Sista båthelgen...
Med sorg i hjärtat var vi ut för sista gången i år... Vi har fullt upp nu några helger framöver och då hinner vi inte vara i båten. Det är födelsedagskalas (brorsan fyller 40, fyyyyy vad gammal han är!), kennelträff,grillfest, kalas, tväingar osv... Så nu är det dags att dra upp båten.
Men vi var då ut förre helgen ialla fall. Josefin var överlycklig för hon fick ha en kompis med sig. OCh Kompisen var en jätteduktig tjej. hon är van vid att bo trång. Dom är sex syskon i familjen. Och dom har har stora hundar. Så allt gick då så bra. Fast vi bodde trångt. Stefan fick bo under kapellet med hundarna och vi sov i ruffen. Det var snarkfritt! Oj så gott vi sov!
Hundarna då? Jo dom mådde så gott så gott. Lona var i höglöpen men det löste vi enkelt med att ha en hundtrosa på henne inne i båten. Eftersom att hundarna vistas på dynor och vi har heltäckningsmatta i båten så känns det rätt bra att skydda allting från blodet. Nästa båt blir en båt där man inte måste gå öve sittutrymmen för att ta sig ner i båten. Det är då ett som är säkert!
Hudnarna fick simma hela helgen. Det börjar bli lite kallare ute nu och det var 15 grader varmt i vattnet. Men sånt skiter hudnarna i! Bad var det som gällde! Och lyckliga var dom! Tyvärr blåste det en del. 13 sekundmeter... Det är kuling det1 Men vi sökte lä i Mosesholmen och sedan när det lugnade ner sig lite så for vi till Svinöra. Båtklubben. Där finns ju el så vi hade elvärmaren på hela natten. Sen på söndagen så började det blåsa igen. Men då var det bara upp till 10 sekundmeter i byarna.
På söndagen så lekte hudnara jättelänge med en liten boj som det var ett snöre i. Lona lekte med bojen och gaija drog iväg med snöret. Det såg rätt lustigt ut. Gaija visste preeeeciiiiis hur hon skulle göra. Hon drog en bit, Lona sprang efter, Gaija stannade så att Lona skulle nästan få fatt den och drog sedan iväg igen. Det såg verkligen roligt ut.
Hundarna tyckte det med och lekte som två små snälla barn. Till slut hade vi publik också. Folk skrattade och applåderade åt hundarna. Och tydligen gillar dom uppmärksamhet. För dom blev bara busigare!
Och nu kommer lite bilder från helgen. Håll till godo!
Kuddarnas makt över hundarna. Så fort mina hudnar ahr en kudde udner huvudet så somnar dom. Bilderna är inga montge! Bara äkta vara... så här gör man får att få hundar att koppla av: Ta en kudde. Lägg den framför hundens huvud. Se till att den ligger precis under hakan. tryck lätt på huvudet så att huvudet når kudden. När hunden känner kuddkontakten så lägger hunden ner hvuudet frivilligt och sluter sina vackra bruna ögon. Lätt som en plätt!
Hon mår nog allt bra lilla Gaija. Ligger och spanar på barn som håvar Spigg och människor som går förbi på bryggan.
Lona gör som vanligt. Så fort hon får chansen så solar hon sig. Hon njuter av solen och värmen. Inte blir man varm heller när man har en vit tjock päls som isolerar en från värmen. Sen att man har fått bada gör ju sitt till. Lona mår så skönt så skönt...
Våra vakthundar. Ok..ingen har väl ngn större respekt för dom när dom ligger så där. Men skäller dom så går nog ingen upp i båten. Inte frivilligt ialla fall. Fast dom skäller då bara åt andra hundar som går förbi... Så speciellt duktiga är dom ju inte på att vakta. Bara på att se vackra ut...
En dag då det "bara" blåste ca 7 sekundmeter... Vi bryr oss itne men andra klarade inte av det. Till slut var det bara vi och tre båtar kvar i hamnen.
Barnens favoritnöje. Skrämma kompis i båt. Ju fortare och ryckigare man kör desto högre skriker kompisen. Annars så är barnen suveränt duktiga på att hantera lilla gummibåten. Vilket är en säkerhetsfråga i våra båtar. Kan man itne köra ska man iten åka båt. Händer det ngt så måste det alltid finnas ngn som kan föra fram båten i trygghet. Så våra barn får lära sig sjövett och hur man kör båt. Mycket viktigt!
All båtkörning sker under övervakning av vuxen och med flytväst på! Och gärna med ngn hund ombord. Hunden är viktig som trygghet.
Såja. Nu är vår sista båthelg över... Med sorg i hjärtat.
Men vi var då ut förre helgen ialla fall. Josefin var överlycklig för hon fick ha en kompis med sig. OCh Kompisen var en jätteduktig tjej. hon är van vid att bo trång. Dom är sex syskon i familjen. Och dom har har stora hundar. Så allt gick då så bra. Fast vi bodde trångt. Stefan fick bo under kapellet med hundarna och vi sov i ruffen. Det var snarkfritt! Oj så gott vi sov!
Hundarna då? Jo dom mådde så gott så gott. Lona var i höglöpen men det löste vi enkelt med att ha en hundtrosa på henne inne i båten. Eftersom att hundarna vistas på dynor och vi har heltäckningsmatta i båten så känns det rätt bra att skydda allting från blodet. Nästa båt blir en båt där man inte måste gå öve sittutrymmen för att ta sig ner i båten. Det är då ett som är säkert!
Hudnarna fick simma hela helgen. Det börjar bli lite kallare ute nu och det var 15 grader varmt i vattnet. Men sånt skiter hudnarna i! Bad var det som gällde! Och lyckliga var dom! Tyvärr blåste det en del. 13 sekundmeter... Det är kuling det1 Men vi sökte lä i Mosesholmen och sedan när det lugnade ner sig lite så for vi till Svinöra. Båtklubben. Där finns ju el så vi hade elvärmaren på hela natten. Sen på söndagen så började det blåsa igen. Men då var det bara upp till 10 sekundmeter i byarna.
På söndagen så lekte hudnara jättelänge med en liten boj som det var ett snöre i. Lona lekte med bojen och gaija drog iväg med snöret. Det såg rätt lustigt ut. Gaija visste preeeeciiiiis hur hon skulle göra. Hon drog en bit, Lona sprang efter, Gaija stannade så att Lona skulle nästan få fatt den och drog sedan iväg igen. Det såg verkligen roligt ut.
Hundarna tyckte det med och lekte som två små snälla barn. Till slut hade vi publik också. Folk skrattade och applåderade åt hundarna. Och tydligen gillar dom uppmärksamhet. För dom blev bara busigare!
Och nu kommer lite bilder från helgen. Håll till godo!
Kuddarnas makt över hundarna. Så fort mina hudnar ahr en kudde udner huvudet så somnar dom. Bilderna är inga montge! Bara äkta vara... så här gör man får att få hundar att koppla av: Ta en kudde. Lägg den framför hundens huvud. Se till att den ligger precis under hakan. tryck lätt på huvudet så att huvudet når kudden. När hunden känner kuddkontakten så lägger hunden ner hvuudet frivilligt och sluter sina vackra bruna ögon. Lätt som en plätt!
Hon mår nog allt bra lilla Gaija. Ligger och spanar på barn som håvar Spigg och människor som går förbi på bryggan.
Lona gör som vanligt. Så fort hon får chansen så solar hon sig. Hon njuter av solen och värmen. Inte blir man varm heller när man har en vit tjock päls som isolerar en från värmen. Sen att man har fått bada gör ju sitt till. Lona mår så skönt så skönt...
Våra vakthundar. Ok..ingen har väl ngn större respekt för dom när dom ligger så där. Men skäller dom så går nog ingen upp i båten. Inte frivilligt ialla fall. Fast dom skäller då bara åt andra hundar som går förbi... Så speciellt duktiga är dom ju inte på att vakta. Bara på att se vackra ut...
En dag då det "bara" blåste ca 7 sekundmeter... Vi bryr oss itne men andra klarade inte av det. Till slut var det bara vi och tre båtar kvar i hamnen.
Barnens favoritnöje. Skrämma kompis i båt. Ju fortare och ryckigare man kör desto högre skriker kompisen. Annars så är barnen suveränt duktiga på att hantera lilla gummibåten. Vilket är en säkerhetsfråga i våra båtar. Kan man itne köra ska man iten åka båt. Händer det ngt så måste det alltid finnas ngn som kan föra fram båten i trygghet. Så våra barn får lära sig sjövett och hur man kör båt. Mycket viktigt!
All båtkörning sker under övervakning av vuxen och med flytväst på! Och gärna med ngn hund ombord. Hunden är viktig som trygghet.
Såja. Nu är vår sista båthelg över... Med sorg i hjärtat.
Uppdatering.
Vi har ju tävlat nu i sommar. Hela två ggr!
Första var paltprovet. Vi fick ett tredje pris. Gaija fick för sig att göra ngt hon aldrig, aldrig har provat på att göra...
Hon ställde sig upp på platsliggningen och luktade runt omkring sig. Sen kikade hon på mig som om hon tänkte: OIj! Det var ju platsliggning!
Så då la hon sig igen snyggt och prydligt som om inget hade hänt. Hon totalstruntade i dom andra hundarna....
Hade vi fixat platsliggningen så hade vi fått vårt andra första pris...
Läggande under gång fick vi en tia och domaren var djupt imponerad. Snabbt och snyggt och rakt var det!
Jag blev lite småförgrymmad av detta att hon stälde sig upp så ajg anmälde gaija till flera tävlingar till. ända fram i november... ;O)
Sen efteranmälde jag mig till Älvsbyns BHK... Jag tänkte att det var nog en engångsföreteelse...
Sagt och gjort. Vi började tävlingen dåmed platsliggning. Så här såg det ut. *suckar*
Se... Där står hon! Samma sak IGEN! Ligger ett par sekunder, reser sig, nosar runt, kikar på mig och lägger sig igen.
Jag ahr gnuggat mina geniknölar... OCh kommit fram till att hon tycker platsliggning på tävlingar är tååååkiga! Så då ser hon till att göra ngt. Men hon lägger sig igen eftersom att hon VET att hon ska ligga när jag kommer tillbaka!
Så nu ha rjag tränat tråkiga platsliggningar, tävlingsmässiga platsliggningar, platsliggningar med stärning, platsliggningar utan störning, korta platsliggningar och långa pplatsliggningar.
Hon ligger snällt och stilla. Hon störs inte av andra hundar heller...
Så nu ska vi inte tävla på ett tag. Fortsätta med platsliggningar och sen får vi väl se... Man vill ju helst inte förstöra och störa på ngn tävling men jag är rädd att det blir ngt sådant om hon gör så på nästa tävling. Håll tummarna....
Så en bild för att lugna ner mig...
Lugn och ro.... Andas in djuuupt och koppla av! En dimmig morgon med katten Herr Oboy vid stranden. Livsnutaren som bara tar dagen som den kommer. Ngt man ska lära sig av?
Första var paltprovet. Vi fick ett tredje pris. Gaija fick för sig att göra ngt hon aldrig, aldrig har provat på att göra...
Hon ställde sig upp på platsliggningen och luktade runt omkring sig. Sen kikade hon på mig som om hon tänkte: OIj! Det var ju platsliggning!
Så då la hon sig igen snyggt och prydligt som om inget hade hänt. Hon totalstruntade i dom andra hundarna....
Hade vi fixat platsliggningen så hade vi fått vårt andra första pris...
Läggande under gång fick vi en tia och domaren var djupt imponerad. Snabbt och snyggt och rakt var det!
Jag blev lite småförgrymmad av detta att hon stälde sig upp så ajg anmälde gaija till flera tävlingar till. ända fram i november... ;O)
Sen efteranmälde jag mig till Älvsbyns BHK... Jag tänkte att det var nog en engångsföreteelse...
Sagt och gjort. Vi började tävlingen dåmed platsliggning. Så här såg det ut. *suckar*
Se... Där står hon! Samma sak IGEN! Ligger ett par sekunder, reser sig, nosar runt, kikar på mig och lägger sig igen.
Jag ahr gnuggat mina geniknölar... OCh kommit fram till att hon tycker platsliggning på tävlingar är tååååkiga! Så då ser hon till att göra ngt. Men hon lägger sig igen eftersom att hon VET att hon ska ligga när jag kommer tillbaka!
Så nu ha rjag tränat tråkiga platsliggningar, tävlingsmässiga platsliggningar, platsliggningar med stärning, platsliggningar utan störning, korta platsliggningar och långa pplatsliggningar.
Hon ligger snällt och stilla. Hon störs inte av andra hundar heller...
Så nu ska vi inte tävla på ett tag. Fortsätta med platsliggningar och sen får vi väl se... Man vill ju helst inte förstöra och störa på ngn tävling men jag är rädd att det blir ngt sådant om hon gör så på nästa tävling. Håll tummarna....
