var klar för eliten. Hon gick kanon på träningarna. Men det gick inte att ändra till elit tyvärr. vilket visade sig bli ett lyckokast!
Jag lyckades ju drummla i trappen för snart två veckor sedan och när jag låg där nere under trappen så kom jag på att det skulle nog inte alls bli ngn tävling för oss alls. Kan man inte gå så kan man inte tävla!
men det visade sig att Sofa (Sosso) var sugen att testa att gå med gaija. så för inte fullt en och en halv vecka sedan i regn och rusk och mörker ute på klubben så gjorde hon ett försök med Gaija.

Det gick ju kanoners! Så nu har tjejerna jobbat lite sporadiskt med att träna ihop sig och det har visat sig funka fint! Så fint att dom kammade hem ett förstapris som blir till ett LP3 och dessutom klassvinst!

Råggrindan's Gaija - Lydnadsklass III - 2008-09-27
 Moment Poäng Anteckningar
 Sittande i Grupp


10 

 
 Platssittande


 9,5

 Dk
 Fritt följ vid sidan


8,5 

 Sent sätt, Dk
 Sättande


 
 Inkallande med ställ och lägg


8

 Går något, dk ligg
 Sändande med lägg och inkall


10 

 
 Apportering och hopp över hinder


8

 Avslut, lätt tugg, ställer sig
 Apportering metall


 8 

 Tempo, Avslut


 Vittringsprov och Apport


8

 Avslut, vid
 Fjärrdirigering


 Dk x 3 


 Summa: 272 poäng, 1:a pris och LP III
 Placering: 1 av 3 

Inte dåliga poäng heller. Sosso har aldrig tävlat i tvåan och ännu mindre i trean.. Men modig är hon och bra gick det! Jag själv stod och fotade det duktiga paret och tårarna rann och jag skakade av nervositet. det såg så fint ut! alltså kolla! en tia på rutan... Wow! Jag tror faktiskt itne att vi har fått det ngn gång i trean. Men dom fixade det! Jag är så stolt över min fina hund som verkligen älskar att jobba och som delar med sig av sin arbetsglädje till andra. Tänk att hon kan gå så fint med andra? Och inte med bara mig? Hon är en förig och glad hund... Den underbaraste lilltjejen jag haft av alla hundar (Förutom nu lilla Exzena då förståss. Men ännu har hon inte hunnit till Gaijas nivå. Fast jag vet att hon också kan).

Tusen tack Sosso för ditt engagemang och för att du ger oss av din tid till att träna och tävla med Gaija. Jag hoppas verkligen att du hade roligt med Gaija och att du har fått ännu större tävlingslust! =O)
Säg bara till när du behöver hjälp med ngt så ska jag hjälpa dig. Stor KRAM på dig! Och tack Nicklas för att du lånar ut Sosso till oss. Nu har du fått tillbaka henne. ;O) Ett tag....


Tävling!

I morgon smäller det! Då ska Sofia och Gaija tävla! Jag och Zena får vänta. min fot kommer itne att klara av belastningen och mina axlar/nacke håller på att klaga allt för mycket. Så vi står över tävlingen. Synd för det skulle ha varit roligt. Men nu är Zena på grund av min jäkla fot rätt otränad. Det känns verkligen tråkigt för jag hade sett fram emot att få tävla med henne igen. Är det inte hon som är skadad så är det jag. Zena känns lite för ung och oerfaren för att byta förare som jag hade först tänkt. Det gick väl hyffsat med Stefan men hon verkar förvirrad. Do mhar tränat några gånger ihop men det känns inte rätt mot lilltjejen.

Gaija däremot har funkat kanon med Sofia! Gaija går tyst och snyggt bredvid Sofia. Hon tränger inte lika mycket som när hon går med mig och är väldigt uppmärksam på Sofia. Det ser jätttefint ut! Sofa är en rackarns modig tjej som ställer upp! Jag är super, super tacksam över att hon lägger ner sådan tid och energi för att tävla med någon annans hund. Behöver hon hjälp med ngt i framtiden så vet hon att jag finns där. Om Gaija går lika bra som hon gjort så siktar vi på ett första pris! =O) Hon har Stoooora krav på sig Sosso! ;O)
Nädå. Det enda jag önskar är att Sofia och gaija har roligt inne på tävlingsplan. Att Sofia får känna på en glad och tävlingssugen hund och att hon kan njuta av tävlingen. Jag önskar både Gaija och Sofia allt gott!

Håll tummarna för bästisarna Sofia och Gaija!

Sen så måste vi hålla tummarna för Marianne och Exit. Dom har tjorvat på nu ett tag och haft roligt tillsammans det ser riktigt bra ut när dom jobbar tillsammans.

Det tredje ekipaget vi måste hålla tummarna för är Petter och exzo. Dom ska tävla med Sofia och Gaija i trean! Tänk vad häftigt, en 14 månader gammal liten söt grabb (Exzo... Inte Petter)  som tagit sig upp till elit. Wow liksom!

Nu ska jag gå och slänga huvudet på kudden. Man måste vara pigg och vaken om man ska orka hänga med alla tävlanden man ska hejja på. Ohhh vad roligt det ska bli! =O)

Sjukgymnast och fotledsdistorsion.

Idag var det dagen för besök hos sjukgymnast. =O) Nu skulle jag få svar på om min fot behövde gips eller inte.
Svaret blev... INTE!

Haha! Alla som tjatat kan numera sluta tjata. Gips ska jag inte ha på grund av att jag ska röra foten. Vippa med den upp och ner lite försiktigt. Mycket försiktigt! Jag ska vara jätte, jätteförsiktig med hel foten!  Anlednignen är att den itne är gipsad. men för att foten ska läka fortare och för att ajg ska få tillbaka rörligheten fortare så ska ajg röra på den. Om den är gipsad så blir foten stel och jag får jobba hårdare för att få foten i form igen.
att bli frisk i foten tar ca 12-14 veckor enligt sjukgymnasten. en bruten fotled tar ca 6-8 veckor. Hon sa precis som läkaren också. det gör mer ont med min skada. Skadan är värre än jag trodde att det var. Själva ledbandsfästet har slitits loss från benet. Och där det slitits loss så har benfragment lossnat. Och det är just därför läkaren ville gipsa foten. *suckar*
Jag läste på internet att man ska försöka belasta foten försiktigt så fort som möjligt. Redan då jag läste om det så hade ajg redan börjat belasta foten lite. Och det var också rätt enligt sjukgymnasten. men ajg måste vara försiktigare. jag får INTE gå på foten! Jag får bara dutta i och står jag still så får jag itne vrida på foten på något sätt.

