gaijasblog

Först vill jag tacka alla för era snälla tankar och ord! Jag trodde ett tag att jag skulle få höra att jag är gnällig och ska vara glad att min man får en chans att göra ngt annat. Det är jag också. Jag unnar honom också att få komma bort och slippa gå hemma jämt. Det tär på en. Vi lever ju ihop hela dygnet. Jag vet inte hur många förhållanden som skulle klara det. Nu har vi ju varit med en om en hel del svårt. Skillanden nu är att det svåra är utdraget till över ett år. Jag är så himmla rädd att ajg iten ska fixa det! Att ajg itne ska orka fysiskt. Psykiskt fixar jag det. Jag ahr varit med om större psykiska påfrestningar. Men så som jag känner det i kroppen nu så skrämmer det mig.

Jag har haft så ont att mina morfinliknande mediciner inte funkat idag. Jag ahr fått köra bil med dessa mediciner i mig också. Det känns ytterst obehagligt. Men vad ska ajg göra? Barnen kan ju inte måsta sitta hemma bara för att jag har ont?  Dom har sportlov och har varit hemam hemskt mycket ändå. Mycket på grund av mig. =O(

Jag tog mog till mig att skriva om allt det somhänt oss på sista tiden. Jag skrev ett långt mail till Aftonbladet. få se om dom ids svara. jag ska nog slänga iväg lite fler mail till lite fler tidningar. Få se om någon av dom nappar också.
Det jag skulle vilja hända är att jag som inte har någon talan inte ska komma i kläm. Det är ju det som har hänt. Jag måste axla den tyngsta biten. Även om Stefan mår hemskt dåligt av att inte kunna hjälpa mig så känns det som om det är jag som hamnat i rävsaxen. Och AF behöver itne tq någon som helst hänsyn till mig. Vad händer om jag itne orkar? Vem ska då ta hand om barnen? Alltså allvarligt. det här skrämmer mig!

Hur gör man då? Vad händer med barnen? Kommer Socialen och tar dom?

Förut hade jag ju skov med värk. Men nu dom sista åren så har det blivit mer och mer. Min kropp arbetar på övertid med smärta och överbelastas av allt skit. Alltså det är INTE läge att bli sämmre. jag ahr ju försökt nu hela det hrä året att gå till sjukgymnast och få olika behandlingar. Tex akupunktur, akupressur och ciruklationsövningar. Inget hjälpte. Jag jobbar med mina cirkulationsövningar här hemma men jag får då bara mer ont... Jag kan göra ca 5 st upprepningar av en övning sen är det stopp.

Jag tröstar mig ialla flal med att jag har en underbar man och att jag har underbara barn. Hundarna är mitt livselixcir. Utan alla dessa underbara varelser och alla underbara människor omkring mig skulle jag inte ha orkat.

Tack för att ni finns! =O)