gaijasblog

Nu börjar vi vara lite uppvärmda. Även om det blev blött idag.

Jag börjar med måndagen. I måndags for vi till Ullis och Lelle och åt palt. Det var hur underbart gott som helst! Om någon kan göra palt så är det Lelle! OCh inte är han pitebo heller!? Han bor i Luleå och han är nollåtting som Stefan... Jösses... ;O)

Sen efter palten så hade vi platnerat att spåra. eller självplåga oss. Alla som ätit palt vet hur man är efteråt. Man får ngt som kallas för paltschwiimen... Vi trottsade våra magars tyngdkraft och for iväg ut till skogs. Lelle och Ullis lurade iväg oss långt ut till skogs! Väl framme konstaterade jag att det var en trevlig spårskog. Snårig och jävlig. ;O) Jag la ett spår åt Ullis och Smilla. Ca 300 meter långt med en apport och leksak på slutet. Lilltjejen tog både apporten och leksaken. Duktig flicka! Smilla är bara så sööööt!
Åt mig la Ullis ett nästan 800 meter långt spår. Gaija spårade som en gudinna! Plockade alla pinnar också! Det var åtta pinnar med slutet. Några av dom var naturpinnar. =O)

Sen tränade ajg lite inkallning med Gaija. Inkallning med ställande. Tog en spårlina och låtsades att hon inte hade den. Sen kallade jag in och kommenderade stanna på en redan förut bestämd plats. Ullis var skitduktig! Hon lyckades tajma in ett lagomt ryck i linan och Gaija tvärstannade. Måste träna mer på det tror jag. Så hon förstår vad som ska hända.

Nu i dag (onsdag) så drog jag iväg till Älvsbynd med gänget för en spår och lydnads dag. =O) Solen sken som besatt här i Piteå men i Älvsbyn hopade sig molnen lite... bara lagomt mycket för att det inte skulle bli för varmt. Jag la ut ett spår åt Boel och Dio (NU stavade jag rätt!) och Boel la ut ett spår åt mig och gaija. Dio fick ett 600 meter långt spår med 6 apporter varav en var en leksak. Terrängen var obeskrivlig. sotra stenar ocyh mossa på stenarna... Hål i marken som mina fötter lyckades leta upp. Jag måste ah hittat den mest olämpligaste terrängen i hela Älvsbyns kommun! Nåja. Istället för att bryta benet så fick jag fina skrapmärken. Jag som ska på bröllopp om en vecka... Mitt högra ben är lite rött och sårigt. Så går det när man lägger spår i shorts (dumma mig).

Boel var urgullig och la ett långt spår åt mig. vi kallade spåret för en kilometer. men det var längre... Jag fick ett växlande spår kan man säga. När vi gick ut på spåret så sken solen. Några droppar kom men sånt bryr jag mig inte om... Men se det skulle jag nog ha gjort. för bara efter några minuter så öppnades himmlen och allt regn som bara fanns i älvsbyn föll prescis där vi var! Det blev halkigt, blött och jävligt! JAg ahde glömt mitt midjebälte hemma så ajg hade en påse att lägga mina snitslar i. Och pinnarna som Gaija skulle hitta. Åtta st med slutpinne. Några var naturpinnar.
Vi traskade på och mina byxor blev blöta. Jätteblöta. Jag hade dom nedanför ändan ett par gånger och fick ropa på gaija att stanna så jag fick hasa upp dom. Det hade varit omöjligt att gå ett spår med byxorna vid fotknölarna i regnet. Till slut regnade det så mycket att allt blev vitt. Ett tag trodde jag att det var hagel. Men det var bara monstruösa regndroppar som bara var tvugna att rammla ner på oss. Gaija struntade i regnet. Skogen vi gick i var först vanlig skog (men med dessa jäkla mossstenar och hål). Sen växlade  terrängen och blev till ett kalhygge. Perfekt! =O) Gaija tappade spåret ett par gånger men redde upp det hela väldigt bra. en av pinnarna som hon missade hittade jag.
Mitt ute på kalhygget så lystes min tillvaro upp av ett par rejäla blixtar!  Fast ingen åska hördes.. Spoooky... Det kändes inte så trevligt att se blixtarna mitt ute på på kalhygget. Jag var ju liksom ensam där ute... Högsta punkten...