Däremot så kan jag, när jag står still, göra lite tyngdöverföringar på den belastade foten. =O)

I morgon blir det en heldagsträning ute på bruks. =O) Vi ska träna dressyr, uppletande och lite annat kul. Desutom så ska vi prata och ha trevligt. Snälla Sofia kommer ut och får en genomgång med Gaija. Dom har hittat en bra teknik som gör att Gaija koncentrerar sig på henne och dras igång. Vi kallar det för snurren. =O)

Jag själv ska jobba med Zena. Jag ahr nu bestämt mig hur det blir på tävlingen. Jag och sjukgymnasten har kommit överens om att INTE tejpa foten och gå på den. Jag kommer bara att köra de moment som går att göra med kryckor. Vilket innebär att jag måste träna med Zena och kryckorna. Spännande! Klarar vi det så klarar vi allt! =O)

Rullsroysen kommer att följa med ett tag också. Super tyckte en glad sjukgymnast för då kan jag göra saker jag tycker om, må bättre och blir fortare frisk. =O)  Så nu längtar jag tills i morgon då jag ska få mig en nypa frisk luft, göra roliga saker och bli fort frisk.

Träningsdag i Älvsbyn.

Igår var det träningsdag i Älvsbyn. vi ligger i nu inför tävlingarna. =O) Jag var tävlingsledare med visst handikapp. Hehe.. Inte alla tävlingsledare som har assistent? Nåväl. Alla var duktiga och fruktansvärt lydiga! Både förare och hundar gjorde som jag sa. Speciellt mina egna hudnar gorde det jag sa. Dom är ju vana att lyssna på mig. Jag tror faktiskt att det är bra för dom att någon annan går med dom.

Sofia gör en strålande insats med Gaija! Hon har ju aldrig tävlat i trean och jag vet själv hur det är att plötsligt hoppa in i en eller två klasser högre upp.Man kan ju inte momenten och när det inte är ens egna hund så har man inte heller koll på vilka kommandon man ska använda på hunden. Men just där är Sofia en stjärna! Hon har snappat upp de kommandon som jag använder. Jag har inte ens tänkt på det föränn nu! =O0
Det Sofia och jag och Gaija ska jobba lite med nu är Friaföljet, fjärrdirigeringen, rutan och så lite annat smått och gott.
Vittringsapporteringen gick kanon! Vi var lite nyfikna på hur det skulle gå men Gaija tvekade aldrig. Sofias pinne var den rätta! Lite tugg när hon kom tillbaka med apporten men det var rätt pinne och hon plockade inte med dom andra heller utan gick bara lungt och nosade till sig rätt apport.

Det känns så otroligt spännande att se dom tävla! Jag ska passa på att ta en massa bilder på dom också.

Det jag tycker är roligt också med att se en annan förare med Gaija är att se hur Gaija själv jobbar. Inte visste jag att hon uttryckte en sådan glädje? Hon ser så lycklig ut och full av arbetslust. hon ber om att få jobba. Sånt värmer ett lyckligt mattehjärta. Jag blir lycklig och stolt när jag ser henne. =O) Det som är ännu roligare är ju att hon gärna jobbar för ngn annan också!

Stefan och Zena fick också jobba lite. Jag blir hyper när jag inte kan visa honom hur han ska gå med med henne. OCh för Stefan är det svårt att förstå när jag inte kan visa. Petter försökte visa m,en det gick inte alls. Zena trodde dom var på prommis och svammlade bara och sen sket hon.
Till slut s fick vi till ngt som liknade linförighet. emn den där vänstra handen och pekfingret envisade Stefan sig med att använda hela tiden. Samt att han lutar sig över hunden. Inte bra! Men det får vi jobba bort. Han ska få träna mer med henne och med Gaija så han får lära sig lite. Men det gör vi när jag kan gå normalt igen.

Jag har funderat över nästa helg. Jag tror jag ska gå själv med Zena. Det enda som blir jobbigt är att gå linförigheten. Men på inkallning, hopp över hinder och apporteringen samt platsliggningen så klarar ajg mig med kryckor. det enda är linförigheten, läggande och ställande under gång som jag måste gå utan kryckor. Om jag tejpar foten och har mina kängor så borde jag kunna gå lite hyffsat ialla fall. Jag offrar lite för tävlingen. Jag borde ju ha blivit mycket bättre om en vecka också. För mig är det ialla fall värt det! Zena är en rolig tjej att jobba med och hon är värd att få tävlas med nu. Vi måste ju försöka hinna ikapp Exzo också! Hahah! Fast det lär nog bli svårt. Han ahr så stort försprång... ;O)

Idag är foten rätt okej. Den är inte lika svullen och jag kan stödja lätt på foten när jag går med kryckorna. det hjälper att träna lite med foten. På tisdag ska jag på sjukgymnastik. Skulle tro att jag hammnar på balansplattan och så får ajg göra samma rörelser med foten som jag gör hemma men på sjukgympan får jag ha en liten vikt också så jag belastar foten mera.
I går kväll var vi till en gravid kompis. Hon sa att om jag inte gipsade foten så skulle hon inte föda barnet. Hahah1 Jag lovade henne att ringa vårdcentralen och få foten gipsad. Men jag har faktiskt ångrat mig nu. Jag tror nog att jag blir fortare frisk om jag kan röra på den. Fördelen med gips är att jag kan gå på foten. Men det är mycket andra nackdelar också. Svårt när man ska duscha och tungt att lyfta och ha sig. sen kliar det så förbenat under gips och så skaver det. Sen kan jag inte röra foten som jag vill och jag kommer inte att kunna träna foten heller.