Så en bild för att lugna ner mig...
Lugn och ro.... Andas in djuuupt och koppla av! En dimmig morgon med katten Herr Oboy vid stranden. Livsnutaren som bara tar dagen som den kommer. Ngt man ska lära sig av?
Båtsemester långt ut på havet!
Vi har varit lååångt bort! Ända till Stenskär! Oj vad denna ö är vacker. En av de allra vackraste man kan se här uppe i norr. Här kommer bilder...
Månen...
Våran båt ligger längst ut till höger vid bryggan...
Solnedgång...
Ett skepp kommer lastat....
Njutbar strand!
Gaija och Lona hittar grejjer man kan leka med.
Jag tror inte att barnen och hudnarna mådde så dåligt... talla om sinnesro och lycka och glädje!
Bara bus!
Ibland är det bara sååå svårt att få en bra bild på lillan...
Men Lona hon sätter sig snyggt när kameran åker fram.
Men får dom sitta tillsammans så...
Så GLAD!
Linslus! Hur man än gör så är Gaija med...
På väg från Stenskär där vi varit några dagar så var gaija lite trött.. eller så hade jag mycket fotsvett. Hur som helst var hon rätt medvetslös... Spana in nosarbetet i skon!
Så här ska man se ut lagomt till beach 2007. Så ny vet ni! Stilen kallas för sandtryne...
Om man bara ligger så här och njuter... Kan man bli brun då? Undrar om Lona vill bli en schäfer med färg? Njuter gör hon ialla fall.
Det har siktats en ny typ att sjöodjur...
Man måste inte åka på dyra utlandssemestrar för att få uppleva härliga vidstäckta stränder med varmt blågrönt vatten. Dessa stränder som är helt gratis att vistas på finns här uppe i norrbottens skärgård. Vissa stränder är även helt tomma på folk!
Båken på Stor-räbben. I den här satt våra starka modiga män och bevakade vår kust under andra världskriget. Numera är Båken låst på grund av vandalisering. Men inne i båken (jag ahr varit in där förut) så finns det våningssängar, pentry och andra små rum att vistas i. Och en storslagen utsikt!
En annan storslagen utsikt... Alla fem är lyckliga. =O)
En örn som blir jagad av ilskna fiskmåsar. Inte varje dag man får med en sådan på bild!
Lona ville bli fotad. Hon satt sig ännu en gång framför kameran och tittade på mig med en sträng blick! Jag kännde mig tvungen att ta en bild...
Sen ställde sig Gaija i en snygg pose'. Hon är tydligen ingen exteriörschäfer. Men hon har en mycket snygg exteriör! ;O)
Fiskestugorna på Stor-Räbben. Mysigt värre. I bakgrunden skymtar man en underbar sandstrand. det gick härligthöga vågor den här dagen och hudnarna lärde sig att simma i en meter höga vågor smat att surfa. Gaija passade på att testa en baklängesvolt. vi gav henne 10 poäng av 10. Mycket snyggt gjort.
Att balansera på spången var iten så lätt tyckte Gaija. Lona tyckte hon var urjobbig och sprang om henne hela tiden. Gaija påstår att man måste hålla munnen rått i tungan när mangår så där. bakbenen vet inte vad frambenen gör. Och frambenen vet att bakbenen inte gör ngt vettigt.
Och så var det då herr Oboy. Han var bara ute om natten. Och att fota honom är itne lätt. speciellt inte om det är natt. Han var som ett litet spöke. Fotot är tagen just före tolv på natten och det var kolsvart ute.
Månen...
Våran båt ligger längst ut till höger vid bryggan...
Solnedgång...
Ett skepp kommer lastat....
Njutbar strand!
Gaija och Lona hittar grejjer man kan leka med.
Jag tror inte att barnen och hudnarna mådde så dåligt... talla om sinnesro och lycka och glädje!
Bara bus!
Ibland är det bara sååå svårt att få en bra bild på lillan...
Men Lona hon sätter sig snyggt när kameran åker fram.
Men får dom sitta tillsammans så...
Så GLAD!
Linslus! Hur man än gör så är Gaija med...
På väg från Stenskär där vi varit några dagar så var gaija lite trött.. eller så hade jag mycket fotsvett. Hur som helst var hon rätt medvetslös... Spana in nosarbetet i skon!
Så här ska man se ut lagomt till beach 2007. Så ny vet ni! Stilen kallas för sandtryne...
Om man bara ligger så här och njuter... Kan man bli brun då? Undrar om Lona vill bli en schäfer med färg? Njuter gör hon ialla fall.
Det har siktats en ny typ att sjöodjur...
Man måste inte åka på dyra utlandssemestrar för att få uppleva härliga vidstäckta stränder med varmt blågrönt vatten. Dessa stränder som är helt gratis att vistas på finns här uppe i norrbottens skärgård. Vissa stränder är även helt tomma på folk!
Båken på Stor-räbben. I den här satt våra starka modiga män och bevakade vår kust under andra världskriget. Numera är Båken låst på grund av vandalisering. Men inne i båken (jag ahr varit in där förut) så finns det våningssängar, pentry och andra små rum att vistas i. Och en storslagen utsikt!
En annan storslagen utsikt... Alla fem är lyckliga. =O)
En örn som blir jagad av ilskna fiskmåsar. Inte varje dag man får med en sådan på bild!
Lona ville bli fotad. Hon satt sig ännu en gång framför kameran och tittade på mig med en sträng blick! Jag kännde mig tvungen att ta en bild...
Sen ställde sig Gaija i en snygg pose'. Hon är tydligen ingen exteriörschäfer. Men hon har en mycket snygg exteriör! ;O)
Fiskestugorna på Stor-Räbben. Mysigt värre. I bakgrunden skymtar man en underbar sandstrand. det gick härligthöga vågor den här dagen och hudnarna lärde sig att simma i en meter höga vågor smat att surfa. Gaija passade på att testa en baklängesvolt. vi gav henne 10 poäng av 10. Mycket snyggt gjort.
Att balansera på spången var iten så lätt tyckte Gaija. Lona tyckte hon var urjobbig och sprang om henne hela tiden. Gaija påstår att man måste hålla munnen rått i tungan när mangår så där. bakbenen vet inte vad frambenen gör. Och frambenen vet att bakbenen inte gör ngt vettigt.
Och så var det då herr Oboy. Han var bara ute om natten. Och att fota honom är itne lätt. speciellt inte om det är natt. Han var som ett litet spöke. Fotot är tagen just före tolv på natten och det var kolsvart ute.
Båtsemester!
Vi har båtsemester nu... Fast just nu i detta ögonblicket så är vi hemma och tvättar och bunkrar upp. sånt måste man göra! Egentligen så är det inte min mamma som skriver utan denna gången är det lilla jag... Gaija som skriver! Det är roligt med båtsemester. Men får bada mycket. ibland får man bada mer än mycket! som när Lona går på relingen och puttar i mig. Sånt bad tycker jag inte om. Lona säger: Flytta på dig! här ska jag fram! Och så puttar hon ner mig från båten. Orättvist tycker jag!
Annars så är det väldigt härligt att flyta fram i det blå vattnet. Om än det är lite kallt. Det är bara 16 grader i vattnet. Min mamma badar helst inte. Fast hon brukar göra det ändå en liten stund varje dag. Min pappa badade också en dag. Då fick han för sig att bada med kläderna på. Det såg mycket roligt ut!
Alla tyckte det var roligt och skrattade. Då tyckte jag också att jag skulle bada så då hoppade jag med i vattnet och stänkte ner alla. Hehe...
Nu ska jag berätta om bilderna lite så får ni veta vad vi har för oss om dagarna i vår lilla båt.
Här sitter jag och Lona och solar oss. Vi får snällt stanna kvar på båten när alla andra får gå därifrån. lite fuskigt tycker jag. Men Lona säger att vi måste vakta båten. Och då känns det bättre. Men det är rätt bra att ligga på båten. Man har bra uppsikt över alla småhundar. Det finns massor med småhundar ute på båtklubben. Vi är dom största hundarna där. Och dom tystaste. Vi skäller knappt ngt alls förutom när dom små hundarna skäller och vi måste svara emot dom när vi går förbi...
Våran båt... Den är för det mesta den minsta båten ute på båtklubben. Men det gör inget. Det är trångt och mysigt. Vi hundar får egentligen inte ligga i sängarna. Men vi smyger oss dit när alla sover. Sen är det jätte, jättetrångt! Men mysigt! tycker jag och Lona.
Våran båtklubb ligger väldigt vackert till. Här har min mamma fotat mitt i natten. Så här ser det ut just nu mitt i natten ute på vår klubb.Jag sov just då mamma fotade. För mitt i natten ska man sova!
Jag trodde att himmlen brann när jag såg kortet. Men det var ju bara en helt vanlig solnedgång.
Ehhh... ett grässtrå... Mamma? Varför fotar du gräset? Du fotar ju så in i vassen!
Så där ja... En blomma. Mycket bättre!
*suckar* Gräs igen...
Här sitter vi på en gungig brygga. Jag tycker att Lona har lite dålig självdiciplin på kortet. Man sträcker väl inte ut tungan så där och har sig heller? Själv sitter jag och ser mycket vacker ut. Som vanligt.
Här står vi på en ramp. Den rä läskig tycker en båtgrannes hund. Dom måste bära hunedn. Min mamma vägrar bära oss så vi går snällt på den. Gör man inte det får man ju inte gå i land. Föressten... Den är inte alls så läskig. bara oskön att gå på.
Jag gillar att åka båt. Så är det bara. Speciellt gummibåten. Den går fort! Helst ska pappa köra fullgas. Men Lona tycker bäst om när pappa ror. Helst skulle hon vilja ha ett paraply och en vacker klänning på sig också. Hon är ju sååå damig Lona!
Det är ju bara sååå mysigt att åka fort! Emelie kör jättebra!
Lona sitter och oroar sig för att fiskarna ska äta upp henne. Där vi låg i Koskär så fanns det massor med abborre och gädda!
Lona tycker vi ska fara någon gång... Jag vill med fara och upptäcka nya ställen. Spännande ställen!
Jag är nog lite trött i ögonen ibland när jag åker båt. Syns det?
Pappa är en snäll en.. Han tar oss på en båt tur då och då... Jag och Lona är galionsfigurer!
Man över bord!
Min mamma ska lära mig att vid kommandot man över bord så ska jag hoppa i och rädda den personen. Det ska bli sännande! Först ska vi börja med att båten är stilla och ngn hoppar i vattnet. Sen ska vi öva oss på att båten far och jag hoppar i. Sen ska jag kunna simma runt den nödställde och den ska få ta tag i mitt nackskinn. bara det att jag är i närheten ska vara lugnande och tryggt. Men innan jag hoppar i ska jag naturligtvis ha en flytväst på mig! Jag ska också lära mig att ta med en livlina i hoppet. Men det krävs rätt mycket jobb så vi håller just nu på att lräa oss kommandot man över bord och att jag då hoppar i vattnet. Rätt knepigt faktiskt!
Ũsöndag ska vi ut med båten igen. Det ska bli skoj!
Annars så är det väldigt härligt att flyta fram i det blå vattnet. Om än det är lite kallt. Det är bara 16 grader i vattnet. Min mamma badar helst inte. Fast hon brukar göra det ändå en liten stund varje dag. Min pappa badade också en dag. Då fick han för sig att bada med kläderna på. Det såg mycket roligt ut!
Alla tyckte det var roligt och skrattade. Då tyckte jag också att jag skulle bada så då hoppade jag med i vattnet och stänkte ner alla. Hehe...
Nu ska jag berätta om bilderna lite så får ni veta vad vi har för oss om dagarna i vår lilla båt.
Här sitter jag och Lona och solar oss. Vi får snällt stanna kvar på båten när alla andra får gå därifrån. lite fuskigt tycker jag. Men Lona säger att vi måste vakta båten. Och då känns det bättre. Men det är rätt bra att ligga på båten. Man har bra uppsikt över alla småhundar. Det finns massor med småhundar ute på båtklubben. Vi är dom största hundarna där. Och dom tystaste. Vi skäller knappt ngt alls förutom när dom små hundarna skäller och vi måste svara emot dom när vi går förbi...
Våran båt... Den är för det mesta den minsta båten ute på båtklubben. Men det gör inget. Det är trångt och mysigt. Vi hundar får egentligen inte ligga i sängarna. Men vi smyger oss dit när alla sover. Sen är det jätte, jättetrångt! Men mysigt! tycker jag och Lona.
Våran båtklubb ligger väldigt vackert till. Här har min mamma fotat mitt i natten. Så här ser det ut just nu mitt i natten ute på vår klubb.Jag sov just då mamma fotade. För mitt i natten ska man sova!
