Dagens bild...
Ville bara visa vad amn kan använda för apport till sin hund. Hehe... Gaija apporterar allt jag ber henne om. tack vare flera duktiga människor kring mig som hjälpt och gett mig fina råd så har vi lyckats att få till en lekfull apportering! Gaija bär vad som helst numera. Och kommer tillbaka med den också!
Tänk om dom kunde ha apport med stor kaffekanna på tävlingarna? Vad skoj det skulle vara. ;O)
Bästisar.
Ja så här har dom börjat umgås på kvällarna. Jag får inte plats med mina fötter.... Jag får ont i ryggen av att sitta konstigt. Men jag har inte hjärta att flytta på dom. Dom är såå söta ihop!
Lilla Garp...
Vi har ju en ny familjemedlem här hos oss. Han är nte våran i lagens mening... Jaja.. Vi har inte STULIT honom. Hahaha! Det rä Garp som stulit våra hjärtan! *ler*
Garp är min uppfadre Mia's hund. Han har inte hittat ngt hem ännu. Men jag hoppas för hans skull coh den blivande ägarens skull att han gör det ( inte för våran skull). Han är ju enhelt underbar liten "pojk" och är grabben i huset. Så grabbig att han redan nu testar med att lyfta benet!
En liten problemlösare är han också. han gillar att fundera på saker och sen testa dom. OCh det funkar fint! han löser små knep och knåp på sitt eget lilla vis och är så klok så!
Rumsren är han också på väg att bli. Nu i flera dagar har det inte hänt en endaste olycka. Så vi får väl se... ;O)
Garp är otroligt följsam och tycker om att vara nära. Han är på samma gång mycket nyfiken och vill gärna undersöka nya saker. Han har ett hett humör när det väl blixtrar till men ett hjärta av GULD! Han är så go vår lille prins! Garp får växa upp nu tills vidare i ett hem där det finns en hundkompis och katt och barn. Här är det ju liv och rörelse hela dagen lång. förutom då barnen är i skolan. Då är det lungt och skönt. Han ahr flera vrår där han får vara i fred och sova. bara så det itne missuppfattas. ;O)
På bilderna som jag lagt in här på bloggen så är vi ute vid Gläntan. han tyckte det var helhäftigt att vara där och spana på vattnet som var öppet långt, långt ut... Sen fick hudnarna leta lite godis i snön. Vi själva satt och fikade i solen och kylan. Det känndes lite absurbt. Vi bruklar ju göra sånt på somaren+ Men vi gjorde det för Lonas skull. OCh hon var så lycklig! Ja även Garp och Gaija...
Vi går åt var sitt håll!
Vi har tävlat igen...
Idag har det ju varit tävling igen....
Och det gick också bra. vi tog hem segern igen! =O)
Fast det blev itne lika mycket poäng Men jag är nöjd. Mycket mer än nöjd... I kväll får Gaija lite köttfärs i maten. Som belöning för ett gott samarbete i helgen. för det är ju just det all lydnad hänger på. Att man kan samarbeta med sin partenr (hunden).
Så här såg Gaijas resultat ut:
Platsliggande 10
Tandvisning 10
Linförighet 8.5 Tränger ngt, Snett sättande. Bra kontakt
Fritt följ 9 Tränger ngt, Vid vänstersväng, Bra kontakt
Platsläggande 10
Inkallande 10 Bra tempo
Stående 10 Bra ställande
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 10
Gaija var jättebusig! Jag ahde jobbat lite med henne och tyckte hon verkade loj. Hon är liksom så lugn och sansad.. men när man kommer in på planen då jäklar! Så jag tog nog i lite för mycket i uppvärmningen. Hon ville helst få bitas i jackan.. men hon gjorde inte det. Däremot så gick hon så nära hon kunde. *suckar*
Nu är det slut tävlat innom Lkl 1. Vi har gjort vårat och det har varit en bitvis rolig och en bitvis jobbig resa. Platsliggningarna har varit eländiga stundtals. Men nu verkar vi ha fått ordning på platsliggningen. Det känns så otroligt skönt. Jag vill inte börja lägga in moment som att jag försvinner som det är i Lkl2 innan hon ligger säkert när jag står framför henne. Men ajg hoppas jag kan börja med det snart.