Nåväl. Gaija jobbade på och såg ut som ett litet blött lokomotiv. =O) Hon jobbade på men apporterna? Var var dom? Hon hittade en apport till men det var liksom väldigt lite.. Jag såg inga heller... Jag kämpade med mina blöta byxor, påsen med snitslar och en vattenflaska. Även om det regnade så var det VARMT! Så Gaija fick dricka lite då och då... till slut så hamnade vi i blötmark. såg en massa hjortron men dom var inte mogna. OCh då började pinnarna dyka upp! Några naturpinnar kom och sen var det en vanlig apport också... Skornahade vid det här laget förvandlats till två gigantiska svampar... Svampskorna sökte sig till ALLA hål också! Så jag snubblade omkring och for och rammlade. Gaija var snällheten själv och väntade på mig ibland. När jag hade ropat STANNA rätt högt...
Hon var helläcker. Hon stannade, vände och kom till mig. Sen tog hon upp spåret hur lätt som helst igen!
Vi traskade ialla fall fram där i bötan. det var nog ingen myr. Men det blev en myr av allt regnet. ;O)
Gaija hittade en pinne till och sen var det liksom bara slutet kvar. Den hittade hon också! Hurra! Och då hittade vi ut från skogen och regnet slutade också. Hurra ännu mer! =O)

Marianne hade varit vänlig och stängt alla fönster och luckan på bilen. Annars hade jag nog haft en swimmingpool där inne. ;O) Tur att jag var snäll och lämnade nycklarna i... Tur att ingen konstig typ tog bilen. Ehhh..Björnen eller så... ;O)

Så jag bytte mina blöta byxor (dom såg faktiskt nytvättade ut) och min blöta t-shirt (som jag vred ut en liter vatten ur). Det var såå skönt att få ta av sig det blöta. Jag ska ha med handdukar i bilen nästa gång! Och ett gäng med rena kläder och mina kängor! För mina skor var fortfarande svampaktiga... Dom blev någorlunda torra vid brasan sen. vår obligatoriska brasa med korv var tänd när vi kom till Älvsby Bk. Jättehärligt! Mina fötter ångade och skorna var rent av äckliga. Men till slut var dom så pass oblöta att jag kunde gå i dom utan att dom vägde ett ton!

Efter den obligatoriska korven så tränade vi lite platsliggning med skott. Gick hur bra som helst för Gaija! Hon är en klippa på platsliggning och skotten bryr hon sig inte om alls. Inte ens en öronviftning längre! =O)
Sen drog jag och Johanna igenom tvåan. Kändes lite katastrofaktigt.... Gaija var sprallig och busig och kunde bara koncentrera sig på apporten och rutan. Alltså hon ville antingen apportera eller gå till rutan hela tiden. Hon var bara sååå lycklig över sin apport och ruta! Tänk vad amn kan glädja en liten hund med så enkla medel...

Ialla fall så gick väl hela programmet bra... Hyffsat ialla fall... men inkallningen med ställandet... KATASTROF!!!

I morgon ska jag och Stefan jobba med linan igen... Få se om det hjälper? Hjälper inte det så måste jag anlita experthjälp.

Efter mitt och Gaijas underliga Lk2 utförande så var det Johanna och Amirals tur. Han är bara för go den killen! Springer med öronen lite likt Dumbo... hahah! Och han är minst lika glad som Gaija i att arbeta. Dom påminner om varandra ibland Gaija och Amiral... ;O) Lika glada och galna!
Det gick då bra för Johanna och Amiral. Dom är sååå duktiga!

Efter träningen så visade jag vittringsapporteringen för några i gruppen. Gaija gjorde lika bra ifrån sig. hon vet vad det handlar om nu! Hurra! Så nu ska jag bara öka avståndet och lära henne att inte äta upp pinnarna och att hålla kvar dom tills jag sagt loss... Få se hur det går. Den största biten är avklarad. tror jag... ;O)

I morgon blir det mer träning med gaija. Sen är det vila på fredag och på lördag drar vi till Boden för vårt förhoppningsvis sista Lkl2.

Håll tummarna! =O)