Jag trodde att himmlen brann när jag såg kortet. Men det var ju bara en helt vanlig solnedgång.
Ehhh... ett grässtrå... Mamma? Varför fotar du gräset? Du fotar ju så in i vassen!
Så där ja... En blomma. Mycket bättre!
*suckar* Gräs igen...
Här sitter vi på en gungig brygga. Jag tycker att Lona har lite dålig självdiciplin på kortet. Man sträcker väl inte ut tungan så där och har sig heller? Själv sitter jag och ser mycket vacker ut. Som vanligt.
Här står vi på en ramp. Den rä läskig tycker en båtgrannes hund. Dom måste bära hunedn. Min mamma vägrar bära oss så vi går snällt på den. Gör man inte det får man ju inte gå i land. Föressten... Den är inte alls så läskig. bara oskön att gå på.
Jag gillar att åka båt. Så är det bara. Speciellt gummibåten. Den går fort! Helst ska pappa köra fullgas. Men Lona tycker bäst om när pappa ror. Helst skulle hon vilja ha ett paraply och en vacker klänning på sig också. Hon är ju sååå damig Lona!
Det är ju bara sååå mysigt att åka fort! Emelie kör jättebra!
Lona sitter och oroar sig för att fiskarna ska äta upp henne. Där vi låg i Koskär så fanns det massor med abborre och gädda!
Lona tycker vi ska fara någon gång... Jag vill med fara och upptäcka nya ställen. Spännande ställen!
Jag är nog lite trött i ögonen ibland när jag åker båt. Syns det?
Pappa är en snäll en.. Han tar oss på en båt tur då och då... Jag och Lona är galionsfigurer!
Man över bord!
Min mamma ska lära mig att vid kommandot man över bord så ska jag hoppa i och rädda den personen. Det ska bli sännande! Först ska vi börja med att båten är stilla och ngn hoppar i vattnet. Sen ska vi öva oss på att båten far och jag hoppar i. Sen ska jag kunna simma runt den nödställde och den ska få ta tag i mitt nackskinn. bara det att jag är i närheten ska vara lugnande och tryggt. Men innan jag hoppar i ska jag naturligtvis ha en flytväst på mig! Jag ska också lära mig att ta med en livlina i hoppet. Men det krävs rätt mycket jobb så vi håller just nu på att lräa oss kommandot man över bord och att jag då hoppar i vattnet. Rätt knepigt faktiskt!
Ũsöndag ska vi ut med båten igen. Det ska bli skoj!
Äntligen har vi sjösatt vår båt!
I onsdags var den stora dagen. Inte bara att vi har sjösatt båten utan att Gaija fick för första gången åka i vår stora båt! Det gick hur bra som helst! förutom då vi skulle gå ombord och Lona försökte tränga sig före... Då rammlade gaija i. men det gick bra. upp på badbryggan och in i båten så var allt bra igen. Hon blev lite mer försiktig uppe på relingen efteråt. Men det är bara bra. Man ska ha respekt för sjön.
Här kommer lite bilder från våra underbara dagar ute på sjön.
Våran båt. Inte ännu sjösatt. men snart....
Men.. Stör oss inte! Vi sover! Mycket trötta hudnar efter en dag med bad och sol... Dom sover gott med barnen i ruffen.
Det tar på en att åka båt. Sin vana trogen så sover Gaija så fort ett fordon rör på sig..
Dom njuter.... Och Gaija undrar om man kan simma lika fort som båten kör...
Sitter i solen och glassar... Hur underbart är det inte att sitta och njuta medans båten puttrar på i sex knop?
En mycket vanlig syn. Lona är i vattnet. Är hon in te i vattnet när vi är ute med båten så är hon bara uppe en säng och kissar i skogen. Gaija håller på att utblida sig till vattenhund hon med.
Gaija har hittat ett härligt ställe att ligga på. Svalt och skönt med bra sikt. badbryggan på båten är inte bara bra att hoppa från. Den duger bra som sovplats också. Och sen så kan man ju se en och annan fisk där nere i vattnet! Spännande!
Hej och hå! så här gör man när man utbildar sig till attenhund! Man bara hoppar i! Utan att ens fundera...
på om det ska bli ett magplask!
Sen är det bara att simma ut och hämta pinnen... Lätt som en lättplätt!
tyvärr har allt det härliga ett slut. I fredags hade vi bestämmt att fara till Arjeplog och åka ånglok. Så vi fick avbryta vår sköna båttur och fara hemm igen. Till hundarnas stora besvikelse. Men barnen var sååå nyfikna! vi hade berättat att vi skulle göra en utflykt. Men inte vart och inte hur... Så när vi kom fram till Arvidsjaur så blev dom allt häpna!
Ett riktigt ånglok stod och väntade!
Så vi åt middag och myste på... Sen när loket stannade och vände fick barnen gå in och kika hur det såg ut. Sen bar det iväg tillbaka igen. Vi stannade vid Storavan och åt grillad korv och badade. Sen hem igen. tyvärr så bestämde sig kameran för att batterierna skulle vara slut. Så jag fick inte många bra bilder. Men en bild kan jag gott bjuda på!
Loket är från 1915 och vagnarna är från 1930. Gammal men gediget. Och oj så mysigt!
Bara en sista bild... Lona är inte klok i vattnet... Kolla va?
Här kommer lite bilder från våra underbara dagar ute på sjön.
Våran båt. Inte ännu sjösatt. men snart....
Men.. Stör oss inte! Vi sover! Mycket trötta hudnar efter en dag med bad och sol... Dom sover gott med barnen i ruffen.
Det tar på en att åka båt. Sin vana trogen så sover Gaija så fort ett fordon rör på sig..
Dom njuter.... Och Gaija undrar om man kan simma lika fort som båten kör...
Sitter i solen och glassar... Hur underbart är det inte att sitta och njuta medans båten puttrar på i sex knop?
En mycket vanlig syn. Lona är i vattnet. Är hon in te i vattnet när vi är ute med båten så är hon bara uppe en säng och kissar i skogen. Gaija håller på att utblida sig till vattenhund hon med.
Gaija har hittat ett härligt ställe att ligga på. Svalt och skönt med bra sikt. badbryggan på båten är inte bara bra att hoppa från. Den duger bra som sovplats också. Och sen så kan man ju se en och annan fisk där nere i vattnet! Spännande!
Hej och hå! så här gör man när man utbildar sig till attenhund! Man bara hoppar i! Utan att ens fundera...
på om det ska bli ett magplask!
Sen är det bara att simma ut och hämta pinnen... Lätt som en lättplätt!
tyvärr har allt det härliga ett slut. I fredags hade vi bestämmt att fara till Arjeplog och åka ånglok. Så vi fick avbryta vår sköna båttur och fara hemm igen. Till hundarnas stora besvikelse. Men barnen var sååå nyfikna! vi hade berättat att vi skulle göra en utflykt. Men inte vart och inte hur... Så när vi kom fram till Arvidsjaur så blev dom allt häpna!
Ett riktigt ånglok stod och väntade!
Så vi åt middag och myste på... Sen när loket stannade och vände fick barnen gå in och kika hur det såg ut. Sen bar det iväg tillbaka igen. Vi stannade vid Storavan och åt grillad korv och badade. Sen hem igen. tyvärr så bestämde sig kameran för att batterierna skulle vara slut. Så jag fick inte många bra bilder. Men en bild kan jag gott bjuda på!
Loket är från 1915 och vagnarna är från 1930. Gammal men gediget. Och oj så mysigt!
Bara en sista bild... Lona är inte klok i vattnet... Kolla va?
Till Fällfors vi for...
Och hälsade på min älsklingsmoster! Hon är absolut den mysigaste mostern jag har! Genom go och klok! Hon påminner ofta om min Mormor också. =O)
Tyvärr regnade det rätt mcyket när vi var där. Men jag fick en del fina bilder ialla fall. =O)
Min mosters sommarstuga... Nädå! Jag skojjar bara. Det är min Morgor som byggt husen. Dom är i skala 1:2. Otroligt snyggt gjort! Man skulle kunna tro att det är riktiga hus!
Det här är däremot min mosters stuga. en gammal bagarstuga omgjord till sommarstuga. Jättemysigt!
Lona och gaija utanför Dasset. Mormor och moster gick till Ladan. Så dom blev rätt intresserade. Vi gick dit efter fotograferingen och då fick dom kika in. Det var ju Sååååå spännande! Det fanns nämligen ett stort HÅL i golvet! Ojojoj... Gaija med sin nyfikna strut var tvungen att kika ner. Lona vågade inte riktigt. Hon har ju lite erfarenhet av hål i golv och vet att man kan ramla ner. Så hon kikade bara lätt över kanten. Tokgaija försökte hoppa ner...
Lona vill helst springa efter mormor och moster.
Gaija håller stenkoll på mormor och moster. När hon fick fritt kommano då sprang hon som en liten virvelvind till sin älskade mormor.
En ros... Jag fick en närbild. Jag ahr svårt för just sådana här bilder. Dom blir alltid flummiga, dimmiga och konstiga. Den här gången blev den normal. =O)
Tyvärr regnade det rätt mcyket när vi var där. Men jag fick en del fina bilder ialla fall. =O)
Min mosters sommarstuga... Nädå! Jag skojjar bara. Det är min Morgor som byggt husen. Dom är i skala 1:2. Otroligt snyggt gjort! Man skulle kunna tro att det är riktiga hus!
Det här är däremot min mosters stuga. en gammal bagarstuga omgjord till sommarstuga. Jättemysigt!
Lona och gaija utanför Dasset. Mormor och moster gick till Ladan. Så dom blev rätt intresserade. Vi gick dit efter fotograferingen och då fick dom kika in. Det var ju Sååååå spännande! Det fanns nämligen ett stort HÅL i golvet! Ojojoj... Gaija med sin nyfikna strut var tvungen att kika ner. Lona vågade inte riktigt. Hon har ju lite erfarenhet av hål i golv och vet att man kan ramla ner. Så hon kikade bara lätt över kanten. Tokgaija försökte hoppa ner...
Lona vill helst springa efter mormor och moster.
Gaija håller stenkoll på mormor och moster. När hon fick fritt kommano då sprang hon som en liten virvelvind till sin älskade mormor.
En ros... Jag fick en närbild. Jag ahr svårt för just sådana här bilder. Dom blir alltid flummiga, dimmiga och konstiga. Den här gången blev den normal. =O)
Utställning...
Idag har jag varit på ngt jag aldrig nästan varit på. En utställning! Jag Emelie och Gaija hejjade p vår polare Smilla. En mycket söt och trevlig liten finsk Lapphund. Hon fick ett tredjepris och ett hederspris. Inte så illa! Fast ajg har nog kanske blandat till begreppen lite... Jag är så dålg på sånt här. emn kritiken (det för mig viktigaste) var strålande! Hon är en liten coh välskapt tjej! Jättekul! I morgon ska vi hejja på dom igen och bjuda dom på kaffe. Alltså inte Smilla utan Smillas matte och husse och handlern. Kommer inte ihåg vad hon heter. Men hon var trevlig. =O)
Smilla springer med sin handler (den svarta hunden) och kroppstrumpedomaren tittar på. =O)
Smilla springer med sin handler (den svarta hunden) och kroppstrumpedomaren tittar på. =O)
Har varit på vift...
Jag har nu packat och packat... först åt barnen som farit på Kollo och sjösportläger..Sen åt mig och gubben. vi har varit till Norge.
För ngn tid sedan blev vi inbjudna av Hemvärnet att delta vid en liten resa till Vassejaure, Narvik och Bjerkvik... Vi skulle få se och höra om hur striderna gick till där under andra värdskriget. Samt bo i ett hus som Kamratföreningen som S3 har. Så vi skulle då alltså bo i Vassejaure och fara ner till Narvik och Bjerkvik och studera lite krigsminnen där. givetvis tackar man itne nej till en liten gratis semester till Norge! speciellt inte då jag som ALDRIG varit i Norge. Det närmaste var en km från gränsen.
Så det tyckte ajg skulle vara kul! Och få uppleva lite natur också! Sånt gillar ajg. tyvärr så fick jag itne ta med hundarna på grund av risken för allergi. Det hade varit en upplevelse för dom också att få gå uppe på fjällen.
Men nästa gång jag far till fjälls ska dom med! Så är det bara1 jag kände mig halv utan hund. Sånt går då verkligen inte för sig!
Se, skåda och njut!
Två glada och förväntansfulla hundar... Dom trodde att dom skulle följa. Dom har kollat in pakningen hela kvällen innan vi skulle fara. När Stefan packade in på morgonen så var dom som små ljus. Men det var ingen större fara. Mormor kom och hämtade dom efter ett par timmar. Då var dom så nöjda igen.
En stor del av resan hade vi en massa hyss för oss. Vi ÅT! antingen var det goda mackor och bullar eller så var det potatissallad och rostiff som stod på menyn. Trodde då aldrig att vi skulle komma fram. Hehe...
