gaijasblog

Så här tänkte jag: Måndag vila. Kanske en ruta övning.

Och så här blev det: 8 km fysträning. Drag med spark. Det var fint före i dag också men nu börjar det att slå igenom mer och mer. Så snart finns det inget vinterföre alls ute på småvägarna. På de större vägarna är det bara slask...
Ingen ruta blev det idag. Jag ahr mycket värk (speciellt när jag har gjort fys 8 km två dagar i rad). It's payback time! Jävla skit att man alltid ska ha ont och måsta äta dessa djävla tabletter! Det som skrämmer mig är att jag blir tvungen att äta dom på tävlingsdagen. jag har svårt att få ihop tankarna när jag har ont. Och inte blir det bättre av att äta flumtabletterna.

Om man jämför en frsik människa som har ont (huvudvärk) så är det så ajg har varje dag. Sen att jag också har ont i axeln och domningar i armarna gör inte saken bättre. Dagar som denna är som att ha huvudvärk x 5!
Det sätter sig på humöret och det är svårt att träna hund när ajg mår så här. Jag trodde att jag var på väg ut ur skovet. men det är jag tydligen inte. Det känns som att jag är på en djupdykning i skovet. Ner.. ner... ner...

Det mest jobbiga är att inte kunna vara mamma så mycket som ajg skulle vilja. Att inte räcka till. Det är då det är skönt att ha hudnen. ta en liten promenad och må gott. Helt för sig själv. Jag kan itne räkna alla nätter då ajg gått ut ensam med hudnen... Tittat på stjärnorna och avundats alla som sover gott. Men... jag har även njutit av att ha min bästis hos mig. Lilla Gaija. vad skulle ajg göra utan henne? Jag hade nog orkat men jag hade nog också varit en mycket arg mamma med ännu kortare stubin.

Vad gaija gör för mig är så otroligt viktigt! Med henne gör jag upp mål som jag ska klara av. förra året fixade jag flera av mina mål. Tex. så fick vi vårt LP diplom.(fast jag ahr nyss skickat in papprena). Och höftröntga henne. Och att ge Lona en sista fridfull sommar med båten. Sånt värmer mitt hjärta. Även att barnen fick en fin sommar med Lona. Vi ahr många fina minnen att prata om nu. Minns ni när Lona.. OCh kommer ni håg vad knasig hon ar när.. Osv. *ler*

Jag fick höra av ngn  ( om du ngn som läser det här så ta gärna åt dig, du kan behöva det) att om man kan jobba så mycket med sin hund, så kan man ta et vanligt jobb. Jag hoppas vid min gud ngn att du slipper känna hur det känns efter ett pass med hunden. Jag betlar med värk. Men jag får betalti så mycket annat när jag tränar min hund. När man har värk så förminskas man som människa. Man börjar misstro sig själv. Man tror till slut att man inget kan. Men vad kan då en hund göra för en? Jo! Min hund kan bygga upp mig mentalt! Hon ser till att jag får lära mig nya saker. Om henne och om mig! Och jag får komam mig ut bland alla dessa underbara hundmänniskor! Jag får komma mig ut från mitt fängelse, mitt eget hem. Jag kan nämligen inte köra bil när jag har ont. men min underbara man skjutsar mig och ställer upp för mig i allt!

Så om du ngn får för dig att snacka bakom min rygg till andra att jag bara hittar på att jag har ont och hotar mig med försäkrignskassan... Så ska du vet att för det första så VET mina vänner hur jag har det. Det andra är att försäkringskassan vet att jag har hund och tränar och jobbar med henne. Som rehabilitering. ÄVen om jag får ont så kommer jag mig ut och rör på mig. Jag skulle med all sannolikhet må lika dant på sjukgymnastik. Men hunden gör såååå mycket mer! Jag har full frihet att göra saker med min hund! Men ring på du... Om du har ett så tråkigt liv!

Såja. nu ahr jag fått vräka ur mig en massa galla. Nu ska veckan bara bli bättre och bättre ju längre den går.


Min målbild för veckan blir så här. Jag ska lära mig lkl2 utantill. ALLA moment ska jag kunna rabbla utantill. Sen ska jag lägga upp tävlingen i huvudet och sedan ska jag och Gaija gå den mentalt. Alltså inte fysiskt utan hon är med mig mentalt när jag låtsastävlar den i mitt huvud.
På Lördag kommer jag att jobba med gaija och då är jag fullt fokuserad på henne. inget annat. Vi ska göra allt förutom lkl2.

På söndag ska vi tävla. =O) Då är jag mentalt förberedd på det och hur det går är beroende på hur det går... Men skoj ska vi ha gaija och jag. Kanske det blir ett helt underbart roligt och spexat programm vi bjuder på.. eller så kommer vi att visa oss från den bästa sidan och visa upp ett snyggt och prydligt programm. Men då blir det helt och hållet från Gaijas förutsättningar. Och då mina vänner... Så ser vi hur långt i kommit i träningen och vad vi måste jobba mer på. Men hur än det går så kommer det att gå bra. För vad annars kan det göra när man har världens bästaste gaija? Det är INTE hon som kommer att shabbla till det. det är jag. Gaija kan jag lita på till 110%. Hon gör sitt bästa. Och det är det som gör henne till världens bästaste Gaija! =O)