Vi badar dag. Soligt och varmt! Köpte bada...
Vi badar dag. Soligt och varmt! Köpte badankor av vovvarna i går på Dollar för 10 kr.
SMS-inlägg
Hittade den här på en sida...
The third one is easy, the fourth one’s a honey.
The fifth is delightful, the sixth one’s a breeze.... Visa mer
You find you can live with a household, with ease.
So how ‘bout another? Would you really dare?
They’re really quite easy, but Oh Lord, the Hair!
With fogs on the sofa, and dogs on the bed,
And crates in the kitchen, it’s no bother, you said.
They’re really no trouble, their manners are great.
What’s just one more dog and one more little crate?
The sofa is hairy, the windows are crusty.
The floor is all footprints, the furniture’s dusty.
The housekeeping suffers, but what can you care?
Who minds a few noseprints and a little more hair?
So let’s keep a puppy, you can always find room
And a little more time for the dust cloth and broom.
There’s hardly a limit to the dogs you can add.
The thought of a cutback, sure makes you feel sad.
Each one is special, so useful, so funny,
The food bill grows larger, you owe the vet money.
Your folks never visit, few friends come to stay,
Except other dog folks, who live the same way.
Your lawn has now died and your shrubs are dead, too.
Your weekends are busy, you’re off with your crew.
There’s dog food and vitamins, training and shots,
And entries and travel and motels which cost lots.
Is it worth it, you wonder? Are you caught in a trap?
Then that favorite comes up and climbs in your lap.
His look says you’re special and you know that you will
Keep all the critters in spite of the bill.
Some just for showing, and some just to breed,
And some just for living, they all fill a need.
Winter is a hassle, but the dogs love it true,
And they must have their walks tho you are numb and blue.
Late evening is awful, you scream and you shout
At the dogs on the sofa, who refuse to go out.
The dogs and the dog shows, the travel, the thrills,
The work and the worry, the pressure, the bills,
The whole thing seems worth it, the dogs are your life.
They’re charming and funny and offset the strife.
Your lifestyle has changed, things just won’t be the same.
Yes, those dogs are addictive, and so’s the dog game!
En liten sammanfattning... Vet inte vem som skrivit den men det stämmer väl rätt bra va?
Ny blogg!
Haha! Jaaa... Ännu en blogg, men den här gången gäller det både Gaijas och Zenas blogg. Jag slår ihop deras bloggar och vi bildar ett team. Team Virrig!
Här är den nya adressen:
http://gaijasblog.webblogg.se/teamvirrig
Hoppas ni ska trivas i den nya bloggen!
Här är den nya adressen:
http://gaijasblog.webblogg.se/teamvirrig
Hoppas ni ska trivas i den nya bloggen!
God Jul!
Det har blivit lite sisådär med uppdateringen på denna blogg. Jag hålelr som bäst på att fila lite på den nya gemensamma bloggen för Gaija och Zena. Så ni får hålla till godo med lite dåligt med uppdateringar.
Ialla fall så var jag, Stefan och Sosso med hundar ute på bruks i går och tränade lite. Jag körde litefrittfölj med giaja o0ch testade en ny metod. Denna metod funkade skitbra och jag får henne inte lika långt fram vilket betyder att hon itne tränger så som hon gjort. Hon blev också tystare. Ändå anväde jag en boll? Sosso hann fota gaija en hel del och det blev en hel del otroligt snygga bilder! Jag ska lägga ut dom senare. just nu är jag dunderförkyld och mår inte så great. Typsiskt när det ska bli jul.
Men här kommer två fina Godjulbilder! Tagna av Sosso the picture proffs! =O) TUUUUUSEN tack Sosso! Du anar inte vad stolt jag är över mina vackra hudnar och mallig som får ha dig somprivata proffsfotografen! den är ju liksom itne så lätt att ta bra bilder på en hund som springer fort.
Ialla fall. God jul på er alla och ta hand om varandra!
Ialla fall så var jag, Stefan och Sosso med hundar ute på bruks i går och tränade lite. Jag körde litefrittfölj med giaja o0ch testade en ny metod. Denna metod funkade skitbra och jag får henne inte lika långt fram vilket betyder att hon itne tränger så som hon gjort. Hon blev också tystare. Ändå anväde jag en boll? Sosso hann fota gaija en hel del och det blev en hel del otroligt snygga bilder! Jag ska lägga ut dom senare. just nu är jag dunderförkyld och mår inte så great. Typsiskt när det ska bli jul.
Men här kommer två fina Godjulbilder! Tagna av Sosso the picture proffs! =O) TUUUUUSEN tack Sosso! Du anar inte vad stolt jag är över mina vackra hudnar och mallig som får ha dig somprivata proffsfotografen! den är ju liksom itne så lätt att ta bra bilder på en hund som springer fort.
Ialla fall. God jul på er alla och ta hand om varandra!
NY blogg!
Oboy made it!
http://gaijasblog.webblogg.se/oboysdagbok/
Interpellation!
Ny spark!
Idag pep jag iväg och köpte en spark för mina födelsedagspengar.
Jag kan säga att jag är väldigt nöjd! Jag har till och med skickat ett mail till tillvärekaren och berättat mina första upplevelser emd sparken!
För i kväll for vi ut på en premiärtur. Jag och gaija och Zena. Zena fick springa mest lös då hon har sin tass att tänka på. men när de hjälper till och drar tillsammans så springer de otroligt fint sida vid sida. Det ser så fint ut och man kan aldrig tro att det är första säsongen för Zena!
Sparken är helt otroligt bra! för det första så akn man höja och sänka styret. Så jag kan ha ett rätt högt styre som passar bra för min nacke och axlar. Sen så är den jättelätt! Denv äger ju nada! Och sen så kan man fälla ihop den. och vet ni vad+ Om jag fäller framsätet så rymms sparken i framsätet! Så ajg kan ta den med mig dit jag vill också!
Det enda ajg behöver göra på sparken är att göra ett pååkningsskydd åt hundarna. Men det löser jag plättlätt med att ta ett kabelrör och borra hål i den. Genom hålen drar jag kattstrypare som ajg drar fast i sparken. Klart!
OCh så skulle jag behöva en broms. För HEJ vad det gick! Funderar på att göra en bromsmatta med hälp av en gammal bilmatta i gummi. Den borde ju bli lagomt smal och ändå nog stor att ställa sig på. Man ajg får fundera lite till.
Släden har också plastmedar och det funkade väldigt bra ute på vägen. Det ska bli intressant att köra på skoterspår sen när det blir lite mer uppkört.
Så här ser sparken ut. Jag har lånat bilderna från ljusdalssparkens hemsida.
Som ni ser så är den rätt smidig. Så nu sk adet bli drag av! Längtar tills Zenas tass är helt läkt så vi kan ge oss på långtur i skog och mark. =O) Nu är det bara en ruga på tassen och ingen svullnad alls. Hela läkningsprocessen har gått helt perfekt och hon har itne ont eller ngt alls. Det är så skönt att allt har gått bra! veterinären har gjort ett spuerbra jobb med att plocka ut allt skit som fanns i såret. För det var då en hel del!
Jag kan säga att jag är väldigt nöjd! Jag har till och med skickat ett mail till tillvärekaren och berättat mina första upplevelser emd sparken!
För i kväll for vi ut på en premiärtur. Jag och gaija och Zena. Zena fick springa mest lös då hon har sin tass att tänka på. men när de hjälper till och drar tillsammans så springer de otroligt fint sida vid sida. Det ser så fint ut och man kan aldrig tro att det är första säsongen för Zena!
Sparken är helt otroligt bra! för det första så akn man höja och sänka styret. Så jag kan ha ett rätt högt styre som passar bra för min nacke och axlar. Sen så är den jättelätt! Denv äger ju nada! Och sen så kan man fälla ihop den. och vet ni vad+ Om jag fäller framsätet så rymms sparken i framsätet! Så ajg kan ta den med mig dit jag vill också!
Det enda ajg behöver göra på sparken är att göra ett pååkningsskydd åt hundarna. Men det löser jag plättlätt med att ta ett kabelrör och borra hål i den. Genom hålen drar jag kattstrypare som ajg drar fast i sparken. Klart!
OCh så skulle jag behöva en broms. För HEJ vad det gick! Funderar på att göra en bromsmatta med hälp av en gammal bilmatta i gummi. Den borde ju bli lagomt smal och ändå nog stor att ställa sig på. Man ajg får fundera lite till.
Släden har också plastmedar och det funkade väldigt bra ute på vägen. Det ska bli intressant att köra på skoterspår sen när det blir lite mer uppkört.
Så här ser sparken ut. Jag har lånat bilderna från ljusdalssparkens hemsida.