Vassejaur.
En lite historisk plats. Här sköts en svensk... En ung kille från pitholm (där jag bor!). Han var bara 21 år. Ett tyskt plan flög fel och hamnade rakt över Vassejaurs tågstation. Ett tysk pansartågvagn stod uppställd där och tyskarna besköt planet. Svenska soldater som uppehöll sig just där flydde i vild panik. en enda blev träffad och det var Sven Sjöberg som gav sitt liv till landets försvar. Den 20:e maj 1940. Han blev skjuten i bröstet.
Vi bodde i det röda huset till vänster på bilden. Väldigt trevligt och mysigt var det där! Dit vill jag komma igen ngn fler gång!
Låååångt, låååångt bort ser man snö på fjällen. Fjällen ligger flera mil bort.
Hmmmmm???
Laven blommade med små, små söta blommor. Urgulligt! Urgammalt!
Vassejaurs fjällmassiv. Otroligt vackert fjäll. Jag ska bestiga den en dag. Men då måste ajg sova över på toppen. det tar en dag att bestiga och en dag att gå ner. Säger dom som vet. Och den dagen jag gör det ska jag ha hundarna med mig.
Små sjöar med smältvatten fån snön fjället. Otroligt vackert!
Snön låg kvar på fjället fortfarande. Det var drygt 20 grader varmt ute., En lustig känsla. En lustig pitebo också som poserar på en snöfläck.
En otrolig skir grönska bredde ut sog vid fjällets fot. Det såg ut som om man var helt nära fjället. Men när man började gå så forstod man hur liten man är...
Vi väntar på att det ska bli grillglöd. Varje kväll bestod av krovgrillning. Jättemysigt! Man ajg var då så mätt att jag höll på att spricka. Så i lördagskväll gick ajg och två till upp på fjället på en tur. Härligt! det tog ca två och en halv timme att gå drygt 5 km. Men det var det värt! Vad vackert det var. Jag hade inte med mig kameran för jag ville kunna gå obehindrat då vi höll en ganska hög fart och gick över bäckar och klippor. Jag fick motion kan jag lova!
The man, the legend, the koncept, the myth!
Så ska Major Harry Thorne'us besrkivas. Är det ngn här i sverige som kan krigshistoria så är det han! en otroligt bra berättare. Han kan ALLT. Och det han itne råkar kunna är itne ens värt att fundera över. Han ahr flera medaljer från olka länder. bland annat en från Holland som han fått av Drottning Beatrixe. Även från Finland har han fått några medaljer. Och dom förtjänar han STORT!
Här står Major Harry och berättar om soldat Sven Sjöberg som omkom av ett vilset tyskt krigsplan som besköt honom.
En soldat och hans Schäfer... enda schäfern jag såg på hela min resa.. Men bilden säger mig mer än tusen ord...
Vad säger man? Nog kunde tyskarna bygga fordon alltid! Men vad rä det? en pansarmotorcykelbandvagn?
Narviks hamn södra viken och hamnens inlopp. Det är STORT med fjordar!
Några båtar ligger för ankar i hamnen...
Genomgång i Narviks hamn om hur Norrmän, Polacker, främlingsleginärer från Spanien drev tillbaka Tyskarna. vilket jobb1 Spanjorerna hade dessutom med sig åsnor som pack och bärhjälp.
En minnessten som Norrmånnen rest för de tyskar som stupat under krigen men som av olka skäl inte kunnat forslas hem. 
Kyrkan i bjervik. Här finnsockså en minnessten av de som stupat under kriget. Många var kvinnor och barn då de av ngn anledning inte blivit evakuerade. 
Högt i tak.
Sist men absolut itne minst. Den är bilden har Emelie tagit på sjösportlägret. Solnegång i Bottenviken... vackert gumman!
En bruksschäfers förvandling...
Har fått låna några bilder från Lottie på aktivhund.se. Hon har försökt ställa upp sin hund så som en exteriörschäfer ska stå. Själv ska jag försöka övertala min Gaija att hon också kan stå så. emnjust nu så har hon inte riktigt tid till att stå stilla så länge att hon komemr med på bild. Det är som norrmännen somska byta glödlampa. det behövs många för att få till det.
Håll till godo! Här kommer Lotties fina schäfertik =O)
Normalt stående
Uppställd
Mer uppställd. Mär väl att korset fortfarande inte sluttar kraftigt. Även om hunden nästan står på sin has.
Maxupptställd.
Ser ju inte klokt ut egentligen...
Håll till godo! Här kommer Lotties fina schäfertik =O)
Normalt stående
Uppställd
Mer uppställd. Mär väl att korset fortfarande inte sluttar kraftigt. Även om hunden nästan står på sin has.
Maxupptställd.
Ser ju inte klokt ut egentligen...
Årets första havsbad!
I torsdags packade jag in två av mina barn i bilen samt hudnarna och for iväg till gläntan. Hur gläntan ser ut på hösten och vintern och våren syns i delar av mina tidigare bloggar. Men nu är det somamr och då ville barnen bada. Jag tänkte att det skulle vara rätt ödsligt ute på gläntan. Så hundarna skulle kunna bada i lugn och ro. Gaija skulle få möta vågorna! Det blåste ca 15 sekundmeter. Kallt var det också. Jag höll mig stdigt på land. Blötte bara ner fötterna lite så jag kunde ta några härliga bilder.
Och här kommer dom!
En enslig mås på en enslig strand som föröker fånga en enslig fisk i ett upprört hav. Dimman försöker smyga sig på...
Dimman kommer rullande in mot enslig strand. Luftiga sjok lägger sina vita band. Snart syns ej stranden mer. Men till slut blir detaljerna fler och fler...
Kan det bli ödsligare?
Från att vara en vacker Gaija vid havet...
Och en mycket stolt och vacker Lona...
Till att förvandlas till detta!
Gaija undrar om det måste skvittra så när man ska bada? Och VEM är det som skvittrar?
Nääää! Det är SÄKERT du Lona! Jag ska ge dig för allt skvitter!
Hörru bruden! Lägg av va? Det är VÅGORNA som skvittras! Gå och dränk dig vet ja. Slyngel!
Gör så här Gaija.. Man kan ÄTA vågorna...
Hehe.. Hur dum får man vara? Tycker Lona... Gaija tycker situationen är piiiinsam!
Och nu tjejer så skakar vi oss! Kom igen Emelie! Skaka var det!
Ska vi redan sluta bada? En mycket besviken Lona...
Vem behöver bada? När man kan hitta övergivna skor på stranden. Dom är MINA! Gaija har visst itne förstått det där att skorna inte alls är hennes. Dom är våra. Hon kom med dom till oss ialla fall. Utan att tappa skorna i vattnet. Vilket vi idag är mycket tacksamma för.
Äsch.. badkrukor. Jag roar mig själv då. Jag gör en grävelse i vattnet få se om ngn hänger på....
Lona är verkligen en riktig baderska. Hon älskar vattnet och kan roa sig själv där. Tyvärr får hon en fruktansvärd klåda på hela kroppen vid bad. det rä itne fuktexsem. tydligen torkar hennes hud ut. Så det blir tyvärr itne så många bad för henne.
Gaija verkar vara helt opåverkad av allt badande. Hon kliar sig inte mer än vad hon brukar. Vilket är nästan inget alls. Inte mer än vad en hund normalt gör.. Tack o lov. Fast nu fäller hon. Så då kliar hon sig lite extra.
Detta var allt för denna gång. =O)
Och här kommer dom!
En enslig mås på en enslig strand som föröker fånga en enslig fisk i ett upprört hav. Dimman försöker smyga sig på...
Dimman kommer rullande in mot enslig strand. Luftiga sjok lägger sina vita band. Snart syns ej stranden mer. Men till slut blir detaljerna fler och fler...
Kan det bli ödsligare?
Från att vara en vacker Gaija vid havet...
Och en mycket stolt och vacker Lona...
Till att förvandlas till detta!
Gaija undrar om det måste skvittra så när man ska bada? Och VEM är det som skvittrar?
Nääää! Det är SÄKERT du Lona! Jag ska ge dig för allt skvitter!
Hörru bruden! Lägg av va? Det är VÅGORNA som skvittras! Gå och dränk dig vet ja. Slyngel!
Gör så här Gaija.. Man kan ÄTA vågorna...
Hehe.. Hur dum får man vara? Tycker Lona... Gaija tycker situationen är piiiinsam!
Och nu tjejer så skakar vi oss! Kom igen Emelie! Skaka var det!
Ska vi redan sluta bada? En mycket besviken Lona...
Vem behöver bada? När man kan hitta övergivna skor på stranden. Dom är MINA! Gaija har visst itne förstått det där att skorna inte alls är hennes. Dom är våra. Hon kom med dom till oss ialla fall. Utan att tappa skorna i vattnet. Vilket vi idag är mycket tacksamma för.
Äsch.. badkrukor. Jag roar mig själv då. Jag gör en grävelse i vattnet få se om ngn hänger på....
Lona är verkligen en riktig baderska. Hon älskar vattnet och kan roa sig själv där. Tyvärr får hon en fruktansvärd klåda på hela kroppen vid bad. det rä itne fuktexsem. tydligen torkar hennes hud ut. Så det blir tyvärr itne så många bad för henne.
Gaija verkar vara helt opåverkad av allt badande. Hon kliar sig inte mer än vad hon brukar. Vilket är nästan inget alls. Inte mer än vad en hund normalt gör.. Tack o lov. Fast nu fäller hon. Så då kliar hon sig lite extra.
Detta var allt för denna gång. =O)
40 års kalas och hamnvakt.
Igår kväll var det en verkligen busy kväll!
Först ahde min uppfödare Mia 40 års kalas. Vi fick ett varmt välkommnande och massor med god mat och jättegod tårta! tyvärr blev kvällen kort. Den var ju så trevlig! vi hade de mest vitt skilda samtalämnen förutom hund då...
Halv tio var det dags för oss att lämna härliga gänget och sitta hamnvakt ute Renöhamn. vi for hem och hämtade hudnarna. Barnen fick klara sig själv hemma.
Det blev ju liksom en mycket händelselös natt. Två bilar kom.. Och vände. Men vi skrev upp deras reg. nummer och var så ordenliga så!
Hundarna tyckte det var helkul ute i hamnen. Det ahr ju blvit muddrat där så jättegeggahögarna var mycket itnressanta. Jag var däremot inte intresserad av att känna doften av blålera från hundarna. så dom fick intebada. Vattnet luktade blålera. Ja hela hamnen luktar blålera!
Däremot fick hundarna springa fritt lite som dom ville ett tag. sen hoppade dom glatt in i bilen och sov gott ett par timmar. Själv sov jag kanske två timmar. en timme i taget. Gubben fick dryga två timmar sammanhängande sömn. Jag var så fräck att jag spelade in hans snarkningar... ;O)
Idag får jag bära en skallebank. undrar om festfolket från Mias 40 års kalas mår likadant? Och jag som var nykter och allt...
Nåja. Här kommer lite bilder från nattens bravader.
Vi går hamnvakt och inspekterar de få båtar som ligger där... Allt lungt och stilla och tråkigt.
Svinöra i soluppggång. Svinöra här till vår båtklubb. Där finns bastu, dusch, diskställe, kiosk, badplats, kök, ungdomsstuga, handikapptoalett, el vid bryggorna, Vatten vid bryggorna och en massa eldstäder där man kan grilla. barnens paradis! Det råder koppeltvång på ön på grund av att det är ett naturreservat så hundarna bli lite ofria. Men det är ju så mycket folk där också så man har dom i koppel ialla fall. I sommar ska vi försöka ta oss dit med vår trasiga båt.
Svinöra by night... taget genom vaktstugans fönster.
Natt över havet. Solen, månen och molnen försöker tävla om vem som är mest vaken.
Solnedgång/uppgång över Mjoön. Jag vet faktiskt inte om solen var på väg upp eller ner. Eller så var den både ock. Här uppe är det inte så noga.
Två pigga och glada hundar mitt i natten. När vi kom hem klockan sex på morgonen så sprang dom direkt in i sovrummet och la sig. Sen klev dom inte upp föränn vid tolvtiden. Vi med...
Nästa gång det är hamnvakt så är det den 25/8... Få se om man kan få med en riktig soluppgång!?
Inte har det då hänt mycket sedan 1911... Jämför bilden på Gaija och på hunden på länken... Så här ska väl en schäfer se ut?
http://www.pedigreedatabase.com/gsd/pedigree/417697.html
Nu står ju gaija lite konstig på bilden... Men kolla in kroppsbyggnaden och vinklarna. Glöm inte bort att gaija är ju bara ett år på kortet och inte färdigväxt ännu.
