Farväl lilla Lona...
Mitt hjärta blöder...
Det känns som ett sår.
Dina dagar blev för få.
Dina glada ögon som alltid speglade vad du kände.
Dina mjuka öfon, stora som paraboler.
Din underbart mjuka päls... vit som snö.
Dina glädjeskutt när något var roligt.
Allt är slut nu.
Inget finns kvar.
Förutom tomheten och sorgen.
Och alla minnena.
Alla dina fina minnen du lämnat kvar.
Alla gånger vi fått skratta åt alla dina underliga ideer om hur allting ska vara.
Du var en mycket, mycket speciell hund.
Och en mycket , mycket älskad hund av alla som lärde känna dig.
Dina dagar blev räknade på grund av dina dåliga höfter.
Du kämpade på så långe.
Utan att visa hur ont du egentligen hade.
Men när vi förstod tillslut hur det var.
Så ville vi ge dig en fin sista tid.
Så din sista sommar bestod av sol, bad och båt.
Du fick allt det du älskade.
Din allra bästa vän Gaija fick lära sig simma med dig.
Du fyllde vår sista sommar med glädje och lycka.
Sen kom hösten.
Allt började bli jobbigt för dig.
Medicinen hjälpte sämmre och sämmre.
Vi ökade den sista veckan till dubbla dosen.
Tanken var att du skulle få finnas hos oss tills Amanda kom hem från sin utlandsresa.
Men dina plågor blev för såra och vi fick ta ett jobbigt beslut.
Så nu när lilla Amanda kommer hem finns du inte längre här.
Hon får ingen välkomstpuss från din mjuka nos.
Och inte kommer hon att kunna berätta om sina fantastiska äventyr för dig.
Men vi har ju kvar våra fina minnen av dig vännen.
Tack älskade lilla vän för en underbar sista dag.
Du älskade vintern lika mycket som sommaren.
Och ditt favoritställe gläntan där du både sommar och vinter älskade att få vara på blev ditt sista minne.
En underbar solig dag.
En sista dag som blev bara din.
Din sista bilförd fick du i mormors bil.
Den bilen var alltid ngt speciellt.
Oj vad glad du blev i dag när du fick åka i den!
Spring Lona!
Spring till Samira!
Hon väntar på dig!
Hör du vinden viskar efter dig.
Hör du?
Släpp din själ fri älskling...
Du är fri nu från plågor och oro.
Sikta mot stjärnorna.
Det är där du hör hemma.
Lyft Lona!
Du törs!
Du kan!
Vi älskar dig...
Farväl lilla Lona.... Vi ses igen.
Sov i ro gumman... Sov så gott.
Beklagar verkligen! Jättefint skrivet, var säkert en alldeles underbar hund!
kramar till er.
Beklagar sorgen! Underbart skrivet, tårarna kom fastän jag inte ville det.
Tur att ni har härliga minnen kvar att se tillbaka på!
Kram Lotta
O vad hemskt. Beklagar verkligen :-(
Tröst kramar.
Usch, detta e så tråkigt...
Jättefin dikt... en sån skulle inte ens jag kunna skriva... skicka in till hundhimlen på alltomhundar... har än inte skickat in på Zipper...
men den dagen kommer nog åxå =)
vi sörjer med er..
kramar
//Sofia, Ludde, Nicklas.. Min mamma hälsar åxå!
Jag beklagar verkligen sorgen... Men hon har det bra där hon är nu, känner ingen smärta längre. Och vilken fin dikt!
Massor av tröstkramar från oss.
Beglagar sorgen! Tårarna rinner när jag läser din dikt till Lona...
Skickar ett gäng tröstkramar!
Beklagar sorgen
Har läst & läst allt fint du skrivit & det känns som om jag känner lilla Lona en smula.
Vet vad du går igenom & jag sänder de varmaste tankarna & kramar till dig.
Ni möst igen en dag, du & Lona.
Det är i den övertygelsen jag själv orkat gå vidare.
*kramar om*
Beklagar sorgen efter din Kära Lona av Master..Mycket vackert skivet om henne..Å ja vet ju mycket väl va hon betydde för dig Veronica..Sänder massor av Kramar till dig i denna stunden//Nilla
Beklagar sorgen! Vilken vacker dikt du skrivit till Lona, tårarna rinner när jag läser den. Tänker på dig! Massor av kramar till er!
http://www.freewebs.com/kzacko/
Huff så forferdelig.Gråter så tårene spruter her jeg sitter og leser om stakkars vakre Lona.
Jeg håper jeg får ha min Master Eros lenge til.
Sender en hilsen fra Eros til deg og vi beklager virkelig..Håper du får det fint lenge med de andre vakre hundene dine da.