gaijasblog

Oj vad tiden går fort! Nu är gaija ett år. Jag ahr fått uppleva min hund i inte bara tio månader utan i elva och en halv månad! Första besöket hos min uppföadre var när dom var lite drygt två veckor. Sen har jag ju fått besöka henne en gång i veckan. Inta alla förunnat. Uppfödaren tillåter inte att vem som helst får komma och kika på valparna! Så jag kände mig verkligen utvald!
Och utvald blev ju gaija. Av mig och min uppfödare. Jag fick världens finaste och mest underbaraste valp! Otrligt lättlärd och trevlig att ha hand om. Inte många stunder när man tyckt att hon varit pest och pina. Jag har älskat varje sekund vi haft henne! Och det verkar då bara bli bättre och bättre!

I torsdags när hon fyllde ett år for vi och badade. gaija kan inte simma. Det var första gången hon fick porva på att simma. Lodrätt upp och vifta med frambenen. Så gör Gaija. Till sist fick vi lite fason på hennes simmning. Nästa gång ska jag ha kameran med mig så man kan se vilken läcker badbrud hon är!

Ikväll har vi varit ute på en låååång cykeltur! Jag vet inte hur lång den är men det tar en och en halv timme att cykla. Men dångra rastpauser förståss.
Idag fick vi äran att se en hare och massor med fåglar! Synd bara att min kamera inte hinner med dessa djur. Annars hade jag visat upp dom.
Här kommer ialla fall lite bilder som beskriver vår långa cykeltur.



Gaija och Lonas typiska cykelstil. Bredvid varandra. I koppel eller utan koppel. Spelar ingen roll. Ca en km från hemmet.



Vi ser en hare långt bort. Men vi stannar eftersom att mamma sagt att vi ska stanna.



Där långt borta är fåglarna..



Vi ska lååångt bort! Ca två km och inte ens halvägs...



En lång väg var det ja...



I den här ladan satt jag och Lena (en kompis) och fikade. Det var många år sedan. Över 20 år sedan. Nu går det inte att söka skydd här längre...



Halvvägs! Och upp för backen kom vi! Gaija visar Amanda hur man ska ta backen.



På väg hem. Nu har vi nog bara ngn km kvar. två kanske? Underbar utsikt i en underbar miljö!



Lona vil ha en vilopaus. Gaija vill fortsätta.



Pitholmsträsket. Nu är det bara en km kvar! Gaija är knappt trött...



Sista kilometern hem... Lona visade sig ha ont i höger höft när jag strechade henne. Ngt hon inte visat tidigare... Så ngn fler lång cykeltur blir det inte för hennes del. Ändå ahr hudnarna mestadels bara sprungit på sand och i skogen. Och med många vilopauser. Och fort har det inte heller gått.
När hundarna har velat galoppera har Amanda utbrustit i: Galopption!!! Då har hundarna hejdat sig och tittat på henne. Såg väldigt lustigt ut! =O)
Nu har jag två eller tre väldigt nöjda tjejer här hemma.