Så gipset ligger på minus. Sorry Ingela. Du får fortsätta vara gravid i resten av ditt liv! *fniss*

Det ska bli kul att få snusa på en bebis igen. tur man har kompisar som ynglar av sig. Kompisar och svägerskor. =O) Annars så hade jag haft babyabstinens! Och tur att jag har Sosso... Så jag kan pussa valp och plätta valpmage. För den abstinensen är minst lika stor! =O)

Rehabilitering.

Söta och underbara Sofia (sosso) har haft mig på rehabilitering i dag. Vi for glatt till Fårön där det finns en grill och handikappanpassad utedass osv. osv.. Där grillade vi mackor över elden och drack varm mjölkchoklad. Jag ahde lite bullar och läsk som efterrätt. Hundarna sprang som galna över stock och sten. Att gå på promenad behövdes inte. De roade både oss och sig själva med att jaga varandra, varandras pinnar och springa runt ledstaden. Bonzo var bäst på att krypa under sittbänken och gömma sig. För att sedan springa fram för att skrämma de stora hundarna.

Efter ett tag så hittade Zena ett blåbärsris som var hennes. först åt hon upp blåbärna och sedan var den skön att ligga i. Bonzo tyckte att det var superskoj att busa med Zena där. Han brottade omkull henne och jag är säker på att han blev mallig. Jättemallig.
Gaija roade sig med att jaga Ludde.med en pinne. Det var Gaija som hade pinnen. Inte Ludde. =O)

Ett tag fick Gaija för sig att hoppa över mitt ben. Jag sitter ju i rullstol när jag är ute för jag orkar inte hoppa omkring på mina kryckor så jag får så ont i nacke och axlar. Sen fick vi för oss jag och Sosso att Gaija kunde dra mig i rullstolen. Det kunde hon minsann! Fast det var lite vingligt. Jag var tvungen att styra med hjulen men jag höll samtidigt i spårlinan och då var det svårt att styra. lite spännande. Men det funkade! Min plan är att jag ska träna Gaija att dra mig i rullstolen uppför backarna här på Pitholm. Det är inget skoj. det är sant! Det är så backigt och då orkar ajg iten rulla mig uppför dom när ajg ska rasta hudnarna. På måndag måste Stefan fara tillbaka till skolan och då måste jag klara mig själv. Med kryckor och rullstol och allt. Inte kul alls... Men roligare blir det ju om gaija kan hjälpa mig uppför backarna. Dels får hon motion dels så blir det lättare för mig. =O)

Min fot beräknas ta tio veckor ungefär att läka. Under tiden foten ska läka får jag inte belasta den alls. Och så länge kan inte Stefan stanna hemma och hjälpa mig.  =O( Så under tiden jag är hopplös med mina kryckor så får jag se till att ha kul också. =O)

Rullstol.

Herregud. Stefan har fixat mig en rullstol. Jag tar mig knappt fram på mina kryckor på grund av axlar och nacke. Det ser skitfånigt ut när jag tar mig fram. Vingligt, tungt och låååångsamt! Och ska jag ut på stan och göra ärenden så skulle ajg inte ta mig mer än 50 meter (det är en låååång sträcka) för sen är jag helt slut. Nog för att man måste träna upp sig att gå med kryckorna. men jag ahr gått med kryckor för sex år sedan och då fick jag väldiga problem med axlarna. Nu har jag ju även whiplash och då blir det liksom inte bättre...

Så en rullstol är att föredra. Då kan ajg följa med på prommisar med hudnarna också. Jag blir inte lika låst. Så nu behöver vi bara en hiss i trappen också. *fniss* Ni ska se hur jag bär mig åt för att ta mig upp och nerför trappen. Jag har försökt gå i den men jag har inte nog med styrka för att häva mig uppåt. Och när jag ska ner så vill jag till på att tippa frammåt och fara huvudstupa. Om ajg ska fara huvudstupa nerför trappen så måste ajg ha hjälm. Så jag ahr löst problemet med att i sittande ställning ta mig nerför och upp för trappen. Ser skitfånigt ut.
Imorse när jag skulle upp till köket (vem fanken är så smart att man gör kök på ovanvåningen?) så gjorde ag som jag brukar. Humpade mig med rumpan upp för trappen. men sen när jag väl är uppe så är det svårt att ta sig upp från golvet. Jag kan ju liksom inte använda vänster ben eller fot. OCh att häva sig upp från sittande ställning till stående med ett ben är en ren bedrift!
Jag är ju yr på grund av att ajg äter tradolan hela tiden samt att jag har fått öka dosen. Så det här med kryckor är ingen hit precis.

Nu ska jag och Stefan ut på stan med min nya rullroyce. Ska på apoteket och få mig mer medicin och så ska jag ha mer städtub eller vad det heter. Istället för att linda foten så har jag som en tubstrumpa eller hur man nu ska kalla det. Den är elastisk men sitter rätt hårt kring foten. Jag ahr dubbla lager. Mycket mer bekvämt och skönt mot för gips.

Jag har också börjar vicka på tårna och röra det jag kan på foten. Vis av förra gången så rör ajg lite på foten då och då. Dels för att blodciruklationen ska komma igång och svullnaden ska gå ner och dels för att hålla muskler och andra ligament mjuka. Men det är svårt. Foten pekar snett innåt eftersom att ett av ledbanden som håller foten rak har ju gått av. enligt läkaren så kommer den att växa fast. Inte för att ajg vet hur det ska gå till men... ett tag efter det att jag rammlade så kände ajg hur det sprätte till uppe i vaden. Så där finns nu ett krulligt litet ledband tydligen. läkaren palperade där och det gjorde ont. Så hon tyckte att den hade farit långt upp.

I kväll ska Stefan och jag fara ut till bruks. han ska få träna Zena i lkl1. =O) Han måste ju jobba lite med henne om han ska tävla med henne.
Jag ahr frågat på aktiv hund om förarbyte och man behöver tydligen itne ha ngt läkarintyg. Men ajg ska ändå informera malå BK att det blir förarbyte på hundarna. Jag tror inte att det är så kul att rulla omkring med en klumpig rullstol eller sprätta omkring med kryckor på plan.
Jag ska också drilla Sofia med Gaija. Få se om hon funkar med Gaija. :O)

Ambulans.