Gaija med sina väl förtjänade pokaler.
Och det gick också bra. vi tog hem segern igen! =O)
Fast det blev itne lika mycket poäng Men jag är nöjd. Mycket mer än nöjd... I kväll får Gaija lite köttfärs i maten. Som belöning för ett gott samarbete i helgen. för det är ju just det all lydnad hänger på. Att man kan samarbeta med sin partenr (hunden).
Så här såg Gaijas resultat ut:
Platsliggande 10
Tandvisning 10
Linförighet 8.5 Tränger ngt, Snett sättande. Bra kontakt
Fritt följ 9 Tränger ngt, Vid vänstersväng, Bra kontakt
Platsläggande 10
Inkallande 10 Bra tempo
Stående 10 Bra ställande
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 10
Gaija var jättebusig! Jag ahde jobbat lite med henne och tyckte hon verkade loj. Hon är liksom så lugn och sansad.. men när man kommer in på planen då jäklar! Så jag tog nog i lite för mycket i uppvärmningen. Hon ville helst få bitas i jackan.. men hon gjorde inte det. Däremot så gick hon så nära hon kunde. *suckar*
Nu är det slut tävlat innom Lkl 1. Vi har gjort vårat och det har varit en bitvis rolig och en bitvis jobbig resa. Platsliggningarna har varit eländiga stundtals. Men nu verkar vi ha fått ordning på platsliggningen. Det känns så otroligt skönt. Jag vill inte börja lägga in moment som att jag försvinner som det är i Lkl2 innan hon ligger säkert när jag står framför henne. Men ajg hoppas jag kan börja med det snart.
Gaija med sina väl förtjänade pokaler.
LP1
Det kan numera Gaija titulera sig som...
Hon har idag gjort en kanoninsats! Vi fick jättefina poäng...
Hon har idag gjort en kanoninsats! Vi fick jättefina poäng...
Platsliggande 10 (hon KLARADE DET!!!!!)
Tandvisning 10
Linförighet 10
Frittfölj vid sidan 9 Position. (Hon försvann bakom mig en sekund).
Platsläggande 10
Inkallande 10
Stående 9.5 Avslut (hon började sätta sig innan hon fick kommando).
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 10
Min lilla tjej jobbade på bra och var hur underbar som helst! Det var väldigt halkigt underlag och ajg var nära flera gånger att halka och falla pladask. Jag ahr lite problem med balansen och det är rnt av livsfarligt för mig att gå utan dubb under skorna. Så nu ska jag skaffa lite dubbar också...
Ska också ta en bild på den fina Pokalen vi vann... *stolt*
Farväl lilla Lona...
Farväl lilla Lona....
Mitt hjärta blöder...
Det känns som ett sår.
Dina dagar blev för få.
Dina glada ögon som alltid speglade vad du kände.
Dina mjuka öfon, stora som paraboler.
Din underbart mjuka päls... vit som snö.
Dina glädjeskutt när något var roligt.
Allt är slut nu.
Inget finns kvar.
Förutom tomheten och sorgen.
Och alla minnena.
Alla dina fina minnen du lämnat kvar.
Alla gånger vi fått skratta åt alla dina underliga ideer om hur allting ska vara.
Du var en mycket, mycket speciell hund.
Och en mycket , mycket älskad hund av alla som lärde känna dig.
Dina dagar blev räknade på grund av dina dåliga höfter.
Du kämpade på så långe.
Utan att visa hur ont du egentligen hade.
Men när vi förstod tillslut hur det var.
Så ville vi ge dig en fin sista tid.
Så din sista sommar bestod av sol, bad och båt.
Du fick allt det du älskade.
Din allra bästa vän Gaija fick lära sig simma med dig.
Du fyllde vår sista sommar med glädje och lycka.
Sen kom hösten.
Allt började bli jobbigt för dig.