Som ni ser så är den rätt smidig. Så nu sk adet bli drag av! Längtar tills Zenas tass är helt läkt så vi kan ge oss på långtur i skog och mark. =O) Nu är det bara en ruga på tassen och ingen svullnad alls. Hela läkningsprocessen har gått helt perfekt och hon har itne ont eller ngt alls. Det är så skönt att allt har gått bra! veterinären har gjort ett spuerbra jobb med att plocka ut allt skit som fanns i såret. För det var då en hel del!
Gummidäck!
tänk vad kul ett gummidäck är! FÖrst och främst så älskar gaija att kapa med det. Sen så älskar hon att dra i det. nu när Zena är konvalecent så får gaija en helt annan sorts prommisar. Hon rör sig ju inte lika mycket när inte zena är med och håller igång henne. Så lilla blivande julgris måste ha lite mer motion. Så jag kom p att dra däck blir ju lite jobbigt. OCh det är ju enkelt också. Man bara kopplar på däcket och sen drar hon ju. Själv går ajg bara bredvid. Gaija springer iväg en bit från mig, vänder och kommer tillbaka. Helt överlycklig! Förstår itne vad det är som är så roligt med att dra ett däck?
sen kan hon komma på att man ska faktiskt dra ut däcket på ängarna. Det går ju skittungt för det är mycket snö. Men det löser hon genom att bita tag i draglinan och dra denut med munnen ut p å ängen. Där drar hon omkring däcket för sig själv och har skoj. Lite roar smått!
I går kväll så träffade vi på Zack. Han fattade ingenting. Gaija ville att hanockså skulle kampa med däcket. Men han visste inte hur man skulle göra så han rullade ute på gatan och polerade upp den. Gaija blev lite sur så hon drog iväg med däcket lååångt ut på ängen. Så stod hon och väntade på att Zacke skulle komma ut dit och hålla henne sällskap. Zackes husse skrattade sig harmynt. han tycker Gaija är så cool. OCh det är hon ju också. Hon och hennes ideer.
Nu längtar vi ialla flal tills Zenas tass blir frisk så dom båda kan dra däcket. Det passar utmärkt att använda när man ska lära en hund att dra. det gör itne ont om den far i en och den fastnar ingenstans heller. Dessutom är den lagmot tung för att hunden ska använda rätt dragteknik.
Jag måste också fara och hämta hem sparken. Det rä fint sparkföre nu. Det är dags att dra på riktigt. Vet inte hur många år sedan man kunde göra det före jul. Just så här ska det vara före jul. Lagomt kallt med ca-5 grader och lagomt med snö.
Få se nu också när mina damer ska till att löpa. Sist löpte dom i mitten av maj. Men ingen av dom ahr ens börjat lukta gott. Inga hanhundar visar ngt intresse av tjejernas rumpr. så jag skulle tippa att dombörjar löpa lagomt till jul. Det vore ju så klart typiskt. Jag har haft tur att ingen av hudnarna hittils har löpt vid jul.
Det har då inte blivit ngt mer än fysträning för oss. Jag har dåligt i kroppen och knoppen just nu så all min nenergi går åt till att klara av vardagen. Få se nästa vecka om det finns mer ork och tid. Då kan även Zena hänga på med sin tass. den borde klara av lite lydnad då.
nä nu är det dags att fixa käk. Blir kotletter och potatis med en grönsallad till.
Var rädd om er!
sen kan hon komma på att man ska faktiskt dra ut däcket på ängarna. Det går ju skittungt för det är mycket snö. Men det löser hon genom att bita tag i draglinan och dra denut med munnen ut p å ängen. Där drar hon omkring däcket för sig själv och har skoj. Lite roar smått!
I går kväll så träffade vi på Zack. Han fattade ingenting. Gaija ville att hanockså skulle kampa med däcket. Men han visste inte hur man skulle göra så han rullade ute på gatan och polerade upp den. Gaija blev lite sur så hon drog iväg med däcket lååångt ut på ängen. Så stod hon och väntade på att Zacke skulle komma ut dit och hålla henne sällskap. Zackes husse skrattade sig harmynt. han tycker Gaija är så cool. OCh det är hon ju också. Hon och hennes ideer.
Nu längtar vi ialla flal tills Zenas tass blir frisk så dom båda kan dra däcket. Det passar utmärkt att använda när man ska lära en hund att dra. det gör itne ont om den far i en och den fastnar ingenstans heller. Dessutom är den lagmot tung för att hunden ska använda rätt dragteknik.
Jag måste också fara och hämta hem sparken. Det rä fint sparkföre nu. Det är dags att dra på riktigt. Vet inte hur många år sedan man kunde göra det före jul. Just så här ska det vara före jul. Lagomt kallt med ca-5 grader och lagomt med snö.
Få se nu också när mina damer ska till att löpa. Sist löpte dom i mitten av maj. Men ingen av dom ahr ens börjat lukta gott. Inga hanhundar visar ngt intresse av tjejernas rumpr. så jag skulle tippa att dombörjar löpa lagomt till jul. Det vore ju så klart typiskt. Jag har haft tur att ingen av hudnarna hittils har löpt vid jul.
Det har då inte blivit ngt mer än fysträning för oss. Jag har dåligt i kroppen och knoppen just nu så all min nenergi går åt till att klara av vardagen. Få se nästa vecka om det finns mer ork och tid. Då kan även Zena hänga på med sin tass. den borde klara av lite lydnad då.
nä nu är det dags att fixa käk. Blir kotletter och potatis med en grönsallad till.
Var rädd om er!
klagobloggen.
Eftersom att det här eä en hundblogg så har jag en ny blogg. Där kan jag skriva allt klagande istället för här. Det känns inte så bra att tråka ner Gaijas blogg med mitt klagande. Så nu finns det en klagoblogg här:
http://klagobloggen.pointblog.se/
Så det så!
Dessutom så får jag poäng och kan tjäna pengar på mitt klagande. Bättre än så kan det väl inte bli? ;O)
http://klagobloggen.pointblog.se/
Så det så!
Dessutom så får jag poäng och kan tjäna pengar på mitt klagande. Bättre än så kan det väl inte bli? ;O)
Skador...
Jaha... Så var det dax igen.
Den här hösten började med att Zena skar upp sin trampdyna. Det tog ett ag att läka men det läkte fint och idag syns det integenting att hon har skurit upp den. När hon var läkt nästan ärdig på trampdynan så var det dax för mig. Då slet jag ju av mig ledbandet i foten... Nu är jag nästan färdigläkt och nu händer det Zena igen!
Det hela började väldigt bra. Det snöade fint på morgonen och när Sosso och jag med alla våra hundar for ut i skogen vid elvatiden. Solen sken svagt och det var lite småkallt men inte så så att man började frysa
Vi gick till ett övergivet torp och kikade in och filosoferade om sakenra som var kvar där. Sen forstsatte vi och gick sedan till Ögletjärn. Väl där åt vi varsin appelsin och myste. Hundarna ville gärna springa ut på isen men vi tyckte inte att det var riktigt lämpligt då vi inte visste hur tjock isen var och sen fanns det risk för att de skulle halka och skada sig.
När vi myst klart så gick vi tillbaka mot bilarna. Där skulle Bonzo få sig ett litet valpspår. Han började bra den lille mannen men vi tror han var allt lite trötter så han slutade spåra. Vi lät det bara bero och så gick vi tillbaka till våra adnra hudnar som fick kommaut igen. Jag skulle hämta Josefin på hennes praktikplats men det var inte riktigt dax att hämta henne.
Det var då det hände. Vi tjoade lite med hundarna och svammlade och plötsligt så kom herr olykcan fram och pekade sin onda trollstav på Zena. Det resulterade i att Zena på något sätt trampade på en kvist och fick in en bit i tassen. Mellan den yttre tån på utsidan av tassen och den andra tån. Mitt emellan och preciiiis mittemot där hon skar upp trampdynan! Först när ajg tittade så såg det ut som en reva. Sosso tyckte det såg ut som ett litet hål. Zena sa inte mycket och fortsatte leka. Hon sa ju inte ens ett pip när hon gjorde illa sig utan jag tyckte hon blev irriterad på Bonzo när de kampade omen pinne.
Så vi tyckte väl att det var inte så farligt och vi skulle ju ändå lasta in hundarna och fara så... Men så ser jag att tassen ser konstig ut. Först far det i huvudet att hon brytit ett ben i tassen! Sen fick jag en föraning om att det var en pinne i tassen. En på AktivHund hade skrivit om sin hund som fått det för inte så länge sedan. Så jag kikar lite närmare och det känns inte brutet eller nåt. Däremot så ser jag att det måste vara ett främmande föremål.