Igår kväll blev det lite spännande för fru Fägnell. Jag hade hållit på att städa upp lite i köket, sorterat tvätt och skulle gå ut med soporna. På väg nerför i trappen så missar ajg dom tre sista trappstegen och rammlar på min vänstra fot. För sex år sedan så slet jag av/töjde ut (läkarn var inte säker)  ett ledband i foten. Samma fot och landade på samma sätt rakt på foten vikt under mig. Men då var ajg på gräs. nu var jag på ett hårt betonggolv.

Det knakade till, påsarna flög all världens väg och jag SKREEEEEK! Det gjorde så ont att jag trodde ajg skulle svimma. blev illamående, kallsvettig ochdet svarntade för ögonen.
tack o lovför mina underbara barn. Jossan kom och gav mig en kudde underfoten så ajg fick ha den i högläge. Jag visste inte om jag brytit ngt ben men foten svullnade upp på nolltid. Amanda hon ringde mormor och Emelie fick packa en påse med nödvändiga saker. Om man packar en påse med nödvändiga saker så garderar man sig och då kan man få fara hem samma dag. Har man inga nödvändiga saker med sig så måste man stanna och i värsta fall åka till... SUNDERBYN! I hate it!

Nåja. Mamma kom och hon ringde jourcentralen. efterom att både ajg och mamma är skröppliga så tog ja gmig ingenstans. Det svarntade i ögonen så fort jag försökte resa mig upp. Så det blev ambulans in till sjukan.

Det bästa av allt med ambulansmannen och kvinnan var att dom gillade hundar och dom var otroligt impade av mina tjejer. Lugna och höll sig ur vägen när dom hade fått hälsa på dom.
Det näst bästa var att dom hade en vaccumkudde som dom la om min fot. Skönt att stabilisera skiten tyckte jag.
Väl uppe på sjukan så fick jag röntga foten. det var snabba ryck. =O) Men under tiden blv jag så otroligt PISSNÖDIG!!!
Typiskt när man itne tar sig någonstans... Jag var beredd att fly från röntgen oc krypa till en toa. men ajg avstod då det började svarnta igen. Det visade sig att jag hade jättehögt blodtryck. Jag har högt blodtryck i vanliga fall. Men när jag får mer ont så blir det ännu högre.

När läkaren efter 20 jättelånga minuter kikat klart på plåtarna så visade det sig att inget var brutet. HURRA!!!! Jag ville inte vistas på sjukhus. I hate it! Däremot så var ett ledband avslitet och ett annat väldigt uttänjt. Sköööönt... Dom ville gipsa foten men jag sa att det fick dom inte. Det går bra med stödförband. Läkaren talade också om för mig att det gör ondare att stuka sig så somjag gjort än att bryta ett ben... Jaha? gör det tyckte jag? Liksom så ont är det ju inte.... Eller kanske... Hon ville ialla fall att ajg ska gå på ständig tramadolintag och dubbla skiten på natten. Hehe... Jag äter ju tryptizol också och när ajg tar dom tillsammans med tramadol så får ajg en underlig biverkning. Jag blir jättepigg! Nu var det liksom natt helt plötsligt och då vill man ju sova.
Men inte jag... Jag var klarvaken. Låg och läste hela natten och hade det mysigt med hundarna. Låg och funderade också... JÄVLASKIT! Jag ska ju tävla om två veckor! Jag, gaija och Zena... Hur ska det gå med kryckor. Men ajg har en plan! Stefan får träna (han kommer ju hem från Ö-torneå för vård av närstående) Zena och så får Sofia träna Gaija. Sen får dom tävla med dom. =O)
Känner mi väldigt smart i min tramadolvärd nu... ;O)

Vi får väl se hur det blir. Men det är ju typiskt att ngt ska hända. Men jag är van. Få se nu bara hur det går med nacken och axlarna. Båda armarna var avdomnade i drygt två timmar efter fallt. Och i natt blev nacken jätteond. Hoppa på kryckor är liksom inte min favoritsport.

Näpp. Nu snurrar allt. Jag går och lägge rmig med foten i högläge. Den som vill får ringa och surra med mig. jag är uttråkad! Alltså redan uttråkad... Bläh!

Ännu en heldagsträning!

Eftersom att vi blev som smågalna av lycka över att träna hundar Marianne, Petter och jag så bestämde vi att på onsdag så ska vi träna hela dagen igen!

Och det gjorde vi. Vi hade bestämt att träffas ute på Nolia vid tio. Men eftersom att vi är några som har lite svårt med tider så blev klockan närmare elva (den enda som var i tid var Sosso). Men det gjorde inget  för vi tränade och tränade hela dagen! Petter (du är snäll och tälmodig du) drillade oss och Marianne (du är också snäll och tälmodig du) körde ett pass med mig och Gaija. Vi körde igenom elitlydnaden och se där! Jag hade tagit åt mig av Petters och Mariannes råd att gå inte så fort och med bestämda steg. Samt att jag har hurvat till henne lite (mitt eget råd) när hon fått för sig att bli busig. Tack vare det så hade jag en hund som gick jättefint fritt följ! Det var absolut ingen femma den här gången utan det låg nog en hel del högre upp poängsmässigt.
Alla moment gick faktiskt riktigt bra och det kändes som att jag och Gaija var samspelta. Det har inte gjort det på ett tag men nu jäklar!
Visst var det lite osäkert här och där men det är sånt som vi ska fila till. Så nu är vi anmälda till Malå BK. Jag fick för mig att tävla i trean eftersom att vi inte har känt oss klara riktigt med eliten.

Lilla Zena då? Hon fick för sig att leka osthyvel på ngt vasst med vänster framtass stora trampdyna i söndags. Det gick rätt illa och hon fick ett stort och djupt hack i trampdynan. Förmodligen hade hon gjort illa sig i början av promenaden för när vi gick tillbaka så hittade jag en sten med blod på. Fast då trodde jag att det var lingon eller rönnbär som blivit mosade. Plötsligt när vi gick tillbaka och hundarna rusade ner till vattnet så skrek Zena jättehögt! Jag ropade åt henne att ta det lungt och stanna. Väl nere vid vattnet hittar jag stackarn liggandes i vattnet och tittandes på sin tass medans hon fortsatte skrika.

Stackarn.