Först ahde min uppfödare Mia 40 års kalas. Vi fick ett varmt välkommnande och massor med god mat och jättegod tårta! tyvärr blev kvällen kort. Den var ju så trevlig! vi hade de mest vitt skilda samtalämnen förutom hund då...
Halv tio var det dags för oss att lämna härliga gänget och sitta hamnvakt ute Renöhamn. vi for hem och hämtade hudnarna. Barnen fick klara sig själv hemma.
Det blev ju liksom en mycket händelselös natt. Två bilar kom.. Och vände. Men vi skrev upp deras reg. nummer och var så ordenliga så!
Hundarna tyckte det var helkul ute i hamnen. Det ahr ju blvit muddrat där så jättegeggahögarna var mycket itnressanta. Jag var däremot inte intresserad av att känna doften av blålera från hundarna. så dom fick intebada. Vattnet luktade blålera. Ja hela hamnen luktar blålera!
Däremot fick hundarna springa fritt lite som dom ville ett tag. sen hoppade dom glatt in i bilen och sov gott ett par timmar. Själv sov jag kanske två timmar. en timme i taget. Gubben fick dryga två timmar sammanhängande sömn. Jag var så fräck att jag spelade in hans snarkningar... ;O)
Idag får jag bära en skallebank. undrar om festfolket från Mias 40 års kalas mår likadant? Och jag som var nykter och allt...
Nåja. Här kommer lite bilder från nattens bravader.
Vi går hamnvakt och inspekterar de få båtar som ligger där... Allt lungt och stilla och tråkigt.
Svinöra i soluppggång. Svinöra här till vår båtklubb. Där finns bastu, dusch, diskställe, kiosk, badplats, kök, ungdomsstuga, handikapptoalett, el vid bryggorna, Vatten vid bryggorna och en massa eldstäder där man kan grilla. barnens paradis! Det råder koppeltvång på ön på grund av att det är ett naturreservat så hundarna bli lite ofria. Men det är ju så mycket folk där också så man har dom i koppel ialla fall. I sommar ska vi försöka ta oss dit med vår trasiga båt.
Svinöra by night... taget genom vaktstugans fönster.
Natt över havet. Solen, månen och molnen försöker tävla om vem som är mest vaken.
Solnedgång/uppgång över Mjoön. Jag vet faktiskt inte om solen var på väg upp eller ner. Eller så var den både ock. Här uppe är det inte så noga.
Två pigga och glada hundar mitt i natten. När vi kom hem klockan sex på morgonen så sprang dom direkt in i sovrummet och la sig. Sen klev dom inte upp föränn vid tolvtiden. Vi med...
Nästa gång det är hamnvakt så är det den 25/8... Få se om man kan få med en riktig soluppgång!?
Inte har det då hänt mycket sedan 1911... Jämför bilden på Gaija och på hunden på länken... Så här ska väl en schäfer se ut?
http://www.pedigreedatabase.com/gsd/pedigree/417697.html
Nu står ju gaija lite konstig på bilden... Men kolla in kroppsbyggnaden och vinklarna. Glöm inte bort att gaija är ju bara ett år på kortet och inte färdigväxt ännu.
Träningstävling i Luleå!
En heltrevlig kväll i Luleå blev det i onsdags (14/6). Jag, Eva-Lena och helena for till luleå för att träna oss lite på att tävla med våra hudnar.
Och oj vad kul vi hade! Massor med trevligt folk och trevliga hundar!
Jag fick även äntligen träffa Anneli som har Råggrindans Maximus. Anneli skulle för första gången tävla med lilla Nemo. Och det gick också bra.
Så här gick det för mig och Gaija.
Platsliggnging 10
Tandvisning 10
Linförighet 6 Pos. Ryck i koppel. släpar. DK. pos. avslut.
Fritt följ vid sidan 8 släpar. pos. slamsar
Platsläggande 0 lägger ej.
Inkallande 10
Stående 8.5 DK. tar steg
Hopp över hinder 0 nosar på hinder före momentet
Helhetsintryck 10 Pigg och glad hund.
Jaaa... Linförigheten.... Där har ajg fått bekräftat mina misstankar. Gaija tror att vi tar oss en liten promenad ute på planen. Så nu framöver så blir det enbart linförighet!!!
Fria följet börjar ju sitta rätt bra men lite positioner ska nog kunna gå att få till. Med hjälp av kopplet!!!
Platsläggande. Ngn hade lagt en förbannelse på plan. Sju av nio hundar la sig inte... Fast det är ju en klen ursäkt. Jag måste vara tydligare. Träna mer!!!
Ståendet. Där måste jag nog be ngn om hjälp. Jag ser inte att hon tar steg. Och min halvhalt ska också jobbads bort när hon blivit säker på ställandet.
Hopp över hinder. Ehhhh? Hudnen går fram till hindret och vill gärna hoppa. Så får man inte göra. Det blir en nolla direkt! Hunden får inte träna på plan innan momenten! Så nu måste ajg lära gaija att aldrig, aldrig gå fram till hindret utan att jag kommenderar hopp. Enkelt ;O)
Helhetsintrycket blev ju högt. Domaren tycker att min lilla tjej är en glad och frammåt hund. Hon blev ju lite busig där i fria följet. Men det bjuder jag på... Hon SKA tycka att det är kul! =O)
Och så till bilderna....
Har vi någon koll alls på våra ben? Man kan ju undra. Gaija på sin lilla promenad på plan... *ahhhhrghhhh* Det ska ju föreställa linförighet det här...
Du och jag Gaija...
I djuuuup koncentration. Ialla fall jag var det. Vad Gaija var vet jag inte...
Fria följet och ekipaget är redo...
Hej och hå... Det här går ju rätt bra...
Vi tar det långa benet före... Tjolahopp!
Inkallning. Här går det undan! En tia fick vi!
På väg att komma i rätt position alltså...
Och sen var ju momentet slut. Hon gillar det här gaija. Bästa momentet enligt henne. Man får ju SPRINGA då! =O)
Jag gillar den här hunden...
Helena och Exan går på fria följet. Ett duktigt ekipage som kan gå mycket långt!
En glad Anneli och en lite busig Nemo... Första gången Anneli tävlar och samma för Nemo. Han är också en hussehund. Så dom gjorde det verkligen bra!
Eva-Lena klappar om Morre. Hon har ju varit duktig gammeltanten! Morre blev utsedd till kvällens lilla harmör. Hon gjorde allt för att vinna publikens och domarens hjärta. Bästa tricket var nog när hon satte sig vänd åt fel håll. Där bara satt hon och såg nöjd ut. =O)
Vi ska fara på nästa träningstävling Luleå BK har. Jättekul och nyttigt framför allt! Nu har jag enhel del att ta och öva på i träningen. Ska bli kul *gnuggar händerna*
Och oj vad kul vi hade! Massor med trevligt folk och trevliga hundar!
Jag fick även äntligen träffa Anneli som har Råggrindans Maximus. Anneli skulle för första gången tävla med lilla Nemo. Och det gick också bra.
Så här gick det för mig och Gaija.
Platsliggnging 10
Tandvisning 10
Linförighet 6 Pos. Ryck i koppel. släpar. DK. pos. avslut.
Fritt följ vid sidan 8 släpar. pos. slamsar
Platsläggande 0 lägger ej.
Inkallande 10
Stående 8.5 DK. tar steg
Hopp över hinder 0 nosar på hinder före momentet
Helhetsintryck 10 Pigg och glad hund.
Jaaa... Linförigheten.... Där har ajg fått bekräftat mina misstankar. Gaija tror att vi tar oss en liten promenad ute på planen. Så nu framöver så blir det enbart linförighet!!!
Fria följet börjar ju sitta rätt bra men lite positioner ska nog kunna gå att få till. Med hjälp av kopplet!!!
Platsläggande. Ngn hade lagt en förbannelse på plan. Sju av nio hundar la sig inte... Fast det är ju en klen ursäkt. Jag måste vara tydligare. Träna mer!!!
Ståendet. Där måste jag nog be ngn om hjälp. Jag ser inte att hon tar steg. Och min halvhalt ska också jobbads bort när hon blivit säker på ställandet.
Hopp över hinder. Ehhhh? Hudnen går fram till hindret och vill gärna hoppa. Så får man inte göra. Det blir en nolla direkt! Hunden får inte träna på plan innan momenten! Så nu måste ajg lära gaija att aldrig, aldrig gå fram till hindret utan att jag kommenderar hopp. Enkelt ;O)
Helhetsintrycket blev ju högt. Domaren tycker att min lilla tjej är en glad och frammåt hund. Hon blev ju lite busig där i fria följet. Men det bjuder jag på... Hon SKA tycka att det är kul! =O)
Och så till bilderna....
Har vi någon koll alls på våra ben? Man kan ju undra. Gaija på sin lilla promenad på plan... *ahhhhrghhhh* Det ska ju föreställa linförighet det här...
Du och jag Gaija...
I djuuuup koncentration. Ialla fall jag var det. Vad Gaija var vet jag inte...
Fria följet och ekipaget är redo...
Hej och hå... Det här går ju rätt bra...
Vi tar det långa benet före... Tjolahopp!
Inkallning. Här går det undan! En tia fick vi!
På väg att komma i rätt position alltså...
Och sen var ju momentet slut. Hon gillar det här gaija. Bästa momentet enligt henne. Man får ju SPRINGA då! =O)
Jag gillar den här hunden...
Helena och Exan går på fria följet. Ett duktigt ekipage som kan gå mycket långt!
En glad Anneli och en lite busig Nemo... Första gången Anneli tävlar och samma för Nemo. Han är också en hussehund. Så dom gjorde det verkligen bra!
Eva-Lena klappar om Morre. Hon har ju varit duktig gammeltanten! Morre blev utsedd till kvällens lilla harmör. Hon gjorde allt för att vinna publikens och domarens hjärta. Bästa tricket var nog när hon satte sig vänd åt fel håll. Där bara satt hon och såg nöjd ut. =O)
Vi ska fara på nästa träningstävling Luleå BK har. Jättekul och nyttigt framför allt! Nu har jag enhel del att ta och öva på i träningen. Ska bli kul *gnuggar händerna*
Hittat en ny liten väg...
Idag när vi var ute och cyklade hittade jag en ny liten väg... en liten söt stig som ledde direkt till Ögletjärn! Det tog väl ca fem minuter att skumpa fram på stenarna med cykeln. Och sen var vi bara där! Lona och Gaija fick bada. Gissa om dom var lyckliga? Massor mysigt...
Det enda sominte ar mysigt var hudnen som smet från sin gård, sprang fram till oss och gjorde att jag ramlade av cykeln.
Jag hade hundarna på koppel och mitt i all villervalla så släppte jag aldrig kopplet. Jag brukar göra det så fort ngt verkar vara på g. Men i dag gjorde jag inte det. Så nu har jag ett härligt stort skrubsår på benet och knäet. Snyggt! Jag får se det från den posetiva sidan. Kanske jag slipper raka benet?
Här kommer lite bilder på en mysig stund vid Ögletjärn.
Om jag visste vad den här blomman hette så skulle jag ha talat om det. Fin var den ialla fall.
Och se där! Där växer det näckrosor. Fast dom har inte börjat blomma ännu.
Hmmm.. Dom här blommorna växer även ute i vattnet. Undrar fortfarande vad dom heter.
Ögletjärn by summer.
Mitt skrubbsår... Jag har fått en ny lte annorlunda färg på benet. Ser lite ut som svenska flaggan. tur jag iten bröt benet. Jag ramlade på cykeln och benet var under. Handloven på höger hand har också fått sig en smäll.
Mäh! Lona! Du skvittar juh! Jag kan ju bli blöt!
Simma lungt Gaija! Jag är här ifall du får för dig att drunkna!
Det är där vi badar ja...
Snälla!? Kan vi inte få hoppa i igen?
Gaija simmar.Jag mpåste lära henne att simma ordentligt. Hon är inge vidare på det. En hund som simmar så här simmar på fel sätt. Dom ska ligga utmed vattenytan och sparka ordentligt med bakbenen. Hakan ska ligga i plan med vattnet.
Jag ahr aldrig tänkt på det förut. Men Lonas ena öra står alltid upp när hon simmar. En hund som verkligen trivs i vattnet och är jätteduktig på att simma!
Hmmm.. Inte speciellt stilfullt. Men det funkar.... Kanske. Så fort det blir lite varmare så ska jag lära Gaija simma. Det är lätt att lära hudnar simma. Man håller dom bara under magen/buken så att dom får upp kroppen lite ur vattnet. Sen låter man hunden simma och lära sig ta i med bakbenen. Det tar ett par gånger så lär dom sig hur man gör. Brukar gå rätt fort.
Det enda sominte ar mysigt var hudnen som smet från sin gård, sprang fram till oss och gjorde att jag ramlade av cykeln.