Så det var bara att hoppa in i bilen, hämta dottern, fara hem, ringa vet, skicka SMS till Marianne (stackarn förstod nog inte mycket av det medelandet) och så fara. När jag for så upptäckte jag att bilen var nästan ihjälsvulten på bensin. Så jag fick slänga in lite soppa först innan jag fortsatte till Veterinären.
Vi fick ganska omgående komma in och där konstaterades samma sak. Ett ingångshål (Sosso hade ju rätt!) och en pinne som ville komma ut uppe på tassen. Så Zena blev sederad och så rakades tassen. Sen skars ett hål upp så att vår underbara veterinär kunde dra ut stickan. Den var ca 5-6 mm i diameter och drygt 1½ cm lång. Ni ska veta att Zena varken haltade eller pep tillnär hon gick på sin tass med denna pinne i den!
När pinnen var bortplockad så plockade s det ut en hel del skräp från såret. sedan sopades såret och så började proceduren om igen med att plocka bort skräp. Spolades igen och så fick hon några sprutor. Lite penicillin och rimadyl. Ett tassbandage och så en uppvakningsspruta så var allt klart.
Så nu går stackarn omkring och är groggy. Lite orolig är hon också så ajg tro hon har lite ont. Fast det är ju inte så konstigt. hon har ju ett rätt stort hål i tassen. Rakt igenom... Så nu blir det tassbandage i ca 5 dagar och så ska hon ha skor på sig ute när bandaget är borttaget. OCh en massa medikamenter... Rimadyl och Clintabuct. Så nu är stackarn på medicin igen. Hoppas det är sista gången. Att hon har fått sitt livs dos penicillin. Det är inte så kul att måsta ge henne sådant. Men det finns en risk att det finns skräp kvar så jag får hålla ordentlit koll på såret. Spola rent varje dag och lägga om varje dag. Tur att jag haft Gaija som läromästare. Hon amputerade ju sin ena tå på vänster framtass när hon var 4 månader. Så tassbandage. Det kan jag minsann lägga! Jag har ju färskt minne av den uppskurna trampdynan också. Kanske tur i oturen att hon skar sig?
Vi har även köpt ett par skor åt henne. Inga dyra lyxsaker utan ngt lite billigare men dom verkar vara rejälare än skräpet jag köpte åt Gaija när hon var valp. Det var i ngt konstigt material typ våtdräkt. Den skon gick sönder efter ett par minuter ute. Den frös sönder mellan gummit och våtdräktsmaterialet.
Så nu har vi en liten konvalecent här hemma. Håll tummarna för att det ska gå bra och att det inte blir ngn infektion så att det blir komplikationer. Hon hade ju tur att det inte var en större pinne. Hade det varit större så hade hon skadat senorna i tassen. Vilket i sin tur kan leda till amputation. Och det är ngt jag absolut inte vill göra på henne!
Stackars, stackars Zena...
Den här hösten började med att Zena skar upp sin trampdyna. Det tog ett ag att läka men det läkte fint och idag syns det integenting att hon har skurit upp den. När hon var läkt nästan ärdig på trampdynan så var det dax för mig. Då slet jag ju av mig ledbandet i foten... Nu är jag nästan färdigläkt och nu händer det Zena igen!
Det hela började väldigt bra. Det snöade fint på morgonen och när Sosso och jag med alla våra hundar for ut i skogen vid elvatiden. Solen sken svagt och det var lite småkallt men inte så så att man började frysa
Vi gick till ett övergivet torp och kikade in och filosoferade om sakenra som var kvar där. Sen forstsatte vi och gick sedan till Ögletjärn. Väl där åt vi varsin appelsin och myste. Hundarna ville gärna springa ut på isen men vi tyckte inte att det var riktigt lämpligt då vi inte visste hur tjock isen var och sen fanns det risk för att de skulle halka och skada sig.
När vi myst klart så gick vi tillbaka mot bilarna. Där skulle Bonzo få sig ett litet valpspår. Han började bra den lille mannen men vi tror han var allt lite trötter så han slutade spåra. Vi lät det bara bero och så gick vi tillbaka till våra adnra hudnar som fick kommaut igen. Jag skulle hämta Josefin på hennes praktikplats men det var inte riktigt dax att hämta henne.
Det var då det hände. Vi tjoade lite med hundarna och svammlade och plötsligt så kom herr olykcan fram och pekade sin onda trollstav på Zena. Det resulterade i att Zena på något sätt trampade på en kvist och fick in en bit i tassen. Mellan den yttre tån på utsidan av tassen och den andra tån. Mitt emellan och preciiiis mittemot där hon skar upp trampdynan! Först när ajg tittade så såg det ut som en reva. Sosso tyckte det såg ut som ett litet hål. Zena sa inte mycket och fortsatte leka. Hon sa ju inte ens ett pip när hon gjorde illa sig utan jag tyckte hon blev irriterad på Bonzo när de kampade omen pinne.
Så vi tyckte väl att det var inte så farligt och vi skulle ju ändå lasta in hundarna och fara så... Men så ser jag att tassen ser konstig ut. Först far det i huvudet att hon brytit ett ben i tassen! Sen fick jag en föraning om att det var en pinne i tassen. En på AktivHund hade skrivit om sin hund som fått det för inte så länge sedan. Så jag kikar lite närmare och det känns inte brutet eller nåt. Däremot så ser jag att det måste vara ett främmande föremål.
Så det var bara att hoppa in i bilen, hämta dottern, fara hem, ringa vet, skicka SMS till Marianne (stackarn förstod nog inte mycket av det medelandet) och så fara. När jag for så upptäckte jag att bilen var nästan ihjälsvulten på bensin. Så jag fick slänga in lite soppa först innan jag fortsatte till Veterinären.
Vi fick ganska omgående komma in och där konstaterades samma sak. Ett ingångshål (Sosso hade ju rätt!) och en pinne som ville komma ut uppe på tassen. Så Zena blev sederad och så rakades tassen. Sen skars ett hål upp så att vår underbara veterinär kunde dra ut stickan. Den var ca 5-6 mm i diameter och drygt 1½ cm lång. Ni ska veta att Zena varken haltade eller pep tillnär hon gick på sin tass med denna pinne i den!
När pinnen var bortplockad så plockade s det ut en hel del skräp från såret. sedan sopades såret och så började proceduren om igen med att plocka bort skräp. Spolades igen och så fick hon några sprutor. Lite penicillin och rimadyl. Ett tassbandage och så en uppvakningsspruta så var allt klart.
Så nu går stackarn omkring och är groggy. Lite orolig är hon också så ajg tro hon har lite ont. Fast det är ju inte så konstigt. hon har ju ett rätt stort hål i tassen. Rakt igenom... Så nu blir det tassbandage i ca 5 dagar och så ska hon ha skor på sig ute när bandaget är borttaget. OCh en massa medikamenter... Rimadyl och Clintabuct. Så nu är stackarn på medicin igen. Hoppas det är sista gången. Att hon har fått sitt livs dos penicillin. Det är inte så kul att måsta ge henne sådant. Men det finns en risk att det finns skräp kvar så jag får hålla ordentlit koll på såret. Spola rent varje dag och lägga om varje dag. Tur att jag haft Gaija som läromästare. Hon amputerade ju sin ena tå på vänster framtass när hon var 4 månader. Så tassbandage. Det kan jag minsann lägga! Jag har ju färskt minne av den uppskurna trampdynan också. Kanske tur i oturen att hon skar sig?
Vi har även köpt ett par skor åt henne. Inga dyra lyxsaker utan ngt lite billigare men dom verkar vara rejälare än skräpet jag köpte åt Gaija när hon var valp. Det var i ngt konstigt material typ våtdräkt. Den skon gick sönder efter ett par minuter ute. Den frös sönder mellan gummit och våtdräktsmaterialet.
Så nu har vi en liten konvalecent här hemma. Håll tummarna för att det ska gå bra och att det inte blir ngn infektion så att det blir komplikationer. Hon hade ju tur att det inte var en större pinne. Hade det varit större så hade hon skadat senorna i tassen. Vilket i sin tur kan leda till amputation. Och det är ngt jag absolut inte vill göra på henne!
Stackars, stackars Zena...
Jag blev så less....
Ja både less och ledsen i går kväll. Mest ledsen på mig själv för att jag brast inför barnen och bar mig huvudlöst åt. Barnen var på ett otroligt vansinnigt trotsigt och irriterande humör. Bara bråk och stök. en av dom skulle promt stå och sjunga och dansa framför tv'n. Jag ville se hundprogrammen men det gick ju som inte...