Hon hade en MYRA i sitt sår! Och tydigen så bet den och pissade i såret. Gissa om det sved? Men min lilla kloka tjej gick ner i vattnet och då drunknade myran (fast den låg kvar i såret) och det svidande lindrades. Jag plockade bort myran ur såret och kopplade upp hunden för att snabbt ta oss till bilen. Stefan höll på att plocka ur båten med en massa dynor och grejjer och så for vi fort hem så forthan blev klar med inpackandet i bilen.
Väl hemma så fick jag mig en ordentligare titt  och det såg värre ute i vattnet än vad det egentligen var. Jag såg direkt att såret var sådant som inte skulle gå att sy så jag rengjorde med klorhexidin (svider men det gör såret rent och drar ihop såret) och så la jag ett tassförband.
Såret verkar läka jättefint. det är inte infekterat och jag tror att det är tack vare en kompress som heter sorbact som jag lägger på och i såret. Den drar till sig bakterier och svamp och på så sätt håller den såret rent. Tassen är ju inte precis ett jätterent ställe på en hund . Så bakterier frodas lätt där.

Nåväl. Zena fick sig också en duvning i onsdags. Platsliggning är ju ett moment man kan göra om man har ont i tassen. Det gick jättebra på platsliggningen och hon låg jättefint och stilla. Hon har nu legat fin på alla platsliggningar nu ett bra tag så jag tror hon fattat budskapet.
Jag jobbade också med apporteringen och hon väntar numer med att ta den innan hon får kommandot apport.
Liiite linförighet körde ajg också. Mycket positioner och korta avstånd. Samt liiite inkallning med ställande på kort avstånd. Jösses vad lättlärd hund hon är! Hon har förtsått ställandet på inkallningen och stannar blixtsnabbt! Nästan så det bli bromsspår i gräset. Hade det varit grus där vi tränade så hade det synats!

Jaaa.. stackars Zena... Nu har hon fåttta det lungt i en vecka och hon kreverar snart! Under helgen har hon varit helt utan bandage och hon blöder inget mer heller. Hon låter bli att slicka där också sedan jag sagt till. Duktig tjej va? =O)
I morgon ska jag ut på Pitholmsheden en stund med henne så hon får röra sig. Ska sätta på ett skyddsbandage så hon inte får in smuts i den lilla glepan som finns där. Onödigt att lite sand ska gnaga hål i det nyläkta. Tänkte vi skulle strosa runt en stund och då får hon varai koppel så hon inte tar i för mycket.

Hon är ju en livlig hund och hon har hur mycket energi somhelst. Det märks mycket nu när hon inte får göra så mycket fysiskt. tur att man kan hitta på lite roliga övningar som tex plocka upp alla smutskläder och ge till mamma. Mycket praktisk övning måste jag säga. Jag ska lära henne att stoppa in i tvättmaskinen också. :O)

Idag har jag varit som B-figge ute på bruks. Det var ett gäng med roliga hundar där. Två amstaff  Tik och hane, en Labbe, en schäfer, och en Eurasier. All ahudnar fixade banan och jag skrämde inte ihjäl ngn heller.
Nu i veckan ska jag ladda inför tävlinganra i Malå och jobba med hudnarna lite mer intensivt. Zena ska tävla i ettan så det ska bli spännande och se hur hon fixar den. =O) Jag ahr ju aldrig testat ettans nya moment på tävling så det blir ju lite nytt för mig med. Jag har ialla fall bestämt mig för att inte jaga LP med Zena utan flytta upp så fort hon är klar till nästa klass. Jag tror det är mera Zenas melodi efterom att hon har så lätt för att lära och att hon tycker om att jobba. Men man får itne jobba för länge för då blir det tråkigt. Att det rä så beror nog på att hon är så pass ugn ännu och att allt ska gå fort, fort. redan nu märker ajg tt hon är betydligt mer sansad än i början av sommaren. Så att vi tagit det lungt med tävlingar tills nu har nog bara varit bra så att hon har fått mogna lite.

Den 12 oktober är det MH för lilljäntan. Ska bli skoj. Jag tror att det kommer att bli en del stora och hörbara reaktioner men även snabba avreaktioner. =O)
Så nu har jag massor att se fram emot i höst. Ska anmäla oss till några fler tävlingar också. Är sååå tävlingssugen!


Vi har det bra. *sentimentalitet*

Japp det har vi! Vi har det så bra. =O) Jag och hundarna tänker jag på nu. Tänk att man har så fina vänner. tänk att få träna med så duktiga kompisar! att få hjälp och känna att hjälpen man får är hjälp som kommer från människor som kan det dom gör!
Sdan jag köpte Gaija så har jag stöttats och fått hjälp av många människor. Ni som känner igen er ta åt er nu.
Utan all denna fina hjälp så hade jag aldrig kommit dit jag är idag! Detta gäller valpköpare från Gaijas kull och andra kullar från Råggrindans kennel. Mia min uppfödare till Gaija. Klubbkompisar. Vänner jag lärt känna på internet som stöttat mig med skrivna ord. Vi bor ju en bit ifrån varandra så det är ord som fått bli stöttepelare.
Sen så är det Zenas uppfödare, Frostmarken's, Marianne. Hon går inte heller av för hackor! Det är Petter som ger mer än vad jag kunnat ge tillbaka. Det är människor på andra klubbar och det är vanliga kompisar utan hund.

Jag kanske har glömt någon?

Jo! Min familj! Min underbara man som i vått och torrt ställer upp med att skjutsarunt min bak hit och dit. Som står ute i regn och rusk. Som finns med ett lyssnande öra när jag måste få prata av mig. Han finns alltid hos mig även om det skiljer 21 mil mellan oss. Mina barn som står u med allt hundhår i maten men som blir så glada när det går bra för oss. Som med glada leenden väntar på mig när jag tränat eller tävlat och frågar hur det gått. Dom har kanske inte lika stort intresse som mig medhund. Men dom vill alltid veta hur et går för oss. Ni är så gulliga!

Min mamma som är världens bästa mamma. Hon ser hundarna som sina barnbarn och skämmer bort dom med kärlek. Lika mycket kärlek som det mina barn får... OCh det syns på hudnarna. Dom älskar sin mormor!  Hon går med rullator och ändå ställer hon upp som hundvakt då och då. Ser rätt läckert ut. en 70årig tant med rullator och två stora schäfar...