Jag hade hundarna på koppel och mitt i all villervalla så släppte jag aldrig kopplet. Jag brukar göra det så fort ngt verkar vara på g. Men i dag gjorde jag inte det. Så nu har jag ett härligt stort skrubsår på benet och knäet. Snyggt! Jag får se det från den posetiva sidan. Kanske jag slipper raka benet?
Här kommer lite bilder på en mysig stund vid Ögletjärn.
Om jag visste vad den här blomman hette så skulle jag ha talat om det. Fin var den ialla fall.
Och se där! Där växer det näckrosor. Fast dom har inte börjat blomma ännu.
Hmmm.. Dom här blommorna växer även ute i vattnet. Undrar fortfarande vad dom heter.
Ögletjärn by summer.
Mitt skrubbsår... Jag har fått en ny lte annorlunda färg på benet. Ser lite ut som svenska flaggan. tur jag iten bröt benet. Jag ramlade på cykeln och benet var under. Handloven på höger hand har också fått sig en smäll.
Mäh! Lona! Du skvittar juh! Jag kan ju bli blöt!
Simma lungt Gaija! Jag är här ifall du får för dig att drunkna!
Det är där vi badar ja...
Snälla!? Kan vi inte få hoppa i igen?
Gaija simmar.Jag mpåste lära henne att simma ordentligt. Hon är inge vidare på det. En hund som simmar så här simmar på fel sätt. Dom ska ligga utmed vattenytan och sparka ordentligt med bakbenen. Hakan ska ligga i plan med vattnet.
Jag ahr aldrig tänkt på det förut. Men Lonas ena öra står alltid upp när hon simmar. En hund som verkligen trivs i vattnet och är jätteduktig på att simma!
Hmmm.. Inte speciellt stilfullt. Men det funkar.... Kanske. Så fort det blir lite varmare så ska jag lära Gaija simma. Det är lätt att lära hudnar simma. Man håller dom bara under magen/buken så att dom får upp kroppen lite ur vattnet. Sen låter man hunden simma och lära sig ta i med bakbenen. Det tar ett par gånger så lär dom sig hur man gör. Brukar gå rätt fort.
Spårlägret-igen...
Nu är spårlägret slut...
Jag har lärt mig massor! Inte bara om spårning men även massor om mig och min hund. Ovärderliga kunskaper som jag verkligen sätter stort värde på!
Jag har bland annat lärt mig läsa av min hund. Följa mina instinkter. Se hur min hund reagerar på stimuli. Bland annat. =O)
Sen har vi ju naturligtvis lärt oss spåra också! Jag och Gaija...
Jag kan mycket lite om spårning. Men tycker det rä en otrolig känsla att spåra med en hund som gaija. on är lättmotiverad och otroligt noggrann.
Så här berättade vår eminente spårledare i sitt utlåtande om Gaija.
En mycket spårmotiverad hund som är noggrann och målmedveten i sitt arbete.
Kan det bli bättre? Lilla gumman är ju rena rama nybörjaren! Från att från dag 1 börja med ett mycket enkelt spår utan vinklar. Till att öka spårlängden och byta ut leksaken till en spårapport (en liten träpinne med spårläggarens lukt på). Sen fortsatte vi med en vinkel och två apporter Osv. Gaija är en hund som går rätt fort fram i sin utbildning. ju svårare sesto noggrannare är hon!
Nu sista dagen så gjorde jag ett spår där Gaija fick en liten utmaning. Jag gjorde ett U spår. Alltså ett spår med två 90 gradiga vinklar och med en apport på varje "ben". Alltså tre apporter. När spåret var lagt och legat ett tag så gick torsten ett förledarespår. Alltså han gick över mitt spår en gång.
När vi gick spåret en timma senare så visade gaija att: Här kommer det en annan doft.
Hon började vinda lite, lite men sen gick hon rakt i spårkärnan och över förledarespåret. Hon visade att hon visste att hon korsade ett spår. Men hon visste också vilket spår det var hon skulle följa.
Tala om att hon är en duktig tjej!
När gaija slutat spåra så är hon rätt nöjd. Men hon visar samtidigt att hon görna jobbar mer. Jag ahr en hund med motor! Hon är snabb på att återhämta isg också. Vist ser man att det varit en jobbig helg. Fyra dagar med mycket jobb. Men hon är fortfarande pigg och glad och koncentrerad på sina uppgifter i spåret. Även nu när vi kommit hem så är hon pigg och glad. efter en timmes vila så är hon i sina gamla fina gängor igen.
En mycket härlig hund!
Genomgång med Torsten. När Torsten talar lyssnar man gärna!
I början av spåret. Gaija har just hittat spåret och i väg far vi! Nosen är i backen precis sekunden efter att bilden blivit tagen.
Det är bara att hänga på... Hålla koll på spårlinan och se till att den aldrig rör marken. Sen sköter Gaija resten. En hund att lita på i spåret!
Eva-Lena och Morre i spåret. Morre är en förträfflig spårhund. Lugn och säker och trygg. En riktig pärla för en nybörjare!
Svante. en kille med mycket bus i sig. Söt och go kille!
Gaija vill ut och spåra. Här har hon väntat i timmar med att få gå ut. tråkigt att vänta men nyttigt att lära sig att koppla av och inte slösa på energin. Det syns att Gaija har mycket energi kvar... Kolla blicken!
Carina. Vår egen bartender på lägrets pubafton. Hela kvälen jobbade hon med att fixa i puben och hålla koll på flaskor. Det fanns karaoke också. Men den lät jag bli. Jag lät amatörerna sköta underhållningen.
Vårat lilla "läger". Vi band upp hundarna i en ring i skogen och satt där och hade det mysigt. Vissa hudnar härjade och stökade och låtsades leka markberedare. Andra ville bita på pinnar och några tog det bara lungt. De som stökade fick allt lära sig att låta bli sådant och göra som de kloka duktiga hundarna och vila sig i form.
Sofia och Vivi tar en kaffepaus.
Ninni... Som äger Cirrus. En av mina hunddagishundar. =O)
Mats och Vicki och torsten. Vicki var lägrets minsta hund. Men minst betyder inte sämst. Hon spårade som en hel schäfer! Duktig tjej!
Jag har lärt mig massor! Inte bara om spårning men även massor om mig och min hund. Ovärderliga kunskaper som jag verkligen sätter stort värde på!
Jag har bland annat lärt mig läsa av min hund. Följa mina instinkter. Se hur min hund reagerar på stimuli. Bland annat. =O)
Sen har vi ju naturligtvis lärt oss spåra också! Jag och Gaija...
Jag kan mycket lite om spårning. Men tycker det rä en otrolig känsla att spåra med en hund som gaija. on är lättmotiverad och otroligt noggrann.
Så här berättade vår eminente spårledare i sitt utlåtande om Gaija.
En mycket spårmotiverad hund som är noggrann och målmedveten i sitt arbete.
Kan det bli bättre? Lilla gumman är ju rena rama nybörjaren! Från att från dag 1 börja med ett mycket enkelt spår utan vinklar. Till att öka spårlängden och byta ut leksaken till en spårapport (en liten träpinne med spårläggarens lukt på). Sen fortsatte vi med en vinkel och två apporter Osv. Gaija är en hund som går rätt fort fram i sin utbildning. ju svårare sesto noggrannare är hon!
Nu sista dagen så gjorde jag ett spår där Gaija fick en liten utmaning. Jag gjorde ett U spår. Alltså ett spår med två 90 gradiga vinklar och med en apport på varje "ben". Alltså tre apporter. När spåret var lagt och legat ett tag så gick torsten ett förledarespår. Alltså han gick över mitt spår en gång.
När vi gick spåret en timma senare så visade gaija att: Här kommer det en annan doft.
Hon började vinda lite, lite men sen gick hon rakt i spårkärnan och över förledarespåret. Hon visade att hon visste att hon korsade ett spår. Men hon visste också vilket spår det var hon skulle följa.
Tala om att hon är en duktig tjej!
När gaija slutat spåra så är hon rätt nöjd. Men hon visar samtidigt att hon görna jobbar mer. Jag ahr en hund med motor! Hon är snabb på att återhämta isg också. Vist ser man att det varit en jobbig helg. Fyra dagar med mycket jobb. Men hon är fortfarande pigg och glad och koncentrerad på sina uppgifter i spåret. Även nu när vi kommit hem så är hon pigg och glad. efter en timmes vila så är hon i sina gamla fina gängor igen.
En mycket härlig hund!
Genomgång med Torsten. När Torsten talar lyssnar man gärna!
I början av spåret. Gaija har just hittat spåret och i väg far vi! Nosen är i backen precis sekunden efter att bilden blivit tagen.
Det är bara att hänga på... Hålla koll på spårlinan och se till att den aldrig rör marken. Sen sköter Gaija resten. En hund att lita på i spåret!
Eva-Lena och Morre i spåret. Morre är en förträfflig spårhund. Lugn och säker och trygg. En riktig pärla för en nybörjare!
Svante. en kille med mycket bus i sig. Söt och go kille!
Gaija vill ut och spåra. Här har hon väntat i timmar med att få gå ut. tråkigt att vänta men nyttigt att lära sig att koppla av och inte slösa på energin. Det syns att Gaija har mycket energi kvar... Kolla blicken!
Carina. Vår egen bartender på lägrets pubafton. Hela kvälen jobbade hon med att fixa i puben och hålla koll på flaskor. Det fanns karaoke också. Men den lät jag bli. Jag lät amatörerna sköta underhållningen.
Vårat lilla "läger". Vi band upp hundarna i en ring i skogen och satt där och hade det mysigt. Vissa hudnar härjade och stökade och låtsades leka markberedare. Andra ville bita på pinnar och några tog det bara lungt. De som stökade fick allt lära sig att låta bli sådant och göra som de kloka duktiga hundarna och vila sig i form.
Sofia och Vivi tar en kaffepaus.
Ninni... Som äger Cirrus. En av mina hunddagishundar. =O)
Mats och Vicki och torsten. Vicki var lägrets minsta hund. Men minst betyder inte sämst. Hon spårade som en hel schäfer! Duktig tjej!
Brukslägret i piteå.
Ja nu har vi börjat brukslägret Gaija och jag. Oj så roligt det är!
Igår (fredags) så började vi med att hämta hudnarna och bilda flock. Vi satt allihopa tillsammans och hade bundit upp hundarna bredvid oss. Sen satt vi och pratade och lyssnade på vår eminenta utbildare Torsten Örnkloo. Oj vad han kan! =O)
Nu idag har vi fått prova p att spåra. ätteskoj! Gaija har haft lite otur med oss spårläggare. Vi har itne förstått vad torsten ville (fast han är tydlig med os). så gaija fick sitt första spår så att hon var tvungen att jobba rätt hårt för att klara av att följa den. det blåser kraftigt.
Sen skulle ajg lägga ett spår. Jamen.. Jag och vimsa till det! Gaija stackarn fick ett serpentinspår... Meningen var att jag skulle gå i en vid böj ca 100 meter. Det blev serpentiner i 200 meter... *slår mig för pannan*
Men även det klarade hon av!
enligt torsten så arbetar gaija mycket motiverat och målmedveten. en hund som itne gör det hade inte klarat av mitt spår. Men in lilla gulliga tjej fixade det. Och jag litar på henne. hon jobbar oerhört bra. Men ser tydligt hur hon tänker och hur spåret ligger. Näsan är djupt ner i backen.
I slutet har ajg lagt hennes älskade lekboll. Och varje gång har hon hittat den! Och blivit jätteglad. Och sen velat fortsätta spåra. Hon har motivation så det räcker och blir över!
Vi ska vara ute på Pitholmsheden i morgon. vi var där idag också på eftermiddagen. Det känns skönt. Vi är ju som hemma där. Och det är en otroligt bra spårmiljö där också. Det finns terräng för både nybörjare och för den lite mer erfarna.
Bilder från spårlägret kommer snart. just nu är jag för trött för att orka lägga in bilder. Få se om det blir några i morgon. Jag ska visst på fest i morgon. Ska bli skoj! tror jag... ;O)
Igår (fredags) så började vi med att hämta hudnarna och bilda flock. Vi satt allihopa tillsammans och hade bundit upp hundarna bredvid oss. Sen satt vi och pratade och lyssnade på vår eminenta utbildare Torsten Örnkloo. Oj vad han kan! =O)
Nu idag har vi fått prova p att spåra. ätteskoj! Gaija har haft lite otur med oss spårläggare. Vi har itne förstått vad torsten ville (fast han är tydlig med os). så gaija fick sitt första spår så att hon var tvungen att jobba rätt hårt för att klara av att följa den. det blåser kraftigt.