Ingen av barnen gjorde det jag bad dom om heller. Så till slut blev ajg vansinnig och galen och om någon såg mig så hade dom låst in mig. tror jag skrämde barnen lite.
Sen efter det att jag lugnat ner mig (till grannarnas lycka) så satte jag mig och skrev till Piteå tidningen, NSD och Norrbottens kuriren.
Jag skrev ett insändarinlägg om hur jävla jobbigt jag ahr det ibland. Och hur mitt liv ser ut. Hur borglömd jag känner mig av bland annat Herr Littorin. Ja han kommer snart att få ett brev han med. Ikväll när barnenlagt sig så kommer jag att skriva.
Ja en massa skrev ajg. det blev ialla fall en och en halv A4 sida. Så OM ngn av insändarna kommer in så kommer det kanske att kortas av.
En av sakerna jag skrev om var att jag kan ju inte vara ensam? Ngn fler än mig måste ju också ha kommit i kläm? Så nu ska jag ut på mission! Jag ska leta reda på folk som också får ett extra tungt lass att dra och som inte har någon chans att påverka sin situation på grund av att bland annat HErr Littorin kommer på en massa saker och som inte kan komma på att det måste finnas undantag också. Undantag bekräftar ju regeln som det heter... Men i maktens korridorer finns det tydligen inget sådant.Allt ska varq så stelbent som möjligt. För skulle det finnas undantag så måste man ju också ha gränser och det åär ju såååå svårt! Himmla svårt att sätta gränser för hur människor ska ha det! eller gränser sätter dom ju men eftersom att det inte finns undantag så finns det ju inga gränser i undantagen som behöver sättas.
Hängde ni med?
Så här tänker jag: Om någon blir skickad att göra en utbildning på annan ort. Denna människa är gift/sambo med en person som har ett handikapp. Då förväntas det att den handikappade ska kunna sköta ALLT i hemmt precis som om make/makan/sambo vore närvarande. För det har väl aaaaaldrig slagit dom att den som ska skickas iväg faktiskt har ett extra tungt ansvar hemma? Den som har ett handikapp måste ju ha hjälp och har man då turen att vara gift/sammanboende med ngn så får denna ställa upp på det!
Når då denna stackars make/makan/sambon skickas iväg så lämnas den där stackars handikappade människan kvar hemma.
Nu är vi alltså inne på undantaget som ska bekräfta regeln.
Om det finns nu någon som lever i ett sådant här förhållande. då måste det finnas ett undantag. Undantaget ska kunna se ut på olika sätt och det är där gränserna går. Vart sätter man gränserna? Hur handikappad ska man vara för att kunna bli undantagen?
Det finns nog säkert många sätt att sätta gränserna. Ett mycket enkelt sätt är ju att titta på hur handikappad människan som ska stanna kvar hemma är. Och hur många barn det finns och hur livssituationen ser ut.
Det finns ett enkelt sätt att göra. Hur många % förtidspensionerad har den handikappade? Helt, delvis? Ju mer % ju mer måste ju rimmligtvis den handikappade få hjälp i hemmet med.
Hur många barn finns det i hushållet+ Ju fler desto mera jobb va? Ju yngre desto mera jobb?
Hur ser livssituationen ut? Hur mycket klarar sig den handikappade sig själv+ Kan den handikappade köra bil? Finns det mediciner inblandade?
Var och när och hur ofta behöver den handikappade hjälp?
Hur ser ekonomin ut?
Det finns ju ingen familj som ser lika ut. Men det går faktiskt att sätta gränser. Det gör tex försäkringskassan varje dag. Socialen gör det också varje dag. Dom har normer som styr hur det ska se ut. Det är inte speicellt invecklat heller. Jag vet för vi har varit i alla möjliga instanser och vi har fått en redig inblick i hur det ser ut.
För min familj och för mig så är behovet att pappan till barnen kommer hem varje helg. Just nu så får min man en fri heresa en gång i månaden. Det blir i runda tal ca 500 kr/resa som min man får betala för. Så skulle han komma hem varje helg så skulle det gå på 1500 kr i bara resor. För 1500 kr så får jag förhoppningsvis tre par vinterskor. Eller tre vinterjackor. Eller så kan vi laga bilen för dessa pengar. Vår kylare börjar bli skruttig och när som helst så kommer kylaren att sluta fungera. Vi har ett rätt stort läckage!
Så om nu min man stannar kvar på sin utbildningsort så måste han stanna kvar i tre månader innan vi kan betala kylaren. Ja han kan ju komma hem tre ggr på tre ånader! Wow... liksom...
Vi har nu försökt på olika ställen att få ett åtminstone litet bidrag till hemresor. Men överallt så stöter vi på oöverstigliga hinder. Barnombudsman (för vår dotter med särskilda behov behöver få träffa sin pappa varje helg), Jämo, Herr Littorin, osv... Facket stöttar oss men dom kan nog itne göra så mycket.
Så mitt sista hopp nu är att skriva ett brev. ett PERSONLIGT brev till denna människa och vädja om hans hjälp. Situationen här hemma börjar faktiskt vara rätt kaotisk och jag börjar inte ha mycket krafter kvar. Det räcker med att min fot gick sönder i trappen. Jag föll i den på grund av att jag var stressad. Jag hade brättom till affären och försökte få med mig soporna samtidigt för att spara tid.
För mig är en vanlig dag fylld av en massa måsten: precis som alla andra. Min dag består att tunga måsten. Städning, snöskottning till vintern, tvätt, matlagning, att handla (bära varorna är alltså ingen hit kan jag tala om och det är inte alltid barnen kan närvara vid inköp), skjutsar till och från aktiviter osv... Listan är oändlig! Jag räknar ut att jag håller på här hemma (med sådant som kanske tar en timma för en frisk människa) i timmar. Att dammsuga tar för mig i runda tal en och en halv till två timmar. vi bor på 120 kvm. JAg tar en sådan tid på mig för att ajg får så ont att jag måste stanna och vila några minuter hela tiden. Skulle jag göra allt i ett sträck så skulle det ta kortare tid. Men då skulle jag inte klara av att laga mat eller skjutsa barnen eller vad det nu är jag måste göra efter städningen.
Sen kör jag faktiskt omkring här i stan som en potentiell fara. Både för mig, mina barn och medtrafikanter. Jag äter ju morfinliknande preparat och man ska inte köra med dom i kroppen. Man blir ju som sagt var lite dum i knoppen. ;O/
Hade min man varit hemma så hade jag haft honom som chaffis. Dessutom hade jag haft mindre ont och jag skulle ha ätit mindre medicin.
Det är faktiskt så. Jag äter betydligt mer medicin nu än när min man var hemma. Medicin som sakta bryter ner kroppen... Hur kul känns det?
Nu är det lågkonjungtur! Hurra! eller inte... Det betyder att arbetslösheten ökar. Jaha? Och dom små, minimala förhoppningarna att min man ska kunna få jobb efter utbildningen har reducerats till obefintliga. OCh just det oroar mig mycket. Detls så skulle vi verkligen behöva en bättre inkomst. Jag har liksom svårt att ordna det. detta innebär också att eftersom att min man är kvar i aktivitetsgarantin så kan han skickas efter fördiggjord utbildning till annan ort igen. Och det betyder ännu ett skilsmässoär för oss.
Undrar hur många människor det finns här i sverige så lever så här? Tvångsmässigt skiljas från sin livspartner. Får det verkligen gå till så här? Får man verkligen med tvång skilja åt männisor som lever, bor och älskar varandra?
Usch vad tråkig läsning...
Men just nu är det jobbigt. JAg slits hit och dit. Barnen mår uppenbarligen inte bra och inte min man heller som vet hur vi har det men som inte kan göra ngt. Jag hoppas att alla som läst min blogg, som har en liknande livssituation just nu och som också känner sig totalt maktlösa... Hör av er till mig! Ju fler vi är desto mer kan vi göra. Vi måste visa att vi kan och har makten att få styra över våra egna liv. Inte bara sitta och ta emot som små offer i våra folkhem.
Hör av er på min mail: [email protected]
För det kan väl inte vara så illa att jag är den enda som har det så här? Eller?
Om några timmar så kommer Herr Littorin att få et mail. Kanske det är fler sominspireras och också vill skriva till honom? Det går bra även om man inte har samma sorts situation utan att man kanske hålle rmed mig helt eller delvis eller bara sååå lite så?