Min bror och hans fru som tyvärr inte kan umgås med mina hundar men som ändå tycker om dom. Givet vis världens bästaste Max också som förmodligen kommer att bli tvingad att äta hundhår han med en dag. hehe... Lovar att han ska få åka efter Gaija i pulkan i vinter. Sådant måste små barn få göra. Det är häftigt!

Min svärmor som faktiskt är intresserad av att veta hur det går för oss och gläds åt oss när det går bra. hon har absolut noll koll men vill ändå höra hur det går. Vi har inte mycket gemensamt. Men det är roligt att hon bryr sig om mig och hundarna.

Jaaa.. Jag har ett stort nätverk av fina människor kring mig. Alla hundkompisar som bara finns. man behöver faktiskt inte göra så mycket än bara finnas för varandra egentligen för att man ska känna att man får ett fint stöd. Det behövs så lite för att man ska känna sig välkommen och få en riktig kick med träningslust.

Alla ni som känner igen er här, ta åt er nu. Tusen, tusen tack för att ni finns runt om mig. Jag kommer förmodligen aldrig att kunna återgälda allt ni gör och har gjort för mig. En i mitt hjärta så finns ni där och jag tänker på er med tacksamhet!
Jag vet själv när någon tackar mig att jag brukar känna att det var ju inte så mycket egentligen. Men det är det. Ett litet ord. En gest. ett leende. Ngn visar hur man gör. Ger ett råd. Det finns tusen små saker som gör att allt blir en helhet. Och det är just den helheten som driver mig frammåt och gör att jag utvecklas.

Jag önskar jag kunde ge alla samma tillbaka. nu kanske jag itne kan det. Men om jag kunde det så skulle ni få tusenfallt tillbaka!

just nu i skrivande stund sammanfattar jag en lång rad tankar och känslor ajg haft i veckan. Just nu så är jag och hundarna i en fas då vi utvecklas tillsammans och det går bra för oss. Så den känslan jag har nu ska jag spara tills den dag då det kanske går mindre bra. Då sk jag plocka fram alla minnen av er goa människor som gett mig era gåvor. det kan hjälpa mig att orka frammåt igen. min kropp kanske inte är på bra humör just nu. Jag brottas med en oändlig trötthet och mycket värk. Men hela denna veckan och förra helgen har jag fyllts med glädje och haft ROLIGT! Så nu har jag lite på plussidan också. Det känns så bra.

Tack alla. Ni finns i mitt hjärta och jag är oändligt glad och tacksam över att ni finns. Utan er hade vi inte varit där vi är i dag jag och hundarna. Tack.


Jag är så lat!


Japp. Jag är superlat. Inte med hundarna men med bloggarna. Snart kommer en ny blogg att uppstå och då blir det en gemensam blogg för båda hundarna.

Att ajg iten är lat bevisas med att vi har varit på kennelträff hos Zenas uppfödare.
det blev en heldag. Från tio på föriddagen till elva på kvällen. de ni! Vi började att värma upp oss med lite fika. Sen fortsatte vi ut till skogs. vet itne vad skogen heter men det var en skog med träd ialla fall. ;O)
Där la vi ut en uppletanderuta och sen lav vi spår.
Jag la spår åt Boel och åt Zena. boels spår blev nästan en kilometer.. Nja... 800 meter kanske? Men det var mycket vinklar och jag gick i både blöt terräng och i rätt hög terräng. Ni vet sånna här små välluktande spretiga små buskar. kommer inte ihåg vad dom kallas men dom är nog irriterande för hunden då dom luktar mycket. sen gjorde jag även en spetsvinkel. Sågtill att den låg i medvind så att spetsen skulle finnas kvar. Jag visste inte riktigt hur skogen såg ut och hur mycket jag kunde använda. Hade ajg vetat så hade spåret fått bli lite längre. men ajg hoppas boel blev nöjd. :O)
Sen la jag två kortare spår åt lilla zena. Hon fick några träapporter och i slutet av det första spåret så band ajg fast en snörboll. I det andra spåret så fanns det en bitstock.

Boel lade ett jäääääättelångt spår åt Gaija. Minst en kilometer långt med åtta apporter i. Spåret gick över torr skogsmark och sedan övergick den i ett kalhygge för att sedan gå över i en backig skog med mycket blåbärs och lingonris.

Hur gick det då?

Jo Zena spårade riktigt bra med tanke p att vi inte har spårat särskillt mycket i sommar på grund av medicin som Zena ätit. ÖFsta spåret gick super! Hon hittade alla apporter (tror jag?) och slutet blev fantastiskt rolig. Så ska slut vara för små nybörjare. Målet ska hägra! Andra spåret gick väl sisådär. Zena tappade spåret trodde ajg. tycket att ajg faktiskt hade gått längre in i skogen än vad jag hade gjort. Så jag dummade mig och försökte få henne att hitta spåret längre in. När ajg insåg att det itne fanns så hittade min lilla stjärna spåret igen och vi kunde fortsäta puffa fram i det. hon hittade alla apporterna och sen i slutet blev hon ENORMT lycklig! Hon blev som galen och busade med bitstocken. Och det fick hon göra hela vägen fram till bilen!



Sprättleken med apporten Zena hittat. Den är kul den!



Kamp med stor bitstock. Den är skitkul den med!



Nöjd Zena med bitstocken.



SnyggZena! Man kan inte annat än älska denna hund! =O)

Gaijas spår gick faktiskt väldigt bra! Stefan fick gå emd gaija. Jag tycker han måste få pröva på ha med. Och jag tror också han tycte det var rätt häftigt att g med en hund somprecis visste var och hur hon skulle gå. Det svåra var väl att hinna läsa av hudnen. det var lärorikt för mig med att få gå med som praktikant. Nu hade ajg möjlighet att läsa av min hund i lugn och ro och slippa hålla reda på spårlinan osv... Det visade sig att jag har haft rätt i hur hon tar vinklarna. Gaija undersöker alla vinklar åt tre olika håll. Först frammåt och då tar det ju slut. sen åt höger, vänster och så bestämmer hon åt vilket håll hon ska gå. Är man det minsat ouppmärksam så kan man störa henne där och då lura iväg henne. Hon börjar skenspåra då. Så det gäller att hon får ta vinklarna i lugnoch ro.