Sen skulle ajg lägga ett spår. Jamen.. Jag och vimsa till det! Gaija stackarn fick ett serpentinspår... Meningen var att jag skulle gå i en vid böj ca 100 meter. Det blev serpentiner i 200 meter... *slår mig för pannan*
Men även det klarade hon av!
enligt torsten så arbetar gaija mycket motiverat och målmedveten. en hund som itne gör det hade inte klarat av mitt spår. Men in lilla gulliga tjej fixade det. Och jag litar på henne. hon jobbar oerhört bra. Men ser tydligt hur hon tänker och hur spåret ligger. Näsan är djupt ner i backen.
I slutet har ajg lagt hennes älskade lekboll. Och varje gång har hon hittat den! Och blivit jätteglad. Och sen velat fortsätta spåra. Hon har motivation så det räcker och blir över!
Vi ska vara ute på Pitholmsheden i morgon. vi var där idag också på eftermiddagen. Det känns skönt. Vi är ju som hemma där. Och det är en otroligt bra spårmiljö där också. Det finns terräng för både nybörjare och för den lite mer erfarna.
Bilder från spårlägret kommer snart. just nu är jag för trött för att orka lägga in bilder. Få se om det blir några i morgon. Jag ska visst på fest i morgon. Ska bli skoj! tror jag... ;O)
Jag har en ny kamera!
Äntligen...Äntligen har jag fått mig en helt underbar kamera! En kamera som både jag förstår och kan använda. Och som dessutom fungear som den ska. Se bildbevis nedan.
Igår skulle jag och hudnarna på en kortare cykeltur i skogen. trodde jag ja! Jag for efter en skogsväg och sedan efter en gammal traktorväg. Jag visste att till vänster fanns Ögletjärn och jag tänkte då att man skulle ta och ta av dör och sedan hem. en lagom tur på ca 45 minuter på cykel i skog...
Jahaja..För det första så fanns itne stigen som skulle gå till Ögletjärn där jag trodde att den skulle finnas. så jag fortsatte min "lilla" cykeltur.
Och det var en fin cykeltur! genom orörd skog och mark. Mycket vackert. Plötsligt så var jag ute på en väg!?
Och den vägen leder till vår båthamn. Och det är åt helt motsatt håll än vad Ögletjärn ligger!
Nog för att jag missstänkte att jag var på väg mot havet. För jag såg ju havet när vi var uppe på en ås. Men inte så långt...
Så det var bara att cykla hem igen. Förbi min syster (som tyvärr inte var hemma) och förbi golfbanan. Vi tog en liten rast (hundarna drack vatten och jag åt ett äpple) där vid golfbanan och då passade jag på att ta några fina kort på blåbärsriset som börjat blomma. Jag trodde det blev fina bilder. Det blev itne några fina bilder. Kika på båda bilderna. Jag har använt samma funktion på båda kamerorna. Och ungefär samma avstånd.
Taget med min gamla kamera. Snygg fokus på blåbärsrisets stamm...Det var ju blommorna jag ville åt.
Det var så här jag ville göra. Den här bilden är tagen med min nya kamera!
Övervintrade lingon. Nu finns dom itne kvar. För Gaija åt opp dom!
Jag leker med kameran och tar sekvensbilder... Blev väl rätt bra. Men kanske lite suddigt. Jag behöver mer träning. Lona verkar då må skönt i skogen ialla fall.
Känslan av djup finns... Gaija sitter och spnar på orienterare som springer omkring i "hennes" skog. hon gillade dom men dom var besvärliga och fanns överallt.
Fin bild... tills man ser den där vita mustachen under nosen. Vet inte vad det är? Kan ngn berätta?
Ialla fall. nu kan ajg filma och ta fina kort. Så nu ska det filmas när jag och gaija tränar. så kan ajg se när vi gör fel och misstag och när vi gör rätt. OCh jag ska ta sekvensbilder också. vi kom oss aldrig till den där bäcken som jag vill att dom ska hoppa över. För många orienterare i skogen. Allt blev väldigt rörigt. Jag ville itne heller fara så långt med hundarna eftersom att dom behöver vila. Gaija fick sin vaccinationsspruta i går. Så ajg vill ta det lite lungt med henne nu ett par dagar.
Jippi! I morgon (fredag) börjar brukslägret1
Då ska jag och Gaija lära oss att spåra. Vår eminenta lärare blir Torsten Örnkloo. Han sägs vara duktig. Det återstår att se. ;O) Hurra vad kul!
Igår skulle jag och hudnarna på en kortare cykeltur i skogen. trodde jag ja! Jag for efter en skogsväg och sedan efter en gammal traktorväg. Jag visste att till vänster fanns Ögletjärn och jag tänkte då att man skulle ta och ta av dör och sedan hem. en lagom tur på ca 45 minuter på cykel i skog...
Jahaja..För det första så fanns itne stigen som skulle gå till Ögletjärn där jag trodde att den skulle finnas. så jag fortsatte min "lilla" cykeltur.
Och det var en fin cykeltur! genom orörd skog och mark. Mycket vackert. Plötsligt så var jag ute på en väg!?
Och den vägen leder till vår båthamn. Och det är åt helt motsatt håll än vad Ögletjärn ligger!
Nog för att jag missstänkte att jag var på väg mot havet. För jag såg ju havet när vi var uppe på en ås. Men inte så långt...
Så det var bara att cykla hem igen. Förbi min syster (som tyvärr inte var hemma) och förbi golfbanan. Vi tog en liten rast (hundarna drack vatten och jag åt ett äpple) där vid golfbanan och då passade jag på att ta några fina kort på blåbärsriset som börjat blomma. Jag trodde det blev fina bilder. Det blev itne några fina bilder. Kika på båda bilderna. Jag har använt samma funktion på båda kamerorna. Och ungefär samma avstånd.
Taget med min gamla kamera. Snygg fokus på blåbärsrisets stamm...Det var ju blommorna jag ville åt.
Det var så här jag ville göra. Den här bilden är tagen med min nya kamera!
Övervintrade lingon. Nu finns dom itne kvar. För Gaija åt opp dom!
Jag leker med kameran och tar sekvensbilder... Blev väl rätt bra. Men kanske lite suddigt. Jag behöver mer träning. Lona verkar då må skönt i skogen ialla fall.
Känslan av djup finns... Gaija sitter och spnar på orienterare som springer omkring i "hennes" skog. hon gillade dom men dom var besvärliga och fanns överallt.
Fin bild... tills man ser den där vita mustachen under nosen. Vet inte vad det är? Kan ngn berätta?
Ialla fall. nu kan ajg filma och ta fina kort. Så nu ska det filmas när jag och gaija tränar. så kan ajg se när vi gör fel och misstag och när vi gör rätt. OCh jag ska ta sekvensbilder också. vi kom oss aldrig till den där bäcken som jag vill att dom ska hoppa över. För många orienterare i skogen. Allt blev väldigt rörigt. Jag ville itne heller fara så långt med hundarna eftersom att dom behöver vila. Gaija fick sin vaccinationsspruta i går. Så ajg vill ta det lite lungt med henne nu ett par dagar.
Jippi! I morgon (fredag) börjar brukslägret1
Då ska jag och Gaija lära oss att spåra. Vår eminenta lärare blir Torsten Örnkloo. Han sägs vara duktig. Det återstår att se. ;O) Hurra vad kul!
Gaija är ett år!
Oj vad tiden går fort! Nu är gaija ett år. Jag ahr fått uppleva min hund i inte bara tio månader utan i elva och en halv månad! Första besöket hos min uppföadre var när dom var lite drygt två veckor. Sen har jag ju fått besöka henne en gång i veckan. Inta alla förunnat. Uppfödaren tillåter inte att vem som helst får komma och kika på valparna! Så jag kände mig verkligen utvald!
Och utvald blev ju gaija. Av mig och min uppfödare. Jag fick världens finaste och mest underbaraste valp! Otrligt lättlärd och trevlig att ha hand om. Inte många stunder när man tyckt att hon varit pest och pina. Jag har älskat varje sekund vi haft henne! Och det verkar då bara bli bättre och bättre!
I torsdags när hon fyllde ett år for vi och badade. gaija kan inte simma. Det var första gången hon fick porva på att simma. Lodrätt upp och vifta med frambenen. Så gör Gaija. Till sist fick vi lite fason på hennes simmning. Nästa gång ska jag ha kameran med mig så man kan se vilken läcker badbrud hon är!
Ikväll har vi varit ute på en låååång cykeltur! Jag vet inte hur lång den är men det tar en och en halv timme att cykla. Men dångra rastpauser förståss.
Idag fick vi äran att se en hare och massor med fåglar! Synd bara att min kamera inte hinner med dessa djur. Annars hade jag visat upp dom.
Här kommer ialla fall lite bilder som beskriver vår långa cykeltur.
Gaija och Lonas typiska cykelstil. Bredvid varandra. I koppel eller utan koppel. Spelar ingen roll. Ca en km från hemmet.
Vi ser en hare långt bort. Men vi stannar eftersom att mamma sagt att vi ska stanna.
Där långt borta är fåglarna..
Vi ska lååångt bort! Ca två km och inte ens halvägs...
En lång väg var det ja...
I den här ladan satt jag och Lena (en kompis) och fikade. Det var många år sedan. Över 20 år sedan. Nu går det inte att söka skydd här längre...
Halvvägs! Och upp för backen kom vi! Gaija visar Amanda hur man ska ta backen.
På väg hem. Nu har vi nog bara ngn km kvar. två kanske? Underbar utsikt i en underbar miljö!
Lona vil ha en vilopaus. Gaija vill fortsätta.
Pitholmsträsket. Nu är det bara en km kvar! Gaija är knappt trött...
Sista kilometern hem... Lona visade sig ha ont i höger höft när jag strechade henne. Ngt hon inte visat tidigare... Så ngn fler lång cykeltur blir det inte för hennes del. Ändå ahr hudnarna mestadels bara sprungit på sand och i skogen. Och med många vilopauser. Och fort har det inte heller gått.
När hundarna har velat galoppera har Amanda utbrustit i: Galopption!!! Då har hundarna hejdat sig och tittat på henne. Såg väldigt lustigt ut! =O)
Nu har jag två eller tre väldigt nöjda tjejer här hemma.
Och utvald blev ju gaija. Av mig och min uppfödare. Jag fick världens finaste och mest underbaraste valp! Otrligt lättlärd och trevlig att ha hand om. Inte många stunder när man tyckt att hon varit pest och pina. Jag har älskat varje sekund vi haft henne! Och det verkar då bara bli bättre och bättre!
I torsdags när hon fyllde ett år for vi och badade. gaija kan inte simma. Det var första gången hon fick porva på att simma. Lodrätt upp och vifta med frambenen. Så gör Gaija. Till sist fick vi lite fason på hennes simmning. Nästa gång ska jag ha kameran med mig så man kan se vilken läcker badbrud hon är!
Ikväll har vi varit ute på en låååång cykeltur! Jag vet inte hur lång den är men det tar en och en halv timme att cykla. Men dångra rastpauser förståss.
Idag fick vi äran att se en hare och massor med fåglar! Synd bara att min kamera inte hinner med dessa djur. Annars hade jag visat upp dom.
Här kommer ialla fall lite bilder som beskriver vår långa cykeltur.
Gaija och Lonas typiska cykelstil. Bredvid varandra. I koppel eller utan koppel. Spelar ingen roll. Ca en km från hemmet.
Vi ser en hare långt bort. Men vi stannar eftersom att mamma sagt att vi ska stanna.
Där långt borta är fåglarna..
Vi ska lååångt bort! Ca två km och inte ens halvägs...
En lång väg var det ja...
I den här ladan satt jag och Lena (en kompis) och fikade. Det var många år sedan. Över 20 år sedan. Nu går det inte att söka skydd här längre...
Halvvägs! Och upp för backen kom vi! Gaija visar Amanda hur man ska ta backen.
På väg hem. Nu har vi nog bara ngn km kvar. två kanske? Underbar utsikt i en underbar miljö!
Lona vil ha en vilopaus. Gaija vill fortsätta.
Pitholmsträsket. Nu är det bara en km kvar! Gaija är knappt trött...
Sista kilometern hem... Lona visade sig ha ont i höger höft när jag strechade henne. Ngt hon inte visat tidigare... Så ngn fler lång cykeltur blir det inte för hennes del. Ändå ahr hudnarna mestadels bara sprungit på sand och i skogen. Och med många vilopauser. Och fort har det inte heller gått.
När hundarna har velat galoppera har Amanda utbrustit i: Galopption!!! Då har hundarna hejdat sig och tittat på henne. Såg väldigt lustigt ut! =O)
Nu har jag två eller tre väldigt nöjda tjejer här hemma.
Skendräktiga tikar.
Nu har jag två skendräktiga tikar. Jättekul. Lona tror hon har bebisar och hittar alla möjliga och omöjliga saker som kan vara en bebis.
Gaija har fått mjölk i juvrena och är lite småseg emellanåt. Men annars bryr hon sig inte ngt om bebisar. tack o lov!