Medicinen hjälpte sämmre och sämmre.
Vi ökade den sista veckan till dubbla dosen.
Tanken var att du skulle få finnas hos oss tills Amanda kom hem från sin utlandsresa.
Men dina plågor blev för såra och vi fick ta ett jobbigt beslut.
Så nu när lilla Amanda kommer hem finns du inte längre här.
Hon får ingen välkomstpuss från din mjuka nos.
Och inte kommer hon att kunna berätta om sina fantastiska äventyr för dig.
Men vi har ju kvar våra fina minnen av dig vännen.
Tack älskade lilla vän för en underbar sista dag.
Du älskade vintern lika mycket som sommaren.
Och ditt favoritställe gläntan där du både sommar och vinter älskade att få vara på blev ditt sista minne.
En underbar solig dag.
En sista dag som blev bara din.
Din sista bilförd fick du i mormors bil.
Den bilen var alltid ngt speciellt.
Oj vad glad du blev i dag när du fick åka i den!
Spring Lona!
Spring till Samira!
Hon väntar på dig!
Hör du vinden viskar efter dig.
Hör du?
Släpp din själ fri älskling...
Du är fri nu från plågor och oro.
Sikta mot stjärnorna.
Det är där du hör hemma.
Lyft Lona!
Du törs!
Du kan!
Vi älskar dig...
Farväl lilla Lona.... Vi ses igen.
Sov i ro gumman... Sov så gott.
Mitt hjärta blöder...
Det känns som ett sår.
Dina dagar blev för få.
Dina glada ögon som alltid speglade vad du kände.
Dina mjuka öfon, stora som paraboler.
Din underbart mjuka päls... vit som snö.
Dina glädjeskutt när något var roligt.
Allt är slut nu.
Inget finns kvar.
Förutom tomheten och sorgen.
Och alla minnena.
Alla dina fina minnen du lämnat kvar.
Alla gånger vi fått skratta åt alla dina underliga ideer om hur allting ska vara.
Du var en mycket, mycket speciell hund.
Och en mycket , mycket älskad hund av alla som lärde känna dig.
Dina dagar blev räknade på grund av dina dåliga höfter.
Du kämpade på så långe.
Utan att visa hur ont du egentligen hade.
Men när vi förstod tillslut hur det var.
Så ville vi ge dig en fin sista tid.
Så din sista sommar bestod av sol, bad och båt.
Du fick allt det du älskade.
Din allra bästa vän Gaija fick lära sig simma med dig.
Du fyllde vår sista sommar med glädje och lycka.
Sen kom hösten.
Allt började bli jobbigt för dig.
Medicinen hjälpte sämmre och sämmre.
Vi ökade den sista veckan till dubbla dosen.
Tanken var att du skulle få finnas hos oss tills Amanda kom hem från sin utlandsresa.
Men dina plågor blev för såra och vi fick ta ett jobbigt beslut.
Så nu när lilla Amanda kommer hem finns du inte längre här.
Hon får ingen välkomstpuss från din mjuka nos.
Och inte kommer hon att kunna berätta om sina fantastiska äventyr för dig.
Men vi har ju kvar våra fina minnen av dig vännen.
Tack älskade lilla vän för en underbar sista dag.
Du älskade vintern lika mycket som sommaren.
Och ditt favoritställe gläntan där du både sommar och vinter älskade att få vara på blev ditt sista minne.
En underbar solig dag.
En sista dag som blev bara din.
Din sista bilförd fick du i mormors bil.
Den bilen var alltid ngt speciellt.
Oj vad glad du blev i dag när du fick åka i den!
Spring Lona!
Spring till Samira!
Hon väntar på dig!
Hör du vinden viskar efter dig.
Hör du?
Släpp din själ fri älskling...
Du är fri nu från plågor och oro.
Sikta mot stjärnorna.
Det är där du hör hemma.
Lyft Lona!
Du törs!
Du kan!
Vi älskar dig...
Farväl lilla Lona.... Vi ses igen.
Sov i ro gumman... Sov så gott.