Vi fick först ett tapp vid kanten av kalhygget. Tydligen så hade vinden blåst iväg spåret lite över vägen och hon ville undersöka läget där. Men vi började om och då hittade hon snabbt spåret igen och vi gick raskt över kalhygget. Uppe i skogsslänten så fick hon alldeles i slutet av spåret ett jättetapp! Det var då jag kom på hur lättstörd hon är i vinklar och hur viktigt det är att hon själv reder ut vinklarna. Stefan hann inte med och vi vinklade ner i en backe. På håll såg vi Marianns Zmikllas spå´r. Så vi gick tillbaka där vi fick tapp och hittade spåret igen. det blev en rejäl bit vi fick gå. Men när vi väl hittat spåret igen så kom vi till slutet. Vid slutet så räknade jag... en.. två.. tre... Åtta apporter! ALLA apporter hittade! Wow! Vilken duktig tjtj jag har! Ändå har vi inte spårat sedan vi var i Gällivare...
Jag är bara så supernöjd över min tjej. Hon är verkligen världens underbaraste och jag kan lita på ehnne i alla väder! Sen måste ajg ge Stefan en eloge som verkligen lärde sig snabbt att hålla reda på linan, hunden och sig själv. I början var det svårt och han försökte liksom fösa fram gaija. men han lärde sig snabbt och blev duktig på att läsa av henne. Förutom vid det stora tappet då. Men jag hade nog också haft problem där. Förmodligen blev Gaija (och vi) lite trött.


Sen efter det att vi fått våra spår (det tog halva dagen) så började vi med uppeltande. Först ut var wunderbara Exzo (Se! Jag kom ihåg att han inte heter Exit) Han är super på uppletande denna lilla grabb och hittade utan stärre problem en massa saker som hans slarviga typer tappat ute i skogen.
Sen blev det Gaijas tur.
Jag har verkligen haft svårt för uppletande. Min motivation har saknats och det har nog gått över till Gaija. För hon har visserligen varit tänt på at thämta in saker. menhon har aldrig ritkigt idats hämta merän en eller högst två saker. Och då ahr ajg fått hjälpa henne ut på dt andra föremålet.

Nu denna dagen blev det en nytändning för oss. Gaija fick se när Petter la ut ett röemål och sen skickade jag henne. Hon hämtade snabbt in det förmeål som var närmast och sen flög hon ut igen och hämtade det andra. Helt perfekt! Sen fick hon se Petter lägga ut en leksak och så fick hon gå in i bilen.
Näst på tur var ZZena. Vi gjorde samma sak där och lillan jobbade på bra. förs fick hon tag på en sak och kom glädjestrålande tillbaka med föremålet. avlämnade förmelåtet ochs en var hon redo att hitta fler saker. Hon fick ett tomslag och jag skickade henne igen. Samma iver som vid dom två första skicken! Wow! Och ser man på! hon hittade det andra föremålet också! Hon fick samma retning som gaija. Petter sparng ut med ett röemål och så fick hon hoppa in i bilen. Båda tjejerna protesterade vid denna behandling. =O)

Sen återstod det en hel kavalkad av hundar som fick leta saker som slavrviga personer lagt ut. Minns inte ordningen men det var ritkigt roligt att se hur alla hudnar jobbade för att hitta sitt föremål och att dom jobbade ordentligt hela tiden. även om vissa av hudnarna liksom trodde att matte skulle hänmta sitt föremål själv. Hehe... Vi fick lite underhållning kan man väl säga. ;O)











Efter uppletandet så var vå sååå hungriga att vi hade kunnat fånga en älg och äta rå. men det gjorde vi inte för vi fort tillbaka till Sågfors där Thomas och hans underbara pappa stod för matlagningen. vi tittade bara på... Så mysigt det var! Maten blev wokad souvas och grönsaker och en hel del annat gott i. Och till detta fantastikt goda så fick vi pitabröd. Gissa om all mat gick åt+

Efter mat och lite kaffe så blev det dressyr. Då hade det börjat bli rätt mörkt så då kom det upp en lampa som lyste fint över appellplanen. Vi fick oss några ordentliga genomkörare och jag tror att det var ömsom vin ömsom vatten för oss alla. Men kul hade vi!

Det är roligt att se hur fyra av fem syskon har utvecklats under ett år. Det mest gemensammaste draget är att dom har MOTOR och ARBETSLUST! Dessutom är dom väldigt föriga och trevliga att jobba med. Och lättlärda. Förutom en av damerna då som utmärker sig med att göra allt på sitt sätt. Hihi.. Men hon är söt och henne förlåter man för hon är så charmig!  (jag pratar inte om Zena nu heheeh)

Stort jättetack för denna underbara dag med fint väder, trevligt folk, god mat och underbara hundar! Vi måste göra om det!

Gossip och någon ljuger...

Igår skrev jag en blogg här och var upprörd. Jag är fortfarande rätt irriterad över att någon behagar sprida rykten om människor som är helt och dlevis helt åt fanders!
Jag bad den som kände sig skyldig att ringa mig och det gjorde denna personen. All heder åt denne person! Jag sa också åt denna personen att jag tar bort det jag skrev eftersom vi pratat ut om det hela och att det nu för mig är utagerat. Jag fick svar på mina frågor och jag fick faktisk lite mer till livs än vad jag hade fått höra från min andra källa.

Sen pratade jag med min andra källa och då kommer det fram mer. Så jag har beslutat mig för att fara till månadens månadsmöte och öga mot öga ställa en person till svars. Och träna hundarna i hällregnet naturligtvis. För det var min plan från början att jag skulle göra idag. Inte leka skvallerutredare.

Vad som jag tog upp på mötet var: Det finns någon som har tydligen ringt ngn i styrelsen/eller ngn medlem som har kontakter i styrelsen och frågat varför jag inte hjälpter till på MH på min egen klubb. Jag ställer tydligen bara upp för andra klubbar och inte för min egen klubb.
Sen har denna samma person av samma person som ovan fått höra att jag aldrig kommer att bli instruktör.
Sagt och gjort. Jag konfronterade denna person och svaret blev VA???
Först och främst så har hon aldrig fått ett telefonsamtal av denna person som tydligen fått svaren. Hm.... Krångligt va? Sen så har hon heller aldrig sagt att jag aldrig kommer att få bli instruktör på PBK.