Så nu har jag fått några fina tips från min uppfödare så ajg kan banta henne och lona. Jag ger minimalt med mat och ger ris som utfyllnad. Så magen inte blir för tom. Funkar fint! Jag ahr köpt vildris. Det innehåller mindre fett än vanligt ris! Och tydligen smakar det jättegott också. för till och med Lona som är världens mest kräsna schäfer äter det med god aptit! Hon skulle hellre vilja dö av hunger än att äta ngt som inte passar henne i smaken.
Vi kör med motion också. Så nu har vi varit på en längre cykeltur efter en härlig grusväg. Det finns en liten bäck som rinner förbi vägen. Den ahr färskt vatten som kommer från Pitholmsträsket. hudnarna tycker om att bada i det och dricka vattnet. Ett perfekt ställe för hundarna att dricka sig otörstiga och svalka sig på. Vi bor nu verkligen bra till. Jag kan välja motionssätt åt hundarna och har flera alternativ. Nu ngn dag ska jag ta med dom till motionsspåret uppe på Furuberget och jobba lite med mig själv också... Min kondis har ju också förbättrats! vilket är enbart posetivt. Jag har mycket mindre ont nu också.
Man får tacka hundarna för att man mår bra. utan dom hade ajg nog inte orkat speciellt mycket. Och flk undrar hur jag orkar med hundarna.Det är ju dom som får mig att må bra!
Här kommer lite bilder som beskriver vår vackra cykeltur.
Gaija. Nybadat i lilla bäcken.
Lona och gaija myser i vattnet. Lona tycker att hon har första tjing på alla saker som flyter... Så gaija hon plockar upp saker som sjunker till ytan istället. Gammla ruttna pinnar tex.
Naturagillity... Gå genom tunneln. en lätt match för en modig tjej... det är ju till och med vatten inne i tunneln. En stund senare gick hon genom tunneln som går under vägen. Den är nog ca fem meter lång!
Lycka och glädje. Lonas ordspråk vad gäller vatten. Om det är ngn som gillar vatten så är det lona. Finge hon så skulel hon bi i vattnet! gaija tar efter henne verkar det som. Jag bad gaija att ligga ner. OCh det gjorde hon. I bäcken.
Vi stannade till vid en liten stuga på vår cykelrunda. Där fanns en liten lapp uppsatt vid en eldstad. Vädjan till vandraren... Vi satt där och åt ett äpple och drack lite vatten innan vi fortsatte hem. Mysigt!
Bäcken utan hund. en helmysig plats! Det tycker myrorna också. Så man får snällt acceptera lite myror i håret.*ryser*
Vi hittade också en gammal höräfsa. Synd att dom får förfalla som dom gör. Jag ska ta med barnen och lära dom hur dom använde dessa förr i världen. Innan traktoräggens tid.
Gaija har fått mjölk i juvrena och är lite småseg emellanåt. Men annars bryr hon sig inte ngt om bebisar. tack o lov!
Så nu har jag fått några fina tips från min uppfödare så ajg kan banta henne och lona. Jag ger minimalt med mat och ger ris som utfyllnad. Så magen inte blir för tom. Funkar fint! Jag ahr köpt vildris. Det innehåller mindre fett än vanligt ris! Och tydligen smakar det jättegott också. för till och med Lona som är världens mest kräsna schäfer äter det med god aptit! Hon skulle hellre vilja dö av hunger än att äta ngt som inte passar henne i smaken.
Vi kör med motion också. Så nu har vi varit på en längre cykeltur efter en härlig grusväg. Det finns en liten bäck som rinner förbi vägen. Den ahr färskt vatten som kommer från Pitholmsträsket. hudnarna tycker om att bada i det och dricka vattnet. Ett perfekt ställe för hundarna att dricka sig otörstiga och svalka sig på. Vi bor nu verkligen bra till. Jag kan välja motionssätt åt hundarna och har flera alternativ. Nu ngn dag ska jag ta med dom till motionsspåret uppe på Furuberget och jobba lite med mig själv också... Min kondis har ju också förbättrats! vilket är enbart posetivt. Jag har mycket mindre ont nu också.
Man får tacka hundarna för att man mår bra. utan dom hade ajg nog inte orkat speciellt mycket. Och flk undrar hur jag orkar med hundarna.Det är ju dom som får mig att må bra!
Här kommer lite bilder som beskriver vår vackra cykeltur.
Gaija. Nybadat i lilla bäcken.
Lona och gaija myser i vattnet. Lona tycker att hon har första tjing på alla saker som flyter... Så gaija hon plockar upp saker som sjunker till ytan istället. Gammla ruttna pinnar tex.
Naturagillity... Gå genom tunneln. en lätt match för en modig tjej... det är ju till och med vatten inne i tunneln. En stund senare gick hon genom tunneln som går under vägen. Den är nog ca fem meter lång!
Lycka och glädje. Lonas ordspråk vad gäller vatten. Om det är ngn som gillar vatten så är det lona. Finge hon så skulel hon bi i vattnet! gaija tar efter henne verkar det som. Jag bad gaija att ligga ner. OCh det gjorde hon. I bäcken.
Vi stannade till vid en liten stuga på vår cykelrunda. Där fanns en liten lapp uppsatt vid en eldstad. Vädjan till vandraren... Vi satt där och åt ett äpple och drack lite vatten innan vi fortsatte hem. Mysigt!
Bäcken utan hund. en helmysig plats! Det tycker myrorna också. Så man får snällt acceptera lite myror i håret.*ryser*
Vi hittade också en gammal höräfsa. Synd att dom får förfalla som dom gör. Jag ska ta med barnen och lära dom hur dom använde dessa förr i världen. Innan traktoräggens tid.
Vi har haft uppletande i kväll!
Vilket härligt väder! Först for jag och Gubben och åt mat på kinarestaurang. Middag för två... Vi firade vår bröloppsdag lite i efterskott. barnen är borta i kväll. Sen avrundade vi middagen med att glädja hudnarna. Vi for ut tillmitt älskade Pitholmsheden och gick som ajg brukar rakt ut i skogen. Stefan blev lite nervös.... Han sa:
"Är du säker på vad du gör nu? Hittar vi tillbaka?"
Klaart att vi hittar tillbaka! Jag känner ju skogen så väl... Sen har vi ju hundarna också! Så mitt ute där i skogen bland lite renhårstofsar och ingenting så gjorde vi en uppletanderuta. Smal och lång. Sen la jag ut sex föremål. Jag tänkte att gaija skulle plocka hem fyra och Lona två. Men tji fick jag! Gaija gav sig inte. Hon hittade ALLA! Och hon hade kunnat fortsätta ett bra tag till.
Sen fick Lona leta. Jag la ut fyra föremål. Hon brukar bara ha ork att hitta högst tre... Ha! Hon plockade hem alla fyra! Antingen måste det ha varit otroligt lätt att hitta. Eller så var dom verkligt motiverade att få leta saker. Jag tror på det sista. Markerna är ju sand, vitmossa och väldigt torrt. Så jag vet inte hur det riktigt är med dorfter och så..Men dom var ju så duktiga!
Sen fortsatte vi rakt ut i skogen och till slut kom vi till ett järnvägsspår. Då blev min älskade man ännu mer virrig och trodde att vi var i munksund. Vilket vi INTE var! Vi var fortfarande ute på Pitholmsheden... Så jag visade honom vart Munksund låg och så visade jag honom hur vi skulle gå hem. På en körstig (där man kör med travhästar). Min lilla gubbe har liksom ingen lokalsinne. Han trodde bilen stod på ett heeeelt annat ställe än vad den gjorde. Hahaha! Han behöver mer träning i skogen. Hundarna visste också precis vart dom var måste jag nog tillägga. Men härligt var det! Synd att man itne hade kameran med sig i skogen. Det hade varit kul att fota hundarna vid uppletandet och Stefans oroliga min. Hahaha!
I morgonbitti ska jag och Eva-Lena vara ute i skogen tiiidigt! Då ska vi lägga spår åt dom som tävlar. Det ska bli skoj! I dag har jag suttit domarsekreterare. Det är också skoj. Man lär sig så mycket! =O)
"Är du säker på vad du gör nu? Hittar vi tillbaka?"
Klaart att vi hittar tillbaka! Jag känner ju skogen så väl... Sen har vi ju hundarna också! Så mitt ute där i skogen bland lite renhårstofsar och ingenting så gjorde vi en uppletanderuta. Smal och lång. Sen la jag ut sex föremål. Jag tänkte att gaija skulle plocka hem fyra och Lona två. Men tji fick jag! Gaija gav sig inte. Hon hittade ALLA! Och hon hade kunnat fortsätta ett bra tag till.
Sen fick Lona leta. Jag la ut fyra föremål. Hon brukar bara ha ork att hitta högst tre... Ha! Hon plockade hem alla fyra! Antingen måste det ha varit otroligt lätt att hitta. Eller så var dom verkligt motiverade att få leta saker. Jag tror på det sista. Markerna är ju sand, vitmossa och väldigt torrt. Så jag vet inte hur det riktigt är med dorfter och så..Men dom var ju så duktiga!
Sen fortsatte vi rakt ut i skogen och till slut kom vi till ett järnvägsspår. Då blev min älskade man ännu mer virrig och trodde att vi var i munksund. Vilket vi INTE var! Vi var fortfarande ute på Pitholmsheden... Så jag visade honom vart Munksund låg och så visade jag honom hur vi skulle gå hem. På en körstig (där man kör med travhästar). Min lilla gubbe har liksom ingen lokalsinne. Han trodde bilen stod på ett heeeelt annat ställe än vad den gjorde. Hahaha! Han behöver mer träning i skogen. Hundarna visste också precis vart dom var måste jag nog tillägga. Men härligt var det! Synd att man itne hade kameran med sig i skogen. Det hade varit kul att fota hundarna vid uppletandet och Stefans oroliga min. Hahaha!
I morgonbitti ska jag och Eva-Lena vara ute i skogen tiiidigt! Då ska vi lägga spår åt dom som tävlar. Det ska bli skoj! I dag har jag suttit domarsekreterare. Det är också skoj. Man lär sig så mycket! =O)
Vår första tävling!
Wow...
Wow.... vilken kännsla! Alltså! Så himmla KUL vi haft det fredagskväll jag och Gaija. Det här kommer vi att göra om! Nu ska det ut och letas tävlingar. Helst lite träningstävlingar också... Vi behöver lite mer rutin.
Så här blev resultaten:
Platsliggande 10
Tandvisning 10
Linförighet 7 Pos, drar i koppel, dk, nosar, sitter ej.
Fritt följ 6.5 Pos, sent sättande,släpar, avslut.
Platsläggande 5 Pos, nosar, förarhjälp sitter före.
Inkallande 10 Bra tempo
Stående 8.5 Släpar, dk, tar steg, avslut.
Hopp över hinder 9 Avslut.
Helhetsintryck 10 Pigg och glad hund
Summa 163.5
Ett första pris! Wow! Nu gäller det bara att träna in linförigheten, friaföljet och platsläggandet.
Fasktiskt så är det just dom momenten som vi har varit sämst på. OCh givetvis så är ju ine hudnen klar ännu. vi har ju nyss börjat. Och har mycket kvar att lära. Men oj så roligt det var! =O)
Jag är SÅ STOLT över dig Gaija! Min lilla, underbara, rara, glada, söta pirnsessa! Jag ÄLSKAR dig! det är så roligt att jobba tillsammans med dig. Min bästaste lilla vän!
Wow.... vilken kännsla! Alltså! Så himmla KUL vi haft det fredagskväll jag och Gaija. Det här kommer vi att göra om! Nu ska det ut och letas tävlingar. Helst lite träningstävlingar också... Vi behöver lite mer rutin.
Så här blev resultaten:
Platsliggande 10
Tandvisning 10
Linförighet 7 Pos, drar i koppel, dk, nosar, sitter ej.
Fritt följ 6.5 Pos, sent sättande,släpar, avslut.
Platsläggande 5 Pos, nosar, förarhjälp sitter före.
Inkallande 10 Bra tempo
Stående 8.5 Släpar, dk, tar steg, avslut.
Hopp över hinder 9 Avslut.
Helhetsintryck 10 Pigg och glad hund
Summa 163.5
Ett första pris! Wow! Nu gäller det bara att träna in linförigheten, friaföljet och platsläggandet.
Fasktiskt så är det just dom momenten som vi har varit sämst på. OCh givetvis så är ju ine hudnen klar ännu. vi har ju nyss börjat. Och har mycket kvar att lära. Men oj så roligt det var! =O)
Jag är SÅ STOLT över dig Gaija! Min lilla, underbara, rara, glada, söta pirnsessa! Jag ÄLSKAR dig! det är så roligt att jobba tillsammans med dig. Min bästaste lilla vän!