Gå bara in på länken och skriv av hjärtans lust! De ska faktiskt enligt vad som står på sidan läsa alla mail Däremot kan svar utebli Fast det förstår jag Jag förstr nog vilka brev som blir besvarade ;O)
e-post till Sven Otto Littorin, via registrator
Tack alla som orkat läsa hit ner *kramen*
Och som extra kuriosa så har ajg faktiskt gått en promenad i skogen och försökt gå vilse med hundarna Jag har för ngn dag sedan hittat ett övergivet torp ute på Pitholmsheden Dessutom idag så hittade jag en rävlya Och så ahr ajg sett älgar, harar och en massa fåglar ;O)
Ingen av barnen gjorde det jag bad dom om heller. Så till slut blev ajg vansinnig och galen och om någon såg mig så hade dom låst in mig. tror jag skrämde barnen lite.
Sen efter det att jag lugnat ner mig (till grannarnas lycka) så satte jag mig och skrev till Piteå tidningen, NSD och Norrbottens kuriren.
Jag skrev ett insändarinlägg om hur jävla jobbigt jag ahr det ibland. Och hur mitt liv ser ut. Hur borglömd jag känner mig av bland annat Herr Littorin. Ja han kommer snart att få ett brev han med. Ikväll när barnenlagt sig så kommer jag att skriva.
Ja en massa skrev ajg. det blev ialla fall en och en halv A4 sida. Så OM ngn av insändarna kommer in så kommer det kanske att kortas av.
En av sakerna jag skrev om var att jag kan ju inte vara ensam? Ngn fler än mig måste ju också ha kommit i kläm? Så nu ska jag ut på mission! Jag ska leta reda på folk som också får ett extra tungt lass att dra och som inte har någon chans att påverka sin situation på grund av att bland annat HErr Littorin kommer på en massa saker och som inte kan komma på att det måste finnas undantag också. Undantag bekräftar ju regeln som det heter... Men i maktens korridorer finns det tydligen inget sådant.Allt ska varq så stelbent som möjligt. För skulle det finnas undantag så måste man ju också ha gränser och det åär ju såååå svårt! Himmla svårt att sätta gränser för hur människor ska ha det! eller gränser sätter dom ju men eftersom att det inte finns undantag så finns det ju inga gränser i undantagen som behöver sättas.
Hängde ni med?
Så här tänker jag: Om någon blir skickad att göra en utbildning på annan ort. Denna människa är gift/sambo med en person som har ett handikapp. Då förväntas det att den handikappade ska kunna sköta ALLT i hemmt precis som om make/makan/sambo vore närvarande. För det har väl aaaaaldrig slagit dom att den som ska skickas iväg faktiskt har ett extra tungt ansvar hemma? Den som har ett handikapp måste ju ha hjälp och har man då turen att vara gift/sammanboende med ngn så får denna ställa upp på det!
Når då denna stackars make/makan/sambon skickas iväg så lämnas den där stackars handikappade människan kvar hemma.
Nu är vi alltså inne på undantaget som ska bekräfta regeln.
Om det finns nu någon som lever i ett sådant här förhållande. då måste det finnas ett undantag. Undantaget ska kunna se ut på olika sätt och det är där gränserna går. Vart sätter man gränserna? Hur handikappad ska man vara för att kunna bli undantagen?
Det finns nog säkert många sätt att sätta gränserna. Ett mycket enkelt sätt är ju att titta på hur handikappad människan som ska stanna kvar hemma är. Och hur många barn det finns och hur livssituationen ser ut.
Det finns ett enkelt sätt att göra. Hur många % förtidspensionerad har den handikappade? Helt, delvis? Ju mer % ju mer måste ju rimmligtvis den handikappade få hjälp i hemmet med.
Hur många barn finns det i hushållet+ Ju fler desto mera jobb va? Ju yngre desto mera jobb?
Hur ser livssituationen ut? Hur mycket klarar sig den handikappade sig själv+ Kan den handikappade köra bil? Finns det mediciner inblandade?
Var och när och hur ofta behöver den handikappade hjälp?
Hur ser ekonomin ut?
Det finns ju ingen familj som ser lika ut. Men det går faktiskt att sätta gränser. Det gör tex försäkringskassan varje dag. Socialen gör det också varje dag. Dom har normer som styr hur det ska se ut. Det är inte speicellt invecklat heller. Jag vet för vi har varit i alla möjliga instanser och vi har fått en redig inblick i hur det ser ut.
För min familj och för mig så är behovet att pappan till barnen kommer hem varje helg. Just nu så får min man en fri heresa en gång i månaden. Det blir i runda tal ca 500 kr/resa som min man får betala för. Så skulle han komma hem varje helg så skulle det gå på 1500 kr i bara resor. För 1500 kr så får jag förhoppningsvis tre par vinterskor. Eller tre vinterjackor. Eller så kan vi laga bilen för dessa pengar. Vår kylare börjar bli skruttig och när som helst så kommer kylaren att sluta fungera. Vi har ett rätt stort läckage!
Så om nu min man stannar kvar på sin utbildningsort så måste han stanna kvar i tre månader innan vi kan betala kylaren. Ja han kan ju komma hem tre ggr på tre ånader! Wow... liksom...
Vi har nu försökt på olika ställen att få ett åtminstone litet bidrag till hemresor. Men överallt så stöter vi på oöverstigliga hinder. Barnombudsman (för vår dotter med särskilda behov behöver få träffa sin pappa varje helg), Jämo, Herr Littorin, osv... Facket stöttar oss men dom kan nog itne göra så mycket.
Så mitt sista hopp nu är att skriva ett brev. ett PERSONLIGT brev till denna människa och vädja om hans hjälp. Situationen här hemma börjar faktiskt vara rätt kaotisk och jag börjar inte ha mycket krafter kvar. Det räcker med att min fot gick sönder i trappen. Jag föll i den på grund av att jag var stressad. Jag hade brättom till affären och försökte få med mig soporna samtidigt för att spara tid.
För mig är en vanlig dag fylld av en massa måsten: precis som alla andra. Min dag består att tunga måsten. Städning, snöskottning till vintern, tvätt, matlagning, att handla (bära varorna är alltså ingen hit kan jag tala om och det är inte alltid barnen kan närvara vid inköp), skjutsar till och från aktiviter osv... Listan är oändlig! Jag räknar ut att jag håller på här hemma (med sådant som kanske tar en timma för en frisk människa) i timmar. Att dammsuga tar för mig i runda tal en och en halv till två timmar. vi bor på 120 kvm. JAg tar en sådan tid på mig för att ajg får så ont att jag måste stanna och vila några minuter hela tiden. Skulle jag göra allt i ett sträck så skulle det ta kortare tid. Men då skulle jag inte klara av att laga mat eller skjutsa barnen eller vad det nu är jag måste göra efter städningen.
Sen kör jag faktiskt omkring här i stan som en potentiell fara. Både för mig, mina barn och medtrafikanter. Jag äter ju morfinliknande preparat och man ska inte köra med dom i kroppen. Man blir ju som sagt var lite dum i knoppen. ;O/
Hade min man varit hemma så hade jag haft honom som chaffis. Dessutom hade jag haft mindre ont och jag skulle ha ätit mindre medicin.
Det är faktiskt så. Jag äter betydligt mer medicin nu än när min man var hemma. Medicin som sakta bryter ner kroppen... Hur kul känns det?
Nu är det lågkonjungtur! Hurra! eller inte... Det betyder att arbetslösheten ökar. Jaha? Och dom små, minimala förhoppningarna att min man ska kunna få jobb efter utbildningen har reducerats till obefintliga. OCh just det oroar mig mycket. Detls så skulle vi verkligen behöva en bättre inkomst. Jag har liksom svårt att ordna det. detta innebär också att eftersom att min man är kvar i aktivitetsgarantin så kan han skickas efter fördiggjord utbildning till annan ort igen. Och det betyder ännu ett skilsmässoär för oss.
Undrar hur många människor det finns här i sverige så lever så här? Tvångsmässigt skiljas från sin livspartner. Får det verkligen gå till så här? Får man verkligen med tvång skilja åt männisor som lever, bor och älskar varandra?
Usch vad tråkig läsning...
Men just nu är det jobbigt. JAg slits hit och dit. Barnen mår uppenbarligen inte bra och inte min man heller som vet hur vi har det men som inte kan göra ngt. Jag hoppas att alla som läst min blogg, som har en liknande livssituation just nu och som också känner sig totalt maktlösa... Hör av er till mig! Ju fler vi är desto mer kan vi göra. Vi måste visa att vi kan och har makten att få styra över våra egna liv. Inte bara sitta och ta emot som små offer i våra folkhem.
Hör av er på min mail: [email protected]
För det kan väl inte vara så illa att jag är den enda som har det så här? Eller?
Om några timmar så kommer Herr Littorin att få et mail. Kanske det är fler sominspireras och också vill skriva till honom? Det går bra även om man inte har samma sorts situation utan att man kanske hålle rmed mig helt eller delvis eller bara sååå lite så?
