gaijasblog

I onsdags så bestämdes det att vi skulle ut och spåra. Härligt! Jag har inte blivit insnöad men inregnad... Tur man har alla dessa underbara kompisar som lurar ut en i skogen! =O)

Ialla fall så träffades vi vid slakteriet ute på pitholmsheden och sen så for vi iväg in i skogen coh gjorde upp vem somskulle gå med vem. Grabbarna gjorde upp ännu mer och en brasa brann fint när jag kom tillbaka.

Jag ochJohanna la ett lägre klass spår åt varandra. en kilometer... När jag lägger spår så blir det tydligen långa spår... Jag skulle ha haft fler snitslar och gått lite mindre långt. Stackars Amiral fick jobba livet ur sig... Jag lovar att nsäta gång så tar jag kortare kliv! ;O) Och snitsla tätare. ;O)  Och inte skrämma alla andra med att aldrig komma tillbaka! Jag förstod att jag hade gått lite tokigt när jag skulel gå tillbaka så jag tog en liten omväg så ajg inte skulle gå in i någon annans spår. Så när jag nästan var framme så började biltutorna att ljuda. Det är ngt som faktiskt är bra. Man tutar med bilen och så hittar den borttappade hem igen. Fast jag visste ju precis var jag var... Det är lätt att hålla reda på var man går ute på pitholmsheden. Det går nämlignen sandåsar överallt. Dom har alltid samma riktining. Solen brukar juockså hjälpa en att veta så att man går åt rätt håll på sandåsarna. nu i går var det väldigt mulet. Så solen hade jag ingen hjälp av. Men jag visste var Haraholmsvägen gick då jag hörde lastbilarna.

Gaija fick ett trevligt spår. Men blev väldigt konfunderad när Johanna gick längst en stig och inte tvärs över. Så nu vet jag det. Vi ska träna mer på sånt!  Vi bröt där vid stigen och jag la ut en snisel så jag visste ungefär var vi hade avslutat. Sen väntade jag på att Johanna skulle komma tillbaka från sitt spår. När hon kom tillbaka så gick vi tillbaka och hon kunde visa mig vart spåret fortsatte. Så vi hade då halva spåret kvar. det gick ganska hyfsat fram till slutapporten. Då blev gaijsan förvirrad! det var nämligen så att det fanns en orienteringsbana där ute. Och en gullig familj var ute och orienterade. mitt spår låg precis på deras stråk. Och det var inte ett barn dom hade med sig. det vgar minst fyra! Och dessa barn hade egna ben att gå med så dom hade sprungit kors och tvärs! Det syntes på Gaija! Haha! Hon blev rejält vimsig av alla dofterna. Egentligen tycker jag att hon borde kunna hålla reda på ett spår som legat i tre timmar. Men tydligen så la sig deras doft som ett lock över Johannas spår. Hon ledde mig ialla fall rakt fram till en av orienteringsgrejjerna. Så ajg släppte henne ett tag och till slut så började hon sortera lite. Jag såg också till slut själva snitseln där slutpinnen låg. Så hon kunde själv hitta tillbaka till spåret och vi kunde avsluta spåret med en trevlig känsla i kroppen.

På lördag är det spår igen. Då ska jag lägga ut ett motivationsspårmed en kampgrej i slutet. Och sen blir det ett lägre spår också. Kanske jag lägger det spåret själv och ngn annan får lägga motivationsspåret? Och sen nästa gång jag lägger spår så får ngn annan lägga lägrespåret åt mig. tror faktiskt det är en bra ide. Finns det andra bra ideer så säg till!

Jag ska också jobba på övergångar och att följa vägkanter. Samt avledningsspår. Men först vill jag att Gaija ska bli säker i spåret!

Efter spåret, krvgrillning och en massa surr så la vi en platsliggning i skogen. Hudnarna såg väldigt fundersamma ut... Men jag tror det är bara bra att kunna ligga lite överallt och inte bara på en appellplan. Vi körde med skott. Alla hudnarna låg tryggt och fint kvar.

Sen körde vi budföring med skott. alla hudnar var väldigt intresserade av ngt bredvid vägen. Det har matats renar just där så det kanske var ngt väldigt gott? Det fanns då renbajs överallt ialla fall! Vi lät alla våra hudnar springa fyra gånger fram och tillbaka med skott varje gång. Alla hundar fixade det galant! Även om vi fick ta de två första varven till att få dom att förstå att det var budföring och inte avföring som gällde! ;O)

Gaija var ordentligt nöjd när hon kom hem. På förmiddagen så hade hon fått lite motion i form av simmning och lite lydnadsträning samt en promenad i Munksund. Så Gaija fick en heldag. Sånt käns bra i hundhjärtat. =O)