gaijasblog

I dag drog jag och Gaija iväg på en utflykt.
Jag visste att det skulle nsöa. men snön som föll var kall tung snö. Det finns ollika sorters snö och denna var inte specellt sparkvänlig om man säger så... Så det blev rätt tungt. Jag hade planerat att fara ca en mil idag.Men eftersom att det var så tungt före så tyckte jag att det räckte med den vanliga turen. Dessutom har jag en sämmre dag så jag vale att ta det lugnare.
Man ser att Gaija blir mer och mer tränad för drag.
Förut så tog hon gärna långa raster och ville gärna gå bredvid sparken i uppförsbackarna. Vilket jag naturligtvis tillät. Numera går hon alltid framför sparken. Och hon hjälper till att dra sparken upp för backarna. Jag går bakom och håller emot så hon får jobba lite. Farten blir också bara snabbare och snabbare. Hon springer krortare sträckor också med hög fart. det gjorde hon inte i början och skulle hon göra det så var det för att jag jagade på henne och det var nerförsbackar.

Hon lär sig snabbt och hon är väldigt duktig. Och dessutom så gillar hon att dra! Enda smolken i bägaren är att jag skulle egentligen behöva en släde för en draghund. Sparken går utmärkt  att använda på vägarna. men som idag hade vi kunnat fortsätta vår tur i den mjukaren snön om vi hade haft bredare medar.

Här kommer en liten bildberätelse om vår dragiga dag.



Början på gammla skogsvägen... Inga skotrar här inte! Så skönt!



Fika hade vi med oss. Gaija fick ett sånt där tandstesgodis. Den är nyttig för både kropp och tänder. Min mat bestod av varm mjölkchoklad och nyttigt bröd med ost på. Jättegott!



Gaija spanar. Kan det vara en älg? Råddjur? Räv? Ren?



Lite mera span... Sparken står parkerad och redo för fortsatt färd.



Och iväg far vi! Jag hoppade av sparken för att få en bild då hon springer. Det slutade med att sparken vingalde iväg ner i en snödriva...



För mycket snö och för dåligt uppkört. Så vi vände. Det var tungt med sparken som det var....



Det tog alltså stopp här... Två kilometer från Timviken. Två kilometer från havet...



Snälla mamma får vi fortsätta!? Jag vill iväg! NU!



Den stora ensamma tallen. Vi har den som landmärke. När vi kör förbi den så har vi ca två kilometer kvar hem.



Vi har skoj.



Gaija vill gärna ha ngt i munnen när hon drar. Jag vet inte varför. Men hon släpper den inte. Jag däremot vill inte att har ngt i munnen för jag är orolig för hennes tänder.



Seså morsan. Var inte fånig nu. Nu far vi hem!

När vi kommer hem så masserar jag alltid Gaija och strechar henne. Jag tycker det är viktigt att få musklerna avslappnade och leder uttändja. Samt att få bort lite blodsocker ur musklerna och mjölksyra. Hon ÄLSKAR massagen! Gladare hund och mer förväntansfull hund finns inte när man kommer hem. Jag tror hon tycker att det är det bästa med att dra.

Just nu i skrivande stund så ligger hon bakom mig och sover gott. Livet är härligt!