Gå bara in på länken och skriv av hjärtans lust! De ska faktiskt enligt vad som står på sidan läsa alla mail Däremot kan svar utebli Fast det förstår jag Jag förstr nog vilka brev som blir besvarade ;O)
e-post till Sven Otto Littorin, via registrator
Tack alla som orkat läsa hit ner *kramen*
Och som extra kuriosa så har ajg faktiskt gått en promenad i skogen och försökt gå vilse med hundarna Jag har för ngn dag sedan hittat ett övergivet torp ute på Pitholmsheden Dessutom idag så hittade jag en rävlya Och så ahr ajg sett älgar, harar och en massa fåglar ;O)
Varit på klubben idag.
Idag har det varit en träningsdag ute på bruks. Härligt väder men lite småkyligt. Men sådant hindrar inte en vän kvinna i sina bästa nästan 40 år att vara ute på ett av dom bästa ställena som finns i Piteå. Alltså bruks.
Det är ju där hundarna får göra ROLIGA SAKER!
Eftersom att jag förutom tränar hund agerar som mamma och privatchaufför så kan det bli lite körigt med att fixa träningen. Men idag har logestiken funkat rätt bra. Först var det då Emelie som skulle spela in sin låt med sitt band i studion SV nord ute i Bersviken. Hon skulle vara där elva så jag var ute i god tid på klubben. Jag började med att rasta hundarna i skogen. Gick en trettio min och njöt av att se hur galningarna busade och sprang. Dom har ju som så roligt ihop. =O) Eftersom att ajg var först ut på klubben så var jag snabbast att bli färdig med att börja dagen.
Så då vallade jag av HELA jäkla uppletande rutan själv. Först hade ajg tänkt göra några korridorer. men jag glömde det i min iver och då blev det hela jäkla rutan istället. La ut sex föremål och hämtade Gaija. JAg kände mig rätt hurtig. det var jätteskönt att kunna röra sig obehindrat i rutan utan att det gjorde ont och att foten var stel. Hurra! Jag känner mig numera till 99% frisk i foten! Förmodligen så har ajg blivit frisk i foten i förtid. Hahah!
Jag skickade gaija och hon hämtade en handske på första skciket tror jag. Andra skicket då kom hon plötsligt på att hon kunde vara effektiv. Så hon tog först en handske och sen tog hon en sko. Alltså hon bar tillbaka två saker och var en mycket stolt kvinna! Simultanförmåga säger jag bara!
Sista skicket gick inte så bra. Jag tror hon tyckte att det skulle räcka med sin "hedervärda" insats med att inhämta två föremål samtidigt. emn ajg fick ut henne till slut och då kom hon tillbaka med en huva.
Sen blev det knasmajan Zenas tur. Första skicket gick även bra med denna hund. Hon kom lyckligt tillbaka med en handske. men sen? JAg vet itne vad som hände... men hon fick för sig att när man seger "leta" så ska man hoppa rakt upp i luften bredvid föraren. Sen kan man kanske springa ut en liiiten bit och se förvånad ut. Jag fick jobba rejält med att få henne att förstå att hon skulle ut och leta. Hon stod och studsade och studsade hela tiden. Knasiga galning!
Sofia försökte med en retning men det gick inte heller.... Hon gjorde likadant. Men till slut slutade hon leka kangaroo och sprang ut och hämtade en sko. Men det satt hårt åt. Hon fick ialla fall en hel del berömm och bus efter skicket och fick sedan se när både Petter och Sofia sparng ut med föremål. hoppas den minnesbilden håller tills i morgon. Tänkte fara ut och göra några nybörjarövningar i morgon. Fast då börjar det väl snöa förståss. ;O)
Efter uppletandet som även för Marianne inte gick så bra så tog vi oss en tröstfika. Marianne hade bakat en sommarkaka. MUMS så gott! en av mina absoluta favvisar! Dessutom ahde hon gjort fel och gjort kakan krispig utanpå och lite lagomt degig innuti. Jag kan lova att den var god!
Sen blev det snabba ryckträning för Zena. Jag hann göra alla moment som jag behövde göra med henne innan vi skulle fara och hämta Jossan som skulle till en kompis och laga mat. Det jag också behövde var störningsträning och det hjälpte Bonzo med. Haha! Han var busig och ville till alla trevliga kompisar som också var på plan. det var superbra träning både för oss och för Bonzo. Sofia fick tillfälle att träna inkallning och dessutom lära Bonzo att det är med henne han ska vara. Zena fick lära sig att inte bry sig om andra hudnar och om det blir för mycket komma till mig. Gaija gör samma och det känns bra att dom inte drar iväg på lekäventyr med en mycket söt slyngel som Bonzo. =O)
Efter detta snabba pass så for jag då och hämtade Jossan för att skjutsa henne till Hortlax. Under tiden så ringde emelie och hon var klar. Så jag passade på att hämta upp henne samtidigt. Sen drog jag iväg hem med Emelie och tillbaka till Hortlax. Dryga fyra milen blev det bara den vändan...
Väl tillbaka på klubben så tog jag itu med en mycket träningssugen gaija. Jösses vad hon vill! Vill springa. Vill leka med bollen. Vill träna med mig. Vill hitta på egna nya övningar... Men har man viljan så kan allt bli bra. Vi fick oss en duvning i fria följet och jag fick säga till henne några gånger. Hon gjorde nästan lika dant på på tävling fast nu var det inte lika upphausat. Sen körde ajg rutan och inkallning och fjärr. Alt gick snabbt, fort och ibland fel.
Dirigeringsapporteringen fick sig en duvning också. Där fick jag ett otroligt bra tillfälle att rätta till lite fel som gaija har. Så sista skicket gick KANON! Duktig tjej!
Jag träffade också en kompis som var på ngn slags rolig kurs i dag ute på bruks. Jag fick veta mycket sorgliga och tråkiga nyheter om hennes ena hund. Vännen! tänker på er och lider med er. Det är ibland så orättvist! Din älskade vän hade ju gärna fått bli gammal. Men så blir det inte och det går inte att ändra på. det man istället får göra är att komma ihåg alla fina minnen med sin bästa vän och förvalta dom. En dag gör det inte så ont längre och man får le åt de fina minnen man har kvar från sin vän. Dessa minnen är guld värda!
Just nu är det så svårt, så svärt för er.. Jag tänker på er och hoppas att slutet får bli ett fint farväl av er. Ni är värda alla tröstkramar som finns! *ALLA tröstkramar*
Ibland önskar man bara att hundarna kunde få följa med oss livet ut. tyvärr är det inte så...
Det är ju där hundarna får göra ROLIGA SAKER!
Eftersom att jag förutom tränar hund agerar som mamma och privatchaufför så kan det bli lite körigt med att fixa träningen. Men idag har logestiken funkat rätt bra. Först var det då Emelie som skulle spela in sin låt med sitt band i studion SV nord ute i Bersviken. Hon skulle vara där elva så jag var ute i god tid på klubben. Jag började med att rasta hundarna i skogen. Gick en trettio min och njöt av att se hur galningarna busade och sprang. Dom har ju som så roligt ihop. =O) Eftersom att ajg var först ut på klubben så var jag snabbast att bli färdig med att börja dagen.
Så då vallade jag av HELA jäkla uppletande rutan själv. Först hade ajg tänkt göra några korridorer. men jag glömde det i min iver och då blev det hela jäkla rutan istället. La ut sex föremål och hämtade Gaija. JAg kände mig rätt hurtig. det var jätteskönt att kunna röra sig obehindrat i rutan utan att det gjorde ont och att foten var stel. Hurra! Jag känner mig numera till 99% frisk i foten! Förmodligen så har ajg blivit frisk i foten i förtid. Hahah!
Jag skickade gaija och hon hämtade en handske på första skciket tror jag. Andra skicket då kom hon plötsligt på att hon kunde vara effektiv. Så hon tog först en handske och sen tog hon en sko. Alltså hon bar tillbaka två saker och var en mycket stolt kvinna! Simultanförmåga säger jag bara!
Sista skicket gick inte så bra. Jag tror hon tyckte att det skulle räcka med sin "hedervärda" insats med att inhämta två föremål samtidigt. emn ajg fick ut henne till slut och då kom hon tillbaka med en huva.
Sen blev det knasmajan Zenas tur. Första skicket gick även bra med denna hund. Hon kom lyckligt tillbaka med en handske. men sen? JAg vet itne vad som hände... men hon fick för sig att när man seger "leta" så ska man hoppa rakt upp i luften bredvid föraren. Sen kan man kanske springa ut en liiiten bit och se förvånad ut. Jag fick jobba rejält med att få henne att förstå att hon skulle ut och leta. Hon stod och studsade och studsade hela tiden. Knasiga galning!