Så här är det för alla som vill veta. Jag har hjälpt till på 2 st MH i Luleå. Sen ena var briardklubben. Det var en trevlig tillställning och jag hade trevligt.
Den andra var uppfödare till Gordon setter.
Fyra MH har jag hjälpt till på ute på PBK. Den tredje var Collieklubben som anorndade entt MH. Dom två andra var vår egen klubb som anordnade. Nu finns det några MH kvar som ska anordnas och då ska jag väl också hjälpa till.
Sen så har jag också ordnat med trissorna så att dom ska fuka bättre. Jag håller också på att försöka ordna så att vi kan få ett stativ till en rasselskrammelgrej svetsat. Så jag gör inget för min egen klubb?
Jag ställer även upp och gör det jag kan på tävlingar. Att vara domarsekreterare funkar bäst för jag får inte ont av det. Min stackars man får hjälpa till i köket. Han är inte ens medlem men ställer upp för mig och för klubben av ren snällhet! Så han ska verkligen ha en stjärna i himmlen!
Sen försöker jag hjälpa tävlingssektorn med det jag kan och orkar. Jag har ju ett privatliv också som innebär att jag själv måste ta hand om våra tre tonårsdöttrar (en av dom är handikappad) samt hushållet då min man är uppe i övertorneå på utbildning fram till maj nästa år. sen har jag ju min knäppa hälsa också att ta hänsyn. Borde jag kanske göra mer för klubben? Eller räcker det inte det jag gör?

Angående att jag skulle bli instruktör. Jag kommer ALDRIG att bli instruktör! För det första så är jag sjukpensionär. Jag skulle aldrig orka hålla i kurser jag skulle inte heller orka utblida mig. För det andra. Jag är superdålig på att lära ut! Jag har absolut INGET intresse av att lära ut saker till folk på kurs. Never! Finns inte ens i min världsbild! Jag har nog med att sköta mig själv och min familj.

Det är även sagt att jag inte vill umgås med vissa personer för att de har "exteriörschäfer" som de tävlar med. Det är ett rent DRAVVEL!  Så löjligt! för i så fall så skulle en stor del av min bekantskapskrets falla bort. Jösses...

Så nu är det sagt. Alla som vill nyfikna sig och veta mer kan antingen ringa eller fråga mig eller skriva till mig ifall ni måste veta mer. Men för mig är det utagerat. Känner sig någon träffad och vill prata så går det också bra. Ialla fall så stämmer inte vissa saker. Men jag lämnar det därhän. Jag har sagt mitt och nu vet väl folk var jag står. Jag har nog med skinn på näsan för att ta reda på vem som sagt vad och varför. Men jag lägger inte ner ngn mer engerig på det.

vad ajg däremot blir förbenad på är att det finns personer som breddar på saker som sagt soh som lägger till oh drar ifrån efter eget behag. Och just sådant ogillar jag starkt! må vara att ngn ljuger om mig och snackar skit. Sådant kan ajg ta och dessutom reda ut. Jag har en käft och kan gå till personerna i fråga och få en förklaring. Men när man ljuger om männisor som är sjuka och drabbas hårt av sjukdomen då blir jag ARG! Och när man ljuger om andras uppfödningar och säger saker som inte är sant. Då blir jag också ARG! för det kan ge väldigt stora och onödiga konsekvenser. För den drabbade.
Jag vet inte varöfr dn personen eller de personerna som dragit igång det här gör så här. vad är man ute efter? Varför gör man en höna av en fjäder? varför skapar man rykten och skvaller? Varför vill man hoppa på enskilda personer och på ett sådant sätt att peronen i fråga inte kan försvara sig? Till vilken vinning gör man det?

Jag kan förstå att de personer som jag pratat med kommer med bortförklaringar osv. Ibland vill man rädda sitt eget skinn. Men jag kan inte föstå varför det finns folk som nödvändigtvis måste lägga på några extra lögner och brodera ut det hela.

till sist vill jag förtydliga en sak.

Jag umgås med de personer ajg trivs med. Om de i sin tur inte kommer överenns med varandra skiter ajg fullständigt i. Jag struntar fullständigt i om mina klubbkompisar umgås med personer som jag itne själv tycker om. Osv... Osv... Det viktiga för mig är att de jag umgås med är glada, trevliga och goa människor och jag hoppas att de trivs att umgås med mig. vill man inte umgås med mig så säger man bara till. Man behvöer absolut itne skapa lögner omkring mig för att slippa mig. Säg bara till. rakt på sak. Jag accepterar sådant. Jag kan inte tycka om alla människor och alla människor kan itne tycka om mig. Så är det bara.

Men de jag umgås med tycker jag om och det kan också utökas med fler. Jag tycker om människor och är social hoppas jag. ;O) Jag trivs att umgås och ha roligt och jag trivs att dela tankar med mina vänner. Etersom att jag inte kan arbeta så måste jag på något sätt se till att ha ett socialt nätverk. Så för mig är det viktigt att ha människor som jag kan umgås med på ett vettigt sätt.

Så nu anser ajg att hela historien är utagerad. Och skulle nu någon vilja prata med mig så varsågod. Men jag lämnar detta nu och det är färdigt om det hela. Jag hoppas vid gud att inte någon har på grund av detta elaka skvaller fått några men av detta. Och har jag trampat någon på tårna ber ajg om ursäkt. Men ajg vill vara ärlig och ajg vill inte att ngn ska komma till sakda för att det finns personer som roar sig med att sprida saker som inte ens är sanna. Har man ett behov av det då har man ett väldigt fattigit liv.

Lägg koncentrationen på att ta hand om vänskap istället för att förstöra vänskapen. Man ska vara rädd om varandra. Även om man inte allitd har samma åsikter. Det gäller alla.

Natti på er. I natt ska då jag sova gott. Det gjorde jag inte i går natt. Så jag har en del sömn att ta igen.



( Om det fattas bokstäver och ser konstigt ut så beror det på att tangentbordet är konstigt. inte jag... ;O) )


Tidigare inlägg Nyare inlägg