gaijasblog

Det blev en omstart idag på rutan. Vissa dagar fattar hon den så bra så... Och andra dagar springer hon bara fram till dom första konerna och står där som en dumstrut. I alla fall ser öronen ut som strutar.

Så idag tänkte jag till lite. Hon fick springa till rutan. Men när hon inte sprang in i rutan så uteblev belöning. Jag bara stod där och väntade. svaret blev att hon antingen kom tillbaka till mig eller sprang in i rutan. Det behövdes inte många gånger för henne att förstå att inne i rutan ska hon vara. Varje gång hon sprang in i rutan så kastade jag en boll över henne och bakom rutan.
Jag tror jag måste jobba mer på just den punkten. Hon VET vad hon ska göra, bara inte vart tydligen. Eller ialla fall varannan dag. Andra dagar är hon klockren. Rutan är inte färdig. Hunden gör det hon kan man jag måste vara tydligare tydligen.

Apporteringen blev väldigt bra idag. Jag fick en ide på morgonen hur jag skulle göra. En riktig gaija ide! När hon springer fram mot apporten så kallar jag in henne. tanken var att hon skulle vända och komma direkt. Men så blev det inte. Det blev ännu bättre. Gaija är noga med att fullfölja sina uppgifter. Har ajg sagt apport så är det apport. Men lite olydnad blev det i och med att hon inte tvärvände till mig när jag kallade in. Men som jag sa tidigare så blev det ännu bättre än jag hade tänkt mig.
Inkallningen funkade som en broms. Hon saktade in lagomt till apporten, hade bråttom att lyda inkallningen så hon greppade apporten direkt. Sen full kareta tillbaka till mig!

Precis så vill jag ju att hennes apportering ska se ut!

Gjorde ett par sådana apporteringar och när jag inte kallade in sista gången gick det utmärkt! Ska fortsätta så. Jag kanske har hittat lösningen?

Tränade lite inkallning också. Om jag gör en vanlig inkallning utan ställande det sista jag gör när vi har tränat så stannar hon inte nästa gång. viktigt att komma ihåg när vi ska täval! Då måste jag köra ngn inkallning med stlllande. Annars stannar hon nog inte.
Men hon stannar snabbt när hon väl stannar. Och hon vet vad hon ska göra. Så det känns skönt.

Lite hopp blev det också. Hon blir ju bara så GLAD över att få hoppa! Varför förstår jag inte... Men hon blir det ialla fall.

Grannarna här omkring har sett mig träna med hunden nu. Jag kan ju träna medans det är ljust ute och då syns jag ju ordentligt. Så flera grannar har påpekat att jag nog allt har en lydig hund..

Hahah! They should only know....

Nädå hon är en lydig liten princessa. När jag bestämmer att hon är det. ;O)