Träning i regn och i sol.
Inte undra på att man blir förkyld. Ena dagen regn. Andra dagen strålande sol. Huvudet käns som en badboll och hjärnan funkar inte riktigt. Tur man har en klok hund som är förlåtande när man tjorvar till det. Gör om och gör rätt är just nu mitt motto. Egentligen ska ajg väl känna mig hopplös. Men ajg är van vid att vara vimsig. OCh just nu är det en period som är värre än vanligt. Mina tankar håller väl inte riktigt ihop just nu. Mycket värk och förkylning gör sitt. Samt stress. Jag har just nu för mycket i mitt liv. Både omkring mig men även i huvudet. Ändå känns det tomt där uppe i planeten.
Det är väl lite av hur mitt liv ser ut nu. Fullspäckat schema och ändå tomt på vissa ställen. ;O)
Ialla fall så tränade ajg en stund i går. Först gick vi ut i solnedgången på en skön prommis med min svägerska från Stockholm. När vi kom hem skulle jag träna hade jag tänkt. Och då började det att regna.
Typiskt.
Men eftersom att både jag och Gaija älskar att träna så gjorde det inget.
Rutan var nära nog katastrof. På tävlingen var det också katastrof. Så då körde ajg gör om gör rätt och började om med rutan. Snabbt gick det ialla fall och så förstod Gaija vad hon skulle göra igen.
Fritt följ gick bara bra. Vi imponerade på vår granne som är veterinär. Hans tjej har två små hudnar som har väldigt lite hyfs. Snälla men ouppfostrade. Dom önskade att deras hucnar också var som gaija. Så ajg fick väl säga att man kan åstadkomma mycket med träning. Man får inget gratis. ;O)
Gaijas fria följ börjar kännas väldigt bra nu. Hon håller positionen och tränger inte lika mycket. Ändå är hon väldigt uppmärksam på mitt vänstra ben. Vändningar på stället, backa sidoförflyttningar och olika hastigeter är inga problem alls. Det hela flyter faktiskt väldigt bra. Återstår att se vad domaren säger nästa vecka.
Inkallning med ställande och läggande är som en dröm just nu! Gaija är jätteuppmärksam på vad jag ska säga och stannar snabbt. läggandet kunde vara lite snabbare men jag jobbar på det.
Hopp apport funkar funkar också friktionsfritt. Om man tänker på hur det gick sist på tävlingen så kan man inte tro att det är samma hund! Jag har jobbat lite med att kasta apporten snett (vilket i och för sig är inte svårt alls, jag är expert på det nämligen) och hon förstår att hur snett apporten än hamnar så är det hopp tillbaka som gäller.
Apportering metall funkar också bra. Där skulle jag vilja ha en snabbare ingång och galopp tillbaka, men jag får fortsätta jobba med det också.
Fjärren... Jahaja... Hon vill gärna krypa frammåt från stå till ligg eller stå till sitt. Jag kör som Indras matte sa. En leksak vid fötterna på den som står bakom. Och jag tror hon börjar fatta vad det handlar om. Sedan har jag jobbat lite med att vara överdrivet med handtecken. Då håller hon sig på plats. Så nu minskar ajg handrörelserna och jag hoppas att det börjar funka. bara jag kommer ihåg hur ajg gör varje gång... Vilket tydligen inte är så lätt för mig. *hmrf*
Sättande under gång är lite fundersamt för fröken Gaija. JAg måste vara lite mer tysk som min man säger. Alltså använda lite hårdare kommando. Så ajg gör det och då funkar det hyffsat. Men hon känns fortfarande osäker.
Vittringsapporteringen är det bara skit med. Så nu börjar ajg om. Någonstans har vi missat ngt jag och Gaija. Hon har fått för sig att ta upp vilken apport somhelst bara det inte är min apport. *gråter blod* Så jag ska börja om från början igen. I morgon ska jag be min älskade man att köpa nya apportpinnar och göra nya vittringsapporter. Jag är rädd för att jag någon gång använt apporter som luktar mig. Sedan har jag också berämmt henne när hon tagit fel apport. *SLÅR MIG SJÄLV I HUVUDET MED NGT HÅRT* Jag sa ju att jag är tom i bollen!
Så i mörkret i gårkväll stod jag där och jobbade... Och blev förkyld.
I dag var det sol. Vi for med Helena (svägerskan) till flyget och då passade jag på att jobba med Gaija en stund ute på Luleå BK.