Sofia försökte med en retning men det gick inte heller.... Hon gjorde likadant. Men till slut slutade hon leka kangaroo och sprang ut och hämtade en sko. Men det satt hårt åt. Hon fick ialla fall en hel del berömm och bus efter skicket och fick sedan se när både Petter och Sofia sparng ut med föremål. hoppas den minnesbilden håller tills i morgon. Tänkte fara ut och göra några nybörjarövningar i morgon. Fast då börjar det väl snöa förståss. ;O)
Efter uppletandet som även för Marianne inte gick så bra så tog vi oss en tröstfika. Marianne hade bakat en sommarkaka. MUMS så gott! en av mina absoluta favvisar! Dessutom ahde hon gjort fel och gjort kakan krispig utanpå och lite lagomt degig innuti. Jag kan lova att den var god!
Sen blev det snabba ryckträning för Zena. Jag hann göra alla moment som jag behövde göra med henne innan vi skulle fara och hämta Jossan som skulle till en kompis och laga mat. Det jag också behövde var störningsträning och det hjälpte Bonzo med. Haha! Han var busig och ville till alla trevliga kompisar som också var på plan. det var superbra träning både för oss och för Bonzo. Sofia fick tillfälle att träna inkallning och dessutom lära Bonzo att det är med henne han ska vara. Zena fick lära sig att inte bry sig om andra hudnar och om det blir för mycket komma till mig. Gaija gör samma och det känns bra att dom inte drar iväg på lekäventyr med en mycket söt slyngel som Bonzo. =O)
Efter detta snabba pass så for jag då och hämtade Jossan för att skjutsa henne till Hortlax. Under tiden så ringde emelie och hon var klar. Så jag passade på att hämta upp henne samtidigt. Sen drog jag iväg hem med Emelie och tillbaka till Hortlax. Dryga fyra milen blev det bara den vändan...
Väl tillbaka på klubben så tog jag itu med en mycket träningssugen gaija. Jösses vad hon vill! Vill springa. Vill leka med bollen. Vill träna med mig. Vill hitta på egna nya övningar... Men har man viljan så kan allt bli bra. Vi fick oss en duvning i fria följet och jag fick säga till henne några gånger. Hon gjorde nästan lika dant på på tävling fast nu var det inte lika upphausat. Sen körde ajg rutan och inkallning och fjärr. Alt gick snabbt, fort och ibland fel.
Dirigeringsapporteringen fick sig en duvning också. Där fick jag ett otroligt bra tillfälle att rätta till lite fel som gaija har. Så sista skicket gick KANON! Duktig tjej!
Jag träffade också en kompis som var på ngn slags rolig kurs i dag ute på bruks. Jag fick veta mycket sorgliga och tråkiga nyheter om hennes ena hund. Vännen! tänker på er och lider med er. Det är ibland så orättvist! Din älskade vän hade ju gärna fått bli gammal. Men så blir det inte och det går inte att ändra på. det man istället får göra är att komma ihåg alla fina minnen med sin bästa vän och förvalta dom. En dag gör det inte så ont längre och man får le åt de fina minnen man har kvar från sin vän. Dessa minnen är guld värda!
Just nu är det så svårt, så svärt för er.. Jag tänker på er och hoppas att slutet får bli ett fint farväl av er. Ni är värda alla tröstkramar som finns! *ALLA tröstkramar*
Ibland önskar man bara att hundarna kunde få följa med oss livet ut. tyvärr är det inte så...
Träning!
Idag for faaan i mig. Nu ska det tränas! Jag har varit träningssugen nu ett tag men en massa saker har kommit upp som stört mitt träningssug. Allt från massor med saker som barnen skulle göra till att jag itne har mått bra alls. I går hade jag världens yrsel och mådde pyton. Var så trött så.. Så fort ajg stannade av så somnade ajg. Jag tror jag sov mer än jag var vaken. Höll till och med på att somna när jag skjutsade barnen! Jösses vad rädd man blir! Det är ju liksom bra om man INTE somnar. JAg är ju rädd om mina medtrafikanter men mest är jag ju rädd om mina barn!
Men i dag har jag mått bättre. Jag har då ialla fall inte vinglat omkring och vimsat. Inte så mycket ialla fall. Schhhhh säg inget nu Sosso! =O)
Så när jag hämtat barn från skolan och lämnat av dom is tan for jag ut till bruks. Där värmde jag upp Gaija lite. Körde rutan, dirigeringsapporteringen och kryp. Krypet har varit lite eftersatt. Jag kom på att sätta en apportbock i munnen på gaija. Vilket kryp hon hade! Alltså. Kan man inte göra om krypet så att hunden får ha en apportbock i munnen? Krypet kanske är för lätt för Gaija och det är kanske därför hon alltid har så bråttom och försöker göra konstiga saker? Man börjar ju fundera... Hon kunde ialla flal koncentrera sig bättre. Jag får väl ta fram apporten i krypet då och då.
Sofia var sugen på att träna Gaija så jag jobbade inte så intensivt med henne. När Sofia kom så fick hon ta över Gaija och det gick bra. lite svårt hade hon med att inte hålla världens koll på mig och Zena.
Jag körde Zena medans Sofia var en bit ifrån med Gaija. Det var nog nyttigt för båda. För nu fick dom träna på att hålla uppmärksamhet.
Som vanligt så gick det mycket fort med Zena. allt går fort med henne. Vet itne om hon äter raketbränsle eller vad? Men hon är då minst lika rolig att jobba med som med gaija.
Men dom är verkligen olika att jobba med. Vilket gör att mitt stora träningsbehov täcks. Ibland tror ajg att ajg har mer träningsbehov än mina egna hudnar? bara det att orken finns ju inte.
mitt i allt ihopa så var ajg tvungen att fara från bruks då Emelie skulle göra ett genrep. Hennes band har spelat i kväll på regnbågen. Himmla kul!
Men ajg for då ut till bruks igen och tränade efter det att jag hämtat Emelie.
Där fick jag hjälpa Sofia och Bonzo med kickern. Dom har kommit en liten bit på väg. Bonzo vet hur klickern funkar och nu har dom börjat jobba med lite fotpositioner. Han är lätt att jobba med han med. Till skillnad från uyrvädret Zena så är han betydligt mer sammlad. Han påminner mycket om Gaija när hon var liten. *ler* Med en sådan hund kan man komma långt.
Sen körde vi igenom en konstig variant av elitlydnaden. Hehe.. Sofia hade stora problem med sig själv. Hon kommenderade sig själv fot? Hmmm..underlig människa det där. HAhah!
Men det gick rätt bra fast jag såg att det var ett tag sedan dom jobbade ihop. Sen ska Gaija löpa snart (Zena med) så hon är lite lätt vimsig. Som rutan tex. Hon kunde inte hitta den när Sofia skulle skicka henne. ändå har ajg skickat henne till rutan nästan hela dagen. Hmmm... Hon sprang till träningsväskan, en kon osv. Men vi jobbade lite och då minsann fattade hon!
Vittringsapporteringen blev lite intressant. hon hade ju både min och Sofias lukt. men hon gjorde rätt och var sååå duktig! Fast ajg fick säga åt henne första gången att det var Sofias apport. Då liksom tände tio liljeholmens i hennes ögon och hon gjorde rätt. Hon såg nog allt konfunderad ut när det luktade mamma på alla apporter och Sofia på en.
När vi väl tragglat oss igenom eliten så tog jag ut Zena. Sofia fick dirigera mig i linförigheten. Fast jag glömde bort kopplet... Nåja. Det gick rätt bra förutom att hon har några positioner att jobba med. Och koncentration. Och kontakt.
Körde lite hopp över hinder som var klockrena och inkallning med ställande. Samt en platsliggning då jag och Sofia kopplade av med var sin delicatoboll. ;O)
Hon fick också apportera. fast nu har hon fått för sig att det är mycket roligare att hålla i änden av apporten. 'suck* Men ajg jobbade lite med det och sista apporteringen var klockren! tänk om gaija hade en sådan fart in med apporten? Konstig tmen Zena är en snåljåp när det gäller föremål. det är inte gaija i lika stor utsträckning. emn jag kanske har jobbat mer emd det med Zena. vet faktiskt inte.
efter jobbet med Zena så fick hon leka med sin snörboll. Guuud vad ROLIG hon är! Vi skrattade gott åt henne när hon dansade med sin bill! Jag tror hon sprang i tjugo minuter och lekte för sig själv. Honvar fram då och då och ville ha kontakt och leka med oss också. emn sen var hon iväg och dansade med bollen och hade sig. Ni som inte sett henne måste få en förklaring. När Zena dansar så snurrar hon på bollen, slår den mot sina sidor och hoppar och springer runt, runt, runt. Det ser otroligt roligt ut. Men det är också ett bevis på vilken fin kroppskontroll damen har!
