gaijasblog

Jaha... Så var det dax igen.

Den här hösten började med att Zena skar upp sin trampdyna. Det tog ett ag att läka men det läkte fint och idag syns det integenting att hon har skurit upp den. När hon var läkt nästan ärdig på trampdynan så var det dax för mig. Då slet jag ju av mig ledbandet i foten... Nu är jag nästan färdigläkt och nu händer det Zena igen!


Det hela började väldigt bra. Det snöade fint på morgonen och när Sosso och jag med alla våra hundar for ut i skogen vid elvatiden. Solen sken svagt och det var lite småkallt men inte så så att man började frysa
Vi gick till ett övergivet torp och kikade in och filosoferade om sakenra som var kvar där. Sen forstsatte vi och gick sedan till Ögletjärn. Väl där åt vi varsin appelsin och myste. Hundarna ville gärna springa ut på isen men vi tyckte inte att det var riktigt lämpligt då vi inte visste hur tjock isen var och sen fanns det risk för att de skulle halka och skada sig.

När vi myst klart så gick vi tillbaka mot bilarna. Där skulle Bonzo få sig ett litet valpspår. Han började bra den lille mannen men vi tror han var allt lite trötter så han slutade spåra. Vi lät det bara bero och så gick vi tillbaka till våra adnra hudnar som fick kommaut igen. Jag skulle hämta Josefin på hennes praktikplats men det var inte riktigt dax att hämta henne.

Det var då det hände. Vi tjoade lite med hundarna och svammlade och plötsligt så kom herr olykcan fram och pekade sin onda trollstav på Zena. Det resulterade i att Zena på något sätt trampade på en kvist och fick in en bit i tassen. Mellan den yttre tån på utsidan av tassen och den andra tån. Mitt emellan och preciiiis mittemot där hon skar upp trampdynan! Först när ajg tittade så såg det ut som en reva. Sosso tyckte det såg ut som ett litet hål. Zena sa inte mycket och fortsatte leka. Hon sa ju inte ens ett pip när hon gjorde illa sig utan jag tyckte hon blev irriterad på Bonzo när de kampade omen pinne.
Så vi tyckte väl att det var inte så farligt och vi skulle ju ändå lasta in hundarna och fara så... Men så ser jag att tassen ser konstig ut. Först far det i huvudet att hon brytit ett ben i tassen! Sen fick jag en föraning om att det var en pinne i tassen. En på AktivHund hade skrivit om sin hund som fått det för inte så länge sedan. Så jag kikar lite närmare och det känns inte brutet eller nåt. Däremot så ser jag att det måste vara ett främmande föremål.

Så det var bara att hoppa in i bilen, hämta dottern, fara hem, ringa vet, skicka SMS till Marianne (stackarn förstod nog inte mycket av det medelandet) och så fara. När jag for så upptäckte jag att bilen var nästan ihjälsvulten på bensin. Så jag fick slänga in lite soppa först innan jag fortsatte till Veterinären.

Vi fick ganska omgående komma in och där konstaterades samma sak. Ett ingångshål (Sosso hade ju rätt!) och en pinne som ville komma ut uppe på tassen. Så Zena blev sederad och så rakades tassen. Sen skars ett hål upp så att vår underbara veterinär kunde dra ut stickan. Den var ca 5-6 mm i diameter och drygt 1½ cm lång. Ni ska veta att Zena varken haltade eller pep tillnär hon gick på sin tass med denna pinne i den!

När pinnen var bortplockad så plockade s det ut en hel del skräp från såret. sedan sopades såret och så började proceduren om igen med att plocka bort skräp. Spolades igen och så fick hon några sprutor. Lite penicillin och rimadyl. Ett tassbandage och så en uppvakningsspruta så var allt klart.

Så nu går stackarn omkring och är groggy. Lite orolig är hon också så ajg tro hon har lite ont. Fast det är ju inte så konstigt. hon har ju ett rätt stort hål i tassen. Rakt igenom... Så nu blir det tassbandage i ca 5 dagar och så ska hon ha skor på sig ute när bandaget är borttaget. OCh en massa medikamenter... Rimadyl och Clintabuct. Så nu är stackarn på medicin igen. Hoppas det är sista gången. Att hon har fått sitt livs dos penicillin. Det är inte så kul att måsta ge henne sådant. Men det finns en risk att det finns skräp kvar så jag får hålla ordentlit koll på såret. Spola rent varje dag och lägga om varje dag. Tur att jag haft Gaija som läromästare. Hon amputerade ju sin ena tå på vänster framtass när hon var 4 månader. Så tassbandage. Det kan jag minsann lägga! Jag har ju färskt minne av den uppskurna trampdynan också. Kanske tur i oturen att hon skar sig?

Vi har även köpt ett par skor åt henne. Inga dyra lyxsaker utan ngt lite billigare men dom verkar vara rejälare än skräpet jag köpte åt Gaija när hon var valp. Det var i ngt konstigt material typ våtdräkt. Den skon gick sönder efter ett par minuter ute. Den frös sönder mellan gummit och våtdräktsmaterialet.

Så nu har vi en liten konvalecent här hemma. Håll tummarna för att det ska gå bra och att det inte blir ngn infektion så att det blir komplikationer. Hon hade ju tur att det inte var en större pinne. Hade det varit större så hade hon skadat senorna i tassen. Vilket i sin tur kan leda till amputation. Och det är ngt jag absolut inte vill göra på henne!


Stackars, stackars Zena...