I dag funkade rutan massor bättre! Fria följet då var hon hoppigare och apport över hinder funkade suveränt! Inkallningen funkade super och sättande under gång fick jag jobba lite mer med. Men nu verkar hon fatta igen. Det är ju bra. =O)
Metallapporteringen fick gubben ta hand om. Han tyckte det var svårt. Gaija tyckte det var roligt och lätt. Fjärren körde jag igen med samma taktik som i gårkväll. Nu stannade hon kvar mycket bättre och var mer uppmärksam. Vilket hon inte riktigt varit. Jag har också belönat henne snabbare då jag tror att uppmärksamheten har ökat på grund av det. *självrannsakan*
Vittrringsprovet var grymt dåligt. Så nu i morgon blir det, som jag sa tidigare, nya tag!
Efter att ajg kört igenom momenten så sprallade vi av oss på agillitybanan. Skitkul tyckte både ajg och Gaija. hon gillar ju sp¨ännande saker och att få springa upp på Ahindret var helt toppen! Spången var också great! Sen gick vi till stegen. tänkte passa på att träna på den nu när vi ändå var där. På Luleå BK har dom en låg stege. Den är perfekt att träna hunden att gå på. Jag slipper slita sönder mig och hunden skada sig.
Från början hade Gaija så bråttom så. Hon ville luta sig mot mig. Men till slut fick jag henne att förstå att hon skulle gå själv. Känna själv och balansera. Det förstod hon också. Så nu fixar hon att gå på den lilla stegen! Hon går fot med mig. Det enda kruxet är att hon vill gärna hoppa upp på själva den horisontella delen. Stegpinnarna upp vill hon inte gå på. Idag ahr jag låtit henne hoppa och sen gå i olika hastigheter smat stanna där uppe. Vilket funkar fint. hennes självförtroende ökade enormt och hon har koll på alla sina ben. Så nu kan jag träna på den stora stegen.
Hon är ju inte höjdrädd Gaija så jag tror inte att hon bryr sig om att stegen är högre. Det blir bara lite mer att hålla reda på när hon ska upp. Väl uppe vet hon ju nu hur hon ska göra. Anlednignen till att hon inte är höjdrädd och gå på typ en spång högt upp har jag nog mycket att tacka för när vi är ute med båten. Där är det ju lite trixigt ibland och man måste ha koll på vad man gör och det kan också vara ganska så högt upp på vissa ställen. men hon fixar det och tycker att det är kul!
Det hela slutade med att Gaija självbelönade sig med att springa på stegen flera gånger. Svansen gick hela tiden och hon såg såååå lycklig ut!
Hon alternerade mellan agillityspången och stegen. Så jag tror absolut att stegen här hemma på klubben blir en lätt sak. Ialla fall högst upp. Hunden ska ju upp och ner också... Jag tror jag använder köttbullar där. För att få ner farten.
Såååå..Jag känner mig väldigt nöjd. Få se nu bara hur nästa helg blir. liiite pirrigt är det! Tänk om man gör bort sig tre dagar i följd? Jag dööööör! =O)
Det är väl lite av hur mitt liv ser ut nu. Fullspäckat schema och ändå tomt på vissa ställen. ;O)
Ialla fall så tränade ajg en stund i går. Först gick vi ut i solnedgången på en skön prommis med min svägerska från Stockholm. När vi kom hem skulle jag träna hade jag tänkt. Och då började det att regna.
Typiskt.
Men eftersom att både jag och Gaija älskar att träna så gjorde det inget.
Rutan var nära nog katastrof. På tävlingen var det också katastrof. Så då körde ajg gör om gör rätt och började om med rutan. Snabbt gick det ialla fall och så förstod Gaija vad hon skulle göra igen.
Fritt följ gick bara bra. Vi imponerade på vår granne som är veterinär. Hans tjej har två små hudnar som har väldigt lite hyfs. Snälla men ouppfostrade. Dom önskade att deras hucnar också var som gaija. Så ajg fick väl säga att man kan åstadkomma mycket med träning. Man får inget gratis. ;O)
Gaijas fria följ börjar kännas väldigt bra nu. Hon håller positionen och tränger inte lika mycket. Ändå är hon väldigt uppmärksam på mitt vänstra ben. Vändningar på stället, backa sidoförflyttningar och olika hastigeter är inga problem alls. Det hela flyter faktiskt väldigt bra. Återstår att se vad domaren säger nästa vecka.
Inkallning med ställande och läggande är som en dröm just nu! Gaija är jätteuppmärksam på vad jag ska säga och stannar snabbt. läggandet kunde vara lite snabbare men jag jobbar på det.
Hopp apport funkar funkar också friktionsfritt. Om man tänker på hur det gick sist på tävlingen så kan man inte tro att det är samma hund! Jag har jobbat lite med att kasta apporten snett (vilket i och för sig är inte svårt alls, jag är expert på det nämligen) och hon förstår att hur snett apporten än hamnar så är det hopp tillbaka som gäller.
Apportering metall funkar också bra. Där skulle jag vilja ha en snabbare ingång och galopp tillbaka, men jag får fortsätta jobba med det också.