Så nu har jag två nöjda hundar som ligger och myset i var sin vrå. Ska snart ut på en skön kvällsprommis och sen ska jag stupa i säng.
I morgon blir det nog mer träning. Men då blir det på ett annat ställe än ute på bruks.
Sofia har fotat Bonzo i ett busögonblick. Bonzos första snö! ;O)
Tack för bilderna Sofia! *kram*
Tjopling!
Men i dag har jag mått bättre. Jag har då ialla fall inte vinglat omkring och vimsat. Inte så mycket ialla fall. Schhhhh säg inget nu Sosso! =O)
Så när jag hämtat barn från skolan och lämnat av dom is tan for jag ut till bruks. Där värmde jag upp Gaija lite. Körde rutan, dirigeringsapporteringen och kryp. Krypet har varit lite eftersatt. Jag kom på att sätta en apportbock i munnen på gaija. Vilket kryp hon hade! Alltså. Kan man inte göra om krypet så att hunden får ha en apportbock i munnen? Krypet kanske är för lätt för Gaija och det är kanske därför hon alltid har så bråttom och försöker göra konstiga saker? Man börjar ju fundera... Hon kunde ialla flal koncentrera sig bättre. Jag får väl ta fram apporten i krypet då och då.
Sofia var sugen på att träna Gaija så jag jobbade inte så intensivt med henne. När Sofia kom så fick hon ta över Gaija och det gick bra. lite svårt hade hon med att inte hålla världens koll på mig och Zena.
Jag körde Zena medans Sofia var en bit ifrån med Gaija. Det var nog nyttigt för båda. För nu fick dom träna på att hålla uppmärksamhet.
Som vanligt så gick det mycket fort med Zena. allt går fort med henne. Vet itne om hon äter raketbränsle eller vad? Men hon är då minst lika rolig att jobba med som med gaija.
Men dom är verkligen olika att jobba med. Vilket gör att mitt stora träningsbehov täcks. Ibland tror ajg att ajg har mer träningsbehov än mina egna hudnar? bara det att orken finns ju inte.
mitt i allt ihopa så var ajg tvungen att fara från bruks då Emelie skulle göra ett genrep. Hennes band har spelat i kväll på regnbågen. Himmla kul!
Men ajg for då ut till bruks igen och tränade efter det att jag hämtat Emelie.
Där fick jag hjälpa Sofia och Bonzo med kickern. Dom har kommit en liten bit på väg. Bonzo vet hur klickern funkar och nu har dom börjat jobba med lite fotpositioner. Han är lätt att jobba med han med. Till skillnad från uyrvädret Zena så är han betydligt mer sammlad. Han påminner mycket om Gaija när hon var liten. *ler* Med en sådan hund kan man komma långt.
Sen körde vi igenom en konstig variant av elitlydnaden. Hehe.. Sofia hade stora problem med sig själv. Hon kommenderade sig själv fot? Hmmm..underlig människa det där. HAhah!
Men det gick rätt bra fast jag såg att det var ett tag sedan dom jobbade ihop. Sen ska Gaija löpa snart (Zena med) så hon är lite lätt vimsig. Som rutan tex. Hon kunde inte hitta den när Sofia skulle skicka henne. ändå har ajg skickat henne till rutan nästan hela dagen. Hmmm... Hon sprang till träningsväskan, en kon osv. Men vi jobbade lite och då minsann fattade hon!
Vittringsapporteringen blev lite intressant. hon hade ju både min och Sofias lukt. men hon gjorde rätt och var sååå duktig! Fast ajg fick säga åt henne första gången att det var Sofias apport. Då liksom tände tio liljeholmens i hennes ögon och hon gjorde rätt. Hon såg nog allt konfunderad ut när det luktade mamma på alla apporter och Sofia på en.
När vi väl tragglat oss igenom eliten så tog jag ut Zena. Sofia fick dirigera mig i linförigheten. Fast jag glömde bort kopplet... Nåja. Det gick rätt bra förutom att hon har några positioner att jobba med. Och koncentration. Och kontakt.
Körde lite hopp över hinder som var klockrena och inkallning med ställande. Samt en platsliggning då jag och Sofia kopplade av med var sin delicatoboll. ;O)
Hon fick också apportera. fast nu har hon fått för sig att det är mycket roligare att hålla i änden av apporten. 'suck* Men ajg jobbade lite med det och sista apporteringen var klockren! tänk om gaija hade en sådan fart in med apporten? Konstig tmen Zena är en snåljåp när det gäller föremål. det är inte gaija i lika stor utsträckning. emn jag kanske har jobbat mer emd det med Zena. vet faktiskt inte.
efter jobbet med Zena så fick hon leka med sin snörboll. Guuud vad ROLIG hon är! Vi skrattade gott åt henne när hon dansade med sin bill! Jag tror hon sprang i tjugo minuter och lekte för sig själv. Honvar fram då och då och ville ha kontakt och leka med oss också. emn sen var hon iväg och dansade med bollen och hade sig. Ni som inte sett henne måste få en förklaring. När Zena dansar så snurrar hon på bollen, slår den mot sina sidor och hoppar och springer runt, runt, runt. Det ser otroligt roligt ut. Men det är också ett bevis på vilken fin kroppskontroll damen har!
Så nu har jag två nöjda hundar som ligger och myset i var sin vrå. Ska snart ut på en skön kvällsprommis och sen ska jag stupa i säng.
I morgon blir det nog mer träning. Men då blir det på ett annat ställe än ute på bruks.
Sofia har fotat Bonzo i ett busögonblick. Bonzos första snö! ;O)
Tack för bilderna Sofia! *kram*
Tjopling!
Vilka vänner man har!
Idag mitt i allt städande så ringde en kompis till mig. Han och jag lärde känna varandra genom Lona. Hade det itne varit för henne så hade vi nog aldrig vetat vem den adnre var.
Anledningen till att han ringde, Lelle min underbara kompis, var för att berätta att han hittat HELA lonas dagbok i sin server! det är Lelle som ordnat så jag kunde skriva dagboken och lägga ut den på internet. Jag var nog en av det första bloggarna skulle jag tro. Eller inte jag... Det var ju Lona som skrev. Jag har länge tänkt skriva sista dagboksbladet. Men det har känts för jobbigt. Men nu... Nu börjar den forma sig i mitt huvud och nu någon natt då jag kan få sitta och skriva, gråta och minnas så ska jag göra sista rycket.
Sen tänkte jag som så. Jag fyller 40 år i mars. varför inte låta göra en bok av dagboken? Många vill gärna ha ut den i bokform. Så kanske man kunde få ett bidrag så jag kan göra en bok? Jag har en sida här ute på internet där man kan göra sin egen bok och det kostar inte skjortan och man behöver inte trycka upp så många böcker. Sen har jag kontakt med en urtrevlig tjej på våran bokhandel här i staden. Kanske man kunde förmå henne att sälja den?
Här kommer ialla fall länken till hennes dagbok. För inte så länge sedan så la jag ut två dagbokssidor. Men jag kan lova att alla sidor är läsvärda. Fast då är jag ju rätt partisk också kanske? Hahaha!
http://serv.se/lona/index.asp
Anledningen till att han ringde, Lelle min underbara kompis, var för att berätta att han hittat HELA lonas dagbok i sin server! det är Lelle som ordnat så jag kunde skriva dagboken och lägga ut den på internet. Jag var nog en av det första bloggarna skulle jag tro. Eller inte jag... Det var ju Lona som skrev. Jag har länge tänkt skriva sista dagboksbladet. Men det har känts för jobbigt. Men nu... Nu börjar den forma sig i mitt huvud och nu någon natt då jag kan få sitta och skriva, gråta och minnas så ska jag göra sista rycket.
Sen tänkte jag som så. Jag fyller 40 år i mars. varför inte låta göra en bok av dagboken? Många vill gärna ha ut den i bokform. Så kanske man kunde få ett bidrag så jag kan göra en bok? Jag har en sida här ute på internet där man kan göra sin egen bok och det kostar inte skjortan och man behöver inte trycka upp så många böcker. Sen har jag kontakt med en urtrevlig tjej på våran bokhandel här i staden. Kanske man kunde förmå henne att sälja den?
Här kommer ialla fall länken till hennes dagbok. För inte så länge sedan så la jag ut två dagbokssidor. Men jag kan lova att alla sidor är läsvärda. Fast då är jag ju rätt partisk också kanske? Hahaha!
http://serv.se/lona/index.asp