Fjärren... Jahaja... Hon vill gärna krypa frammåt från stå till ligg eller stå till sitt. Jag kör som Indras matte sa. En leksak vid fötterna på den som står bakom. Och jag tror hon börjar fatta vad det handlar om. Sedan har jag jobbat lite med att vara överdrivet med handtecken. Då håller hon sig på plats. Så nu minskar ajg handrörelserna och jag hoppas att det börjar funka. bara jag kommer ihåg hur ajg gör varje gång... Vilket tydligen inte är så lätt för mig. *hmrf*
Sättande under gång är lite fundersamt för fröken Gaija. JAg måste vara lite mer tysk som min man säger. Alltså använda lite hårdare kommando. Så ajg gör det och då funkar det hyffsat. Men hon känns fortfarande osäker.
Vittringsapporteringen är det bara skit med. Så nu börjar ajg om. Någonstans har vi missat ngt jag och Gaija. Hon har fått för sig att ta upp vilken apport somhelst bara det inte är min apport. *gråter blod* Så jag ska börja om från början igen. I morgon ska jag be min älskade man att köpa nya apportpinnar och göra nya vittringsapporter. Jag är rädd för att jag någon gång använt apporter som luktar mig. Sedan har jag också berämmt henne när hon tagit fel apport. *SLÅR MIG SJÄLV I HUVUDET MED NGT HÅRT* Jag sa ju att jag är tom i bollen!
Så i mörkret i gårkväll stod jag där och jobbade... Och blev förkyld.
I dag var det sol. Vi for med Helena (svägerskan) till flyget och då passade jag på att jobba med Gaija en stund ute på Luleå BK.
I dag funkade rutan massor bättre! Fria följet då var hon hoppigare och apport över hinder funkade suveränt! Inkallningen funkade super och sättande under gång fick jag jobba lite mer med. Men nu verkar hon fatta igen. Det är ju bra. =O)
Metallapporteringen fick gubben ta hand om. Han tyckte det var svårt. Gaija tyckte det var roligt och lätt. Fjärren körde jag igen med samma taktik som i gårkväll. Nu stannade hon kvar mycket bättre och var mer uppmärksam. Vilket hon inte riktigt varit. Jag har också belönat henne snabbare då jag tror att uppmärksamheten har ökat på grund av det. *självrannsakan*
Vittrringsprovet var grymt dåligt. Så nu i morgon blir det, som jag sa tidigare, nya tag!
Efter att ajg kört igenom momenten så sprallade vi av oss på agillitybanan. Skitkul tyckte både ajg och Gaija. hon gillar ju sp¨ännande saker och att få springa upp på Ahindret var helt toppen! Spången var också great! Sen gick vi till stegen. tänkte passa på att träna på den nu när vi ändå var där. På Luleå BK har dom en låg stege. Den är perfekt att träna hunden att gå på. Jag slipper slita sönder mig och hunden skada sig.
Från början hade Gaija så bråttom så. Hon ville luta sig mot mig. Men till slut fick jag henne att förstå att hon skulle gå själv. Känna själv och balansera. Det förstod hon också. Så nu fixar hon att gå på den lilla stegen! Hon går fot med mig. Det enda kruxet är att hon vill gärna hoppa upp på själva den horisontella delen. Stegpinnarna upp vill hon inte gå på. Idag ahr jag låtit henne hoppa och sen gå i olika hastigheter smat stanna där uppe. Vilket funkar fint. hennes självförtroende ökade enormt och hon har koll på alla sina ben. Så nu kan jag träna på den stora stegen.
Hon är ju inte höjdrädd Gaija så jag tror inte att hon bryr sig om att stegen är högre. Det blir bara lite mer att hålla reda på när hon ska upp. Väl uppe vet hon ju nu hur hon ska göra. Anlednignen till att hon inte är höjdrädd och gå på typ en spång högt upp har jag nog mycket att tacka för när vi är ute med båten. Där är det ju lite trixigt ibland och man måste ha koll på vad man gör och det kan också vara ganska så högt upp på vissa ställen. men hon fixar det och tycker att det är kul!
Det hela slutade med att Gaija självbelönade sig med att springa på stegen flera gånger. Svansen gick hela tiden och hon såg såååå lycklig ut!
Hon alternerade mellan agillityspången och stegen. Så jag tror absolut att stegen här hemma på klubben blir en lätt sak. Ialla fall högst upp. Hunden ska ju upp och ner också... Jag tror jag använder köttbullar där. För att få ner farten.
Såååå..Jag känner mig väldigt nöjd. Få se nu bara hur nästa helg blir. liiite pirrigt är det! Tänk om man gör bort sig tre dagar i följd? Jag dööööör! =O)
Kommentarer
Trackback